Skip to main content
Internet Archive's 25th Anniversary Logo

Full text of "Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi; studier i geografiens historia"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



-n^e-M 


t- ••■• '*'[• ■'t 






;■■■.. -t^ V"?*' ■• 








■■ ^^-^Äm-t . 







I^17H> 



a 




US MAGNUS 

OCH HANS FRÄllSTÄLLNIE AF NORDENS GEOGRAFI 



STUDIER I GEOGRAFIENS HISTORIA 



AKADEMISK AFHANDLING 

SOM MED TILLSTÅND AP 

VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS 

I UPSAI.A 

HUMANISTISKA SEKTION 
FÖR VINNANDE AF FILOSOFISK DOKTORSGRAD 

TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAM8TÄLLE8 

AF 

KARL AHLENIUS 

PIL. LIC. AF GÖTEBORGS NATION 

Å LÄROSALEN N:o IV 

FREDAGEN DEN 17 MAJ 1895 
KL. 10 F, M. 



UPSALA 1895 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 



IV 

gång — utgöra föreliggande studier öfver Olaus Magnus äfven 
ett försök att gifva denne betydande nordiske renässansgeograf 
sin rätta plats i geografiens historia. 

Planen för denna afhandling har sålunda varit att först 
och främst lämna en kort öfversikt öfver kännedomen om Norden 
före Olaus Magnus (kap. 1). Här ha de viktigaste klassiska 
källorna granskats, så vidt möjligt i första hand, men eljest 
med ledning af Forbigers, Hergts och Bergers undersök- 
ningar. Betydande förarbeten beträffande medeltiden äro gjorda 
i synnerhet af Nordenskiöld (Facsimileatlas), G. Storm (af- 
handlingar i Norsk Hist. Tidskrift, II, 5, 1886, Norske Geo- 
graf. Selskabs Aarbog, 1893 och i Ymer 1889 och 1891: 
Den danske geograf Claudius Olavus) samt H. Hildebrand, 
(Ett geografiskt arbete om Skand. före 1532, Geogr. Sekt. 
Tidskr. 1878) och Thoroddsen (i Dansk Geogr. Tidskr. 
Bd X). Sedan därefter redogjorts för Olaus Magnus' lif ocli 
resor (kap. 2) med ledning af hans efterlämnade själfbiografi, 
de hittills tämligen obeaktade uppgifterna angående hans resor 
i Hist. de Gen t. sept. samt andra källor, granskas utförligt 
Olaus' geografiska arbeten (kap. 3 — 4), hvarvid bör framhållas, 
att den förnämsta af kommentarerna till kartan, Opera breve, 
hittills icke blifvit undersökt. Den förnämsta uppgiften var 
att söka uppvisa och, så vidt möjligt, redogöra för de hittills 
mindre uppmärksammade källorna, framför allt för Carta ma- 
rina. Bland arbeten, som begagnats för detta ändamål, må 
här, utom kartorna i Nordenskiölds atlas, nämnas Michow, 
Die ältesten Karten von Eussland, Hamb. 1884, Fisciier, 
Sammlung mittelalterlicher See- und Weltkarten italien. Ur- 
sprungs, Venedig 1886, Hildebrands ofvan anförda arbete i 
Geogr. Sekt. Tidskr. 1878 (om Jac. Ziegler) samt Wagenaers 
samlingar af holländska sjökort från 16:de årh. Beträffande 
Carta marina har äfven företagits undersökningar angående 
kompassens missvisning å densamma. 

Den följande framställningen (kap. 5 — 14) redogör vid 
hvarje särskildt land för dess geografi efter uppgifter i Olaus' 
arbeten, hvarvid, så vidt det kunnat låta sig göra, jag sökt 
följa den moderna typiska geografiska uppställningen (kust, 



terräng, bevattning, klimat, växt- och djurlif, befolkning och 
näringslif, resp. etnografi) samt utförligt redogjort för topografi 
och ortnamn. Ett slutkapitel (kap. 15), i allra största korthet 
omnämnande Olaus Magnus* inflytande på en senare tids geo- 
grafi och kartografi, afslutar det hela. För den härvid använda 
detaljlitteraturen hänvisar jag till noterna; de betydande histo- 
risk-topografiska arbetena af Munck, Styffe, Kålund (för Is- 
land) och Trap (för Danmark) ha begagnats i stor utsträck- 
ning. Kartskizzerna öfver magnetiska meridianer och missvis- 
ning å Olaus' karta äro utarbetade efter undersökningar af Fil. 
Lic. V. Carlheim-Gyllensköld, Stockholm. 

Föreliggande afhandling hvarken vill eller kan göra an- 
språk på att utgöra en uttömmande och fullständig behandling 
af ämnet i fråga. Den är, som förut framhållits, endast ett 
blygsamt försök i — som jag vill hoppas — en rätt riktning. 
Kunde den tjänstgöra som uppslag för kommande forskare på 
detta område, försedda med rikare tillgång på litteraturmaterial 
än som här stått till buds, vore det författaren kärt. 

Upsala i Maj 1895. 

Karl Ahlenius. 



Innehåll. 



Sia. 

I. Ofversikt af den geografiska kännedomen om Norden 
före Olaus Magnus 1—36 

Inledn. s. 1 — 2. Pytheas s. 3 — 8. Pomponius Mela 
8. 8—10. Plinius s. 10—13. Tacitus s. 13 — 15. Pto- 
leraaeus s. 15—17. Äldre inedelt. författ., s. 17—18. 
Procopius s. 18 — 20. De roin.-gerra. historieskrifv. (lor- 
danes, Paulus Diaconus) s. 20 — 21. Nordboarnes upp- 
täckter i väster och norr s. 21 — 24. Adam af Bremen 
s. 25—26. Den isländsk-norska litteraturen s. 26—27. 
Saxo Grammaticus s. 27 — 28. De medeltida kartorna 
(bjul- och sjökartor) s. 28 — 29. Den Ptolemaeiska re- 
nässansen s. 30. Claudius Olavus och hans efterföljare 
s. 30—35. Jac. Ziegler s. 35—36. 

II. Olaus Magnus' lif och resor . 37—58 

Födelseort, börd, studier s. 37 — 38. Den norrländska 
resan 1518—1519 s. 39—46. Afresa till utlandet s. 47. 
Resor i politiska uppdrag (incl. till Nederland) s. 48 — 50. 
Vistelse i Polen s. 50 — 51. Förhållandet till kon. Gustaf 
s. 51. Kallelse till och deltagande i kyrkomötet s. 52 
— 55. Förhållandet till påfven s. 55. Litterära syssel- 
sättningar i Rom s. 56 — 57. Olaus' död s. 58. 

III. Carta marina 59—107 

Kartans titel s. 59 — 60. Privilegium s. 60. Motiv för 
utgifvandet ibid., Projektionssätt s. 61—64. Klimatin- 
delning 8. 64 — 68. Latitud- och long.-bestämning s. 68 
— 71. Portolan- eller kompasskartornas teknik s. 71 — 74. 
Samma kartors inflytande på Carta marina s. 74 — 77. 
Kompassens användning i Norden, dess missvisning å 
Cart. mar. s. 77 — 80. Kartans likhet med kompasskar- 



VIII 

Sid. 

torna s. 80 — 84. Komraentarerna till Cart. mar. (incl. 
Opera breve) s. 84 — 87. Källorna för Cart. mar. s. 88 
— 102. De pseudo-Olaiska kartorna s. 102 — 107. 

IV. Historia de gentibus septentrionalibiis .... 108—133 

Titel och tillkomst s. 108—109. Företalets innehåll 
8. 110 — 112. Arbetets indelning i böcker och kapitel 
s. 112. Bilder i träsnitt s. 113 — 115. Värket en geo- 
gratisk-etnografisk framställning s. 115 — 116. Dess käl- 
lor s. 116 — 125. Upplagor af Olaus' historia s. 125 — 
133. 

V. Hafvet i norr. Grönland 133—158 

Äldre föreställningar om hafvet i norr s. 133 — 134. Dess 
utseende på kartorna s. 134 — 135. Sjövägen i norr till 
Ryssland s. 135 — 136. Olaus' sagesman för kunskapen 
om den norra oceanen 136 — 137. Hafvet i norr å Cart. 
mar. s. 138—139. Dess djurlif s. 139—143. Grön- 
land å praeolaiska kartor s. 143 — 145. Olaus' känne- 
dom om portugisernas nordliga upptäcktsfärder 146 — 
147. Kompassen å Hvitsark s. 148. Västliga Grönland 
å Cart. mar. s. 148 — 152. Östliga Grönland s. 152 — 
153. Eskimåerna s. 154 — 156. Dess bostäder och båtar 
s. 156 — 157. Fragment ur Grönlands historia s. 157 

— 158. 

VI. Island och öarne i Nordatlantiska oceanen . . 158—186 

Island hos Adam af Bremen s. 158. Island hos Saxo 
Grammaticus s. 159 — 162. Öfriga äldre föreställningar 
om ön s. 162 — 164. Zieglers kännedom om densamma 
s. 165—166. Olaus Magnus' källuppgifter s. 166—168. 
Thulefrågan s. 168. Islands läge och utsträckning s. 
168—169. Fysisk beskaffenhet s. 169—177. Djurlif 
s. 177. Inbyggarne och deras näringslif s. 178 — 179. 
Topografi och ortnamn s. 180 — 182. Färöarne s. 183 
— 185. Shetlandsöarne s. 185 — 186. Orkneyöarne och 
Hebriderna s. 186. 

VII. Skandinaviska halfön i allmänhet, gränshaf, kust- 
bildning, terräng och bevattning 187—226 

Namn, utsträckning och storlek s. 187 — 190. Kusten i 
NW. och W. s. 190—193. Norska oceanen s. 193— 
194. Västerhafvet eller Nordsjön s. 195. Östersjön i 
allmänhet s. 195 — 197. Sveriges kustbildning s. 197 

— 200. Skandinaviens kustomfång s. 200 — 201. Dovre- 



IX 
Sid. 

alperna s. 201 — 208. Norges berg s. 209. Norges hy- 
drografi s. 209 — 212. Norra Sveriges hydrografi s. 212 
— 218. Mellersta och södra Sveriges terräng och be- 
vattning s. 218—225. Sammanfattning s. 225— -226. 

VIII. Skandinaviska halföns klimatiska forhållanden, 
växt- och djurlif 226—240 

Det solära klimatet (längst i norr) s. 226—227. Års- 
tiderna s. 227—228. Kölden och orsakerna därtill s. 
228—229. Vindarne s. 229—231. Nederbörden s. 231 
—232. Växtlifvet s. 232—233. Djurlifvet s. 233 — 
240. 

IX. Det dansk-norska rikets topografi och näringslif. 240—277 

Danmarks topografi och ortnamn s. 240 — 248. Sunnan- 
och västanfjällska Norge s. 248 — 256. Nordanfjällska 
Norge med Trondelagen s. 256 — 258. Helgelaud, Lo- 
foten och Finmarken s. 258—263. Fisket vid Norges 
nordvästkust och i Finmarken s. 263—268. Hvalfång- 
sten s. 268—273. Hvalrossfångsten s. 273—276. Salt- 
kokning s. 276—277. 

X. Sveriges topografi 277—307 

Svea- och Götaland s. 277 — 282. Smålands topografi 
8. 282—287. Öland s. 287—290. Gotland s. 290— 
291. Västergötland, Värmland och Dal s. 291— 295. 
Östergötland s. 295—296. Mälarelandskapen s. 296— 
300. Gestrikland, Dalarne, Helsingland s. 301—302. 
Södra och mellersta Norrland s. 302-304. Västerbot- 
ten och Norrbotten s. 304 — 307. 

XI. * Sveriges inbyggare, näringslif, etnografiska förhål- 
landen 307—345 

Folkrikedom m. m. s. 307 — 309. Åkerbruk m. m. s. 
309—313. Hästafvel och boskapsskötsel s. 313-314. 
Biskötsel s. 314. Jakt s. 314—315. Fiske och säl- 
fångst 8. 315—317. Grufbrytning s. 317—318. Smide 
och träslöjd (båtbygge o. s. v.) s. 318—320. Handel 
och samfärdsel s. 320 — 323. Bostäder och byggnader 
s. 323—327. Belysning s. 327—328. Husgeråd s. 328 
—332. Klädedräkt s. 333—336. Vapen s. 336—339. 
Äktenskap s. 339 — 343. Seder och bruk i allmänhet 
s. 343—344. 



Sid. 

XII. Skridfinnar och Lappar 345—375 

Scriclinuia, dess läge och utsträckning s. 345 — 348. 
»Skridfinnar» i den äldre litteraturen och hos Olaus 
Magnus s. 348 — 350. Skridfinnarnes skidlöpning s. 350 
— 352. Lapplands indelning s. 353 — 354. Lapparnes 
utbredning s. 354—356. Huner s. 356—357. Birkar- 
larne s. 357—362. Skogslapparne s. 362—363. Renen 
och dess användning s. 363 — 364. Lapparnes jakt och 
fiske s. 364—367. Byteshandel s. 367—369. Kläde- 
dräkt s. 369. Bostäder s. 369—370. Äktenskap s. 
370—372. Eeligion och trollkunnighet s. 372—375. 

XIII. Finland 375—395 

Finska viken s. 375 — 378. Den finsk-ryska landgrän- 
sen och Hvita sjön s. 378 — 381. Landryggen s. 381 
— 382. Finlands storlek och utsträckning s. 382-383. 
Hydrografi s. 383—386. Djurlif s. 386. Topografi och 
ortnamn s. 386 — 391. Inbyggarne, dess näringar och 
skyddsmedel s. 391 — 393. Gränstrakternas beröring 
med Moskoviterna s. 393 — 395. 

XIV. Länder och folk i grannskapet af de nordiska 
rikena 395-427 

Biarmia s. 395—402. Moscovia s. 402—411. Östersjö- 
länderna s. 411—422. Nordtyskland s. 422—424. Ne- 
derland s. 424—426. England och Skottland s. 426. 

XV. Olaus Magnus' efterföljare 427—433 



I. 

Öfversikt af den geografiska kännedomen 
om Norden före Olaus Magnus. 

Af de landområden, som medeltidens och renässan- 
sens geografer vanligen sammanfattade under benämnin- 
gen Norden eller de nordiska länderna, d. v. s. de Skan- 
dinaviska rikena (med Lappland och Finland), öarne i 
Nordatlantiska hafvet (Island, Färöarne, Shetlandsöarne 
o. s. v.) samt Grönland^ utgör endast det s. k. Nord- 
europa en utpräglad geografisk enhet, under det att Nord- 
hafvets öar till största delen äro isolerade och geogra- 
fiskt fristående bildningar ; Grönland är närmast att räkna 
till de norr om Amerika belägna polarländerna. Att oak- 
tadt denna skiljaktighet i natur alla de ifrågavarande 
länderna, från Grönland i väster till Finland och trak- 
terna vid Hvita hafvet i öster, dock ända in i nyare 
tider sammanstäides såsom ett geografiskt helt under 
benämningen Norden, berodde framför allt på enheten i 
kulturhistoriskt afseende, i det att dessa områden ut- 
gjorde så att säga spridningsområdet för en uteslutande 
nordisk kolonisation och kultur. Äfven betydelsen af 
det etnografiska sambandet torde vid den geografiska 
fixering, hvarom det här är fråga, ingalunda underskat- 
tas, ehuru vid ränderna af ofvan begränsade gebiet bodde 
folk af främmande ursprung, såsom Eskimåerna på Grön- 
land, Lappar och Finnar på Skandinaviska halfön och i 
Finland, de senare dock på grund af sin bofasthet och 
sin från Sverige hämtade kultur knappast ansedda som 



något exotiskt folk i samma mening som t. ex. Lap- 
parne. En annan omständighet, som i sin mån bidragit 
till den geografiskt vidtomfattande innebörden i benäm- 
ningen Norden, var den mycket länge fasthållna tron på 
Grönlands landsammanhang med det nordligaste Europa. 



Att den del af jorden, som Grekerna kallade oiku- 
menen (i^ oi%oo[JLév7j), ytterst i norr och nordväst bekransa- 
des af stora och vidsträckta landområden, därom hade 
den äldsta antika världen icke någon aning. Dess geo- 
grafiska horizont hade sin största utsträckning från vä- 
ster till öster och innefattade på Herodots tid utom en 
del af främre Asien föga mer än Medelhafsbäckenet med 
kringliggande länder. Bortom denna oikumen tänkte man 
sig, antingen såsom Homerus och hans anhängare Jo- 
nierna, d. v. s. den filosofisk-fysikaliska skolan i Milet, 
att ytterst rundt omkring jorden flöt en ström "Oke- 
anos", eller, såsom den antihomeriska alexandrinska sko- 
lan, att jorden på alla sidor ytterst var omgifven af 
världshafvet eller (med bibehållandet af uttrycket i öfver- 
flyttad bemärkelse) oceanen \ Hvad jordens gestalt be- 
träffar, utgick man till en början från den uppfattningen, 
att denna hade formen af en platt skifva, men i motsats 
härtill blef redan tidigt den åskådningen gällande, att 
jorden var ett i rymden sväfvande klot. Och med denna 
teoris seger var det också naturligt, att geografernas 
intresse framför allt skulle anknyta sig till undersöknin- 
gar af oikumenens utsträckning i norr och söder, af jor- 
dens utseende på högre breddgrader, polhöjdernas stor- 
lek och polens läge, dess förhållande till polcirkeln o. s. v. 

Att ifvern för lösandet af dessa vetenskapliga pro- 



^ Jmfr H. H. von Schwerin, Herodots framställning af Europas 
geografi (Lund 1884) s. 5 o. följ. 

H. Berger, Geschichte der Wissenbchaftliche Erdkunde der Griechen 
I-II, Leipz. 1887, 1889. III, Leipz. 1891. IV, Leipz. 1893. 



blem ledt till upptäckandet af Europas "yttersida", d. v. s. 
dess nordvästliga och norra delar utmed Atlantiska oce- 
anen, torde vara tämligen sannolikt, om man betänker, 
att den som först gjort forntiden bekant med dessa trak- 
ter, massalioten Pytheas (fjärde årh. f. Kr.) gälde för en 
af antikens mest betydande astronomer. Man vet näm- 
ligen, att han med tillhjälp af gnomon bestämde Massi- 
lias bredd, att han, hvilket förutsätter synnerligen nog- 
granna observationer, närmare fixerade polstjernans läge, 
samt att han på sin resa norrut insamlade material för 
astronomiska breddbestämningar. Pytheas stälde sålunda 
sina astronomiska kunskaper direkt i geografiens tjänst, 
och det ligger därför nära till hands att antaga, det han 
företagit sin berömda resa just i ofvan antydda veten- 
skapliga ändamål \ och icke, såsom man äfvenledes gis- 
sat, i handelssyfte. 

Beskrifningen öfver denna resa och därunder gjorda 
iakttagelser sammanfattade Pytheas i en skrift "jrspi 
wxsavöo", hvilken gått förlorad; men fragmenter däraf 
finnas i form af citat och notiser bevarade hos en stor 
del af antikens författare. Hergt har i ett intressant 
arbete^ sammanstält och från geografisk synpunkt noga 
undersökt dessa till vår tid bevarade uppgifter och där- 
vid lyckats uppvisa läget af de orter Pytheas på sin resa 
besökte. Af denna undersökning framgår, att Pytheas 
befarit Nordsjökusten^, och efter en färd af sex dags- 
resor (ä 95 km. ^) från Britanniens sydöstliga udde. Kap 

' Berger, o. a. a. III. s. 12. Mullknhopf, Deutsche Alterthums- 
kunde I, s. 312. 

2 G. Hergt, Die Nordlandfahrt des Pytheas, Halle 1893. Jmfr K. 
Ahlknius, Pytheas* Thuleresa, Språkvet. Sällskap, i Upsala Förhandl. 1891 
—1894, 8. .100 o. flf. 

^ Jmfr Strabo, I, 63. 

^ Enligt uppgifter hämtade från den äldre geografiska litteraturen 
menades med en dagsresa i kända farvatten ett afstånd af ungefär 1000 
stadier (k 185 m.); en dagsresa i okända farvatten däremot, hvarom här 
är fråga, eller en s. k. liten dagsresa, utgjorde ungefär hälften d. v. s. 



Eantion, uppnått aestuarium Mentonomon^ (Jade-Weser- 
bukten), där han påträffade de keltiska Toutonerna'-. 
Detta sBstuarium låg vid den scythiska kusten, hvilken 
enligt grekernas föreställning sträckte sig utmed oceanen 
i norr i riktning från väster till öster ^. Från denna kust 
uppnåddes efter en dagsresas färd norrut (90 km.) den 
ensamt belägna ön Abalus (Helgoland), hvars invånare 
sålde bernsten åt de närmast boende Toutonerna*. Efter 
ytterligare två dagars segling norrut (160 km.) kom Py- 
theas till en ö af ofantlig storlek (immensse magnitudi- 
nis insula)^, som han kallade ** Baltia " ^. Detta land 
kan knappast ha varit något annat än det i väster ut- 
skjutande partiet af jutska halfön, och namnet erinrar 
äfven osökt om benämningen "mare balticum**, h vartill 
jag längre fram skall återkomma. 

Resan till Thule företog Pytheas från Shetlands- 



500 stadier, sål. -= 90 å 95 km. Jmfr Hergt, o. a. a. 8. 13, not 3. Jmfr 
Globus, Bd LXV, N:o 21, 8. 345. 

1 Plinius, Hiat. nat. IV, 13, 27, XXXVII, 2, 11. Uttrycket "sBstua- 
rium" betecknar en inbuktning eller flodmynning, stående under invär- 
kan af ebb och flod, hvilket fenomen är karaktäristiskt för denna del af 
Nordsjön (jmfr Unser Wissen v. der Erde I, 2 s. 448). Då såväl Zuider- 
Zee som Dollart uppkommit först under medeltiden kan med SBStuarium 
M. ej menas annat än Jade-Weserbukten, hvars afstånd från Eap Eantion 
är 570 km. (= 6 dagsresor å 95 km.). 

^ Plinius, ibid., Mullenhoff, o. a. a. I., Hergt, o. a. a. s. 33, R. 
Mucu, Die Sudmark der Germanen (i Beiträge zur Gesch. der deutsch. 
Sprache u. Lit., utg. af E. Siewers, Bd XVII, H. 1. s. 5 o. följ.). 

3 FoRBiGER, Handbuch der alt. Geographie I, sid. 50, 68, 180, 318. 

* Plinius, ibid. Helgoland har ännu under historisk tid haft ett 
betydligt större omfång än nu, och har på grund af arkeologiska fynd 
bevisats varit bebodd såväl under sten- som bronsåldern. Hergt, o. a. 
a. s. 37, not 2. Globus, Bd LXV, 1, s. 24. Man har på Helgoland fun- 
nit bernsten såväl under forntiden som i senare tider. Hergt. o. a. a. 
s. 34, not 4. 

* Plinius, ibid. 

^ Enl. Plinius var Baltia det hos Xenophon från Lampsacos (efter 
Pytheas) förekommande namnet. Timaeus kallar ön BaslUa, möjligen 
beroende på en sammanblandning med på andra vägar framkomna un- 
derrättelser om bernstensön Yasilia (Osilia, Ösel). 



öarne (Orcades^), hvilka enligt uppgift hos Solinus (Po- 
lyhistor 22) lågo på två dagsresors afstånd norrut från 
Britannien (a Caledoniae promuntorio navigatio bidui est) 
och voro obebodda^ (vacant homine). Få vi tro Plinius^ 
och Ptolem^us* hette hufvudön af Shetlandsöarne, Or- 
kaderna i trängre bemärkelse, "Nerigos (Mainland) ma- 
xima omnium, ex qua in Thulen navigetur". Förut har 
framhållits, att Pytheas under sin resa företagit astrono- 
miska mätningar, hvilket bevisas genom Strabos kritik 
af Eratostenes' och Hipparchs breddbestämningar, hvarvid 
för den sistnämnde Pytheas uppgifves som källa. Där- 
vid anmärker Strabo^: "Denne (Hipparch), som i afse- 
ende på de nordligare trakterna af Britannien sätter tro 
till Pytheas, sätter där oikumenens nordgräns och säger, 
att längsta dagen där har 19 timmar". Men de trakter, 
hvars längsta dag är 19 timmar, måste ligga på 6V n. 
lat., och just emellan 60 och 61 parallelcirklarne ligga 
Shetlandsöarne ^. 

I anslutning till sin kritik öfver Eratostenes skrif- 
ver Strabo (I, 63) ytterligare: "Om Thule [WooXyj] säger 
Pytheas, att det ligger norr om Britannien i närheten af 
Ishafvet på ett afstånd från detta land af sex dagsresor". 
Samma uppgift har Plinius (II, 77), och för båda har 
säkerligen Eratostenes tjänat som källa. Solinus däre- 
mot, som synes ha stödt sig på en annan äldre förfat- 
tare, Timseus, sätter afståndet mellan Orcaderna och 



^ "Oroades" var det gemensamma namnet för nuv. Orkney-öarne 
och Shetlandsöarne. De voro dels bebodda (Orkney-öarne), dels obe- 
bodda (Shetl.j. FoKBiGER, o. a. a. III s. 311. 

^ Hergt, o. a. a. s. 46 o. följ. 

' Plinius. o. a. a. IV, 16, 30. 

* Ptolem^us, Geogr. III, 3. 

^ Hergt, o. a. a. s. 50 o. följ. 

" MiJLLENHOFF (o. a. a. I.), som anstränger sig att visa, det 
med Thnle menats Shetlandsöarne, förbiser såväl Solinus' uppgifter 
(t. ex. "vacant homine") som den astronomiska bestämningen af Orca- 
dernas läge. 



Thule till en färd af fem dygn\ och afståndet till Thule 
från Britannien själft till sju dagsresor. I motsats till 
Eratostenes, som valde det aritmetiska mediet af dessa 
båda tal, är sålunda Timseus— Solinus bättre underrättad. 
Pytheas har säkerligen icke lämnat felaktiga uppgifter 
om dagsresornas antal, men lätt har han kunnat miss- 
taga sig om den riktning, i hvilken han färdades. Ehuru 
hans afsikt var att styra mot norr, har han i stället blif- 
vit förd mot nordost, dels genom de här under somma- 
ren blåsande väst- och sydvästvindarne och dels genom 
golfströmmen. I så fall har han med all sannolikhet 
efter en färd af fem dygn och efter ett tillryggalagdt 
afstånd af mer än 500 km. (dagsresa a 100 km. eller 
mer, då han färdades äfven om natten) landat vid väst- 
kusten af Norge (i Hälogaland)". 

Härmed öfverensstämmer äfven angifvandet af Thu- 
les matematiska läge. Astronomen Geminus från Rho- 
Dus (första årh. f. Kr.) yttrar sig nämligen i sin "stoaYWYTi 
sto Ta (paivö|j.sva". i afseende på dagarnes ökade längd 
ju längre man kom mot norden, på följande sätt^: **I 
denna trakt synes äfven massalioten Pytheas ha varit, 
ty han säger i sin afhandling 'öfver oceanen': 'Barba- 
rerna visade oss det ställe, där solen gick ned. Det in- 
träffade nämligen, att i denna trakt natten blef mycket 
kort, på ett ställe två, på ett annat tre timmar, så att 
solen efter en kort mellantid från dess nedgång räknadt 
åter gick upp'." En dag, som är 21 a 22 timmar lång, 
förutsätter nödvändigtvis 64^2 — 65^2^ nordl. lat.; bredd- 
skilnaden kunde ha utgjort en dagsresa, och då har Py- 
theas kommit i närheten af nuv. Foldenfjorden (omkr. 
64^2° n. lat.) och i grannskapet af ön Torghatten (omkr. 
65^2° n. lat.) norr om Bindalsfjorden i Norge. 

Enligt Strabo vet man, att Eratostenes genom Thule 



^ SoLiNUS, Polyh, C. 22 **ab Orchadibus Tylen usque quinque die- 
rum ac (quinque) noctium navigatio est". 
* Hergt, o. a. a. s. 54. 
^ Berger, o. a. a. III, s. 16, not 1. 



lade en parallel på ett afstånd af 11,500 stad. från Bo- 
rysthenes' (Dneprs) mynning \ Eratostenes satte icke 
denna siffra i förbindelse med Massilia, men Hipparch, 
som enligt Strabos uppgift äfven tillgodogjort sig Py- 
theas' mätningar, säger, att parallelen genom Borysthe- 
nes låg 3,700 st. från Byzans, och denna stad förlade 
Hipparch på samma bredd som Pytheas gaf Massilia^. 
Adderas dessa siffror (11,500 + 3,700 = 15,200 stad. = 
2P73'), så låg Thule på ett afstånd från Massilia (43^7') 
af 21^73', alltså under 65* n. bredda Äfven på denna 
väg kommer man sålunda till dét resultat, att Pytheas 
kommit till Norge, och det är väl sannolikt, att han 
uppefter kusten styrt ännu längre mot norr och uppnått 
polcirkeln. Härpå tyda åtminstone åtskilliga uppgifter 
hos Strabo, Mela och andra författare. Pytheas synes 
icke ha kallat Thule en ö, utan torde detta vara ett 
tillägg af yngre skriftställare, som endast i form af en 
ö kunde tänka sig jordens yttersta land*. Hvad natur- 
förhållandena i Thule beträffar, anger Strabo Pytheas' 
uppgifter härom ^. I närheten af den kalla zonen — be- 
rättade Pytheas — saknades af kulturväxter och djur 
några helt och hållet, på andra var det brist. Männi- 
skorna närde sig af "hirs" ^, af vildt växande örter, 
frukter och rötter. Men där det fans tillgång på säd och 
honing gjorde man sig en dryck däraf. Då invånarne icke 
hade beständigt solsken, förde de sädeskärfvarne in i 
stora byggnader och uttröskade dem där ; de öppna trösk- 



* Eratostenes räkuade 700 st. på eu breddgrad. 
^ FoRBiGER, o. a. a. I sid. 200, not 65. 

' Hergt, o. a. a. s. 58 o. följ. 

* Den enda antydan som förekommer rörande betydelsen af Thu- 
les namn, finnes hos Isidorus Hispalensis (Etym. Lib. XIV, Cap. 6, 4): 
"Thyle ultima insula Oceani inter septentrionalem et occidentalem plågarn 
ultra Britanniam, a sole nomen habens, quia in ea sestivum solstitium 
sol facit, et nuUus ultra eam est dies." Jmfr Berger, o. a. a. III, s. 88 
o. not 2. 

^ Berger, o. a. a. III, s. 20 o. not 2. 

® Med "hirs" (xsYXpo?) menas här troligen hafre. 



8 

golfven [som användes i södra Europa] voro obrukbara 
till följd af den mulna himlen och regnandet. Solinus 
(22, 17), hvilken torde haft Timseus som källa \ säger 
om Thule, att det "var bördigt och rikt på frukt, som 
dock mognade sent. Invånarne lefva från vårens början 
bland sina hjordar och lifnära sig af örter och mjölk, 
för vintern insamla de trädens frukter. Kvinnorna hade 
de gemensamt, ett fast äktenskap fans ej." 

Ehuru dessa berättelser härstamma från olika käl- 
lor, för Strabo från Eratostenes, som fäste sig vid de 
rent geografiska företeelserna, för Solinus sannolikt från 
Timaius, som hyste stort intresse för sällsamma och un- 
derbara ting, är det likväl uppenbart, att de icke kunna 
passa in på något annat land än just Norge, nämligen 
dess nordvästliga kust. Alla dessa nu anförda bevis 
torde ovedersägligen tala för, att Pytheas måste anses 
som den Skandinaviska halföns förste upptäckare. Men 
namnet Thule såsom betecknande en ö (eller ett land) 
längst upp emot norr togs sedermera upp af de allra 
fläste senklassiska och medeltida geografer samt bibehöll 
sig i den geografiska litteraturen och på kartorna ända 
fram till nyare tider. Dock kunde man -aldrig ena sig 
i fråga om det pytheanska landets läge, utan trodde sig 
återfinna detsamma än här än där bland de öar och län- 
der, som ligga norr om Britannien. 

Jag förbigår här de geografer och skriftställare, 
som i sin framställning och uppfattning af oikumenens 
nordligaste delar byggt uteslutande på Pytheas, och som 
i det föregående i korthet blifvit omnämnda, samt vän- 
der mig till den författare, hos hvilken man närmast på- 
träffar nya underrättelser om Norden, Pomponius Mela 
(l:sta årh. e. Kr. ^). Ehuru nära fyrahundra år förflutit 
från Pytheas' dagar till den tid Mela skref sitt geografi- 
ska arbete "De Chorographia", är det ej synnerligen 

^ Hergt, o. a. a. a. 64 o. följ. 

^ PompoDiiis Mela lefde och skref under käjsar Claudius o. 40 e.. 
Kr. Jmfr Forbiger, o. a. a. I, a. 375, not 59. 



mycket han meddelar oss om Nordens geografi. Hafvet i 
norr (om Britannien) kallar han " ocean us britannicus" 
och ger en liknande benämning "britannicum mare" åt 
Nordsjön ^ "Ofvanom Elbe (super Albim) — uppger 
han vidare — finnes en stor vik sinus codanus, uppfyld 
af stora och små öar. Hafvet ligger här vid kusten 
ingenstädes öppet, ej häller liknar det öfverhufvud något 
haf, ty då det öfverallt flyter fram emellan och ofta öf- 
versvämmar (landsträckorna), har det utseendet af floder, 
som utbreda sig åt olika håll. Öarne ligga icke långt 
ifrån hvarahdra, utan skiljas åt af trånga sund; hafvet 
böjer sig därefter rundt i en lång hvälfning." ^ Att 
denna beskrifning ej kan passa in på Östersjön framgår 
däraf, att här ganska tydligt skildras det fenomen vi 
kalla ebb och flod, och då återstår det antagandet, att 
Mela afsett Nordsjökusten och de norr om Elbe liggande 
Nordfrisiska öarne, hvilka, som bekant, äro häftigt ut- 
satta för tidvattnets värkningar^. I så fall skulle med 
•* sinus codanus" * ha menats det sydöstligaste hörnet af 
Nordsjön, men möjligt är, att Mela tänkt sig denna vik 
såsom fortsättande än längre mot öster, så att jutska 



^ Mela, De Chorographia, ed. Parthey, Berol. 1867. Lib. I. C. 15, 
Lib. III. C. 48. 

2 Mela. ibid. Lib. III. C. 31. 

^ MiJLLENHOPF, O. a. a. I, 8. 489, är äfvenledes af den åsikten, att 
Mela här skildrar Nordsjökusten. G. Schöning, De gamle GrsBkers og 
Bomeres rette Begreb og Eundskab om de nordiske Lande (i det Ki0- 
benhavnske Selskabs Skrifter, IX, s. 203) är af samma mening. 

* Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 3, not 2, öfversätter si- 
nus codanus med "gotiska viken", hvilken öfversättning torde vara ytterst 
tvifvelaktig. Mijllenhgfp, o. a. a. II, s. 284, not, framställer gissnings- 
vis en annan tydning: fht quoden = femina, interiör pars coxse. Denna 
etymologi gillas af B. Much, Die Sudmark der Germanen (Beiträge zur 
Gesch. der deutsch. Sprache u. Literat. Bd XVII H. 1, s. 207), som 
äfven hänvisar på ags codd "schlauch, säck, hulse", fisl. koddi, "polster" 
och framhåller att "Jåde" betyder "säck, schlauch" alldeles som "Co- 
danus". 



10 

halfön på detta sätt fick utseendet af en ö\ Ty på ett 
annat ställe säger han: "af de öar som ligga i codanska 
viken, är Codanovia den mast betydande såväl genom 
sin storlek som på grund af sin fruktbarhet"; och ehuru 
man i detta namn velat återfinna en förvriden form för 
"Skandinavia" (scandinovia) ^, torde likväl sammanhanget 
i Melas framställning snarare tyda därpå, att han i brist 
på något annat lämpligt namn för jutska halfön, som 
han ansåg vara en ö, efter sinus codanus kallat den- 
sanrnia "Codanovia" ^. Denna ö var bebodd af Teuto- 
ner. Mela nämner äfven "Thyle" såsom liggande midt 
emot Belgernas (d. v. s. norra Galliens) kust (Thyle Bel- 
garum litori opposita est) och tillägger, att vid sommar- 
solståndet funnos inga nätter där, emedan solen då vi- 
sade en mycket stor del af sig själf (sui partem maxi- 
mam)^. Härmed måste utan tvifvel åsyftas trakten vid 
polcirkeln, hvilken, som ofvan antyddes, också torde ha 
uppnåtts af Pytheas, hvarifrån Melas uppgift ytterst 
härleder sig^. 

Plinius d. ä. (23 f. Kr. — 79 e. Kr.) har i sitt stora 
arbete "Historia naturalis" kritiklöst hopsamlat och sam- 
manfört en mängd uppgifter och notiser från såväl äldre 
som yngre geografer. Han är äfven en af de författare, 
som bevarat flera af spillrorna från Pytheas' reseberät- 
telse. Emellertid hade vid Plinii tid åtskilliga nya un- 
derrättelser om Norden hunnit tränga söderut, och Pli- 
nius hade själf varit i tillfälle att under sin vistelse i 
Chaucernas land mellan Weser och Ems taga någon kän- 



^ Mela., o. a. a. Lib. III. C. 32 tillägger här: "in eo (ainu?) sunt 
Cimbri et Teutoni, ultra ultimi GermanisB Hermiones". 

^ O. Brenner, Nord- und Mitteleuropa in den Schriften der Alten, 
Miinchen 1877, s. 60. MoNtELius, Sveriges hednatid och medeltid, s. 3. 

^ Ordet "Codanovia" förekommer icke hos någon annan författare, 
men "sinus codanus" finnes hos Plinius, L. IV. C. 13. Jmfr Schöning. 
o. a. a. s. 204, not a, och s. 206. 

* Mela, III. C. 57. 

^ Herot, o. a. a. s. 61. 



11 

nedom om länderna i norr ^ Han omnämner efter Melas 
föredöme den af öar uppfylda "sinus Codanus" ^ och har 
därmed tydligen afsett Östersjön eller åtminstone den 
västligaste delen däraf, ty "denna stora hafsvik — säger 
han — bildas af berget Saevo, hvilket i storlek inga- 
lunda mindre än de 'ripheiska bergen'^, räcker ända till 
det långt i hafvet utskjutande och halfön Cartris^ bil- 
dande cimbriska förberget (Cimbrorum promontorium)". 
Namnen på tvänne hafsvikar uppgifvas i detta samman- 
hang^. På ett annat ställe i samma kapitel^ säger Pli- 
nius följande: " Septentrionalis oceanus, amalchium cum 
Hecateus "* appellat a Parapaniso ämne quo Scythiam adluit. 
quod nomen eius gentis significat congelatum; Philemon^ 



^ Pescuel, Geschichte der Erdkunde, s. 2. Forbiger, I, s. 371. 

2 Plinius, Lib. IV. Cap. 13. 

^ Med de '*riphei8ka bergen** menade man i forntiden en berg- 
flträcka eller en fjällrygg, som ytterst i norr begränsade oikumencn mot 
hafvet. Ju mera kunskapen om Nordens länder utvidgades, ju längre 
mot norr flyttades de ripheiska bergen. De tänktes ursprungligen såsom 
strykande från väster till öster, alltså som parallelberg, men sedermera 
vandrade namnet längre mot öster och torde därefter möjligen ha be- 
tecknat meridianberget Ural. Jmfr Peschel-Ruge, Geschichte der Erd- 
kunde, 8. 64 o. s. 316. Kretschmer, Die physische Erdkunde im christl. 
Mittelalter, Wien und Olmiitz 1889. 

* Mellan "Cartris" och "Kattegat" har man velat spåra ett ety- 
mologisktj sammanhang. Jmfr A. L. Schlözer, AUgemeine Welthistorie, 
Th. XXXI, s. 117, § 19, a. Strinnholm, Sv. folkets historia. I, s. 24. 

* Nämligen "Lagnus" och "Cyligenus", den förra i närheten af 
Cimbrerna. I mynningen af den sistnämnda låg ön "Latris**. Jmfr 
Schlözer (s. 116) och Strinnholm, ibid. 

6 Plinius, IV, 13. 

^ Hecateus var en samtida till Alexander den store, bördig från 
Abdera, och skref en skrift om Hyperboreerna, som enligt honom bodde 
på en fruktbar ö (Britannien ?) i nordvästra Oceanen. Jmfr Forbiger, 
I, 8. 147. 

* Philemon, komediförfattare från Syracusse, lefde äfven på Alexan- 
ders tid. Schlözer, XXXI, s. 113, a. Ovisst är likväl, om det är denne 
Plinius menat. 



12 

morimarusam ^ a Cimbris vocari, hoc est mortuum mare^ 
inde usque ad promontorium Rubeas ultra deinde Cro- 
nium". Vill man i dessa uppgifter, som uppenbarligen 
förskrifva sig från en betydligt äldre tid och väl ytterst 
härleda sig ifrån berättelser af i norr boende folkstam- 
mar (Cimbrerna?), se ett bevis därför, att man bland 
dessa redan tidigt lärt sig uppfatta skilnaden mellan å 
ena sidan Östersjön, som saknar ebb och flod (därför 
'^mare mortuum") och tillfryser om vintern (därför "con- 
gelatum"), och å andra sidan Nordsjön (mare croniutn), 
där motsatta förhållanden äga rum^; då skulle Plinius 
här med "promontorium Rubeas" menat detsamma som 
på det förstnämnda stället med "prom. Cimbrorum" , d. v. s. 
Skagens udde, och låtit denna utgöra gränsmärket mellan 
de båda hafven. 

Plinius är äfven den förste hos hvilken namnet Skan- 
dinavien tydligt förekommer. "I sinus codanus — säger 
han^ — är den ryktbaraste ön Scatinavia (Scandinavia) 
af ännu okänd storlek; den del som är känd bebos af 
Hillevionernas folk, hvilket kallar den en annan värld 
(alterum orbem terrarum). Icke mindre, tillägger han, 
anser man ön Eningia (Finland?) vara." Emellertid träf- 
fade Plinius vid framställningen af Britannien andra upp- 
gifter om Norden, utan att tänka på, det dessa till 
någon del gälde samma land, hvarom han hört talas ge- 
nom germanske sagesman. Bland öarne i norr om Bri- 
tannien omtalar han nämligen "Scandia"^, och såväl 
detta namn som "Scandinavia" har väl ursprungligen be- 
tecknat, såsom man vanligen antager, södra delen af 
Sverige. De skandinaviska ländernas natur var för Pli- 

^ Om ordets etymologi, se MucH, o. a. a. (i Beiträge zur Gesch. 
der d. S. XVII, H. 1., s. 220 o. följ.). 

2 IIergt, s. 40. 

3 Plinius, IV, 13. 

* Plinius, IV, C. 16. "Sunt qui et alias (insulas) prodant: Scan- 
diam, Dumnam, Bergos maxumamque omnium Nerigon, ex qua in Thu- 
len navigetur." Det sista tillägget härstammar tydligen från Pytheas (se 
fö reg. framställning). 



13 

flius liksom för efterföljande äldre författare icke när- 
mare känd; hela Norden upplöste sig enligt deras före- 
ställning i en stor arkipelag af större och mindre, 
okända öar. 

CoRN. Tacitus, som år 98 e. Kr. skref sitt berömda 
arbete "De origine, moribus ac situ Germanorum", synes 
i allmänhet haft tillgång till betydligt yngre uppgifter 
än Plinius; hos Tacitus återfinner man icke häller nå- 
got enda af de namn, som förekomma hos Plinius. Ta- 
citus ger åt Östersjön namnet "mare suevicum" \ och 
midt ute i detta haf (ipso in oceano) förlägger han 
Suionernas folkrika samhällen, "mäktiga genom vapen 
och skepp" ^. Norr om Suionerna (träns Suiones) fans 
ett annat haf "trögt och nästan orörligt (pigrum ac 
prope immotum), hvilket troddes innesluta och ytterst 
omgifva jordkretsen, emedan den nedgående solens glans 
där varar ända till uppgången (in ortus edurat), så 
att för denna glans stjärnornas ljus bleknar" ^. Det 
pytheanska uttrycket "TcsTCTjYoia ^aXatta" (Strabo I, 63) 
såsom benämning för Ishafvet i norr, hvilket man i 
forntiden, såväl som i vår tid, lät börja vid polcirkeln, 
betecknade det fasta eller frusna hafvet, emedan man 
till följd af dess läge inom den kalla zonen icke kunde 
tänka sig detsamma annat än tillfruset^. Däraf blef pä 
latin "mare concretum" ^, och därmed förenades före- 
ställningen om något trögt (pigrum) ^ orörligt (immotum) 
och tungt (grave)^ hvilken uppfattning med ty åtföljande 
benämningar går igen hos en mängd senare författare. 

* Tacitus, Germ. C. 45. 
^ Tacitus, C. 44. 

' Tacitus, Germ. O. 45. 

* Hergt, o. a. a., a. 71 o. följ. 

* Plinius, IV, 16. "a Thule unius diei navigatione mare concretum 
a nonnallis Croniam appellatur. ** 

* SOLINUS, Polyhistor, ed. Th. Mommaen, C. 22. Ultra Thylen ac- 
cipimaa pigrum et coucretum mare. 

^ Tacitus, Vita AgricoleB, C. 10." Mare pigrum et grave remigan- 



14 

Tacitus kallar Suionernas land "Suevia" och tilläg- 
ger, att intill Suionerna (Suionibus continuantur) bodde 
Bitonernas folk (Sitonum gentes), hvilka skilde sig från 
de förstnämnda endast däruti, att de styrdes af enkvinna^ 
Hvarifrån Tacitus fått namnet Sitoner torde vara omöj- 
ligt att bestämdt afgöra^, men säkert är, att han med 
detta folk väl svårligen kunnat afse något annat än de 
vid norra ändan af Bottenhafvet fordom bosatta Kvä- 
nerna, hvilka ursprungligen synes ha varit af skandina- 
visk (svensk) härstamning^. Till följd af namnlikheten 
mellan Kvänernas namn och fn. kvena, ags. even o. s. v. 
(femina, uxor, regina)^ uppstod den gängse legenden om 
ett i dessa trakter befintligt amazonland "terra femina- 
rum" eller ** regis s. regnum feminarum". Detta är sam- 
manhanget i Tacitus' framställning, och efter honom före- 
kommer uppgiften om Amazonerna vid Bottenhafvet hos 
en hel rad af senare skriftställare. Tacitus räknade emel- 
lertid Sitonerna till Suevias område, ty, säger han, "här 
var Suevias gräns" (hic finis Suevise). Huruvida Tacitus 
med "Fenni", som han äfvenledes omnämner, afsett de 
egentliga Finnarne (Suomalaiset) eller Lapparne, har varit 
omtvistadt; dock har man funnit att Taciti beskrifning^ 
tämligen noga öfverensstämmer med den kulturgrad man 



tibus perhibent, ne ventis quidem perinde attolli", h vilket omtalas i sam- 
manhang med Thule. 

* Tacitus, German. C. 45. 

^ G. v. DiJBEN, Lappland och Lapparne, s. 357, sammanställer 
Taciti Sitoner med Seyther (Scythones) och slav. Czud, lapp. Tjude. 

^ Man har vanligen ansett Evänerna vara af finskt ursprung (Kai- 
nulaiset), men dels är Finnarnes uppträdande i dessa trakter af jäm- 
förelsevis sen ålder, dels kan ordet "Kväner** (Kvenir, Kvsenir) icke ha 
något etymologiskt samband med "Kainulaiset** (enl. meddelande af dr. 
K. B. WiKLUND, Upsala). 

^ MuLLENHOFF, D. A. II, 8. 9 O. följ. Peschel-Buge, anf. arb. s 
90, not 2. 

* Tacitus, Germ. C. 45 o. 46. Enligt V. Thomsen, Ber0ringer mel- 
lem de finske og de baltiske Sprog, Kbhn 1890, ha Finnarne framträngt 
öfver Finska viken först flere århundraden efter Tacitus' tid. 



15 

på språkliga skäl kunnat konstatera hos Lapparne (ej Fin- 
narne) vid denna tid\ Norr om Britannien förlägger 
Tacitus ön **Thule**, om hvilken han uppger, att den iakt- 
togs af den romerska eskader, som vid Agricolas eröfring 
af Britannien kringseglade denna stora ö (dispecta est et 
Thule) '^. Det Thule, som vid detta tillfälle observerades, 
torde med all säkerhet ha varit någon af Shetlandsöarne ^. 
Marinus af Tyrus och hans berömde efterföljare 
Claudius Ptolem^us från Alexandria, forntidens störste 
geograf (midten af 2:dra årh. e. Kr.)^, nämnas vanligen 
alltid tillsammans, emedan vi känna den förre endast ge- 
nom den senares kritik. Genom sitt stora matematiskt- 
astronomiska sammelvärk, den s. k. Almagest, genom sin 
Geografi och framför allt genom sina till detta senare 
värk vidfogade kartografiska arbeten öfver hela den då 
kända världen har Ptolemseus öfvat ett ofantligt stort in- 
flytande på senare tiders geografer och geografiska forsk- 
ning. Härom får jag likväl tillfälle att längre fram ut- 
förligare tala, och i detta sammanhang är det tillräckligt 
att endast redogöra för Ptolemsei uppfattning af Nordens 
geografiska utseende. Som förut har framhållits hade 
Eratostenes och hans efterföljare (Hipparchus, Isidorus 
från Charax^) efter Pytheas* uppgifter förlagt Thule un- 
der 65*" och 66° (och sålunda låtit det tangera polcirkeln, 
enligt uppgifter hos Strabo^'), och denna uppfattning går 
igen hos senare geografer, såsom Mela\ Plinius^ och 

^ Jmfr G. VON Duben, Lappland och Lapparne, s. 355 o. följ. 

2 Tacitus, Vita Agricolse, C. 10. 

^ Berger, o. a. a. IV, s. 108. Hergt, o. a. a. 8. 69, not 3. 

* Forbiger, i, 8. 402 o. följ. Det vanliga antagandet, att Ptole- 
msens 8kulle varit bördig från Pelasium i Egypten beror på ett mi88för- 
8t&nd, uppkommet genom han8 arabiska binamn "el Feludi", en felskrif- 
uing för "el Keludi", hvilket åter är det grekiska 6 KXa63tO(;, som ibland 
skrefs efter namnet PtolemsBus. Jmfr Forbiger, ibid. not 29. 

^ Isidoras från Gharax lefde under lista årh. e. Er. Forbiger, I 
8. 35é, Berger, o. a. a. IV, s. 45. 

* Hergt, o. a. a. s. 60. 

^ Mela, L. III, C. 57 (ed. Parthey) 
^ Plinius, II, 77 och IV, 16. 



16 

Solinus^ m. fl., hvilka alla tala om, att i Thule under 
soramarsolståndet icke fans någon natt. Från denna åsikt 
afviker däremot Marinus från Tyrus, som förlade oiku- 
menens nordligaste punkt, d. v. s. Thule, icke till pol- 
cirkeln, utan vid 63° n. lat., troligen på grund däraf*^, 
att man vid den förut omtalade kringseglingen af Bri- 
tannien vid tiden för Agricolas fälttåg i detta land i 
fjärran trodde sig ha sett Thule (d. v. s. Shetlandsöarne). 
Det är också möjligt, att Marinus velat intaga en för- 
medlande ståndpunkt mellan de båda stridande partier, 
af hvilka det ena afslutade oikumenen i norr med Bri- 
tannien vid 60° och 61° (Strabo), det andra med Thule 
på 65° ä 66° n. lat. ^. Ptolemaeus följer häruti Marinus' 
föredöme och sätter Thules bredd mellan 62° och 63° n. 
lat. ^ Att han förlade Thule under 30 meridianen^, för- 
klaras därigenom, att han gaf det samma längd som det 
söder om Thule belägna Britanniens nordspets (enligt 
Eratostenes' beskrifning ^), hvilken på de gamla kartorna 
vetter ej mot nordväst utan mot nordost^. Hvad i öf- 
rigt beträffar det nordliga Europas kustteckning hos 
Ptolemaeus, låter han cimbriska halfön äfvenledes vända 
sig mot nordost^, Östersjöns kust först mot öster sedan 
mot norr, där den förlorar sig i de obekanta länder, 
hvilka i norr begränsade Sarmatien och afslutade Atlan- 
terhafvets östligaste del, den "sarmatiska oceanen"^. Han 

^ SOLINUS, 22. 

2 Berger, IV, 8. 107 o. följ. 

' Jmfr Hergt, s. 61, som här oriktigt talar om Ptolemseus, då 
han bort nämna Marinus, hvilken i detta fall har prioriteten. 

* PTOLEMiEUS, Geogr. (Argent. 1513), Lib. II, C. 3: 62^40'— 63^ 15'. 
Jmfr Hergt, s. 61, not 2. Nordenskiöld, Facsimileatlas till kartografiens 
äldsta historia, Sthm 1889, 8. 33. 

^ Ptolem^us, ibid. 

^ Hergt, s. 61 o. följ. 

^ FoRBiGER, I, 8. 180, Jmfr i öfrigt Ptolemsei egna kartor öfver 
Britannien. 

^ PTOLEMiEUS, Geogr. II, 10. Cimbr. halfön börjar vid Elbe och 
dess nordligaste punkt har 59*^ 36' bredd. 

^ Jmfr Berger, IV. s. 140. 



17 

känner nämligen ännu icke Östersjön såsom ett inhaf, och 
favad han efter de vid kusten boende "Venedse" eller 
Venderna kallar "sinus Venedicus" är icke något annat 
än denna kusts inböjning från Weichsel till MemeP. I 
det sarmatiska hafvet förlägger Ptolemaeus Skandiens 
fyra öar (oxavSiai)^, af hvilka de tre mindre (de danska 
öarne) ligga invid cimbriska halfön under 58° n. lat., den 
fjärde och största, den egentliga "Scandia", ligger längre 
österut under 58° 30' lat. ^. Den är knappast så stor som 
Irland och ligger, närmare bestämdt^ midt emot Weichsels 
mynning, utan tvifvel med anledning däraf, att den van- 
liga vägen mellan Sverige och Europas fastland gick 
öfver denna flod^. 

Efter Ptolemseus förflyter en lång tidrymd, under 
hvilken vi hos de senklassiska geograferna och de äldsta 
medeltida skriftställarne endast påträffa afskrifter af äldre 
författares mening om trakterna i norr. Under den äl- 
dre medeltiden begagnade man sig ganska mycket af 
Jul. Solinus (3:dje årh.)^ utan att dock känna de käl- 
lor, hvarpå denne stödde sig. Solinus berättar ungefär 
detsamma som Plinius^, men har äfven en del äldre upp- 
gifter rörande Thule (från Timseus), hvilka förut blifvit 
omnämnda. De gängse notiserna om detta mystiska land 
gå igen hos en hel rad af författare ^, såsom (från 5:te 
årh.) Paul. Orosius, Isidorus Hispalensis, Martianus 
Capella, (från 6:te årh.) Priscianus, Gregorius Turo- 
NENSis, (från 8:de årh.) Beda Venerabilis, (från 9:de 
årh.) den irländske munken Dicuil m. fl. Angående Oro- 



* FORBIGER, I, 8. 419. 

* Ptolem^us, Geogr. II, C. 11. 

* Ptolem^us, ibid. 

* Jmfr MoNTELius, Sveriges hednatid och forntid, s. 4. 

^ Solinus, Gollectanea rer. mirab. sive Polyhistor, rec. Th. Momm- 
sen, Berlin 1864. 

« Solinus, Gap. 19, 20, 22 (sid. 104, 107, 109, 114). 

^ Jmfr Th. Thoroddsen, Oversigt över de geografiske Kundskaber 
om Island far Reformationen, i Dansk Geogr. Tidskrift, Bd IX, s. 105 
o. följ. 

2 



18 

sius kan det framhållas, att han i motsats till äldre för- 
fattare förlade Thule icke i norr utan i nordväst (circium 
versus) om Britannien^ Detta har möjligen ingifvit 
DicuiL, hvilken 825 skref sin "Liber de mensura orbia 
terrse*, tanken att identifiera Thule med den hittills obe- 
bodda stora ön i nordväst (Island), som enligt hans upp- 
gift från år 795 besöktes af irländska munkar^. Denna 
af Dicuil för första gången framstälda åsikt delades äfven 
af de gamle irländske författarne ^, spriddes därefter till 
senare medeltida skriftställare och synes under hela me- 
deltiden ha varit den vanligaste uppfattningen. 



I sammanhang med de germanska folkvandringarne 
söderut uppdyka också en del nya underrättelser om län- 
derna i norr, framför allt om den stora Skandinaviska 
halfön och dess inbyggare. Eäjsar Justiniani samtida, 
byzantinern Procopius från Csesarea, skref i 6:te årh. en 
framställning af det byzantinsk-gotiska kriget i Italien 
och berättar i sammanhang därmed, hurusom en del af 
Herulerna för att söka sig boningsplatser återvände till 
sitt forna fädernesland. Sedan de passerat Danernas land 
kommo de "öfver oceanen" (åg Äxeavöv aytxdjxsvoi åvao- 
TiXXovTO^) fram till målet för sin färd. Det var den stora 
ö i norr, som Procopius utan vidare gifver namnet "Thule" , 
här för första gången användt som benämning på Skan- 
dinavien. Denna ö Thule — upplyser Procopius — var 
tio gånger så stor som Britannien, men största delen af 
densamma låg öde; den del, som var bebodd, innehades 



* Paul. Orosius, Hist. adv. paganos (rec. C. Zaugemeister, Vindob. 
1882), L. I, O. 2, 79. 

2 Dicuil, De mens. orbis terrsB (ed. G. Parthey, Berol. 1870), C. 7, 11. 
Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde (utg. af S. Ruge, Miinchen 1877), 
8. 82, not 3. 

^ Jmfr TuoRODDSEN, o. a. a. (a. 105). 

■* Procopius, De bello goth. ed. Dindorf (i Corpua Scriptorum hi- 
storiEB ByzantinsB) L. II, C. 15. (a. 205 o. följ.). 



19 

däremot af 13 talrika folk under lika inånga konungar. 
Där inträffade det hvarje år, att solen vid sommarsol- 
ståndet under 40 dagar icke gick ned, och vid vinter- 
solståndet under lika lång tid ej gick upp. Sedan Pro- 
copius berättat, hvad han genom sina sagesman erfarit 
angående solens upp- och nedgång i nämnda land samt 
dess inbyggares fastliga firande af solens återkomst, fort- 
sätter han: * Bland de barbarer, som bebo Thule, för 
blott ett folkslag, Scrithifini (oi Sxpi^t^tvoi), ett vildt lif ^ 
Ty hvarken ha de kläder eller skodon, eller dricka de 
vin eller samla de något ätligt från jorden, emedan hvar- 
ken de själfve bemöda sig om åkerbruk eller kvinnorna 
om uUspånad, utan både män och kvinnor gå på jakt. 
Berg och skogar, som där finnas vidsträckta, lämna dem 
i mängd villebråd och andra djur. Det fångade ville- 
brådets kött äta de, och med hudarne kläda de sig, ty 
de ha hvarken lin eller något annat som är lämpligt för 
sömnad. Därför sammanfoga de vilddjurens hudar med 
senor och bekläda hela kroppen därmed. Scrithifinernas 
barn uppfödas icke på samma sätt som andra folks med 
kvinnomjölk, utan med djurmärg. Så snart en kvinna 
födt, upphänger hon i ett träd sitt i skinn insvepta fo- 
ster, sticker märg i dess mun och går på jakt, hvilket 
yrke är gemensamt för kvinnor och män.** Därefter be- 
rättar Procopius om **de öfrige Thuliterna" (ol aXXoi 
ÖooXitai) , att de föga skilja sig från andra folk ; han om- 
nämner deras gudadyrkan och människooffer, hvartill an- 
vändes krigsfångar, som antingen hängdes eller kastades 
pä törnhäckar. Bland Thuliternas folk uppger han nam- 
net på ett, Gauterna (ol raoroi), och hos dessa fingo He- 
rulerna boningsplatser. 

Namnet "Scrithifini", d. v. s. skridfinnar, hvilket 
för första gången förekommer hos Procopius, upptogs se- 
dermera af flere efterföljande författare såsom beteck- 
nande ett vildt folkslag i nordligaste Skandinavien. Detta 



^ Procop., ibid. (s. 207 o. följ.). 



20 

folk kan icke ha varit något annat än Lapparne ^, hvil- 
kas kulturståndpunkt ännu idag mycket närmar sig den 
hos Procopius m. fl. angifna. Enligt Storm ^ har namnet 
*^ skridfinnar « af nordboarne gifvits åt deras nomadiska 
grannar Lapparne, emedan skrida (skrida a skidum; Finn 
skridr o. s. v.) i det äldre språket var det betecknande 
uttrycket för gående på skidor; jag skall längre fram 
närmare omtala detta bruk och dess ursprungliga före- 
komst hos Lapparne. 

Skridfinnarnes namn förekommer, som nyss antyd- 
des, äfven hos åtskilliga andra författare fastän under 
mer eller mindre olika namn. Så omtalas de af Proco- 
pius' samtida, den gotiske historieskrifvaren Jordanes 
(Crefennse), Longobardernas häfdatecknare Paulus Dia^ 
CONUS tvåhundra år senare (Scritobini), Geografen från 
Ravenna^ på 600-talet (Scirdifenni, Rerefenni) och den 
något yngre geografen Guido (Refenni, Cerdefenni). Hos 
ett par af dessa finnas äfven en del andra uppgifter 
rörande nordliga förhållanden. Jordanes förlägger efter 
Orosii föredöme ytterst i väster om Britannia (in ultimo 
plagse occidentalis) ^ ön "Thyle", och i likhet med Ptole- 
maeus midt emot Weichsels mynning (in conspectu Vi- 
stulse) den "citronbladliknande" ön "Scanzia** ^, kringflu- 
ten af den långt i norr ofarbara oceanen; en vik af 
denna norra ocean (septentrionalis oceanus) kallades " mare 
germanicum" och här lågo flere mindre öar^. I ön Scan- 



* Jmfr VON DuBEN, Lappland och Lapparne, a. 355. Denne kän- 
nare af Lapparnes etnografi anser Procopius' skildring så slående, att 
han förmodar autopsi hos dennes sagesman, s. 351, not. 

^ Prof. G. Storms meddelande till F. Nansen ("På skidor genom 
Grönland" s. 69). 

^ Jmfr Peschel, o. a. a., s. 88, not 1. von Duben, o. a. a., s. 351. 

* Jordanes, De Getår, sive Gothor. origine et rebus gentis, Cap. 1. 

* Jordanes, o. a. a. Cap. 3. Det framgår däremot icke af Jor- 
danes' yttranden, att han med ön Thyle skulle ha menat den nordliga- 
ste af Orkneyöarne, som Thoroddsen påstår, o. a. a. (D. Geogr. Tid. IX, 
8. 105). 

* Jordanes, ibid. 



21 

zias norra del bodde enligt Jordanes folket "Adogit*, i 
hvilket namn Munck^ velat igenfinna "Halogi" eller fol- 
ket i Halogaland; detta folk sades om sommaren hafva 
40 ljusa dagar och nätter, om vintern lika många mörka 
(jämför Procopius). Jordanes uppräknar dessutom nam- 
nen på en mängd nordiska folkslag, af hvilka de mast 
påfallande torde vara Suethans, Gautigoth, Ostrogothse, 
Finni, Dani^. Paulus Diaconus (Warnefrid), som skref 
omkr. 780, har återigen (efter Plinius) namnet Scandi- 
navia^ (ej Scandia) och berättar egendomligt nog om en 
ytterst i nordväst vid hafskusten befintlig stor hvirfvel 
(vorago) *, hvarmed han möjligen menat Malströmmen vid 
Norges västkust. I allmänhet nämnas Scandia och Scan- 
dinavia dessutom af flere af de germanska folkens histo- 
rieskrifvare och krönikörer^, utan att vi likväl ur deras 
skrifter kunna finna några närmare upplysningar om Nor- 
dens geografi, då de endast återgifva nakna namn. 

Emellertid gjordes under 800- och 900-talen af Skan- 
dinaverna själfva i de nordliga hafven viktiga geografi- 
ska upptäckter, hvilka naturligtvis i hög grad bidrogo 
till en fullständigare kännedom om dessa trakter af värl- 
den. Ehuru Färöarne och Island allra först besöktes af 
iriska andlige i slutet af 8:de årh. ^, var det likväl nor- 
ske vikingar, som varaktigt upptäckte och togo i besitt- 
ning dessa Öländer i Västerhafvet. Det är ovisst, huru- 
vida Island först upptäcktes 867 af Naddodr eller — nå- 
got senare — af Gärdar Svavarsson ^, men säkert är, att 
det först af sin tredje upptäckare, Flöki Vilgeröarson, 
kallades Island^, och icke började bebyggas förrän från 

^ MuNCK, Det norske folks historie, I, s. 92. 

'^ Jmfr LÄFPLER, Om folknaniDen hos Jordanes, Antiqv. Tidskr. 1894. 
^ Paul. Diaconus, De gestis Longobardomm, Cap. 2. 
* Paul. Diaconus, o. a. a. Cap. 8. 
^ Jmfr MuNCK, o. a. a., I, s. 35. 
^ Jmfr Pescuel, o. a. a. s. 82. 

^ Jmfr Thoroddsen, o. a. a. (D. Geogr. Tid. Bd IX, s. 111). Munck, 
o. a. a. I, 8. 446, 519. 

^ Jmfr Peschel, o. a. a. s. 82, not 1. 



22 

874 ^ Ungefär samtidigt torde Grönlands ostkust för 
första gången blifvit synlig, ehuru detta land upptäcktes 
först senare, 983, af Erik den röde. Och några år efter 
Islands bebyggande, omkr. 870, företogs en intressant 
upptäcksfärd rundt Skandinaviska halfön i norr af norr- 
mannen Ottar från Halogaland. Konung Alfred af Eng- 
land öfversatte och bearbetade nämligen omkr. 893 Oro- 
sius' världshistoria på anglosaxiska^, och inledde denna 
bearbetning dels med en geografisk öfversikt öfver den 
då kända världen — äfven öfver Norden — dels med 
en redogörelse för tvänne nordiska upptäcktsresor, af 
hvilka den ena var den ofvannämnde Ottars (ags. Othere). 
Konung Alfreds egna uppgifter rörande Norden äro myc- 
ket sparsamma och föga innehållsrika, däremot äro rese- 
berättelserna ganska utförliga. Angående Ottars berät- 
telse heter det på följande sätt^: "Ottar sade till sin 
herre konung Alfred, att han bodde nordligast af alla 
norrmän vid Västerhafvet (Vestsse) i det landskap, som 
kallades Halgoland, och att ingen bodde norr om ho- 
nom. Landet sträckte sig dock längre mot norr, men 
allt var där öde, med undantag af att Finnar (Finnas) 
— d. v. s. Lappar — uppehöUo sig här och hvar på 
enskilda ställen, om vintern för jaktens skull, om som- 
maren för att fiska vid sjön. En gång ville han under- 
söka hur långt i norr landet gick, och om värkligen 
någon människa bodde norr om ödemarkerna. Under 
tre dagar styrde han mot norr med landet till höger och 
hafvet till vänster om sig, tills han kom så långt som 
h valfångare någonsin bruka fara; därefter fortsatte han 
ännu tre dagar mot norr, då landet där gjorde en böj- 
ning åt öster, och i denna riktning seglade han nu med 



^ Thoroddsen, ibid. 

^ A description of Europé and the voyages of Othere and Wulfstan 
by King Alfred the great, edit. J. Bosworth, London 1885. 

^ Jmfr B. Bask, Ottars och Ulfstens korte Beiseberetninger med 
dansk overs. Erit. anmserkn. etc, i Det skand. litteratarselskabs skrif- 
ter, 11 &rg., 1815, s. 25 o. följ. 



23 

nordvästlig vind under fyra dagar. Landet sträckte sig 
därefter mot söder och han måste invänta fullt nordlig 
vind för att kunna fortsätta; fem dagar styrde han mot 
söder till en stor flod, där landet var bebodt.* Enligt 
prof. G. Storm ^ torde denna Ottars färd ha varit en 
kustfard (understundom, inomskärs), som försiggått rundt 
nordligaste Norge samt halfön Kolas kuster; äfven i sö- 
der om Kola torde han ha följt kusten och slutligen styrt 
in i Kandalaxviken ^, där han träffade en befolkning af 
finsk-karelsk härstamning ("Beormas"). Under hela re- 
san hade han förut icke råkat något bebodt land; på 
höger hand hade han beständigt haft ödemarker, där 
dock funnos kringströfvande fiskare och jägare, som alla 
voro Finnar (Lappar). Biarmernas land var däremot väl 
odladt^. Vidare berättade Ottar om sin rikedom på 
boskap, om Finnarnes (Lapparnes) skattskyldighet (till 
Halogamännen) och om den vinstgifvande hvalfångsten i 
hans hemland. ** Norömanna land (Norge) — säger han — 
år mycket långt och smalt samt har endast vid kusten 
åkerland och betesmarker, och är på somliga ställen 
äfven där uppfyldt af klippor. Norrut och österut längs 
det bebodda landet ligga vilda fjäll af ansenlig bredd 
{på somliga ställen 6 dagars, på andra två veckors färd 
tvärsöfver); på dessa fjäll bo Finnarne (Lapparne)." Det 
bebodda landet var bredast österut (o: söderut) = 60 mil 
eller mera, på midten 30 mil, längst i norr 3 mil från 
sjön till fjället. Jämsides med södra delen af landet, på 
andra sidan fjället, låg "Sveoland" (Sverige) sträckande 
sig mot norr; dess 'nordligaste del begränsades af "Cve- 

^ Storm, Om Opdagelsen af Nordkap och veien til det hvide hav, 
Norsk. Geograf. Selskabs Aarbog V, 1898—94, s. 91 o, ff. 

* Ottar seglade mot norr, öster och söder, h vilket i enlighet med 
den då gängse missuppfattningen af väderstrecken motsvarar NO., SO., 
8W. — det är nordligaste Norges och Kolahalföns kustlinier. 

* De vid västsidan af Hvita hafvet boende Nordkarelerna, som i 
9:de ärh. torde ha innehaft kusten norrut åtminstone till Eandalax, lefde 
Af åkerbruk och boskapsskötsel samt äfven af fiske och saltberedning. 
Jmfr Storm, anf. st. 



24 

naland" (K vänland) med stora sötvattenssjöar mellan 
fjällen. Kvänerna hade mycket små och lätta farkoster, 
som de buro öfver land mellan sjöarne, från hvilka de 
brukade härja på norrmännens område. Kvänland torde 
ha utgjort den nordligaste landsträckan vid Bottniska 
viken och väster därom och torde sålunda ha skilt det 
nordligaste Sverige (d. v. s. Hälsingland) från Finland. 
I det föregående har jag framhållit identiteten mellan 
Tacitus' Sitoner och dessa Kväner samt visat, huru man 
genom ett missförstånd af ordet "C ven" under medel- 
tiden hit upp till Bottenhafvet förlade "terra feminarum" 
eller amazonernas land. "Cvensae" var också det namn 
konung Alfred gaf östra (nordöstra) delen af Östersjön ^ ; 
Kattegat och västra delen af Östersjön intill Burgenda- 
land torde närmast ha motsvarat hans "Ost-sse". Utom 
Burgendaland ^ nämnas äfven de öfriga danska öarne i 
den andra af de två reseberättelser, som förekomma i 
konung Alfreds Orosius, nämligen den af norrmannen 
VuLFSTAN (Ulfsten), hvilken företog en resa från "Haedum** 
(HLedeby) i "Sillende" (Slesvig) till Weichsels mynning. 

Ur den allmänna skildring af Norden Ottar lämnat 
i sin ofvan omtalade reseberättelse synes icke framgå, 
att han under sin färd norr om Nordkap till Hvita haf- 
vet kommit till någon bestämd insikt om Skandinaviens 
landsammanhang med Europas kontinent^. Detta var 
nämligen för den äldre medeltidens författare lika okändt 
som det hade varit för romartidens lärde. Så visste icke 
häller Einhard, Karl den stores historieskrifvare — i 
början af 9:de årh. — huruvida det baltiska hafvet var 



^ Rask, o. a. a. 8. 88 o. följ. 

* Af Ottars reseberättelse — han företog äfven en resa från Ski- 
ringssal i Vestfold (Norge) till Hedeby i Slesvig — framgår, att Danmark 
på denna tid omfattade de nuvar. västsvenska landskapen och att det 
sträckte sig ända upp till Kris tianiafj orden. 

^ Detta är äfven Ruges mening i Geschichte des Zeitalters der 
Entdeckungen, Berl. 1881, s. 16. 



25 

en sluten vik eller ej ^ Denna vik - yttrar Einhard — 
sträcker sig från västra oceanen (ab occidentali occeano) 
mot öster och är af okänd längd (longitudinis incom- 
pertae) ; dess bredd — tillägger han — öfverskrider ingen- 
städes 100,000 passus^, men är på många ställen sma- 
lare. Från slutet af ll:te årh. ha vi däremot en för 
sin tid utmärkt framställning af de nordiska ländernas 
geografi i fjärde boken (kallad "Descriptio insularum 
aquilonis") af mäster Adams af Bremen bekanta arbete 
**Gesta hammaburgensis ecclesisB pontificum" ^, h vilket 
skrefs åren 1073 — 1076. Adam stödde sig dels på äldre 
författare såsom Solinus, Orosius och Martianus Capella, 
dels på medeltida skribenter såsom Beda, Einhard och 
Rimbert (Vita Ansgarii), men äfven på utförliga munt- 
liga berättelser; själf uppger han danske konungen Sven 
Estridsson som den förnämste af sina sagesman *. Adams 
geografiska kunskaper om Norden sträcka sig från floden 
Egdora (Eider) i söder, där Danias välde tog sin början, 
till Trondemnis (Trondhjem)^ och Hälsingland i norr, 
hvarest Skridfinnarnes land vidtog^. Hälsingland var 
enligt Adam till och med dessas "ci vitas maxima" eller 
"caput*", d. v. s. egentliga hufvudland, hvilket låter sig 
förklaras, om man efter den äldre medeltidens geografi- 
ska uppfattning utsträcker benämningen Hälsingland ända 
upp till de nordligaste trakterna vid Bottenhafvet. Här 
vid Sueonias (Sveriges) yttersta gräns förlägger Adam 
enligt det gängse föreställningssättet "terra feminarum" 
eller "Amazonum patria". Där bortom vidtogo "riphei 
montes**. I väster känner Adam det i 9:de och 10:de 



' EiNHARDi, Vita Caroli' magni, ed. B. H. Pertz, Hann. 1845, C. 
12. Jmfr Pescuel, o. a. a., s. 89. 

* D. v. 8. 100 rom. mil = ung. 14 sv. mil (1 passus = 5 fot). 

^ Adamus Bbemensis, anf. arb., ed. B. H. Pertz, Hann. 1846, Lib. IV. 

* Adam. Brem., Lib. IV, C. 21. 

^ ''Halagland insula yicinior NortmannisB** kan möjligen, som S. 
GiJNTUER förmodar (Adam Yon Bremen, der erste deut. Geograph, Prag 
1894.) vara forväxladt med Helluland SV. om Grönland. 

« Jmfr Adam. Brem., L. IV, C. 14, 17, 24, 25, 36. 



26 

årh. upptäckta Grönland, och antager utan vidare, att 
det pytheanska Thyle var den ö, som nu kallades Is- 
land (Thyle nunc Island appellatur) ^ Karaktäristiskt 
för Adam är, att han i allmänhet framställer de nordiska 
länderna såsom öar (äfven Kurland och Estland)^, samt 
att han först af alla åt Östersjön ger namnet "mare bal- 
tieum",som han låter börja vid " promunctorium Danise* 
(d. v. s. Skagen) och därefter sträcka sig långt i öster 
"usque in Grseciam** (d. v. s. Ryssland)^. Sedan han 
redogjort för de folk, som bebodde kusterna af det balti- 
ska hafvet, tillägger han: "de, som äro hemmastadde i 
ställenas läge, försäkra, att man till lands kan färdas 
från Sueonia (Sverige) till Graecia (Ryssland), men de 
barbariska folk som bo däremellan hindra denna väg, 
h varför dylika resor företagas till sjös" ^. Denna upp- 
gift är synnerligen viktig, ty den visar att Skandinaviens 
halfögestalt nu icke längre sattes i tvifvelsmål. 

Utan all fråga skulle det ha sitt stora intresse att 
här närmare undersöka detaljerna i den geografiska upp- 
fattning, hvilken träder oss till mötes hos Adam af Bre- 
men, men då detta skulle föra alltför långt, vill jag i 
stället öfvergå till ett helt kort omnämnande af, hvad 
den isländsk-norska litteraturen kan ha att bjuda i geo- 
grafiskt hänseende. Detta är som bekant ingalunda obe- 
tydligt, ehuru det bland mängden af uppgifter ofta är 
något svårt att få en klar insikt om, huru man tänkte 
sig t. ex. den Skandinaviska halföns utsträckning och 
begränsning i norr och i öster, ländernas läge i för- 
hållande till hvarandra och till väderstrecken o. s. v. ® 



* Adam. Brem., L. IV, Cap. 35. 

2 Adam. Brem., L. IV, Cap. 16 o. 17. 
^ Adam. Brem., L. IV, Cap. 10 o. 11. 

* Adam. Brem., L. IV, Cap. 15: "asserunt etiam periti locorum, a 
Sueonia terrestri via permeasse quosdam usque in GrsBciam. Sed bar- 
barae gentes, quae in medio sunt, hoc iter impediunt, propterea navibus 
temptatur periculum". 

^ Jmfr H. HiLDEBRAND, Konungaboken af Snorre Sturlesson, Inledn., 
Konungabokens geografi. 



27 

Ehuru man genom, upprepade färder längs nordligaste 
Norge åt öster till Bjarmaland tämligen väl torde ha 
känt till denna kustlinie, framträder likväl redan i 13:de 
årh. den föreställningen, att från det nordligaste Ryss- 
land ett landbälte sträckte sig långt mot norr och därpå 
mot väster, tills det förenades med Grönlands "libygöir* 
{Ostgrönland) ^ Tron på denna landförbindelse mellan 
norra Europa och Grönland, hvilken allmänt bibehöll sig 
under nästan hela medeltiden, torde likväl få anses vara 
uttryck för en i 13:de årh. inträdd försämring af den i 
Norden rådande geografiska uppfattningen, ty i inled- 
ningen till den i Skottand funna Historia Norvegice, 
hvilken af Storm anses vara skrifven i slutet af 12:te 
årh. ^, har ofvannämnda uppfattning ännu icke gjort sig 
tydligt gällande. Historia Norvegise innehåller en täm- 
ligen utförlig geografisk öfversikt af Norge och dess 
skattländer i väster, hvilken öfversikt är skrifven efter 
förebild af Adams af Bremen Descriptio insularum aqui- 
lonis, och, åtminstone delvis, med begagnande af dennes 
uppgifter*^. Norges gränser angifvas här klart och be- 
stämdt; däremot får man icke veta närmare, hur förfat- 
taren tänkt sig Skandinaviska halföns geografiska be- 
gränsning mot norr eller huruvida han antog halföns 
kontinentala fortsättning. 

I motsats härtill kunde den med Historia Norvegise 
ungefär samtidige Saxo Grammaticus (omkr. 1200) i sin 
Historia Danica i bestämda och tydliga ordalag omnämna 
landremsan (isthmus) mellan Hvita hafvet och Bottniska 
viken (inter Grandvicum et meridianum pelagus breve 



^ Jmfr G. Storm, Giungagap i Mytologien og i Geografien (Arkiv 
f. nordisk fllologi Bd 6, s. 344). Grönlands hist. mindesmffirker III, s. 
216. Wkrlauff, SymbolsB ad geographiam medii »vi ex monum. islan- 
dicis, Havn. 1821, s. 14. 

* Monnmenta historica Norvegiae ed. Storm, Krist. 1880, s. XXVIII. 
Hist. Norv. torde vara skrifven omkr. 1180 — 1190. 

' Mon. hist. Norv. ed. Storm, s. XXI o. följ. 



28 

continentis spatium)^ Saxos geografiska kunskap är i 
öfrigt icke grundad på någon klar uppfattning af län- 
derna själfva och deras inbördes läge, utan han tog upp 
namn och uppgifter sådana han fann dem i den mängd 
olika sägner och sagoberättelser, hvilka utgöra hans käl- 
lor-. I likhet med Historia Norvegiae ger Saxo namnet 
Thylenses åt Island arne, sålunda hyllande samma mening 
som Adam af Bremen, att de gamle författarnes Thule 
var identisk med Island. Från Saxos århundrade — 1200- 
talet — vill jag här framhålla ännu en skrift med rik- 
haltigt geografiskt innehåll, Speculum regale (1. Konge- 
spejlet)^, som dock endast berör Island och Grönland 
samt ger en liflig skildring af de stora hvaldjuren i Vä- 
sterhafvet. 



Till följd af de skandinaviska folkens härnadståg 
söderut och på grund af berättelser af andlige från den 
skandinaviska Norden började man emellertid i södern 
redan jämförelsevis tidigt lära känna tillvaron af stora 
och befolkade länder i hafvet norr om Germanien. Denna 
kunskap kunde naturligtvis icke taga sig något uttryck 
på de om ett synnerligen lågt utvecklingsstadium vitt- 
nande s. k. hjulkartorna^ under den äldre medeltiden; 
icke häller får man hvad Norden beträffar någon vidare 
behållning af de arabiska^ kartorna. Däremot finnes 
den skandinaviska halfön, PtolomsBUs' SxavSia, på grund 
af nyss anförda skäl aftecknad på en mängd företrädes- 
vis i Italien förfärdigade gamla sjökartor , de s. k. porto- 
lan-, kompass- eller laxodromkartorna ^. De motsvara 

* Såxo, Historia danica ed. P. E. Muller, Havn. 1839, I, prsBf. s* 
18. Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 163, not. 3. 

2 Jmfr N. M. Petersen, Haandbog i gammelnordisk Geografi, 
Kbhn 1834. 

^ Speculum regale, ed. Einarsen o. Erichsen, 1768. 

** Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 100. 

^ Jmfr Peschel, o. a. a. s. 145. 

^ Peschel, o. a. a. s. 207. Nokdenskiöld, Facsimileatlas, s. 44 o. följ. 



29 

närmast vår tids sjökort och utarbetades i praktiskt 
syfte för att tjäna som hjälpreda åt sjöfarare och köp- 
män [namnet "portolano" betecknade ursprungligen ej 
en karta utan en segelanvisning eller kursbok]. Dessa 
sjökartor äro vanligen alltid tecknade på pergament och 
började utarbetas redan i 12:te årh., men först sedan 
kompassen i midten af 13:de årh. allmänt kommit i bruk 
inträder deras högsta utveckling, hvarefter de florera 
ända till 16:de årh. De äro hvad Nordsjön och Öster- 
sjön beträffar ganska otydliga, då italienarnes sjöfärder 
icke sträckte sig till dessa farvatten, och hanseaterna, 
till hvilkas handelsområde däremot nästan hela Norden 
hörde, icke begagnade sig af målade kompasskartor så- 
som italienarne utan af skrifna segelanvisningar eller 
sjöböcker ^ De italienska kompasskartorna torde också 
hvad Norden beträffar ej i allmänhet stödja sig på di- 
rekta iakttagelser (ehuru sådana likväl förekomma) utan 
på uppgifter, som insamlats i närheten af Scheldes myn- 
ning af sjöfarande från södern vid möten af med dylika 
segelböcker försedde hanseatiska köpmän. Den för Norr 
den riktigaste portolan- eller kompasskarta, en af de 
äldsta som finnas i behåll, är den del af Dulcerts karta 
1339, som omfattar Skandinaviska halfön med kringlig- 
gande haf^. Snarlika med Dulcerts karta äro den s. k. 
catalanska kartan 1375 och, enligt Nordenskiöld, nästan 
alla andra äldre portolankartor, hvilka omfatta länderna 
nordost om Scheldes mynning. Alla dessa kartor känna 
icke till Bottenhafvet och gifva Östersjön en mycket be- 
synnerlig form, naturligtvis med längsta utsträckningen 
från väster till öster. Nordenskiöld antager "^ att dessa 
kartor grunda sig på en åtminstone delvis i Norden ut- 
förd karttyp, men det synes mig ligga närmare till hands 
att med Theobald Fischer'^ antaga, det de hvad Nor- 

^ Jmfr RuGE, Geschichte des Zeitalters der Entdeckungen, a. 520. 
' Nordenskiöld, o. a. a. s. 52. 
' Nordenskiöld, o. a. a. a. 53. 

* Th. Fischer, Sammlung mittelalterlichor Welt- u. Seekarten ital. 
Ursprungs, Venedig 1886. 



30 

den angår utarbetats just med ledning af ofvan antydda 
sjöberättelser och norrifrån medförda segelanvisningar. 
Alla dessa kompasskartor äro handskrifna. 

Ptolemseus med sina kartor öfver hela den af an- 
tiken kända världen blef åter bekant i västerlandet ge- 
nom byzantinska manuskript, som i 15:de årh. infördes 
från det aftynande byzantinska käjsardömet^ Den för- 
sta latinska öfversättningen af Ptolemseus påbörjades af 
den byzantinske lärde Emanuel Chrysoloras (f 1415) 
och af slutades af dennes lärjunge Jagobus Angelus. Det 
är denna öfversättning, värkstäld före 1410, som mer 
eller mindre ändrad sedermera lades till grund för de 
äldsta tryckta upplagorna af Ptolemsei geografiska ar- 
bete. Öfversättningen spriddes genom talrika afskrifter, 
och från år 1472, då första med kartor försedda upp- 
laga af Ptolemseus trycktes, till år 1570, då Ortelius' 
stora arbete "Theatrum orbis terrarum" kom ut, ära 
nästan alla kartor i en eller annan form upplagor af 
Ptolemseus. Man känner inalles icke mindre än 54 så- 
dana ptolemaeiska upplagor^. 

Vid tiden för denna ptolemaeiska renässans inom 
geografien hade emellertid redan länge de nordiska län- 
derna varit närmare bekanta för mellersta och södra 
Europas lärde; och då man sålunda om Norden visste 
åtskilligt mera än på Ptolemaeus' tid, blef det företrä- 
desvis vid denna oriktiga del af Ptolemseus' kartvärk, 
som afskrifvare och utgifvare vidtogo nödiga förbättrin- 
gar och förändringar, i det man till manuskript och upp- 
lagor af Ptolemseus vanligen alltid tillfogade en ny karta, 
som omfattade den skandinaviska Norden med Island 
och Grönland. 

En af de äldsta kartografiska framställningar af 
Norden är den handskrifna karta, som finnes bifogad Fi- 
liastrus' latinska handskrift af Ptolemseus och är signe- 



^ Jmfr Nordenskiöld, o. a. a. s. 9 o. följ. 
^ Jmfr NoRDENSKiLÖD, o. a. a. s. 28. 



31 

rad Claudius Olavus ^ Den handskrifna upplaga af 
Ptolemaeus, i hvilken nyssnämnda karta förekommer, ut- 
arbetades på föranstaltande af den franske kardinalen 
GruiLiELMUs FiLiASTRus (f 1428) och afslutades år 1427. 
Filiastrus fogade till denna sin upplaga en förminskad 
kopia af en karta öfver Norden jämte åtföljande text, 
hvilken utarbetats af en dansk matematiker och geograf 
Claudius Olavus eller Nicolaus Niger, antagligen i bör- 
jan af 15:de årh.^ Kartan signerades med Olavus' namn 
och är egendomligt nog dubbelgraderad, dels genom en 
med ledning af Ptolemaeus' karta företagen felaktig gra- 
dering af en portolankarta, dels är bredden angifven 
efter iakttagelser (af solhöjden under sommar- och vin- 
tersolsittium) eller genom beräkning grundad på distans- 
uppgifter i itinerarier ^. 

Kartan framställer Skandinaviska halfön med läng- 
sta utsträckningen från väster till öster, i öster skild 
från fastlandet genom en smal fjord*. Norr härom skju- 
ter in en bred hafsvik kallad "quietum mare", som i 
väster står i förbindelse med "tenebrosum** eller ^'conge- 
latum mare". Här läses äfven namnet "Nordhindbondh" 
(Nordrbotn). I nordöstra Norge (i stället för öster om 
fjällryggen) läser man på kartan tre folknamn: Verme- 
landi, Gentelandi och Engromelandi, som efter Storms 
uttydning^ helt naturligt böra representera Värmland, 

o 

Jämtland och Ångermanland, då Engromeland bör förut- 
sättas vara felskrifning för Engromanneland (skrifvet 
Engromeland). Norr om Norge och ofvan omnämnda 
stora hafsvik sträcker sig ett stort fastland från öster 



^ Jmfr Nordenskiöld, Studier och forskningar, Sthm 1883 — 84, s. 38. 

* GusT, Storm, Den danske geograf Claudius Olavus eller Nicolaus 
Niger (i Ymer 1889, s. 129 o. följ. samt 1891, s. 13 o. följ.). 

^ Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 55. 

* Claudi Clavi karta och beskrifning öfver Norden finnes aftryckt 
i facsimile hos Nordenskiöld, Studier och forskningar, likaledes hos 
Storm, o. a. a. (i Ymer 1891). 

° Storm, o. a. a. (i Ymer, 1891, s. 86). 



32 

till väster,! öster kalladt "Wildlappelandt", i väster sam- 
manhängande med Gronlandia. Texten innehåller longi- 
tud- och latitudbestämningar af 133 orter i de nordiska 
länderna samt dessutom åtskilliga geografiska notiser. 
Såväl karta som text i den form de föreligga i Filiastrus' 
Ptolemseusupplaga äro endast utdrag^ och synas icke ha 
utöfvat något som hälst inflytande på en senare geogra- 
fisk forskning ^ Däremot ha, oberoende af denna kopia, 
både Olavus' karta och beskrifning, i sitt ursprungliga 
skick, blifvit allmänt begagnade såväl i Tyskland som 
Italien, och bägge utgjorde en lång tid hufvudstommen 
af de geografiska uppgifter man hade rörande Norden. 
Beskrifningen har, som Storm uppvisat, i original varit 
betydligt utförligare; den kom in i den tryckta littera- 
turen i Tyskland genom de två tyska geograferna Scho- 
ner och Franciscus Irenicus. Johannes Schoner, präst, 
från Karlstadt i Franken, utgaf 1515 (Ntirnberg) en kort- 
fattad skrift " Luculentissima quedam terre totius de- 
scriptio", som afsåg att lämna en öfversikt öfver sam- 
tidens geografiska vetande^ och innehöll utdrag ur Ola- 
vus' arbete. Några år senare 1518 skref Schoners yngre 
samtida Franciscus Irenicus (Friedlieb) från Esslingen 
"Exegesis Historise Germaniae*', och har därvid likaledes 
begagnat sig af Olavus samt äfven af hans karta ^. Ut- 
drag från Schoner och Irenicus återfinnas hos andra 
tyska humanister från reformationstiden; så har Wili- 
BALD PiRCKHEiMER i siu " GermauisB brevis explicatio" 
(Strassburg 1530) lånat långa stycken från Schoner och 
Irenicus om de nordiska länderna, och utdrag från dessa 
författare nådde också Herberstein (1549), som användt 
dem för sin framställning af ryska förhållanden. 

Hvad Olavus' karta beträffar, har äfvenledes Storm 
gjort ytterst sannolikt, att en fullständig och äkta kopia 
af denna karta återfinnes i den af Nordenskiöld i War- 



* Storm, o. a. a. (Ymer, 1891, a. 34). 
2 Storm, o. a. a. (i Ymer 1889, s. 138). 
^ Storm, o. a. a. (i Ymer 1889, s. 142). 



33 

schau upptäckta s. k. Zamoiskiska kartan^. Den är, lik- 
som kopian i Filiastrusupplagan af Ptolemseus, handritad 
och finnes i en latinsk handskrift af Ptolemseus från 2:dra 
hälften af 15:de årh. Skandinavien skiljes äfven här i 
öster från fastlandet genom ett smalt sund, hvilket möj- 
ligen blifvit ditsatt för att aptera kartorna efter Ptole- 
mseus' uppfattning af XxavSta såsom en ö, ehuru, såsom 
förut framhållits, såväl Adam af Bremen som Saxo tyd- 
ligt skildrat landsammanhanget mellan nordöstra Europa 
och Skandinavien [Skandinaviens halfögestalt hade gan- 
ska riktigt beskrifvits äfven på 1400-talet af JEneas Syl- 
vius — sedermera påfven Pius II — i hans *' Historia de 
Europa" ^]. På Zamoiskikartan finnes liksom på Filiastrus' 
kopia i norr en stor hafsvik, hvilken skiljer Norge från 
"Finlappelanth", som återigen i väster sammanhänger 
med den stora halfön Gronlandia. Engroneland, så ly- 
der namnet på Zamoiskikartan [jämför Filiastruskopians 
Engroineland] har i och med förändringen af skrifsättet 
flyttats längre åt väster in bland de norska kustlandskapen 
som namnet på en norsk provins. Det låg härigenom 
nära till hands att sammanställa de likalydande namnen 
Engroneland och Gronelandia., och på efterföljande kar- 
tor flyttades också mycket riktigt det förstnämnda nam- 
net öfver på Grönlands östra kust, där de båda namnen 
sålunda kommo att motsvara hvarandra"^. Som en egen- 
domlighet hos Zamoiskikartan kan nämnas, att namnen 
på inskjutande vikar eller utmynnande floder längs Öster- 
sjökusten och i Sverige lyda: den första, andra, tredje, 
fjärde (i orginal: "förste, annen, tredie, fierde"), hvilka 
ord Storm af språkhistoriska skäl anser vara danska och 
ursprungligen just af Claudius Olavus utsatta på hans origi- 
nalkarta ^. Att floder och vikar angifvits med ordningstal 
synes häntyda på någon slags segelanvisning såsom källa. 



^ Kartan N:o XXX i Nordenskiölds Facsimileatlas. 

' Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 163, not 3. 

^ Jmfr Stobm, o. a. a. (i Ymer, 1891, a. 36). 

"* Storm, o. a. a. (i Ymer, 1889, s. 146). 

3 



34 

En kopia af samma karta som den i Zamoiskisam- 
lingen i Warschau finnes i Ptolemaeusupplagan 1482, tryckt 
i Ulm, och kom alltså med denna upplaga fram i den 
tryckta litteraturen. Denna Ulmerupplaga (1482) af Ptole- 
maeus^ med tillhörande karta öfver Norden bär vanligen 
namn efter Nicolaus Donis, en benedektinermunk från 
klostret Reichenbach, hvars riktiga namn var Dominus 
Nicolaus Germanus; Dominus förkortades sedermera till 
Donnus, hvilket genom misskrifning blef Donis. Han 
uppgifves ha dött 1471^. Donis har emellertid endast 
afritat kartorna i en från Ptolemseus något afvikande pro- 
jektion, men dock i ett afseende förbättrat karttypen 
öfver Norden^, i det han framställer Skandinavien såsom 
en halfö, genom ett smalt näs sammanhängande med Fin- 
lappelandt i öster. Däremot har han med bibehållande 
af "Engronelant" i nordligaste Norge gifvit samma namn 
åt en stor halfö norr om nordligaste Norge*, så att Is- 
land långt i väster blifvit alldeles isoleradt. Detta se- 
nare innebär sålunda uppenbarligen en försämring i för- 
hållande till den jämförelsevis riktiga uppfattning, som 
framträder hos Clavus och Zamoiskikartan beträffande 
läget af halfön Gronlandia, som på dessa kartor ligger i 
väster (ej såsom hos Donis i öster) om Island. 

Från dessa tvänne karttyper, af Storm kallade Za- 
moiskitypen och Ulmertypen, härstamma de nordiska kar- 
torna i Ptolemseusupplagorna och på världskartorna från 
slutet af 15:de och början af 16:de årh. Till Ulmertypen 
höra circa 20 af de i Nordenskiölds Facsiraileatlas publi- 
cerade kartorna, af hvilka jag här vill särskildt nämna 
Ptolemjieusupplagan i Ulm 1486 (ident. med den af 1482), 
Behaims globkarta från 1492 (n:o 40), Ptolemaeusuppla- 



^ Första uppl. 1482, andra uppl. (äfven i Ulm) 1486; den till- 
, börande kartbeakrifningen finnes endast i uppl. 1486. 
^ Jmfr Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 55. 

' Jmfr Donis' karta öfver Norden hos Nordenskiöld, Vegas färd 
kring Asien ocb Europa, I. Bil. N:o 1. 

* Jmfr Storm, o. a. a: (Ymer, 1891, s. 36). 



35 

gorna i Rom 1507 (n:o 14) och 1508, Ruysch* karta från 
1508 (n:o XXXII) samt Leonardo da Vincis (n:o 45) och 
ScHONERs (n:o 46) glober från 1515, vidare Apianus' karta 
från 1520 (n:o XXXVIII, b). Till Zamoiskitypen höra bl. a. 
EssLERS och Ubelins framställning af Norden i deras 
Strassburgerupplaga af Ptolemseus 1513 (n:o XXXV) [dock 
med en något afvikande typ: Grönland såsom en smal 
med Norge parallel halfö, gående mot sydväst^] samt 
[äfven i någon mån afvikande] Pirckheimers Ptolemseus- 
upplaga 1522 (och 1525), Villanovanus (Servetus) 1535 
(och 1541) m. fl. 

Ett nytt framsteg i Nordens kartografi gjordes af 
Olaus Magnus' närmaste föregångare, Jakob Ziegler. 
Han var född 1480 i Landshut, studerade i Ingolstadt 
och företog långvariga resor, hvarunder han äfven be- 
sökte Rom. Sedermera lefde han i Wien samt i Passau, 
där han dog 1549. 

Zieglers geografiska arbete öfver Skandinavien bär 
namnet '^ Schondia" , och åtföljes af en karta af en all- 
deles ny typ^. Ziegler hade icke själf besökt hvarken 
Sverige eller Norge ^, utan under sin vistelse i Rom gjort 
bekantskap med fyra skandinaver, på h vilkas muntliga 
uppgifter han åberopar sig. Dessa voro de två norska 
ärkebiskoparne Erik Walkendorf, som dog i Rom 1522, 
Olof Engelbrektsson, som 1523 lämnade Rom för att till- 
träda Trondhjems ärkebiskopsdöme, samt svenskarne Jo- 
hannes Magnus och Peder Månsson (sedermera rektor i 
Vadstena), h vilka båda vistades i Rom i början af 1500- 
talet. Johannes Magnus hade redan då påbörjat en be- 
skrifning öfver *Schondia", som han lät Ziegler stu- 



* Jmfr Nordenskiöld, Studier och forskningar, s. 32. 

^ H. HiLDEBRAND, Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien från 
1532 (med karta) i Geografiska Sektionens tidskrift Bd I, 1878. Kartan 
finnes äfven återgifven hos Nordenskiöld, Vegas färd kring Asien och 
Europa I. 

* Jmfr L. Daae, En bemsDrkning om Jakob Ziegler (i Norsk Hist. 
Tidskr. 2 R. 6 Bd. s. 332). 



36 

dera\ Den senares arbete med samma namn trycktes 
därefter i Strassburg 1532 och 1536 (o. i Frankfurt a. M. 
1575), och omfattar Sverige med Finland och Lappland 
samt Norge med dess dåvarande biländer, däremot icke 
Danmark. Ziegler uppgifver lat.- och long.-bestämningar 
för omkr. 440 olika orter i Skandinavien, angifver län- 
dernas gränser och indelning i landskap samt lämnar 
äfven etnografiska skildringar. Hans framställning är 
fattig på citat: utom Plinius nämner han endast Saxo 
och Petrus Martyr (jämte de ofvannämnda nordiska 
prelaterna). 

Zieglers karta visar för första gången riktigt Skan- 
dinaviens längsta utsträckning från norr till söder; Skan- 
dinavien bildar en halfö, som utgår från fastlandet i nord- 
ost. Bottenhafvet, som af Ziegler karaktäristiskt nog 
kallas "sinus finnonicus", angifves riktigt som en från 
Östersjön utgående vik mot norr, men Finska viken sträc- 
ker sig nästan parallelt med Bottenhafvet mot nordost, 
så att Finland får utseendet af en fullkomligt spetsvink- 
1ig halfö. Längst i norr (i nordligaste Skandinavien) 
förlägger Ziegler Lapponia, hvilket land medelst ett bredt 
landbälte sammanhänger med Gronlandia i väster, hvar- 
vid emellertid Island liksom på Olavus' karta fått sig 
anvisad en tämligen riktig plats. 

Det återstod sålunda likväl att från ståndpunkten 
af dåtidens vetande framställa en korrektare och i de- 
taljerna finare och riktigare utarbetad kartografisk bild 
af de nordliga länderna, att afskilja den Skandinaviska 
halfön från det mystiska grönländska polarlandet i norr 
och att lämna en utförlig skildring af Nordens natur och 
folk, lämpad efter renässansens vidgade intressen och 
idéer. Detta utfördes af den man, hvars geografiska ar- 
beten i det följande skola bli föremål för undersökning 
och granskning. 

^ Denna beskrifning är under namn af "Situs Scandise" tryckt som 
inledning till Johannes Magnus' Historia de Gothonim Sueonumque Reg., 
RomsQ 1554. 



37 



IL 

Olaus Magnus' lif och resor. 

Olaus Magnus Gothus, som han själf oftast kallar 
sig, var två år yngre än sin äldre broder, den bekante 
Upsalaärkebiskopen Johannes Magnus. Denne var näm- 
ligen född i Linköping år 1488, och i samma stad föddes 
äfven brodern Olaus i början af Oktober år 1490 ^ Van- 
ligen angifves Skeninge som hans födelsestad^, men mot 
detta antagande strider Olaus' egen bestämda uppgift: 
* — — — — Civitas Lincopensis unde mihi origo est" ^. 
Också nämner han sig som auktor till Carta marina 
(1539): "Olaus Magnus Gothus Lincopen(sis)" *. Säker- 
ligen torde Olaus ha tillbringat första delen af sin barn- 
dom i Linköping, där han enligt egen uppgift vistades 
åtminstone ännu år 1500^. Råder sålunda knappast 
något tvifvel rörande hans födelseort^, synes däremot 
fi'ågan om hans börd vara vida mer svårlöst. Äldre 
författare såsom Spegel ^, Peringskiöld ^, Rhyzelius ^, 
m. fl. uppgifva alla, att fadern hetat Magnus Persson 
Store och modern Kristina Kuse; han skulle enligt dessa 
uppgifter sålunda ha varit af adlig härkomst (Spegel: 



^ Olaus Magnus, Hist. de gentibus septentr., Venet. 1555, Lib. I, 
O. 17. 

* Jmfr. Hsndl. rör. Skand. Hiat. I. Hans Hildebrand, Olaus 
Magni och hans historia. Hist. Tid. 1884, s. 308. 

» Hist. II, C. 31. 

* Se Cart. mar. (facsimile) i Krist. Vid. Selskabs Forhandl. 1886, 
N:r 15. 

5 Hist. III, C. 13. 

* J. I. HIhl, Linköpings stifts Herdaminne, Norrk. 1846, I, s. 90, 
nppger äfven Linköping som Olaus' födelsestad, men påstår oriktigt att 
han var född år 1493. 

^ H. Spegel, Kyrkohistoria, 1708, s. 121. 

^ J. Peringskiöld, Monnm. Uplandica, 1710, s. 171 o. följ. 

^ BuYZEUUS, Biskopskrönika, s. 53. 



38 

"som det säges af Storarnes och Gyltarnes familj*'). 
Kon. Gustaf I kallar honom ^ "mesther Olaflf Magnj Swine- 
footh", hvilket synes tyda på adlig börd, men troligen har 
den senare benämningen varit ett vanligt binamn, afsedt 
att skilja dess innehafvare från andra med samma namn. 
Åtminstone tyder ingen annan samtida uppgift eller källa 
därpå, att bröderna Magnus icke skulle ha varit födda 
ofrälse; antagandet att de tillhört ätten "Store" beror 
otvifvelaktigt däraf, att de kallade sig "Magnus" i stället 
för "Magni", emedan i utlandet, där de vistades en stor 
del af sitt lif, "den svenska seden att till eget namn 
foga genitiv-formen af faderns var mindre vanlig" ^. Olaus 
Magnus berättar själf rörande broderns (och sin egen) 
härkomst: "parentes habuit Magnum Petri et Christinam 
eius loci cives, genere honesto et nobili sed virtute cla- 
riores" •^. Fadern var sålunda borgare i Linköping, och 
det är väl möjligt, att han enligt en anteckning af Nico- 
laus Bothniensis, omnämnd af Peringskiöld ^, där utöfvat 
skomakeriyrket. 

På sensommaren (Aug.) 1504 träffa vi Olaus i Västerås, 
där han vid domkyrkoskolan torde ha åtnjutit skolunder- 
visning^, och möjligt är, att han just från denna stad 
företog sin första för eftervärlden bekanta längre resa, 
nämligen till Oslo i Norge 1504 — 1505^. 

Enligt de gängse uppgifterna^ erhöll Olaus seder- 
mera kanonikat i de båda stiftsstäderna Upsala och Lin- 
köping, hvilka ämbeten han likväl knappast torde ha 
tillträdt förrän efter hemkomsten från Tyskland, där han 
vistades i sju år, 1510 — 1517, för att vid detta lands 

^ Gu8t. 1:8 Regiatratur, III, s. 51, (Bref, dat. Wexiö d. 2 Febr. 1526). 

2 HiLDEBRAND, anf. st., 8. 307. 

^ JoHANN. Magn. Histor. metropolitana ed. Olaus Magnus (Scrip- 
tores rer. suec. III, 2 sect., ed. Annerst., s. 74). 

* Anf. arb., a. 172. 

^ Hiat. XXI, C. 48 : " ante L annoa in Arosiensibus pratia . . 

more scholarium in medio Augusti collecturus eram gråna iuniperorum". 

« Jmfr. Hist. II, C. 9; XIII, C. 32. 

^ Jmfr. Han dl. rör. Sk. Hist. I, m. fl. 



39 

förnämsta lärosäten fullborda sina studierå Hemfärden 
var, som Olaus finnes ha antecknat, synnerligen besvär- 
lig, i det att han därvid var nära att råka ut för skepps- 
brott i Östergötlands skärgård^. 

Väl hemkommen synes han endast en kortare tid 
ha vistats i Upsala, emedan han redan år 1518 af den 
bekante påflige legaten Johannes Angelus Areimboldus, 
som vid denna tid anländt till Sverige, sändes upp till 
de nordligaste trakterna af riket, med all sannolikhet i 
syfte att åt påfvens ombud insamla penningar och ut- 
mångla aflatsbref. Själf uppgifver han resans ändamål 
på följande sätt^: "propter conservationem Christianje 
fidei pullulante heresi Lutherana ad requisitionem Johan- 
nis Angeli Arcimboldi apostolici commissarii profectus 
est". Denna nordliga resa, h vilken som nämndt började 
år 1518 och icke afslutades förrän följande år 1519, har 
haft en synnerligen stor betydelse för Olaus Magnus i 
egenskap af geograf, enär han därunder, dels genom egna 
iakttagelser och dels genom upplysningar af de genom- 
resta trakternas inbyggare, förskaffade sig rikligt material 
för såväl sin stora karta som sina geografisk- etnografiska 
skildringar. Olaus' resa är dessutom af så mycket större 
intresse, som före honom endast enstaka biskopsvisitatio- 
ner företagits så långt norrut; af ärkebiskop Hemming 
Laurentii (1341 — 1345) till Torne, af ärkeb. Birger Gre- 
gorii 1374 till Lule och sedermera af olika biskopar till 
stiftets nordliga delar åren 1386, 1445, 1472 och 1507. 
Olaus Magnus' resa till Torne är den första i det nord- 
ligaste Sverige, om hvilken man äger jämförelsevis när- 
mare uppgifter. 

Olaus bröt upp från Upsala^, och passerade i slutet 

* Olaus Magnus, Litterära fragmenter, utg. gen. H. Hjärne, Hist. 
handl. XII, 2, 1, s. 1. Jmfr. Hiat. II, C. 29, hvaraf framgår, att Olaus 
var på hemväg redan år 1517. 

^ Hist. ibid. 
' Litt. fragm. 

* "Profectus est ab Upsalia", Litter. fragm., I, a. 1. Af Herm. A. Schu- 
MACUER har uti Zeitachrift der GeseUschaft fur i^rdkund^ zu Berlin, Bd 



40 

af Maj 1518 till häst genom Hälsinglands skogar, där 
han gjorde åtskilliga zoologiska rön och iakttagelser ^ 
Ända intill 1600-talet voro vägarne i dessa trakter af 
Sverige alldeles ofarbara för hjuldon och utgjordes af 
till ridvägar utvidgade gångstigar, hvarå man vintertiden 
färdades på slädar. På sommaren kunde man däremot 
endast komma fram ridande, och packningen lades antin- 
gen på hästryggen eller fästes å långa stänger eller 
*släpor", hvaraf blef en följd, att resor på denna tid 
gingo mycket långsamt och fordrade ett jämförelsevis 
stort antal hästar ^. Ändamålet med Olaus' resa var att 
besöka sockenkyrkorna, och antagligt är därför, att han 
rest fram och åter mellan de olika delarne af mellersta 
Norrland och därvid färdats dels utmed kusten, dels i 
det inre och längst älfdalarne. A Olaus' karta äro t. ex. 
Hälsinglands allra fleste socknar utsatta med riktigt angif- 
vande af deras inbördes lägen. Annorlunda är det med 
ortnamnen i Medelpad och Ångermanland, enär Olaus 
förväxlat älfvarne i dessa landskap, hvilket naturligtvis 
åstadkommit förvirring i den kartografiska framställ- 
ningen. 

Emellertid har Olaus enligt sin egen uppgift under 
stora faror (på sommaren) 1518 färdats utför älfvarne i 
forsbåtar, kallade *'haapar", om h vilka färder han berät- 
tar följande.^: " Haapar — — quo genere vestigii 

XXVm, 1893, N:r 3 s. 178 o. ff. publicerats en af handling med titel "Olaus 
Magnus und die ältesten Karten der Nordlande", som är utgifven efter för- 
fattarens efterlämnade manuskript och saknar källanvisningar. Den inne- 
håller en mängd dels obestyrkta dels alldeles oriktiga uppgifter och 
saknar allt värde. Bland annat heter det angående Olaus* resa, att han 
började densamma frän Strängnäs, att han därefter besökte Dalarne och 
i norr (Ångermanland) öfverskridit floden Madelgad (I). Om allt detta finns 
ingen som hälst antydning i Olaus Magnus* egna skrifter, lika litet som 
att han från Trondhjem skulle sjöledes ha fUrdats till Vardöhus och 
därifrån till häst fortsatt resan till Torne. 

» Hist. XVni, C. 20. 

* Jmfr. P. H. WiDMARK, Beskrifning öfver provinsen Hälsingland, 
Upsala 1860, I, s. 408. 

« Hist. IV, C. 10. 



41 

periculosissime inter montana flumina 1518 descendendo 
evectus fui; adeo fragili ligno coactus sum ob publica 
negotia peragenda credere animam et salutem meam: 
eoque formidabilior erat transitus quo magis in littore 
signa apparuere magni nominis personas ibidem vi fluminum 
fuisse suflfocatas**. Därefter beskrifver Olaus de nyss- 
nämnda forsbåtarne; de voro hopfogade på ett skickligt 
sätt utan järnnitar (sine férro), hade en betydlig längd 
och tycktes nästan flyga öfver vattnet endast vid en lätt 
stöt (impulsus). De användes endast på älfvar, som 
kommo från högt belägna trakter (e sublimioribus locis)\ 
Olaus omtalar icke, utför hvilka floder han färdats på 
ofvannämnda sätt, utan berättar saken endast i största 
allmänhet, men enligt Rietz^ begagnas ordet *håp** 
(pl.-ar) såsom beteckning för en forsbåt (eller båt tjänlig 
att användas på forsande älfvar) i Västerbotten, hvarför 
det synes antagligt, att Olaus redan år 1518 kommit så 
långt i norr som till, eller åtminstone i närheten af, detta 
landskap. Med detta antagande öfverensstämmer äfven 
Olaus' uppgift, att han 1518 sammanträffat med Lappar '^ 
Dock var den stora flod, som han särskildt omnämner, 
belägen i Medelpad; dess högvattenstillstånd inträffade 
något före sommarsolståndet, hvarvid strömfåran på tre 
olika ställen fyldes af ismassor och lösryckta trädstam- 
mar, så att däraf föranleddes öf versvämning *. Hvilken 
älf detta än må hafva varit (Indalsälfven ?), så mycket 
synes vara utom allt tvifvel, att Olaus på sommaren 
1518 vistats i Medelpad och Ångermanland samt troligen 
äfven i Västerbotten. 

Därefter torde Olaus begifvit sig västerut till Jämt- 
land och öfver den Skandinaviska fjällryggen färdats in 
i Norge. Lifligt, ehuru något öfverdrifvet, beskrifvas svå- 



^ Hiat. ibid. 

* Svenskt dialektlexikon, I, a. 278. 
3 Hiat. IV, C. 11. 

* Hiat. n, O. 18. 



42 

righeterna vid en resa öfver fjällen i synnerhet vid som- 
martid \ och hela denna skildring ger ett bestämdt intryck 
af att vara grundad på egen erfarenhet och iakttagelse. 
Sannolikt har Olaus å den väg, som å hans karta kallas 
*^via montanorum^ , mellan Scarsa möns i norr (Åresku- 
tan) och Sula möns (Sylfjällen) i söder, passerat in i 
Norge, möjligen genom den s. k. Skurdalsport, som är 
en af de märkliga "portce" eller ^aperturce^ i fjället, 
hvilka Olaus i den nyssnämnda reseskildringen omnämner. 
Att Olaus under sin nordliga resa 1518 — 1519 värk- 
ligen besökt Norge, därför tala en mängd olika uppgifter 
i hans historia. Så omtalar han, att fiskarebefolkningen 
vid kusten berättat honom underbara saker om sjöormar 
och andra hafsodjur^, hvilka berättelser han äfven ofta 
på ett okritiskt sätt återger. En hel del mer eller mindre 
kuriösa saker uppger han sig själf ha sett vid Norges 
kust (**in littore Norvegiano — in Norvegiano oceano")^; 
under segling på hafvet ("in ter navigandum") iakttog 
han äfven t. ex. huru sjöfolket uppsamlade ambra för 
att sedan sälja detsamma åt "medici" *. Under sin vistelse 
i Norge torde Olaus ha förskaffat sig flera värdefulla 
upplysningar, som han återger i sin geografiska fram- 
ställning, så om den stora övärlden vid Norges västkust ^ 
om vinterfisket^ och hvalfångsten ^ tranberedningen ®, 
salttillvärkningen vid hafskusten^, om inbyggarnes sätt 
att skydda sina båtar ^^ m. m., samt om befolkningens 
sysselsättningar och lefnadssätt öfver huivud. Som sanno- 
likast torde man få antaga, att Olaus Magnus uppehållit 



1 Hist. II, c. 14. 

2 Jmfr. Hist. XXI, prsef., C. 5 o. ff, C. 43. 

3 Jmfr. Hist. XVIII, C. 40; XX, C. 12; XXI, C. 37, m. fl. st. 
* Hist. XXI, C. 18. 

5 Hist. XIX, C. 38. 

6 Hist. XXI, C. 1, 2 o. ff. 
^ Hist. XXI, C. 10 o. 15. 

8 Hist. XXI, C. 38. 

9 Hist. XIII, C. 43. 
JO Hist. X, C. 2. 



43 

sig i Trondhjem \ och att han gästat den för Nordens 
geografiska förhållanden så varmt intresserade ärkebisko- 
pen Erik Walkendorf. Möjligen har han äfven stått i 
någon förbindelse med kaniken Henrik Nilsson i Trond- 
hjem, hvars namn (**D. Henricus Nielsen") läses å Olaus' 
karta vid kusten i närheten af "Nidrosia", där nämnde 
kanik antagligen ägt någon större gård eller egendom^. 
Egendomligt nog läses ännu ett personnamn på denna 
del af Carta marina, nämligen längre söderut vid ön 
"Gisk** namnet **D. Kanutus Alson**. Gården Giske eller 
Giskö på en ö af samma namn i Söndmöre var ett af 
Romerska ättens gamla arfvegods, och kom genom mö- 
dernearf till den svenske riddaren Alf Knutsson (Tre 
Rosor); dennes son var den bekante Knut Alfsson, hvars 
namn finnes å Olaus' karta. Knut Alfsson, som spelade 
en viss roll under unionstvisterna, mördades emellertid 
1502*^, hvarför förekomsten af hans namn å Cart. mar. 
på sin höjd endast skulle kunna innebära, att Olaus under 
sin vistelse i Norge aflagt ett besök på Giske gård. 

Huruvida Olaus i öfrigt företagit resor inom Norge 
kan ej med visshet sägas. Han omtalar visserligen på 
ett ställe*: "sunt inträ Norvegise limites vastissimi altissi- 
mique montes quatuor dietarum ascensuros, totidemque e 
vertice descensuros admittentes", hvilket möjligen skulle 
kunna tyda härpå, men uppgiften kan äfven ha gällt 
färden fram eller åter mellan Jämtland och Trondhjem. 

Olaus uppger ingenstädes, huru länge han kvarstan- 
nat i Norge. Sannolikt har han i början af år 1519 
eller tidigt på , våren s. å. åter rest öfver till Sverige 



1 Jmfr. Hiat. I, C. 27; II, C. 1; XVIII, C. 24. 

* Denne mäster Henrik Nilsaon synes ha varit nära lierad med 
den for sin stora rikedom berömda ätten Römer i Norge; år 1547 fick 
han till ock med af Nils Henriksson Gyldenlöwes enka. Fru Ingegerd 
Ottesdotter (Römer), gärden Borg i Skongen. Dipl. Norveg. 

^ Jmfr. Stypfe, Bidrag till Sveriges historia under medeltiden, 
IV, 8. CCXCm. Allén, De tre nord. Bigers Hist. I, s. 248 o. följ. 

^ Hist. II, C. 2. 



44 

samt utmed Bottenhafvets kust fortsatt sin färd mot norr. 
Ångermanlands kustberg eller närmast Skuluberget i Vid- 
byggerå socken (å Cart. mar. " Scula mons'^) ansåg han 
vara af så betydlig höjd, att dess toppar hela året om 
täcktes af ett beständigt snötäcke \ en åsikt, som han 
troligen fått på den grund, att snön på våren ännu låg 
kvar, då Olaus passerade kusten; bergen voro i öfrigt 
förträffliga sjömärken för seglare^. Olaus seglade emel- 
lertid vidare åt norr och torde i Västerbotten och Norr- 
botten ha besökt alla de mera betydliga orter, som då 
funnos och som äfven samtliga finnas utsatta å hans 
karta. Om Bjuruklubb (^ Biurakluhhen^ ), den bekanta 
landkänningen i Löfånger söder om Skellefte, säger 
Olaus ^: **Sua mira celsitudine orta densissima nubium 
caligine prospecta in mediis undis, prout anno Domini 
1519 expertus fui, salvantur errantes. Tanta et enim 
condensati aéris ac caliginis solet esse obscuritas, ut vix 
in exigua navi proram tenens e puppi respiciatur. * Skär- 
gården norr om Bjuröklubb ända till Torne prisas af 
Olaus Magnus i varma ordalag : " omnia ibi iucunda, quieta 
et transquilla" ^. Vid midsommartiden 1519 befann sig 
Olaus slutligen i själfva Torne, där han bland annat fick 
åskåda det pågående laxfisket^ samt med egna ögon 
iakttaga handelslifvet i detta det nordligaste Bottenhaf- 
vets förnämsta "emporium*; särskildt fäste han sig där- 
vid, att moskovitiske handelsmän i stort antal kommo 
dragande hit österifrån, bärande sina båtar på skuldrorna ^. 
Men äfven Lappar (och Finnar) blefvo föremål för hans 
intresse ^. 



* "Continuo candore nivium toto anni tempore etc." Hist. II, C. 4. 

2 Hist. II, C. 4. 

3 Hist. II, C. 6. 

* Hist. XX, C. 1. 
s Hist. XX, C. 3. 
6 Hist. XX, C. 2. 
^ Hist. ibid. 



45 

Torne, som af Olaus Magnus förlades på omkr. 82° 
n. lat. och 42'' ö. long. \ var likväl icke den nordligaste 
punkt han uppnådde. I sina själfbiografiska antecknin- 
gar nämner han^, att han framträngt till hedningarne 
(d. v. s. Lapparne) ända upp under 84° n. lat., och på 
ett annat ställe heter det till ock med: ** versatus sum 
etiam circa elevationem graduum poli Arctici 86**^. Så 
mycket framgår häraf med visshet, att Olaus fortsatt sin 
resa ett ganska betydligt stycke norr om Torne, men 
för att närmare bestämma, hur långt han kommit, måste 
framhållas följande omständigheter. Den nyssnämnda 
uppgiften om Tornes bredd öfverensstämmer icke med 
den å Carta marina angifna, hvilken här sättes åtmin- 
stone två grader nordligare, alltså ungef. till 84° n. lat. 
Men två grader norr om Torne finnes å kartan invid 
Torne älf utsatt namnet å en kyrka ^Ecclesia S. Andrece" , 
som, om man utgår från den i Hist. de gent. sept. före- 
kommande breddbestämningen för Torne (82° n. lat.), 
sålunda borde ligga på ungef. 84° n. lat. Härmed öfver- 
ensstämmer en från annat håll hämtad uppgift. Den 
portugisiske riddaren Damianus a Goes, som i Danzig 
sammanträffade med bröderna Magnus och med desse, 
som han själf säger, "knöt ett oupplösligt vänskapsband** 
(indissolubilem contraxi amicitiam), sände år 1540 till 
påfven Paul III ett bref, innehållande en klagoskrift öfver 
Lapparnes hedendom ("Deploratio lappianae gentis") och 
åtföljdt af en beskrifning öfver Lappland ("Lappia3 des- 
criptio **)'*. I denna beskrifning, som uppenbarligen är 
grundad på upplysningar af Olaus Magnus, säges "Ecclesia 
S. AndresB** vara belägen på 84° n. lat. Efter allt att 
döma synes Olaus ha besökt detta ställe; men hvilken 
nuvarande plats afses med "Ecclesia S. Andrese" ? Det 



' Hist. XX, C. 1. 

* Litter. fragment, Hist. handl. XII, 2, 1. 
3 Hist. I, C. 19. 

* De rebus hispanicis, lasitanicis, aragonicis, indicis et sethiopicis. 
Dämiäni a Goes Lusitani Opera. Colon, 1602, s. 247 o. ff., s. 252 o. fif. 



46 

må härvid erinras därom, att Olaus uppger, det han 
äfven varit på 86° n. lat.; förlägger man Torne till 82** 
n. lat. och därifrån räknar fyra grader åt norr på Carta 
marina, träffar man på kartans nordligaste ortnamn åt 
detta håll, nämligen ^Pele^, Denna ort kan icke gerna 
vara någon annan än den strax NO. om Pentäsjokis ut- 
lopp i Torneälf på älfvens högra strand belägna byn 
Pello i nuvarande Ofvertorneå socken, omkr. 110 km. 
norr om Tornet Då nu Olaus förlägger Ecclesia S. 
Andrese vid Torneälf ungefär midt emellan Pello och 
Torne, måste han därmed ha menat det gamla kapell, 
som fanns vid nuvar. Ofvertorneå, och som 1482 och 
sedermera vanligen kallades Saerkilax^; det låg nämligen 
omkr. 60 km. norr om Torne, sålunda på halfva vägen 
till Pello. Olaus Magnus har tydligen färdats uppefter 
Torneälf (i båt?) och därunder besökt såväl Sserkilax som 
Pello. Att han skulle ha framträngt ännu längre i norr, 
därom finnes icke någonsomhälst uppgift i hans skrifter, 
utan torde han här ha vändt om och rest tillbaka till 
Torne. 

På sensommaren eller hösten 1519 inträffade Olaus 
åter i mellersta Sverige (Upsala). Arcimboldus, som 
först efte?' Olaus' afresa norrut i slutet af år 1518 ankom- 
mit till Stockholm och Upsala, hade äfven redan i Mars 
1519 lämnat Sverige '\ sålunda innan Olaus hunnit komma 
tillbaka. Huruvida Olaus under sin resa lyckats insamla 
några betydligare penningmedel, och om dessa i så fall 
värkligen öfverlämnats till den påflige legaten, därom 
känner man ingenting; förbindelsen med Arcimbold kan, 
som af ofvanstående framgår, i alla händelser icke ha 
varit af någon intimare art. Emellertid hade Olaus lyck- 
ligt fullbordat sin i geografiskt afseende synnerligen 
märkliga resa och därunder insamlat ett ganska rikhaltigt 



^ Jmfr. Norrbottens läns kartvärk 1891, Bl. 12 (Svansten). 
'^ Jmfr. HiJLPHEKS, Beskrifning öfver Norrland, III, s. 240. Stypfe, 
Skandinavien under unionstiden, uppl. 1867, s. 300. 
' Jmfr. Allén, anf. arb., III, s. 49, s. 60. 



47 

material för sina kommande arbeten öfver Norden. Han 
hade äfven, som han själf uppger, under sin resa predi- 
kat och omvändt många; den tillryggalagda våglängden 
uppskattade han sammanlagdt (eundo, circumeundo, re- 
deundo) till 4,860 ital. miP, d. v. s. nära 9,000 km., 
hvilket likväl under alla förhållanden måste betraktas 
som en oerhörd öfverdrift. 

Olaus, som år 1520 var åsyha vittne till Stockholms 
blodbad, torde de följande åren 1521 och 1522 under be- 
lägringen ha vistats i hufvudstaden såsom predikant^. 
Sedan brodern Johannes i egenskap af påfvens legat år 
1523 ankommit till Sverige och af Gustaf Wasa blifvit 
utsedd till ärkebiskop, afreste Olaus följande år 1524 till 
Danzig och fortsatte därifrån landvägen till Rom för att 
på uppdrag af konungen utvärka påfvens godkännande 
såväl af ärkebiskopsvalet som af de i ledigheten efter 

• 

Stockholms blodbad nytillsatta biskopsplatserna^. Olaus 
återsåg sedermera aldrig Sverige, och denna resa (1524) 
bildar därför inledningen till det ostadiga och kringirrande 
lif han förde i nära trettio år eller ända till sin död, om- 
växlande vistandes i Tyskland, Polen, Nederländerna och 
Italien. Olaus reste hufvudsakligen i politiska och un- 
der senare delen af sitt lif nästan uteslutande i kyrkliga 
ändamål, hvilkas närmare utredande icke ingår i planen 
för denna framställning. Men under sina resor i olika 
länder lärde Olaus känna flere af samtidens geografiskt 
bildade och intresserade män, liksom han själf alltjämt 
hade ett vaket öga för den större eller mindre egendom- 
ligheten af de naturföremål, som mötte honom. Hans 
resor inom en stor del af Europas kontinentala område 
kunna därför sägas i väsentlig grad ha vidgat och full- 
ständig at hans geografiska intressen, 

I Rom kvarstannade Olaus större delen af år 1524 



* Litt. fragm., I, s. 1, a. st. 

2 Litt. fragm., I, ibid. Hist. XIII, C. 29. 

^ Litt. fragm., I, s. 2, jmfr Gust. 1:8 Registratur I, s. 146. 



48 

för att uträtta sitt uppdrag \ men följande år 1525 träf- 
fas han i broderns följe i Liibeck^, där Johannes Magnus 
och Johan af Hoya å Sveriges vägnar skulle underhandla 
med ombud från Nederländerna angående en handels- 
traktat med dessa länder^. Olaus synes ha vistats i Lii- 
beck ännu 1526^, men sändes samma år som konungens 
befullmäktigade ombud till Bremen för att där fortsätta un- 
derhandlingen med de nederländska rådsherrarne ^. Olaus 
tycks vid denna tid innehaft konungens fulla förtroende, 
och denne tackar honom äfven upprepade gånger för 
hans tjänster^. Från Bremen reste Olaus s, å. sjövägen till 
Danzig för att där sammanträffa med brodern Johan- 
nes^, hvilken till följd af de ändrade kyrkliga förhållan- 
dena i hemlandet för alltid lämnat Sverige i Okt. 1526. 
Detta hindrade likväl ej, att kon. Gustaf fortfarande 
gaf Olaus offentliga uppdrag i rikets tjänst. I April 
1527 bemyndigades denne, som redan i början af året 
ånyo begifvit sig till Liibeck för att där invänta konun- 
gens befallning, att resa till Nederländerna^ och med 
regentinnan Margareta, Karl V:s syster, samt general- 
staterna fortsätta de inledda underhandlingarne rörande 
handelsförbindelser mellan Sverige och de nederländska 
städerna. Konungen lämnade honom äfven i uppdrag 
att "bespörga, hvar någer förståndug på vatns drekter 
finnes kan, then som kunne med piper eller annat god 
lämpelig påfund draga stilla vathn uthur thenne diupe 
malmegruflfur, som her a3re i rikit ath de kunne komma 
tillgångx igen** ^. De holländska vatten värken och Neder- 



* Litt. fragm., I, s. 2. 
2 Litt. fragm., ibid. 

^ Gust. 1:8 Regiatratur, II, s. 262. 

* Gust. 1:8 Regiatratur, III, a. 193. 

^ Litt. fragm., I, a. 3. Gust. I:a Begiatr., II, a. 262, III, s. 202. 
^ Gust. I:a Regiatratur, III, a. 51, a. 202. 
^ Litt. fragm.. I, a. 3. 
® Litt. fragm.. I, a. 3 — 4. 

® Kon:s instruktion tiU Olaus Magnua, dat. d. 22 Apr. 1527. Guat. 
I:a Regist. IV, a. 143. 



49 

ländarnes skicklighet i att indika och utpumpa sina vat- 
tenfylda marskländer åtnjöto sedan gammalt (ända från 
13:de årh.) stort rykte i det ofri ga Europa. 

Resan till Nederland företog Olaus från Hamburg. 
Sedan han nämligen i Lubeck mottagit konungens bref, 
reste han till förstnämnda stad för att därifrån med nå- 
gon passande lägenhet komma sjövägen till Amsterdam, 
alldenstund landvägen var spärrad till följd af hertig 
Karls af Geldern fiendtligheter mot käjsaren. Olaus träf- 
fade emellertid icke på något annat fartyg än ett, som 
låg färdigt att segla till Antwerpen, och följde med detta. 
En hel månad gick förlorad genom uppehåll utanför Dit- 
marsken, men därefter uppnåddes omsider Zeeland och 
förbi Bergen op Zoom i Brabant (nära invid Ooster 
Schelde) anlände Olaus slutligen till Antwerpen, där han 
fick höra, att Margareta nyss förut d. 20 Juni rest till 
6ent. Olaus reste genast eiter och inträffade i nämnda 
stad på midsommardagen 1527, samt inledde omedelbart 
underhandlingar med regentinnan och hennes råd angå- 
ende den ifrågasatta handelstraktaten. Han erhöll emel- 
lertid underrättelse, att svar först kunde lämnas sedan 
ombud från Brabant, Zeeland, Ost- och Västfrisland hun- 
nit sammanträda i Gent. Under mellantiden gjorde Olaus, 
som fann lefnadsomkostnaderna betydligt dyrare i Gent 
än i Rom eller Venedig, en färd tillbaka till Brabant för 
att enligt konungens önskan taga reda på där förefintliga 
vattenvärk \ Efter att ha besökt Mecheln, Löwen och 
Briissel återkom Olaus d. 10 Juli till Gent. Hans sak 
uppsköts likväl ännu en kort tid, dock kunde Margareta 



* Man känner icke, huruvida Olaus genom n&gon särskild skrif- 
Yelse eller p& annat sätt underrättat konungen om resultatet af sina un- 
dersökniugar rörande de nederländska vattenvärken. Men å andra sidan 
Yet man t. ex. att kon. Gustaf pä 1530-talet lät rensa Sala silfvergrufva 
från vatten, hvilken åtgärd möjligen i visst afseende kan ha varit en 
följd af Olaus Magnus' resa till Nederland. 



50 

redan d. 27 Juli underrätta kon. Gustaf om den gyn- 
samma utgången af traktatsunderhandlingen ^ 

Öfver Amsterdam återvände Olaus till Danzig och 
sände från denna stad d. 14 Okt. s. å. till konungen den 
berättelse om sin beskickning, hvarifrån ofvanstående 
framställning af hans nederländska resa är hämtad^. Re- 
san hade visserligen icke varit odeladt angenäm, enär 
t. ex. vid de från Sverige afsända tärepenningarnes väx- 
ling i Liibeck större delen däraf befunnits vara ogild och 
Olaus därför måst sätta sig i skuld. Dock försäkrade 
han konungen om sitt osparda nit och villighet att fort- 
farande tjäna honom och fosterlandet. Olaus förutsatte, 
att kon. ville använda någon annan till fortsättandet af 
de nederländska underhandlingarne, och bad därför, att 
den nye underhandlaren först skulle sändas till Danzig, 
på det Olaus utom skriftlig undervisning äfven skulle 
kunna lämna muntlig sådan ^. 

o 

Ar 1528 är Olaus stadd på resa i det inre af Polen. 
Där tog han kännedom om de stora saltgrufvorna i Wie- 
liczka och Bochnia (ö. om förstnämnda stad, nära högra 
stranden af Baba, biflod till Weichsel). Den 5 Jan. 1528 
företog han en nedstigning i grufvorna — femtio trap- 
por (eller stegar) ned i djupet — för att taga saltbryt- 
ningen i närmare skärskådande. Han berättar om detta 
sitt besök: "vidi in profundioribus locis laboratores nudos 
ob calorem ferreis instrumentis eruere opulentissimum 
thesaurum salis veluti aurum et argentum ex mineris 
inexhaustis" ^. I Bochnia hade Olaus äfven tillfälle att 
se och tala med prinsessan Hedvig, kon. Sigismund I:s 
dotter, om hvars giftermål med kon. Gustaf Vasa det 
vid denna tid var fråga; det var nämligen för detta 



^ Margaretas reversalbref på ett handels- och sjöfartsfördrag mel- 
lan Sverige och Nederland. Gust. Tis Regist. IV, s. 428. 

- Handl. rör. Skand. bist. I, s. 1 o. fif. 

2 Jmfr Histor. tidskr. 1884, s. 309. 

-* Hist. XIII, C. 43. 



51 

ändamål Olaus begifvit sig till det polska hofv6t\ Han 
synes ha fått ett synnerligen godt intryck af prinsessan, 
om hvilken han säger: ^puleherrimam ac prudentissimam 
virginem Hedvigem, omnibus prsedictis divitiis meliorem 
et sublimiori imperio digniorem* ^. På denna resa be- 
söktes äfven Krakau^, och Olaus berättar, att han i när- 
heten af slottet Balesta sett ^uri^, hägnade i konungen 
tillhöriga djurgårdar (in vivariis)*; säkerligen voro dessa 
djur redan vid denna tid tämligen sällsynta. 

Olaus synes redan år 1526 ha förlorat en del af sin 
enskilda förmögenhet^, men 1530 konfiskerades denna i 
sin helhet, i silfver, penningar och pälsvärk utgörande 
en summa af 860 dukater, på samma gång han miste 
alla sina kyrkliga befattningar i hemlandet^. Orsaken 
härtill är naturligtvis att söka i hans alltmer i dagen 
trädande ifver att göra propaganda för katolska kyrkans 
återställande i Sverige. Något officiellt uppdrag synes 
han icke häller vidare ha erhållit från Sverige, ehuru 
han från Liibeck, där han vistades i Mars 1532, till kon. 
Gustaf afsände ett längre bref med en mängd upplysnin- 
gar, bland annat om Kristian II:des och holländarnes 
gemensamma förehafvanden ^. S. å. 1532 besökte Olaus 
svenske konungens svåger, hertigen af Lauenburg, samt 
likaledes hertig Albreckt af Preussen (i Königsberg) ^, 
ständigt och oupphörligt sysselsatt med att på ett eller 
annat sätt värka för sin katolska sak. 

Efter ett kort besök 1533—1534 i Italien tillsam- 



' JoH, Magnus, Histor. Metropolitana, Scriptores rer. suec. III, 2 
(Ann.), a. 79. 

2 Hist. XIII, C. 43. 

3 Hiat. XIV, C. 8. 

* Hiftt. XVm, c. 35. 

^ Guat. 1:8 Begist. III, a. 285, där en kvittena från konungen till 
alottafogden i Stockholm Peder Hård finnea införd; den aenare hade 
bl. a. lagt bealag på en del Olaaa Magnus tillhörande ailfver. 

^ Litt. fragm., I, a. 4. 

^ Guat. 1:8 Regiat. VIII, a. 362. 

^ Litt. fragm.. I, a. 5. 



52 

mans med brodern Johannes \ återvände Olaus (jämte sin 
bror) ånyo till Danzig, där han 1534 var sysselsatt med 
befriandet af en del svenska fångar, som tagits af sjö- 
röfvare^. Bröderna Magnus fingo i Danzig besök af den 
förutnämnde portugisen Damianus a Goes, som af desse 
fick stoffet till sina skildringar af Lapparne ^. Danzig 
blef sedermera brödernas stadigvarande uppehållsort ända 
till år 1537, då de för alltid lämnade denna stad. 

Till sistnämnda år hade nämligen påfven Paul III 
utlyst ett allmänt kyrkomöte i Mantua, hvilket dock på 
grund af lutheranernas protester och de mellankommande 
ogynsamma politiska förhållandena (tredje kriget mellan 
Karl V och Frans) måste inställas. På grund af kallel- 
sen till kyrkomötet afreste emellertid bröderna Magnus 
till Italien. Från Danzig for o de först till Gnesen, h var- 
vid Olaus antecknat följande: **Vidi ego prope Gnesnam 
toto corpore candidam picam a nobilibus terrse ad pro- 
pagationem generis diligenter inquiri" *, samt därefter 
till Posen och Breslau (Wratislawa). Här ådrog sig Jo- 
hannes Magnus genom ett svårt fall från vagnen en all- 
varsam skada i vänstra knät, och först efter någon tids 
uppehåll kunde resan fortsättas^. Färden genom Mähren 
synes ha varit synnerligen besvärlig att döma af Olaus' 
skildring: **nec parvum erat damnum, quod in fortunis et 
expensis ob illam viarum difficultatem contraxit, prae- 
sertim prope villam Moravise Vistonitium, in cuius paludi- 
bus ultra omnem solitum cursum inundantibus omnes 
pontes rupti erant necesseque fuit natantibus equis et 
curru pra3stantissimum moirtis periculum superare ^ ^. Där- 
efter passerade bröderna Magnus Olmiitz, reste därpå 

^ Litt. fragm., I, a. 5. 

2 Gust. 1:8 Regist. IX, s. 385. Joh. Magn., Hist. Metropol., Script. 
III, 2, 8. 81. 

^ Jmfr Joh. Magn., Histor. Metropol., Script. III, 2, s. 88. 

* Hist. XIX, C. 26. 

* Jmfr för uppgifterna om resan till Italien 1537 Joh. Magn., 
Histor. Metropol., Script. III, 2, s. 83. 

** Hist. Metropol. (Olaus Magnus' tillägg), Script. ibid. 



53 

genom nedre Österrike, Steiermark och Eärnthen samt 
framkommo på försommaren till Forum Julii (Friaul). 
Sedermera togs vägen öfver Mantua och Bologna; vid 
passerandet af Apenninerna råkade Johannes ut för en 
svår ögonsjukdom, hvarom det heter: "In quo itinere 
multos adversus casos expertus est, nam cum ex monti- 
bus Apenninis ad oppidum Scarparise per abrupta prse- 
cipicia descenderet a Deo obumbrati sunt oculi ejus, ut 
praevio ductore opus haberet** ^ Så passerades Florens, 
hvarefter bröderna slutligen d. 5 Okt. 1537 uppnådde Rom. 

Följande år 1538 träffa vi bröderna Magnus i Vi- 
cenza, dit man hade ämnat förlägga det uppskjutna kyrko- 
mötet^. Från sin vistelse i nämnda stad har Olaus an- 
tecknat: **per me visa (est) in Concilio Vincentino 1538 
struthio älta bestia** ^. Då det beramade kyrkomötet på 
n3i;t uppsköts, blef emellertid uppehållet i Vicenza icke 
af någon långvarig beskaffenhet, utan redan s. å. 1538 
ankommo Johannes och Olaus till Venedig, där de mot- 
togos med stor välvilja och gästfrihet af patriarken Hie- 
RONYMUs QuiRiNus. Utan tvifvel har Olaus här flitigt 
ägnat sig åt geografiska och kartografiska studier, lik- 
som han äfven torde ha uppmuntrats i sina litterära före- 
tag af för hans planer intresserade män, såsom, utom 
patriarken själf, republiken Venedigs sekreterare Joh. 
Baptista Ramusio (t 1557), bekant som författare till en 
mängd intressanta reseberättelser*. Resultatet af Olaus 
Magnus' vetenskapliga arbete blef den år 1539 utgifna 
stora kartan öfver Nordens länder, ^Carta marina", 
Äfven Johannes synes under de nio månader han var 
patriarkens gäst ha fullbordat sina tvänne historiska ar- 
beten ^, ehuru de icke hunno tryckas förrän efter hans död. 

I början af år 1541 kallades den svenske ärkebi- 



^ Hist. Metropol, ibid. 

* Litt. fragm., I, a. 6. 
» Hist. XIX, C. 27. 

* Bamusio, Navigationi et viaggi, Venet. I, 1613, II, 1583, III, 1606. 

* H. Spegel, Kyrkohistoria, 1708, s. 125. 



54 

skopen af påfven att infinna sig i Kom, och Olaus, som 
var sin sjuke och orklöse broders högra hand (han kal- 
las dennes kansler eller sekreterare), följde naturligtvis 
med. Af ven denna resa var besvärlig och mödosamt 
Först färdades bröderna sjövägen från Venedig till Pesaro 
(vid Foglias utlopp i Ådriat. hafvet, S. om Rimini), där 
kusten var otillgänglig och fattig på hamnar (importu- 
osum litus), men därefter blef resan ännu svårare, då 
midt i årets kallaste månad vägen från Pesaro öfver ro- 
merska Apenninerna till Rom måste tillryggaläggas. Är- 
kebiskopen var därunder så sjuk, att han understundom 
måste bäras af sina följeslagare^. Den 23 Jan. 1541 
voro bröderna Magnus ånyo i Rom. 

I Rom utvärkade Johannes följ. år 1542 genom bref 
till kon. Sigismund af Polen, att brodern Olaus skulle 
erhålla en ledig kaniksyssla i Posen, men ehuru denne 
äfven genom polske konungens och påfvens medvärkan 
värkligen utnämndes till platsen, kom Olaus dock aldrig 
att tillträda densamma, emedan biskop Sebastian af Po- 
sen bestämdt vägrade att mottaga honom ^. Emellertid 
dog Johannes Magnus d. 22 Mars 1544, och Olaus ut- 
nämndes då d. 16 Okt. s. å. af Paul III till broderns 
efterträdare som ärkebiskop öfver Upsala stift ^. 

Efter afslutandet af det förutnämnda tredje kriget 
mellan käjsar Karl V och den franske konungen utlyste 
Paul III ånyo ett allmänt kyrkomöte till Trident 1542. 
Men samma år utbröt det fjärde kriget mellan de båda 
härskarne, hvarför mötet på nytt måste uppskjutas till 
krigets slut och sammankallades först 1545. Häri deltog 
äfven Olaus, som här sammanträffade bl. a. med Johan 
af Hoya, genom hvilken han erhöll underrättelser från 



^ Litt. fragm., I, a. 7. 

2 Hist. Metropol , Script. III. 2, s. 87. 

^ Jmfr Hist. Metropol., Script. III, 2, a. 91. H. Spegel, Kyrkoh. 
8. 127. 

* Jmfr Rhyzelius, Biakopskrönika, s. 53. Olaus Maon., Litt. 
fragm.. I, a. 8. 



55 

Sverige. Om mötet i Trident antecknade Olaus, att ärke- 
biskopen af Köln låtit ditsända fiskvaror, framför allt 
kabeljo, fÖr deltagarnes räkning, men han tillägger här- 
vid: *Pauci tamen Prselati Italicse nationis hos pisces 
licet delicate prseparatos ob soliditatem quam in se con- 
tinent ausi sunt gustare; mihi vero gratissimi erant ob 
connatum saporem, satis multis annis intermissum" ^ 
Samme ärkebiskop af Köln, Adolf af Schauenberg, synes 
lifligt ha intresserat sig för Nordens länder och folk, 
hvilket äfven föranledde Olaus Magnus att sedermera till 
denne prelat dedicera sin historia. Då tridentinska mö- 
tet efter några år flyttades till Bologna var Olaus Mag- 
nus en af dem som medföljde hit, sedan han i Verona 
varit utsatt för obehaget att betala dyr tull för sina 
böcker och kläder^. I Bologna (och i Venedig) råkade 
Olaus den spanske historieskrifvaren Francesco Lopez 
frIn Gomera (en af Kanarieöarne), som i likhet med 
Kölnerärkebiskopen torde ha hyst stort intresse för Nor- 
dens geografi och äfven i sina skrifter begagnat sig af 
de upplysningar härom han inhämtat af Olaus Magnus^. 
Efter tvänne kortare besök i Venedig 1548 och 1549 
för att utvärka uppbrännandet af lutherska böcker *, kal- 
lades Olaus af påfven från Bologna till Rom, dit han 
anlände i slutet af Sept. 1549. Här rönte han likväl 
blott ringa tillmötesgående och kunde ej finna någon 
annan bostad än i en kammare i S. Birgittas hospital. 
Såväl han själf som brodern synas, som Prof. H. Hjärne 
framhåller, haft åtskilliga skäl att beklaga sig öfver för- 
hållandet till påfven Paul III, och efter den nye påfven 
Julius III:s val (d. 7 Febr. 1550) tycks han gjort sig för- 
hoppning om en förbättrad ställning, ehuru han alltjämt 
i vissa afseenden motarbetades inom kardinalkollegiet ^. 

1 Hiat. XX, c. 14. 

* Litt. fragm., I, s. 10. 

3 Jmfr Norsk hiator. tidskrift, 2 R. 5 Bd., 1886, s. 385 o. följ. 

* Litt. fragm. s. 11 — 13. 

* Litt. fragm., I, s. 22 (utg. af Hjärne, med inledn., Hist. Handl. 
12, :^:o 2). 



56 

De sista åren af sitt lif tillbragte Olaus Magnus i 
lugn och ro i Rom, sysselsatt med litterära angelägen- 
heter. Så uppsatte han med en sekreterares tillhjälp^ 
ett utkast till den själf biografi, ur hvilken en stor del 
af föregående framställning är hämtad. Detta utkast 
har Olaus själf ytterligare omarbetat och tillökat; ur- 
sprungligen gick utkastet endast till Maj 1550, men de 
gjorda tilläggen till detsamma sträcka sig åtminstone 
fram till slutet af år 1554. Dessa själfbiografiska an- 
teckningar, i hvilka Olaus alltid omtalar sig själf i tredje 
person, innehålla ytterst få geografiska notiser, men re- 
dogöra däremot noggrannt för de olika resornas krono- 
logiska sammanhang och behandla utförligt de omkost- 
nader och besvär (besök, bref och skrifvelser o. s. v.),, 
som Olaus underkastade sig af omsorg och nit för kyr- 
kans väl. Anteckningarne äro därför, som Hildebrani> 
riktigt anmärker^, i själfva värket endast en meritlista, 
upprättad i ändamål att vädja till samtidens och efter- 
världens omdömen. Olaus torde också från början ha 
afsett att offentliggöra dessa sina anteckningar, ehuru 
detta af en eller annan orsak uteblef ^. 

År 1553 utgaf Olaus sin brors tvänne skrifter Ulpho& 
Vita Katharinse och Vita abbreviata S. Birgittse, och föl- 
jande år, i Jan. 1554, lät han likaledes utgå af trycket 
broderns stora arbete. Historia de omnibus Gothorum^ 
Sueonumque Regibus. Denna bok försågs af utgifvaren, 
Olaus Magnus, med en dedikation till de svenska herti- 
garne Erik, Johan, Magnus och Karl, om hvilkas "virtu- 
tes" han enligt egen utsago mycket hört talas under sin 
vistelse i Trident genom Johan af Hoya. I Mars 1554 



1 Hist. handlingar, XII, 2, 1, a. IV. ^ Hiat. tidskrift, 1884, s. 312. 

^ Handskriften af dessa anteckningar, som af Prof. H. Hjäene på- 
träffades i det jagellonska biblioteket i Krakau, har enligt dennes för- 
modan jämte Olaus Magnus' öfriga papper kommit till Polen i följd af 
den undersökning, som den polske prelaten Stanislaus Bescius (Beszka) 
1589 på kon. Sigismunds uppdrag företog i Birgittahospitalet i Bom, Hist. 
handl. XII, 2, 1. 



57 

sände Olaus med en adelsman från Rostock, Laurentius 
Kirchhoflf, ett exemplar af nyssnämnda bok till kon. Gu- 
staf och skref själf något senare, i Maj s. å., ett bref till 
konungen, hvari han underrättar honom härom samt där- 
jämte klagar öfver, att det nu var elfva år "sedan han 
blef stadfäst till Upsala och hade ej en skärf däraf an- 
nammat, ej häller ett ord eller undervisning af konungen 
bekommit" ^ Detta bref erhöll Gustaf i början af Aug., 
och redan d. 8 Åug. var han färdig med sitt svar, affat- 
tadt i en ganska skarp form ^. Konungen hade då ännu 
icke bekommit den till honom afsända krönikan, men föl- 
jande år, 1555, kom denna honom tillhanda. Han sände 
då (d. 4 Maj) till sina båda äldsta söner, Erik och Johan, 
en skrifvelse, hvari han tämligen harmfullt och förtryt- 
samt yttrar sig om innehållet i den bok Olaus sändt 
honom, naturligtvis särskildt med afseende på hvad som 
angick honom själf och hans regering^. Från kon. Gustaf 
kunde Olaus Magnus nu icke vidare räkna på något er- 
kännande eller något understöd. 

I Okt. 1554 fullbordades Olaus' eget berömda värk 
Historia de gentibus septentrionalibus^. Han förberedde 
äfven utgifvandet af broderns andra arbete, Historia Met- 
ropolitance Ecclesice Upsaliensis, af hvilket de båda äldsta 
editionerna (af 1557 och 1560) sannolikt i det skick, som 
värket hade vid Olaus' död, af hans testamentsexekutö- 
rer utgåfvos för hans brorssöners räkning enligt stipula- 
tion härom i hans testamente ^. Möjligt är, att han tänkt 
bifoga sin egen biografi härtill, men i alla händelser hann 
han endast supplera denna bok med brodern-författarens 
lefnadsteckning och ett företal, dat. d. 22 Febr. 1557. 
Det för Olaus Magnus vanligen uppgifna dödsåret är 1558, 



* H. Spegel, Skt-iftl. bevis till biekopskrönikan, N:o 39 (s. 87 o. flf.) 

2 H. Spegel, anf. arb., N:o 40 (s. 89). 

' Thyselius, Handlingar rör. Sveriges inre förhållanden under kon. 
Gustaf I. Bd II, 2, s. 388. 

"* Litt. fragm., I, s. 17. * Hist. handl. XII, 2, 1, s. VI (Hjärnes 

inledn.). 



58 

men genom de handlingar Bertolotti utgifvit i Archivio 
Storico Italiano (Ser. V, tom. VII, Florens 1891) bevisas, 
att detta är oriktigt. Olaus' testamente är dateradt d. 
81 Juli 1557, bouppteckningen d. 2 Aug. 1557, och sä- 
kerligen slutade sålunda Olaus Magnus sitt växlingsrika 
lif d. 1 Aug, 1557 \ 

Såväl i afseende på antalet och utsträckningen af 
de många resor Olaus Magnus under sin lefnad företog, 
som framför allt med hänsyn till den vakenhet och det 
intresse, som härunder lades i dagen för egendomlig- 
heten hos olika länder och folk, och hvilket äfven resul- 
terade i betydande geografiska arbeten, måste Olaus Mag- 
nus betraktas som en af renässansens stora resenärer. 
Först med renässansen hade man nämligen fått ögonen 
öppna för skilda folkslags och länders etnografiska och 
geografiska förhållanden, för hvilket allt den äldre me- 
deltiden icke ägde något intresse, och detta nyvaknade 
kunskapsbegär framkallade en mängd djärfva resande, 
hvilka med outtröttlig ifver studerade de genomresta 
ländernas natur och folklif. Denna reslust och detta nya 
forskningsintresse kom naturligtvis äfven de gamla kul- 
turländerna till godo, i det också deras geografi och etno- 
grafi blefvo föremål för nitiskt studium; ortbeskrifningen 
kan sägas vara en sådan frukt af renässansens nya ve- 
tenskapliga idéer. Olaus Magnus företog visserligen alla 
sina resor företrädesvis i politiska och kyrkliga ända- 
mål, men detta minskar ingalunda hans storhet som geo- 
grafisk resenär ; tvärtom bör det räknas honom till ovansk- 
lig förtjänst, att han härunder och midt i sina officiella 
uppdrag icke blott icke försummade det geografiska in- 
tresset, utan äfven gjorde detsamma till en hufvuduppgift. 



^ Jmfr. Hiat. handl. XII, 2, 1. Messenius, Schondia illuatrata, Vol. 
II, 8. 118, har samma datum, d. 1 Aug., för Olaus' dödsdag, men däremot 
oriktigt dödsåret 1558. 



59 



III. 

Oarta marina. 

Olaus Magnus* stora karta öfver Norden, utgifven i 
Venedig år 1539, var under mer än trehundra år alldeles 
försvunnen och återfans först år 1886 af Dr. O. Brenner 
i Miinchens stadsbibliotek ^ Dessförinnan hade man allt- 
sedan 1574 icke haft någon autentisk underrättelse om 
densamma, utan antingen ansågs kartan förlorad eller 
förväxlades hon med den mindre karta, som fans intagen 
i Baselupplagan af Olaus Magnus' historia år 1567. Orgi- 
nalet utgör en väggkarta, framställd i träsnitt och vid 
randlisten mätande ^^Viss cm.^. Öfverst är titeln angif- 
ven: "Carta marina^ et descriptio septentrioralium terra- 
rum ac mirabilium rerum in eis contentarum, diligentissime 
elaborata anno dni 1539 Veneciis liberalitate R— d. 
leronimi Quirini Patriarche VenetisB". Det var sålunda 
genom den venetianske patriarkens frikostighet som kar- 
tan kommit till stånd; själf uppger Olaus ^, att omkost- 
naderna för kartans utgifning uppgått till 440 dukater. 
I nedre randlisten till vänster finnes en med bläck 
gjord påskrift ^Carta Gothica^, under hvilken benämning 
(^Charta mea Gothica^) den vanligen äfven omtalas i 
Olaus Magnus' historia*, ehuru den på ett par ställen 
kallas **Charta sive Descriptio Åquilonaris" ^ eller "De- 
scriptio sive Charta Åquilonarium regionum" ^. I Olaus* 
själfbiografiska anteckningar lyder titeln : " Carta omnium 



^ Osc. Brenner, Die ächte Karte des Olaus Magnus vom Jahre 
15S9 (med facsimile-upplaga af kartan i förminskad storlek), Eristiania 
Yidenskabs Selskabs Forhandlinger, 1886, N:o 15. Ett facsimileaftryck 
af kartan i orginalets storlek har tagits på föranstaltande af öfverbiblio- 
tekarien G. E. Elemming och fins på Egl. Biblioteket i Stockholm, 

^ Brenner, anf. arb., s. 4. * Litt. fragm. I, s. 7. 

* Hist. I, C. 26; II, C. 2; V, C. 1; VIII, Prsefat.; XVIII, C. 35, 
m. fl. 

* Hist. Elenchus Regnor., s. 812. ^ Hist. Prsefat., s. 7. 



60 

septentrionalium regionum ac provinciarum eisdem ultra 
mare in viciniore situ Conjunctarum" '; ingenstädes utom 
på kartan själf förekommer benämningen " Carta marina" . 
Det i titeln använda uttrycket "beskrifning" (descriptio) 
afser säkerligen närmast den i vänstra hörnet på latin 
tryckta förklaringen eller kommentaren. 

Af påfven Paul III och dogen Pietro Lando (1538 — 
1545) i förening med Venedigs signoria erhöll Olaus pri- 
vilegium på uteslutande egen utgifningsrätt till sin karta 
med åtföljande beskrifning samt till sin historia, hvilken 
han redan då planlagt. I privilegiet heter det, att Olaua 
arbetat på ifrågavarande karta "longo tempore et magno 
labore" ; detta privilegium finnes å kartan tryckt som 
ingress till kommentaren och är dateradt Rom d. 11 Mara 
1539. Till en början skulle det gälla endast i tio år, 
men det är möjligt, att det sedermera blifvit förnyadt i 
sin ursprungliga omfattning. Att det af Paul III:s efter- 
trädare Julius III (1550 — 1555) förnyades åtminstone be- 
träffande Olaus' historia, framgår af uppgiften härom på^ 
titelbladet till 1555 års upplaga. Äfven detta privilegium 
skulle gälla endast i tio år. 

Angående anledningen till utgif vandet af Carta marina 
säger Olaus i sina själfbiografiska anteckningar, att det 
skett för att visa, huru stor del af den kristna världen 
affallit från katolska kyrkan ^ Detta öfverensstämmer 
emellertid icke med kartans innehåll, utan ett dylikt 
yttrande får väl tillskrifvas Olaus' under de sista lefnads- 
åren ökade omsorg därom, att alla hans gerningar skulle 
framstå såsom utförda i kyrkans tjänst. På flera ställen 
uppger Olaus själf ett annat motiv, som fördelaktigt 
vittnar om hans vetenskapliga intresse. Han var nämli- 
gen fullt på det klara med, att de kartor öfver Norden, 
som funnos i de olika Ptolemaeusupplagorna, voro i hög 
grad otillfredsställande, och det blef därför hans uppgift 
att, som han själf säger, supplera det bristfälliga i Ptole- 



* Litt. fragm. I, s. 6. 



61 

mceus' kostnografi^ och att upprita en karta, som innebar 
en utvidgning af de Ptolemceiska kartornas innehåll ("Char- 
tam tabulas Ptolemaei ampliando delineaveram")^. 

Men ehuru man under den Ptolemaeiska renässansen 
i Europa på 1400- och 1500-talet lärde sig att i afseende 
på de enskilda ländernas storlek och utsträckning alltmer 
och mer utvidga och förbättra Ptolemseus, var man dock 
ännu alltid beroende af honom uti allt, som angick kar- 
tans teknik. Så var förhållandet med de PtolemsBiska 
kartsignaturerna, med kartställningen (norr uppåt, öster 
åt höger o. s. v.) och i hufvudsak äfven med projektions- 
sättet. Från de af Dicsearchus och Eratostenes använda 
hjälplinierna vid ett kartografiskt återgifvande af den då 
kända oikumenen, hade behofvet efter en värklig kart- 
projektion så småningom gjort sig gällande^. Det äldsta 
sättet att projiciera en karta (d. v. s. att på en plan yta 
framställa en sferisk bild) härstammade ytterst från Era- 
tostenes, och gick ut på att låta paralleler och meridia- 
ner utgöra räta linier, som rätvinkligt skuro h varandra. 
Men redan Hipparchus hade i sin kritik af Eratostenes 
antydt en kartografisk framställning, där meridianerna 
skulle draga sig tillsammans mot en punkt, och ur detta 
forslag utvecklade sig sedermera Ptolemseus' projektions- 
sätt. 

Strabo hade emellertid rekommenderat den rätvink- 
liga anordningen af linierna, och äfven Marinus af Tyrus, 
hvars förtjänst det är att hafva satt ett fast gradnät i 
stället för de förut använda hjälplinierna, drog detta nät 
af paralleler och meridianer rätvinkligt, hvarvid öfverallt 
bibehölls det förhållande mellan längd- och breddgrad, 
som äger rum vid parallelen genom Rhodus. Men där- 
med hade hvarken de värkliga förhållandena eller den 
sferiska ytans perspektivkraf tillgodosetts, alldenstund 



* Jmfr. Litt. fragm. I, 8. 6 och Hist. II, C. 2. 

* Hist., Prasfat., s. 7. 

^ Beroer, anf. arb. III, s. 52, 100, 147 o. ff. Peschel-Ruge, Gescli. 
der Erdknnde, a. 53. 



62 

på detta sätt länggraderna mot norr blefvo i stigande 
proportion för stora, mot ekvatorn däremot för små^ 

PtolemsBUS kritiserade utförligt sin föregångares sätt 
att gå tillväga och föreslog icke mindre än tre olika 
projektionssätt'^. Det förnämsta af dessa var det s. k. 
koniska projektionssättet, enligt hvilket kartan tecknades 
med equidistanta parallelcirklar på en omkring jordaxeln 
dragen konisk yta. Då en sådan yta utbredes på ett 
plan erhåller man ett gradnät med cirkelbågar till paral- 
leler och konvergerande räta linier till meridianer. Ptole- 
mseus torde dock själf ha insett olämpligheten af att 
använda detta projektionssätt för en karta, som omfattade 
hela jordklotet, alldenstund han begagnat den koniska 
projektionen endast för norra delen af sin världskarta. 
För sina specialkartor använde emellertid Ptolemseus icke 
något af de korrektare projektionssätt, som han själf 
föreslagit, utan han betjänade sig af ett rätvinkligt paral- 
lellinigt gradnät med iakttagande af en riktig proportion 
mellan bredd- och längdgradernas storlek vid basen af 
kartan. För korthetens skull vill jag i det följande kalla 
detta projektionssätt för Ptolemceus' equidistanta projek- 
tion eller helt enkelt parallelogramprojektionen^. 

Ofvan antydda inkonsekvens hos Ptolemseus synes 
ha föranledt hans utgifvare i 15:de och 16:de årh. att 
äfven i detta hänseende något ändra hans kartor. Så 
finner man i den äldsta tryckta upplagan af Ptolemseus, 
dat. Bononiie 1462 (oriktigt för 1472) kartorna omritade 
i värklig konisk projektion^. Största efterföljden hade 
likväl den omritning, som värkstäldes af den förut om- 
nämnde DoMiNus NicoLAus Germanus eller Donis. Denne 



^ Berger, anf. arb., III, a. 149. IV, s. 120 o. flf. Jmfr. Norden- 
skiöld, Facsimileatlas, 8. 5. 

^ FoRBiGER, Handbuch der alten Geographie, I, s. 405 o. flf. Ber- 
ger, IV, 8. 142 o. flf. 

^ Nordenskiöld, Faesim. -atlas, a. 85, beskrifver samma projektions- 
sätt under namn af "Marini projektion". 

■* Nordenskiöld, anf. arb., s. 12. 



63 

företog sig nämligen ätt noggrannt omteckna de Ptole- 
maeiska orginalkartorna i en projektion med rQtliniga 
equidistanta paralleler samt likaledes rätliniga, men mot 
polen sammanlöpande meridianer (så kallad "^Donis* pro- 
jektion^); det hela fick härigenom utseendet af ett trape- 
zimn^ Då Donis i öfrigt icke vidtog någon som hälst 
förändring af kartorna, intogos dessa, på få undantag 
när, af samtlige utgifvare af Ptolemseus' geografi i den 
bearbetning Donis utfört. I åtskilliga fall bibehölls emel- 
lertid den ursprungliga parallelogramprojektionen ; så äro 
t. ex. i alla äldre manuskript af Ptolemseus de 26 special- 
kartorna tecknade i denna projektion, likaså de "tabulse 
novsB**, som fogades till Jacobus Angelus' latinska öfver- 
sättning, däribland den med Claudius Olavus' namn signe- 
rade kartan öfver Norden^. I Franciscus Berlinghieris 
i Florens (1478?) utgifna rimmade italienska öfv ersättning 
af Ptolemaeus finnas däremot de enda i tryck reproduce- 
rade kopior af Ptolemaeus' specialkartor, där den ursprung- 
liga parallelogramprojektionen bibehållits^. Och samma 
projektion finnes slutligen på några kartor tillhörande en 
mellan 1480 — 1485 skrifven kodex af Ptolemaeus' geografi, 
förvarad på Bibliothéque royale i Briissel^, bland hvilka 
kartor äfven förekommer en öfver Norden af typen i 
Ulmerupplagan af Ptolemaeus 1482^. 

Det bör därför icke väcka någon förvåning, att 
Jacob Zieöler på sin nordiska karta af år 1532 bibehöll 
den gamla Ptolemaeiska parallelogramprojektionen. Zamoi- 
skikartan och de nordiska kartorna i XJlmerupplagorna af 
Ptolemaeus 1482 och 1486 börja i söder med 55:te eller 

* Jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., s. 6, 8. 86. Jmfr. L. Gallois, 
Les Géographea Allemands de la renaiaaance, Paria 1890, a. 18. 

* Jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., a. 85; Gust. Storm, Den danske 
geograf Claud. Clavua, Ymer, 1891, a. 35. Däremot är Zamoiaki-kartan 
(kopian af Clavaa' orginalkarta) omritad i Donia' projektion. 

' Fr. Berlinghieri, Geografia (i Upa. Univeraitetabibliotek). 

* Deaaa kartor äro utgifna af Ch. Ruelens, Lea Monuments de la 
Géographie dea Bibliot. de Belgique, Brux. 1887. 

* Jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., a. 56. 



64 

slutet af 54:de parallelen, och Ziegler låter på samma 
sätt kartans bas utgöras af 54:de breddgraden, men drager 
meridianerna som räta equidistanta linier, dock så, att 
förhållandet mellan längd- och breddgrader vid basen af 
kartan är någorlunda riktigt angifvet. Gradnätet kom- 
mer härigenom, om det uppritas \ att bli sammansatt af 
parallelogramfigurer, och breddbeteckningen å Zieglers 
karta är äfven i hufvudsak tämligen riktig. 

Annorlunda ställer det sig i detta fall med Olaus 
Magnus' karta. Olaus betjänar sig nämligen äfvenledes 
af den Ptolemseiska parallelogramprojektionen, men ut- 
gående från vid kartans västrand den 52:dra, vid dess 
ostrand den 55: te breddgraden gifver han åt längdgraden 
på denna bredd en storlek af 30 ital. mil, d. v. s. omkr. 
55,5 km., och gör alla längd- och breddgrader alldeles 
lika stora *'^. Följden häraf blir, att gradnätet, om det 
uppdrages, blir fullkomligt kvadratiskt och att Skandina- 
viens nordligaste bredd ryckes upp ända till 90*^ n. lat.; 
endast en enda riktig breddbestämning förekommer å 
kartan, nämligen Elbes mynning vid 54° n. lat. Väljer 
man parallelogramprojektionen vid uppkonstruerandet af 
en karta, får man endast i det fall ett kvadratiskt grad- 
nät, att till kartans utgångspunkt eller hufvudparallel 
väljes ekvatorn. Olaus Magnus' sätt att tillämpa denna 
projektion torde sålunda i väsentlig mån ha bidragit till 
den oriktiga uppfattningen af Skandinaviens matematiskt- 
geografiska läge, ehuru därtill visserligen äfven samvärkat 
åtskilliga andra orsaker. 

För att bestämma ett ställes polhöjd eller afstånd 
från ekvatorn, d. v. s. bredden, begagnade man i forn- 
tiden iakttagelser öfver solvisarens eller gnomons förhål- 
lande till sin skugga samt uppmätte äfven den längsta 



^ Ända från karttrycketa början angifvas long.- och lat.-graderna 
mycket ofta endast i margen, jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., s. 12. 

^ På 52® n. lat. är längdgradens värkliga storlek = 68,7 km.; 
53° = 67,1 km.; 54® = 65,6 km.; 55® = 64 km. Jmfr. Guthe-Wagneb, 
Lehrbuch der Geographié, Hannover 1882, I, s. 23. 



65 

eller kortaste dagens längd. I enlighet härmed indelades 
den kända delen af jordklotet i ett visst antal med ekva- 
torn parallela zoner, inom hvilka de ifrågavarande längsta 
dagarnes längd med en viss begränsning var bestämd 
t. ex. till 15 a 16 eller 18 ä 19 timmar. Dessa zoner 
kallades ^ klimat^ (af xXtjia = lutning, lat. inclinatio, 
declinatio, devergentia), och de linier, som åtskilde kli- 
maten, kallades paralleler (TuapaXXTjXot, circuli) \ Ordet 
"klimat^ användes sålunda, i motsats till förhållandet 
inom den moderna vetenskapen, på de gamla kartorna i 
en rent matematisk- geografisk betydelse, ehuru geogra- 
ferna tämligen tidigt torde ha insett, att ett ställes klimat 
i vår tids mening i väsentlig grad är beroende af dess 
bredd, d. v. s. just af dess "klima** i ordets forna be- 
märkelse 2. 

Klimatindelningen kunde emellertid icke systematiskt 
genomföras, alldenstund de zoner, i hvilka man indelade 
jordytan, fingo en mycket olika och växlande breddut- 
sträckning. Denna omständighet har antagligen föran- 
ledt, att någon enhet härutinnan icke uppnåddes, utan 
klimatzonerna framträda med helt olika begränsning hos 
olika geografer. Parallelbeteckningen synes först ha 
blifvit utbildad af Eratostenes, som genom sju hufvud- 
punkter i sin breddlinie drog lika många med ekvatorn 
parallela linier på olika afstånd från hvarandra. Äfven 
Hipparchus indelade på samma sätt jordytan och bestämde 
"klimaten" på ofvan angifna sätt. Plinius lade till de 
af de gamle antagna zonerna ytterligare för de nordliga 
trakterna trenne, så att han inalles fick tio klimat på 
non*a halfklotet^. Hos Ptolemseus åter träffar man på ^i;a>2we 
olika klimatindelningar. En förekommer uti hans astro- 



^ Jmfr Ukert, Geographie der Griechen und llömer, I, 2. Weimar, 
1816, 8. 179—182 o. ff., Bergek, anf. arb. III, a. 92 o. fi. 

2 Jmfr NoEDENSKiÖLi), anf. arb., s. C. 

' Jmfr Ukert, anf. arb. I, 2. s. 184 o. if., Forbiger, Handbuch der 
alten Geographie I, Lpzg 1842, s. 178 o. ff. ; 382 o. ff. Berger, anf. 
arb., III, 8. 94 o. flf., 8. 150 o. flf. 

5 



GG 

nomiska värk, den s. k. Ahnage^O, där han vid 63* n. 
lat. (ön Thule) sätter den 29:de parallelen med en längsta 
dag af 20 timmar, men sedan fortsätter att angifva pa- 
rallelerna till och med den 3:3:dje och dagames längd 
under sommarsolståndet ända till 90° n. lat. med en 6 
månaders lång dag. Likväl uppräknar han icke de 6 
sista parallelerna, men medtagas dessa, har han alltså 
här 30 paralleler. En annan indelning lämnar Ptolemasus 
i sin geografi'^ och på sina kartor, ty här antager han 
för norra halfklotet 21 paralleler och låter det 8:de kli- 
matet vara det nordligaste med 5 paralleler (17—21); 
vid den 21:sta parallelen var, liksom i Almagest vid den 
29:de, längsta dagen 20 timmar (vid ön Thnle på 63® n. 
lat.). I Ptolema^i kartvärk äro parallelerna angifna i 
margen, men ha icke blifvit utdragna öfver kartorna. 

Det vill emellertid synas, som om jordytans indel- 
ning i de många klimat- eller parallelzonema £5r Ptole- 
ma3us i själfva värket redan varit en öfvervunnen stånd- 
punkt, då han i sin geografi fullständigt genomf&rt det 
nu använda beteckningssättet för angifvandet af orters 
geografiska läge, nämligen medelst longitud- och latitud- 
bestämning '^ Likväl bibehöll sig ganska länge seden 
att på kartorna utsätta klimat och paralleler i den gamla 
betydelsen. Dylika finnas t. ex. på kartan öfver Norden 
i Filiastrus' Ptolemacusupplaga 1427, på Zamoiskikartan 
omkr. 1474, i Ptolemaiusupplagorna 1482, 1486, 1490, 1508 
m. fl., och äro, som nyss antyddes, i de flästa fall olika 
på de olika kartorna. 

I den geografiska beskrifning, kallad " Situs Scandice^, 
h varmed ärkebiskopen Johannes Magnus inleder sin 
historia^ räknar han upp de i Ptolemaeus' Ålmagest 
angifna parallelerna och uppger äfven, ehuru med några 



* Ptolem.4^us, Almagest, Lib. II, C. 6. 

^ Ptol., Geograijhia, I, C. 23. Jmfr.. Ukekt, anf. arb. I, s. 188. 
^ Jmfr Nordenskiöld, anf. arb., s. 6. 

* Johannes Magnus, Hiat. de Goth. Sueonnmque Begibus ed. Olaus 
Magnus, Boma) 1554, Situs Scandio). 



67 

mindre förändringar, dennes beräkning af dagarnes längd 
(under sommarsolståndet) på de olika breddgraderna. 
Däremot infogade han helt och hållet på egen hand i 
denna Ptolemseiska paralleltabell läget af Skandinavien, 
som han låter sträcka sig i söder från 24:de par. med 
en längsta dag på 18 t. 45 m. och i norr till 39:de par. 
vid Nordpolen med en längsta dag af 6 månader. Vis- 
serligen uttalar Johannes sin förvåning däröfver, att 
Ptolemseus ena gången (i Ålmagest) förlägger 29:de par. 
till 63° n. lat. och andra gången (i sin geografi) på samma 
bredd den 21-sta parallelen, men lämnar åt andra att 
utreda denna sak^ Olaus höll emellertid därutinnan fast 
vid den Ptolemseiska traditionen, att han å Carta marina 
förlade ön ^ Tile^ mellan 21:sta och 22:dra par., ehuru 
på högre bredd än hos Ptolema3us, men utgår däremot 
helt och hållet frå7i samma uppfattningssätt som brodern 
då han (å sin karta) låter längsta dagen i sydliga Sverige 
utgöra 19 t., men åt nordligaste Skandinavien ger en 
längsta dag på 6 månader; äfven på denna väg nådde 
han sålunda fram till en alldeles oriktig breddbestämning 
för Skandinavien (till 90° n. lat.). Parallelzonerna be- 
nämner han likväl annorlunda än Johannes, i det han 
låter sin karta sträcka sig från 16:de par. och 9:de kli- 
matet i söder (norra Tyskland) till 34:de par. och 16:de 
klimatet i norr. I sin historia 1555 har Olaus däremot 
återvändt till Ptolem^eus' parallelsystem, sådant detta 
framträder i Almagest, och ännu mera detaljerad och 
konsekvent än brodern Johannes inrangerar han uti ifråga- 
varande system läget af Nordeuropas länder; det heter 
nämligen här^: ** Animadvertendum erit, quod Ptolemiieus 
in 2. Almagesti Gap. 6. attestatur, quod in 39. parallelo 
maxima dies sex merisium est; et huic parallelo subjici- 



^ På grund af denna inkonsekvens hos Ptolemneus har man i 
senare tider till och med velat påslå, det författaren till Almagest ej 
skulle vara densamme som skrifvit Y£0Ypacpt7.*f] 6cpYjY*r]a'.(;. Jmfr. Ukert, 
anf. arb., I, 2. s. 188, not 68. 

2 Hist. IV, Cap. 9. 



68 

untur gentes seu regiones extreme polares Lapponienses 
scilicet et Bothnienses et Islandenses insulares. In 38 
parallelo maximus est dies quinque mensium; cui subjici- 
untur Suetia, Helsingia, Angermannice et Norvegice Bo- 
realiora. In 36 parallelo maximus habetur dies trium 
mensium; cui subjiciuntur Gothia, Moscovia, Russia et 
Livonia, ^ 

Hvad i öfrigt beträffar bestämmandet af det nord- 
ligaste Europas matematiska läge, hade, som förut om- 
nämnts, Eratostenes och Hipparchus i enlighet med Py- 
theas' uppgifter förlagt den kända världens nordgräns 
till 65° ä 66° n. lat. ^ Marinus af Tyrus nedsatte oiku- 
menens nordligaste bredd till 63° n. lat. (Thule), och dennes 
föredöme följdes af Ptolemseus^, som därjämte angaf 
bredden för ön XxavSia, d. v. s. södra eller sydligaste 
delen af Sverige, till mellan 57° 45' — 58° 30' n. lat. \ 
Medelst förhandenvarande hjälpmedel kunde äfven Ptole- 
ma3us utgifvare och förbättrare under renässansen i de 
allra flästa fall på sina "tabulae novae" mer eller mindre 
riktigt angifva bredden för trakterna äfven norr om 63° 
n. lat., hvarvid uppskattningen af bredden då som förut 
torde ha skett med ledning af iakttagelser öfver solens 
vistelse öfver horizonten under sommar- och vintersol- 
ståndet^. Tager man t. ex. medeltalet af den dubbla 
graderingen på Clavus' karta i Filiastrus' Ptolemseus- 
upplaga, skall man finna bredden öfverraskande riktigt 
återgifven ^. Detta är också i allmänhet fallet både med 



^ Jmfr Hergt, Die Nordlandfahrt des Pytheas, Berger, anf. arb., 
III— IV. 

^ Ptol., Geographia, II, C. 3, angifver Thules bredd till mellan 
620 45i _ 63<> 30' n. lat. 

3 Ptol., Geogr. II, C. 11. 

^ GusT. Storm, Ymer, 1891, anser med skäl den vanliga uppgiften, 
att man i Boskilde 1274 förstått att beräkna polhöjden, för apokryfisk; 
"Liber daticus Roskildensis", från hvilken denna uppgift är hämtad, talar 
endast om beräkning af längsta eller kortaste dagens längd, icke om 
polhöjden. 

" Jmfr Nordenskiöld, anf. arb., s. 55. 



69 

Zamoiski- och Ulmertypens kartor öfver Norden. Den 
bästa och utförligaste breddbestämningen för denna del 
af Europa förekommer hos Ziegler, som då han fann, 
att Johannes Magnus' geografiska arbete ("Situs Scan- 
disB") saknade uppgifter om longitud och latitud, själf 
tillade sådana. Enligt egen uppgift fann han det geo- 
grafiska läget för hvarje punkt medelst beräkning af dess 
'^inklinationer'^ (d. v. s. längsta och kortaste dagen, eller 
"klimat* i ordets gamla mening) samt afstånd från när- 
maste ort, med iakttagande af att vägarnes krökar gjorde 
så litet intrång som möjligt på de raka afstånden^ 
Från c. 57*^ n. lat. i söder — den gamla Ptolemseiska 
breddbestämningen för det sydliga Skandia — låter Zieg- 
ler fullt riktigt Skandinaviska halfön i norr sträcka sig 
till mellan 70 och 71"* n. lat.; Vardöhus' bredd angifves 
till 70^31' n. lat. 

Det var likväl vid denna tid ingalunda ovanligt, att 
man tänkte sig Europa och närmast Skandinavien ha en 
så betydlig utsträckning mot norr, att Nordpolen kom 
att ligga i dess allra närmaste grannskap, Särskildt 
framträder detta uppfattningssätt på åtskilliga af de i 
Ptolemaeusupplagorna förekommande världskartorna. Så 
förlägger Ruysch på sin stora karta (1508) "Pilappe- 
lant**, jämte den därifrån i norr utlöpande halfön, på 80 
— 85° n. lat., och förutsätter till och med, att trakterna 
vid själfva polen voro bebodda^. På den s. k. portolan- 
världskarta, som bär namnet ^^Orbis typis universalis^^, 
(1513), går det nordligaste Skandinavien och det därmed 
sammanhängande Grönland ända upp till 90° n. lat.; 
samma förhållande äger rum å kartan af Laurentius 
Frisius från år 1522^, oaktadt Grönland där är skildt 
från Skandinavien. Denna uppfattning torde särskildt ha 



* Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, I, 2. 

* Joh. Ray8ch'8 karta i Nordenskiölds Facsimileatlaa N:o XXXII: 
"Qni sub cardine resident moram solis supra horizontem habent ab in- 
gresBU eiua in arietem donec librse principium poaaident". 

' Facsimileatlaa, N:ria XXXV och XXXIX. 



70 

tilltalat bröderna Magnus, hvilka voro ytterst måna om 
allt, som på något sätt kunde bidraga till de nordiska 
ländernas namnkunnighet och rykte ; Skandinaviens gräns 
i norr kunde därför för dem icke bli någon annan än 
Nordpolen. Den af de båda, som hade de största geo- 
grafiska intressena och hvilken äfven som kartograf hade 
det bästa tillfället att åskådliggöra sin mening, nämligen 
Olaus, hade sålunda förts till ofvan anförda uppfattning 
på tre sätt, dels genom den equidistanta kvadratprojek- 
tion han använde för sin karta, dels genom substituering 
af Nordens länder uti Ptolemaeus' i Almagest framstälda 
parallelsystem och dels genom studium af de i Ptolemseus- 
upplagorna förekommande världskartorna. Det värkliga 
afståndet mellan polen och nordkusten af Skandinavien 
har ingen af bröderna Magnus känt till, men Skandina- 
viens i och för sig väldiga utsträckning mot norr har 
naturligtvis bidragit att styrka dem i tron på Nordpolen 
som halföns nordliga begränsning, 

I öfrigt skilde sig bröderna åt i uppfattningen af 
de särskilda orternas läge, och den som härvidlag går 
längst i öfverdrift är ovedersägligen Olaus. Så är den- 
nes breddbestämning å Carta marina för Kalmar 58° 30', 
för Upsala 64° 30', Bergen 65° och Viborg 76°, under det 
att Johannes i "Situs Scandiae" för de respektive orterna 
uppger 57, 63, 63 och 67°. Sveriges sydkust når där- 
emot hos Olaus tämligen riktigt till 56° 30', hos Johan- 
nes däremot endast till 57°. I sin helhet inneburo de 
svenska prelaternas breddbestämningar en afgjord för- 
sämring särskildt i förhållande till t. ex. Zieglers. 

Angående longitudbeteckningen å Carta marina kan 
jag yttra mig kortare. Ptolemajus hade låtit första me- 
ridianen gå genom ^Insulw fortunata^^^ , d. v. s. Kanarie- 
öarne, men svårigheten att korrekt fixera densamma för- 
anledde, att längduppgifterna växla högst betydligt hos 
olika geografer. Olaus Magnus anger själf , att " som- 
liga räkna längden från Lyckliga öarne, andra från Ir- 



71 

land* ^ Det förra var efter Ptolemaeus' föredöme det 
vanligaste, men åtminstone på en världskarta, nämligen 
å den af Laurentius Frisius 1522, tangeras Irlands väst- 
kust af första meridianen^. Att denna längdberäkning 
äfven följts af Olaus Magnus framgår tydligen af hans 
karta. Den 10:de längdgraden går mellan Irland och 
England; öfre kanten af kartan sträcker sig från 9 — 55" 
ö. long., den nedre däremot från 10 — 64° ö. long. Af ven 
i fråga om de skandinaviska orternas längd synas brö- 
derna Magnus haft olika åsikter. Olaus har förlagt Ber- 
gen på 26° long., Kalmar på c. 37° 30', Viborg på 55° 
long., medan Johannes för dessa tre städer uppger resp. 
24, 37 och 63° long. 

Som förut framhållits äro de i åtskilliga Ptolemaeus- 
upplagor förekommande s. k. portolanvärldskartorna den 
Olaiska kartans föregångare i afseende på de höga bredd- 
uppgifterna för Skandinavien. Men äfven i andra afse- 
enden torde dessa kartor ha influerat på konstruktionen 
af Carta marina, och detta inflytande står i direkt sam- 
band med den stora betydelse i kartografiens historia, 
som måste tillskrifvas de s. k. portolan-, loxodrom- eller 
kompasskartorna. I det föregående (kap. 1) har jag re- 
dogjort för det hufvudsakligaste af dessa kartors historik 
och kan därför här inskränka mig till ett kort omnäm- 
nande af deras konstruktion och teknik^. 

Dessa medeltida kartor framgingo, som förut om- 
talats, helt och hållet ur ett praktiskt behof och hade 
till uppgift att [ursprungligen inom Medelhafsbäckenet] 
så tydligt som möjligt angifva segelkurserna och distan- 
serna mellan olika punkter vid kusterna eller tvärs öfver 
från en kust till en annan. De uppgjordes på grundval 
af s. k. portolaner, d. v. s. segelanvisningar eller kurs- 



^ Jmfr den italienska kommentaren till Carta marina, den s. k. 
opera breve. 

2 Nordenskiöld, Facsimileatlas, N:o XXXIX, a. 

^ Jmfr angående deasa kartor Tiieobald Fischeu, Sammlung mittel- 
alterlicher See- und Weltkarten italien. Ursprungs, Venedig 1886. 



72 

böcker, och det gälde därför för kartograferna att fram- 
för allt insamla meddelanden om olika resor mellan samma 
orter, och att ur de mindre afvikningarne i riktning och 
afstånd söka finna så sannolika medelvärden som möj- 
ligt. Från dessa slöt man sig noga till riktning och af- 
stånd af andra orter och drog därefter tvärs öfver kar- 
torna så talrika kurslinier som möjligt. På dessa kurser 
eller ^Uoxodromer^ bero sålunda, som Fischer fram- 
håller \ i väsentlig grad kartornas naturtrohet. Linierna 
inriktades visserligen äfven, sedan bruket af kompassen 
blifvit mera vanligt, genom så korrekta kompassobser- 
vationer som möjligt och kompassrosor inlades på kar- 
torna, men då detta synes ha varit en relativt sekundär 
åtgärd och icke förklarar kartornas säregna art och upp- 
komstsätt, ha de tvänne framstående forskarne på detta 
område, A. Breusing^ och Th. Fischer, föreslagit infö- 
randet af benämningen ^loxodromkartor^^ , under det att 
Nordenskiöld^ med särskildt afseende fäst på kartornas 
uppkomst ur segelböcker eller portolaner kallar dem 
^ portolankartor" . O. Peschel hade först af alla gifvit 
dem namnet ^^ kompasskartor ^^ ^ och då denna benämning 
med ofvan antydda inskränkningar i afseende på dess 
betydelse icke gerna torde kunna missförstås, begagnar 
jag mig för enkelhetens skull i det följande af densamma. 
Betraktar man dessa medeltida kartvärk skall man 
först och främst finna, att de alldeles sakna gradnät, I 
stället för ett matematiskt projektionssätt öfverdrogos 
kartorna med ett system af symmetriskt sammanstälda 
kompassrosor, hvilkas radier åter förenade sig till nya 
sådana rosor, så att det hela fick utseendet af en spin- 
delväf. I midten af kartan sattes en hufvudkompassros 
(horizontens vindros) med 16 hufvudriktningar, och rundt 
omkring denna centralpunkt inritades 16 andra rosor, 



^ Anf. arb., s. 84. 

^ Zeitschr. des Vereins f. Erdkunde zu Berlin 1869, IV, s. 31 o. flf. 

^ Facsimileatlas, s. 46. 

* Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 207 o. flf. 



som delades i 32 delar \ Dessa birosors medelpunkter 
ligga utefter periferien af en cirkel med hufvudrosen som 
medelpunkt. Den enkla kompassrosen hade hos de ita- 
lienska kartograferna ursprungligen endast 8 hela vindar 
(nord, nordost, ost o. s. v.), men utvecklade sig i 12:te 
och 13:de årh. därhän, att man, som nyss antyddes, på 
kompassrosen räknade 16 halfva (nordnordost, ostnordost 
0. s. v.) och 32 fjärdedels vindar; på åtskilliga kartor 
förekomma äfven åttondedels vindar-. I ett dylikt nät 
af kompassrosor infördes nu kustteckningen efter beräk- 
ning af afstånd och riktning, och en milskala till upp- 
mätning af distanserna infördes vid randen af kartan. 
Vid användandet af en dylik satte sjömannen sin kom- 
pass på en af kartans rosor och styrde i den angifna rikt- 
ningen; det tillryggalagda afståndet uppskattades efter 
vindens segelstyrka eller efter skeppets rörelse genom 
vattnet, jämförd med den tid som användes för att till- 
ryggalägga en viss sträcka (s. k. "gissning").^ 

Med kompasskartor som utgångspunkt förfärdigades 
sedermera världskartor, hvilka i allmänhet utmärka sig 
för en rikedom af legender och äro utstyrda med stora 
hilder af djur och vidunder, konungar sittande på sina 
troner med krona och spira, seglande fartyg o. s. v. 
Den politiska koloriten angifves, där den eljest förekom- 
mer, å såväl de egentliga kompasskartorna eller porto- 
lanerna som å världskartorna med vapen och flaggor, 
ibland endast genom under tält sittande härskare'^. Bland 
dessa af Nordenskiöld^ så kallade ^ portolanvärldskar- 
tor*^ kunna här nämnas den s. k. katalanska världskartan 
af år 1375, Marino Sanudos karta (från 14:de sekl.), 
Andrea Biancos af 1436 och Fra Mauros af år 1457. 



* Jmfr E. Gelcich och F, Sauter, Kartenkundo, geschichtlich dar- 
gestellt, Sammlung Göschen N:o 36, s. G2. 

* Jmfr Peschel, anf. arb., s. 207 o. flf., Fiscuer, anf. arb., s. 83, s. 89. 
^ Jmfr A. Breusing, Das Seebuch in nautiaclier Beziehung (i K. 

Koppman, Das Seebuch, Bremen 1876, s. XXXV). 

^ Jmfr Fiscuer, anf. arb., s. 90. ^ Facsimileatlas, s. 21, 50. 



74 

Bruket att utsmycka länder och haf på ofvan antydda 
sätt vann äfven insteg uti den tryckta kartlitteraturen, 
så t. ex. i Ptolemjcusupplagan, Argent. 1522, och nådde 
måhända sin höjdpunkt i Sebastian Mönsters kartbilder 
i midten af 16:de årh. 

Medan kopior af Ptolemaeiska kartor omedelbart 
efter karttryckarkonstens uppfinning spredos i otaliga 
kopparstick eller träsnitt, dröjde det nära ett århundrade, 
innan någon fullständig och fullt karaktäristisk kompass- 
eller portolankarta blef i tryck offentliggjord. Orsaken 
härtill synes ha varit den, att dessa kartor fullt ut lika 
billigt kunde reproduceras för hand af i detta handtvärk 
öfvade kartritare och sjömän ^ Men redan från 16:de 
århundradets bbrjan ha åtskilliga kartor, grundade på 
samma principer som kompass- eller portolankartorna, 
ehuru med mindre väsentliga förändringar, blifvit repro- 
ducerade genom karttryck. Så är fallet med t. ex. den 
förut flera gånger omnämnda världskartan ^Orbis typis 
universalis" , tryckt i Ptolemaeusupplagorna 1513 och 1520 
samt kopierad, med uteslutande af kartans västligaste 
del, i Ptolemaeusupplagorna 1522, 1525, 1535 och 1541. 

I hvilken mån har nu Olaus Magnus' karta (af år 
1539) rönt inflytande från dessa här ofvan beskrifna kom- 
pass- eller portolankartor och på dem baserade världs- 
kartor? I Italien hade tillvärkats ett betydligt antal af 
dylika kartor^, och säkerligen har Olaus under sin vi- 
stelse i Venedig (1538 — 1539), hvilken stad under 15:de 
årh. just var ett af hufvudsätena för denna karttill värk- 
ning^, haft tillfälle att lära känna och studera sig in i 



^ FiSCHER, 8. 85 — 86. 

^ Enligt FisciiER, anf. arb., s. 86, funnos 1883 i italienska arkiv 
icke mindre än 498 kompass- eller portolankartor, hvaraf endast 79 voro 
af främmande (icke italienskt) ursprung. 

^ Följande venetianske kartritare och kosmografer vid midten af 
15:de årh. anför Fiscuer, s. 102 o. ff.: Cesani, Giraldi, Andrea Bianco, 
Fra Mauro, Leardo, Leonardo, Benincasa. I 16:de årh. funnos äfven af 
otaden besoldade statsgeodeter och kartografer. 



75 

nämnda kartlitteratur. Inflytandet från densamma visar 
sig å Carta marina redan vid första ögonkastet, nämligen 
genom de å kartan utsatta kompassrosorna och de öfver 
hafsområdena uppdragna loxodromerna. I Nordatlantiska 
hafvet och i Nordsjön äro insatta tre stycken kompass- 
rosor, af hvilka de två yttre, den öfre och den nedre, 
äro uppritade enligt det system, som är det å kompass- 
kartorna oftast förekommande, nämligen 32 streck eller 
fjärdedelsvindar, ehuru å den öfre rosen icke alla strec- 
ken äro utdragna. Från denna öfre kompassros utgå 18 
loxodromer, från den nedre 20; den mellersta af de tre 
nämnda rosorna har däremot endast 8 hela vindar. Dessa 
tre roser ligga äfven utefter en periferilinie, hvars me- 
delpunkt, om den uppsökes, befinner sig nästan alldeles 
i kartans midt (Ljusnans öfre lopp), där enligt kompass- 
kartornas system hufvudrosen eljest alltid är placerad. 
Olaus Magnus har däremot icke lagt in kompassrosor 
eller dragit loxodromer på landområdena å sin karta; 
den ros, som bort finnas i nyssnämnda midtpunkt af kar- 
tan, har flyttats åt öster ut i södra delen af Bottenhaf- 
vet och uppträder där med 16 halfva vindar. Det ser 
ut som Olaus från början ämnat konstruera sin karta på 
det vanliga sättet medelst ett fullständigt system af kom- 
passrosor, men sedermera afstått härifrån; på detta sätt 
torde kunna förklaras, att västra delen af kompassros- 
periferien står kvar, utan att den östra någonsin blef 
fullbordad. Kompassrosorna passade naturligtvis bättre 
för den del af kartan, som värkligen kan sägas vara en 
" sjökarta", under det att de voro mindre behöfliga för 
den andra delen, som återgaf de stora sammanhängande 
landområdena. 

Men äfven i ett annat hänseende står Carta marina 
de omtalade kompass- eller portolankartorna synnerligen 
nära. Vid dessa kartors förfärdigande tog man nämligen 
icke i beräkning och kände icke till den viktiga omstän- 
dighet, som heter kompassens missvisning (declination). 
Då Europa vid denna tid hade ett stort område för ost- 



76 

lig missvisning, hvars maximum torde ha gått öfver östra 
Medelhafsbäckenet och Svarta hafvet, blef, som redan 
Peschel framhållit \ följden häraf den, att loxodromerna 
kommo att skära de magnetiska, icke de astronomiska 
meridianerna under samma vinkel. Följaktligen fingo 
väderstrecken härigenom en alldeles falsk riktning; på 
grund af den ostliga missvisningen kom NNO. att gälla 
för N. och SSW. för S.; ofta var differensen ännu större. 
Äfven i nordliga Europa var den ostliga missvisningen 
under 16:de årh. ganska betydlig; i förra hälften af 1500- 
talet torde ostkusten af Skandinavien haft omkr. 10 — 
15® ö. missv., medan denna år 1600 endast gick upp till 
5'' och samtidigt ett maximum af 14° uppträdde i Eng- 
land (sålunda efter en vandring från öster till väster)^. 
Då emellertid de hanseatiska sjömännen, åtminstone i 
äldre tider, beforo de nordiska kusterna utan användning 
af sjökartor och endast betjänade sig af skrifna segel- 
anvisningar (eller "läskartböcker"), hade de med skepps- 
kompass utrustade Italienarne, som aldrig kommo längre 
i norr än till Sheldes mynning, för den kartografiska 
framställningen af länderna bortom denna punkt, Jut- 
land, Skandinavien och Östersjökusten, endast att tillgå 
hörsägner, resandes uppgifter, itinerarier o. s. v. ^, möj- 
ligen äfven en eller annan af de nyss omnämnda segel- 
böckerna. Högst påfallande är, att de italienska kar- 
torna i 14:de och 15:de årh. antingen gifva Skandinavien 
en längsta utsträckning från öster till väster, eller också 
låta Skandinavien bilda en stor halfö med sträckning 
från NO. till SW., hvilken framställning först framträder 
hos den i Skandinaviens geografi bäst underrättade ita- 
lienska kartograf vid denna tid, nämligen Fr a Mauro 



^ Peschel-Ruge, anf. arb., s. 208. Jmfr Fischee, anf. arb., a. 
84 o. flf. 

^ Jmfr Chr. Hansteens magnetiska atlas, Krist. 1819, och dessa 
magnetiska kartors reproduccring i Berghaus' Physikalische Atlas. 

' Jmfr FiscHER, s. 39 o. flf, 



77 

1457 ^ Beträffande dennes källor upplyser en legend på 
hans världskarta, att han begagnat sig af meddelanden af 
den italienske resanden Pietro Quirini, som på en handels- 
förd till Flandern år 1431 af storm blef drifven till kusten 
af Norge i närheten af Lofoten och där led skeppsbrott 
samt sedermera på hemvägen genomvandrade Norge, Sve- 
rige och Tyskland^. På dennes och andra dylika rese- 
närers iakttagelser (kompassobservationer och kursupp- 
gifter) äro sannolikt så väl Fra Mauros som senare ita- 
lienska kartografers framställningar af Skandinaviens läge 
baserade. Quirini resa finnes intagen i Ramusios arbete 
"Navigazioni et Viaggi", och det är ingalunda omöjligt 
att Olaus Magnus just genom den geografiskt intresserade 
venetianske sekreteraren blifvit satt i tillfälle att när- 
mare taga reda på den italienska geografien och karto- 
grafien, särskildt kompasskartorna. 

Emellertid torde det vara stäldt utom allt tvifvel, 
att användningen af kompassen varit i bruk äfven vid 
färder på de nordiska hafven i^edan i slutet af IS 00- och 
i början af liOO-talet^, Som ofvan framhållits kände 
hanseatema och andra sjömän i Norden icke till konsten 
att förfärdiga sjökort eller portolaner som Italienarne, 
utan de begagnade ett mera primitivt sätt: de seglade 
med tillhjälp af s. k. ^läskartböcker^ , d. v. s. skrifna 
kursböcker eller segelanvisningar. Dr. K. Koppman har 
utgifvit en dylik segelbok (i tvenne något olika redak- 
tioner) under benämningen ^^Das Seebuch^ ; den har ur- 
sprungligen tillkommit i Flandern, men sedermera flera 
gånger under hanseatiskt inflytande blifvit bearbetad, ut- 
vidgad och öfversatt på platt-tyska*. De tvänne beva- 
rade handskrifterna äro från 15:de århundradets senare 



* Jmfr FiscHER, o. a, a. sid. 51 — 54, 117, 155. 

* FiscuEB, o. a. a. s. 47. 

^ Den å Fra Mauros karta 1457 förekommande uppgiften, att man 
icke seglade efter kompass i Östersjön, vederliigges af uppgifter från 
annat håll; möjligen gäller uppgiften äldre tider. 

* EOPPMAN, Das Seebuch, Bremen, 1876. 



78 

hälft, men i sin ursprungliga form synes boken blifvit ned- 
skrifven redan under 1300-talet. Anvisningarne i denna 
bok, som i sitt 12:te kapitel handlar om färder i olika 
delar af Östersjön, vittna emellertid om bekantskap med 
kompassen; likaså de gamla segelkurser eller läskart- 
böcker, som åberopas af författarne till de första sam- 
lingarne tryckta sjökort (öfver Nordsjön och Östersjön) 
i slutet af 16:de årh. En sådan är Lucas Jansz Wage- 
NAERS bekanta Spieghel der Zeevaerdt etc., tryckt i Leyden 
1584 — 1585 och sedan utgifven i flera upplagar, särskildt 
i Amsterdam 1592 under namnet Thresoor der Zee-vaert. 
Det lider sålunda knappast mera något tvifvel, att kom- 
passen, möjligen sedan 14:de, men säkert sedan 15:de och 
16:de årh. allmänt varit i bruk bland hanseaterna och 
andra sjöfarande på Östersjön. Också omtalas kompassen 
på flera ställen i Olaus Magnus' historia, oftast under be- 
nämningen "7iauttcus gnomon^^. På ett ställe heter det ^: 
"Mare Gothicum et Livonicum navigantes necesse habent 
propter insulas ac saxa latentia ventorum distinctionem 
ad ventos 32" — i öf veren sstämmelse med den vanligast 
förekommande indelningen af kompassrosen i 32 streck 
eller vindar, såsom t. ex. fallet är med den å Carta marina 
i Nordsjön utsatta kompassrosen. 

Då man emellertid icke förrän i slutet af 16:de årh. 
lärde känna magnetens missvisning '\ äro alla ditintills 
begagnade segelkurser och läskartböcker uppgjorda utan 
hänsyn härtill. Vare sig nu Olaus Magnus uteslutande 
användt sådana segelanvisningar för uppkonstruerandet 
af sin Carta marina eller själf under sina många resor 
företagit kompassobservationer — säkerligen har han be- 
tjänat sig af båda delarne — ; så mycket är i alla hän- 
delser säkert, att kartan öfverallt synes vara baserad på 



» Jmfr Hist. II, C. 8, X, C. 16. ^ Hjgt. i^ c. 9. 

* Nordenskiöld, Facsimilcatlaa, s. 26, kiinncr ej något äldre exem- 
pel på utsatt missvisning än å en karta "Fornm Jnlii et Historia** i 
Ptolemjfusupplagan, Vcnet. 1596. På Waoenaers första sjökort från år 
1584 finnes missvisningen icke angifven. 



79 

dylika missvisande kompassobservationer, hvilket kan kon- 
stateras genom jämförelse med moderna kartor i Merca- 
tors projektion. Storleken af denna missvisning på olika 
punkter öf veren sstämmer med den man teoretiskt a priori 
bör kunna vänta för Skandinavien under 15:de och början 
af 16:de årh.^ På en linie mellan Danzig, Gotland och 

o 

Åland (loxodromen är här utsatt) träffas en ostlig miss- 
visning af ungef. 15 — 20°; längre norrut i Bottenhafvet 
ända till Kalix älf är den ostliga deklinationen ännu 
större. Finska viken, som å kartan sträcker sig från 
SW.— NO., visar en ostl. missvisning af omkr. 20''. Den 
nordligaste delen af Norges västkust från Trondbjem och 
upp till Finnmarken har 10—30 ostl. deklin., men där- 
emot finnes söderut vid Terschelling på holländska kusten 
och sedan efter den här utsatta loxodromen till Norges 
sydvästkust utanför Nord- och Söndmöre i det närmaste 
ingen missvisning. Därefter vidtager emellertid den väst- 
liga missvisningen på ungefär följande sätt: 

På en linie 2^ long. väster om Sognefjord ^= 10° W. dekl. 

Från Hull öfver Shetlandsöarne = 20° W. 

Västkusten af Skottland öfver Färöarne = 30° W. 

Ostkusten af Island u=: 40° W. 

Västkusten af Island = 50° W. 

Island har sålunda en mycket stark västlig miss- 
visning; än större blir denna vid Grönland. Den syd- 
hgare delen af detta land ligger på Olaus' karta, sedt 
från Foglasker vid Islands sydvästra udde, i riktningen 
NWJN. ; under förutsättning, att här afses södra delen 
af Grönlands ostkust och jämfördt med nyare kartor torde 
detta antyda en missvisning af omkr. 70° W. Olaus 
Magnus har emellertid på sin karta äfven ett annat öst- 
ligare ^ Gruntlandia^^ y som är förlagdt i riktning NO. 
Som jag längre fram skall visa, bör detta land vara iden- 
tiskt med östra delen af norra eller mellersta Grönland, 
och i så fall är missvisningen här ungef. 60° Yf. I en 






^ Enligt meddelande af Dr. V. C ablheim- Gyllensköld, Sthm. 



dylik deklination af 60 — 70° ligger ingenting osannolikt 
på denna latitud. Missvisningai-ne å Olaus' karta synas 
emellertid icke alia tillhöra samma tid eller samma år- 
hundrade, hvarför just i denna punkt ligger ett intressant 
uppslag till forskandet efter de från olika tider härstam- 
mande källor {kursanvisningen och segelböcker) Olaus an- 
vändt för sin karta. 

I samband med konstruktionen af kartan på grund- 
val af missvisande segelkurser och kompassobservation 
står troligen äfven det för densamma ytterst känneteck- 
nande förhållandet, att hon fått en sned orientei-ing. Olaus 
förlägger näml. Nordpolen (polus arclicus) vid Scytbiska 
oceanens kust, låter 90:de breddgraden tangera nord- 
kusten af Skandinavien i sned riktning och drager me- 
ridianerna rätvinkligt mot denna breddlinie. Skandina- 
viska halfön kommer härigenom att sträcka sig nästan 
fullkomligt i riktning N. — S., men snedt emot kartans 
plan, så att nämnda balfö, om gradnätet icke lutat, skulle 
haft riktningen SW, — NO. Detta kan väl knappast bero 
på annat än den ostliga missvisningen fiir Skandinavien; 
egendomligt är det också, att gradnätets lutning är 12°, 
alldeles lika stor som missvisningen skulle ha varit i Up- 
sala på Olaus Magnus' tid. Uppdrages gradnätet får det 
nämligen följande utseende: 

Dfl- ^ 




Man torde sålunda på grund af föregående under- 
sökning ha full rätt att anse Olaus Magnus' karta för 



81 

en kompasskarta i ordets egentliga bemärkelse \ Det 
bör därför icke förvåna, att Olaus, medveten om den 
metod han följt vid tillvärkningen af sin karta, gaf denna 
namnet ^Carta marina^; mera påfallande är det, att han 
i sin historia icke en enda gång omtalar kartan under 
detta namn, utan, som förut nämndt, där alltid kallar 
henne ^Charta gothica^. Det italienska ordet "carta" 
torde enligt Breusing ursprungligen ha betydt en por- 
tolan^, sålunda en segelbok (holländarnes "läskartbok"), 
men sedermera fick ordet i Italien betydelsen af en karta 
i allmänhet (som eljest i vanliga fall benämndes ''tabula'')^; 
tillades ordet ^ marina^ kunde detta naturligtvis icke an- 
vändas om annat än en sjökarta eller kompasskarta. Den 
tryckta världskarta, som, utarbetad efter samma princi- 
per som portolan- eller kompasskartorna, finnes intagen i 
Ptolemseusupplagan Argent. 1513, bär också titeln "Hydro- 
graphia sine Charta marina continens typum orbis uni- 
versalem iuxta Hydrographorum traditionem". I titeln 
på kopian af denna karta (Laurentius Frisius' karta) i 
Ptolemseusuppl. Argent. 1522 äro tillagda orden ^ex- 
actissime depicta^ , hvilket har en motsvarande parallel 
i rubriken på Olaus' karta: ^ diligentissime elaborata^ . 
Att Olaus känt till åtminstone den med 1522 års Ptole- 
mseusuppl. identiska upplagan af 1525 (Pirckheimers edi- 
tion) synes framgå af listan på auktorer i högra kanten 
af hans karta, där orden ^ex Bilihaldo^^ väl otvifvel- 
aktigt torde åsyfta den bekante Ptolemsousutgifvaren 

WiLIBALD PiRCKHEIMER. 

Att en kompasskarta som Carta marina finnes vara 
graderad är icke häller något för denna tid ovanligt. 



^ Då Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 49, not 1, i sammanhang med 
omnämnandet af de å Olaus' karta uppdragna loxodromerna eller kom- 
paaslinierna anser, att kartan för öfrigt "i intet hänseende har något ge- 
mensamt med en portolan", är denna mening, som framgår af ofvan- 
st&ende, mindre riktig. 

^ Zeitschr. fiir wissenschaftl. Geographie (Berlin) II, s. 190. 

^ Jmfr FiscuEB, anf. arb., s. 80. 

G 



82 

Behofvet af graderade sjökartor gjorde sig i södern gäl- 
lande, när man lämnade hemorten och började befara 
okända farvatten. Det var portugiserna, som vid sina 
under prins Henrik Navigatörs ledning företagna sjöfärder 
utefter västkusten af Afrika först började gradera kom- 
passkartorna, och därvid användes den equidistanta pa- 
rallelogramprojektion, som förekommer hos Marinus af 
Tyrus och Ptolemaeus. Portugiserna ha sålunda först af 
alla användt detta projektionssätt på sinansjökartor (s. k. 
** plattkartor*), h vilka dock vanligen graderades endast 
på bredden. Som Fischer förmodar^ har Henrik Na- 
vigatör sannolikt lärt nyssnämnda projektion genom ita- 
lienskt inflytande (från de Ptolemseiska kartorna); dock 
trodde man sig icke kunna undvara kompassrosorna, som 
därför äfvenledes utsattes. Gradindelningen är oftast 
blott angifven vid randen af kartan eller vid ekvatorn, 
sällan på en meridian eller parallel uti midten, men pa- 
rallelerna äro i värkligheten icke utdragna. Italienarne 
ha äfven någon gång graderat sina sjökartor, dock en- 
dast för områden utom Medelhafvet, men de ha å sin 
sida lärt denna nyhet af portugiserna. På den förut flera 
gånger omtalade ''Orbis typus universalis** (1513) är bred- 
den utsatt i vänstra kanten och går ända till 90**; på 
kopian af "Orbis typus" af 1522 (Laur. Frisius) är lika- 
ledes bredden angifven (till 90**), men här finnes också 
längden utsatt (equid. parallelogr. projekt.). Som jag 
förut visat har Olaus Magnus begagnat sig af samma 
projektionssätt, men utan att draga ut meridianer och 
paralleler öfver kartan. "Carta marina" har sålunda 
äfven i detta afseende rönt inflytande från söderns sjö- 
kartor. 

Det återstår att i detta sammanhang framhålla ännu 
ett par smärre likhetspunkter mellan Olaus Magnus' karta 
och de italienska portolan- eller kompasskartorna. Dessa 
innehålla nämligen städse en milskala, på hvilken 10 och 



* Fischer, anf. arb., s. 96 o. flf. 



83 

50 mil, nästan alltid romerska sådana ä 1,481 m., äro 
angifna^ På *Orbis typis universalis** finnes äfvenledes 
milskala utsatt med följande upplysning : ** Quaelibet harum 
divisionum continet miliar. italic. 50. theuto. 10.**^; och 
Olaus Magnus följer exemplet, i det han i nedre kanten 
af sin karta angifver en skala, där likväl 10 tyska mil 
representera 40 italienska, och 10 svenska mil = 15 tyska ^. 
En annan likhet mellan Carta marina och de italienska 
kompasskartorna är, att de äldre af dessa — från början 
af 14:de årh. — vanligen i kanterna angifva de fyra huf- 
vudvädersträcken eller s. k. kardinalpunkterna: Oriens, 
Septentrio, Occidens, Auster, hvilka äfvenledes åter- 
finnas på Olaus' karta, endast med den skilnaden, att 
* Auster" är utbytt mot "Meridies". I det föregående 
har jag äfven antydt, huruledes de medeltida (icke-Ptole- 
mseiska) sjö- och världskartorna vanligen utstyrdes med 
en mängd bilder af vidunderliga djur, konungar, fartyg 
o. s. v., samt huru detta bruk äfven fick insteg i åt- 
skilliga af Ptolemaeusupplagorna, t. ex. den af 1522 och 
1525, som, att döma af flera ofvan anförda omständig- 
heter, just af Olaus Magnus blifvit begagnad. A Carta 
marina har nyssnämnda fantastiska sätt ' att utsmycka 
kartbilderna gifvit upphof till nära nog mästervärk ; kar- 
tan är alldeles uppfyld af förträffligt utförda afbildningar 
af så väl djur som människor, stora hafsmonster (i Nord- 
atlantiska hafvet), konungar, skepp och vapen m. fl. etno- 
grafiska och naturhistoriska bilder. Den politiska kolo- 
riten återgifves hos Olaus Magnus alltid med härskare, 
sittande på sina troner och iklädda de kungliga insigni- 
ema (krona, mantel, spira och äpple), samt med de respek- 



' FiscHER, anf. arb., s. 89. 

* Den äldre tyska eller geografiska milen (till 1872) var = 7,420,44 m. 
15 sådana mil gå på en eqvatorsgrad. Med italienska mil menas å "Orbis 
typis" romerska k 1,481 m. 

' Den italienska milen var något större än den romerska och ut- 
gjorde i rundt tal = 1,850 m. Jmfr H. Wagner, Lehrbuch der Geo- 
graphie, Hannov. u. Leipz., 1894, s. 43. 



84 

tive rikenas vapen; därbredvid finnes af ven alltid ett bi- 
belspråk ^ Medelst vapensköldar har Olaus också an- 
gifvit det svenska väldets politiska gräns i öster ^. Hela 
detta sätt att gå till väga är ett gemensamt drag for å 
ena sidan de medeltida (icke-Ptolemaeiska) kartvärken, 
sjö- eller kompasskartorna, å andra sidan Olaus Magnus' 
stora Carta marina. 



Olaus' karta är försedd med öfver hela kartbilden 
utsatta stora och små bokstäfoer, afsedda att tjäna som 
orienteringshjälpmedel. Nederst i vänstra kanten har 
nämligen Olaus skrifvit en latinsk kommentar j som i kort- 
het redogör för kartans innehåll och som därvid hän- 
visar till de nämnda bokstäfverna. Denna kommentar 
utgör, som författaren uttrycker sig, kartans ^ index" , 
och återger densammas 9 större bokstäfver, men af de 
100 mindre däremqt endast 89. För att emellertid göra 
kartans användning möjlig i vidsträcktare kretsar utgaf 
Olaus på de båda folkspråken italienska och tyska kort 
efter kartans fullbordande år 1539, tvenne bearbetnin- 
gar af den ursprungliga latinska kommentartexten. Af 
dessa tvänne är det den italienska texten, som bär namnet 



* Dessa äro å kartan 8, representerande Skottland, England, Norge, 
Danmark, Svecia, Gotliia, Polen och Rysöland. Af de resp. härskarna 
nämnas endast tvänne vid namn, Gustaf I af Sverige och Sigismund I 
af Polen. 

^ I öfrigt kan anmärkas i afseende på den Olaiska kartans signa- 
turer , att dennas sätt att beteckna bergen med s. k. "mullvadshögar" 
icke återfinnas på kartorna i de äldsta Ptolemaeusupplagorna, där berg- 
signaturen, när den förekommer, liknar rötter, som utgrena sig; då man 
emellertid blef mindre nöjd med detta beteckningssätt, återgåfvos bergen 
genom ett slags landskapsbilder af ofvannämnda beskaffenhet. Mullvads- 
högarne träffas å Fra Mauros karta 1457, i PtolemsBUSupplagorna 1478 
och 1490 (Roma), på Martin Behaims glob 1492 o. s. v. Floder och 
fjordar o. s. v. hade i regel samma signatur; städer och orter beteck- 
nades med hus och byggnader, Jmfr Dansk Geografisk Tidskrift, Bd 7 
1883—1884, s. 167 o. ff. 



85 

"Opera breve" ^j och som, sådan den föreligger, är den 
vidlyftigaste och utförligaste af alla kommentartexterna 
till Carta marina. Den latinska kommentaren är i Opera 
breve betydligt utvidgad, och de återstående 11 mindre 
bokstäfverna äro alla här återgifna och beskrifna. Olaus 
Magnus hänvisar i Opera breve till åtskilliga författare, 
nämligen Plinius, Procopius, Solinus, Saxo och Johannes 
Magnus, samt äfven upprepade gånger till det omfångs- 
rikare värk han hade för afsikt att sedermera utgifva, 
^Historia de gentibus septentrionalibus" . Jämförelsevis täm- 
ligen utförligt lämnar han här upplysningar om t. ex. 
«Chaos« på Island (A, c), longituden (A, n), ön "Tile« 
(D, f), Orkaderna (D, h), renens användbarhet (B, l), skid- 
löpningen och jakten i Lappland och Finnmarken (C, i 
m. fl.), vargarnes och elgarnes inbördes strider (E, i), 
gränsen mellan Sverige och Norge, och det förstnämnda 
landets företräde framför det senare (E, m), bäfverns lef- 
nadssätt (F, h), finska förhållanden (F, k, m), moskoviter- 
nas handel, båtbyggnad och spionsystem (C, p) m. m., 
hvilket allt antingen icke alls återfinnes eller också en- 
dast mycket knapphändigt omtalas i de öfriga kommen- 
tartexterna ^. Den tyska kommentarbearbetningen åter- 
igen bär namnet " Auslegung und Verklerung der neuen 
Mappen von den alten Goettenreich" ^. Vid dess utarbet- 
ning förkortade Olaus något den italienska "Opera breve", 
men tillade äfven i den tyska texten ett och annat nytt 



* Titeln lyder fullständigt: "Opera breve laqiialo Domonstra et 
dechiara oners da il modo facile de intendere la Charta, ouer delle terre 
frig^dissime de settentione: oltra il mare Germauico, döve si contengono 
le cose mirabilissime de quelli psesi, fia'a quest' hora non cognosciute, 
ne da Greei ne da Latini". 50 nummer af Opera breve trycktes 1887 
i Stockholm på föranstaltande af Frih. C. J. Bonde efter ett å Eriksberg 
i Södermanland befintligt exemplar, det enda som fans i Sverige. 

^ Den latinska originaltexten ("Index"), som är den kortaste af 
alla kommentarerna, har endast en punkt utförligare än Opera breve, 
nämligen i A, d (om djurlifvet på Island). 

* Jmfr O. Beenner, Die ächte Karte des Olaus Magnus, Krist. 
Yidenskabs Selsk. Forhandl. 1886, N:o 15. 



86 

t. ex. om "Helgeland, wo die Edelleute ihre Lustsitze 
haben" (B, f), fiske under isen **mit Rossen** (ryssjor, 
Reusen?) (B, h), guld- och silfverraalms undangömmande 
af Norrlands invånare (B, l), "Magnetöns*^ rikedom på 
"Kalamiten und Sigelstainen" (C, d), Scythiska oceanens 
milda vindar (C, d), vinteråkdonen efter renar (C, k), 
finska landryggens längd (C, m), norskt språk på Orka- 
derna (D, h), Norges vapen (E, c), koppar som innehåller 
guld (E, k), Trollhättan och Wenerns tillflöden (H, f) 
m. m. 

I Baselupplagan 1567 af Olaus Magnus' historia 
trycktes en ny latinsk kommentar till Carta marina. 
Den är troligen utarbetad på föranstaltande af Baselupp- 
lagans utgifvare Adam Henricpetri (möjligen af samme 
man, som gjort utdragen ur Johannes Magnus' historia, 
D. Henricus PiEDiONEus ^). Vid jämförelse med öfriga kom- 
mentarer visar det sig, att denna latinska text af 1567 
tillkommit dels genom en nästan ordagrann afskrifning 
af den ursprungliga kommentaren ("index"), hvarför 
bearbetaren synes haft Carta marina framför sig, dels 
genom betydliga utdrag och utplockningar ur " Auslegung" . 
Af Brenners jämförande behandling af texterna^ fram- 
går, att allting i den latinska kommentaren af 1567, som 
icke står att läsa i "Index", återfinnes i den tyska text- 
bearbetningen af 1539 ; äfven ser man på åtskilliga tyska 
ord i den latinska texten, t. ex. Veyszarch (Hvitsark), 
Vunter (Ausl.: Wnter = Wenern), Depenau (Dwina), att 
"Auslegung der neuen Mappen" legat till grund för den- 
samma. Dock finnas i denna 1567 års latinska kommen- 
tar icke de små bokstäfverna (som i "Opera breve" och 
"Auslegung"). 

En femte kommentar till Carta marina är den tyska 
öfversättning af Opera breve, som Johan Baptist Fickler 

^ Se Olaus Magnus, Hist. de gentium sept. variia coudit. Basil. 
15G7; utgifvarens företal. 

^ Brenneb, o. a. a. s. 5 o. if., som likväl vid utarbetandet af sin 
uppsats ännu icke sett "Opera breve". 



87 

intagit i sin öfversättning (Basel 1567) af Olaus Magnus 
historia'. Den bär titeln "Kurzer begrijff einer instruc- 
tion öder underweisung, welcher mässen die Tafel mit- 
nächtiger Länder etc", och håller sig i allmänhet troget 
till det italienska orginalet, ehuru Fieklers Öfveraättning 
är nägot sammandragen och förkortad. Alla upplysningar 
i denna kommentar, som icke stå att läsa i "Äuslegung" 
och den latinska bearbetningen 1567, återfinnas i Opera 
breve. Men Fickler synes äfven haft tillgång till Äusle- 
gung, hvarifrån han {upptagit t. ex. legenden, att klä- 
der af järfskinn förorsaka fråsseri (B, o)', skidlöparnes 
i Finnmarken tillryggalagda hastighet per dag (C, i), 
änska landryggens längd (C, u) m. m., hvilket icke fin- 
nes omnämndt i Opera breve. Däremot är det knappast 
troligt, att Fickler sett eller begagnat den latinska texten 
af 1567 '. 

En grafisk framställning af de olika kommentarernas 
förhållande till hvarandra skulle enligt det ofvan anfiirda 
i^ ungefår följande utseende : 

Index Caito niRrins ISSO 

I ,-r-. 




' FICSLEK, Olaj Msgnj Hiatorien der Mitnäeht. Länder, B»ael 1567. 
Det bet«r hir om den frän Opera breve ufversttttu k&rtkommeii tåren 
"Ana Wälechet apracli ina TeiitBch verlegt". 

' De Bmä bokstäfvorna fiiinaa icke hos Fickler; li anvisningarna iro 
gjorda ener "Index". 

' Beennee, o. a. a. b. U o. följ., framliMIev dock av&ngketeii 
att törklara förekoniBten af ttänne mindre bokstafver, D i lat. komm. 
1567 och I uti Ficklera teili framfar Lituania (de endft i b&da kommen- 



88 

Med ledning såväl af de egentliga kommentartex- 
terna som af det arbete, hvilket i själfva värket är den 
allra utförligaste kommentaren till Carta marina, nämli- 
gen Historia de gentibus septentrionalibus (Romse 1555), 
men framför allt med ledning af kartan själf, skall jag 
i det följande söka uppvisa de källor Olaus Magnus 
användt för utarbetandet af densamma. Då jag i den 
mera detaljerade topografiska framställningen af Olaus 
Magnus' geografi i hvarje särskild punkt, när behofvet 
så kräfver, skall närmare redogöra för legender och 
nomenklatur m. m., torde det här vara tillräckligt att 
för öfversiktens skull gruppera källorna i vissa hufvud- 
grupper och därvid påvisa det inflytande hvarje enskild 
grupp utöfvat vid tillkomsten af kartan i fråga. 

I det föregående har jag framhållit sambandet mellan 
å ena sidan den teknik, som är kännetecknande för por- 
tolan- eller kompasskartorna, å den andra sidan den 
konstruktion, som utmärker Olaus Magnus' Carta marina. 
Med detta samband som förutsättning och utgångspunkt 
torde källorna till Olaus' kartografiska arbete lämpligast 
kunna grupperas på följande sätt: 1) Kursanvisningar och 
segelböcker (^läskartböcker^), incl. itiner arter o. dyl., 2) 
hörsägner och muntliga uppgifter^ 3) egna resor och iaktta- 
gelser, 4) prceolaiska framställningar af det nordliga Euro- 
pas geografi, 5) legender och uppgifter från Ptolemceus, 
världskartorna i Ptolemceusupplagorna 1508, 1513 och 
1525, samt från den äldre och samtida medeltida litteraturen. 

1) Bland de allra viktigaste källorna för Carta 
marina äro de på 1400- och 1500-talet gängse kursföre- 
skrifterna och segelböckerna. Olaus synes i ganska stor 
utsträckning ha begagnat sig af dylika, och detta torde 
till fullo förklara såväl den öfverallt på hans karta upp- 



tarerna), då likväl de båda texterna äro oberoende af hvarandra. Möjli- 
gen beror denna likhet däraf, att bägge texterna begagnat sig af den 
tyska "Auslegung". I Opera breve är ingendera af nämnda bokstäfver 
särskildt påfallande. 



89 

trädande missvisningen som det jämförelsevis förträffliga 
återgifvandet af kustlinierna och den horizontella konfi- 
gurationen. I de stora samlingar af sjökort, som Wage- 
NAER utgaf i slutet af 16:de årh., framför allt i den förut 
omtalade ^ Thresoor der Zee-vaert" (1592), träffas flera 
olika kartskizzer, hvilka såyäl hvad ortnamn som utseende 
beträffar, alldeles öfverensstämma med motsvarande par- 
tier af Olaus' karta. Då det icke finnes någon som hälst 
anledning att förutsätta lån från Carta marina å sjökor- 
ten hos Wagenaer, hvilken uttryckligen uppgifver olika 
läskartböcker som sina källor (Olaus' karta namnes icke), 
måste man som den enda förklaringsgrunden till ifråga- 
varande likhet antaga, det Olaus Magnus och Wagenaer 
begagnat sig af samma eller liknande kursanvisningar 
och segelböcker. Möjligen har Olaus för länderna ytterst 
i nordväst, Grönland, Island och Färöarne^, begagnat 
både sjöböcker och sjökort, hvarpå tyder den å Hvitsark 
(mellan Island och Grönland) uppritade kompassen (med 
15, resp. 16 streck), som år 1494 där skulle ha uppbyggts 
af tvänne nordiska sjöröfvare^. Som ett stöd härför 
skulle äfven kunna gälla omnämnandet af portugisiska 
och franska (resp. spanska) sjöfärder till kusterna af 
Grönland^, samt de talrika antydningarne såväl å kartan 
som i "Hist. de gent. sept." om hanseaternas handel och 
skeppsfart på Island. Jag återkommer härtill vid den 
speciella undersökningen rörande dessa länders geografi. 
För den Olaiska kartans återgifvande af Färöarne (Fare) 
har troligen en segelbok legat till grund; för Shetlands- 
öarne (Hetlandia) kan detta bestämdt visas. A sjökortet 
öfver sistnämnda öar i Wagenaers "Thresoor" läsas 
nämligen följande namn, som i en liknande form åter- 
finnas på Olaus' karta: 



* Päroarne ("Färre") förekomma å ett sjökort hos Wagenaer, där- 
emot hvarken Island eller Grönland. 

2 Hist. n, C. 11. 3 Hist. II, C. 10. 



90 



Wagenaer: 


Olaus Magnus: 


Wagenaer : 


Olaus Magnus 


Hitlandt 


— Hetlandia 


Breeaont 




— Bryataund 


S. Magni 


— EccUsia S. Magni 


Hanglip 


(Hank- 




Swynborgerhooft 


— Svinhorhovit 


lip?) 




= Hantklyfta 


Schaweij 


— Skalvogh 


Feril 




Flederd. 



Då den magnetiska missvisningen på västra halfvan 
af Olaus' karta synes vara något större än man kan 
förutsätta i senare hälften af 15:de eller början af 16:de 
årh., torde de sjöböcker och kursföreskrifter, på hvilka 
denna del af kartan grundar sig, vara äldre, måhända 
från 14:de årh. 

Afven för västkusten af Norge har Olaus begagnat 
läskartböcker. Då han i öfrigt för detta land mycket 
flitigt användt Zieglers geografiska arbete Schondia, 
frånser jag de ortnamn, som äro gemensamma för alla 
tre, Wagenaer, Olaus Magnus och Ziegler, samt upptar 
endast dem, hvilka finnas såväl hos Wagenaer som Olaus, 
men som antingen helt och hållet saknas hos Ziegler 
eller som där förekomma med en främmande form. 



Wagenaer 


Olaus Magnus: 


Wagenaer 


Olaus Magnus 


(Thresoor) : 




(Thresoor) : 




Vijska 


— Fisca 


Udden 


-^ Bestadaudden 


ön Heijlige Lan 


- 


Bestadt 


Bestad 


den 


— ön Helgalandia 


Stierendal 


— Styredal 


Wardal 


Vardal 


Sologier 


— Sologier 


Tronto 


— Trondö 


Halimgalab 


— Halimgalab 


Humodal 


= Humodal 


Walhem 


— Valhem 


Ben 


— Ben 


Sonderdaland 


Sundardaland 


Hilder 


— Hildre 


Crabbekerck 


Krdbbahirxie 


Salbo 


—- Salbo 


Bagholm 


Baggaholm 


Surendal 


— Surendal 


Selsborg 


Selsborg 


lloms fln. 


Rom fiord 







Ett och annat af dessa här anförda ortsnamn läses 
äfven hos Ziegler, men med en väsentligt olika form 
(Vuardal, Nummodal, Styordal, Soldier, Halmgadal, Suun- 
dhadarlangh, Saltzburgum), hvaraf man ser, att Olaus, 
där han hade tillgång till sjöböcker (d. v. s. för kust- 
trakterna), föredrog^ dessas ortografi framför Zieglers. 



91 



Namnen ^Lofoeth" och ^Roest^ ^ hos Olaus Magnus 
återfinnas med samma skrifsätt i Wagenaers "Thresoor". 
För kusterna af Skagerack och Kattegat, som i huf- 
vudsak äro alldeles riktigt återgifna, liksom äfven för 
västra och sydvästra delarne af Nordsjön (Skottlands, 
Englands och Hollands kuster) har Olaus möjligen användt 
källor af meromnämnda beskaffenhet, ehuru detta icke 
kan visas genom någon jämförelse med sjökorten i Wage- 
naers "Thresoor". Detta gäller möjligen äfven för Tysk- 
lands hela Östersjökust. Annorlunda är det emellertid för 
syd- och ostkusten af Skandinaviska halfön ända från Ystad i 
söder och upp till Öregrund i norr. Själfva konfigurationen 
af denna kust å Carta marina påminner starkt om kust- 
teckningen på sjökorten i Wagenaers " Spieghel der Zee- 
vaerdt** och "Thresoor"; samma ortnamn, som här före- 
komma, upptager äfven Olaus Magnus på ytterst få undantag 
när. Jag tror därför, att de respektive kartograferna 
äfven här begagnat samma källor^ enär samtliga namn å 
Olaus' karta (vid nämnda kuster) återfinnas hos Wagenaer. 

Wagenaer: Olaus Magnus: Wagenaer: Olaus Magnus: 



Ijsted 


= Ysted 


Lnkij 'Lykia 


Santhamer 


Sandhammer 


Der Clippen utle- 


Ahnijs 


AU8 


giam =- Utlegian 


Selsborg 


— Selsborg 


Tunalen — Tunalen 


Eleholm 


— Eleholm 




Rodenbij 
Rottnmbaij 


/= Rotnhl 





På Oland (Elandia): 

Borcbholm = Borkholm 

Bode = Bode 



De Sweetse 
Jonckfrow 



(= Virgo 2) 



På fastlandet och vid kusten norrut: 



c alm ar 

Westerwijck 

Stickholm 

Stickzborg 

Zuijdercooper 

Nordercooper 

New ooopen 



= Calmer 
= Vestervik 
= Stekaholm 
= Stegaborg 
= Sudercopia 
= Norcopia 
== Nicopia 



Trosa = Trosa 

Strenges —-- Strengis 

Elanap -= Elanabhen 

Sweetze Scberen ^= Scheren 
Verden = Ver den 

Stick = Stek 



1 Hist. II, C. 7. 



Hist. IX, O. 23, 



92 



Teckningen af Stockholms skärgård och vattenför- 
bindelsen mellan Staket och Östersjön är lika hos Wa- 
genaer och Olaus. 



Wagenaer : 


OLåus Magnus: 


Wagenaer : 


Olaus Magnus: 


Stendoeren 


(- Steendor ^) 


Lasta 


— Loata 


Wedde 


— Vedde 


Upaael 


Upsalia 


Orgront 




0*'€9^'nnd 


Enccopia 


— Enecopia ^ 


Bostel 


- - Bor stel 







Gotlands form och utseende är lika på Wagenaers 
sjökort och å Carta marina. Följande namn äro här 
gemensamma : 

Huborg = Ilohorg Wostergard =:^ Vestragarn 

Carelao r:= Karse Faro = Fare 

Wiabij = Wiabi Gotsche Sandt -= Ootsca Sande 

Om möjligt ännu mera påfallande är likheten mel- 
lan Wagenaers sjökort och Olaus' karta i afseende på 

o 

Finska viken och kusterna däromkring. A Wagenaers 
sjökort öfver dessa trakter i "Öpieghel der Zeevaerdt", 
1584, är ännu missvisningen icke rättad, hvarför Finska 
viken här har samma riktning, NNO., som hos Olaus 
Magnus. Kronstadtbukten var hvarken då eller senare 
(Thresoor, 1592) känd, utan endast den mot NO. inskju- 
tande Wiborgsbukten, hvarför Wagenaers återgif vande 
af Finska vikens konfiguration både 1584 (Spieghel) och 
1592 (Thresoor) nästan fullkomligt öfverensstämmer med 
den Olaiska kartans. Äfven namnen äro desamma. På 
nordvästra (norra) sidan af Finska viken läsas följande 
namn hos 

Wagenaer Olaus Magnus: Wagenaer Olaus Magnus: 

(Thresoor) : (Thresoor) : 

På" Alant insula": Alandia: På"Alant insula". Alandia: 

Lupasant = Lnpaland Erke = Ekre 

Limasaut = Limaland Corpo = Corpa 

Castelholm = Castelholm 



1 Hist. II, C. 28. 

^ De sex sista namnen äro de enda, som förekomma i dessa trak- 
ter såväl hos Wagenaee som hos Olaus Magnus. 



93 



På fastlandet: 






Wagenåer : 


Olaus Magnus: 


Wagenåer: 


Olaus Magnus: 


RanRma 


= Raugma 


Borga 


^- Borga 


Tenesael 


=:= Tenasalia 


Parna 


^= Perna 


Nougard 


— Nova Ecclesia 


Hallola 


■— Hollola 


Yassil 


— Fa . . 1 


Lacns 


— = ? Holela lacus 


Abo 


Aho 


Fromal 


= Bomal 


Gnsto 


^ Cuam 


Udden 


Udden 


Åssito 


= ? Mita 


Fem flodmyn- 


' — ""Flu 5" (Kym- 


Hänga 


= Hänge 


oingar 


mene) 


Viga 


_ Vtga 


Hettis 


= Hittis 


Laco 


— Laio 


Olsbij 


— Olshy 


Earls 


— Karta 


Veckelax 


= Veckelax 


Basseborg 


Basseborg 


Yerulax 


Verulax 


Helsinga 


Helsinga 


? 


Seceierf 


Eapra 


-- Espoa 


Wijburch 


Viburgh 


Kirkiostel 


Kirkiostel 


lokos 


---- lokas 


Vanea 


— : Vames 


Wiris 


Viris 


Cuma 


-— Cuma 







Öster om Viborg följer utmed kusten: 

Egrepe -- Egrepe Kivaneb = Kinaveb 

Lapauesi = Lapavesi Niewkerck ^= Ecclesia Nova 

Därefter följa hos Wagenåer ett par namn (Corela, 
Oreschak), som saknas å Carta marina, men sedan vid- 
tager ånyo likheten utmed kusterna af Moscowia och Li- 
vonia (hvilket senare namn hos både Wagenåer och Olaus 
innefattar nuvarande Estland): 

Wagenåer (Spie- Olaus Magnus: Wagenåer (Spie- Olaus Magnus: 



ghel och Thre- 




ghel och Thre- 




soor): 




soor) : 




Nivå fluvius 


— Flu Nygen 


Nargen 


- Nergen 


Coperne Castel 


■^^ Landvern 


Wolflf 


-^ Ulfen 


leona 


■■^~ Janegrot 


? 


= Pades 


lu an gröt 


■-^ Tvangrot 


Leda 


-- Lede 


(Bnssa Narva 


— Nar via Livonie) 


Hapsael 


— Hapsalia 


Telaborg 


— Telsborg 


Moensont 


— Meme 


Wesenberg 


-- Vesenheyg 


Willes 


=r-. Wils 


Borkelom 


— Borcolum 


Oldendurp 


—^ Oldendoap 


Fegufuer 


— Fegefyr 


Parnout 


Preno 


Revel 


~— Bivalia 







' Namnet är otydligt. 



94 



Rigaviken med öar och kringliggande kuster samt 
kusten af Kurland äro å Carta marina tecknade efter 
läskartböcker. Hos Wagenaer förekommer Dagö åter- 
gifvet utan namn, likaså hos Olaus; W. kallar nordspet- 
sen af Dagö "Siibrichness", Olaus skrifver här: '^ turris 
Hollandorum^ . W. har namnen: SkioUesont, Reke (på 
Ösel), Dageroort; Olaus: Skiollesund, Reke, Dagerort. 
Äfven läget af Dagö, NW. om Ösel, öfverensstämmer 
hos båda. På Ösel träffas följande namn: 

Olaus Magnus: Wagenaek: Olaus Magnus: 

Wijck 



Wagenaer: 

Arensborg 
Sonneborg 



= Arm bor g 
= Sunneborg 



= Vick 



Vid Kurlands kuster läses från Riga västerut och 
därefter åt söder — hos 



Wagenaer : 

Rijga 
Tacken 

? 

Domcsnea 
Teke 

Luyaeroort 
Domdangen 

? 
Saxhem 
Olma 



Olaus Magnus: 

B ig a 

Tokhem 

iDeblin 

I Nyborg 

Dusnes 

Tekke 

Luserort 

Oendangen 

Anger min 

Sakhem 

Olma 



Wagenaer: 

Durkem 

Grobn 

Adorpen 

Amboeten 

Win teborg 

Vorna 

Calijme 

Labija 

Coninexbergen 

Tapia 

Bradeborg 



Olaus Magnus: 

=: Durkeim 

= Grebn 

■=■ Adorben 

= Anboten 

= Vintborg 

= Varna 

= Catim 

= Labi 

=■ Koffingsberg 

= Tabia 

= Brandeburg 



Här och hvar förekommer visserligen en och annan 
differens, i det hos de respekt, kartograferna en eller 
annan gång ett motsvarande namn fattas, men det an- 
förda må vara mer än tillräckligt för att visa, det Olaus 
i stor utsträckning begagnat tillgängliga kursföreskrifter 
eller sjöböcker som källor för teckningen af sin karta, 
samt att i vissa fall samma eller därmed öfverensstäm- 
mande källor äfven användts af Wagenaer. Huru gamla 
sjöböckerna för Östersjön varit, låter sig naturligtvis icke 
direkt afgöra; dock torde man kunna säga, att de före- 
falla vara yngre än de, som begagnats för västra hälf- 
ten af Carta marina, för återgifvandet af Nordsjön och 



95 

Atlanterhafvet, enär missvisningen för Östersjön ungefär 
är sådan man kan vänta för Olaus Magnus' tid, början 
och midten af 16:de årh. Men man kan äfven tänka sig, 
att Olaus själf under sina många resor på Östersjön me- 
delst kompassobservationer rättat en eller annan mindre 
noggrannt angifven riktning i de förhandenvarande kurs- 
föreskrifterna, och att missvisningen å denna del af hans 
karta på detta sätt fått, så att säga, ett mera tidsenligt 
utseende. 

2) Då läskartböckerna endast behandlade kusterna, 
var Olaus för kännedomen om de inre och mera af lagset 
belägna delarne af de länder, som han kartografiskt ville 
återgifva, hänvisad till hörsägner och muntliga upplysnin- 
gar. Säkerligen har han icke försummat att under sina 
resor utfråga de genomresta områdenas inbyggare eller 
personer, som haft något att berätta om andra mer eller 
mindre främmande trakter. Dylika uppgifter blefvo emel- 
lertid af naturliga skäl alltid mer eller mindre sväfvande; 
de torde ha användts för teckningen af de längst i norr 
belägna länderna, nejderna omkring ^Lacus alhus^ , Fin- 
marken och Lappland, för det inre af Finland, det inre 
af Östersjöprovinserna (med de stora sjöarne), säkerligen 
också för stora delar af Sverige, Norge och Danmark. 
Äfven rörande Färöarne och Island (och möjligen Grön- 
land) synes Olaus ha fått uppgifter af köpmän och sjö- 
farande i Liibeck, Hamburg och Bremen, hvilka städer 
Olaus som bekant flera gånger besökte. 

3) Olaus Magnus' egna resor och därunder gjorda 
studier ha naturligtvis utgjort ett mycket viktigt och 
betydelsefullt källmaterial för teckningen och utarbetnin- 
gen af Carta marina. År 1527 besökte han, som förut 
omtalats, Nederländerna, och åren 1526, 1527 och 1532 
reste han icke mindre än inalles fyra gånger mellan Lii- 
beck och Danzig, hvarför man för kartans återgifvande 
af den tyska Östersjökusten måste förutsätta Olaus' egna 
iakttagelser. Ostkusten af Sverige eller östra delen af 
Östersjön (mellan Danzig och Stockholm) bereste han 



96 

åren 1517 och 1526, men har, som det vill synas, här 
äfven användt läskartböcker; för Bottenhafvet och hela 
svenska Norrland samt för vissa delar af Norge och Lapp- 
markerna torde hans resa 1518 — 1519 vara den förnäm- 
sta källan. 

4) Af äldre framställningar angående Nordens geo- 
grafi, som Olaus känt och begagnat, bör först och främst 
nämnas Saxo Gbammatigus' danska krönika. Han cite- 
rar detta arbete på en mängd olika ställen i sin histo- 
ria och synes för Saxo ha hyst stor vördnad och tillit. 
Från Saxo härstammar återgifvandet af Islands vulkaner, 
varma källor och drifts, legenden om striden mellan ko- 
nungarne Tengillus och Argrimus (i Finmarken), fram- 
ställningen af ^ skridfinnarne^ och deras land ^ Scriefin^ 
nia^ samt af Biarmia m. m. Saxo torde sålunda få an- 
ses som hufvudrepresentanten för den "lärda geografien** 
å Olaus Magnus' karta. 

Har Olaus sett och begagnat Clauditjs Olavus' 
karta och chorografi? Jag anser mig icke kunna lämna 
ett afgörande svar på denna fråga, men egendomligt är 
det i alla händelser, att icke mindre än 29 af de ort- 
namn, som Olavus uppger för Danmark väster om Öre- 
sund, äfven träffas på Olaus' karta, ofta i nästan allde- 
les samma form. Detta kan naturligtvis bero därpå, att 
en och samma källa, kursanvisningar eller initerarier 
o. dyl., legat till grund för båda arbetenas framställning 
i denna del ; emellertid torde det icke sakna sitt intresse 
att här återgifva de ortnamn, som för Olaus Magnus 
och Claudius Olavus^ äro gemensamma. 

Claudius Clavus: Olaus Magnus: Claudius Clavus: Olaus Magnus: 



Ripis 


— Bipen 


Vedhlis 


-" Vegle 


Skagen 


-- Scaga 2)rovincla 


Flenseborgh 


— Flenshorg 


Uiburgli 


= Viburg 


Slesuigh 


-^ Slesvig 


Arus 


- Arusa 


Kiil 


rz= Kil 


Kaldingh 


— Colla 


Pheonia 


— - Fionia 



^ Enl. GusT. Storms öfvers. af Clavus' chorographi, Ymer 1891, 8. 
24 o. ff. 



97 



Claudius Olavus 


Olaus Magnus: 


Claudius Clavus: 


Olaus Magnus: 


Medelphar 


— Midelfar 


Crucis portus 




Bogens 


r= Bons 


(rorsur, corsur) 


- Koraer 


Niborg 


Niborg 


Helsinghör 


— Hilser 


Suinborg 


— Svinborg 


Roskildh 


— Roskild 


Asnes 


— Assens 


Mönh 


-^ Mon 


Femeren 


= Femeren 


Bornholm 


-= Bornholm 


Lalandia 


— r Lalandia 


Sproue 


— Sproe 


Sellandia 


Selandia 


Hielm 


- Hielm 


Neatuedh 


= Nest 


Holnz (Aqaol) 


■-=^ AnhoU 


Vardhinghburgh 


Vardenberg 


Trendel 


~- Trindel 






Udhenskaun 


= ? Ud 



Ett arbete, hvilket däremot med bestämdhet kan 
uppvisas som källa för Carta marina, är Zieglebs karta 
och beskrifning öfver Norden (Schondia), framför allt be- 
skrifningen, (såvida man ej får anta, att i vissa punkter 
samma källor legat till grund för såväl Zieglers som 
Olaus Magnus' framställning). Den geografiska nomen- 
klaturen å Olaus' karta för Norge är, som jag förut visat, 
till en del (för västkusten) hämtad från en läskartbok 
eller segelanvisning, men för nästan hela den återstående 
delen af Norge, ända från det nordligaste Finmarken och 
ned till Eap Lindesnäs, torde Olaus i allmänhet ha be- 
gagnat sig af Zieglers Schondia (eller af hans källor). 
Äfven för återgifvandet af ortnamnen i Finland och Sve- 
rige torde Ziegler i ett eller annat fall ha blifvit använd. 
Ehuru en mängd belysande exempel kan gifvas på likheten 
mellan Zieglers och Olaus Magnus' geografiska nomen- 
klatur i de särskilda fallen, inskränker jag mig här att 
lämna en förteckning på de resp. geografernas ortnamn 
för det nordligaste Norge (ungefär till Trondhjem)^ 



Zf r.GLER : 


Olaus Magni 


[js: Ziegler: 


Olaus Magnus: 


Vuardhus 


— Vardahus 


Skyttungzberg 


Skyttingberg 


Matthkur 


— Matkur 


• • • • 


— Kind 


ön Stäppen 


= Stäppen 


Sammauuik 


=- Sam a vik 


ön Hyelsoo 


— Hilse 


Honouitz 


■—^ Honavit 


Bomgang 


Bomgang 


Eatiuik 


=-" Kedelvik 



* Se Geogr. Sekt Tidskr. 1878, Bd I, n:o 2, där Zieglers Schon- 
dia finnes intagen med öfvers. och kommentar af H. Hildkbrand. 

7 



98 



ZlEOLER : 


Olaus Magnus: 


Zl£OL£R : 


Olaus Magnus: 


• • • • 


— liolelvik 


Sandnuar 


— Sandver 


Helganas 


--— Helg an ea 


Lokhelle 


— Lokhelle 


Segeruuar 


Seqerver 


Sighoslund 


— Gigaaund 


T runnia 


■= lyomft 


Skarteauagh 


=^ Skartaaund 


ön Rodeaholm 


- Bedhholm 


Vuandh Vuagh 


— Vandvad 


Medfiord 


— Midelfiord 


Bollen 


— Rollen 


Malanger 


=-■ Malanger 


Trondanas 


= Trondanes 


• • • • 


— Egge 


Langanas 


— Langanes 


Hasseuuagh 


Hasevog 


Tusunonafl 


— ? Duvanes 


Orillefiord 


= GiUefiord 


Åndanaa 


= Andanea 


Ostafiorden 


Ostrafiord 


Skongen 


= Scongen 


Quedefior 


— Qvedefiord 


Vastral 


— Vaat 


• • • • 


Lange 







Öarnes namn utanför ''Nidrosia metropolis" lyda: 

Gilles Skal = Gilles Krakouuad = Krakavad 

Rodhoo = Bede Fosen =: Fosen 
Salten = Salten 

O. S. V. 

5) Till det material Olaus sålunda, dels genom stu- 
dium af gängse sjöböcker och segelföreskrifter samt af 
redan förefintliga geografiska beskrifningar öfver Nordens 
länder, dels äfven genom egna resor, förskaffat sig, lade 
han en mängd särskilda uppgifter och legender, hämtade 
från olika håll. Från Ptolemseus eller från någon af 
kartorna i upplagorna af densamma härstammar t. ex. 
benämningen "Mare Deucalidonicum^ norr om Skottland, 
vidare detta lands form, ett mot NO. utskjutande böjdt 
horn, samt slutligen t. ex. legenden om ön ^TiW^. NW. 
om Orkaderna finnes nämligen å Carta marina en större 
ö med detta namn af 20 ty. mils längd (148 km.) och 
mer än 10 ty. mils bredd (74 km.). A denna ö läsas in- 
skrifterna: ^hcec insula hdbet XXX milliar, popu. et am- 
plius" , samt ^^hic habitat dominus insularum^ . Ingen- 
städes i den medeltida litteraturen har jag återfunnit ur- 
sprunget till dessa legender; möjligen bero de på någon 
muntlig uppgift eller hörsägen. Tile motsvaras af Za- 
moiskikartans och Clavuskartans "thile", men detta är å 



99 

nämnda kartor förlagdt vid sydvästkusten af Norge som 
en del af detta land. 

Att Olaus Magnus sannolikt studerat den s. k. ^ Orbis 
typis universalis" (i Ptol. uppl. 1513, 1522 och 1525) samt 
säkerligen känt till särskildt Pirckheimers Ptolemaeus- 
edition (af 1525) är i det föregående omnämndt. Olaus 
har äfven med säkerhet användt Johannes Ruysch' världs- 
karta, "Nova et universalior Orbis cogniti tabula" , in- 
tagen i Ptolemaeusuppl. Argent. 1508. På denna karta 
börjar det arktiska hafvet tämligen riktigt under 70° n. 
lat., under 80° n. lat. ligga en mängd likformiga små 
öar, under 85° n. lat. fyra större öar, och norr om dessa, 
omedelbart under polen vid 90^ n. lat,, åter en ö med 
följande legend (öfverst på kartans högra ytterkant): 
"Legere est in libro de inventione fortunati sub polo 
arctico rupem esse excelsam ex lapide magnefe 33 mi- 
liarium germanorum ambitu** ^ etc. Norr om Island finnes 
inskriften: **Hic conpassus navium non tenet, nec näves, 
quae ferrum tenent revertere valent." Denna sägen om 
magnetberg, som drogo till sig fartyg förande järn, be- 
rättas redan af Ptolemaeus (Geogr. III, 2), men lokaliseras 
af denne till några öar söder om Ganges' mynning; äf- 
ven i Arabemas sagovärld uppträda legender om magnet- 
berg. I Wagenaers förut omtalade "Thresoor der Zee- 
vart** berättas om ett magnetberg i närheten af Åbo i 
Finland: "daer comtmen by een clippe die onder water 
light, ende is een magneet oft Seijlsteen. Die compassen 
draeyen daer altijdt om ende en connen niet stille staen". 
Anledningen därtill, att Ruysch förlägger ett magnetberg 
långt upp i norr, synes emellertid, som Peschel fram- 
håller^, ha varit den, att man ville förklara magnetnålens 

^ Med "liber de inventione fortunati" torde enligt Nokdenskiöld, 
Facsimileatlas, s. 63, ha menats samma arbete, som Hakluyt omtalar i 
"The principael navigations of the English Nation", London 1589, s. 249: 
Inventio Fortunata (aliter fortnnae) af Nicholas de Ltnna, som år 1360 
skulle ha företagit en resa "to the most Northren islands of the world". 

* O. Peschel, Abhandlungen zur Erd- und Völkerkuude, I, Leipzig 
1877, B. 47 o. ff. 



100 

sällsamma egenskaper genom existensen af en ideell mag- 
net vid nordpolen ; mindre sannolikt är Nordenskiölds 
antagande \ som i nämnda legend vill spåra en verklig 
erfarenhet om kompassens oanvändbarhet i grannskapet 
af den magnetiska polen. Från Ruysch kom legenden till 
Olaus Magnus, som vid Skandinaviens nordkust på 90° 
n. lat. förlägger "Insula magnettim" , om hvilken det i 
den å Carta marina tryckta kommentaren ("Index*) heter: 
"insula magnetis XXX milliarium'^ sub polo ultra quam 
directorium nauticum bossolo dictum vires amittit" ^. I 
sin historia yttrar Olaus härom mera allmänt^: "Mag- 
netes etiam in extremo Septentrionis veluti montes, unde 
nautica directio constat, reperiuntur; quorum etiam mag- 
netum tam vehemens est operatio, ut certis lignis fagi- 
neis coniuncti, ea vertant in sui duritiem et naturam at- 
tractivum". 

Från den polske historieskrifvarens, Matthias af 
MiECHOW, arbete "De Sarmatia Asiana atque Europea", 
Cracow. 1517, härstamma en del legender å Olaus' karta, 
nämligen om hvalrossarne vid Finmarkens kuster (öster 
om Vardahus), om järfven (aftecknad vid södra ändan af 
Luleträsk) samt om Litthauernas gudakult o. s. v. Paulus 
Jovius, De legatione Moschovitarum libellus, Romae 1525, 
torde, som jag sedermera närmare skall visa, icke häller 
vara utan inflytande på Carta marina. 

Går man till den äldre medeltida legendlitteraturen, 
skall man, egendomligt nog, å Olaus' karta återfinna den 
s. k. Brandanslegenden, Den helige Brandanus var en 
irländsk munk, som skulle ha lefvat i slutet af 6:te årh. 
och i medeltidens sagovärld spelar rollen af en på At- 



^ Facsimileatlas, s. 6é. 

^ Af ÖD8 dimensioner å Carta marina framgår, att med mil här 
menas italienska (å 1,850 m.). 

^ I Auslegung tiUägges: "weil die Insel reich an Ealamiten, Si- 
gelstainen ist". 

* Hist. II, C. 2G. 



101 

lanterhafvet kringflackande Odysseus \ Ett af denne Bran- 
dans äf ventyr på oceanen berättar Olaus på följande sätt *^ : 
"Confirmat etiam hoc (se. magnitudinem Ceti) praesens pro- 
positum divi Brendani Brittannijc Pontificis marina pere- 
grinatio in septennium usque deducta atque in catalogo 
Sanctorum commemorata, quod videlicet ipse cum suis 
sociis piscem ingentem, nomine lasonem (kallas eljest 
*Jasconius") invenerit quem insulam eum esse sibi per- 
suadentes descenderunt ignemque accenderunt ; dumque 
piscem se movere sentirent, ad navim repente fugiendo 
vix vitam illo se continuo mergente servarunt**. A Carta 
marina finnes NO. om Färöarne en motsvarande teckning: 
ett engelskt skepp har ankrat invid en stor hval, och å 
densamma ha tvänne af besättningen "landstigit" samt 
äro sysselsatta med att tända upp eld och koka mat. 

Beträffande en annan fantastisk medeltidslegend, den, 
att af vissa träds frukter uppkommo änder (anates), yttrar 

Olaus '^ : " Scothorum scriptor, qui diligentius rerum 

secreta pertractat, dicit in Orehadibus ex quodam fructu 
arboris cadente in mare, generari anates, qui paululum 
susceptis alis evolant ad domesticas vel sylvestres". En 
teckning häraf träffas å Cart. mar. vid ostkusten af Po- 
mona, den största af Orkaderna. 

Härmed har jag i hufvuddrag redogjort för de olika 
källor, som af Olaus Magnus användts för utarbetningen 
af Carta marina; för kartans öfriga innehåll i afseende 
på ländernas utseende och^ beskaffenhet, nomenklatur och 
legender m. m. hänvisar jag till den följande mera de- 
taljerade framställningen. Det ofvan anförda torde emel- 
lertid tillräckligt belysa karaktären af de källor, som be- 
gagnats; jag vill endast tillägga, att detta från skilda 
håll och olika tider hopsamlade källmaterial blifvit af 



^ Jmfr O. Peschel, Abhandlungen, I, a. 20 o. ff. De äldsta hand- 
skrifter, som innehålla sagan, äro från ll:te och 12:te årh. och föreligga 
i spanska, franska och tyska; grundtexten är troligen latinsk. En tysk 
öfvers. "Sant Brandons Buch" torde vara från år 1476. 

2 Hist. XXI, C. 26. 3 giQt XIX, 0. 9. 



102 

Olaus Magnus på ett i det hela fullt själfständigt och 
förtjänstfullt sätt bearbetadt, samt skickligt hopfogadt 
till ett kartvärk, hvilket, så väl i afseende på rikhaltig- 
heten och värdet af innehåll och bilder som beträffande 
ländernas värklighetstrogna konfiguration och utseende 
&fverhufvud taget, utgör ett af samtidens allra förnämsta 
produktioner på detta område. 



Innan den äkta Olaiska kartan eller **Carta marina** 
år 1886 upptäcktes af Dr. O. Brenner i Miinchens stads- 
bibliotek, hyste man den uppfattningen, att någon af de 
i upplagorna af Olaus Magnus' historia, Rom 1555 och 
Basel 1567, intagna, numera så kallade ^ psetido-olaiska 
kartorna^* möjligen vore att anse som den äkta kartan 
af år 1539 eller som en trogen kopia af densamma; i 
synnerhet fäste man detta antagande vid kartan i den 
sistnämnda af de två upplagorna. En jämförelse emellan 
Carta marina af år 1539 och de omnämnda andra kar- 
torna visar emellertid, att ingendera af dessa senare är 
en trogen kopia af den förra, utan att mellan 1539 års 
karta och de pseudo-olaiska kartorna förefinnes en högst 
väsentlig olikhet. 

Den i 1555 års upplaga af Olaus Magnus' historia 
befintliga kartan bär titeln ^^ Regnorum Aquilonarum de- 
scriptioj huius Operis subiectum^ , och är fullkomligt iden- 
tisk med ^ Scandianoi insulan index^ i Johannes Magnus^ 
Historia de Gothorum Sueonumque etc. (tryckt 1554). 
Den är en mindre kartskizz eller ett utkast, gjordt efter 
Carta marina, men synnerligen dåligt och slarfvigt hop- 
kommet. En liten kompassros med 8 vindar förekom- 
mer i Nordsjön; den angifver att orienteringen är sned 
liksom å Carta marina, och att N. bör sökas i NO. efter 
kartans plan. Den saknar ett utdraget gradnät, men är 
graderad i nedre kanten^ från 20° long. i V. — 50° long. 



103 

i Ö. (20, 30, 40, 50) \ samt i den högra, där ordet Matitu." 
förekommer bakfram (^'utital"). Bredden går här från 
55—90^ (55, 60, 70, 80, 90^ utsatta) ^ men det oaktadt 
sträcker sig Biarmia åtskilliga grader (4 ä 5°) längre i 
norr{\)y hvarest en utsatt stjärna troligen skall repre- 
sentera Nordpolen. Grönland är borta, "Tile" likaså, 
Island är utsatt, men saknar namn ; Hetlandia och Farogia 
äro gjorda till tvänne mindre öar tätt utanför Norges 
västkust; å denna är däremot Trondhjemsf jordens stora 
inskärning i kustlinien bättre återgifven än på Carta 
marina, och "Halogia^, den sistnämnda kartans "Helga- 
landia" (större ö), är här förenad med fastlandet. Nam- 
nen äro i öfrigt mycket få (inalles 61); bl. a. ha Tron- 
danes, Nidrosia, Tornia och Holniia återgifvits som land- 
skapsnamn, och vid ^Gothia occidentalis^ läses uppgiften 
^135 territoria^^ , 

Den karta däremot, som finnes intagen i Basel- 
upplagan 1567 af Olaus Magnus* historia, men som äfven 
åtföljer Johan Baptist Ficklers öfversättning i samman- 
drag af nämnda historia, utgifven i Basel 1567, är, som 
Bbenner först framhållit, utan tvif vel utarbetad af Fickler 
själf, enär den är signerad FW, d. v. s. Fickler Wylensis 
eller Wilestadensis (från Weyl eller Weile). Denna karta 
är ansenligt större och innehållsrikare än den nyss be- 
skrifna **Scandian8B index" ; den är visserligen bearbetad 
efter Carta marina, men Fickler har därjämte upptagit 
och användt åtskilliga andra källor, hvarför kartan egent- 
ligen bör anses som ett i hufvudsak tämligen själstän- 
digt och oberoende arbete. Kartan har i motsats till 
Carta marina endast ett Grönland, men återger i norr 
Hvita hafvet och kusten däromkring; i öster sträcker sig 



* Kartan räcker dock ungef. 10*^ längro åt båda sidor, sålunda i 
väster tUl 10<», i öster till ÖO** ö. long. 

* I söder går dock kartan till ungef. SO'* n. lat. Skall man här 
tänka sig någon slags projektion, måste det vara den equidistanta paral- 
lelogramprojektionen, men icke en kvadratisk sådan, emedan breddgraderna 
äro betydligt större än längdgraderna. 



104 

kartans område öfver en stor del af Byssland (till trak- 
terna kring Moskwa). Däremot saknas helt och hållet 
tyska Östersjökusten. 

Ficklers karta har den stora förtjänsten att vara 
uppritad i Donis' projektion. Hon går från 56*^ n. lat. i 
söder till 85"* n. lat. i norr, samt vid sin nedre rand från 
5® ö. long. i väster till 75*^ ö. long. iöster; utvidgningen 
i längdgrader går i V. till 345« long. och i Ö. till 100° 
long. Sydkanten af kartan upptages af ll:te klimatet 
och 24:de parallelen, nordkanten af 18:de klimatet och 
38:de parall. med 5 månaders lång sommardag (Grönland 
och nordligaste Skandinavien). Från Olaus Magnus här- 
stammar den smala, långsträckta formen af Skandinaviska 
halfön ("Scandia"), Finska vikens riktning mot norr och 
Finlands spetsiga halfögestalt, vidare Scricfinnia, Biarmia, 
Lacus albus (som insjö), Hetlandia, Fare, Islands form 
o. s. v. Men dessutom ha äfven andra källor användts, 
hvilket jag här med ett par exempel skall visa. 

1) För Island torde Fickler utom Carta marina ha 
användt någon sjöbok (läskartbok) eller en portolan (af 
holländskt ursprung^), hvarpå tyder det noggranna angifvan- 
det af förbergen och uddarne m. m. Vid första spetsen i 
sydväst läses: " Snauel iokel hoc est nivosum promonto- 
rium, semper enim nivibus albet", d. v. s. Snaefells jökuU 
på Sna3fellsnes halfön, ^Hanafior sinus^ skiljer detta för- 
berg från ^Hekelford pr.'' ; därefter följer ^Roeck*^ , d. v. s. 
Reykjanes. "West^none ins/^ (Cart. mar.: Vespeno) är 
Vestmannaöarne, sydostspetsen af Island bär namnet " Wa- 
luisch, id est cetse scopulus". Norr därom läses "De poorte 
porta Prom." , och Islands nordostspets (Langanes) åter- 
gifves med: ^Lagnes hoc est longum prom." Västerut 
följer "Grimse" eller Grimsey samt '^Rag prom.", som 
till läget motsvarar Horn eller Kap Nord på Islands nord- 



^ Jmfr uttrycket "De poorte" — samt vidare " Waluisch". På hol- 
ländskt inflytande tyder äfven ordet "Waerdhuijs"^ d. v. s. Vardöhus. 
Benämningen "Slnus Boddicus" för Bottenhafvet läses, utom på Ficklers 
karta, äfven å Wagenaers sjökort öfver Östersjön. 



105 



västliga halfö, men i afseende på namnet möjligen mot- 
svarar halfön närmast väster om Langanes eller den s. k. 
Melrakka Slette. 

2) Vid ^^ Gruntlandia^ som endast genom ett smalt 
sund är skildt från nordligaste spetsen af ^ Scricfinnia^ 
läses legenden: "Hic habitant Pygmei Vulgo Screlinger 
dicti", samt finnes ett ortnamn utsatt, ^ Alha^ , 

3) Ortnamnen på Skandinaviska halfön äro på få 
undantag när hämtade direkt från Zieglers Schondia, utan 
att ha genomgått Olaus Magnus' ortografiska revision ; flera 
af dessa Zieglerska namn återfinnas icke alls på Carta 
marina. Jag anför här de för Fickler och Ziegler ge- 
mensamma namnen, med särskildt angifvande af dem, som 
saknas å Olaus Magnus karta ( — C. m.). 

Fickler : 
Stäppen 
Hyelso 
Rodesholm 
Saniam ins. -— Sanyam insula Astkoo 

( — C. m.) Staffaget- 

= Sigho8lund( — C. Dalecarlis flu. 

m.: Qigasund) 
= Tyalleslund ( — Fanocopia 

C. m.) Wexo 

= Truthaim(— Cm.) Londen 



ZlKGLER : 

=^ stäppen 
= Hyelaoo 
= Bodeshulm 



Fickler 
Orijan 
Hempne 
Kind 



Sigoaland 



TialUslund 



Trundheim 



Ziegler: 
= Oryan ( — C. m.) 
^^ Hempne ( — Cm.) 
:r-Kind (— C m.) 
= Askoo 
-r Staffangor 
-- Dalekarliaa tiu- 
viua ( — C m.) 
= lanocopia 
^ Vexio ( — C m.) 
= Lundis 



Dessutom hade Ziegler uppgifvit^: "Insulae et sco- 

puli adiacent Sueciae Oonce a veteribus dicuntur 

etc.**, hvilket gaf Fickler anledning att tillägga Alands- 
öarne denna benämning: ^ Oonce nunc Åland insula?^' '-. 

4) För kartans nordöstra och östra delar C^ Sarmatia 
Asiatica^ och ^^ Sarmatia Europce^j, hvilka icke falla inom 
ramen för Carta marina, har Fickler användt den år 1555 i 



» Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd 2, N:o 1, 8. 44—45. 

^ Namnet "OonaB insulso" härstammar från Plinius. En annan, yt- 
terst från Pliniua härstammande, benämning förekommer äfven på Ficklera 
karta: "Ruhece Prom.'*, som af denne emellertid placeras vid NO.-spet- 
sen af nuvarande Estland, 



106 

Danzig utgifna kartan öfver Ryssland af Antonius Wied ^ 
eller åtminstone någon obekant källa, som tillika begag- 
nats af nyssnämnde kartutgifvare. Säkert är, att Ficklers 
och Wieds kartor från gränsen af I^itthauen i söder öfver 
det karelska sjöområdet till Ishafvet i norr — d. v. s. för 
det gebiet af Ryssland, som den Ficklerska kartan omfat- 
tar — nästan fullkomligt öfverensstämma. 

På östra sidan om ingången till Hvita hafvet, som 
af Fickler tilldelas Saxos benämning ^^ Grandvicus simis^ 
läses å kartan 1567: '^Swentinoz hoc est sacrum Pro- 
montorium". En förväxling torde här ha ägt rum mellan 
Kanin Noss ("Noss" = näsa, det vanliga ryska namnet för 
Kap) i Ö. och Svjätoi noss på Kolas nordostsida,, och samma 
misstag finnes å Wieds karta: här går norr om Onega- 
bukten ett stort förberg ut i hafvet, betecknadt med 
"Swinttinosz, hoc est sacer nasus, nasus id est promon- 
torium". Söderut följer å båda kartorna på en ö det 
Solowetsiska klostret, ^ Solofskij^ . Vid kusten öster om 
"Grandvicus sinus** faller Dwina ut i hafvet (å båda kar- 
torna är deltat antydt) ; å 1567 års karta mottager Dwina 
riktigt från höger bifloden Pinega (^Pinega ftu,^), som 
dock saknas å 1555 års karta. A båda kartorna läses 
däremot ortnamnet "Pinego^ , säkerligen det i norra vin- 
keln af Pinegofloden belägna Ust- Pinega, hvars läge stäm- 
mer med den Ficklerska kartans uppgift. Längre upp 
vid Dwina träffas (å båda kartorna) på högra stranden 
orten ^Dfina^^ (Wieds karta: **Difina**). Sydväst härom, 
midt emellan Dwina och Ladoga, möter å 1567 års karta 
^^Bfina cenobium^ , å 1555 års "Diffina coenobium ruteni- 
cum", enligt Michow^ motsvarande Tichwin vid Tich- 
winka, en biflod till Sjäss, som går till Ladogasjön. Denna 
sjö själf, af Fickler benämnd ^^ Ladoga lacus^ , hos Wied 
utan namn, är å den förres karta fyld af en mängd öar. 



* Jmfr H. MiCHOW, Die al testen Karten von Russland, Hamburg 
1884, 8. 12 o. ff. 

* Anf. arb., s. 54. 



107 

mottager riktigt tillopp (Wolchow) från "limen lacus" 
och afbördar sitt vatten till Finska viken vid "Oresthak" 
(hos Wied: "Oressok"), d. v. s. Oreschek eller Nöteborg. 
Söderut vid kusten följer "Jama" (Wied samma namn), 
d. v. s. Jamburg och "lu" eller Iwangorod vid mynningen 
af "Narwin flu," eller Narowa. 

limen mottager å Ficklers karta söderifrån "Lawat 
flu," (Lowat); mellan limen och Ladoga läsas följande 
namn hos 



Fickler: Wied: 


Fickler : 


Wied : 


No tpfforod mänga — Wilki Nouigrad 


Ladoga 


= Ladoga 


S. Andreas 8. Andreee (må- 






mända något 






numera ej be- 






fintligt kloster) 







Österut lägger Fickler sjön " Bieloiesero" (som å 
Wieds karta heter *'Belij esera") med af loppet " ScAorswa 
flu,^ (d. v. s. Scheksna), hvilket namn saknas å Wieds 
karta. Mellan denna flod och " Mologa fl." skrifver Fickler 
ordet "Moscovia" , som här betecknar landets namn, ej 
stadens. Som tillopp till limen från höger angifves rik- 
tigt "Masia fl." , k Wieds karta «Msta flu.«. Längst i 
söder följer å Ficklers karta efter "Russia" orterna " Tro- 
petz" (Wied samma namn) d. v. s. Toropez, riktigt be- 
läget vid en liten sjö, samt "Plotzko" (Wied samma 
namn), den bekanta staden Polozk. 

Härmed har jag angifvit det topografiska material 
Ficklers karta innehåller utöfver Carta marina. Å andra 
sidan är naturligtvis 1567 års karta ofantligt mycket 
torftigare på innehåll än den i detta hänseende synner- 
ligen rikt utrustade 1539 års karta. 



108 



IV. 

Historia de gentibus septentrionalibus. 

I slutet af Opera breve yttrar Olaus Magnus, att 
han "af allt det, som kan berättas och förklaras om de 
nordliga länderna, där endast kunnat antyda en ringa 
del, i hast sammanskrifven. Men — tillägger han — 
för att helt och hållet tillfredsställa alla dem, som längta 
att lära känna de nyupptäckta, märkvärdiga och fullt 
sanningsenliga saker, som jag själf af egen erfarenhet 
på hvarje ställe pröfvat och sett, har jag redan påbörjat 
en mycket utförligare volym, i h vilken jag skall försöka 
förklara (åtminstone till största delen) alla dessa länders 
lägen, folk, seder, vapen, stridssätt och religion.** Det 
arbete Olaus här åsyftar var hans stora och vidlyftiga 
värk "om de nordiska folken", som trycktes i Rom i 
Jan. 1555. Dess fullständiga titel lyder: ^Historia de 
gentibus septentrionalibus earumque diversis statibus, condi- 
tionibus^nioribus, vitibus^ super stitionibus, disciplinis, exercitiis, 
regimine, victu, bellis, frueturis, instrumentis ac mineris 
metallicis et rebus mirabilibus in Septentrione degentibus 
eorumque natura. Opus ut varium, plurimarumque rerum 
cognitione refertum, atque cum exempUs externis, tum ex- 
pressis rerum internarum picturis illustratum, ita delectatione 
incunditateque plenum, maxima lectoris animum voluptate 
facile perfundens, Autore Olao Magno Gotho Archiepis- 
copo Upsalensi Suetise et Gothise Primate. Cum indice 
locupletissimo." — Nederst på titelbladet står: "cautum 
est privilegio lulii III Pont. max., ne quis ad Decennium 
imprimat. Romae MDLV". Därefter följer Olaus Magnus' 
dedikation till Kölnerärkebiskopen, Adolf af Schauenberg, 
i hvilken tillägnan det bl. a. heter, att Olaus, då han på 
kyrkomötet i Trident 1545 sammanträffade med nyss- 
nämnde prelat, af denne blifvit flitigt åtspord angående 



109 

de nordiska ländernas för utlandet okända och underbara 
naturförhållanden, dess olika fölkslag m. m., samt på 
hvad sätt människor och djur i Norden kunde uthärda 
det oerhördt stränga klimatet, hvarmed man där kunde 
uppehålla lifvet och genom hvilka medel den kalla jorden 
kunde framalstra några skördar. Från den tiden (ab illo 
die) — säger Olaus — hade han fattat planen, att i en 
bok beskrifva allt det, hvarom kurfursten önskat få känne- 
dom, och att tillägna sitt arbete åt denne man, som i 
"omdömets allvarlighet, i samvetsgrannhet, lärdom och 
vältalighet öfverträflfade alla andra". Att Olaus här säger 
sig först från sammanträffandet med kurfursten på mötet 
i Trident ha kommit på tanken att skrifva sin historia 
om de nordiska folken, får väl uteslutande tillskrifvas 
den artighet och uppmärksamhet, hvaråt man ansåg sig 
böra ge uttryck vid dylika dedikationer till förnäma och 
högt stående personer. Ty dels säger Olaus i företalet 
till sitt värk\ att han arbetat på detsamma ^ under 
måfiga år" (per multos annos), dels säger han, som nyss an- 
fördes, uttryckligen i Opera breve, att han redan då, d. v. s. 
1539, börjat skrifva på sin historia. Det heter vidare i 
dedikationen, att kurfursten genom sin vetgirighet beträf- 
fande Nordens förhållanden varit den, som sporrat Olaus 
att föra det utlofvade värket (pollicitam Åquilonarium 
regionum seriem) till slut. Beträffande bokens framställ- 
ning såväl af naturförhållanden (de rerum naturis) som 
af folkens seder (gentium ritibus) åberopar Olaus sina 
källförfattares " ovederläggliga vittnesbörd" (irrefragabi- 
lium autorum testimoniis). Då han detta oaktadt under- 
stundom afviker från åtskilliga författares mindre väl 
grundade mening, är det — säger han — därför, att 
han i så fall anslutit sig till deras åsikter, som visat sig 
ha ägt bättre lokalkännedom. 

Efter dedikationen, daterad "Romse IV Non. Jan. 
MDLV", följer "Index et factorum memorabilium, quao 



* Hiöt. Piffifat. 8. 1—7. 



110 

in prsBsenti De gentibus et rebus Septentrionalibus volu- 
mine continentur*', innehållande såväl sak- som person- 
register, det förra tämligen omsorgsfullt utarbetadt. I 
arbetets därpå följande företal (Prajfatio, pag. 1 — 7) fram- 
lägges ett slags program öfver de synpunkter, ur hvilka 
Olaus ville se sitt värk skärskådadt. 

Först omtalas de gamles omfattande geografiska 
intressen och geografiska kunskaper, sådana dessa fram- 
trädt hos Democritus, Homerus och Hecatseus från Milet. 
Därpå betonas vikten af att vid en geografisk framställ- 
ning förskaffa sig pålitliga källuppgifter, hvarvid Olaus 
som ett mönster i detta hänseende nämner Claudius Ptole- 
mseus '^Alexandria) Rex** ^; beträffande sättet att erhålla 
en värklig kännedom och säker inblick i de saker man 
ville studera, påpekas den stora betydelsen af en fram- 
ställning äfven i bilder, hvarför Olaus också med dylika 
(picturis) illustrerat sitt värk. Bilderna tjänade att, som 
Olaus uttrycker det, ''lägga framför ögat utförda bedrif- 
ters historia'^ ; de värkade uppäggande till studier och 
utöfvade i allmänhet en stort pedagogiskt inflytande. 
Då resor i Norden på grund af en mängd omständigheter^ 
voro synnerligen svåra att företaga, hade Olaus utarbetat 
texten och tillfogat bilderna i samma volym till deras 
tjänst, som själfva ämnade besöka Norden och på förhand 



^ Förväxlingen af geografen PtolemsBUs' namn med den egyptiska 
konungasläktens synes icke ha varit ovanlig under medeltiden. S& anför 
t. ex. Nordenskiöld, Facsimileatlaa, a. 8, not 1, att uti G. M. Baideui 
Commentatio critico-literaria de Claudii Ptolemaji Geographia etc, Norimb. 
1737, finnes en afbildning af titelplanscben till ett praktfullt grekiskt 
manuskript af FtolemsBus (förvaradt på Bibliotheca Marciana i Venedig), 
där denne stär iklädd krona och konungamantel p& den öppna g&rden 
af en konungaborg. 

^ Olaus anför här: de långa afstånden, bristande spr&kkännedom 
hos resenären och svårigheten att skaffa sig tolkar, det nästan oupphör- 
liga krigstillståndet de nordiska rikena emellan, misstankar for spioneri, 
klimatets stränghet, ovanan vid födoämnena, vägarnes osäkerhet till följd 
af röfvares framfart, deras oländighet, de vidsträckta skogarne, vilddju- 
ren, fjällen, vattendragen och de stormiga hafven. 



111 

ville underrätta sig om beskaffenheten af dess länder, 
innan de företogo en så mödosam resa. Olaus hade 
sålunda både ett allmänt vetenskapligt och ett patriotiskt 
motiv för utgifvandet af sin bok, och det är icke utan 
en viss stolthet, blandad med en tung känsla af årslånga 
mödor, han yttrar om detta sitt värk: **longa difficilique 
solicitudine per multos annos quasi in tenebris compila- 
tum tandem in lucem hominum eductum". Bo- 
ken var ämnad att utgöra en jämförande framställning, 
hvarför vid hvarje punkt belysande och lärorika exempel 
hade framdragits såväl ur historien som från främmande 
länder och olika naturförhållanden. 

Därefter uppräknar Olaus de författare, af hvilkas 
uppgifter han begagnat sig och af hvilka här företrädes- 
vis må nämnas Procopius, Jordanes, Paulus Diaconus, 
Saxo Grammaticus, Franciscus Irenicus, Albert Krant- 
zius och Johannes Magnus (Ziegler namnes icke i detta 
sammanhang). Brodern synes i någon mån ha medvär- 
kat vid arbetet på Olaus' bok, som därigenom, enligt 
dennes egen mening, blifvit "solidior et acceptior". Sin 
auktoritetstro och benägenhet att vid alla tillfällen anföra 
andra författares åsikter, försvarar Olaus på följande sätt: 
''Icke må, säger han, läsaren misstycka, att i denna bok 
andras yttranden i mängd upptagits, enär det enligt min 
mening är tryggare att anföra de gamles sedan långa 
tider tillbaka godkända omdömen, än att lättvindigt och 
utan stöd (sine teste) uttala sig om naturens svårlösta 
hemligheter. Det är — tillägger han bland annat — 
ingen lätt uppgift att lägga något nytt till det gamla 
eller att förläna auktoritet åt det nya samt gifva allt 
dess egen natur" (naturse suse omnia). 

I öfrigt manar Olaus, att mindre afseende borde 
fastas vid hvad han icke lyckats uppnå, än vid hans goda 
vilja och uppsåt. Dock trodde han, att, ehuru hans gåf- 
vor voro af det mindre lysande slaget, tolkningen och 
utredningen af förhållandena i den kalla och aflägsna 
Norden vore god och förtjänstfull. För närmare under- 



112 

rättelser angående Nordens historia hänvisar han till 
broderns, Johannes Magnus, historiska arbete; genom sitt 
eget värk hade han velat uppfylla de löften om ett när- 
mare ingående på beskrifningen af Nordens länder och 
folk, som han gjorde år 1539 vid utgifvandet af sin karta. 
Redan häraf framgår, att "Historia de gentibus** är att 
anse som en slags kommentar, den utförligaste af alla, till 
Carta marina. 

Efter företalet följer arbetets egentliga innehåll, 
detta indeladt i 22 böcker och 778 kapitel. Undantager man 
första, femte, sjunde, elfte och adertonde böckerna äro 
alla de öfriga försedda med hvar sitt särskilda mindre 
företal (pra3fatio). Den bok, som innehåller nästan ute- 
slutande geografiskt material, är den andra, men geogra- 
fiska upplysningar och notiser finnas äfven i stor mängd 
i första, tredje och fjärde böckerna samt i de fem sista, 
som behandla djurlifvet i Norden. Intressanta etnografiska 
skildringar finnas i tredje och fjärde böckerna (t. ex. om 
Lapparne m. fl.); uteslutande svensk etnografi och kul- 
turbeskrifning bildar innehållet för sjette till ock med 
sextonde boken. Hela femte boken, som handlar om 
jättar och amazoner, och en stor del af sextonde är nästan 
värdelös ur geografisk-etnografisk synpunkt ^ 

^ Innehållet af de tjugotvå böckerna i Historia de gentibus sep- 
tentrionalibus framgår af följande förteckning: 

Lib. I de ritn gentium et natura rerum ac uau bellandi populorum 
Septentrionalium (36 kap.); II de mira natura rerum septentrionalium 
(33 kap.); III de superstitiosa cultura dsemonum populorum Aquilonarlum 
(22 kap.); IV de bellis et moribua aylvestrium paganorum ac vicinorum 
(20 kap.); V de gigantibus (33 kap.); VI de mineria et metallia (21 kap.); 

VII de bellicia inatrumentia, ritu, cauaa et cautellia prseliandi (24 kap,); 

VIII de atatu regentium et officiorum ac exercitio militari (40 kap.); IX 
de bellis campestria (46 kap.); X de bellia navalibus (31 kap.); XI de 
bellia glacialibus (47 kap.); XII de structuris Aquilonaribua (24 kap.); 
XIII de agricultura et bumano victu (51 kap.); XIV de variis conditionibus 
Aquilonarium populorum (28 kap.); XV de diveraia hominum exercitiis 
(36 kap.); XVI de eccleaiasticia diacipliuia (53 kap.); XVII de animalibus 
domeaticia (30 kap.); XVIII de animalibus aylveatribus (47 kap.); XIX de 
avibua (52 kap.); XX de piacibus (32 kap.); XXI de piacibua monatrosia 
(50 kap.); XXII de insectis animalibus (22 kap.). 



113 

På få undantag när äro begynnelsebokstäfverna i 
h varje kapitel prydda med vignetter, och af 778 kapitel 
äro omkring 465 försedda med bilder i träsnitt. Som af 
företalet framgår fäste Olaus Magnus själf stor vikt där- 
vid, att hans bok blifvit på detta sätt illustrerad, och 
många af bilderna äro äfven af stort etnografiskt och 
kulturhistoriskt intresse. Vid första påseendet märker 
man genast, att flera af dessa träsnitt likna teckningarne 
å Carta marina, och undersökes saken något närmare 
skall man finna, det nära nog alla bilderna och skizzerna 
å 1539 års karta (inemot ett sjuttiotal) på ett eller annat 
sätt äro reproducerade uti Historia de gentibus. Antingen 
äro teckningarne på båda ställena nästan fullkomligt 
identiska, dock med den skilnaden, att de vid intagandet 
i Hist. de gent. blifvit ansenligt förstorade och vanligen 
äfven något tillökade med bifigurer o. s. v. \ eller också 
ha bilderna å Carta marina i Hist. de gent. dels blifvit 
åtskilligt ändrade^, dels erhållit en omvänd riktning^. 
Flera af träsnitten i Olaus' historia ha åstadkommits 
genom sammanslagning af vanligen tvänne särskilda bilder 
å Carta marina, utan att någon väsentligare förändring 
i figurernas utseende i öfrigt är vidtagen^; och ofta 
finnas äfven mindre partier af 1539 års karta jämte därå 
anbringade teckningar med eller utan förändringar intagna 



^ Så är t. ex. fallet med bilderna i Cl. Magn. Hist. I, 10; III, 2, 
22; IV, 2, 5, 7, 10; V, 4; VII, 23; VIH, 26; X, 2; XI, 2, 3, 12, 35; XII, 
8, 26; XVm, 7, 16, 20, 24, 29, 85; XIX, 6, 15, 19, 45; XX, 4, 13; XXI, 
8, 6, 7, 27, 28, m. fl. 

2 S&aom bl. a. i Hist. II, 6, XI, 36, XVII, 28, XVHI, 12, XXI, 9, 
11, 14, m. fl. 

3 T. ex. Hist. IV, 13, X, 15, XVII, 27, XVIII, 3. 

* S& är forhållandet med träsnitten i I, 14 (skidlöpande Lappar i 
Finmarken); IV, 1 (strid mellan Scricfinnar och Helsingar, bilden i Hist. 
de gent. dock mera utvidgad och innehållsrik); XI, 4; XVIII, 19; XIX, 
22, 33; XX, 17 (där mannen med skidor på C. m. återfinnes i Finmar- 
ken, två män med stafvar däremot långt ned i Finska viken) m. fl. 



8 



114 

i Hist. de gent., som därigenom blifvit försedd med ett 
slags kartskizzer i smått ^ 

Några af träsnitten upprepas flera olika gånger i 
Olaus' historia^, och alla (utom 7 större afbildningar') 
äro af samma form och storlek. I allmänhet äro bilderna 
å Carta marina betydligt bättre och finare utskurna än 
träsnitten i Hist. de gent. Endast på ett ställe (I, 26) 
gör Olaus liksom en ursäkt därför, att han i sin historia 
intagit samma bild som å kartan^, men den teckning, 
hvarom det här är fråga, återfinnes emellertid icke å 
själfva Carta marina, utan i den kartan åtföljande itali- 
enska kommentartexten. Opera breve. Huru i öfrigt 
dessa figurer tillkommit, och hvem som till dem lämnat 
orginalteckningarne, därom saknas alla upplysningar. 
HiLDEBRAND gissar^, att tecknaren varit Olaus Magnus 
själf, och möjligen är också detta värkliga förhållandet, 
i synnerhet om man betänker den noggrannhet och natur- 



^ Kartskizzer i Hist. de gent. hämtade från C. m. äro t. ex. II, 2 
(Hekla m. fl. berg pA, Island); II, 3 (Scalhold med omgifning på Island); 
II, 5 (klippan Munken i Nordatlantiska hafvet); II, 7 (Lofotens öar); II, 
10, 11 (partier från C. m:8 västliga Grönland); XVII, 4 (del af Island); 
XIX, 45 (skizz från Lacas albus) ; XX, 1 (nordändan af Bottniska viken, 
dock något olika mot C. m.); XXI, 3 (sydkusten af Island)^ Andra kart- 
skizzer i Hist. de gent. finnas t. ex. i II, 19 (Venern, Vettern och Mäla- 
ren); II, 23 (Öland, framstäldt i ett slags fågelperspektiv); II, 24 (Got- 
land på samma satt); II, 27 (Elgsnabben); II, 28 (inloppet till Stock- 
holm); II, 29 (del af Östergötlands skärgård); III, 20 (Vettern med 
Visingsö) etc. 

2 Så äro t. ex. bilderna I, 5 = IV, 12 och XX, 17 (delvis); I, 27 
= XX, 15; II, 11 -= XIX, 28; II, 14 = IV, 14; IV, 5 = XX, 2; V, 29 
(Amazon till häst) = XV, 21; = VIII, 26 = XI, 15; XI, 37=XVn, 29; 
XVI, 37 = XVI, 47; XIX, 1 = XIX, 32; XIX, 29 = XX, 21; XXI, 11 
= XXI, 15. 

^ Sådana större träsnitt finnas i I, 9; IV, 1; V, 8 (BråvaUa slag); 
IX, 8. 280; X, s. 326; XI, s. 558. 

* Hist. I, Gap. 26: "Etsi hsBc figura in Charta mea Gothica anno 
D. 1539 Venetiis in Patriarchatu descripta ac impressa sit" etc. Figuren 
foreställer ett värdshus på isen m. m. (från östersjökusten). 

^ H. HiLDEBRAND, Olaus Magni och hans historia, Hist. Tidskr. 
1884, s. 341. 



115 

trohet, som kännetecknar en stor del af nämnda bilder 
(framför allt å Carta marina) och som tyder på en med 
nordiska förhållanden fullt förtrogen upphofsman. 

Utan tvifvel har Olaus Magnus under största delen 
af sitt lif varit sysselsatt med insamlandet af material 
för sitt vidlyftiga geografiskt-etnografiska värk. Ehuru 
en stor del af detta material kom tilJ användning i ock 
med utarbetandet af Carta marina med tillhörande kom- 
mentar, synes Olaus dock alltjämt ha fortsatt med ökan- 
det af sina samlingar och med inhämtandet af nya upp- 
gifter samt varit sysselsatt härmed strax innan boken 
skulle läggas i pressa Arbetets uppgift var, som förut 
är antydt, att i alla afseenden komplettera kartan af 
1539 samt de föregående kommentartexterna; hvarför 
äfven t. ex. uppgifterna och innehållet i Opera breve 
ofta alldeles ordagrannt öfverflyttats till och inpassats i 
bokens text; men det vill synas, som om materialet växt 
författaren öfver hufvudet, så att han icke hunnit med 
att på ett systematiskt sätt sammanställa och genom- 
arbeta detsamma. Han torde därför ha nedskrifvit sitt 
arbete efter anteckningar, excerpter och bref, sådana 
dessa förelågo, utan att förut ha sökt åstadkomma något 
större sammanhang dem emellan. Till arbetets oordnade 
skick torde naturligtvis äfven ha bidragit författarens 
benägenhet i och för sig att sväfva ut vid sidan af äm- 
net, och att i samma bok och samma kapitel orda om 
saker, som måste anses tämligen främmande för hvarandra. 

HiLDEBRAND har påstått ^, att det icke ingick i Olaus 
Magnus' plan att i sitt värk lämna en utförligare skil-. 
dring af Sveriges (och Nordens) geografiska förhållanden, 
ja, att han öfverhufvud icke haft för afsikt att skrifva 
en svensk (eller nordisk) geografi. Denna mening kan 
jag icke biträda. Ty vid de geografiska notiserna i 
Opera breve 1539 hänvisar Olaus upprepade gånger till 
den utförligare framställning han annorstädes ''i en större 

1 Jrnfr Hist. XXI, C. 50. 

2 Histor. Tidakr., 1884, s. 316 och 323. 



116 

volym" skulle lämna. Härmed menas just det stora geo- 
grafiskt-etnografiska värket af år 1555, hvarför Olaus äf- 
ven i slutet af företalet till detsamma åt läsaren anför- 
tror den följande ^heskrif ningen öfver Skandinavien^ 
(sequentem Scandianse insulse descriptionem lectoris oculis 
subiicere libuit). 1555 års historia är en utvidgning af 
det mindre arbetet, 1539 års kommentartext (Opera breve), 
som på flera ställen kallas än ^ Geographia" än ^^De- 
scriptio Aquilonarium regionum^ . Uppenbarligen ansåg 
Olaus själf båda dessa arbeten vara af geografisk art, 
afsedda att lämna en skildring af Skandinaviens länder 
och folk. En betydlig del af innehållet i Olaus historia 
kunna vi visserligen numera icke räkna till geografien i 
modern mening, men detta är en helt annan sak, och i 
allmänhet kan Olaus Magnus ingalunda sägas ha afvikit 
från sin samtids uppfattning af hvad som borde med- 
tagas i en geografisk (''kosmografisk") framställning. 



Hvilka äro källorna till Olaus Magnus' historia? På 
den frågan kan genast svaras: först och främst Olaus 
Magnus själf, d. v. s. hans egna forskningar och iakt- 
tagelser, de muntliga upplysningar och berättelser han 
förskaffat sig o. s. v. Resultatet af allt detta blef hans 
geografiska och etnografiska uppgifter och skildringar från 
Norden, som i det följande skola bli föremål för närmare 
undersökning; för källorna till Carta marina, i de flästa 
fall desamma som för Hist. de gent., har jag i det före- 
gående redogjort. Men Olaus räknade sig till förtjänst 
att ha ökat sitt arbete med en vidlyftig lärd apparat af 
äldre och nyare auktorers omdömen och uppgifter; han 
synes liksom brodern ha varit en mycket beläst man, 
ehuru om båda gäller ^ att de omöjligen sett eller kun- 
nat se alla de författare som de anföra. Olaus citerar 



^ Jmfr ScHUCK, Svensk litteraturhistoria, s. 133. 



117 

öfver ett hundratal olika auktorer ända från Herodotus 
och Aristoteles fram till de tyska renässansgeograferna i 
första hälften af 16:de årh. Att redogöra för alla dessa 
skribenter ingår icke i planen för dessa studier, utan det 
kan här endast bli fråga om att i korthet omnämna dem, 
som haft någon betydelse för Olaus Magnus' fysisk-geo- 
grafiska uppfattning i allmänhet och för hans återgifvande 
af Nordens geografi i synnerhet. 

Den, hvars naturvetenskapliga och filosofiska skrifter 
utöfvat ett oerhördt stort inflytande på medeltidens lärda 
bildning, är den berömde stiftaren af peripatetiska skolan, 
filosofen från Stagira, Aristoteles ^ Ehuru en del af hans 
lärosatser redan tämligen tidigt sattes i omlopp hos de 
orientaliske kristne, blef han likväl först i slutet af 12:te 
och början af 13:de årh. så småningom känd i det egentliga 
västerlandet, och medeltidens naturvetenskapliga studier 
erhöUo härigenom ett betydande uppsving. Aristoteles' 
fysiska geografi accepterades nästan helt och hållet af 
skolastikens kosmografer; i synnerhet studerades flitigt 
hans " Meteorologia^ (4 böcker). Olaus Magnus citerar 
honom på det hela taget jämförelsevis sparsamt; dock 
ansluter han sig^ utan tvekan till den Aristoteliska upp- 
fattningen af rörelserna i luftlagren och af vindarnes upp- 
komst, en af de viktigaste punkterna i Aristoteles' fysisk- 
geografiska system ^. Utgjorde Aristoteles grundlaget för 
den senare medeltidens fysiska geografi, hämtade man där- 
emot under samma tid i astronomi och matematisk geografi 
sitt vetande från Ptolem^us' berömda arbete MsYdXr) 
(jovta^tc (magna constructio) eller ^^ Älmagest^^ som ara- 
berna kallade detsamma. Kalifen Al-Mamun (9:de årh.) 
hade låtit föranstalta en arabisk öf versättning af nämnda 



^ Jmfr E. Eretschmer, Die Physische Erdkunde im christlichen 
Xittelalter, Wien a. Olmutz 1889 (Geographische Abhandlungen hrsgeg. 
v. Albr. Penck, Bd IV, H. 1), s. 13 o. ff., s. 27. 

2 ffiat. I, 6; I, 9. 

' Jmfr Berger, Geschichte der wissenschaftl. Erdkunde der Griechen, 
II, Lpzg 1889, 8. 103 o. ff. 



118 

värk, som sedermera flera gånger reviderades. En sådan 
reviderad öfversättning kom genom korstågen till väster- 
landet, och på uppdrag af käjsar Fredrik I öfversattes 
den arabiska Almagest till latin af Gerhard af Cremona 
(1114— 1187) ^ På detta sätt blef alltså västerlandet be- 
kant med Ptolemseus. Så väl Johannes som Olaus Magnus 
ha studerat Almagest ; och, som jag i det föregående visat, 
förbryllades den förstnämnde i viss mån af de olika be- 
räkningarne i Almagest och i Ptolemseus' Geographia. 
Olaus anför (Hist. IV, 9) Ptolemseus' uppgifter om de 
nordligaste trakternas paralleler och längsta dag efter 
Almagest, men har likväl icke i enlighet härmed upp- 
gjort sin Carta marina, hvarför man här liksom i ett par 
andra punkter spårar en viss divergens i hans geogra- 
fiska ståndpunkt år 1539 och år 1555. Hvad Ptolemaeus' 
geografiska värk beträffar har jag i den föregående fram- 
ställningen redogjort för detsamma; dess inflytande på 
Olaus Magnus gör sig naturligtvis företrädesvis mera gäl- 
lande i afseende på Carta marina, hvars uppgift ju var 
att kartografiskt "supplera Ptolemaeus**, än i Hist. de 
gent. sept. 

Af de grekiska auktorerna har Olaus utom Aristo- 
teles och Ptolemseus äfven begagnat Strabo (f omkr. 24 
§. Kr.). Af romerska författare, som han anför, må näm- 
nas C^SAR (Comment. de bello Gallico), Pomponius Mela 
och CoRN. Tacitus. Det är dock i synnerhet tre skrift- 
ställare från den romerska tiden, hvilka Olaus Magnus 
mycket ofta använder; de äro L. Ann^us Seneca, Pli- 
Nius och C. Jul. Solinus. Senecas sju höcker ^ Natur ales 
qucestiones^ begagnades flitigt under medeltiden; de utgå 
i allmänhet från samma grundåskådning som Plinius, 
hvars stora encyklopediska arbete "Historia naturalis" 
citeras i nära nog hvarje kapitel af Hist. de gent. sept. 



^ WoLP, Geschichte der Astronomie. Miinchen 1877, 8. 197, ci- 
terad af Eretscumeb, o. a. a., s. 15. En latinsk öfversättning af Alma- 
gest, värkstäld af Boéthius, fans redan före Gerhard af Cremona, men 
hade icke erhållit någon utbredning. 



119 

SoLiNus kommer likaledes ej sällan till användning; den- 
nes geografiska värk "Collectanea rerum memorabilium^ 
(sannolikt 3:dje årh. e. Er.) är i hufvudsak ett utdrag 
(ofta ordagrannt afskrifvet) ur Plinius' Hist. natJ. En 
senai*e värkstäld bearbetning af Solinus' arbete har fått 
namnet ^ Polyhistor^ . Seneca, Plinius och Solinus an- 
vändes och citerades flitigt af medeltida författare och 
geografer både före och efter den tid Åristoteles och 
Ptolemseus blefvo kända i västerlandet, 

Från medeltidens äldre skede möta oss i Olaus' 
historia den spanske prästen Paulus Orosius, som i 5:te 
årh. skref ^Historia adversus paganos^^, samt Isidorus 

HiSPALENSIS (f 636)^. 

Jag har redan förut redogjort för de uppgifter rö- 
rande den Skandinaviska Norden, som förekomma hos 
Procopius, Jordanes och Paulus Diaconus; Olaus Mag- 
nus känner till dem alla. Från den longobardiske historie- 
skrifvaren har Olaus bland annat hämtat legenden om de 
^sju sofvarne^ , som berättas i den sistnämndes historia, 
men däremot egendomligt nog icke finnes återgifven å 
Oarta marina. Nämnda legend, enligt hvilkens första i 
skrift upptecknade lydelse sju kristne män på käjsar 
Decius' tid blifvit inneslutna i en grotta vid Efesus, eme- 
dan de vägrat att offra, men där bevarats i sofvande till- 
stånd under flera mansåldrar, berättas först af frankernas 
historieskrifvare biskop Gregorius af Tours (i 6:te årh.; 
Miraculor. Lib. VII, I, 92). Men nästa gång man i den 
västerländska litteraturen erfar någonting om **8ju sof- 
vare" är hos Paulus Diaconus (8:de årh.), som förlägger 
de sju männens sofplats under en hög klippa i en håla 
vid Germaniens mast aflägsna gränser västerut vid haf- 
vets strand; i närheten af denna plats bodde Scritobi- 



^ FoBBiOER, O. a. a. I, s. 458. Eretscumer, o. a. a., s. 12. 

* Isidoms' betydligaste väx'k är "Etymologiro" eller "Origines" i 
20 böcker, hvaraf 11 — 17 aro ägnade åt kosmografiska och fysisk-geo- 
grafiska spörsmål. Jmfr Kretschmer, anf. arb., s. 23. 



120 

nernas folk (d. v. s. "skridfinnarne")\ Denna sägen, 
som till sitt ursprung möjligen är germansk och först 
af Gregorius lokaliserats till Efesus samt i detta samman- 
hang fått en speciell martyromklädnad ^, återgifves af 
Olaus Magnus med Paulus Diaconus' egna ord (ehuru han 
äf ven känner varianten med käjsar Decius och Efesus) ; 
efter skildringen af Finmarken heter det (Hist. I, C. 3): 

« libet in primis comniuni omnium relationi in- 

sistere fidemque attribuere, in extremis Circium versus 
Aquilonaris Germanise finibus, in ipso Oceani littore ant- 
rum sub eminenti rupe conspici, ubi septem viri (incertum 
quo tempore) longo sopore sopiti quiescunt", o. s. v. Bilden 
återger sju i en klipphåla sofvande män. 

Hvad beträffar öfriga medeltida skriftställare, som 
innehålla uppgifter om Norden, känner Olaus icke till 
Adam af Bremen, men har i mycket stor utsträckning 
begagnat Saxo Grammaticus. Denne har användts som 
källa för en betydlig del af tredje och åttonde böckerna 
samt för hela femte boken ("de gigantibus") af Olaus' 
historia, dessutom för en mängd enskilda kapitel och i 
allmänhet öfverallt, där Nordens forntida hjältar och 
hjältebedrifter omtalas. Från Saxo härstammar äfven be- 
skrifningen af "Scricfinnia" och "Biarmia" m. m., hvar- 
till jag får tillfälle återkomma längre fram. 

Den medeltida skolastikens målsmän ha äfven in- 
värkat på Olaus, ehuru icke i samma mån som t. ex. 
renässansens. Bland skolastici, som citeras i Olaus' hi- 
storia, vill jag bland andra här nämna den engelske 
munken John de Holywood, vanligen kallad Sacrobosco *. 
Han var född i Holywood i Yorkshire, lefde omkr. år 
1220 och dog mellan 1244—1256. Den af honom för- 



^ Paul. Diac. Historia Longobard., I, 4. 

^ Jmfr V. Rydberg, Undersökningar i germansk mytologi, I, Sthm 
1886, 8. 529—545. 

^ Se JÖCHER, Gelehrt. Lexicon, IV, s. 18. Jmfr Kretschmeb, o. a. a., 
8. 27 o. ff., L. Gallois, Les Géographes Allemands de la Benaissance, 
Paris 1890, s. 3. 



121 

fattade lilla boken ^de Sphcera^ är af hufvudsakligen 
astronomiskt innehåll och utgör ett kort utdrag af Ptole- 
mseus' Almagest samt dess arabiska kommentatorer. Sa- 
croboscos bok var allmänt känd och spridd under senare 
medeltiden och användes äfven i skolorna samt utgick i 
en mängd editioner med tillhörande förklaringar och ut- 
lägg. Författaren citeras ett par gånger af Olaus Magnus 
under benämningen : "autorsphaerse" \ hvaraf synes framgå, 
att Olaus icke känt till Sacroboscos namn. 

Så mycket bättre har han däremot känt och begagnat 
tvänne andra lärda skolastiker, näml. Albertus Magnus 
och VicENTius AF Beauvais. Albertus Magnus var född 
Grefve af Bollstädt i Schwaben 1193. Utbildad i Padua 
inträdde han 1223 i dominikanerorden samt undervisade 
sedermera bl. a. i Regensburg, Strassburg, Paris och i 
Köln, där Thomas af Aquino var hans lärjunge. År 
1260 utnämndes han af påfven Alexander IV till biskop 
af Regensburg, men nedlade redan två år därefter sitt 
ämbete för att i Köln odeladt ägna sig åt vetenskapliga 
studier, där han äfven dog år 1280^. Albertus Magnus 
kan anses ha stått på höjden af sin samtid i afseende 
på lärdom och kunskaper, och hade gjort till sin uppgift 
att göra hela den Aristoteliska lärobyggnaden fullkomligt 
begriplig for medeltidens bildning. Hans värk äro där- 
för egentligen ett enda stort kommentararbete till Ari- 
stoteles. Utom 4 böcker "de cseloetmundo" (mest astro- 
nomiskt material) och "meteorum" (innehållande fysisk 
geografi) må här bland hans arbeten nämnas "liber de 
natura locorum** (af antropogeografiskt innehåll) samt 
den af Olaus Magnus i de sex sista böckerna af Hist. de 
gent. sept. mycket ofta citerade ^liher de animalibus" . 
ViNCENTius AF Beauvais (Bellovaceusis eller Burgundus) 
tillhörde äfven i likhet med Albertus Magnus dominikaner- 
orden, men angående tiden för hans författarskap vet man 

* Hist. I, c. 1. 

2 JöcusR, Gelehrt. LexicoD, I, s. 203. Jmfr Kretschmer, o. a. a., 
8. 28 o. ff. 



122 

ingenting annat, än att han lefvat i 13:de årh. under 
Ludvig den helige ^ Han var en af medeltidens störste 
excerpister, om ej den allra störste; och hans arbeten 
innehålla endast oerhörda massor af citat och notiser, 
hopsamlade utan något som hälst försök till bearbetning. 
Hans hufvudvärk är **Speculum maius^, hvaraf endast 
första delen, den s. k. ^ Speculum naturale*^ , äger geo- 
grafiskt intresse (innehållande meteorologi, hydrografi, 
agrikultur etc). "Speculum naturale" citeras af Olaus 
Magnus i de tre första samt i femte, nionde och elfte 
böckerna af hans historia. 

Af författare under renässansen har Olaus Magnus 
studerat en hel rad, framför allt italienske lärde och kom- 
mentatorer från 15:de och 16:de årh. Under sin långa 
vistelse i Italien hade han haft utmärkt tillfälle att sätta 
sig in i detta lands renässanslitteratur ^, och hela hans 
uppfattningssätt, sådant det framträder i hans geografiska 
arbeten, liksom äfven beskaffenheten af det material han 
behandlar, karaktäriserar tydligt Olaus Magnus som en 
värklig renässansman. Bland skriftställare på geogra- 
fiens område är det tillräckligt att här nämna Flavtus 
Blondus (t 1463), Zacharias Lilius (2:dra hälft, af 15:de 
årh.), ^NEAs Sylvius Piccolomini (1405 — 1464), Petrus 
Martyr d'ånghiera (1455 — 1525), som, ehuru född ita- 
lienare, dock sedermera blef medlem af Spaniens indiska 
råd och har sin största betydelse som spansk historie- 
skrifvare och geograf; slutligen Paulus Jo vius från Como 
(1483 — 1552). Denne är som källa för Olaus Magnus 
af ett särskildt intresse, emedan han tillhör de män un- 

^ JÖCHER, Gelehrt. Lexicon, IV, s. 1637 — 1638. Jmfr Eretscumeb, 
anf. arb., s. 30. 

^ Af de mänga italienske författare (icke särskildt i geografiska 
eller etnografiska ämnen), som anföras i Hist. de gent. sept., m& som 
exempel nämnas Leonhardus Bruni Aretinus (fr&n Arezzo) (f 1444), 
PoGGius Bracciolinus (1380 — 1459), Perottus (t 1480), Hermolaus Bar- 
BARUs (1453 — 1493), Pomponius L^tus fr&n Calabria (t 1497), Philippus 
Beroaldus (1457 — 1505), Coccius Sabellicus (1436 — 1506), RapaélMafpejus 
70LATERRANUS (t 1521) och Agathius (f 1542) m. fl. 



123 

der renässansen, hvilka, för att begagna ett betecknande 
uttryck, "upptäckt Ryssland^ ^ Förbindelsen mellan 
Ryssland och det öfriga Europa tager egentligen sin 
början under de tyska käjsarne Fredrik III och Maximi- 
lian I å ena sidan, Iwan den store (1462 — 1505) och Va- 
silij Iwanowitsch (1505—1533) å andra sidan. Beskick- 
ningar sändes från ömse håll, och tsar Vasilij skickade 
till och med år 1525 ett sändebud till påfven Clemens 
VII, Dmitrij Gerassimow^. Vid påfliga hofvet i Rom 
sammanträffade denne med den ofvannämnde Paulus Jo- 
vius, och genom att noga utfråga det ryska sändebudet 
kunde Paulus Jovius i sin ^libellus de legatione Basilii 
Magni principis Moscovice ad Clementem VIP, Romse 
1525 ^, lämna en ganska detaljerad framställning af Ryss- 
lands geografi. 

Olaus Magnus har emellertid icke blott begagnat 
Paulus Jovius, utan äfven dennes i åtskilliga afseenden 
vida intressantare föregångare, den polske läkaren och 
historieskrifvaren Matthias af Miechow eller Mechovius 
{f 1523), som år 1517 i Krakau publicerade sin märkliga 
bok om det östliga Europa ^de Sarmatia Asiana et Eu- 
ropea^^^. Matthias hade själf sett moskoviternas land, 
och uttalar sin förvåning öfver de oriktiga föreställ- 
ningar man i allmänhet hyste i västra Europa rörande 
Rysslands geografi. De hos de gamle geograferna så 
ofta omnämnda "Montes Bhiphcei et Hyperborei^^ , k hvilks^ 
berg de stora östeuropeiska floderna skulle ha sina källor, 
existerade — säger Matthias — alldeles icke ; de funnos 
blott på papperet och i kosmografernas inbillning. Denna 
utsago bekräftades äfven af Paulus Jovius efter de upp- 

* Jmfr L. Gallois, o. a. a., s. 193 o. flf. 

' Jmfr H. MiCHOW, Die ältesten Karten von Ruasland, Hamburg 
1884, 8. 6 o. ff., 8. 20 o. ff. 

' Denna berättelse finnes intagen i Sim. GRYNiEUs "Novus orbis 
Begionnm ac insularum veteribus incognitarum**, Basil. 1532, s. 532 o. ff., 
samt i "Berum moscoviticarum auctores varii", Francofm-t. 1600, s. 119 o. ff. 

* Arbetet är bl, a. tryckt i "Novus orbis Regionum", s. 483 o. ff. 
Jmfr L. Gallois, o. a. a., s. 193, not. 1, o. s. 194 o. ff. 



124 

lysningar han fått af Dmitrij Gerassimow, men Matthia» 
af Miechow är den förste, som upplyst västerlandet om 
obefintligheten af de, som man trodde, vid Europas nord- 
liga rand belägna Ripheiska bergen \ 

Matthias af Miechow, som äfven skrifvit **Chronica 
Polonorum" och där inledningsvis behandlat Polens geo- 
grafi, hade studerat både uti Italien och i Tyskland ^, ocb 
Olaus Magnus torde väl sannolikast i sistnämnda land 
ha blifvit bekant med hans skrifter. Hvad själfva de^ 
tyska renässansgeograferna beträffar, är det däremot på- 
fallande, huru litet Olaus känner till dessa. Om man. 
undantager Conrad Celtes (1453 — 1508)^, hvars geogra- 
fiska diktvärk ett par enstaka gånger citeras i Hist. de^ 
gent. sept., och Sebastian Munster (1489 — 1552), hvil- 
kens namn visserligen omnämnes af Olaus, men hvara 
arbete " Cosmographia universalis" (tryckt 1543), hvad 
Norden angår, nästan uteslutande är byggd på Olaus 
Magnus' karta och kommentartext samt sålunda icke in- 
värkat på Hist. de gent. sept., är det egentligen endast 
tre tyska författare, som för densamma blifvit använda. 
De äro geograferna Franciscus Irenicus och Jakob Zieg- 
LER samt historieskrifvaren Albert Krantzius. 

Franciscus Irenicus (Friedlieb) från Esslingen var 
född år 1495, och lät 1518 i Hagenau trycka sitt stora 
värk "Germanice Exegeseos Volumina duodecim^ , hvaraf 
första, sjunde, åttonde och tionde böckerna äro af spe- 
ciellt geografiskt innehåll^. Det är ett stort kompila- 
tionsarbete, alldeles öfverlastadt af hopsamlade citat oclr 
notiser. För framställningen af Norden har han bl. a. 
begagnat den danske geografen Claudius Olavus eller 



^ Pescubl, Geschichte der Erdkunde, s. 316, ansåg ännu, att det 
var SiGisM. y. Hekberstein, som först bidragit att skaffa denna mystiskfr 
bergskedja bort ur Europas geografi. Gallois, o. a. a., s. 194, fram- 
håller däremot Mechovius' prioritet. 

^ Se JÖCHER, Gelehrt. Lex. III, s. 294. 

' Se Gallois, o. a. a., s. 173 o. ff. 

* Jmfr Gallois, o. a. a., s. 184 o. ff. 



125 

NicoLAus Niger ^ Olaus anför i sitt företal Irenicus som 
en af hufvudkällorna till Hist. de gent., sept. och möjligt 
är, att en stor del af de klassiska (och andra) citat, som 
förekomma i Olaus' historia, just äro hämtade från nyss- 
nämnde författares arbete. I afseende på Nordens geo- 
grafi är Irenicus af mindre vikt; hufvudintresset med 
hans uppgifter anknyter sig till frågan, i hvilken ut- 
sträckning dessa äro hämtade från Olavus. 

Hvad Jakob Ziegleb däremot beträffar, har jag 
redan i det föregående framhållit, hvilket stort infly- 
tande hans karta och framför allt hans geografiska fram- 
ställning af Norden, den s. k. ^ Schondia^ (1532), haft 
på Oarta marina. Detta inflytande är äfven ganska be- 
tydligt ifråga om Hist. de gent. sept. Flere af de skil- 
dringar rörande Nordens folk (t. ex. Lapparne), som före- 
komma i Olaus historia, äro till en stor del direkt häm- 
tade från Ziegler. 

Äfven den hamburgske historieskrifvaren Albert 
Krantzius (1440 — 1517)^ har flitigt begagnats af Olaus 
Magnus. Krantzius' arbete ^^ Regnorum Aquilonarium Chro- 
nka^ , som utkom först efter författarens död i Strassburg 
1546, innehåller äfven kortare framställningar af de nor- 
diska ländernas geografi såsom inledningar till de respek- 
tive rikenas historia. Albert Krantzius hade icke själf 
företagit resor i Norden, men han har i icke obetydlig 
mån användt Adam af Bremen ("Descriptio Aquilonis 
Insularum'), utan att likväl känna hans namn. 



Af Olaus Magnus' historia 1555 utgafs sedermera, 
utom ett nytt fullständigt tryck 1567, äfven en mängd 
öfversättningar och utdrag på olika språk. Då jag varit 



* Se G. Storm, Den danske geograf Claudius Olavus eller Nicolaus 
Niger, Ymer, 1889, s. 142 o. ff. 

* Jmfr L. Daae, Nogle BemsBrkninger om Historieskriveren Albert 
Erantz, Norsk Hist. Tidskr., 2 Bsekke, 5 Bd. s. 223 o. ff. 



126 

i tillfälle att granska de äästa af dessa upplagor (inalles 
omkring ett tjugotal), skall jag här lämna en förteckning 
öfver desamma. 

1) BomcB 1555 (Historia de gentibus septentrionali- 
bus), fol. För innehållet och teckningarne i denna upp- 
laga, originalupplagan af Olaus' historia, har jag i det 
föregående redogjort. Den är, som nämndt, försedd med 
en mindre karta, identisk med den i Johannes Magnus*^ 
historia 1554 intagna s. k. ''Scandiana) insulse index ^. 
Utom ett ganska fullständigt register i början af boken 
finnas äfven innehållsuppgifter öfverallt angifna i margen 
till de särskilda kapitlen. I slutet är intaget ett ''Ap- 
pendix quorundam vocabularum affinitatem cum latino et 
Italico sermone habentium** (sidd. 804 — 810); därefter 
angifvas tryckfelen ("Errata") och så följer till sist: 
"Elenchus regnorum, provinciarum, regionum, domini- 
orum ac insolarum principaliorum in Septentrione consi- 
stentium, quarum in hoc opere frequentior passim fact& 
est mentio". Denna förteckning upptager 55 olika geo- 
grafiska namn, men i öfrigt hänvisas till 1539 års karta» 
Nederst på s. 814 (sista sidan) står angifvet ställe ocb 
tid (Jan. 1855) för tryckningen jämte boktryckarens namn 
Johan Maria de Viottis från Parma. A bokens sista 
blad är bröderna Magnus' vapen återgifvet jämte devi- 
sen: "Nihil est simul inventum et perfectum". Man vet, 
att Olaus sändt ett exemplar af sin bok till bl. a. Salz- 
burgerärkebiskopen Mikael af Kienburg^ För studium 
af Olaus Magnus' geografi och etnografi bör endast ocb 
uteslutande denna originalupplaga af hans historia an- 
vändas. 

2) ÄntwerpicB 1558, 8:o. ** Historia de gent. sept. 
authore Olao Magno Gotho. Ex officina Christophori 
Plantini.** Denna upplaga är ett utdrag ur Olaus' hi- 
storia samt innehåller 135 af figurerna i 1555 års upp- 
laga; dessa äro vanligen omvända, så att höger blifvit 



^ Enligt uppgift i Ficklers öfversättn. af Glans' historia, Bas. 1567. 



127 

vänster och tvärtom. Utdraget innehåller utom dedikation 
(till Viglius Zuichemus Frisius), företal och index = 192 
sidor, samt är, hvilket framgår af jämförelse med upp- 
lagan Antwerpise 1562, värkstäldt af stadssekreteraren i 
Antwerpen Cornelius Scribonius Grapheus. Privilegiet 
är dat. Briissel d. 29 Jan. 1558, utfärdadt af Philip de 
Lens åt boktryckaren Plantinus att gälla i fyra år. 

3) Änvers 1561, 8:o. "Histoire des Pais Septentrio- 
naux, par Olaus le Grand Goth." Upplagan, som jag 
icke sett, är enligt Warmholtz^ troligen en fransk ver- 
sion af Scribonius' utdrag. 

4) Vinegice 1561, 8:o. "Storia d' Olao Magno . . . 
de' Costumi de' Popoli Settentrionali, tradotta per M. 
Remigio Fiorentino .... oppresso Francesco Bindoni.** 
Dedikationen är af öfversättaren stäld till M. Pandolfo 
di Jacopo Biliotti, gentirhuomo fiorentino. Innehåller 
utom index 511 sidor. Ofversättningen följer ordagrannt 
Scribonius' utdrag och är utan figurer. 

5) Antwerpice 1562, 8:o. ** Historia de gent. sept. 
authore Olao Magno ... a Cornelio Scribonio Grapheo . . . 
sic in Epitomen redacta, ut non minus clare quam bre- 
viter quicquid apud Septentriones scitu dignum est, com- 
plectantur. Apud Joannem Bellerum." Denna upplaga är 
fullkomligt identisk med den af 1558, innehåller samma 
figurer och har samma sidoantal. 

6) Antwerpen 1562, 8:o. "De Wonderlyke Historie 
van de Noordersche Landen, door . . . Olaus de Groote . . . 
by M. Willem Silvius.** Detta är en holländsk öfver- 
sättning af Scribonius* utdrag med samma figurer som 
upplagorna 1558 och 1562 (lat.). 

7) Vinegice 1565, fol. "Historia delle Genti et 
della Natura delle cose Settentrionali da Olao Magno 
Gotho . . . Nuovamente tradotta in lingua Toscana . . . 
cum privilegio dell' lUust. Senato Veneto . . . oppresso i 
Giunti". I slutet står: "In Venetia Nella stamperia di 



* Wabmholtz, Bibliot. Suiogoth. III, s. 155. 



128 

Domenico Nicolini; Alle spese de gli heredi di Luc' An- 
tonio Giunti.* Är en trogen öfversättning af original- 
upplagan af Olaus* historia 1555, hvarvid endast dedika- 
tionen till kurfursten af Köln samt **appendice8" äro ute- 
slutna; den har med ytterst få och obetydliga förändrin- 
gar samma figurer som i 1555 års upplaga, men är utan 
karta. Innehåller 286 sidor. Hvem öfversättaren varit 
är okändt. 

8) Basel 1567, fol. «01aj Magnj Historien DerMitt- 
nächtigen Länder . . . ins HochteUtsch gebracht und mit 
fleiss transferiert durch Johann Baptisten Ficklebn von 
Weyl vor dem Schwarzwald etc.** 

Fickler var född år 1533, uppfostrades i tyska riks- 
staden Weile och anstäldes, sedan han i Ingolstadt full- 
bordat sina studier, som sekreterare hos ärkebiskop Mi- 
kael (Eienburg) af Salzburg. Sin öfversättning af Olaus 
Magnus' historia tillägnade han nyssnämnde ärkebiskops 
efterträdare, Johan Jacob von Kuen-Belasy, hvars palliura 
Fickler år 1560 hämtade i Rom. Fickler vann seder- 
mera juris doktorsgraden i Bologna, blef därpå hofråd 
hos kurfursten af Bayern och dog år 1610 ^ 

Att Ficklers öfversättning af Olaus' historia på 
samma gång är ett sammandrag framgår af dedikationen: 
". . . ist solche Beschreibung von mir in einen kurzen 
begryflf, weder di^ der Autor erstlich beschryben, zusamen 
gezogen, mit abschneidung etlicher unnötiger weitscheiffiger 
Digressionen und Argumenten.** Fickler känner Scribo- 
nius' utdrag af år 1562 men tillägger härom: **Doch 
habe ich mein Version nicht so gar in die Enge gezogen**. 
Dedikationen till ärkebiskop Johan Jacob af Salzburg är 
daterad Salzb. d. 18 Jan. 1567, och troligen sändes ar- 
betet kort därefter till Basel för att tryckas af den lärde 
historikern och boktryckaren därstädes Adam Henricpetbi 
(**Gedruckt zu Basel in der Officin Henricpetrina** finnes 
utsatt i slutet af Ficklers bok). 



* Jmfr Allgem. Deutsche Bibliographio, Bd 6, s. 775. 



129 

De i Romaupplagan 1555 af Olaus Magnus' historia 
förekommande figurerna ha äfven upptagits af Fickur^ 
men ha gjorts mindre och äro oftast omvända i likhet 
med träsnitten i Scribonius' utdrag 1558 och 1562; de 
778 kapitlen i uppl. 1555 sammandrogos till 460 (inalles 
623 sidor). Utom dedikation innehåller arbetet Olaus 
Magnus' företal (**Vorrede**), innehållsförteckning, samt, 
som förut är omtaladt, en efter Opera breve öfversatt 
och bearbetad tysk kommentartext till 1539 års karta 
("Carta marina**), benämnd: **Kurtzer begryff einer in- 
struction öder underweisung, welcher mässen die Tafel 
Mitnächtiger Länder" etc. Härtill har Fickler fogat den 
förut omtalade efter Carta marina m. fl. källor af honom 
utarbetade kartan öfver Norden, konstruerad i Donis' 
projektion och signerad "FW 1567**. 

9) Basilice 1567, M. ** Historia Olai Magni Gothi . . . 
de Gentium Septéntrionalium variis conditionibus stati- 
busve etc. . . . cum Cses. Maiest. Gratia et privilegio** .... 
A sista bladet står: **Basilise, ex Officina Henricpetrina 
Anno Salutis M.D.LXVH. Mense Martio.** Detta är en 
ny fullständig upplaga af Olaus Magnus' historia, (Romaj 
1555), utgifven af Adam Henricpetri, som tillägnat ar- 
betet åt käjsar Ferdinand I:s son, ärkehärtig Ferdinand 
af Österrike. I denna dedikation lämnar utgif våren en 
framställning af bokens innehåll samt upplyser, det han, 
för att bespara läsaren mödan att i hvarje fall söka rätt 
på de hos Olaus så ofta förekommande hänvisningarne 
till broderns Johannes Magnus' historia, låtit en därtill 
kompetent man D. Henricus P^dioneus på de lämpliga 
ställena i texten insätta utdrag ur nämnda värk. Så 
finnes t. ex. i andra kapitlet oförkortad intagen Johan- 
nes Magnus' geografiska inledning till sin historia, ^Situs 
Scandice^ , med åtföljande klimattabell efter Ptolemseus' 
Almagest. I slutet af boken tillades likaledes ett Ap- 
pendix^ , utgörande excerpter ur Johannes Magnus' hi- 
storia; arbetet har på detta sätt fått ett innehåll af 
854 sidor. 



130 

Dessutom finnes i denna Henricpetri upplaga inta- 
gen en förteckning öfver i boken citerade författare 
(**Autores qui in hoc libro citantur"), vidare Olaus Mag- 
nus' dedikation af broderns Johannes' historia, stäld till 
de svenske härtigarne (Erik, Johan, Magnus och Earl), 
samt ett särskildt tryckt utdrag ur Olaus' historia 1555: 
**De electione Regum Gothise ac Suetise** ^ Därefter föl- 
jer ^Joann. Magn. Prcefat. cap. VIP (ur hans historia), 
"Gothorum Sueonumque Regum tam externorum quam in- 
ternorum Catalogus" (likaledes ur Johannes' historia) 
samt en latinsk kommentar till 1539 års karta, benämnd 
**Ad Lectorem". Därpå kommer ett index, ofullständigt 
och i det hela värdelöst. 

Den i 1555 års upplaga förekommande innehålls- 
förteckningen i margen till kapitlen är här utelämnad; 
figurerna äro fullkomligt identiska med träsnitten i Fick- 
lers upplaga 1567. Enligt Brenner- var den latinska 
Baselupplagan af Olaus' historia troligen icke från bör- 
jan försedd med någon karta; i det exemplar jag begag- 
nat^ finnes däremot intagen Ficklers ofvannämnda karta 
af år 1567. 

10) Strassburg 1567?, 8:o. ** Beschreibung allerley 
Gelegenheyte, Sitten, Gebräuchen und Gewonheyten der 
mitnächtigen Völcker in Sueden, Ost- und West-Gothen, 
Norwegen und andern . . . Erstlich in Latein. Sprache 
beschriben durch Olaum Magnum ... in Teutsch bracht 
durch IsRAELEM AcHATiuM. Godruckt zu Strassburg durch 
Theodosius Rihel." Dedikationen är stäld till pfalzgrefven 
Georg Johan och till Christopher, markgrefve af Baden, 
kon. Gustaf I:s måg, samt daterad den 1 Sept. 1567 i 
Weissenberg, där åchatius var kyrkoherde. Upplagan 
är en noggrann öfversättning af Scribonius' utdrag, och 
innehåller samma figurer som uppl. 1558. Utgör utom 
dedikation och register 337 sidor. 

1 Hist. VIII, Cl. 

2 Norsk Hiat. Tidskrift, 2 R. 5 Bd, s. 402. 
* Å Upsala Universitetsbibliotek. 



131 

11) AnibergcB 1599, 12:o. **01ai Magni Gothi etc. 
De gent. Sept. Historia . . . sic in Epitomen redacta. 
Ex typographeio Forsteriano.*' Boktryckarens namn var 
Ifichael Forsterus. Upplagan är en ny edition af Scri- 
bonius* utdrag, men utan figurer; den innehåller till en 
början "Indicium Joh. Bodini viri clarissimi de hac Olai 
Magni historia rerum septentrionalium**, därefter index 
samt texten själf = 592 sidor. 

12) Francofurti 1618, 8:o. ** Historia Olai Magni 
Öothi De Gent. Sept. In Epitomen redacta. Sumptibus 
Christophori Vetteri.** Detta är Scribonius' utdrag med 
åtskilliga tillägg ur originalupplagan, gjorda af utgif va- 
ren, som kallar sig A. D. C. F. S. T. D. Uppl. är utan 
figurer samt innehåller utom företal och index 461 sidor. 

13) Francofurti 1622. Denna upplaga är enligt 
Warmholtz^ identisk med föregående, ehuru omtryckt 
med annat titelblad och nytt årtal. 

14) Amstelodami 1652, 8:o. Denna upplaga har 
tvänne titelblad, hvaraf det första är stucket i koppar 
och lyder: **Toonneel der Noordsche Landen daer op 
in 't kort al de wonderen en vreemdigheden diemen in 
die Landen vindt vertoont worden**; det andra tillägger: 
"^In^t Latijn beschreven door d'eerwaerdige Heer Olaus 
de Groot . . . met een korte een klare beschryvingh van 
Yslandt en Groenlandt, door Dithmarus Blefkenius beyde 
uyt het Latijn vertaelt. Hier is noch voor bygevoeght 
een kort en beknopt vertoogh van de Noordsche Ge- 
westen, met verscheyde Kaerten, die grotelijcks tot ver- 
lichtingh van dit werck dienen.** Denna holländska öf- 
versättning efter ett af de på latin tryckta utdragen, är 
uta7i bilder och innehåller utom Olaus Magnus* historia 
följande: 1) beskrifning öfver de nordiska länderna med 
tvänne mindre kartor, 2) beskrifning öfver Götaland med 
karta, 3) beskrifning öfver Nordkap med karta, 4) Elen- 
ehus Regnorum (i hoU. öfvers.), 5) Catalogus Regum, 



1 BibUot. Sviogoth. III, a. 152. 



132 

hämtad från 1567 års latinska Baselupplaga (likaledes i 
höll. öfvers.), 6) Blefkenius' beskrifning öfver Island och 
Grönland, innehållande 8 kapitel och 38 sidor \ 7) **0p 
de Noordsche Landen** (dikt af L. v. Boos). 

Denna upplaga af 1652 är i sin helhet tryckt ^by 
Nicolaes van Ravensteyn op S. Anthonis Marckt**; den del, 
som innehåller Olaus Magnus' historia, utgör 563 sidor. 

15) Lugduni Bat 1652, 12:o. Titelbladet, stucket 
i koppar, lyder: **01ai Magni Gentium Septentrionalium 
Historise Breviarium. Ex Officina Adriani Wijngaerden. " 
Detta utdrag innehåller utom Index, Elenchus och Cata- 
logus 611 sidor. Utan bilder. 

16) Lugduni Bat. 1654, 12:o. Denna upplaga har 
tvänne titelblad, hvaraf det ena lyder som föregående 
upplagas, det andra: '^Olai Magni Gothi Historise Sept. 
Gent. Breviarium Libri XXII. Editio nova ex prioribus 
emendatissima. ** Arbetet är tryckt ** apud Adrianum Wijn- 
gaerde et Franciscum Moiardum" och är en edition af 
Scrihonius* utdrag med tillägg af " Elenchus ** och **Ca- 
talogus**. Utan bilder. 589 sidor. 

17) London 1658, föl. "A Compendious History of 
the Goths, Swedes et Vandals and other Northern Na- 
tions. Written by Olaus Magnus.** Detta är en engelsk 
öfversättning af Scribonius' utdrag, af utgifvaren, J. Strea- 
ter, tillägnad lordambassadören i Sverige S. Bulstrode 
Whitlock. Utgör 342 sidor. 

18) London 1658. Denna uppl. är enligt Warm- 
HOLTz^ identisk med föregående, men tryckt i 8:o. 

19) Ämhergce 1662, 12:o, är lika med uppl. Am- 
bergse 1599, men tryckt tillsammans med en uppsats af 



^ Enligt Nordenskiöld, Stadier och forskningar, Sthm 1888, s. 22, 
not 2, trycktes Blefkenius' reseberättelse första gången i Leyden år 1607. 
Den är, som samme förf, uttrycker sig, "uppfyld af fabler och uppen- 
bara lögner", men synes likväl icke vara helt och hållet gripen ur luf- 
ten; Blefkenius uppger själf, att han (år 1563) besökt både Island och 
Grönland. 

2 Anf. arb., in, s. 156. 



133 

Alexander Sardus under gemensam tite]: ''De Moribus 
et Ritibus Gentium Libri Alexandri Sardi Ferrariensis et 
Olai Magni Gothi. Ex Officina Forsteriana", enligt Warm- 
HOLTz' uppgifts 

20) Amsterdam 1665, 8:o, är identisk med Antwer- 
penuppl. 1562, tryckt "by Hieronimus Sweets**. Utgör 
563 sidor. 

21) Amstelodami 1669, 12:o. **01ai Magni Gent. 
Sept. HistorisB Breviarium", tryckt **apud Joannem a 
Ravensteyn", är Scribonius' utdrag med samma innehåll 
som i Leydeneditionerna af 1652 och 1654. Utgör 492 
sidor. De fem sistnämnda upplagorna äro alla utan bilder. 



V. 



Hafvet i norr. Grönland. 

Olaus Magnus är den förste, som å sin karta 1539 
låter Skandinavien i norr begränsas af ett öppet hafK 
Föreställningen, att norr om Norge funnos vidsträckta 
landområden, torde ha sina rötter så långt tillbaka som 
i den nordiska mytologien (**Jotunheimar*') och uppträ- 
der äfven antydningsvis hos Adam af Bremen (i berät- 
telsen om frisernas färd till ett okändt nordligt land)^, 
hos Saxo Grammaticus* samt i Historia Norvegice; där 
talas nämligen om ett mellan Bjarmaland och Grönland 



* Anf. arb., III, s. 151—152. 

* Se härom Gust. Stokm, Ginungagap i Mytologien och i Geogra- 
flen, Arkiv f. Nord. filologi, VI, s. 844 o. ff. 

' Adam. Brem., IV, 39. (Deacriptio Insul. Aquilon.) 

^ Hist. Danica, I, a. 18: "Eadem a septentrione regionem ignoti 

sitas ac nominis intuetur . . . qaam ab adversis NorvagisB partibus in.- 

terflna pelagi separavit immensitas.** 



134 

beläget land, fullt af is och sändande stora isberg ut i 
bafvet. I 13:de årh. trodde man, att Bjarmaland, dit 
sjövägen från Norge dock vardt befunnen öppen och fri, 
sträckte sig så långt i norr och nordväst, att det sam- 
manhängde med nordliga Grönland; det heter härom i 
den gamla isländska geografien: '^¥rå Bjarmalandi gänga 
lönd till öbygda af nordrsett, allt til pess er Groenland 
tekr viÖ**, och i Gripla på samma sätt: **Frä Bjarma- 
landi liggja öbygöir norör allt till pess er Groenland 
kallast^ ^ Mellan Grönland och Bjarmaland hade man 
då en stor hafsvik, kallad "" Septentrionalis sinus^ eller 
*'Hafsbotn", senare "Trollebotn" ^; den benämndes äfven 
stundom ^Dumbshaf^ . Föreställningen om Grönlands kon- 
tinentala förbindelse med norra Europa lefde kvar under 
hela medeltiden och torde ha fått ytterligare näring däri- 
genom, att å Grönland påträffades en fauna, som man 
icke var van att finna på öar*^. 

Genom den danske geografen Claudius Olavus (c. 
1427) kom tron på det mystiska polarlandet i norr mel- 
lan Grönland och Ryssland in uti kartografien. Dennes 
benämningar för den omtalade **Hafsbotn** eller Ishafvet 
är "Nordhindbondh** (Nordrbotn) och "Congelatum mare**; 
norr om Norge längre åt öster följer det med nyssnämnda 
haf sammanhängande *'Tenebrosum mare** och **Quietum 
mare", lärda reminiscenser från "Caligans mare" och 
**Mare pigrum et prope immotum**, hvilka äro gamla 
benämningar för det nordliga Ishafvet. Af de på Ola- 
vus' uppfattning grundade karttypema kännetecknas den 



^ Grönlands historiske Mindesmserker, III, s. 216 och 222. 

2 Arkiv f. Nord. fil. VI, s. 78. 

^ Jmfr Peschel-Ruge, Geschichte der Erdkunde, s. 162, not 1. 
Sophus Ruge, Geschichte des Zeitalters der Entdeckungen, Berlin 1881, s. 19, 
gissar, att föreställningen om en landförbindelse mellan Grönland och 
Europa möjligen kunnat föranledas af den bekanta medeltidsfabeln, att 
en man vandrat till fots fr&n Grönland till Skandinavien, endast med- 
förande en get, af hvars mjölk han lifnärde sig. Förhållandet är dock 
sannolikare omvändt, i det nämnda legend väl knappast kunnat upp- 
komma utan genom tron pä landsammanhanget i norr. 



135 

8. k. Ulmtypen (i Ptolemseusupplagorna i Ulm 1482, 1486 
m. fl.) af ett land-område **Engronelant" norr om Norge, 
skildt därifrån af en västerifrån inskjutande hafsbukt; 
enligt Storms mening^ må denna förändring i den ur- 
sprungliga uppfattningen hos Olavus tillskrifvas infly- 
tande från Adam af Bremen eller Saxo Grammaticus, 
hvilka båda, som förut är nämudt, omtala ett okändt, 
norr om Norge beläget land. Zamoiskitypens kartor 
däremot återgifva det hos Olavus förekommande ofvan 
omnämnda landsammanhanget mellan Grönland och Ryss- 
land, och Grönland tecknas hädanefter enligt denna upp- 
fattning som en mot sydväst utskjutande stor halfö, i • 
nordost sammanhängande med nordligaste Skandinavien 
(t. ex. i Ptolemseusuppl. Argent. 1513). Zieglers karta 
1532, ehuru eljest af en fullkomligt ny typ, återger dock 
likaledes sammanhängande land mellan Gronlandia och 
Laponia. Man ser sålunda, att den sedan 9:de årh. öpp- 
nade och i Norden vidmakthållna sjövägen norr om Norge 
till Ryssland (Bjarmaland), hvilken väg Olavus också all- 
deles riktigt hade antydt på sin karta, så småningom 
alldeles försvann från kartorna uti 15:de och första hälf- 
ten af 16:de årh., sannolikt under intrycket af den 
fastrotade åsikten, att Grönland dock i hvarje fall måste 
sammanhänga med någon del af det nordligaste Europa, 
vare sig det nu var Ryssland eller Norge. 

I Norden pågick dock, som nyss antyddes, den sä- 
kerligen aldrig af brutna förbindelsen sjöledes mellan det 
nordliga Norge och Kolahalfön samt trakterna vid Hvita 
bafvet. Bjarmalandsfärder omtalas ganska ofta i de nor- 
ska konungasagorna och företogos ännu i första hälften 
af 13:de årh., i början af 14:de årh. anlades fästet 
Vargöhus (eller " Vargeyjarhus")^. Skandinaviske sjö- 
farande torde såväl före som efter denna tid ha idkat 
fiske och handel i fjordarne på Kolas nordkust, hvilken 

» Ymer, 1891, b. 36. 

2 Jmfr GusT. Stoem, Om Opdagelsen af Nordkap og Veien till det 
hvide Hav. Norske Geograf. Selskabs Aavbog, V, s. 91 o. ff. 



136 

kust ännu i dag efter Norrmännen bär namnet ^den 
murmanska^ . Och Sigismund von Herbebstein, hvilken 
tvänne gånger, 1517 och 1526, som tyske käjsaren» 
sändebud besökte Moskva, berättar om en resa (*^ Navigatiä 
per mare glaciale^) ^, som företogs år 1496 af en rysk be- 
skickning under Gregory Istoma (i sällskap med den dan- 
ske underhandlaren David Kock) från Dwina norr om 
Skandinaviska halfön till **Dront" (troligen misstag för 
**Troms**, d. v. s. Tromsö)^ och därefter till Köpenhamn; 
som anledning till valet af denna resväg uppgifves stri- 
digheter mellan Sverige och Ryssland (Sten Sture d. ä:& 
ryska krig 1495 — 1497) och ** uppror** i Sverige mot Dan- 
mark. Följande år, 1497, återvände tvänne ryska sände- 
bud, som uppehållit sig i Köpenhamn, på ett danskt far- 
tyg samma väg förbi Nordkap till sitt land igen^. 

Det är möjligt, att Olaus Magnus redan under sin 
vistelse i Norge .1518 skaffat sig någon underrättelse om 
denna obehindrade ** nordostpassage" till Ryssland, men 
i hvarje fall har han vid sitt studium af Matthias af 
MiECHOw's och Paulus Jovius' beskrifningar öfver Ryss- 
land icke kunnat undgå att öfvertygas af dessas bestämda 
uppgift om en stor öppen ocean, som i norr begränsade nyss- 
nämnda land, Matthias af Miechow talar nämligen om 
"Montes Oceani (in lubra et Corela) qui mediocres sunt 
per totam septentrionem Oceano adiacentes** ^ och Paulus 
Jovius uttalar sig (1525) på följande märkliga sätt: **Nemo 
ad Oceanum pervenerit, sed fama tantum ac ipsis plerun- 
que fabulosis mercatorum narrationibus auditae satis tamen 
constat, Dividnam innumerabiles trahentem ämnes ingenti 
cursu ad Aquilonem deferri, mareque ibi esse longe vastissi- 



* Herberstein, Berum Moscoviticarum Commentarii, Wien 1649. 
Finnes äfven intagen i samlingen Rerum Moscoviticar. Auctores varii, 
Francof. 1600. 

2 Se GusT. Storm, anf. st., s. 101. 

^ Jmfr M. Akiander, Utdrag ur ryska annaler, Suomi 1848, s. 



162. 



'* GRYNiEUS, Novus Orbis Begionum, s. 530. 



137 

mum, ita ut illinc ad Catayum legendo oram dextri litoris, 
nisi terra intersit, navibus perveneri posse certissima coniec- 
tura credendum sit*^ ^ Här hade sålunda Paulus Jovius 
tydligt framhållit möjligheten af en nordlig sjöväg till Östra 
Asien, och samma uppfattning synes äfven ha gjort sig 
gällande hos Olaus Magnus, ty nian vet, att han för den 
spanske historieskrifvaren Francisco Lopez från Gomera, 
med hvilken han, som förut är nämndt, sammanträffade 
i Bologna och i Venedig, berättat om de norske inbyggar- 
nes sjöfärder mot norr och därvid bestämdt förklarat, att 
man från Norge kunde segla rundt om nordligaste Europa 
ända till Kina^, Olaus synes icke ha fäst något större 
a&eende vid Paulus Jovius' något reserverade tillägg ^om 
ej land kommer emellan^ (nisi terra intersit); och att en 
dylik sjöfärd enligt Olaus' mening skulle gå nästan rakt 
öfver Nordpolen har af honom uppenbarligen icke ansetts 
utgöra något mera betydande hinder, då han i motsats 
till senare geografer (t. ex. Gerhard Mercator) icke trodde 
på befintligheten af några större polarländer, utan höll 
före, att vid själf va Nordpolen endast haf existerade. Det 
torde emellertid vara obestridligt, att det egentligen är 
genom inflytanden österifrån (indirekt från ryskt håll) 
Olaus Magnus fått kännedom om en öppen ocean norr om 
Europa och blifvit bragdt på tanken, att här existerade 
en nordostlig sjöväg till Kina och till länderna i östra 
Asien ^. 



* Geyn^us, Novus Orbis Regionum, s. 539. 

^ Jmfr bl, a. Gust. Storm, S0fareren Johannes Scolous, Norsk histor. 
tidskr. 2 R. 5 Bd., s. 885 o. £f. 

^ Tanken p& en dylik sjöförbindelse längst norra Europa till Asiens 
knltnrländer uppstod dock vid denna tid äfven bland engelsmän. Bobert 
TuoBNE, som en längre tid i egenskap af köpman var bosatt i Sevilla, 
ifrade i hög grad för upptäckandet af en dylik nordlig sjöväg för att 
hårigenom åstadkomma en konkurrens frän de engelska köpmännens sida 
med Portugals och Spaniens. Med anledning häraf skref Thorne memori- 
aler tiU Englands ambassadör i Madrid, Edvard Leigh, och till kon. Hen- 
rik Vm. 8e BicuABD Hakhjyt, The principael Navigations etc. of the 
English nation. London 1589, s. 250. Thorne utgaf äfven en karta &r 



138 

Hafvet norr och nordost om Skandinavien, hvilket 
på prseolaiska kartor vanligen kallas ^ mare congelatum ^ , 
**niare glaciale", **oceanus septentrionalis** eller "hiper- 
boreus** (Ziegler 1532), bär å Carta marina efter den 
klassiska traditionens föredöme benämningen ''det scy- 
thiska^ : oceanus Scithicus^. Namnet, som äfven före- 
kommer i Johannes Magnus' Situs Scandise, torde dock 
närmast vara hämtadt från Paulus Jovius, som likaledes 
använder detsamma; det finnes också utsatt (^oceanus 
Siticus") å den från Paulus härstammande kartan öfver 
Moscovia i Battista Agneses' atlas 1525 ^. Den scythiska 
oceanens kust sträcker sig å Olaus' karta öster om Skandi- 
naviens nordligaste punkt något åt söder, men den från 
polarhafvet åt söder inskjutande stora hafsbukten Hvita 
hafvet, som i den äldre nordiska litteraturen (**Gaudvik") 
och af Saxo (** Grand vicus**) hade beskrifvits såsom sam- 
manhängande med Ishafvet i norr, förvandlades af Olaus 
Magnus till en stor insjö (Lacus alhus), troligen på grund 
af en förväxling eller sammanblandning med Hvita haf- 
vets västligaste del, Kandalaks viken. Den i de föregående 
omtalade gamla benämningen «Dumbshaf« återfinnes äfven 
egendomligt nog å Carta marina (Doms haf), men icke, 
som i den fornnordiska geografien, afseende hafvet i norr, 
utan som namn å en sydost om Vardahus belägen, i för- 
bindelse med hafvet varande insjö eller bred fjord-bild- 
ning af ungefar samma storlek (å Cart. mar.) som Stor- 
sjön i Jämtland. Med detta Dotns haf kan Olaus väl 



1527, för hvilken redogöres i Nordenskiölds Facsimileatlas, s. 108 (N.T. 
XLI); å densamma har likväl nyssnämnda idé om en nordlig sjöväg till 
Eina icke fått n&got egentligt uttryck. I Sverige ifrade Gustaf Vasa för 
upptäckandet af en nordostpassage och framstälde därom förslag till 
fransmannen Huhert Languet år 1554 (Nordenskiöld, Vegas färd, I, s. 54), 
men året förut 1553 hade redan, som bekant, engelsmännen Willouguby 
och CuANCELLOR Öppnat den långa raden af färder i nordost. 

* Jmfr Opera breve samt Hist. I, s. 33: "Scythicum mare". 

^ Se MiCHOW, Die ältesten Karten von Russland, s. 20 o. ff., Taf. III. 



139 

knappast ha menat någonting annat än Varangerfjord \ 
men det återstår att finna anledningen till detta namns 
förekomst å Olaus' karta, så vida man ej får tänka sig, 
att det varit en rent lokal benämning för hafvet utanför 
Vardöhus och, som Munck påstår, för sin uppkomst haft att 
tacka udden eller klippan Domen (Domsnces), förr Dumbr^. 
Hafvet väster och nordväst om Norge kallar Olaus 
Mare Norvagicum, Norvagicus eller Norvegianus oceanus, 
äfven understundom helt enkelt **det nordliga hafvet**^. 
Dess gräns mot Västerhafvet (Occidum mare), äfven kalladt 
^det brifanniska^ eller ^ tyska hafvet^, torde enligt Olaus 
mening ha utgjorts af en linie, dragen från nordligaste 
punkten af Britannien till den midt emot belägna delen 
af norska kusten (Bukken fjord) ^. Vid Islands kuster an- 
vänder Carta marina benämningen *'Ishafvet*' eller Mare 
glaciale, som äfven begagnas om det nordliga hafvet i 
allmänhet, eljest kalladt **det scythiska" °. Farvattnet 
norr om Skottland heter liksom å de Ptolem^eiska kar- 
torna Mare Deucalidonicum. 

Om allt det underbara, som fans i den vidsträckta 
och ofantliga norra oceanen, å Carta marina sköljande 
tvänne '^partes Gruntlandke*^ och omgifvande Islandia, 
Fare, Heilandia^ Orcades, Hebrides samt ön Tile, yttrar 
Olaus följande^: *Quanta sint aquarum miracula, prse- 
sertim in vastissimo Oceano versus Septentrionem regni 
NorvegisB et plurium insularum eius, multi hique praeclari 
autores, magis forsitan aliorum assertione quam propria 
inspectione, vel experientia ostendere sunt conati. Quibus 
etsi verax aut verisimilior opinio ob inscrutabilis naturse 
maiestatem per omnia non assenserit, scriptis tamen eorum 
qualicunque ratione munitis, magna pars fidei non veniet 



' EUer sknlle man möjligen här kunna förmoda en dunkel före- 
staUning om existensen af Enare träsk? 

* Munck, Norge i Middelalderen, s. 15. 

* Jmfr Hist. II, C. 8. IV, C, 2, XXI, C. 1, 5, Opera breve. 

* Jmfr Hist. XX, C. 29; XXI, C. 30. 

* Hist. I, C. 33. « Hist. II, prsBf. 



140 

abneganda. Tanta etenim mirabilia in ea Oceani vastitate 
sita sunt, ut vix prsecellenti ratione sufficiant demonstrare. ^ 
Och på ett annat ställe lämnas en liflig skildring af oce- 
anen och dess enligt Olaus' uppfattning vidunderliga djur- 
lif^. Att den västliga oceanen eller Atlanten uppfylde» 
af stora hafsdjur och sjövidunder, var nämligen en gam- 
mal allmänt utbredd föreställning^, som i synnerhet kom 
till uttryck i alla de bilder och teckningar häraf, som 
förekommo på de medeltida kompass- eller portolankar- 
torna och som genom dessa äfven infördes i den tryckta 
kartlitteraturen. Särskildt synes just Nordatlantiska haf- 
vet mellan Norge, Island och Grönland i forna tider an- 
setts vara och äfven värkligen varit ett hemvist och sam- 
lingsplats för ett stort antal olika hvalarter, af hvilka 
en hel hop omnämnes t. ex. i Kongespejlet (från c. 1250). 
Längre fram i tiden omtalar Ziegler (1532) väldiga, 100^ 
alnar långa hvalar i hafvet väster om Norge, hvilka "ryta 
på ett gräsligt sätt" (rugiunt horrendum). Olaus Magnus 
har på ett utförligt sätt skildrat samma sak och återger 
å sin karta i nyssnämnda haf en mängd fantastiska af- 
bildningar af kolossala hvaldjur och hafsmonster; en af 
dessa teckningar föreställer, som förut är nämndt, hval- 
fisken Jasconius ("Jason^ eller ^Jasonis"), hvilken den 
helige Brandanus och hans följeslagare höllo för en ö. 
Denna legend är å Carta marina lokaliserad till hafvet 
midt emellan Norge och Island. Orsaken till, att hvalar 
uppträdde i sådan mängd i den norska Oceanen, ansåg 
Olaus vara hafvets ofantliga djup ("propter inscrutabilem 
aquarum profunditatem"), och han tillägger härvid: "In 
profundo etiam maris multa piscium genera sunt, quae 
nunquam vel rarissime hominumaspectibusprsesentantur" ^. 
Hvalarne åstadkommo, som Olaus uppgifver, svåra 
hinder och faror för sjöfarande och för skeppsfarten i det 



* Hist. XXI, prsBf. 

^ Jmfr Plinius, Hist. Natur. IX, O. 5, som äfven Olans Magnus 
anför Hist. XXI, C. 7. 

3 Hist. XXI, C. 7. 



141 

nordliga hafvet. Så ser man å hans karta österut från 
Island ett danskt fartyg kullvräkas af en stor hval, hvarom 
det heter: "pondere suo in proram vel puppim iniecto et 
impresso navim deprimit et submergit: quandoque sola 
aqua nocere non contenta, dorso vel cauda navim, ut 
minusculum aliquod vas, crudeliter evertit** ^ Och söder 
om Island ser man, hur besättningen på ett lybskt far- 
tyg söker skrämma ett par anländande hvaldjur medelst 
blåsande i trumpeter och genom att utkasta tomtunnor ^, 
hvilket senare sätt länge synes ha varit i bruk bland sjö- 
männen. Ett annat medel, som användes för att bli 
hvalame kvitt, var att i hafvet hälla lut af bäfvergäll 
Caspersione lixivii ab omni parte navis ex castoreo con- 
fecti-)^ 

De hvalarter Olaus Magnus omtalar i Nordhafvet 
äro i korthet följande: Balcena, den största af alla, 100 
ä 300 fot lång, förmodligen den s. k. blåhvalen (Balse- 
noptera Sibbaldii), hvars strid med och besegring af den 
mindre Orca, d. v. s. späckhuggaren (Oroa gladiator) Olaus 
beskrifver: "Orca . . . belua trunculenta dentibus, quibus 
ceu Libumicarum rostris secreta balense ac vituli eius 
corpus lacerat, vel celeriter aculeato dorso discurrit eam 
agitando, ut in vada littoraque protrudat. Illa vero, scilic. 
balena, pondere vasti corporis ad flexum immobilis ad 
repugnandum astutise orcse iners, in fuga unicum prsesi- 
dimn coUocat: licet ea fuga infirmior sit, eo quod ignaua 
belua pondere suo onerata ad vada periculaque evitanda 
directore indigeat** ^ En ofantlig hval (blåhval?) hade 
år 1532 drifvit i land vid Thinemuth i England ; dess ref- 

' Hist. XXI, c. 7. 

* Jmfr Hist. XXI, C. 32: ** periculo subvenitur proiectioiie 

magnomm vasorum — — vel alto clangore tubamm. 

' Hist. ibid. Zikglkb, Schondia, (Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, N:o 
2, 1, 8. 22 — 28), omnämner samma hjälpmedel: "Bemedium est autem 
navigantibus castorenm dilutum aqaa et in mare effusnm, hoc tanque 
aconito petitus grex Balenarum totas repente dissipatur et in profandum 
fertur". 

* Hist. XXI, C. 9. 



142 

ben mätte i längd 21 fot ^ En annan hvalart var Physeter 
(P. spermaceti), som af Olaus f ramställes med ett stort 
hufvud liknande en hästs; om denna hval heter det: ''in 
perniciem navigantium plerunque ultra navium antennas 
se extoUit, haustosque fistulis fluctus supra caput collec- 
tos ita eructat, ut nimbosa alluvie plerunque näves for- 
tissimas deprimat aut maximo periculo navigantes expo- 
nat" ^. Det var hvalar af detta slag, berättar Olaus (med 
stöd af Strabo, XV), hvilka Nearchus mötte på sin be- 
römda sjöfärd i Indiska oceanen och lät skrämma ''tuba- 
rum sonitu et plausu exaudito" ^. Vidare omtalas Xiphia 
eller svärdfisken (Xiphia gladius), Monoceros d. v. s. nar- 
hvalen (Monodon) och Serra eller sågfisken samt ett "por- 
ens monstrosus Oceani MDXXXII visus"^; slutligen spring- 
hval eller tumlare (delphiner) ^. 

Ett annat slag af odjur i norska oceanen beskrifver 
Olaus så: "capitibus quadratis undique spinosis et acutis 
ac longis cornibus circundatis, instar radicis arboris ex- 
tirpatae* ^, hvarmed säkerligen menas bläckfisken (Sepia). 
Olaus berättar, att ärkebiskopen Erik Walkendorflf omkr. 
år 1520 hade sändt hufvudet af ett dylikt vidunder, 
inlagt i salt, till påfven Leo X jämte en skrifvelse, inne- 
hållande en skildring af nämnda djur^. Om den utan- 
för västkusten af Norge sig uppenbarande ^ stora sjöar- 
men^ förtäljer Olaus ^: "Qui navalibus exercitiis in littori-^ 
bus Norvegise, vel mercaturse, vel piscaturse operam na- 
vant, conformi testimonio stupendam sane rem asserunt, 
serpentem videlicet vastse molis, ducentorum pedum et 
amplius longitudine ac viginti pedum spissitudine, in rupi- 
bus et cavernis penes öras maris Bergensium versari; qui 
vitulos, agnos, porcos voraturus, ab antris solum lucido noc- 
tis tempore in aestate exit, vel polypos, locustas, et genera 
marinorum cancrorum ut deglutiat, maria transmittit. A 
collo deinceps dependentes pilos cubitalis longitudinis habet,. 

1 Hiat. XXI, c. 13. ^ Hist. XXI, C. 6. ^ Hist. ibid. 

■* Cart. mar.; jmfr Hiat. XXI, C. 26. ^ Hist. XXI, C. 10. 

6 Hiöt. XXI, C. 5. ' Hiat. ibid. » Hist. XXI, O. 43. 



143 

squamasque acutas, atro colore et flammeos oculos ruti- 
lantes. Hic navigia infestat, hominesque se in sublime 
instar columnse erigens rapit ac devorat." Å Carta ma- 
rina är väster om Helgaland ute i hafvet återgifven bil- 
den af en väldig sjöorm (**300 pedum"), som anfaller 
ett seglande fartyg("gothi*'). 

Att Olaus i öfrigt förestälde sig Nordhafvet vara 
uppfyldt af ett synnerligen rikt organiskt lif framgår 
af följande uppräkning: **Pr8eterea (se. mari inesse licet 
intelligere intuentibus) spongias, urticas, stellas, lamias, 
milvos, monachos, vaccas, lupos, erythinos, spondylos, 
mures, passeres, merulas, corvos, rånas, phorcos, boves, 
arietes, equos, asinos, canes, locustas, vitulos, arbores, 
rotas, cantharos, leones, aquilas, dracones, hirundines et 
similes" \ 

Nordhafvet var äfvenledes ett mycket trafikeradt 
haf ; å Carta marina ser man en mängd seglande skepp, 
tillhörande olika sjöfartsidkande nationer. Framför allt 
idkade hanseaterna handel och sjöfart i norr (på Island) 
både från Lubeck, Hamburg och Bremen. Men äfven 
engelsmän och skottar, danskar, norrmän och svenskar 
(**gothi**) beforo nämnda stormuppfylda och på stora 
h valdjur och hafsvidunder rika ocean. Sjöfärder å den- 
samma ansågos vara mycket farliga, i synnerhet på grund 
af de häftiga sydväst- och nordliga vindarne ^. 



Olaus Magnus har vid Carta marinas öfre rand norr 
om Island uppritat tvänne mot söder utskjutande och 
från hvarandra åtskilda mindre landområden, hvilka pry- 
das af åtkilliga människofigurer, boningar, tält m. m. 
och hvilka båda bära inskriften pars Gruntlandice. Här- 
till har Olaus fogat ett par korta notiser i Opera breve; 
och i 'sin historia ägnar han andra bokens tionde och 
elfte kapitel åt beskrifningen af Grönlands farliga kust 

* Hiat. XXI, preef. ^ j^jf,, Hist. II, C. 5, 8 m. fl. 



144 

samt dess invånare. Där iSnnas äfven aftecknade ett 
par kartskizzer med figurer o. s. v., bvilka delvis äro 
de samma som de å Carta marina förekommande. Och 
slutligen har man för Olaus Magnus' uppfattning af 
Grönland ännu en källa, nämligen den förut flera gånger 
omnämnda spanska prästen och historieskrifvaren Fran- 
CESCO LoPEZ från Gomera, hvars uppgifter rörande nyss- 
nämnda land (i Indiens historia 1553) med all säkerhet 
äro hämtade från Olaus Magnus ^ 

Ehuru samfårdseln mellan Norge och de skandina- 
viska kolonierna i Grönland från midten af 14:de årh. 
så småningom afstannade och kan sägas ha fullkomligt 
upphört i början af 15:de årh. ^, torde likväl en med 
värkligheten ganska öfverensstämmande tradition rörande 
landets utseende och form ha lefvat kvar i Norden ända 
i slutet af samma årh. Detta framgår bl. a. af Zamoi- 
skikartans teckning af Grönland såsom en mot sydväst 
utskjutande stor halfö, å hvilken en terrängbeteckning 
förekommer, som låter förmoda, att kartritaren känt till 
den hela landet betäckande inlandsisen. Denna karta, 
hvilken, som förut är omtaladt, torde utgöra en kopia af 
Claudius Olavus' originalkarta och är förfärdigad efter 



* Jmfr GusT. Storm, S0fareren Johannes Scolvus og hane Reise 
til Labrador eller Gr0nland, Norsk Histor. Tidskr., II R. 5 Bd., s. 385 o. flf. 

^ Man vet, att ett skepp, som skulle segla från Norge till Island 
år 1406, i stället kom till Grönland, att besättningen uppehöll sig där 
i 4 år, och att skeppet först år 1410 kom tilbaka till Norge; detta är, 
så vidt man känner, sista gången det talas om skeppsfart mellan Grön- 
land och Norge. Jmfr GusT. Storm, Claudius Olavus, Ymer 1889, s. 140. 
Törs man fästa tillit till en framställning af en fransk lärd i det 17:de 
årh., Peyere, lär emellertid denna skeppsfart ej ha upphört förrän ett 
godt stycke in i 15:de årh., ty han meddelar att de tyska köpmännen i 
Bergen år 1484 på en gång dödade alla de män i Bergen, 40 till antalet, 
som då voro de enda, hvilka kände segelleden till Grönland. Huru det 
än må förhålla sig med trovärdigheten af denna berättelse, säkert är, 
att omkr. 1500 var Grönland fullkomligt okändt för Europa, så att Erik 
Walkendorff år 1516 kunde göra förberedelser till ett återupptäckande 
af landet. Jmfr Finnur Jönsson, En kort Udsigt över den Islandsk-Grön- 
ländske Kolonis Historie, Nordisk Tidskrift, 1893, s. 533 o. flf. 



145 

1474, återgaf äfven den gamla nordiska föreställningen, 
att Grönland i norr sammanhängde med Nordeuropa. 
Zamoiskitypens framställning (af Grönland och Nord- 
europa) upptogs af en hel del världskartor från slutet af 
15:de och första hälften af 16:de årh., under det att 
samtidigt härmed en annan uppfattning af Grönlands 
läge och kontinentala sammanhang gjorde sig gällande. 
När portugisen Gaspar Gortebeal på sin första resa 
norrut år 1500 påträffade Grönland, ansåg han nämligen 
detta land vara nordostspetsen af Asien, och på Alb. 
Cantinos karta af 1503, som tydligt återger Grönlands 
sydspets och halföform, finnes här påskriften ''a ponta 
de Asia^. En annan portugisisk karta från omkr. år 
1504 har likaledes den karaktäristiska sydspetsen af 
Grönland under antagande, att landet sammanhängde med 
Asien \ Samma uppfattning förekommer på Buysch's 
karta 1508 och i en och annan upplaga af Ptolema3us. 
Man slog sedermera tillsammans Labrador och Grönland 
till en halfö ** Terra de Labrador" nordost om *'Bacca- 
laos** (d. v. s. Newfoundland), med h vilket land det först- 
nämnda ansågs vara förenadt. Zieglers karta 1532, som 
visserligen låter Grönland medelst ett långt landbälte i 
norr hänga tillsammans med Norge, låter likväl på samma 
gång Grönland i sydost öfvergå i ** Terra Bacallaos**, som 
han förlägger midt emot Island. **Mot väster och norr", 
säger han, "är gränsen mellan landen och hafven okänd" ^. 
I det föregående har jag visat, huruledes Olaus 
Magnus afgjordt bröt med den uppfattning, som antog 
ett kontinentalt sammanhang mellan Grönland och Nord- 
europa (Norge eller Bjarnaland). Däremot synes han 
icke varit på det klara angående Grönlands förhållande 
i detta afseende till "Indien" (o: Asien), emedan Gomeba, 
för hvilken han tjänat som sagesman, yttrar sig på föl- 



* Storm, S0fareren Joh. Scolvus, anf. st. 

* ZiEGLEE, Schondia, Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, N:o 2, 1, a. 8—9: 
'ad ocoidentem et septentrionem terminatnr incognito fine terrarum et 



marinum**. 



10 



146 

jande sätt: '^Enligt någras (d. v. s. Olaus Magnus') ut- 
sago ligger Gruntlandia 50 mil från Indien, nämligen 
från den landsdel, som kallas Labrador. Man vet ännu 
icke, om detta land är landfast med Gruntlandia eller 
om det ligger ett sund emellan dem. Om det hela är 
ett enda land, komma jordens båda halfklot (d. v. s. 
landhalfklot) att ligga tätt intill hvarandra, omkring 
Nordpolen eller nedanför, ty det är icke mer än 40 
eller 50 mil från Finmarken till Grönland; och till ock 
med om det är ett sund (mellan dem) ligga de dock myc- 
ket nära hvarandra'' ^ Själf säger Olaus Magnus i sin 
historia, att Grönlands östra kuster "vända sig mot Norge 
och fortsätta så till inemot Norges konungs oöfvervinne- 
liga fästning Vardehus", men — fortsätter han, med 
användande af Zieglers of van anförda ord — * landet ut- 
breder sig mot väster och norr med okända gränser till 
lands och vatten" ^. 

Att Olaus Magnus känt till de i slutet af 15:de och 
första början af 16:de årh. företagna upptäcktsresorna i 
de nordvästra delarne af Atlanten framgår af uppgifter 
härom i hans historia. Det heter sålunda på tal om 
syd västvindarnes våldsamhet i de nordiska farvattnen, 
att detta faktum ligger i öppen dag igenom de sjöfärder 
portugiserna företagit tiU nämnda trakter för att uppsöka 
nya länder^ ^. 

Redan år 1464 skall Joaö Yaz Cortebeal, ståthål- 
lare på Terceira (en af Azorerna), ha besökt ett stock- 
fiskland (terra do bacalhao), hvarmed svårligen kan ha- 



' Storm, anf. arb., Noi-sk Hi3t. Tid. 2 B. 5 Bd, a. 387. 

^ Hist. II, C. 10: "Orientaliora huias terrsB . . Norvegiam respi- 
cinnt: quse y erans inauperabilem arcem Begia Norvegise Yardahna conti- 
nuantar, aed ad Septentrionalem plågarn et partem Occidentalem incognito 
fine terrarnm et aqnarum ampliantnr". 

^ Hiat. II, G. 10: "Yentaa enim Gircma .... adeo vehemena in 
Septentrionalibua aquia eat . . . ut quaai fatalia et formidabilis omnibns 
eo nayigantibua ait timendna. Quibua antem hsec eyeniant in prompta 
snnt Portagalenaea noyaa adhnc terraa pro perpetuanda gentis ene gloria, 
(magia quam diyitiia) quffiaitnri'*. 



147 

menats något annat än Island. Det är möjligt, att so- 
nen Gaspar Cortereal redan före 1500 gjort sin första 
resa mot nordväst öfver Atlantiska oceanen; däremot 
torde det vara utom allt tvifvel, att han, som förut är 
nämndt, år 1500 stötte på Grönland. Resorna mot nord- 
väst (* Labrador** — ** Terra Cortereal" — "Bacalhaos**) 
fortsattes de följande åren såväl af Gaspar som hans bror 
MiGUEL Cortereal, men underrättelserna härom äro syn- 
nerligen sparsamma och förvirrade \ Säkert synes emel- 
lertid vara, att Olaus Magnus haft reda på dessa portu- 
gisernas färder och med anledning däraf kunnat för Go- 
mera framställa sin ofvan antydda mening om möjlig- 
heten af Grönlands landsammanhang med Asien. Olaus 
framhåller äfven, att spanjorer och fransmän af stormar 
drifvits till ogästvänliga kuster i norr (Grönland)^, men 
hvad spanjorerna beträffar är uppgiften härom, som äfven 
Storm framhåller, ohistorisk; rörande fransmännen knn 
däremot Olaus Magnus' upplysning vara riktig, då ju 
möjligen skeppare från Bretagne under sina resor till 
Newfoundland och Cap Breton-öarne (efter 1504) kunnat 
stormdrifvas mot norr och därvid kunnat stöta på Grön- 
land ^ 

Utom notiser och underrättelser från portugisiska 
och franska sjöfarande (eller hanseatiska skeppare), in- 
hämtade genom segelanvisningar och kursböcker eller på 
annat sätt^, torde äfven någon bestämd kartografisk 
källa rörande Grönland stått Olaus Magnus till buds. 
Prof. Storm har uppvisat, att Olaus, antagligen på ett 



^ Jmfr Peschel-Buge, Geshichte der Erdkunde, s. 290, Buge, Ge- 
schichte des Zeitalters der Entdeckungen, s. 504 o. ff. Harisse, Les Cor- 
tereals, Parie 1883. Storm, Norsk Hist. Tid. anf. st., s. 391. 

* Hiet. II, C. 10: **8nnt et Hispanianim Galliaramqne näves sab- 
vissimis yentis appolssB, ut inhospitalia ea littora ingrediantur inviti, 
poenam geminantes, qnod gentea illius lingusB commercium vel fidem 
non habent exploratam". 

^ Jmfr Storm, anf. st., N. H. T. 2 B. 5 Bd, s. 391. 

* Hist. II, C. 11 (bör vara 12) heter det: "freqnens hominum relä- 
tio de miris huins terra GmntlandisB mihi etiam per graves viros facta". 



148 

sjökort (eller en kompasskarta), funnit upplysningar om 
en omkr. 1494 företagen resa till Grönlands ostkust af 
befallningsmannen öfver Yardöhus och Island Didrik 
PiNiNG och hans styrman Johannes Scolvus. Detta be- 
styrkes dels genom Olaus Magnus' egendomliga berättelse 
om tvänne sjöröfvare ^Pining^ och ^Potorst^, h vilka 
(1494) slagit sig ned på klippan Hvitsärk och därifrån 
drefvo sjöröfveri och som där uppbyggt en blykompass 
till sjöröfvares vägledning^; dels genom Gomeras från 
Olaus Magnus hämtade uppgift, att ^hit (d. v. s. ett 
land i väster, hvilket Gomera trodde vara Labrador) ha 
också kommit män från Norge med lotsen (styrman- 
nen) Johannes Scolvus^ ^. Att Olaus fått notisen om 
Pining och Scolvus från en kompasskarta förefaller mig 
ytterst sannolikt, men då måste man äfven antaga, att 
han å Carta marina inlagt sina båda Grönland med led- 
ning af en dylik karta, hvarvid naturligtvis kompassens 
missvisning icke tagits i betraktande. 

Det hos Olaus förekommande namnet på Grönland 
är Gruntlandia, hvilken benämning starkt påminner om 
**Gruenlant" på Johannes Ruysch's karta 1508; denna 
karta har äfven, som förut är visadt, af Olaus med säker- 
het blifvit använd. "Gruntlandia — säger Olaus ^ — a 
batalisso seu eminente arena nominata, aut ab aliis a vi- 
rore^ dicta est." Kusten beskrifves på följande sätt: 
"... littora eius regionis admodum arenosa sunt vora- 
ginibusque plena, quasi inter profundas valtes, sublimesque 
montes itinerandum föret: in quorum vertice arbores vi 
tempestatum evulsse atque eo depulsse putrescentes, ibi- 
demque firmatse, facili attactu confodiunt näves: quae 
etsi arte laboreque hsec pericula evadere velint, nequa- 
quam vi ssevorum ventorum permittuntur. " I denna be- 



* Hiat. II, C. 11. Jmfr Cart. mar. 
^ Jmfr Storm, anf. afhftndl. 
3 Hist. n, C. 11 (se. 12J. 

** ZiEGLER, Schondia anf. st., s. 4: "Gronlandia interpretatnr virens 
terra, sic dicta ob insignem proyentum pabnli". 



149 

skrifhing bör man särskildt lägga märke till uppgiften 
'^inter profundas valles sublimesque montes etc", hvilket 
endast torde kunna afse en inskuren af höga klippväggar 
karaktäriserad fjordkust, Carta marina anger vid denna 
kust (ostkusten af de båda "partes Gruntlandise") stark 
strömj därjämte en mängd drifved, spillror af vrak, för- 
olyckade fartyg och människor o. s. v. 

Af detta framgår med bestämd visshet, att Olaus 
här just afsett Grönlands ostkust eller någon del af den- 
samma. Utanför denna kust går den från NO. kommande 
östgrönländska polarströmmen fram; och till följd af det 
stora bälte af drifis, som ditförd af strömmen liksom en 
mur hindrar eller försvårar tillträdet till land, är nämnda 
kust åtminstone söder om 66:te breddgraden mycket otill- 
gänglig och har såväl i äldre som i nyare tider varit hemvi- 
sten för en mängd skeppsbrott; fartygen ha fastnat i 
packisen och krossats, hvarefter de skeppsbrutne antin- 
gen omkommit eller under otroliga mödor på isflak drif- 
vit i land. Kusten är på flera ställen mycket hög och 
liknar ett vildt sönderslitet alplandskap, där fjällen höja 
sig vid kanten af inlandsisen till öfver 1000 m.^ Ehuru 
icke så inskuren som västkusten är likväl östkusten af 
Grönland en fullkomlig fjordkust, och Olaus Magnus' upp- 
gift, att seglingen där måste ske "inter profundas valles 
sublimesque montes", passar därför alldeles in på värkliga 
förhållandet. Svårare är att förstå meningen med, att ku- 
sten skulle varit sandig (arenosus) ; möjligen har Olaus på 
grund af de talrika skeppsbrotten förestält sig, att den- 
samma varit uppfyld af sandbankar och undervattenskär, 
då han däremot icke synes ha känt till drifisen. Såväl 
strömhvirf larne som drifveden (norrifrån) har Olaus där- 
emot haft reda på, men han trodde, att denna senare 



' Jmfr härom bl. a. G. Holm, Konebaadaexpedit. til Grönlands 
Östkyst 1888—85, Dansk Geografisk Tidskrift Bd VIII, 1885—86, s. 79 
o. flf. Nansen, På skidor genom Grönland, Sthm 1890, s. 137 o. ff., s. 227 
o. flf., 8. 344 o. flf. Petermanns Mittheilungen, Ergänzungsh. 23, 1892—93, 
8. 53 o. flf. 



150 

både ett lokalt ursprung och kom från skogklädda fjäll- 
spetsar från berglandet vid kusten, hvilken uppfattning 
förutsätter, att han icke hört talas om den kalslipade 
kanten eller brämet af Grönlands inlandsis, hvars rand 
ingenstädes äger någon skogsvegetation. 

I WNW. om Isafjord på Island förlägger Olaus å 
sin karta klippan Hvitsark med den därpå inritade kom- 
passen. Enligt hans uppgift ligger den ^midt i hafvet 
mellan Island och Grönland** ^ (d. v. s. i Danmarkssundet), 
men det heter äfven, att Hvitsark låg **midt på östra 
kusten af Grönland** ^. Man har varit af olika meningar 
därom, hvar det i isländska geografiska skrifter och rese- 
berättelser mycket omtalade Hvitsark egentligen varit 
beläget, men granskar man de primära uppgifterna i 
denna sak, kan man icke komma till annat resultat, än 
att detsamma legat vid Grönlands ostkust. Det heter så- 
lunda i en isländsk kursföreskrift, att på resan från Is- 
land (västerut) hade man Hvitsark i NW. ^ — rättvisande, 
då isländare icke vid denna tid kände till bruket af kom- 
passen — och i en uppgift, hämtad ur en nu förlorad is- 
ländsk handskrift (Gripla), heter det på tal om Ostgrön- 
lands fjordar och jöklar: **Den till bygden närmaste 
jökeln heter Hvitsark; där vänder landet åt norr, men 
den^ som icke vill förfela bygden, må styra åt sydväst** ^. 
Detta visar, att det fans land söder om Hvitsark, och 
att man sålunda icke kan identifiera nämnda ^ jökel ^ med 
Kap Farewell, som åtskilliga velat göra. En af de äldsta 
berättelserna om ** jökeln Hvitsark" (Groenlendinga J^ättr) *' 
tyder äfven på, att den må sökas långt borta från kolo- 
nierna på Grönlands västkust, och i Ivar BIrdssons be- 

^ Hist. II, G. 9: nipes Hvitsark .... quse mediam navigationem 
continet ad Gruntlandiam (scil. a portu Vestrabord Islandifle). 

2 Hist. II, C. 10: "Orientaliora huius terrre (se. Gruntlandi») . . . 
intermedia rupe Huitsark prsedicta". 

' Grönlands hist. Mindesmserker, III, s. 214 — 215. 

* Grönlands hist. Mindesm. III, s. 224—225. Jmfr Hildebrands 
noter till Zieglers Schondia, Geogr. Sekt. Tidskr. 1878. 

5 Grönlands hist. Mindesm. Il, s. 686—687. 



151 

skrifhing af seglingskursen till Grönland (från midten af 
1300-taIet) heter det, att man på färden västerut från 
Island (LangansBs) först kom till Hvitsärk innan man 
passerade Hvarf (d. v. s. Kap Farewell)^ I Erik Wal- 
KENDOBFFS för återupptäckandet af Grönland samlade 
anteckningar säges det, att man ser Hvitsärk i nordväst, 
då man seglar västerut från Island. Och på Sigurd 
Stephensens karta af år 1570 uppgifves, att Hvitsärk 
ligger på Grönlands ostkust i väster eller nordväst från 
Island ^, 

Alla uppgifter tyda sålunda på, att Hvitsärk, som 
på flera ställen säges vara ändpunkten för den kortaste 
resan mellan Island och Grönland, bör sökas vid sist- 
nämnda lands östra kust; det har säkerligen varit, som 
Isländarne uppgifva, en stor jökel, hvilken på deras färder 
västerut tjänat som landmärke eller landkänning och 
hvarifrån de sedermera styrde åt sydväst för att rundt 
nuv. Kap Farewell uppnå bygderna på Grönlands väst- 
kust. Man kan närmast gissa på något ställe vid kusten 
från Kap Dan (o. 65^ 30') i söder till det 1900 m. höga 
IngolMjället i norr (66° 20' n. br.), ty Hvitsärk kallas 
af ven ett berg eller udde (promontorium) ^, af Olaus en 
^hög klippa^ (excelsa rupes) eller *ett mycket högt fjäll^ 
(altissimus möns). Att äfven Olaus Magnus utgått från 
ofvan anförda uppfattning af Hvitsärks läge visar hans 
bestämda uppgift, att det låg midt för ostkusten af Grön- 
land. Men däraf följer äfven, att det uppe i vänstra 
hörnet af Carta marina synliga partiet af Grönland (det 
västliga " Gruntlandia^ ) icke kan vara sydspetsen af detta 
land (Kap Farewell), utan måste anses såsom en mot söder 
utskjutande del af Grönlands östra kust. 

Söker man på en karta öfver Grönland efter en 
dylik konfiguration af ostkusten, är den lätt funnen. Vid 
omkr. 65° 30' n. br. skjuter den stora, ungefär 20 km. 



^ Grönl. hiat. Mindesm. III, s. 251. 

* Aarböger f. Nord. Oldkynd. og Hiat. 1887, 2 B., 2 Bd. a. 320. 

3 S& af ZiEOLEK i Schondia. 



152 

breda Sermilikf jorden från SSW. till NNO. in uti landet^ 
och öster därom ligger ett stort mot söder utskjutande 
spetsformigt parti af kusten, hvaraf ön Angmagsalik utgör 
den sydligaste delen; strax därintill mot OSO. träffas den 
midt emot BreiÖifjörör i västliga Island liggande runda 
kupolformiga klippan Kap Dan (Hvitsärk?). Det hela 
bildar på sätt och vis både till storlek och form en slaga 
geografisk homologi (i Peschels mening^) till det sydli- 
gaste Grönland omkring Kap Farewell. Kusten från 
Sermilikfjorden (och Inigsalik längre i SW.) mot norr 
förbi Kap Dan till Ingolfsfjället, hvilket kan sägas vara 
den nordliga begränsningen af ofvannämnda stora halfö- 
parti, är ett af de högsta och vildaste kustpartierna i denna 
del af Grönland, och inlandsisen döljer sig här bakom 
kustfjällen, utan att från hafvet vara synlig. Dessa för- 
hållanden öfverensstämma mycket väl med skildringen af 
Grönlands ostkust hos Olaus Magnus, som af sina sages- 
man icke hört omtalas inlandsisen, men däremot känner 
till såväl den höga fjordkusten som polarströmmen, hvil- 
ken just i närheten af Sermilikfjorden är synnerligen 
häftig och bildar flera hvirflar. Västkusten af Olaua 
Magnus' västliga Gruntlandia torde sålunda i enlighet 
med ofvan framstälda antagande få anses motsvara Ser- 
milikfjordens östra strand (i värkligheten fortlöpande i 
riktn. SSW.— NNO.). Gruntlandias läge i förhållande 
till Island, NNW. i stället för W., måste tillskrifvas 
magnetens västliga missvisning. 

I afseende på den Olaiska kartans östliga Grunt- 
landia, anser O. Brenner^, att det, om möjligen icke 
alldeles tillhörande fantasiens område, måhända skulle 
kunna vara antingen Jan Mayen, Spetsbergen eller (i 
enlighet med Jap. Steenstrups förmodan ^) No vaja Semlja, 
och att Olaus kunnat erhålla underrättelser om något af 
dessa länder genom norska fångstmän eller andra sjöfa- 

* Peschel, Neue Probleme der vergleich. Erdkunde, Leipz. 1870» 
2 Krist. Videnak. Selsk. Forhandl. 1886, N:r 15. 

* Aarböger f. Nord. Oldkynd. og Hist. 1883. 



153 

rande. Att Olaus från dylika sagesman erhållit notiser 
om Ishafsfarder i norr är ingalunda otänkbart, men på 
grund af hans uppgift (Hist. II, c. 11, se. 12) om tillför- 
litliga mäns berättelser som källa i afseende på Grönland 
torde man härvid närmast just böra tänka på sistnämnda 
land. Såväl Jan Mayen och Spetsbergen som Novaja Semlja 
äro obebodda, men Olaus framhåller uttryckligen motsats- 
sen om sitt östliga Grönland, och beskrifver på ett ganska 
noggrannt och tillfredsställande sätt dess inbyggare, hvilka 
icke kunna vara andra än Eskimåer. Jag anser det 
därför vara utom allt tvifvel, att Olaus Magnus' östra 
Gruntlandia är en del af Grönlands ostkust, d. v. s., i 
enlighet med föregående antagande, fortsättningen (mot 
norr) af kustlandet vid Kap Dan. Grönlands ostkust (så- 
lunda bägge ** partes Gruntlandise") förutsattes vara en 
enda sammanhängande sträcka ända till midt emot Norge \ 
hvarifrån ett sund på högst 50 mil, efter Gomeras utsago, 
åtskilde densamma. Enligt skalan å Carta marina menas 
här tyska mil (a c. 7,400 m.), och Olaus har sålunda 
missräknat sig nära fyrdubbelt, alldenstund närmaste af- 
ståndet mellan Finmarken och Grönland vid 70*" n. br. 
torde utgöra mer än 1,500 km. Men felet kan delvis 
förklaras därigenom, att den del af Grönlands ostkust, 
som ligger rakt i norr om Island, d. v. s. trakten om- 
kring Scoresby sund (70® n. br.), genom magnetens väst- 
liga missvisning nödvändigtvis skulle komma att å Carta 
marina ligga NO. om Island; och å andra sidan rycktes 
Finmarken genom här förhärskande ostlig deklination 
mera upp mot nordväst, hvarför båda länderna på detta 
sätt betydligt närmades till hvarandra. Dock kan natur- 
ligtvis som en medvärkande orsak härtill tänkas, att 
Olaus sammanblandat' uppgifter om Scoresbys kust med 
dylika rörande Jan Mayen, h vilken ö är belägen nära 
400 km. rätt i öster om förstnämnda land. Kartan anger, 
som förut är nämndt, äfven vid östliga Gruntlandias kust 
tillvaron af polarströmmen. 

» Hist. n, c. 10. 



154 

Ostkusten af Grönland (båda ** partes Gruntlandise**) 
var enligt Olaus bebodd af Pygmei, d. v. s. Eskimåer \ 
Detta har också besannats genom flera upptäcktsresor 
och expeditioner till östra Grönland, företagna i nyare 
tider ^. År 1822 fann den engelske hvalfångaren William 
ScoRESBY JUN. vid Livorpoolkusten något norr om den 
stora hafsarm eller fjordbildning, som nu bär namnet 
Scoresbys sund, vid ungef. 70° 30' n. br. (Kap Swainson) 
lämningar och spår efter Eskimåer, såsom tältringar, små 
jordkulor (förrådskamrar), bearbetade stycken af ben och 
trä, spetsen af en pil eller harpun o. s. v. Äfven längre 
in i Scoresbysundet (Kap Hope) funnos spår af människor, 
och ännu flera sådana vid Kap Steward på det bakom 
Liverpoolkusten liggande Jamesons land, där Scoresby 
hittade raster af en mängd hyddor och vinterbostäder, 
ingräfda i jorden och stensatta med golf af sand, lera 
och mossa. Vidare funnos en mängd grafvar. Ruiner 
af hyddor, spridda nästan öfverallt på kusten af Jamesons 
land, visade att denna trakt fordom hyst talrika invånare. 
Norr om 72** n. br. (Kap Moorsom) funnos likaledes på 
denna resa lämningar af Eskimåer, nämligen omkr. 50 
sommarboningar m. m. Och nästa år 1823 träffade Cla- 
VERiNG ännu längre norrut på Claveringön vid öfver 74® 
n. br. ett antal af 12 infödingar (eller mera), hvilket 
egendomligt nog är den enda gång man på Grönlands 
ostkust norr om 66° n. br. råkat lefvande Eskimåer; den 
s. k. andra tyska Nordpolsexpeditionen 1869 — 1870 (Ger- 
mania) hittade däremot så långt i norr som på Shannonön 
(öfver 75° n. br.) och vid Kap Carl Ritter (på 76° n. br.) 
grafvar, hustomter och stenkretsar (för sommartält) efter 
forna eskimåiska inbyggare. Den under C. Ryders led- 
ning företagna danska expedition, som 1891 — 1892 öfver- 
vintrade på Danmarksön vid sydkusten af Jamesons land 



* Samma benämning "Pigmei" äfven hos Claudius Glavns och 
Jac. Ziegler. 

^ Se härom bl. a. C. Ryder, Tidligere Expeditioner till Grönlands 
Östkyst nordfor 66<^, Dansk Geografisk Tidskrift, XI, 1891—92, s. 64 o. ff. 



155 

1 den stora Scoresbyfjorden \ påträffade visserligen lika 
litet som Scoresby 1822 någon lefvande infödingsstam, 
men däremot, liksom denne, många spår af en tidigare 
jämförelsevis talrik eskimåisk befolkning, spridd från 
mynningen af Scoresbys sund till de innersta fjordarne. 
Man fann vinterboningar och talrika tältplatser. Husen 
voro påfallande små, byggda af sten och grästorf med 
en låg husgång som bruket är hos de fläste eskimåfolk, 
samt alla mycket infallna och öfvergrodda med pil, ljung 
och mossa. Deras utseende tydde på, att det var mycket 
längesedan de varit bebodda, och Ryder uttalar som det 
sannolikaste, att deras användning ligger ftera hundra år 
tillbaka i tiden, 

Hvad beträffar befolkningsförhållandena längre söderut 
omtalas Angmagsalik som en bebodd plats högt upp på 
ostkusten redan af D. Crantz 1765, i hans "Historie von 
Grönland". Och 1884 påträffade Kapt. G. Holms expedi- 
tion vid Angmagsalikfjorden en eskimåstam på omkr. 400 
individer, som förut icke stått i beröring med européer. 
Hos dessa Eskimåer öf ver vin trade Holm 1884—1885; de 
ägde bl. a. flera traditioner om tidigare förbindelser med 
en längre norrut lefvande befolkning. På kusten söderut 
intill Kap Farewell har ett par gånger i nyare tider 
^t. ex. Graah 1829—30, Nansen 1888) träffats Eskimåer. 

Jag anser för troligt, att sjöfarande redan i 15:de 
och 16:de årh. råkat på och känt till på Grönlands ost- 
kust boende eskimåstammar, och att Olaus Magnus här- 
igenom kunnat förskaffa sig underrättelser om dessa ^. 
Dessutom har han begagnat Ziegler, hvilken, egendomligt 
nog, såsom sin sagesman för Grönland uppger Johannes 
Magnus och icke Erik Walkendorff ; men har Olaus träffat 
denne senare i Trondhjem 1518 kan han ju mycket väl 
af honom ha tagit reda på de anteckningar och upplys- 



* Se Dansk Geograf. Tidskr. XI, s. 187 o. ff. 

' Den & Carta marina förekommande teckningen af striden mellan 
en dvärg (Eskimä) och en fullvuxen man (Europé), torde tyda p& någon 
l)erättel8e om Eskimåers angrepp på till kusten anländande sjöfarande. 



156 

ningar rörande Grönland och dess invånare, som den 
norske ärkebiskopen, i ock för en tillämnad expedition, 
hade hopsamlat. Ar mitt antagande riktigt, att Olaus 
Magnus' västliga Gruntlandia är landet vid Sermilik- och 
Angmagsalikfjordarne (omkr. 60** n. br.), och det östliga^ 
Gruntlandia däremot trakten omkring Scoreshy sund (70°^ 
n. br.), var det helt naturligt, att Olaus på båda ställena, 
just de, såväl i en äldre som i en senare tid, nästan enda 
bebodda punkterna på hela ostkusten, skulle omtala des& 
inbyggare. 

Eskimåerna äro enligt Olaus' beskrifning småväxta^, 
men modiga^. Deras boningar (vinterbostäder?) omtalas: 
de likna omvända skeppskölar (eversse carinse) till följd 
däraf, att infödingarne uppbygga sina hus af ref ben af 
hvalfiskar (ex costis cetorum) i stället för träbjälkar; de 
täcka dem omsorgsfullt med mossa och ljung för att 
utestänga snö och regn^. På bilden till tionde kap. i 
andra boken af sin historia har Olaus aftecknat dessa 
hvalrefbensbyggnader ; de äro allånga och hvälfda som 
en båt med kölen uppåt. Man kan tveka, huruvida Olaus, 
härmed afsett Eskimåernas sommarbostäder eller vinter- 
boningar; möjligen har han menat båda slagen, ehuru 
på det östliga Gruntlandia 4 stycken eskimåtält (som 
användas om sommaren) äro uppritade. Det är emeller- 
tid just i norra delen af östra Grönland man funnit spår 
af sådana hvalbensbostäder, som Olaus omnämner. Enligt 
en uppgift begagna inbyggare i norr, i stället för trärib- 
bor (af drifved), såväl till husbyggnader som för tälten 
narhvalens horn. Scoresby fann hvalfiskben i de p& 



^ Genomsnittshöjden for Eskim&erna är: för män i Västgrönland 
1,60 m., i Ostgrönland 1,62 m., för kvinnor i Västgrönl. 1,60 m., i 0st- 
grönl. 1,53 m. Jmfr K. Bahnson, Etnografien I, s. 231. 

^ Jmfr Opera breve. 

^ Hist. n, C. 10: " — in littore cernuntnr habitationes hnmansB} 

qaasi everssB carinse. Et merito, quia et costis cetorum velut grandibns 
lignis, incolse conficiunt aedes, mnsco et frnticibus pro nivibns ac imbri- 
bas arcendis solicite contegentes**. 



157 

Jamesons land (vid Scoresbyfjorden) af Eskimåerna kvar- 
lämnade jordhyddorna, från hvilka taket var borttaget; 
och Claverinö berättar om de på Claveringön anträflfade 
Eskimåerna, att de begagnade tält, där skelettet eller sta- 
tivet utgjordes af hvalben (omväxlande med trä) \ 

Olaus berättar vidare, att Grönlands inbyggare äro 
erfame sjömän, och att de känna konsten att tillvärka 
ett slags båtar, som de betäcka med skinn (d. v. s. ka- 
jaker). *Uti dessa — säger Olaus — äro de säkra för 
hvilken vind som hälst, vare sig de drifvas mot klip- 
porna eller ut till hafs^. De äro äfven sjöröfvare, som 
med sina skinnfartyg anfalla köpmansskeppen, h var vid 
de icke angripa ofvanifrån, utan söka underifrån genom- 
borra desamma^ ^. Olaus hade 1505 sett tvänne sådana 
skinnfartyg hänga i Oslo Hallvardskyrka öfver västra 
porten, hvilka ^konung Haakon^ under ett krigståg till 
Grönlands kust sades hafva tagit ^. På Carta marina har 
Olaus vid kusten af östliga Gruntlandia uppritat en dylik 
farkost eller kajak, där den lilla pilspetsen upptill sanno- 
likt skall betyda hufvudbonaden på den i båten sittande 
'fångaren^. Vid stranden synes en Eskimå, som med 
pil och båge anfaller ett främmande skepp. Han är 
mycket lätt igenkänlig genom den ganska noggrannt åter- 
gifha typiska eskimådr akten: ett slags stöflar af sälskinn, 
så kallade '^kamiker^, en sorts kort päls eller öfver- 
klädnad äfvenledes af sälskinn (eller fågelskinn), samt 
af samma material gjord mössa eller hätta. Figuren sy- 
nes äfven ha öfre delen af benen blottad såsom ofta är 
fallet bland Eskimåerna. 

Olaus Magnus tyckes ha känt till något af Grön- 
lands äldsta historia. Med ^konung Haakon^ har han 



^ Jrnfr Dansk Geogr. Tidskr. XI, a. 77 o. flf. 

* Jmfr Opera breve. 

^ Opera breve; Hist. II, C. 9: "in Gruntlandia genus piratarum 
reperiior scorteis navibus utens, arbitrariaque uavigatione non tam superne, 
qnam inferno forinsecus sentinas negotiatorum terebrando insidians". 

* Hist. ibid. 



158 

troligen menat Haakon Magnusson (af Folkungaätten)^ 
under hvilkens regering i Norge (1355 — 1380) häftiga 
strider föreföUo mellan de nordiska kolonierna i Grön- 
land och Eskimåerna. Dessa senare hade 1345 öfverfallit 
och ödelagt Yästerbygden och lefde sedan i krigstillstånd 

storbygden; så omtalas sammanstötningar 
mellan nordboarne och Eskimåerna 1379 (under konung 
Haakon Magnusson) och 1418 ^ Berättelsen om de grön- 
ländska båtarne i Oslo kyrka har för öfrigt, som Stobm 
påpekat, en parallel i Claudius Clavus' uppgift, att skinn- 
båtar (kajaker) förvarades i Nidaros katedralkyrka. Så- 
väl dessa som de i Oslo befintliga torde ha tagits under 
ofvannämnda strider med Eskimåerna och sedan som seger- 
Ijyten hemförts till Norge ^. 



VI. 

Island och öame i Nordatlantiska hafsret. 

Sedan kristendomen blifvit införd på Island uppstod 
en jämförelsevis liflig förbindelse mellan de isländske 
andlige och utlandet, hvilket föranledde, att underrättel- 
ser om detta nordliga öland så småningom trängde fram 
till sydligare näjder^. Så torde Adam af Bbemen ha er- 
hållit sina uppgifter om Island af män, som sammanträffat 
med den förste isländske biskopen Isleifur Gissurarson 
(1056 — 1080), hvilken mottog sin invigning i Bremen af 
ärkebiskop Adalbert. Adam anslöt sig utan vidare till 
den isländske munken Dicuils mening, att Island var 



^ Jmfr FiNNUR JÖNSSON, ofv. anf. afhandl., Nord. Tidskr. 1893, 8. 
533 o. ff. 

* Storm, Claudius Olavus, Ymer, 1889, s. 140. 

^ Jmfr Th. Tuoroddsen, Oversigt över de geografiske Enndskaber 
om Island fer Reformationen, Dansk Geografisk Tidskrift, Bd X, 1889 
—1890, s. 116 o. flf. 



159 

samma land som det pytheanska Thule. Af samma åsikt 
voro äfven, som förut är antydt, de gamle isländske för- 
fattame, hvilket man ser af företalet till Landnamabok; 
och samma uppfattning träffas hos Saxo Grammatigus 
samt sedermera hos de allra fläste medeltida författare. 
Adam af Bremen omtalar i öfrigt hafsisen och Islands 
jöklar, dess invånares hufvudnäring (boskapsskötseln) samt 
bostäder (jordhyddor) o. s. v. ^ ; vulkanerna på Island om- 
nämnas allraförst af den engelske biskopen Giraldus 
Cambrensis (1146 — 1223) i dennes arbete Topographia 
Hibernice^, En utförligare beskrifning af Islands geo- 
grafiska beskaffenhet finnes dock först hos Saxo, som själf 
uppger isländska skrifter bland källorna för sitt arbete. 
Sedan Saxo omtalat Islands läge m. m. lämnar han föl* 
jande skildring af de där förekommande varma spring- 
källorna (efter Anders Sörensen Wedels öfversättning ^) : 
*Här är en underlig källa, som genom sitt rykande vat- 
ten förvandlar allt, hvad som träffas däraf, till sten ; dock 
behåller det sin förra form och skickelse. Där finnas 
också andra vattensamlingar (latices), hvilka understundom 
så tillökas med vatten, att detta i tårar och droppar skju- 
tas högt upp i luften och bestänker med hvitt skum all- 
ting i närheten. Understundom sjunka de så undan, att 
vattnet tager sitt lopp under jorden, och man knappast 
kan märka, att där är eller förut har funnits vatten. '^ 
Denna beskrifning af de varma källorna torde vara all- 
deles riktig, och troligen har Saxo genom någon isländare 
fått underrättelse om en eller annan springkälla, liknande 
den nuvarande Geysir; huruvida särskildt denna senare 
existerat på Saxos tid anser Thoroddsen^ vara mycket 
tvifvelaktigt, då den aldrig omnämnes i den gamla is- 



* Adam. Brem., IV, G. 35. 

^ Thoroddsen, anf. st., s. 117. 

' Den dauske Erönike af Saxo Grammaticus, oversat af Anders 
SÖRENSEN Wedel, Ebhm 1851, s. 29 o. ff. Jmfr Saxonis Grammatici 
Historia Danica, ed. P. E. Muller, Havn. 1839, I, 1, s. 13 o. ff. 

^ Thoroddsen, anf. st., s. 118. 



160 

ländska litteraturen. Det kiselhaltiga vattnets stenbil- 
dande kraft beskrifves äfven i Saxos ofvan anförda skil- 
dring, likaledes huru bäckenet efter ett utbrott tömmes 
och vattnet drager sig tillbaka i jorden ; sedermera höjer 
det sig på nytt, svämmar öfver samt kastar strålarne 
upp i höjden. De vulkaniska företeelserna, drifisen, glet- 
scherfenomenen och de kolsyrehaltiga källorna äro icke 
häller uteglömda i Saxos geografiska beskrifning af Is- 
land — det heter nämligen: **På samma ö finnes äfven 
ett berg [Hekla, isl. Heclufiall], som städse står i glödande 
och brinnande lågor. Underligt är, att berget, som på 
alla sidor är täckt med is och snö, likväl kan ha till- 
räcklig näring för denna sin oupphörliga och osläckliga 
eld. På vissa tider drifver in till land en ofantligt stor 
mängd af is, och då denna första gången stöter emot 
klipporna gifver den ett förskräckligt ljud och osedvan- 
ligt buller ifrån sig, så att några hafva varit af den me- 
ningen, att syndiga människors själar blifvit dömda att 
här vistas, för att pinas med olidlig frost och köld för 
syndens skull. Ingen kan häller lägga något stycke af 
denna is så fast och hårdt intill land, att det icke våld- 
samt ryckes bort, då den öfriga stora mängden af is 
lossnar och drifves ut åt hafvet. En annan slags is fin- 
nes inne bland bergen och klipporna, som på vissa tider 
ändrar sig, så att det, som understundom ligger öfverst, 
kommer att ligga nederst, och det som ligger nederst 
kommer hasteligen dit, där förut låg det öfversta. Som 
ett bevis härför berättas det, att åtskilliga människor, 
som rest öfver isen, fallit ned mellan sådana isklyftor 
och strax därefter blifvit uppkastade igen samt funnits 
döda på den släta och hala isen. Det berättas äfven, att 
där finnes ett förgiftadt vatten, så att den, som dricker 
däraf, snarligen dör. Också andra källor förekomma, i 
hvilka vattnet har en smak liknande öl. Här finnes äf- 
ven eld, som förtär vatten, men icke gör någon skada 
på hör(!). Och en slags sten träffas här, som till följd 



161 

af sin säregna natur af sig själf flyttas och föras omkring 
bland bergklipporna." 

Att berg, som voro betäckta med is, kunde utsända 
glödande lava och eld, var naturligtvis en omständighet, 
som skulle förvåna såväl Saxo som hans samtid. Be- 
rättelsen om de flygande stenarne härleder sig, enligt 
Thoroddsens förmodan, från sägner om vulkaniska ut- 
brott, hvarvid större och mindre lavastycken flyga upp 
och ned ur kratern ; hvad beträffar elden, som icke kunde 
angripa hör (!), torde vara sannolikast, hvad P. E. Muller 
håller före, att i den ursprungliga texten stått "lignum" i 
stället för "linum" \ då t. ex. i Speculum regale (Konge- 
spejlet) och andra äldre skrifter omtalas den förvånans- 
värda egendomligheten, att lava icke skulle kunna för- 
tära trä^ Legenden om de fördömda själarnes jämmer 
mellan drifishoparne går igen i de flästa resebeskrifniDgar 
och skildringen af Island under den följande tiden; be- 
skrif ningen af landisen torde säkerligen hänföra sig till 
den kända omständigheten, att föremål, som falla ned i 
gletschersprickorna och vid dessas tillslutning frysa fast 
i isen, sedermera vid det öfversta lagrets afsmältning 
komma fram i dagen långt borta från det ursprungliga 
stället; äfven torde åtskilligt i den plastiska isen kunna 
röra sig mellan islagren och så småningom skjuta upp 
till ytan^. Källor med kolsyrehaltigt vatten finnas på 
åtskilliga ställen på Island^, den mast bekanta är vid 
Rauöamel i Hnappadals sj^sla på Snsefellsneshalfön ^ ; en- 



' Saxonis Gi*amm. Historia Danica, ed. P. E. Muller, I, 1, s. 17, n. 5. 
' Thoroddsen, anf. st. s. 119. 

' Jmfr Alb. Heim, Handbuch der Gletscherkunde, Stuttg. 1885, ». 
229, 360. 

* Uppträder kolsyra i förening med vatten kallas dylika källor 
vanligen '^surbrunnar" ; utströmmar kolsyra i form af gas benämnes gas- 
källan *mofett". Jmfr Supan, Physische Erdkunde, Leipzig, 188é, s. 328. 
SiEGMUND GiJNTHER, Lehrbuch der Physikalisch. Geographie, Stuttg,, 1891, 
fl. 141. B&da slagen af ofvannämnda företeelser förekomma på Island ; 
jmfr Unser Wiasen von der Erde, II, 1, s. 390. 

* ELIlund, Histor.-topogr. Beskrivelse af Island, I, s. 405. Källan 

11 



162 

ligt Thoboddsen kallas sådana källor ännu allmänt på 
Island "ölkelldur". 

Historia Norvegice omtalar i likhet med Saxo både 
de så kallade ^ölkällorna*' och de heta springkällorna 
samt omnämner Islands istäckta berg och jöklar; af de 
förra framhållas "möns Casulse" (Hekla), som skakas af 
jordskalf såsom ^tna och utstöter svafvellågor ^ 

Islands nuvarande namn finnes första gången ut- 
satt på en anglosaxisk karta från 10:de årh., afbildad i 
Lelewels atlas ^. Sedermera förekommer Island mer eller 
mindre riktigt återgifvet såväl på de italienska kompass- 
kartorna från 14:de och 15:deårh. ^ som i de Ptolemaeiska 
renässancekartevärken, där ön vanligen tecknas med en 
längsta utsträckning från söder till norr*. Denna form 
torde ha en nordisk upprinnelse, ty den träffas både på 
Zamoiski-kartan och på Claudius Olavus' karta i (Nancy- 
handskriften af Kardinal Filiastrus' Ptolem^usupplaga). 
Å sistnämnda karta har Island en halfmåne-liknande form 
och ligger mellan 64° 10' — 67° 50' nordl. br. ; i den åt- 
följande texten omnämnas biskopssätena Hölar (civita& 
HoUensis) och Skälholt (c. Scalotensis) och tillfogas upp- 
lysningen, att alla hästar på Island äro små och hvita, 



("ölkelda") ligger n&got norr om R. i vulkaniska omgifningar och har 
kallt vatten. 

^ Monumenta Hiator. NorvegisB ed. öust. Stoem, b. 93. "Casula* 
^-vestis cucuUata, kappa med hätta, ordagrann öfvers. af "Hekla". 
Ibid. not 9. Underrättelser om Island förekomma äfven i den af Tho- 
RODDSEN (anf. st. s. 120) omnämnda skotska krönikan "Ghronicon de Laner- 
cost" (o. 1346) samt i "Speculum regale"; fr&n midten af 14:de årh. har 
man äfven en jämförelsevis innehållsrik beskrifning öfver Island af ab- 
boten ArngrImur till Thingeyrar (f 1361). 

^ J. Lelewel, Géographie du moyen åge, Bruxelles, 1852 — 57. 

^ T. ex. på Marino Sanudos karta 1320, Andrea Biancos 1436^ 
Andrea Benincasas 1476 och Fra Mauros 1459. 

* Så är fallet med t. ex. Ulmerupplagan af Ptolemseus 1482, 
Buysch's karta 1508, Bernardi Sylvani 1511 m. fl. Å Laurentius Frisius' 
karta 1522 har däremot Island sin längsta utsträckning W. — ö. 



163 

gå i skridt och äta torkad fisk liksom hö^ I det ut- 
drag ur Olavus' ursprungliga beskrifning öfver Norden, 
som förekommer hos Franciscus Irenicus, heter det om 
"Mens Hechelberg" (Hekla, oriktigt förlagdt till Norges 
kuster): "inferni ac purgatorii speciem repraesentat. Hunc 
horrendo clamore instincti vultures ac corvi nigerrimi cir- 
cmnvolando perterrefaciunt. Totus praeterea möns ejulatu 
lachrymabili intonat, clamor ad unum miliare dilatatus 
diffunditur. Duo quoque fontes illic horrent diversissimi, 
primus intensissimo frigore, alius calore intractabili prae- 
ditus caetera elementa longe excedunt** ^. Föreställningen, 
att vulkanerna voro en slags skärseld eller hemvist för 
de fördömdas själar synes varit allmän under medeltiden ; 
enligt den nordiska uppfattningen utgjorde särskildt Hekla 
en dylik straffanstalt^. Att Heklas egenskap att vara på 
en gång snöfjäll och vulkan i öfrigt var känd, framgår 
af den i Lelewels arbete tryckta samlingen af resturer 
(öfver hela Europa till Jerusalem)^, hvilken äfven torde 
ha användts af Olavus^, och där det heter: " lueghelberch 

(o: Heghelberch) — est möns igneus ab una parte 

et glacialis ab altera parte". Till berättelsen om de 
tvänne källorna (hos Olavus och Franciscus Irenicus) 
skall jag återkomma i det följande. Bland öfriga om Is- 
land förekommande legender i det 15:de årh. vill jag i 
denna öfversikt endast nämna dem, som stå att läsa på 
den tyske riddaren Martin Behaims från Niirnberg (f 
1506) berömda glob från år 1492. Den första och andra 
af dessa legender lyda: "Item in Issland findt man Men- 



^ Gustav Storm, Den danske Geograf Claudius Olavus, Ymer, 1891, 
8. 32—38. 

* Exeges. Histor. GermaniEe, Lib. X, Gap. 18. Jmfr Storm, anf. 
arb., Ymer, 1889, s. 142. 

' Man ansåg i äldre tider pä, Island, att de från en krater ut- 
slungade lavastycken (bomber, lapilli) voro svarta, fördömda själar, som 
i f&gelgestalter utkastades från de fördömdas uppehållsställen, jmfr 
Thoroddsen, o. a. st., s. 119. 

* Lelewel, Géographie du moyen åge, Epilogue s. 285 — 308. 
5 G. Storm, anf. arb., Ymer, 1891, s. 18. 



164 

schen von 80 Jahren, die nie kein brodt gessen ; do wächst 
kein Korn und an brodts stadt ist man dörre fische. In 
der Insel Island fehet man den Stockfisch, den man in 
unser land bringet" \ Härtill anmärker Thoroddsen^, att 
stockfisken vid denna tid i själfva värket just utgjorde 
hufvudnäringsmedlet för Islands befolkning, då det ut- 
ländska mjölet var en dyrbar artikel, som endast de för- 
mögne hade råd att anskaffa, och det obetydliga åker- 
bruk, som i forntiden idkades här och hvar på Island, 
for längesedan hade alldeles upphört. Berättelsen om 
att Isländarne använde stockfisken i stället för bröd, 
kunde sålunda sägas vara riktig i 15:de årh., men gäller 
ingalunda för vår tid; brödet är nu som i andra länder 
ett af landbefolkningens hufvudnäringsmedel, och klipp- 
fisken, som i så stor mängd utföres till utlandet, ätes 
endast sällan af Isländarne. 

Under första hälften af 16:de årh. blefvo hanse- 
aterna, sedan de efter en mängd strider och våldsam- 
heter utdrifvit sina rivaler, engelsmännen, från Island, 
envåldsherrar öfver den isländska handeln^, och de be- 



* Jmfr Nordenskiöld, Facaimileatlas, s. 72. 

^ Thoroddsen, ofv. anf. st., s. 123 o. följ. 

^ Redan i andra hälften af 15:de årh. började hansestädernas köp- 
män, framför allt frän Hamburg, drifva handel på Island, deltaga i det 
isländska fisket samt öfverhufvud uppträda som medtäflare till engels- 
männen, hvilka alltsedan 13:de årh. utsträckt sina handelsfärder hit och 
åtminstone från 15:de århundradets början haft den isländska handeln 
uteslutande i sina händer. Detta medförde emellertid ganska snart våld- 
samma sammanstötningar och fiendtligheter mellan engelsmän och bam- 
burgarne, hvilka till och med kommo i strid med själfva hanseförbnn- 
det. Detta ogillade nämligen i hög grad Hamburgs sjöfart på Island, 
emedan de ville ha den nordiska fiskhandeln samlad i Bergen, och till 
följd däraf strängt förbjödo sjöfart, såväl på Norges öfriga västkuststä- 
der som på de under Norges krona lydande Öländerna. I början af 16:de 
årh. stiftade likväl Islandsfararne i Hamburg en särskild förening '*Sante 
Annen Broderschop der Islandesfarer", hvars räkenskapsböcker ännu fin- 
nas bevarade i Hamburg. Hamburgarnes sedvanliga handelsplats var 
Havnefjord (Haneforde), som äfvenledes varit engelsmännens förnämsta 
hamn, men hvarifrån de efter en hård strid utjagades af hanseaterna 



165 

rättelser, som i 16:de årh. förekomma om nämnda land, 
härstamma till största delen från tyska kunskapare och 
sjöfarande, samt innehålla ofta öfverdrifna och fantasti- 
ska uppgifter. Af dylika framställningar rörande Island 
vill jag här något närmare framhålla Jakob Zieglebs; 
för sina uppgifter om "Tyle", som Ziegler efter Saxoö 
m. fl:s föredöme identifierar med Island, nämner han Jo- 
hannes Magnus som källa. ^Tyles invånare — säger 
Ziegler^ — äro enligt Saxo Grammaticus^ de återhåll- 
sammaste af alla människor. De äro kristna och hafva 
som hela Schondia sin egen skrift. Fädernas märkliga 
bedrifter och den egna tidens händelser nedskrifva de 
och fira i sånger och visor, och hugga slutligen in dem 
i klippor och uddar, så att minnet däraf må lefva hos 
de efterkommande lika länge som naturen blifver orub- 
bad. Ön sträcker sig i norr och söder och har en längd 
af nära 200 schoner. Den är till stor del uppfyld af 
berg och obebodd (montosa et inculta). De jämna de- 
lame äro så rika på gräs, att boskapen måste drifvas 
från betet för att den icke skall gå under till följd af 
fetma (ne ab arvina suflfocetur). För öfrigt utmärker sig 
ön genom märkliga under. En klippudde (rupes sive 
promontorium) flammar med ständig eld liksom ^tna; 
där är de orena andarnes fängelse. Ett visst slags is 
drifver i stora massor mot stranden, men hur noga dess 
skorpa är bevarad, så försvinner den genast och rasten 
af detta slags is drager sig från udden ut på hafvet. 
Andarne där uppenbara sig vid mänskliga förrättningar. 



1518. Engelsmännens sista tillhåll var Grindavik (i Gullbringu sysla p& 
Västlandet), där de hade byggt ett fäste och ägde en besättning; denna 
blef 1532 öfverfallen af hanseaterna och nedhuggen till sista man. Jmfr 
Peterm. Mitteil., 1869, Ergänz.-h. N:o 26, s. 5—6; Norsk ffistorisk Tidskrift, 
2 BsBkke, 5 Bd, 1886, s. 246; Dansk Geograf. Tidskrift, 10:de Bd, 1889— 
1890, 0. 131. Om engelsmännens handel på Island se Finn Magnussens 
afhandl. i Nord. Tidskr. for Oldkyndigh. Bd II. 

^ Hans Hildebbands öfversättning af Zieglers Schondia, Geograf. 
Sektionens tidskrift, 1878, Bd I, N:o 2, s. 9 o. följ. 

' Jmfr Histor. Danica, ed. P. E. Muller, Praefat. s. 7. 



166 

Vålnader af dem, som drunkna eller på våldsamt sätt 
omkommit, visa sig för kända människor så tydliga, att 
man, okunnig om deras död, hälsar dem som lefvande 
med handslag, och icke varsnar sitt misstag förrän de 
försvinna." Berättelsen om drifisen härstammar från 
Saxo, men uppgifterna om spöken och vålnader torde 
härleda sig från tyska köpmäns berättelser, hvilka i an- 
dra hand (genom Johannes Magnus) berättats för Zieg- 
ler; tron på andar och gengångare torde på Island lika 
litet som öfverallt annorstädes ha varit ovanlig på denna 
tid. Hvad berättelsen om boskapens fetma vidkommer, 
torde anledningen därtill ha varit det förhållande, att på 
ef t er året drifvas fåren på Island tillbaka till bygden, 
efter att hela sommaren i frihet ha afbetat det kraftiga 
gräset på fjällgräsgångarne, hvarför de då äro som mast 
feta och välfödda^ På Zieglers karta (1532) har Island 
den vanliga långsträckta, från norr till söder gående, 
formen (mellan 63 — 69° n. br.); ön är ungefär tre gånger 
så lång som den är bred, och afsmalnar mot norr. På 
västkusten finnes utsatt ett berg **Hekelfol promonto- 
rium** som ligger midt emot "Hvetsargh promontorium** 
på Grönlands ostkust ; afståndet var enligt Ziegler så 
kort, att man på en gång kunde se båda bergen vid seg- 
ling från den ena kusten till den andra. Uppgiften 
härom synes härstamma från de isländska sagornas be- 
rättelse, att man från förberget Ritur vid Isafjord kunde 
se tvärs öfver Danmarkssundet till Gunbjömsskären vid 
Grönland^. Ziegler nämner i öfrigt, i likhet med Clau- 
dius Olavus, de båda biskopssätena "Holen** i norra och 
**Skalholten" i södra delen af Island, samt omtalar tvänne 
förberg, uddarne «Choas« (63° n. br.) och **Madher« 
(65° 10' n. br.). 

Olaus Magnus har för sin framställning af Islands 
geografi och för legenderna rörande detta land begagnat 
sig af uppgifterna hos Saxo Grammaticus och Jakob Zieg- 

* Thoeoddsen, anf. st., s. 132. 

^ Grönlands historiske Mindesmserker, I, a. 126. 



167 

ler. Den sistnämndes här ofvan anförda skildring af Is- 
land och dess naturförhållanden, andarne och vålnaderna 
m. m., är med ett par undantag nästan alldeles ordagrannt 
återgifven i andra bokens tredje kapitel af Olaus Magnus' 
historia. Ännu en tredje källa torde Olaus ha användt. 
På flera ställen omtalar han den isländska handeln och 
berättar, att tyska köpmän, i synnerhet från Bremen, 
Hamburg, Lubeck, Wismar^ och Rostock^ årligen segla 
till Island. De hade stor fördel af denna handel, men 
då köpmännen voro bedrägliga och svekfulla gent emot 
inbyggarne, hade man upprättat och utrustat en beväp- 
nad ryttartrupp för att skydda invånarne för våld från 
köpmännens sida och för att indrifva den tillbörliga skat- 
ten till kronan '\ Äfven berättas om tyskarnes strider 
med engelsmän och skottar, när de vilja fördrifva hvar- 
andra från de isländska hamnarne ^: å Carta marina ser 
man söder om Island ett skepp från Hamburg i färd med 
att skjuta ett skotskt fartyg i sank. På kartan finnas 
äfven vid sydkusten (västkusten) af landet tre ankrade 
skepp, vid ett af dessa står ordet Bremen*. Det ligger 
sålunda nära till hands att antaga, det Olaus under sina 
upprepade besök i de tyska hansestäderna insamlat upp- 
gifter och underrättelser om Island genom resande köp- 
män och sjöfarande; åtskilliga legender och notiser rö- 
rande Ölandet i norr torde äfven allmänt ha varit i om- 
lopp, så t. ex. uppgiften (både hos Behaim och Olaus 
Magnus), att Isländarne åto fisk i stället för bröd. An- 



1 Hiat. VII, c. 23. ^ g^gi ^ q 15 

3 Jmfr Hist. VII, C. 23 och XI, C. 15 samt Opera breve. Som 
TuoRODDSEN, anf. arb., s. 134, framhåller, torde ofvanstäende berättelse 
om ryttarek&ren knappast ha uågot annat underlag än några oklara un- 
derrättelser, att Isländarne flera gånger gjort köpmännen väpnadt mot- 
stånd, och att konungens fogdar och länsmän med vapenmakt måst 
indrifva de kungliga afgifterna. 

* Hist X, C. 15; XXI, C. 3. 

^ De bremiska köpmansfartygens handelsplatser voro i allmänhet 
belägna på västlandet, t. ex. Budir på Snaefellenes. P£T£RM., Mitteil. 
1869, Erg.-h. 26, s. 5 o. följ. 



168 

tagligen har också Olaus af hanseatiska sjöfarande skaffat 
sig de distansuppgifter han använder, samt möjligen sett 
någon kursforeskrift (''läskartebok") rörande Island eller 
något sjökort däröfver; på båda dessa möjligheter eller 
på någondera af dem tyder den å Carta marina fram- 
trädande starka västliga missvisningen för Island. De 
å kartan förekommande namnen göra likväl intryck af 
att vara insatta efter muntliga underrättelser \ 

I afseende på frågan, huruvida Island kunde vara 
de gamle författarnes Thule eller icke, har Olaus uttalat 
sig mycket bestämdt. I den geografiska inledningen till 
Indiens historia af Gomera heter det nämligen efter 01a.u& 
Magnus (med Storms öf versättning ^) : "Några tro, att 
Islandia är Thyle, den yttersta ön i norr, så vidt Ro- 
marne visste. Men det är icke så; ty det är endast 
en kort tid sedan Islandia upptäcktes, och denna 5 är 
större samt ligger längre mot norr. Thyle är egentligen 
en liten ö, som ligger mellan Oroades och Fare: den 
sträcker sig något (mera) mot väster och under 77 gra- 
der^, ehuru Ptolemseus icke lägger den så högt (i norr).* 
Islandia eller "islandet" (terra glacialis) ligger "40 mil 
från Fare, 60 från Thyle och mer än 100 från Oroades" *. 
Angående Islands läge och utsträckning i öfrigt har Olaua 
likaledes uttalat sig ; å Carta marina är Islandia ett stort 



^ Detta är äfven Brenners mening, se Eristiania Videnskabssel- 
skabä Forhandl., 1886 (Die ächte Earte des Olaus Magnns, s. 23). 

2 Norsk Hiator. Tidskrift, 2 B., 5 Bd, 1886, s. 387. 

^ Då Gomera förlägger Island under 73^ och Thyle under 77®^ 
öfverensstämmer detta icke med Carta marina, där Tile ligger mellan 
68 — 69" n. br. och Islandias sydspets mellan 77 — 78" n. br. Gomera 
måste ha sammanblandat de uppgifter han fått af Olaus Magnus. Dock 
synes Olaus beträffande Island icke varit fullt säker på desa värkliga 
läge, ty det heter hos Gomera: "Island ligger (måhända) ännu längre 
mot norr (än under 73" n. br.) enligt någras mening, som säga, att en 
dag där varar ungefär lika länge som två månader hos oss.* Jmfr 
Storms afhandl. om Joh. Scolvus, Norsk Hist. Tid., 2 B. 5 Bd, 1886, s. 386. 

* Dessa uppgifter (hos Gomera) stämma fullkomligt öfverens med 
distanserna å Carta marina. 



169 

Öland sydost om Grönland, sträckande sig från sydväst 
(77 — 78** n. br.) mot nordost (omkr. 88'' n. br.) och med, 
som han uppgifver, en längsta utsträckning af 100 tyska 
miP. Ziegler hade gifvit Island en längd (från söder 
till norr) af nära 200 schoner, ett grekiskt mått, hvars 
längd af Ziegler angifves till 5,000 steg^, d. v. s. 1 tysk 
mil (å 7,400 m.)^. Bestämmandet af Islands längd till 
200 ty. mil innebar naturligtvis en alldeles oerhörd öfver- 
drift, och Olaus var sålunda i sin fulla rätt att reducera 
denna siffra till jämt hälften (100 ty. mil, d. v. s. 740 
km.), ehuru äfven sistnämnda längduppgift betydligt öf- 
verstiger det värkliga måttet, som utgör ungef. 472 km. 
Största bredden på Island sätter Olaus å Carta marina 
till något öfver 40 ty. mil, d. v. s. 296 km., hvilket 
mått däremot är något mindre än det värkliga, ungeL 
333 km. eller tre breddgrader. Oaktadt denna jämförel- 
sevis obetydliga minskning i bredd kunde man dock vän- 
tat, att Islands ytinnehåll just på grund af den öfver- 
drifna längdutsträckningen skulle ha erhållit ofantliga 
proportioner, men Olaus har tvärtom nedsatt ytinne- 
hållet därhän, att, som han bestämdt uppgifver, Island 
endast var dubbelt så stor som Sicilien^. I värkligheten 
är den förstnämnda ön [104,785 kv.km.] mer än fyra 
gånger så stor som den senare, hvars storlek endast ut- 
gör 25,740 kv.km. 

Carta marina visar Islands kust jämförelsevis föga 
utskuren, endast nordkusten har mindre ansatser Tiärtill; 
Islands stora nordvästliga halfö, som endast med ett näs 
af 10 km:s bredd sammanhänger med landets hufvud- 
massa, är alldeles borta. Hvad terrängen beträffar fäster 



* 01. Magn., Hist. II, C. 3. Jmfr Gomeras uppgift, N. Hist. Tidskr. 
1886, 8. 886. 

^ Geograf. Sektionens Tidskr. 1878, Bd I, N:o 2, s. 9, U, 65. 

' Jmfr HERMA.NN Wagner, Lehrbnch der Geographie, I, Hann. u. 
Leipzig, 1894, s. 43. 

* Jmfr Opera breve; Auslegung: "zweimal so gross als Sicilien", 
likasä Ficklers text 1567, och den latinska s. &. : "duplo maior Sicilia**. 



170 

sig Olaus först och främst vid de isländska vulkanerna. 
Deras toppar äro, säger han, betäckta med evig snö, under 
det att vid foten af fjällmassorna ständigt brinner en 
svafveleldy som aldrig kan helt och hållet förtära sig 
själf^ Den som närmar sig bergen kan lätt kväfvas af 
stoftet och den utkastade glödande askan (vi pulveris et 
favillse scaturientis), eller .störta ned i de uttorkade af- 
grunderna, som äro tilltäppta med vulkaniska utbrotts- 
partiklar från bergen och klyftorna eller sedermera på 
nytt råka i brand genom ökadt tillopp af dolda svafvel- 
ådror^. Ehuru Olaus i samma kapitel omnämner de ita- 
lienska vulkanerna Aetna, Vesuvius och Campanus (Phle- 
grseiska fälten), jämföras likväl på ett annat ställe Is- 
lands vulkaner särskildt med Aetna, hvarom enligt Olaus' 
mening de förra erinrade, äfven därutinnan, att de lik- 
som Aetna "straffade själarne** ^. A Carta marina äro 
fyra islandska berg uppritade, af hvilka åtminstone tre 
tydligen äro vulkaner. Den mellersta af dessa har intet 
namn, den västliga är Hekla, och nordost om de båda nu 
nämnda träffas den tredje vulkanen, som kallas Möns 
Crucis. Vid topparne läsas orden nix perpetua (evig snö), 
under det att foten af vulkanerna omhvälfves af lågor. 
Invid den mellersta vulkanen synas tvänne. afrundade 
stenar, hvartill kommentartexten ("Index** vid kartans 
rand) fogar upplysningen: ^saxum quod ob magnitudinem 



* Jmfr Opera breve och Hist. II, C. 2: "In lalandia . . . qualis 
natursB montes sint, iam arbitror fere toti mundo compertum, eo quod 
ultra veterum relationem in Charta nostra Gothica descriptionem Ptole- 
msei supplendo, horum montiam situm et naturam ostendimas esse singn- 
larem, scilicet in eorum vertice nivem före quasi perpetuam et in base 
ignem sulphareum continue sine sui consumptione exardescentem.** 

^ Hist. II, G. 2 : ... . "Maxime cum in multis locis torridsB vora- 
gines cum cinere apparent montium combustorum et yallium: qusB iterum 
tacitis incrementis sulphureis succrescentibus, quasi circulari temporum 
spatio disponuntur ad "combustionem". 

' Jmfr Opera breve. Jämförelsen mellan Hekla och Aetna torde 
möjligen kunna spåras redan hos Saxo, se Praefat. s. 16. 



171 

exalcdionis volare videtur** ^ d. v. s. lavaslagg eller så 
kallade ''bomber'', hvilka vid en eruption utslungas ur 
kratern. Nedtill vid basen af alla tre fjällen finnas an- 
gifha lika många afgrundsliknande djup eller mörka hålor, 
bärande namnet chaos. Djupet af dessa var så stort, att 
man icke med ögat kunde nå botten, utan endast medelst 
rep, som sänktes ned från öppningarne, kunde uppnå 
•densamma^. Å motsvarande bild i Olaus' historia synes 
«n man på en stege klättra upp till hålan (''chaos") vid 
det mellersta berget; i bildens förgrund såväl här som å 
€arta marina synas tre större och ett mindre kar, hvilka 
enligt Thoroddsens förmodan^ voro af sedda att visa, 
huru man i dessa förstod att koka svafvel från svafvel- 
källorna; själf upplyser likväl Olaus ^ härom, att de ifrå- 
gavarande "karen" beteckna fyra källor af, som han sä- 
^er, "olika natur". Men rundt omkring dessa källor 
— tillägger han — togo inbyggarne en mängd svafvel 
-och sålde detsamma för ringa pris, 1,000 pund för Vio:dels 
florin (dukat) ^. 

Af ofvanstående framställning ser man, att Olaus 
icke bestämdt skiljer på den speciellt vulkaniska värk- 
43amheten (lavautbrott, vulkaniska eruptioner) och solfa- 
tara-företeelsen, utan anser, att båda följas åt; ja, att 
•döma af ordalagen i Hist. de gent. synes han till ock 
med föreställa sig, att eruptionerna föranledas af svafvel- 
minor eller svafvelådror, som råka i brand. På Island 
finnas egentligen endast tvänne af solfataravärksamhet 
karaktäriserade områden; det betydligaste af dessa lig- 
ger öster om sjön Myvatn i Suör-Tingeyjar-sysla i norra 
Island, där man invid Nåmafjäll träffar en mängd svaf- 
velminor eller så kallade "nämer". De bestå af flera 

^ Jmfr Saxo, Prsefat. (Miill. I, 1, s. 17): "est et saxum quod . . . 
propria Daiivaque motione pervolitaf*. ^ Jmfr Opera breve. 

' Dansk Geografisk Tidskr., 10 Bd, 1889—1890. * Opera breve. 

^ Man har i senare tider p& Island sökt tillgodogöra sig svaflet 
fr&n Bolfatarerna, men de befintliga tillgångarne synas på det hela taget 
vara for obetydliga, för att dylika företag skalle kunna bära sig. Jmfr 
Nathorst, Jordens historia, s. 200. 



172 

lågt upphöjda kullar eller tufvor af gul pulverliknande 
svafvel, och ha i midten en liten rörformig öppning, 
hvarifrån rökpelare oupphörligt uppstiga. Därintill fin- 
nas äfven en hel del svafvelkällor (s. k. "dyndkällor**) 
med djupa kratrar och branta väggar, stora kittlar stadda 
i kokning \ Det är emellertid sannolikast, att Olaus 
fått sina uppgifter om svafvelminorna från sydvästligaste 
Island, där det andra af de nämnda solfatara-områdena 
förefinnes. I Gullbringu-s^sla på Islands sydvästliga halfö^ 
(Reykjaneshalfön) träffas svafvelminorna på sluttningen 
och vid foten af Sveifluhåls, en fjällsträckning, som från 
Underhliderne stryker mot söder till närheten af kusten ^. 
Här har också Olaus öster om Foglasker och Rök (Rey- 
k Janes) å Carta marina utsatt ordet ^sulphur" , Detta 
solfataraområde liknar alldeles motsvarande företeelser 
på nordlandet, ehuru dessa senare äro betydligt mera 
storartade. 

Den hos Olaus förekommande benämningen ^chaos" 
såsom betecknande afgrunder eller hålor vid foten eller 
sluttningen af vulkanerna — hos Ziegler " promontorium 
Choas" — måste rimligtvis af se någon rent vulkanisk 
företeelse, och torde möjligen stå i samband med den 
egendomliga och karaktäristiska konstruktionen af Islands 
vulkaner. Dessa stå nämligen oftast i förbindelse med 
sprickor i berggrunden, och öfver dessa sprickor stå vul- 
kanerna ordnade i rader och bildande kraterkedjor. Men 
det förekommer äfven (i synnerhet inom Reykjanesområ- 
det), att lavan utgjuter sig från sprickor på sidan af en^ 
fjällsträckning, utan att några som hälst spår till krater- 
bildning eller slaggkäglor förefinnas; liksom det äfven- 
ledes händer, att vid lavans utströmmande ur sprickorna 
slagg- och lavaklumpar utkastas^. Här ha vi sålunda 
anledningen till Olaus' uppgift om elden vid foten af her- 



* Jmfr KIlund, Hist.-topogr. Beskrivelse af Island, II, a. 172—173. 
^ KIlund, anf. arb, I, s. 41. 

' Nathorst, Jordens historia, s. 185 (efter Thoroddsen, Oversigt 
över de isländske Vulkaners Historie, Ebhn, 1882). 



173 

^en, liksom förklaringen till benämningen ''chaos^, som 
tydligen afser slutiningarnes och sidornas sprickbildningar. 
Det är betecknande, att Olaus jämför de isländska vul- 
kanerna icke med t. ex. Vesuvius, som erbjuder en helt 
annan typ, utan med ^tna, hvar bekanta parasitkratrar 
just framte stor likhet med flera af Islands vulkaner. 

Hekla förlägges af Olaus till Islands sydvästkust, 
nordost om B6k (Reykjanes); från berget låter han en 
eldström eller lavaström sträcka sig ända ned till haf vet ^ 
Därtill fogar han Saxos legend om elden (lavan) "som 
icke kan förtära blånorna(!), men ständigt förtär vatt- 
net" ^. Vulkanen öster om Hekla bär icke något namn"^; 
möjligen afser den någon af vulkanerna i Katla-, Laki-, 
eller Yatna-jökullsgrupperna, hvilka alla ligga öster om 
Hekla i södra delen af Island. Midt inne i landet nord- 
ost om förutnämnda båda berg, Hekla och det namnlösa, 
ligger vulcanen Möns Crucis. På Island förekomma en hel 
mängd namnsammansättningar med "kross" (kors), men 
ordet ingår som sammansättningsdel, så vidt jag känner, 
endast i tvänne namn på berg, nämligen Erossanesfjäll i 
SuÖr-miila sysla på ostkusten och Erossaviksfjällen i 
Nordr-miila sysla, sydost om Langanes, de senare en 
"delvis snötäckt, brungul fjällmassa", som stryker från 
SW. mot NO. ut till hafvet*. Men dessa berg äro inga 
vtdkaner; dock kan Olaus möjligen ha förväxlat Krossa- 
viksfjällen med t. ex. Odådahrauns sydväst därom lig- 
gande stora vulkanområde i det inre af Island, om hvil- 
ket underrättelser kunnat tränga ned till kusterna. Öster 

^ Före Olaus Magnus' tid hade Hekla haft utbrott åtminstone tio 
gånger; utbrotten 1294, 1300, 1341 och 1436 utmärkte sig särskildt för 
sina ödeläggande värkningar. Jmfr Näthorst, anf. arb. s. 188. Fantasien 
sattes tidigt i rörelse af berättelser om lavaströmmarnes kamp med vatt- 
net i sjöar och älfvar. 

* Jmfr Opera breve. 

^ I Opera brefve heter det att Hekla är det första, Möns Crucis 
det tredje berget o, s. v., hvarvid "det namnlösa** öfverhoppas. I den tyska 
och latinska bearbetningen 1567 har Möns Crucis blifvit **det andra ber- 
get**, Helgafisel det tredje. 

* Kalund, anf. arb. II, s. 195 och 199, s. 250. 



174 

eller sydost om Hekla och den namnlösa vulkanen samt- 
sydost om **Mons Crucis** ligger Möns sanctus af nästan 
samma höjd som de nyssnämnda bergen, men utan vul- 
kansignatur. Benämnigen ''det heliga berget" (i Opera 
breve ** Helga", Ficklers bearbetn. "Helgafiel"), och fram- 
för allt dess angifna läge invid abbatia Helgeficel lämnar 
icke någon svårighet öfrig vid detta bergs identifiering. 
Det måste vara det på norra sidan af Snefellsneshalfön 
belägna Helga felV "ett litet, hvälft, endast mot norr 
brant afskuret fjäll, som med sin största längd från öster 
till väster står ungefär midt på halfön Torsnes; sedt 
från norr har det ett särdeles karaktäristiskt utseende, 
i det den branta fjällväggen med sina basaltpelare reser 
sig som en mörk hvälfd port" ^. Vid sydsidan af fjället 
ligger gården Helgafell, hvarest i slutet af 12:te årh. 
upprättades ett kloster för munkar af Augustinerorden ^.^ 
Att Olaus å sin karta gifvit fjället och klostret ett all- 
deles oriktigt läge torde bero på missförstådda eller falska 
muntliga uppgifrer. 

De fyra förut omnämnda källorna beskrifver Olau» 
på följande sätt^. De äro skilda till sin natur: "den 
första förvandlar till följd af sin ständiga hetta (suo per- 
petuo ardore) allt, som kastas däri (omne immissum), till 
sten med bibehållande af dess förra form (priore forma 
manento) ; den andra är olidligt kall (intolerabilis algoris), 
den tredje frambringar öl (cerealem liquorem producit) 
och släcker törst, den fjärde utdunstar en pästartad smitta 
(pestiferam contagionem exalat) och är dödsbringande. 
Vid denna uppräkning af de kiselhaltiga, stenbildande, 

^ Ett litet fjäll med detta namn förekommer äfven norr om Bey- 
kjaneshalfön, öster om Beykjavik i Ejösar sysla, men detta har Olaus 
Magnus icke kunnat afse med sitt "Möns sanctus**, som låg i närheten' 
af klostret Helgafell. Jmfr KÅlund, anf. arb. I, s. 29. 

2 KÅLUND, anf. arb. I, s. 438—439. 

^ Klostret, som var rikt p& jordagods, indrogs jämte sina egen- 
domar till kronan vid reformationen, Kalund, ibid., not 1. 

* Jmfr Opera breve och "Index cartffi marinse" hos Brenner, anf. 
st., s. 6. 



175 

varma springkällorna, de kalla kolsyrehaltiga, så kallade 
"ölkällorna** (på Snefellsneshalfön vid Ranöamel) samt 
de giftiga svafvelsyrehaltiga har Olaus i allt väsentligt 
följt Saxos uppgifter \ ehuru de hos Saxo förekommande 
tre slagen af källor på Island af Olaus Magnus gjordes 
till fyra. Det förefaller därför, som Olaus här äfven 
begagnat Fbanciscus Ib£Nicus' indelning af nämnda käl- 
lor (efter Olavus?)^; det heter nämligen hos 

Franciscus Irenicus: Olaus Magnus: ^ 

Duo quoque fontes illic hor- Fontes quatuor diverssime na- 

rent diversissimi, primus Intenses- turae quorum unus perpetuo ardore 

simo frigore, alius cdlore ititrac- — — — convertit in saxum etc, 

tahili praeditus csetera elementa alter est intolerahilis algoris etc. 
longe excedunt. 

Olaus synes från Irenicus ha upptagit det slag af 
källor, som utmärkt sig genom "en outhärdlig köld" 
(saknas hos Saxo), och uppstält dessa såsom en särskild 
afdelning, skild från "ölkällorna", ehuru båda dessa 
slag endast afse ett och samma slags källor nämligen de 
kolsyrehaltiga. 

Beträffande Islands hydrografi är Olaus Magnus, här 
liksom öfverallt i hydrografiska frågor, föga upplysande. 
Han gifver Island tre tämligen stora insjöar, alla med 
utlopp åt sydost. Icke häller förekomma synnerligen 
många uppgifter angående Islands klimat; dock lämnar 
han underrättelser om vindarne och drifisen. Att den 
vind, som kallas Circius enligt Olaus' uppgift häftigt ra- 
sar öfver landet, ja, till och med så våldsamt, att väg- 
farande knappast kunna komma fram, vare sig ridande eller 
gående, och såväl människor som djur måste taga sin tillflykt 
till underjordiska boningar^, detta är så tillvida alldeles 
riktigt, som Island på grund af sin närhet till den stora 
nordatlantiska barometerdepressionen (subpolara mini- 



^ Saxo, PrsBfat. s. 13 o. flf. 

^ Exeges. Hiator. German. X, C. 18. 

' I kartkommentaren (Index) vid kartans rand. 

* Hist. VII, C. 23. 



176 

mum) och till följd af betydliga variationer i lufttrycket 
just är särskildt utsatt för väldiga stormar ^ Men då 
Olaus synes vilja hålla före, att i synnerhet västliga och 
nordliga eller nordvästliga vindar ("Circius ex Occidéntali 
ac Septentrionali commixtus**) blåsa på Island^, öfverens- 
stämmer detta icke med värkliga förhållandet, emedan 
tvärtom östliga och nordöstliga vindar, som stryka öfver 
starkt uppvärmda delar af hafvet, där äro förhärskande; 
de kalla nord- och nordvästvindarne uppträda däremot 
sällan, så att under vanliga förhållanden Island kommer 
i åtnjutande af en högre årstemperatur än bredden skulle 
tillåta^. Drifisen beskrifver Olaus efter Saxo: *den ut- 
stöter en förfärlig suckan och klagan liksom af mänsk- 
liga stämmor, hvarför man tror att människor där plå- 
gas^ ^. A kartan finnes en mängd isflak utlagda, icke 
vid kusten af nordlandet eller nordvästlandet, där drif- 
isen mest förekommer, utan vid nordöstra och östra ku- 
sterna af Island. Med drifisen vid Islands kuster för- 
håller sig så, att polarströmmen för densamma nästan 
alltid först till landets nordvästligaste punkter, omkring 
Horn eller Kap Nord. Drifisens hufvudmassa föres ge- 
nom Danmarkssundet ned längst södra delen af Grönlands 
ostkust, men den del däraf, som packas tätt intill Island, 
föres af den s. k. Irmingerströmmen (en gren af Golf- 
strömmen, som skjuter in mellan polarströmmen och Kap 
Horn längst nordlandet) österut förbi hela nordkusten, 
hvarpå den utefter ostlandet drifver mot söder, och slut- 
ligen längs sydkusten ut i öppna hafvet. Den is, som 
kommer till sydlandet, har således alltid kommit från 
öster, däremot aldrig från nordväst. En och annan gång 
inträffar det äfven att ostkusten blockeras af drifis, när 



^ Jmfr Unser Wissen von der Erde, II, 1, a. 391. 

2 Higt. VII, C. 23. 

^ Unser Wisaeii von der Erde, anf. st. 

* Opera breve; i kartkommentaren (Index) å kartan heter det: ** gla- 
des miaerabilem humane vocio gemitum indicans fidem facit ibi homi- 
num animas tormentari". 



177 

nordkusten är isfri, i det isen från Langanes omedelbart 
drifves söderut längst ostlandets Olaus Magnus' uppgift 
är sålunda ingalunda oriktig, men visar, att hans sages- 
man icke känt till nordkusten af Island, hvilket äfven 
framgår af obefintligheten af ortnamn å nordlandet. Den 
is, som kommer till ostkusten (och östliga delen af nord- 
landet), består oftast af isflak (icke isberg)^; äfven här- 
utinnan visar sig Olaus' teckning vara riktig. 

På isflaken har Olaus afbildadt tvänne isbjörnar, 
hvilka djur ofta, särdeles under stränga isår, med drif- 
isen komma till Island och göra påhälsning äfven på 
sydlandet. Olaus låter äfven det inre landet vara bebodt 
af nämnda djur. Hvitbjörnarne beskrifver han såsom 
mycket stora och starka: med klorna bryta de hål i 
isen, hvarefter de dyka ned i vakarne och taga fisk, som 
de föra till stranden och förtära. Jägarne plägade för- 
ära björnskinnen till kyrkorna att läggas framför alta- 
ret^. På Island förekommo äfven hare och räf, till ock 
med "svarta räf var** (blåräfvar) *. Å Carta marina fin- 
nes i nordligaste delen af landet aftecknad en springande 
räf, och en annan sticker hufvudet ut ur en jordkula. 
Man kunde som Thoboddsen säger ^, vara frestad att tro, 

' TuoRODDSEN, Den grönländska drifisen vid Island, Ymer, 1885, 
s. 14G o. 159. Sebastian Munster (Cosmographia, Beschreibung aller 
Lender etc. Basel 1548), som hämtat de flästa af sina uppgifter rörande 
Island och Norden från Olaus Magnus (Auslegung) uppger, att driHaen 
ligger åtta månader rundt om Island. Detta synes dock vara i någon 
mån öfyerdrifvet, ty enligt den af Thoroddsen (anf. st. s. 156) lämnade 
grafiska framställningen af driHsens förekomst vid Island under åren 1800 
— 1883 låg isen endast ett enda år, 1866, kvar så länge som åtta månader. 

^ Thoroddsen, ibid.: "att isberg så sällan ses vid nordlandet och 
ostlandet kan måhända förklaras därigenom, att de sticka mycket dju- 
pare och därför föras af den mera på djupet gående kalla strömmen 
ut ur Danmarkssundet, medan den flata isen föres af Irmingerströmmens 
yarmare ytvatten längst nordkusten mot öster och söder". 

' Hist. XVIII, C. 24; på bilden är aftecknad en jakthydda på isen, 
bvarifrån jägaren smyger sig på de fiskande björnarne (med spjut). 

* Eartkommeut. (Index) å Cart. mar. 

* Thoroddsen, Oversigt över de geogr. Kundsk. om Island, Dansk 
Geogr. Tidskr. 10:de Bd, 1889—90, s. 135. 

12 



178 

det denna af bildning stod i förbindelse med näsets namn 
Melrakkaslétta (melrakki = räf), ehuru det är troligare, 
att bilden kommit att stå där tillfälligtvis. Vidare nämner 
Olaus bland djurlifvet på Island **hvita korpar** och fal- 
kart Jaktfalkar utgjorde åtminstone i 12:te årh. en af 
Islands exportvaror^. 

Ehuru landet "till största delen var bergigt och oupp- 
odladtj i synnerhet vid nordkusten" till följd af den förut 
omtalade vinden Circius' ** skarpa lufthålor** (austera spi- 
racula)^, hade det likväl rikedom på betesmarker^. Grä- 
set växte så högt, att man måste rifva upp det, på det 
boskapen kunde beta utan vansklighet^. Efter Zieglers 
föredöme berättar Olaus, att boskapen till och med måste 
drifvas bort från betesmarkerna, för att de icke skulle 
spricka af fetma ^. Island hade en stor mängd boskap, 
och boskapsskötsel var en af befolkningens hufvudnäringar. 
Därför kunde Island också producera. en stor myckenhet 
af godt, saltadt smör. Då det icke fans tillräckligt 
många tunnor och kar för insaltningen, förfärdigades till 
smörets bevarande stora 30—40 fot långa och 4 — 5 fot 
höga kistor af välluktande trä (**cistas vel capsas ex odor- 
ifero ligno**); på många ställen fyldes dessa hvarje år 
och smöret användes antingen hemma eller exporterades ^. 
Boskapsskötseln afkastade äfven ulP. 

Den andra af befolkningens hufvudnäringar var fisket. 
Detta var synnerligen gif vande; man fångade säl (**vituli 
marini**) samt fiskade stockfisk (aselli), helgeflundra 
(rhombi) och torsk, hvaraf det bästa slaget kallades 
"marlucz" , och af spanjorer och portugiser fördes ända 

^ Brenner, 8. 6 (Index); Opera breve. 

^ Thoroddskn, anf, arb., s. 117 — 118. 

^ Hist. II, C. 3. * Opera breve. 

^ GoMERAS geografiska beskrifning, Norsk Hist. Tidskr., 2 B. 5 Bd. 
1886, s. 387. 

^ Index: hos Brenner, anf. arb., s. 6: "pabnli tanta leticies nt nisi 
armenta a pascuis arceantur aruina rumpantur". Jmfr Opera breve. 

^ Hist. XXI, C. 4. 

^ Gomeras uppgift. Norsk Hist. Tidskr. 2 B. 5 Bd. 1886, s. 387. 



179 

till Rom. Tiden för fisket var Februari, Mars och April; 
fisken torkades i den kalla blåsten och uppstaplades se- 
dan som ved i stora högar på öppna faltet \ hvarefter 
den såldes eller utbyttes till tyska köpmän för säd, öl, 
tyger eller andra ting^. Inbyggarne voro nästan alla 
fiskätare, hvarför de också kallas **ichtyophagi**; de åto 
stockfisken med smör till liksom bröd^. 

Olaus ansåg emellertid, att det rika och gifvande 
fisket invärkade skadligt på drifvandet af åkerbruk, för 
hvilket enligt hans mening på Island icke funnos några 
klimatiska hinder. **Invånarne, säger han^ så föga säd 
och skörda därför obetydligt; de skulle säkerligen ha 
fullt upp med bröd, om de sådde mera ymnigt, men nu 
bli de lata till åkerbruk för det vinstgifvande fiskets 
skull.** Säd importerades från Ltibeck, Rostock, Stral- 
sund, Hamburg och Bremen*. Isländarne drucko äfven 
utländskt öl, som infördes från de tyska sjöstäderna, 
men dessutom funnos inom landet själft naturliga källor, 
hvilkas vatten hade samma smak som öl (de omtalade 
"ölkelldur**), och som tillfredsstälde alla behof i detta 
hänseende ^. 

Isländarne bodde — säger Olaus — i jordkulor (Grip- 
toporticus), sålunda skyddande sig mot kölden på samma 
sätt som folken i Afrika skydda sig för solens hetta ^. 
Då Isländarne aldrig bott i vare sig jordkulor eller jord- 
hålor, afser denna uppgift säkerligen det å Island vanliga 
bruket, att täcka hyddorna och husen med tak af jord 
eller torf. Äfven förekommo — säger Olaus — hus af hval- 
ben^. Isländarne skildras i öfrigt såsom storväxta och 
modiga^, de äro krigiska (afser förmodligen deras strider 
med engelsmän och hanseater) samt frikostiga, älskvärda 
och friska människor, som oftast lefva "utan medicin** 
och likväl uppnå 100 års ålder ^. 



» Opera breve. ^ gjgt. XXI, C. 3. ^ Hist. XXI, C. 4. 

■* Jmfr kartans "index". ^ Jmfr Opera breve. 

6 Gomeras uppgift, Norsk Hist. Tidskr. 2 E. 5 Bd, 1886, 8. 387. 



180 

De å Carta marina förekommande isländska ortnam- 
nen äro i allmänhet icke svåra att identifiera. Midt 
emot Grönland och Hvitsärk ligger Vestrabord portus \ 
hvarvid man tänkt på ett västligare ortnamn Barö (på 
Bardastrand) i motsats till ett nordligare (östligare) Barö 
i närheten af Islands nordvästspets ^. Men då Barö, så 
vidt man känner, aldrig blifvit kalladt ** Vestrbarö**, an- 
ser Storm ^, att namnet ** Vestrabord** troligast represen- 
terar Vestfirdir, landet **ve8tr i fjördum**, d. v. s. den 
stora, af talrika fjordar inskurna halfö, som i nordväst 
skjuter ut från Island. Från Västfjordarne norr om 
Breidifjorden har i alla tider de isländska resorna till 
Grönland utgått*. Intill Vestrabord står äfven namnet 
Isafiord (i nordvästligaste Island). Därefter följer mot 
söder Jökel på en utskjutande halfö; det är det impone- 
nerande fjället Snefellsjökeln, som gifvit sitt namn åt 
Snefellsneshalfön '^. Söder härom kommer Hanafiord, han- 
delsplatsen Hafnarfjördr söder om nuv. Reykjavik^, så 
Böky Islands sydvästligaste spets Beykjanes, och utanför 
denna den rad af klippöar, som sedan gammalt kallats 
Foglasker'^. Mot sydost följa trenne öar och namnet 
Vespeno^; det är de söder om isländska sydlandet be- 
lägna Vestmanöarna eller rättare Vestmannaöarne (** Vest- 
mannaeyjar**). I en isländsk hamnförteckning från 16:de 
årh. kallas dessa (eller hufvudön bland dem) **Wespen- 



» Jmfr Hist, n, C. 10. 

2 Grönlands hist. MindesmeBrker, III, a. 477. 

3 Norsk Hist. Tidskr. 2 B. 5 Bd, 1886, s. 394. 

* KÅLUND, anf. arb.. I, s. 505. Jmfr Storm, auf. st., s. 395. 

^ Jmfr KÅLUND, anf. arb., I, s. 410. 

^ KÅLUND, I, 8. 28. 

^ KÅLUND, I. 8. 36. Dessa öar äro, utom for sin vulkaniska natur, 
äfven bekanta såsom den numera utdöda garfågelns (Alca impennis) sista 
tillflyktsort. Ett af skären bär äfven namnet Geirfuglasker, ett annat, 
Geirfugladrängr. Jmfr Nathorst, Jordens historia, s. 187. 

® Ordet är otydligt, Thoroddsen (Dansk Geogr. Tidskr., X, 1889— 
90, s. 135) läser "Vespean", men ofvanstående läsart synes mig vara den 
rätta. 



181 

nöe^, och uti en kunglig räkenskapsuppgift från åren 
1586 — 1587 (i danska geheime-arkiv.) "Vespenö** \ hvil- 
ken namnform sålunda öfverensstämmer med den å Olaus 
Magnus' karta. På den största af dessa öar, Hejmaö 
(ungef. 1 mil lång och | mil bred), tillika den enda af 
dem, som varit och är bebodd, har sedan gamla tider 
funnits en betydande handelsplats, som det vill synas den 
enda på denna svårtillgängliga del af Islands sydkust. 
Oarne äro också utmärkta fiskplatser samt besökas hvarje 
vinter af flera hundra fiskare från närmaste delen af fast- 
landet. I of vannämnda räkenskapsuppgift finnas flera upp- 
lysningar om 1500-taIets handels- och fiskeriförhållanden 
på * Vespenö" ; så omtalas, att kronan därifrån dref handel 
i kompani med en engelsman, ehuru engelska köpmän då 
voro förbjudna att komma till Island. På Olaus Magnus' 
tid innehade emellertid hanseatema här som annorstädes 
på Island ett obestridt handelsvälde; å Gar. mar. synas 
också tyska fartyg (** Bremen**) liggande för ankar vid 
sydkusten af Island. 

Vid denna kust förlägger kartan äfvenledes Islands 
förnämsta hamn och handelsplats Ostrdbord (strax öster 
om ** Vespeno") och anger dess betydelse genom flera teck- 
ningar såsom af tunnor, staplar af stockfisk, köpmans- 
tält o. s. v. 2. Motsvarande **Vestrabord" (eller Vest- 
firdir) i nordvästliga Island borde **Ostrabord** represen- 
tera Austfirdir eller Ostfjordarne, ursprungligen namnet 
på hela kuststräckan från Langanes i nordost ned till 
Rängarvalla syslas ostgräns i söder. Men då Västmanna- 
öame ligga strax sydväst om denna gräns, och, som förut 
nämndt, ingen annan mera betydande hamn fans eller fin- 
nes på hela sydkusten, är det sannolikt, att "Ostrabord* 
just afser nyssnämnda öar. Och då på Hejmaö finnes en 
fristående, kägelformig vulkan, HelgafelP, förstår man, 
hvarför Olaus till denna del af kusten förlagt berget och 

* Se härom Kalund, anf. arb. I, s, 278 o. ff., II, a. 376, 412. 
^ Jmfr äfven träsnitten i Hist. XXI, C. 3. 
^ Jmfr KIlund, I, s. 281. 



182 

klostret Helgaficel. Han torde ha förväxlat Helgafell på 
Islands västkust med berget af samma namn på Yäst- 
mannaöarnes hufvudö, och då han möjligen hört talas 
om de i sydlandet belägna klostren (Kirkebse och Tykkeb», 
båda i Väster- Skaftafells sj^^sla), antog han, att bland dessa 
var Helgafells kloster ett, och inlade därför å kartan detta 
på sydlandets Helgafells kloster var kändt försinrike- 
dom; Olaus vet äfven att berätta, att det i likhet med 
domkyrkorna i biskopssätena Scalholdin och Holensis, hvilka 
orter å Carta marina också finnas utsatta inne i landet, 
hade sina förnämsta inkomster i smör och stockfisk '^. 

De återstående tvänne ortnamnen, Vallen vid ost- 
eller sydostkusten och Berghé norr därom något längre 
in i landet, torde vara svåra att återfinna å nuvarande 
kartor. Invid "Vallen" är uppritad en kyrka, som en- 
ligt Olaus* uppgift var uppbyggd af hvalrefben^; ort- 
namnet har sålunda säkerligen något samband med hval 
(Vallanes? Hvalnes?). Fickler ansåg "Vallen" vara 
namnet på en udde eller ett förberg och skref på denna 
plats å sin karta: *^Waluisch id est Cetse scopulus". 

På ostkusten af Island återgifvas tvänne legender, 
först, enligt den förut omnämnda uppgiften om till in- 
vånarnes skydd utrustade ryttare, trenne beväpnade så- 
dana med följande upplysning^: "på Island företaga be- 
väpnade krigsmän ofta grymma krig, någon gång äfven 
för obetydliga orsakers skull", samt därefter längst i 
nordost en citterspelande man, som med musiken lockar 
till sig simmande svanor*. Härtill svarar en uppgift i 
Olaus' historia^: "Novere per experimentiam venatores. 



^ KirkebaB var ett benediktiner-nunnekloater, Tykkebee ett augustiner- 
kloster (grundlagdt 1168J, bland de isländska klostren på sin tid ansedt som 
ett af de allra förnämsta. Jmfr KIlund, II, s. 315 o. 327, Då äfven 
Helgafells kloster var ett augustinerkloster i likhet med TykkebsB, har 
Olaus sannolikt just med detta förväxlat Helgafell. 

^ Hist. XXI, C. 4. Jmfr Opera breve. 

^ Opera breve. * Jmfr Opera breve. 

5 Hist. XIX, O. 15. 



183 

008 suavi citharse, tibiatumque cantu naturaliter delectari : 
ideoque mentita bovis vel equi imagine, aut sub ipsa bestia 
viva ad littus in cithara canunt, donec appropinquanti 
cygno dulcique voci intento, ferreum hamum hasta infixum 
pectori immittant, chordaque hastse annexa ad littora 
trahant. ^ 



Beträffande Olaus Magnus' framställning af de uti 
Nordatlantiska hafvet söder om Island belägna ögrup- 
pernas geografi, torde, som förut framhållits, någon sjö- 
bok eller segelanvisning, möjligefl äfven sjökort, ha tjä- 
nat som hufvudsaklig källa. Men också andra källor 
torde ha begagnats, exempelvis Ziegleb. 

Något öfver 40 ty, mil (296 km.) SSO. om Island 
träffas å Carta marina ögruppen Fare eller, som den äf- 
ven kallas, insula Farensis ^ Redan Cladius Olavus upp- 
tog *Fareö** på sin karta, och på kartan öfver Norden i 
Ptolemeusuppl. Ulmse 1482 läses ordet "ferensis** å mot- 
svarande ö. Ziegler har samma beteckning som Olaus 
Magnus, ** Farensis insula** ; å Wagenaers sjökort lyder 
namnformen: **Farren**. Olaus låter Färöarne utgöra en 
tätt sluten grupp af 8 öar (utom klippan Munken), åt- 
skilda genom smala i allmänhet från NO. — SW. gå- 
ende fjordbildningar; i värkligheten ha dessa riktningen 
NW. — SO. Sistnämnda riktning har däremot kartans 
ögrupp i sin helhet fått, i längd utgörande en sträcka af 
27 ty. mil (199,8 km.), i bredd 15 ty. mil (111 km.). 
Af öarne äro 5 namngifna, nämligen längst i NW. Norderö, 
som antingen motsvarar ön Bordöe eller representerar 
*'Norderöarne**, den nordliga gruppen i motsats till den 
mera isolerade, sydliga Suderöe, å Carta marina Suderö; 
båda dessa äro å Olaus' karta de ytterst i NW. belägna 
af hela ögruppen. Österut följer gruppens största ö å 
kartan, Dumö, som till namnet torde afse någon af de 



^ Se kartans index samt Hist. II, G. 5. 



184 

små Dimonöarne (stora och lilla Dimon) i Suderöfjord. 
Ecclesia Faren, hvilka ord läsas åtskilda å tvänne olika 
öar, men detta oaktadt böra föras ihop, och uttrycket 
''diocesis Faren** i kartans index torde med all sanno- 
likhet vara hämtadt från Zieglers uppgift: **Est in ea 
(se. insula) ci vitas episcopalis dicta et ipsa Farensis**, det 
senare adjektivet oriktigt användt som namn för öarnes 
hufvudort. Den lilla östliga ön Streme å Olaus' karta 
är den största af Färöarne, Strömö, och Mulse i väster 
är möjligen Naalsö (eller Nulse) sydost om nämnda huf- 
vudö. Om Färöarnes inbyggare uppgifves, att de ära 
"ictyophagi" och "cete grandia tempestatibus appulsa dis- 
secant et inter se partiuntur" ^ Kartan återger en i 
trång fjord strandad stor hval, som synderstyckas och 
delas af befolkningen^. 

Strax söder om Färöarne låg den höga hafsklippan 
** Munken" eller Monachus. Dess utseende beskrifves på 
följande sätt^: "Habet . . naturali suo situ et incisione 
partium, praesertim verticis, cappara contextam, imo et 
proprietatem, ut omnes in dira tempestate ad eum con- 
fugientes, tutissime susceptos consoletur. Quinimo V8& 
omnibus his, qui vi ventorum agitati non attingunt fim- 
briam vel sinum eius." Det ryktbara skär, som bar 
namnet Munken, är numera försvunnet '^ ; det var en myc- 
ket lodrät isolerad, 22 meter hög klippspets eller pelare, 
som på ett afstånd af 6 km. från Suderös kust höjde sig 
ur hafvet och tjänade som god landkänning för den söder- 



^ Kartans index, jmfr Opera breve. 

^ I kartans index läses legenden: "ibi (se. in insula Fare?i) pre- 
sidi regionis dantur capita corvorum pro tributo in signum occise noxia 
avis que ibi agnos et oves occidit." Samma uppgift förekommer emel- 
lertid i Hist. de gest. sept., men gäller där Island. 

3 Hist. II, C. 5. 

* Munken störtade alldeles ned år 1885 och står nu ej högre of- 
ver de kringliggande skären, än att bränningen äfven i någorlunda lugnt 
väder slår upp öfver densamma, se Dansk Geogr. Tidskrift, Vin, 188S 
—1886, s. 48. 



185 



ifrån kommande seglaren. Det påstods förr, att kring 
denna pelare löpte en häftig malström, som ovilkorligen 
uppslukade den seglare, som vågade nalkas densamma. 
Någon dylik malström finnes likväl ej, ehuru ström- 
sättningarne söder om Suderö anses vara särdeles våld* 
samma ^ 

40 ty. mil SSO. om Färöarne visar Carta marina 
en likaledes i riktningen NW. — SO. utsträckt ögrupp 
Hetlandia, d. v. s. Shetlandsöarne. Zamoiski- och Ulmer- 
kartorna ha **herlant", Ziegler däremot "Hetlandia in- 
sula**, Wagenaer har **Hitlandt**. Olaus ansåg ögruppen 
vara af ungefar samma längd och bredd som Färöarne; 
liksom desse är ögruppen i fråga — 5 större och 3 mindre 
öar — söndersplittrad genom långa, smala fjordar i rikt- 
ningen NO. — SW. Hetlandia är — säger Olaus ^ — 
** episcopatus, patria fertilis, mulieres habens pulcherri- 
mas**. Namnen rundt ögruppen torde, som förut är 
visadt, vara hämtade från en holländsk eller hanse- 
atisk segelbok. Mui är tydligen ön Mousa, Mosesey (förr 
Mosey). Brystsund (Breesont hos Wagenaer) är den ut- 
märkta, ofta besökta hamnen Bressay Sound vid nuvar. 
Lerwick (efter sundet mellan Mainland och ön Bressay, 
fordom Briisey) ^. Skalvogh (på holländska kartor Schaweij 
eller Scalwey) är den nuvarande byn Scalloway (i södra 
delen af Mainland), förr den gamla tingsplatsen Skålavägr 
eller Skälavegr (** skålens**, d. v. s. tingshusens våg eller 
väg)*. Svinhorhovit, nu Sumburgh Head (fordom Svin- 
borg) är Mainlands sydspets^. Ecclesia S. itfaj^wi^ kyrkan 
S. Magnus vid bukten af samma namn å nämnda ös väst- 
kust. — Möns Gipsi tyder möjligen, som Brenner gissar ^, 

* Jmfr Th. Nordström, Om Färöarne, Geograf. Sekt. Tidakr. 1878, 
Bd I, N:o 1. 

* Kartans index; jmfr Opera breve. 

^ Detta sund hette fordom Bruseyjarsund, se P. A. Munck, Sam- 
lade Afhandlinger, ndg. af G. Storm, III, s. 156. 

* Munck, anf. st., s. 173. * Ibid., s. 177. 

^ Krist. Vidensk. Selskabs Forh., 1886, 15, s. 24. 



186 

på den än i dag å Shetlandsöarne idkade kalkbränningen ; 
Hätklyfta torde vara en svensk form för ett holländskt 
namn (Hanglip)^ på någon punkt af ostkusten (å Main- 
land), Fledere är säkerligen ön Friöarey, nu Fair Isle 
eller Fair hill. 

Fyrtio ty. mil söder om Färöarne och trettio ty. 
mil (244,2 km.) WSW. om Shetlandsöarne äro Orkney- 
öarne utlagda, Orcades. Ziegler hade ännu i öfverens- 
stämmelse med den antika traditionen räknat såväl Shet- 
landsöarne som Orkneyöarne till "Orkaderna** (Orchades), 
och uppgifvit Orkaderna i inskränkt mening (d. v. s. 
Orkneyöarne) till ett antal af 29; men Olaus skiljer be- 
stämdt på båda grupperna och räknar ända till 33 öar 
bland Orkadernas arkipelag. **Af dessa öar — säger 
han — voro några öfvergifna, men de andra bekvämligen 
och lyckligt bebodda**. Ögruppen ** utgjorde fordom ett 
konungarike** och lydde förr under konungen af Norge, 
hvarför inbyggarne talade norska^. Den största ön var 
Pomona^ eller Selanda (okänd namnform), och härå läses 
^Episcopatus Orcadum^ (biskopssätet var Kirkevaag, nu 
Kirkwall), samt ^Begum antique sepulture^ ^. Egendom- 
ligt är, att Olaus låter **höfdingen öfver Orkaderna** vara 
bosatt på ön Tile^. 

Väster om Orkaderna (på omkr. 30 ty. mils afstånd) 
lågo **Insule Hebrides si ve Muanides dicte versus Hiber- 
niam numero XL** , äfvenledes fordom under Norges härra- 
välde ^. Här angif ves ön lona, samt, liksom på Orkaderna, 
^Äntique sepulture Regum^. 



^ Jmfr mht. glepe, glippe = Ritze, Spalt? (nno. "glip" = läng, 
smal Aabniug; Sprsekke?), "Hanglip" är möjl. ==^ "hang-glip". 

^ Se Opera breve och Aualegung der neuen Mappen. 

^ Enl. MuNCK, anf. arb., III, s. 91, är denna namnform uppkom- 
men genom en missuppfattning af Solinus' ord: "sed Thyle larga, et 
Diutina jjomona copiosa est. (Pomona uppfattades som egennamn). 

* Jmfr kartans index samt Opera breve; legenderna äro utsatta 
kartan. 

* Opera breve. 



187 



vn. 

Skandinaviska halfön i allmänhet, gräns- 
haf, kustbildniDg, terräng och bevattning. 

Olaus Magnus' namn på den stora nordiska halfön 
är Scandia peninsula^, men omväxlande med detta af 
Plinius och Ptolemseus först använda namn begagnar han 
i likhet med brodern Johannes äfven benämningen Scan- 
diana insula^, Procopius hade — menar Olaus — orik- 
tigt tilldelat Skandinaviska halfön namnet Tyle^, därtill 
förledd af namnlikheten med det norska landskapet ^ Tyle- 
marchia^ *; själf ansåg Olaus, som förut är nämndt, att 
Ty le var en liten ö, som låg mellan Orkaderna och Fär- 
öarne. Olaus Magnus låter den nordiska halfön sträcka 
sig från o. 57° n. br. i söder ända till Nordpolen i norr 
(90° n. br.), men han har icke varit så alldeles viss om, 
hur lång denna sträcka egentligen var, ty under det att 
han på sin karta fixerat nämnda afstånd till ungef. 280 
(rundt 300) ty. mil, d. v. s. 2,072 (resp. 2,220) km., upp- 
ger han i sin historia väglängden från det nordliga Fin- 
marken till det sydligaste Götaland, i samma mått, till 



^ Jmfr legenden å Garta marina samt Opera breve. 

2 Johannes Magnus, Situs ScandiaB, (Hist. Gothor); Ol. Magnus, 
Hist. Prffifat. - — "Scandiana** måste anses som ett af Scandia härledt 
adjektiv. I Nancy-handskriften af Claud. Olavus* beskrifning öfver jorden 
förekommer subst.-formen "Skandinla", en af förf. uppfunnen mellan- 
form mellan Skania och Skandinavia. Jmfr Gustav Storm, Ymer, 1891, 
fl. 24 och not a. 

* Opera breve: **io ritrouo Procopio piu veratamente hauere de- 
flcritta risola Scandiana sotto 11 nomo di Tyle**. 

* Opera breve. Huruvida Procopius känt till ordet "Tylemarchia" 
är ovisst; det förekommer icke i hans skrifter. Namnen Thule och Tele- 
marken torde knappast, som Nordenskiöld tror (Facsimileatlas, s. 33, not), 
ha något att göra med hvarandra. Telemarken ligger inne i landet (i 
södra Norge) och namnet Thule afsåg ursprungligen (hos Pytheas) ett 
landskap eller en ort vid kusten i nordanfjällska Norge (o. 65^ n. br.). 



188 

öfver 525 ty. mil, d. v. s. 3,885 km. ^ Båda uppgifterna 
innebära naturligtvis en ansenlig öfverdriftj då afståndet 
från Nordkap på Magerö (71° 12' n. br.) till Sveriges syd- 
rand (55° 20') i värkligheten utgör 1,850 km., men de 
visa tillika, att Olaus, ehuru han öfverskattade Skandi- 
naviens utbredning från söder till norr, dock haft ögat 
öppet för halföns i och för sig väldiga utsträckning ; intet 
europeiskt land utom Ryssland har, vare sig förr eller 
senare, sträckt sig genom så många breddgrader som 
Skandinavien. Då Olaus lät den nordiska halfön i norr 
tangera Nordpolen, fick i enlighet med denna hans upp- 
fattning de nordligaste trakterna. Finmarken och Biarmia,. 
en längsta dag på 6 månader^, men hvad i öfrigt Skan- 
dinaviens läge inom olika "klimat" och "paralleler" be- 
träflFar, möta oss, som förut är nämndt, äfven här tvänne 
olika uppfattningar hos Olaus Magnus, i fråga om hvilka. 
jag hänvisar till föregående framställning (kap. 3). 

Skandinaviens bredaste ställe lägger Olaus mellan 
ungef. 23° 30' ö. long. i väster (Skutenes) och ungef. 40°^ 
30' ö. long. i öster (Boslagen), samt låter detta afstånd 
utgöra omkr. 120 ty. mil, d. v. s. (i rundt tal) ungef. 
900 km. Äfven denna beräkning var för stor, allden- 
stund Skandinaviens största bredd från väster till öster 
(ungef. på 60:de breddgr. från 5° — 15° 45' ö. long.) en- 
dast går upp till 750 km. Då Olaus i allmänhet gaf 
denna bredd, 740 ä 750 km., åt halfön norr om linien 
Skutenes-Roslagen — äfven vid Throndhjemsfjorden, där 
denna har sin smalaste insnörning, 350 km. — samt först 
på en linie från Torneå till hafvet i norr låter Skandi- 
navien något draga sig tillsammans (till ungef. 590 km. ; 
värkliga afståndet knappt 500 km.); då han vidare upp- 
skattade bredden af Skandinaviens sydligare halföparti,. 
från Bohuslän till Östergötland, i någon mån för stor 
(till ungef. 370 km., i värkligheten ungef. 335 km.), samt 

^ Hist. I, 2: **ab hac tamen Finmarchia Septentrionali ad An- 
straliora Gothomm ultra 350 milliarium Gothicorum est distantia'*. 
2 Hist. I, C. 1, 2. 



189 

åt Skandinavien gaf den ofantliga utsträckning i längd, 
som förut omtalats, kan man knappast förstå, att upp- 
gifterna om ytinnehållet icke rättat sig därefter och blif- 
vit, äfven dessa, ansenligt öfverdrifna. Olaus omnämner, 
att Plinius kallat Scandinavia till följd af dess okända 
storlek "en andra värld** (ob incompertam magnitudinem 
Alterum orbem)\ och att Procopius uppgifvit, det Thule 
var 10 gånger större än hela Britannien^. Olaus insatte 
visserligen denna Procopius' uppgift bland legenderna på 
sin karta, men då han i sina öfriga geografiska arbeten 
ingenstädes återvänder till den byzantinske bistorieskrif- 
varens öfverdrifna uppskattning af Skandinaviens stor- 
lek^, torde han ha begagnat denna mera som reklam än 
som ett med hans egen uppfattning öfverensstämmande 
omdöme. Själf uppgifver han*, att de nordliga länderna, 
hvarmed han, att döma af sammanhanget på detta ställe, 
menar Norge, Sverige och Finland (möjligen äfven de 
ryska gränstrakterna), i omfattning voro större än Ita- 
lien, Hispanien och Galllien tillsammanstagna. Denna jäm- 
förelse är naturligtvis något oriktig, alldenstund de tre 
förstnämnda ländernas sammanlagda storlek (utom ryska 
gränstrakterna) endast uppgår till 1,149,463 kv.-km. (in- 
beräknadt de skånska landskapen) och de tre romanska 
ländernas ytinnehåll utgör tillsammans 1,320,241 kv.-km., 
men tager man i betraktande Olaus Magnus' betydliga 
öfverskattning af Skandinaviska halföns utsträckning i 
längd och bredd, kommer nyssnämnda uppgift om de 
nordiska rikenas storlek ansenligt närmare värkliga för- 
hållandet. Då Olaus vidare säger, att Sverige är dubbelt 

^ Hist. IV, C. 4. Jmfr legenden & Carta marina (vid "Scandia") 
samt Opera breve. 

* Jmfr Oaria marina (ibid.) och Opera breve : " et si dice 

diece molte magiore di tutta Bertagnia**. 

' Äfven om man under benämningen Britannien på Procopius' tid 
innefattar endast nuvarande England och Wales (150,697 kv.-km.) och 
icke medräknar Skottland (78,895 kv.-km.), ligger öfverdriften i öppen 
dag, då Skandinaviens storlek är 775,859 kv.-km. 

* ffist. II, C. 7. 



190 

så stort som Norge, är detta visserligen ett stort miss- 
tag, om jämförelsen endast afsåg Skandinaviska halfön 
i egentlig mening, men har Olaus, när han skref ned 
denna uppgift, under namnet Sverige tänkt sig det sven- 
ska väldet (sålunda äfven innefattande Finland), var den- 
samma fullkomligt öfverensstämmande med värkligheten. 



Olaus Magnus' fastställande af Skandinaviska half- 
öns marina begränsning i norr genom Scythiska oceanen 
och Ishafvet har jag i det föregående omtalat; den nord- 
liga kusten återgifves i allmänhet utan större inskärnin- 
gar eller bukter. När kusten böjer af mot sydväst har 
den å Carta marina äfven fått en helt annan karaktär; 
en mängd inbuktningar och fjordar omväxla med flera 
grupper af öar, särskildt vid och i närheten af nuvar. 
Lofoten, och detta söndersplittrade och inskurna utseende 
af kusten kan man iakttaga i söder ända till Kap Stat^ 
där åter en mera enformig kustbildning synes vidtaga. 
Nordvästkusten af Norge närmast norr och söder om 
Trondhjemsfjorden hade af Olaus Magnus personligen 
iakttagits och fick därför på hans karta i allmänhet ett 
med värkligheten mera öfverensstämmande utseende än 
den öfriga kusten; äfven kan Olaus under sin vistelse i 
denna del af Norge mycket väl fått tillfälle att medelst 
muntliga upplysningar af fiskare och sjöfarande kom- 
plettera sin egen erfarenhet om bildningen af kusten och 
övärlden därutanför. På detta sätt torde han ha erhållit 
närmare underrättelser om t. ex. Lofotens öar och de 
där förekommande så kallade "fågelbergen". Utmed 
norska kusten, säger han \ ända upp till trakterna i när- 
heten af polen finnes ett oräkneligt antal öar, på hvilka 
stora skaror af fåglar häcka och lägga sina ägg; dylika 
klippöar och skär gifver Olaus det något egendomliga 



^ Hist. XIX, c. 38. 



191 

namnet Eggiafiord^, Uppe bland Lofotens öar finnes å 
Carta marina tecknad en stor hafshvirfvel (och i dess 
midt ett fartyg), hvarbredvid läses "haec est horrenda 
caribdis^. Detta är den bekanta Malströmmen eller 
Mosköströmmen, hos Olaus Mostastrom, som också täm- 
ligen riktigt blifvit förlagd emellan Lofoten (Lofot, Lof- 
foeth), d. v. s. Moskenaesön, och ön Röst (Rost, Roest), 
ehuru Olaus oriktigt tror, att den sistnämnda är den 
nordligare af de två öarne^. Beskrifningen öfver Mal- 
strömmen^ lånade Olaus nästan ordagrannt af Ziegler, 
som angående densamma (^Muskostrom^) berättar föl- 
jande: "Vid flodtiden suges vattnet in i hålor och rinner 
åter ut vid ebben, strömmarne äro ytterst häftiga. Man 
seglar på detta haf tätt nedanför klippsvalgen, och de 
som på olämplig tid komma dit in föras hufvudstupa ned 
i hvirfveln. Mycket sällan komma spillrorna af det 
skeppsbrutna åter i ljuset; när det någon gång sker, be- 
finnas bjälkarne vara så nötta af slitningen mot klip- 
porna, att de tyckas öfverdragna med ett slags ludd. 
Här hafva vi en naturkraft, som öfvergår sägnernas 
Symphlegader och det fruktade Malea och Siciliens Cha- 
rybdis och alla de hafsunder, som annars äro kända" *. 
Härtill fogar Olaus Magnus den uppgiften ^, att sjöfarande, 
som ovarsamt nalkas hvirfveln, i synnerhet de, som äro 
obekanta med stället eller drifvas dit af stormar, ryckas 
hastigt in i densamma, och styrmannen förmår ingenting 
göra. Tyska sjöfarande, som segla på denna kust, skaffa 
sig därför också skicklige och med farvattnet förtrogne 
skeppare, och dessa veta att undvika farorna^. 

1 Hist. Vn, c. 24. 

^ Jmfr Carla marina samt Hist. II, C. 7, 8. I värkligheten berö- 
res likväl icke Böst af Malströmmen, utan denna går i stället mellan 
Moskensesön och ön Hösten. 

3 Hist. II, C. 7, 

* Hans Hildebbands öfvers. i Geogr. Sekt:s Tidskrift, 1878, Bd 1, 
N:o 2, 8. 37. 

^ Hist. II, C. 7. 

^ De trånga sund, som skilja de särskilda öarne bland Lofotens 



192 

Redan i Historia Norvegiae omtalas hvirflar och "af- 
grunder" ("Charybdim, Scyllam et inevitabiles voragines") 
vid norska kusten, hvarvid P. A. Munck i sin edition af 
nämnda arbete tänkte på Mosköströmmen vid Lofoten, 
Gustav Storm åter gissade på den Malström vid kusten 
af Finmarken, som omtalas under resor till Bjarmaland^ 
Jac. Ziegler kände icke så bra till läget af Mosköström- 
men som Olaus Magnus, ty han förlägger densamma orik- 
tigt mellan Lofoten och Västerålen ("Vastral") samt 
Langenses på Långö, sålunda vid nuvar. Hadselfjorden 
eller vid Gavlfjorden. Först Olaus Magnus gaf, som 
ofvan nämnts, å sin karta en jämförelsevis riktig plats 
åt strömmen i fråga. 

Ehuru Olaus Magnus nästan på hvarje punkt betyd- 
ligt riktigare och noggrannare än Ziegler återgifvit Skan- 
dinaviens horizontella konfiguration, hade likväl denne 
på sin karta tydligt angifvit den djupt i landmassan in- 
trängande stora Trondhjemsfjorden vid Norges västkust, 
som af Olaus nästan alldeles förbisågs. Detta är så 
mycket mera anmärkningsvärdt, som Olaus själf besökt 
denna del af Norge; han synes emellertid icke ha insett 
nämnda hafsviks fjordnatur, utan uppfattat densamma 
som en större insjö med aflopp åt väster (förbi Trond- 
hjem). Af de öfriga stora fjordarne vid ifrågavarande 
del af norska kusten intill närheten af Kap Stat har 
Olaus strax norr härom på kartan angifvit en bred pa- 
rallelogramformig inbuktning i kustlinien, som att döma 
däraf, att Kap Stat ligger söder om densamma, borde 



ögrupp, invärka nämligen i regeln tämligen betydligt på tidvattnets upp- 
trädande. Häftig ström bildar sig på. flera ställen; af dessa strömmar 
är Saltströmmen vid ingången till Saltenfjord starkare än Malströmmen 
(eller Mosköströmmen), som af äldre geografer såsom Ziegler och Olans 
Magnus framstälts vida farligare än den i värkligheten är. Blott vid 
sammanträffandet af häftiga stormar med springflod motsvarar Malström- 
men pitt gamla rykte. Saltströmmen åter måste genomfaras med största 
försiktighet och endast under växlingen af ebb och flod. Jmfr Unser 
"Wissen von der Erde, herausgeg. von Alfr. Kirchhoff, II, 1, s. 332. 
^ Monumenta Histor. NorvegisB, s. 79. 



193 

kunna vara Storfjorden i Söndmöre. Men norr om ifrå* 
gavarande hafsvik visar signaturen en mycket hög och 
bergig kust, som kulminerar i ett stort kustfjäll på nord- 
sidan af fjorden möns altissimus Hornilla Buk eller **der 
alten Herren gebiirg", som Olaus uttyder detta namn^ 
Med berget Hornilla torde Olaus väl knappast ha afsett 
något annat än fjället Smalsarhorn, också förr kalladt 
Hjörnagli, nu Hornelen på östra sidan af ön Bremanger- 
land i Nordfjord (Firdafylke) söder om Statland 2. Fjället 
kallades äfven i den äldre vislitteraturen HorniÖ"^, och 
når upp till en höjd af omkr. 900 m. Men då det är 
beläget icke vid Storfjorden, utan vid Nordfjorden, måste 
den ifrågavarande stora inbuktningen på Olaus Magnus' 
karta anses representera denna sistnämnda fjord. Olaus 
hade äfvenledes förskaffat sig underrättelser om det an- 
senliga bafsdjupet vid Norges västkust, som föranledes 
genom den från Nordatlantiska bäckenet utgående s. k. 
"" norska rännan*^, hvilken från Kap Stat fortsätter rundt 
Norge ända in i Skagerack. Hafvet mellan Island, Fär- 
öame och Norge, det af Olaus Magnus så kallade ''Nor- 
ska hafvet** eller Norvagictis oceanus, är en ganska be- 
tydlig depression, hvars största djup sydost om Island 
(omkr. 64^ n. br. och 14** v. 1.) går till 575 — 1,000 m.^*; 
Olaus omtalar äfven Norska hafvets '^ inscrutabilis aqua- 
rum profunditas** ^. Den nyssnämnda från hafvet vid 
Kap Stat mot söder utgående rännan är i sin sydliga 
och östliga del djupare (intill 700 m.) än längre mot vä- 
ster (250 — 350), och i norr, där densamma i närheten af 
Kap Stat (omkr. 62** n. br.) når till 550 meters djup^. 
Från Kap Stat ligga utanför kusten de norska kustban- 
kame som en platå, hvilken ofta genomskäres af större 



* Brenneb, anf. st. s. 10 (ur "Auslegung"). Jmfr Opera breve. 
^ Jmfr MuNCK, Norge under Middelalderen, s. 26. 

' Uppsalastudier, s. 115 o. ff. 

* Jmfr BoGUSLAWSKi, Handbuch der Ozeanographie, I. Stuttg. 
1884, 8. 84. 

* Hist. XXI, C. 7. ^ BoGUSLAWSKi, anf. arb., a. 85. 

13 



194 

fördjupningar, i synnerhet fjordarne, och i väster stupar 
brant ned i hafsdjupet. "Vid de flästa ställena på den 
bergiga kusten, säger Olaus Magnus, var djupet så ofant- 
ligt stort, att man icke ens med sänklodet kunde nå 
botten. Häraf syntes framgå, tillägger han, att ju högre 
kustbergen resa sig i höjden, ju större är djupet vid de- 
ras fot**.^ A Carta marina är något norr om Kap Stat 
(Stad) en man af bildad, som söker loda djupet; och här- 
till fogas (i Opera breve) den upplysningen, att "äfven 
på flera andra ställen (än här) fans en omätlig afgrund". 
På motsvarande bild i Olaus' historia^ förekommer så- 
väl lödning invid stranden eller kusten som från skepps- 
däcket ute på öppna sjön. Möjligen har Olaus under 
sina seglatser vid norska kusten ("inter navigandum in 
oceano")^ själf företagit eller åsett djuplodningar af hafs- 
botten. För öfrigt berättar Olaus, att den fjordrika, 
klippiga och af strömhvirflar uppfylda kusten lämnade 
utmärkta tillflyktsorter och ankarplatser "quasi inter ab- 
ditas cavernas** för fartyg, som af vågor och storm dref- 
vos hit in; dessa fästes medelst stora järnringar, fast- 
nitade i klipporna, vid ankargrunden, men för den, som 
icke kände till ifrågavarande af skär och klippor sam- 
mansatta kust, var det ytterst farligt att våga sig in i 
en dylik labyrint*. 

Söder om Kap Stat framställes kusten mindre rik 
på öar och i det hela mera enformig, ehuru äfven här 



^ Hist. II, C. 12: "Tanta est in plerisque montosis littoribus Nor- 
vegisB immensurabilis profunditas, ut . . . bolide plumbea inferne de- 
missa fundus aliquis nequeat inveniri, eaque naturse vis est, ut quanta 
sublimias montes in excelsum promineant, tanto in eorum radicibns in- 
scrutabilior profunditas apparebit.** 

2 Hist. II, C. 12. 3 Hist. XXI, C. 18. 

* Hist. II, C. 13. Om beskaffenheten af Norges västkust i öfrigt 
eller om det där rådande klimatet uttalar sig Olaus icke. Ziegler hade 
dock lämnat den viktiga upplysningen, att *^hela kusttrakten i Norge är 
mild, så att hafvet aldrig fryser och snön ligger där icke länge". C^Trac- 
tus totus littoralis Norduegias est mitis, mare non conglaciatur. Nives 
non diu durant.") Jmfr Geogr. Sekt. Tid., 1878, Bd I, N:o 2, a. 28—29. 



195 

flera af fjordarne äro antydda, till utseendet liknande 
stora, från det inre af landet kommande floder. Här- 
med äro vi inne på kusterna af Nordsjön. Denna hafs- 
bildning skiljer Olaus bestämdt och tydligt från Norska 
hafvet i norr; han gifver åt densamma benämningen 
Occiduum mare, d. v. s. Västerhafvet, eller tnare germa- 
nicum, det alltsedan romerska käjsartiden använda nam- 
net ä nu var. Nordsjön. Det kallas äfven ** ocean" (Ger- 
maniens oceanus)^, och å Carta marina bär hafvet när- 
mast öster om nordligaste England namnet Oceanus Bri- 
tanicus. Oaktadt dessa olika benämningar finner man 
likväl, att Nordsjöns egenskap att vara ett slags innan- 
haf, eller hvad den moderna geografien kallar ett "öom- 
slutet randhaf", icke undgått Olaus Magnus. Han säger 
nämligen, att Västerhafvet är ett mediterrant haf (**mare 
mediterraneum ** ) emellan Britannien, Tyskland och Norge ^. 
Hvad kusterna af detsamma beträffar, vill jag i detta 
sammanhang endast omnämna, det Olaus tänkte sig den 
norska nordsjökustens största utsprång vara en liten ö 
utanför Scutenes-ön, tillika enligt Olaus' framställning 
Norges västligaste punkt. Sedan man passerat Lindesnes 
i sydväst, böjer kusten af åt öster mot Skagerack och 
Eattegat, hvilka båda hafsbildningar, i motsats till t. ex. 
förhållandet hos Ziegler, på ett ganska förträffligt sätt 
återgifvits å Olaus Magnus' karta. 

Under sina många resor öfver olika delar af Öster- 
sjön hade Olaus Magnus varit i tillfälle att angående 
detta haf skaffa sig en jämförelsevis god kunskap. Adam 
af Bremen (IV, 10 — 20) gaf först af alla åt Östersjön 
namnet *Mare balticum" och skildrade densamma som 
en från väster till öster inskjutande stor hafsvik. Nyss- 
nämnda namn begagnades sedermera äfven af Saxo Gram- 
maticus (**Balticum fretum**)^ och af Historia Norvegiae, 
som i likhet med Adam räknade Skagerack och Katte- 

* Jmfr Hist. XX, C. 29 och Hist. XXI, C. 27, 30. 

2 Jmfr Hist. XX, C. 29; XXI, C. 30. 

^ Hiat, Danica ed. P. E. Muller, Prsefat. e. 10. 



196 

gat till det Baltiska hafvet^ Så gör t. ex. äfven ^Eneas 
Sylvius^. Claudius Olavus (c:a 1427) använder däremot 
namnet endast om Kattegat och sydöstra delen af Öster- 
sjön ^, och efter Olavus' föredöme finnes å samma farvatten 
(egentligen hela ingången till Östersjön, alltså både Ska- 
gerack och Eattegat) på Zamoiskikartan (omkr. 1474) 
och i Ptolemseusupplagorna 1482, 1486, 1507 m. fl. be- 
nämningen ^ Balteatus pontus*", under det att den öfriga 
delen af Östersjön mellan Sverige och Tyskland på dessa 
kartor kallas "Sabulosus pontus*, ''Sarmaticum mare" 
eller "Germanicum mare**. Sedermera flyttar likväl be- 
nämningen ** Baltiska hafvet" (**mare baltium" eller 
^baltheum^) längre åt öster såsom namn på Östersjön 
vid Tysklands och Preussens kuster, så hos Mathias af 
Miechow*, Franciscus Irenicus^, Paulus Jovius^, Jacob 
Ziegler^ och Albert Krantzius^. Olaus Magnus har emel- 
lertid mycket sparsamt begagnat sig af benämningen 
mare baiticum, som icke återfinnes på hans karta, men 
däremot ett par gånger användes i hans historia såsom 
innefattande hela eller åtminstone hufvuddelen af Öster- 
sjön^. Någon benämning på Östersjön i dess helhet 
känner Olaus eljest icke till. Inloppet till Östersjön, 
hafvet mellan Jutland och Oslo eller Skagerack, kallar 
han efter Albert Krantzius' föredöme ''det Cimbriska" 
(mare Cimbricum) ^°; här är Ejristianiafjorden utlagd å kar- 
tan, men har fått tvänne mynningar, en västlig väster 
om Lindesnes och en sydlig. Såväl Kattegats som de 



^ Monumenta Hist. NorvegisB, b. 74. 

^ Cosmographia in AbIbb et EuropsB eleganti deBcriptione, II, C. 33. 

ä Gustaf Storm i Ymer, 1891, b. 25. 

* Gryn^us, Novub orbiB Begionum, s. 522, 525. 
^ ExegeBiB German. VIII, C. 6. 

* Gryn^us, Novub orbiB etc, b. 538. 

^ Se dennes karta i Geogr. Sekt. Tid. 1878, Bd I, N:o 2. 
^ Chron. Suecise et Goth., prolog. 

» HiBt. XIII, C. 10, XXI, O. 50. Jmfr Hist. VIII, C. 38. Johannes 
MagnuB, Hist. Goth., Situs ScandisB, känner icke till namnet "mare balticum**. 
^0 Hist. I, C. 26. 



197 

danska öarnes och den svenska västkustens konfiguration 
är i allmänhet riktigt angifven, ehuru t. ex. hvarken La- 
holmsbukten eller Skelderviken antydts. Farvattnet mel- 
lan Skandinaviens sydkust och Tyskland benämnes mare 
germanicum^. Sydöstra eller hufvuddelen af Östersjön 
kallas eljest af Olaus i allmänhet 'germanska eller gö- 
tiska hafvet" (Germanicum seu Gothicum mare)^, äfven 
''sarmatiska hafvet' (mare Sarmaticum)^. Af Ptolemseus 
och pä kartorna i de Ptolemseiska renässansupplagorna 
benämndes hela hafvet norr om Germanien, sålunda både 
Östersjön och Nordsjön, med namnet **oceanus Germani- 
cus*^, och, som vi ha sett, följde Olaus Magnus samma 
tradition, då han understundom kallar äfven Nordsjön 
"mare Germanicum". 

Sveriges sydkust går i allmänhet i en rak linie med 
svag böjning från sydväst mot nordost, och utan att af- 
brytas genom den mellan Blekinge och Skåne inskjutande 
Hanöbukten, hvarför Skånes halfönatur på detta sätt blif- 
vit fullkomligt förbisedd ; Sandhammaren (Sadhammer) har 
förvandlats till en liten ö öster (nordost) om sydligaste 
Skåne utanför Sölvesborg (Selsborg). Vid Utklipporna (Ut- 
klippan) och Utlängan (Vtlengian) utanför Blekinges öst- 
liga skärgård viker kusten tämligen riktigt af mot norr; 
där utanför påträffas de stora öarne Öland och Gotland. 
Östersjön vid Sveriges ostkust bär öfverallt i Olaus Magnus' 
historia namnet "det götiska eller svenska hafvet" (mare 
Gothicum seu Sueticum)^, hvilken benämning han äfven 
synes vilja utsträcka ända upp till Bottenhafvets ändpunkt, 
att döma af yttrandet: "Bothnia, qu» sinum Gothicum 
sive Sveticum ad Septentrionalem terminat" ^\ Såväl af 

* Hist. ni, c. 27, XII, C. 19, XIX, C. 17. Ziegler har här nam- 
net "Oothanus sinas", sannolikt bildadt med tanken på "sinus Codanus*^ 
hos Mela och Plinins. 

» Jmfr Hist. I, C. 26. 

' Hist. Xn, c. 19. **Mare Sarmaticum** är den vanliga benämnin- 
gen & Östersjön i Olaus' själfbiogr. anteckningar, Hist. Handl. XII. 

* Hist. I, O. 6, X, C. 3 m. fl. st. 

* Hist. XX, O. 1. 



198 

Carta marina som af yttranden i Olaus' historia framgår 
likväl, att med mare Gothicum menades företrädesvis 
hafvet längst Smålands och Östergötlands kuster och 
österut \ d. v. s. sydöstra delen af Östersjön ("Germani- 
cum seu Gothicum mare)^. Norr därom, sålunda från 
början af Södermanlands kust, borde enligt Olaus' upp- 
fattningssätt företrädesvis namnet "svenska hafvet" an- 
vändas; i så fall var denna indelning af Östersjön gjord 
i analogi med Sveriges indelning i Götaland och Svea- 
land; man spårar också hos Olaus Magnus tendensen att 
nästan öfverallt gifva samma haf olika benämningar in- 
vid de olika kuststräckningarne. A Carta marina har 
emellertid Olaus först norr om Roslagen och Ålandsöarne 
skrifvit namnet mare Sueticum^. 

Beträffande östra Sveriges Östersjökust faller ge- 
nast i ögonen kartans framställning af Kalmarsund såsom 
en mycket smal fjordliknande passage mellan Öland och 
fastlandet; ön smyger sig nästan öfverallt parallelt intill 
kusten. Norr härom vidtager Östergötlands skärgård 
(Scheren), på kartan betecknad genom 8 i rad liggande små 
öar eller holmar ; denna skärgård går från Stäkeholm (invid 
Västervik) i söder till Stegeborg (vid inloppet till Slät- 
baken) i norr, och benämnes af Olaus "Idebänkarne" 
(Idebenckia), emedan, som han uppgifver, de dels öfver 
och dels under vattnet liggande stora skären (saxa) äro 
anordnade såsom "bänkar" (scamna) framför kusten, och 
äro synnerligen farliga för seglaren*. Af de i Östergöt- 

^ Det heter sålunda, Uist. II, C. 33: **Elandia est insula Gothici maris**, 
och XVII, C. 1: **Gotlandia est insula Gothici maris**. Jmfr Hist. XII, C. 1. 

2 Jmfr Hist. I, C. 26, XII, C. 19. Å äldre kartor, såsom Zamoi- 
skikartan (omkr. 1474) och PtolemsBUskartorna (öfver Norden) 1482, 1486, 
1507, är "mare Gotticum" benämningen på hafvet norr om Gotland. 

^ "Mare Sueticum" förekommer på Nicol. Cusani karta, 1491, så- 
som benämning för sydöstra Östersjön, se E. W. Dahlgren, Bidrag till 
Nordens äldsta kartografi, Sthm 1892. Hos Ziegler är "sinus Sueticus" 
namnet på hela Östersjön öster om Sverige (Bottenhafvet och Finska vi- 
ken undantagna); söder om Skandinavien lyder benämningen, som förut 
är nämndt, "sinus Gothanus". Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd I, N:o 2, 

•* Hist. II, C. 29. 



199 

land inträngande stora vikarne omnämnes icke Slätbaken, 

men däremot Brå viken ( Braviken) ^, som äfven å kartan 

är antydd; vid dess inlopp låg en större ö, Sker, troligen 

öränsö eller Arkö. Den stora Mörkö viken med det öster 

därom belägna Södertörn återgifves riktigt, Stockholms 

skärgård likaså; inseglingen genom denna senare skildras 

såsom mycket farlig och besvärlig, ehuru man hade en 

ypperlig hamn, utmärktare än någon annan i hela Europa, 

i Hielwr eller Elgxnabben^, Man var likväl utsatt än 

för våldsamma vindar, än för faran att stranda eller 

stöta på de många klipporna i de smala genomfartsleden, 

af hvilka särskildt namnes en, den s. k. ** Stendörren " 

(Steendor, porta lapidum)^. 

Det från Sveriges landmassa ut i Östersjön och 
Alandshaf framskjutande stora utsprång, som bildas af 
landskapen Södermanland och Upland (med Roslagen), 
är å Carta marina öfverraskande korrekt återgifvet; ut- 
språngets gräns i norr, nämligen Geilebukten, är likale- 
des skarpt markerad. Kusten norrut är mera enformig, 
här och hvar prydd med proportionsvis alltför stort till- 
tagna kustöar, tills enformigheten distinkt afbrytes ge- 
nom det rakt utskjutande stora näset Hornslandet i 
Helsingland. I viss mån som en homologi härtill följer 
i norr Hernön. 

Olaus Magnus har ingenstädes uppgifvit, huru långt 
i norr enligt hans mening benämningen "Svenska haf- 
vet" (Mare Sueticum) borde användas eller hvar gränsen 
rätteligen kunde sättas*, men redan utanför kusten af 
Ångermanland är man enligt hans uppfattning redan 
inne i Bottenhafvet (Mare Bothnicum)^. Denna benäm- 
nmg å den stora nordliga golfen af Östersjön begagnas 

» Hist. II, c. 31. ^ Hist. II, C. 27—28. * Hist, II, C. 28. 

** Till "mare Sueticum" räknades säkerligen icke allenast Alandshaf 
utan äfven hafvet en betydlig sträcka norr därom, ty hos Johannes Mag- 
nus heter det, att Finland låg "pä andra sidan Svenska hafvet" (trans- 
misBO man Suetico in Orientem in Finningiam . . . calamus convertatur). 
Hist. Ooth. Situs Scandiae. 

* Hist. II, C. 4 ; å Carta marina skrifves namnet "Mare Botnicum". 



200 

i öfrigt tämligen ofta af Olaus Magnus, och är äfven pä. 
hans karta utsatt något norr om Qvarken. Bottniska 
viken återgafs kartografiskt första gången af Jac. Ziegler, 
som karaktäristiskt nog kallade densamma "Sinus Fin- 
nonicus (sive) Sueticus**, men en i hufvudsak riktig ocb 
noggrannt utarbetad form erhöll Bottenhafvet först på 
Olaus Magnus' karta. Själf hade han berest hela kusten 
från Medelpad, eller åtminstone från Ångermanland, ocb 
ända upp till Torneå, och lämnar på flera ställen i sin 
historia en ganska liflig skildring af densamma. Som 
ett framstående kustparti omnämnes Ångermanländska 
kusten; den bestod af höga berg med beständigt snö- 
täcke hela året om^ och kustbergen utgjorde förträff- 
liga sjömärken för seglarne ute på hafvet. Det förnäm- 
sta af dessa kustberg var Skuluberget {Skula möns) i Vid- 
byggerå socken, hvarintill Olaus å sin karta insatt le- 
genden: **hic rugitus cavernarum terribilis**. Norrut- 
följer sedan den ögrupp Olaus kallar Q verken samt klip- 
pan eller landkänningen Bjuröklubb (Bmrdkluhhen), hvil- 
ken äfvenledes af fiskare och seglare användes till sjö- 
märke^. Därefter omnämnes Norrbottens skärgård^. 

Beräknar man å Olaus Magnus' karta Skandinaviska, 
halföns kustomfång, mätt så rakt som möjligt, skall man 
finna, att kusten från Vardöhus till Lindesnes utgör 260 
ty. mil = 1924 km., Norges sydkust 40 ty. mil = 296 
km., Sverges västkust 55 ty. mil = 407 km., Sverige»^ 
sydkust 28 ty. mil = 207.2 km., Sveriges ostkust till 
Trosa 50 ty. mil = 370 km., kusten åt öster till Sande 
15 ty, mil = 111 km., utsprångets östkust 25 ty. mil = 
185 km., nordkust 10 ty. mil = 74 km., samt kusten från 
Gefle norrut till Torneå 170 ty, mil= 1,258 km. Skan- 
dinaviens hela kustomfång uppgick sålunda enligt 01au& 
Magnus till 653 ty. mil = 4,832,2 km. Denna siflEra öf- 
verskrider endast med omkr. 400 km. Skandinaviska half- 



1 Hist. II, o. 4. « Hiat, II, O. 6. 

3 Hist. XX, C. 1. 



201 

öns värkliga kustomfång, som utgör i rundt tal 4,450 km \ 
och visar tydligare än något annat, att Olaus Magnus, 
när han icke lockades in i den matematiska geografiens 
villosamma parallel- och klimatsystem, med ledning af 
egen erfarenhet och andras distansuppgifter förmått att 
göra en jämförelsevis ganska exakt uppskattning af Skan- 
dinaviens storlek och utsträckning. 



Den serie af berggrupper eller fjällmassor — hvar 
och en skild från den närmast följande genom lägre lig- 
gande sänkor eller utskärningar — som från nordligaste 
Skandinavien sträcker sig mot söder till omkr. 63° n. lat., 
där den öfvergår till ett vidt utsträckt, mera samman- 
hängande högfjällsmassiv (det egentliga Skandinaviska 
höglandet), denna höjdsträckning eller fjällrygg var re- 
dan tidigt känd af landets inbyggare själfva, som gåfvo 
densamma namnet Eölen eller Eölarne (Ejölr, gen. kja- 
lar, pl. kilir)^. Nämnda fjällrygg ansågs äfven af gam- 
malt — åtminstone från 13:de årh. — utgöra den egent- 
liga gränsen mellan Norge och Sverige ^. Namnet Kölen 
saknas i den äldre kartlitteraturen, liksom fjällryggen 
själf synes ha varit mindre berömd än dess utgreningar 
i väster. 

Från Syltopparne och Helagsfjället i Jämtland och 
Härjedalen stryker nämligen mot sydväst en vattendelare, 
som längre i väster (i närheten af Fämundsjön) öfvergår 
till det väldiga Dovrefjeld, Norges ryktbaraste fjällmassiv, 
hvilket från äldsta tider utgjort gränsen mellan det nor- 
danfjällska och sunnanfjällska Norge. Det hade sitt 



* Jmfr Guthe-Wagnee, Lehrbuch der Geographie, Hann. 1883, 
n, B. 343. 

^ Jmfr J. E. BiETz, Sv. dialektlexikon, I, 1867, s. 322. Jou. Fritzner, 
Ordbog ov. det gamle Norske sprog, 1891, II, s. 292. 

* Se O. Bydberg, Sveriges traktater, I, 1877, s. 245 o. ff., s. 257. 



202 

namn ("Dofrafjall*') af bygden Dofrar vid Gudbrands- 
lågen invid foten af fjället, emedan här sedan gammalt 
gick en väg tvärs öfver till andra sidan ^ Saxo Gram- 
maticus använder benämningen "Dofrinse alpes** ^, och 
Historia Norvegise talar om "magnus möns Dofrarum" ^. 
I kartlitteraturen träffar man allra föi*st bergets namn 
på den efter Claudius Clavus kopierade kartan öfver Nor- 
den i Filiastrus' Ptolemseusupplaga (omkr. 1427), där i 
mellersta Norge läses ordet "Douerfyeldh". Anmärk- 
ningsvärdt är, att på nämnda karta gränsberget mellan 
Sverige och Norge — sålunda motsvarande Kölarne — 
i norr bär namnet "Coberbyerge**, d. v. s. Kopparberget 
(i Dalarne) *. På Zamoiskikartan har med samma egen- 
domliga signatur, som omnämndes vid frågan om denna 
kartas återgifvande af Grönland, såväl Dovrefjeld som 
de öfriga Skandinaviska högfjällen (incl. de s. k. Kö- 
larne) förvandlats till stora, i allmänhet från väster till 
öster (i analogi med Skandinaviens största längdutsträck- 
ning) gående berg eller vattendelare, som sammanbundits 
med hvarandra genom från norr till söder löpande mindre 
sådana^. Ett dylikt orografiskt system för Skandina- 
vien träffas sedermera äfven på Zamoiskikartans afiäggare, 
t. ex. kartan öfver Norden i Ptolemseusupplagan 1507, 
och, ehuru med något förändrad signatur, i Ptol.-upp- 
lagan 1482 och 1486 m. fl. 

På sin karta öfver Scondia 1532 låter Jacob Ziegler 
Skandinaviska halfön, ända från andra sidan Yardöhus i 
norr till Göta älfs mynning i söder, genomstrykas af en 
enda långsträckt bergskedja, uppritad med s. k. ** mull- 
vadshög-liknande" signatur. Dessa berg, som utgöra 
Norges östliga gräns, äro, säger Ziegler, "synnerligen 



* Jmfr MuNCK, Norge under Middelalderen, s. 135 — 136. 
2 Hist. Danica ad. P. E. Muller, I, I, a. 395. 

* Monum. histor. NorvegiaB, s. 81. 

* Se Claud. Claviis' karta, Ymer, 1891. 

^ Jmfr Zamoiskikartan i Nordenskiölds Facsimileatlas, N:o XXX. 



203 

vilda och tillåta ingen förbindelse med Sverige" ^ Från 
hufvudkedjan, som icke bär något särskildt namn, utgår 
en bikedja åt öster mellan Medelpad och Helsingland 
samt tvänne bikedjor åt väster, nämligen en söder om 
Trondhjemsfjorden (möjligen Dovrefjeld) och en till när- 
heten af Stavanger. De norska fjällen fortsättas på 
Zieglers karta äfven på andra sidan Oöta älf. 

Olaus Magnus låter i likhet med Ziegler en stor 
bergskedja eller fjällrygg från norr till söder genomdraga 
Skandinaviska halfön, delande densamma i tvänne delar. 
Detta skandinaviska ** skiljeberg" gif ver Olaus likväl icke 
benämningen Kölen eller Kölarne, hvilket namn hos ho- 
nom är okändt, utan han kallar hela fjällsträckningen 
från norr till söder Doffra^, Doffrafiel^, montes Doffrini^ 
eller alpes Doffrini^, Dovrealperna, den senare benäm- 
ningen hämtad från Saxo. Det kan förefalla egendomligt, 
att Olaus på detta sätt flyttat namnet Dovrefjäll öfver 
på det Skandinaviska gränsberget, men då han vid sitt 
besök i Jämtland väl knappast hört talas om "Kölen" 
eller "Kölarne", och likväl behöfde ett gemensamt namn 
för de från norr till söder strykande fjällmassorna, kunde 
han svårligen välja något mera representativt namn än 
just Dovrefjäll, som han utan tvifvel på ett eller annat 
sätt lärt känna under sin vistelse i nordanfjällska Norge. 
Dovrefjäll utgör, säger Olaus, en enda utdragen linie, 
en oafbruten rygg eller ^ puckel^ ^; han låter denna fjäll- 
rygg börja ungefär 148 km. sydost om Vardöhus och 
sträcka sig i söder till närheten af Oslo med en längd 
af (inberäknadt luckorna och passafbrotten) ungef. 190 
ty. mil (1,406 km.). 

^ **Ver8U8 autem orientem montes asperrimi, et qui nullum tran- 
dtnm admittant in Sueciam**, Zieglers Schondia, Geogr. Sekt. Tid. Bd I, 
N:o 2, 1878, 8. 84. 

2 Hist. IV, C. 14. ' Hi8t. II, C. 15. 

* Hiet. n, C. 15, IV, C. 13, XVIII, C. 15. 

* Carta marina. Opera breye. 

* Hist. IV, C. 14; "Perpetui enim montes, quasi linea dorsotenus 
tracta ab anstro in Septentrionem continuo gibbo ducnntur." 



204 

Dovrefjällen (''montes 8. alpes Doffrini") utgjorde 
enligt Olaus en så stor bergmassa och voro af en sådan 
höjd, att det erfordrades en färd på många dagar för att 
öfverskrida dem, vare sig från väster eller från öster. 
Till följd af den oordnade snömängden voro deras toppar 
beständigt hvitglänsande, skimrande som högt uppe i luft- 
lagren förtätade ljusa moln^ Man kan å Carta marina 
urskilja fem olika partier eller afdelningar af det skan- 
dinaviska gränsberget, skilda från hvarandra genom öpp- 
ningar eller pass. Den första af dessa delar går i söder 
till midten af det i "Lappska bergen" (in montibus Lap- 
poniwj Hist. II, 19) belägna Lule träsk; här färdades 
Lappar med sina renar (egendomligt nog spända för 
vagnar med hjul) och Quäner genom bergöppningen öfver 
till Norge för att där afsätta sina varor ^. (På norska 
sidan synas äfven Birkarlarnes tält uppslagna.) Den 
andra afdelningen i berget sträcker sig till sydkanten af 
Luleträsk, hvarest på norska sidan invid passöppningen 
läses ordet Felborg. Därefter följer den del af gränsberget, 
som i söder afbrytes genom den jämtländska öppningen 
eller sänkan, kallad via montanorum, mellan bergen Scar» 
eller Skarsa och Sula, Det var, som jag förut antydt, 
säkerligen här Olaus under sin nordliga resa 1518 — 1519 
passerade öfver från Jämtlapd till Norge ; vägen skildras 
af Olaus Magnus på följande sätt: "Från Jämtland" — 
berättar han — "färdas såväl traktens egna inbyggare 
som främmande resande öfver de höga fjällen (Sears och 
Sula) på en under sommartiden lika afskräckande som 
farlig väg, då man eljest under vintern öfver tillfrusna 
träsk, sjöar och floder på genvägar och gångstigar kan 
taga sig fram hvarhälst man vill. Ty dessa fjäll, som 

^ Hist. Ilf C. 15: **Monte8 etiam sunt Dofifrini appellati . . . tant» 
molis et snblimitatis nt multorum dienim itinere versus Occidentem, sea 
Orientem proficiscentibns, ob indigestas nives, perpetno appareant albi- 
cantes, quasi candidsB nubes in altissimo aére condensatse." 

^ Hist. XVII, C. 28. Jmfr teckningen & Carta marina samt Opera 
breve; å C. m. är väRen äfven betecknad genom en '*landbro", slagen 
öfver en af tillflödena till Lnle träsk. 



205 

äro så höga, att dess like knappt finnes i Europa, hafva 
på sin östra sida vid fotens början portar eller öppningar , 
dels naturliga klyftor, dels genom konst på forna furstars 
föranstaltande och bekostnad till allmänhetens nytta åstad- 
komma, i hårda berget uthuggna och utsprängda vägar. 
Sedan man trängt in i dessa pass, blir mellan bergvägg- 
arne, äfven midt i sommaren, kölden så stark, att om 
icke de resande förstått att till skydd (mot kölden) kläda 
sig i vinterdräkt, utsätta de sig för en nästan ohjälplig 
fara till följd af den plötsliga förändringen i temperatu- 
ren, till dess det slutligen lyckats dem att passera dessa 
bergklyftor och kalla dalgångar. Därefter vidtager det 
flera dagars tid kräfvande nedstigandet från fjällen, då 
ännu större faror hota, nämligen från de hängande trä- 
i^yggorna, hvilka medelst stöd äro fästa vid bergväggarne, 
och som af laviner och af, genom stormarnes kraft lös- 
ryckta, trädstammar eller nedrasande stenblock hotas 
att brytas sönder och nästan alldeles förstöras. För 
den häröfver ängslige resanden återstår intet annat än 
att vänta till dess broarne genom inbyggarnes gemen- 
samma bemödanden blifvit lagade, ty ingen omväg leder 
öfver dessa höga fjäll eller genom dessa djupt utskurna 
dalgångar. Då resande (i allmänhet) förutse, att de skola 
råka ut för dylika dröjsmål, föra de med sig tillräckligt 
af pänningmedel, och om de tvungits att i sina läger- 
platser undergå ett slags blockering, ha de äfven där för- 
mått uppehålla sig, om de i öfrigt ägnat någon omsorg 
åt sina lastdjur i afseende på bete och vatten. Ty under 
hela öfvergången (af fjällryggen) framvälla vid bergens 
förgreningar rika källådror, omtyckta af alla på grund 
af deras rena smak. Emellertid bör man icke förundra 
sig däröfver, att resande här äro utsatta för så stora svå- 
righeter, då man till följd af de stupbranta klipporna, som 
endast med stort besvär kunna undvikas eller göras till- 
gängliga, måste använda den skarpsinnigaste klokhet för 
att komma fram, i synnerhet då bergen dels äro ofar- 
bara, dels uppfylda af nedramlade stenmassor och klipp- 



206 

block. Dessutom äro bergstigarne till den grad smala^ 
att vägfarande och lastdjur, i synnerhet om de äro ovana, 
råka ut för svindel och dimma för ögonen samt ofta ohjälp- 
ligt störta ned i djupet. " ^ 

Denna lifliga skildring bär uppenbarligen den egna 
erfarenhetens prägel, och af innehållet framgår, att Olaus 
känt till såväl sommar- som vinterresor öfver fjället, af 
hvilka han tydligen anser de förstnämnda vara de mast 
besvärliga. Däremot är det icke möjligt att bestämdt 
angifva, på hvilken punkt Olaus passerat gränsen mellan 
Jämtland och Norge. Den nordvästligaste namngifaa 
orten i Jämtland å Carta marina är TJndersåker, och 
denna plats förlägger Olaus alldeles vid foten af Sula 
möns. Väster (eller WNW.) härom är på kartan angifven 
den förut omnämnda relativt breda öppningen i fjällryg- 
gen, och här gick enligt kartans uppgift "via montanorum" 
mellan bergen Sears i norr och Sula i söder. Att döma 
af läget torde Olaus med "Sears eller Skarsa" ha menat 
Areskutan (1,640 m.)'^ ; "Sula" motsvarar hvad läget be- 
träffar närmast Vällistafjället SW. om TJndersåker, men 
namnet syftar säkerligen på det i västligaste Jämtland 
belägna Sylfjället eller Syltopparne (o. 1,800 m.)^ Tro- 
ligen har Olaus nöjt sig med att benämna fjällmassorna 
norr och söder om den väg han passerade med, så att 
säga, de mest ryktbara bergens namn på hvardera sidan, 

o 

sålunda just Areskutan och Syltopparne. Jag antager 
därför, att Olaus färdats förbi Undersåker uppefter Åre- 
dalen, och därefter antingen norr om Gefsjön mot nord- 



1 Hiet. II, C. 14. 

^ Jmf. Unser Wissen von der Erde, II, 1 s. 322. Enligt andra upp- 
gifter t. ex. A. G. HÖGBOM, Jämtland, Sthm., 1891, s. 58. not., ligger Åre- 
skutan endast 1,418 m. öfver hafvet. Namnet "Sears" hos Olaus Magnus 
påminner om det i nordvästra Härjedalen liggande Skars- eller Skarsi- 
fjället, men läget af "Sears" å Carta marina hindrar identifieringen af 
dessa båda berg. 

^ Ordet "Sula" påminner om "Suljätten", ett berg öster om Kall- 
sjön, men detta ligger norr om Areskutan, ej som "Sula** å C. m. längre 
i söder. 



207 

väst på den här varande gamla Jämtlandsvägen till Vaer- 
dalen i Norge, en väg, som går öfver stora bråddjup, 
branta bergväggar och trånga dalar; eller också har han 
passerat mellan Gefsjön och Annsjön mot väster och ge- 
nom den s. k. Skurdalsporten kommit in i Norge. Att 
Olaus själf lärt känna någon af de smala portar eller 
öppningar i berget, som han beskrifver, synes nämligen 
ganska sannolikt, och då ligger närmast till hands att 
gissa på Skurdalsport, vid denna tid säkerligen ej sällan 
trafikerad vid resor mellan Jämtland och Norge. Nämnda 
"port** är af den i dessa fjälltrakter " ofta förekommande 
typen, en trång dalgång med branta väggar och flat bot- 
ten** ^ Af andra dylika fjällpass eller "portar" må näm- 
nas Ekorrdörren på Sylfjällets sydsida och längre söderut 
Skarf dörren. Ett märkligt pass är äfven den längre 
österut söder om Anahögen på vägen till Storsjön i Härje- 
dalen belägna s. k. Lundörren af milslång längd "be- 
gränsad af brant stupande bergväggar och snörika fjäll- 
massor".^ Man finner sålunda, att Olaus Magnus' skild- 
ring af "portarne" eller passen genom fjällen varit full- 
komligt öfverensstämmande med värkligheten. 

Äfven den af Olaus omtalade temperaturväxlingen 
i fjällpassen midt under sommaren synes hvila på ett 
faktiskt underlag, i ty att det i Jämtland ofta inträffar, 
att under högsommaren råa västliga fjällvindar sänka 
temperaturen nästan till nollpunkten och föra med sig 
snöfall i fjällen^. Hvad uppgiften om bergens ständigt 
hvitglänsande toppar beträffar, är det ju möjligt, att Olaus 
under sin resa särskildt fäst sig vid t. ex. de mellan 
Sylfjällets många taggiga kammar liggande väldiga snö- 
massorna, och de af dessa snömassor alstrade båda jök- 
larne på fjällets sidor ^. 



* HÖGBOM, anf. arb., a. 66. ^ Högbom, anf. arb., s. 55. 
^ HÖGBOM, anf. arb., s. 5. 

* Af fjällen i Sveriges sydligare fjälltrakter är det endast Syltop- 
parne och Helagsfjället, som äro jökelbärande, jmf. Högbom, anf. arb., 
8. 66, TÖRNEBOHM, Sveriges geologi, Sthm, 1894, s. 151. Högfjällen norr 



208 

Under vintertiden var det skandinaviska gränsberget 
uppfyldt af en stor mängd snö, som icke häller denna 
tid på året gjorde en resa öfver fjällen alltför bekväm. 
För att ej sjunka ned i den djupa snön brukade köpmän- 
nen, som färdades denna led, under såväl egna som häst- 
arnes fötter binda lätta flätvärk, gjorda af lindbast, som, 
om det ej alldeles förhindrade, dock försenade insjunkan- 
det. För att ej göra för korta dagsresor färdades man 
om natten vid månsken, då man äfven bättre kunde skydda 
sig för rofdjur. Då sunnanvindarne kommo snön att 
smälta vore kloka försiktighetsmått af nöden ^ Å Carta 
marina aftecknas förare och lasthäst, som västerut från 
O viken bestiga fjällen. För att hjälpa de vägfarande 
hade man, som Olaus berättar, på norska sidan af gräns- 
berget — å kartan nordväst om **via montanorum** — 
låtit längs vägen uppresa höga stöder af sten och nitat 
fast dem med bly eller järn. De ansågos af somliga vara 
jättar eller fiender till kyrkan, hvilka genom konung Olof 
den heliges böner förvandlats till sten^. Vidare omtalar 
Olaus, att i Dovrefjällen fans ett gästhärberge till ve- 
derkvickelse för resande på denna farliga väg"^; troligen 
har Olaus härmed afsett någon s. k. ^'sälustofa" eller ett 
sselohus på den förut omtalade gamla samfardsled, som 
från Undersåker i Jämtland gick mot nordväst till Stickle- 
stad och Vserdalen i Norge. 

Den fjärde afdelningen af skandinaviska gränsberget 
sträcker sig å Carta marina från "via montanorum" mel- 
lan Sears och Sula i norr till ett pass, beläget ungefär 
23 ty. mil = 170,2 km. söder härom. Det sista partiet 
af fjällryggen går söderut ända till grannskapet af Oslo 
och Sarpsforsen. 

och söder om Stora LulevattDet i Norrbotten hysa däremot omkr. ett 
tjugotal jöklar. Jmf. Nathorst. Jordens historia, s. 428 — 429. 

> Hist. IV, C. 13. 2 Hiat. II, C. 15. 

^ Hist. II, C. 15: "habetur tamen in his Doflfrinis montibas hos- 
pitium, quo recreentur huius periculosi itineris viatores." Olans tillägger 
här, att de resande visserligen icke förs&gos med vin som fallet var i 
Appenninerna eller i de spanska bergen. 



209 

Det värkliga Dovrefjäll i Norge har emellertid inga- 
lunda alldeles förbisetts. I rät vinkel mot Skandinaviska 
gränsberget sträcker sig nämligen å Olaus' karta en bergs- 
kedja rakt mot väster norr om Gudbrandsdalen, och denna 
måste anses representera det norska Dovrefjäll, ehuru detta 
är lägre och obetydligare än det Skandinaviska meridian- 
berget ("Dovrealperna**) samt icke bär något namn. Efter 
ett mindre afbrott följer efter denna parallelkedja det 
höga och branta parti af norska västkusten, som förut 
omtalats, och hvars högsta punkt af Olaus kallades ^ Horn- 
illa**, d. v. 8. fjället Hornelen på Bremangerland. Söder 
om Gudbrandsdalen är invid Sognia svagt antydd en från 
öster till väster gående mindre bergskedja, som säkerligen 
motsvarar Zieglers ^'Sognefyal*' och förmodligen afser 
antingen Jostedalsbräen eller Jötunfjeldene ; långt i söder 
å Carta marina träffas väster om Hamar ett isoleradt 
bergparti Sulloppa fnons, som troligen skall representera 
någon del af samma fjäll (måhända Galdhöpiggen), ehuru 
Olaus synes ha missförstått de (muntliga) uppgifter han 
fått härom och därför alldeles oriktigt återgifvit bergens 
läge ' . 



Att Skandinavien var synnerligt rikt på sjöar och 
vattendrag, därom visste såväl Ziegler som Olaus Magnus 
att berätta ^. Den stora hufvudvattendelaren på Skandi- 
naviska halfön utgjordes af de svensk-norska gränsbergen 
i. v. s. "Dovrealperna**, från hvilkas midt eller från h vil- 
kas "rötter" (de radicibus) väldiga floder banade sig väg 



* Då Olans Hiat. II, C. 2, berättar: '*SuDt etiam inträ Norvegia) limite» 
vastissimi altissimiqae montea qnatnor dietamm ascensuros, totidemque e 
vertice descensaros admitteDtes", åsyftas härmed möjligen Dovrefjäll, 
hvilket Olans väl nian tvifvel på ett eller annat sätt hört omtalas nnder 
sin vistelse i Norge. 

' Jmfr Geogr. Sekt. Tidskr. 1878 Bd. I, 2. sidd. 30—31 o. flf.; Cl. 
Magn., Hist. II, C. 19. 

14 



210 

såväl åt öster som åt väster \ Man ansåg allmänt under 
medeltiden, att de längsta floderna också runno upp på 
de högsta bergen, och man slöt från de förras existens 
till de senares samt omvändt ; orsaken härtill var, att de 
höga bergen troddes innesluta stora ihåligheter, som upp- 
samlade det atmosfäriska vattnet eller nederbörden och 
därigenom gåfvo upphof till ansenliga floder^. I öfver- 
ensstämmelse härmed har Olaus längst utmed de Skandi- 
naviska bergen, eller uppe i dessa, på både norska och 
svenska sidan placerat stora sjöbäcken med aflopp till 
hafvet, oftast flera sådana från h varje sjö. I enlighet 
med värkliga förhållandet öfverträflfas (å Carta marina) 
de norska sjöarne i storlek af de svenska, till hvilken 
omständighet Olaus helt naturligt slöt sig på grund af de 
stora forsande älfvar, som han under sin resa norrut till 
Torneå lärt närmare känna. Väl har han också under 
sin vistelse vid kusten med största sannolikhet hört talas 
om samt skaffat sig underrättelser angående de stora 
flodsjöarna i det inre af svenska lappmarkerna, ehuru han 
icke kunde förmoda annat än att de lågo ^^ bergen^; Stor- 
sjön i Jämtland torde han själf ha besökt. Olaus fram- 
håller upprepade gånger, att de sjöar och floder han om- 
nämner hade ^^sött vatten^ (recens, dulcis aqua)^, hvilket 
låter förmoda, att han i viss mån funnit detta anmärk- 
ningsvärdt eller egendomligt. Ett annat, om jag så må 
säga, hydrografiskt drag hos Olaus är hans benägenhet 
att låta flodsystemen bilda en mängd bifurkationer med 
hvarandra, eller att låta floderna dela upp sig i flera huf- 
vudfloder med skilda mynningar, hvilken anordning haft 
till följd, att flodnäten blifvit i så hög grad intrasslade 

^ Hist. IV, C. 14: "Montea igitur hi praBcipui sunt Doflfra, Scars^ 
Sula, Hornilla, cum multis similibus: de quorum radicibus, vel umbilicis, 
exeunt vastissima flumina, partim in Orientem, et partim in Occidentem." 
Jmfr Carta marina. 

2 Jmfr Kretschmer, Die Physieche Erdkunde im cristlisch. Mittel- 
alter, a. 98. 

3 Jmfr Hist. II, C. 19, XX, C. 3, 8. På Carta marina läses å norra 
delen af Venern '*aqua dulcis". 



211 

och hopvecklade, att man endast med yttersta svårighet 
i detta hänseende kan orientera sig på hans karta (ofta 
är det alldeles omöjligt) eller igenkänna och identifiera 
de särskilda floderna och älfvarne. 

På den norska sidan af Skandinaviska halfön träffa 
vi å Carta marina i norr utom det förut omtalade Doms 
haf (med två aflopp) ännu tre andra större insjöar, hvaraf 
den sydligaste ligger strax väster om Skarsa möns. Ordet 
Frosten i närheten af denna sjö leder tanken på Trond- 
hjemsf jorden ^, hvars egenskap att vara en djup inskärning 
eller inbuktning i kusten Olaus i motsats till Ziegler all- 
deles förbisett. Ehuru Olaus säkerligen själf vistats i 
dessa trakter, äro de samma likväl synnerligen oriktigt 
återgifna; det förefaller som om Trondhjemsfjorden blif- 
vit klufven itu och uppdelad i tvänne olika vattendrag, 
nämligen ofvannämnda sjö vid Frosten, samt en liten sjö 
i sydväst strax invid kusten med inskriften: **lacus isfe 
nan congelatur^ , Denna sjö låg enligt en annan uppgift 
''prope metropolim regni Norvegise Nidrosiam" . ? Zieglers 
uppgifter om sjöarne i Trondhjemstrakten ^ synas äfven 
ha förvirrat Olaus Magnus, och till en del föranledt hans 
vilseledande framställning af denna trakts geografi. 

I sunnanfjällska Norge hade Ziegler under namnet 
"Mos lacus** omtalat den stora sjön Mjösen samt ett där 
befintligt ansenligt sjöodjur, som visat sig senast år 1522 ^. 
Samma uppgift har äfven Olaus Magnus, men han säger 
att odjuret visat sig på **ön Moos" (insula MoosJ^^ hvar- 
med han troligen menat den af Ziegler omnämnda Hof- 

o 

vindsön ("Hosfuen") i Mjösen^. A Carta marina förekom- 
mer ej namnet "Moos", men den stora dubbelformade 

^ Frosta är en i Trondhjemsfjorden utskjutande halfö. Här höUa 
i forna tider det berömda Frostatinget. Jmfr Munck, Norge under Mid- 
delalderen, s. 77. 

'^ Hist, I, C. 27. Å Carta marina ligger Nidrosia däremot ett godt 
stycke norr om denna sjö. Söder om sjön i fråga har den lilla Selbo- 
«jön riktigt blifvit utlagd. 

3 Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd. I, 2, s. 30—31. 

* Anf. arb. s. 32—33. '^ Hist. XXI, C. 43. ^ Anf. st., s. 32—33. 



212 

sjön norr om Hamar torde likväl motsvara Mjösen, ehuru 
den fått icke mindre än två aflopp mot väster, till kusten 
vid Bergen och kusten vid Stavanger, hvilket tydligt 
visar, att Olaus icke haft någon kännedom om den rad 
af höga fjäll (af geografer ofta med ett gemensamt namn 
kallade Langfjeldene), som bildar gränsen (och vatten- 
delaren) mellan västanfjällska och sunnanfjällska Norge. 
Sjön Öjeren {La Eyer'^, hos Ziegler "Oyer lacus** ^) fick 
däremot riktigt aflopp till söder, ehuru Olaus hvarken 
stälde denna sjö i förbindelse med Mjösen ej heller med 
Glommen och Sarpsforsen (^ Flu Sarp*');^ denna senare 
bildade i stället aflopp för en mindre sjö sydväst om 
Ojeren. 

I östra delen af Skandinaviska halfön synes Olaus 
Magnus icke direkt vilja sätta Torneälfven i förbindelse 
med gränsbergen (Alpes Doflfrini), ehuru han låter den- 
samma komma ned "från bergen (ex montibus) *, nämligen 
från en liten källsjö i nordliga grannskapet af finska 
landryggen. Torneälfven var en djup och forsande flod 
(undosus), som löpte ut i hafvet med två mynningar; på 
den mellanliggande landremsan låg staden Torne (Thorna), 
det vill säga — säger Olaus — "den tornprydda ön" 
(turrita insula)^. Angående Tornes namn och läge skall 
jag närmare yttra mig längre fram; här är det tillräck- 
ligt att framhålla, det Olaus med Torneälfvens "tvänne 
mynningar" säkerligen menat flodarmarne å ömse sidor 
om den vid utloppet liggande Björkön (Pirkkiö), på hvil- 
ken Tornes gamla hamn- och handelsplats var belägen. 
Väster om Torneälf träffas på kartan en flod, som i sitt 
mellersta lopp delar sig i två grenar; vid den västligaste 
af dessa läses ordet Chalis, hvarför den måste anses repre- 
sentera Kalix älf ; den östligare torde i så fall vara någon 
af de mindre älfvar, som utfalla mellan Kalix och Torneå, 
så vida man ej bör antaga^ att Olaus vid kusten hört om- 



* Se namnet å Carta marina. ^ Anf. st., s. 84 — 86. 

^ Carta marina. * Hist. XX, Cl. ^ g^g^ ^Y)iå. 



213 

talas Torneälfvens bifurkation genom Tärändö älf och p& 
ofvannämnda sätt velat återgifva densamma. 

Därefter följer i sydväst ett ofantligt sjöbäcken, 
liggande parallelt med Skandinaviska gränsbergen med 
sin längsta utsträckning i riktningen N. — S. Denna sjö 
benämnes af Olaus Magnus Lulatresck och är enligt hans 
uppgift^ belägen i Lappska bergen {in montihu8Lsip^om2e)), 
Den har sött vatten samt är 300 ital. mil lång (75 ty. 
mil = 555 km.) och 120 ital. mil bred (d. v. s. 30 ty. 
mil'— 222 km.). Enligt en annan uppgift^ bestämmes 
emellertid längden å sjöarne i Lappland ända till 400 ital. 
mil (d. v. s. 100 ty. mil = 740 km.), eller till ett afstånd 
som från nordligaste Dalarne till Ystad, men bredden där- 
emot endast till "mer än 100 ital. mil" (latitudine vero C 
et amplius; d. v. s. ungef. 25 ty. mil = 185 km.). Ingen- 
dera af dessa båda uppgifter öfverensstämma med kartans, 
ty enligt denna är Lulatresck ungef. 45 ty. mil lång (333 
km.) och 10 a 15 ty. mil bred (74 ä 111 km.). Det in- 
ses lätt, hur Olaus blifvit förledd att skapa en dylik oer- 
hörd vattenbildning i det inre af Lappmarken. Vid sin 
färd uppefter Bottenhafvets kust har han troligen redan 
söder om Skellefte hört berättas om den stora sjökom- 
plex vi känna under namnen Homafvan, Uddjaur och 
Storafvan och som hade aflopp genom Skellefte-älf, samt 
längre i norr, vid Lule, äfvenledes fått uppgifter rörande 
en större insjö i nordväst (Stora Lulevattnet), som ge- 
nom Lule-älf stod i förbindelse med kusten. Olaus har 
då, i|tan att närmare kanna till saken, helt naturligt 
antagit, det de upplysningar han erhållit gälde ett och 
samma stora sjöbacken, hvilket han af denna anledning 
förlade parallelt med kusten från Löfånger till Lule^, 



* Hiat. n, c. 19. - HUt. XX. C. 8. 

' Sjöames Tårkliga långd^ som bos OUiu «f natarii^* skil repre* 
sentera breddan af "Lulatresck", aro for Horoafran. Uddjaar och Stor- 
afvan ungef. 120 km^ for Stora Lnlev&ttnet ifrkn St. Sjöfallet råkoadt; 
UDgef. 96 km. Jmfr härmed "LolatresckB" bre^id 10 ä 15 ty, mil h" 
74 ft 111 km.). 



214 

och lät utgöra den gemensamma källsjön för alla de älf- 
var, som runno ut i Bottenhafvet emellan båda dessa 
nyssnämnda punkter. Lule träsk har sålunda fått icke 
mindre än 5 olika afloppsfloder, af hvilka ett par dela 
upp sig i flera grenar. Från norr till söder blefvo ut- 
loppen dessa : 1) Lule-älf, 2) älf mellan denna och 3) Pite- 
älf, 4) Skellefte-älf med floddelning vid Rensby, 5) älf 
med utlopp vid Löfånger (Lefanger) och floddelning norr 
om Bygde (Rickle-ån?) samt söder därom ^ 

Ungef. 15 ty. mil söder om Lule träsk låg den äf- 
venledes betydliga sjön Umatresk. I motsats till den först- 
nämnda har denna senare riktigt fått sin längsta utsträck- 
ning från V. — O. och uppnår i denna riktning en längd 
af (enligt kartan) ungef. 40 ty. mil (296 km.) samt från 
N. — S. en största bredd af ungef. hälften häraf; båda 
de lappländska sjöarne uppgifvas vara mycket fiskrika-. 
"Umatresk" utgjorde källsjön för två floder, nämligen 
XJme-älf och Angermanälfven (Elven), hvilka båda genom 
en bifurkation stodo i förbindelse med hvarandra^. Att 

o 

Angermanälfven räknades till Umatresks vattenområde sy- 
nes bero därpå, att Olaus ansett Strömsvattnet, hvarom 
han i Jämtland kunnat erhålla upplysningar, vara en och 
samma insjö som Stor Uman^. 

Storsjön i Jämtland hade af Ziegler omnämnts dels 
under namn af O vikssjön ("Ouuik lacus") på norska 
sidan af fjällryggen med aflopp till norska hafvet, dels 
under namn af sjön Lagen ("Lagen lacus") på svenska 



^ Jmfr Carta marina. ^ Hist. XX, C. 8. 

^ I 8jälfva värket förekommer just inom Angermanälfvens flod- 
område en 8. k. bifurkation. Från Strömsvattnet, som har hufvudaflopp 
genom en af Å.-älfvens bifloder, Foksälfven, utgår nämligen ännu en 

o 

annan afloppsarm, Vängel-älfven till A.-älfvens andra biflod, Fjällsjö- 
älfven. Man torde dock icke få antaga, att Olaus haft kännedom här- 
om; hans uppgifter måste anses bero på ett tillfälligt sammanträffande 
med ett värkligt faktum. 

* Malgomaj-sjön, den största af den egentliga Angermanälfvens 
(hufvud armens) flodsjöar, måste såsom mera aflägset belägen anses ha 
varit alldeles okänd för Olaus. 



215 

sidan af samma fjällsträckning \ Olaus Magnus förlade 
sjön (och det därintill belägna Oviken) på sin rätta plats 
öster om Skandinaviska fjällryggen, dock utan att gifva 
densamma något särskildt namn. Sjön, som å kartan er- 
hållit en nästan äggrund form, har i riktningen N. — S. 
sin största längd, ungef. 10 ty. mil (74 km.). Frösön är 
äfvenledes å kartan antydd, och Storsjön har riktigt fått 
endast ett aflopp, den vid kusten af Medelpad utmyn- 
nande Indalsälfven. 

Utan att närmare uppgifva namn eller läge beskrif- 
ver Olaus Magnus, som förut är antydt, en stor flod 
(vastus amnis) i nyssnämnda landskap. '^ Denna flod, 
säger han*, kommer från fjällens högsta spetsar (ex 
summis montium cacuminibus), prässas mellan klipporna 
utför sluttningarnes branter (per clivorum prajrupta) och 
störtar ned i dalarnes djup med väldigt dån. Återkastad 
från de oupphörligt hindrande klipporna, bibehåller den 
<3fverallt sitt forsande, snabba lopp, hvarför man utmed 
hela flodbädden ser hvirflande vågor och hvitt skum på 
vattnet. Hvarje år något före sommarsolståndet upp- 
fylles älfven på tre ställen af hopade ismassor och lös- 
ryckta trädstammar, hvilket föranleder de nedre strän- 
dernas inbyggare att fly för den hotande öfversvämningen 
och söka skydd på högre belägna ställen. Genom ut- 
skickade män utforskades flodens tillstånd, på det öfver- 
svämningen icke skulle träffa inbyggarne oförberedda.** 
Angående den ifrågavarande farliga älfvens namn till- 
lägger Olaus '^r "rapido torrenti . . . nomen nodl impositum 
est, quia instar nodorum crustata mole glacierum arbores 
-compressas, imo et ingentissimos lapides in sui dissolutione 
secum im petuosissime rapit et portat". Och af margen 
till det kapitel, i hvilket nyss anförda yttrande före- 
kommer, samt af värkets index framgår, det Olaus äfven 
gifvit floden namnet Knoden ("Knoden Midelpadiii) flu- 
vius"), som utan tvifvel står i samband med dialektordet 

1 Geogr. Sekt. Tidakr. 1878, Bd I, 2, sidd. 30—31 och 40—41. 

2 Hist. II, C. 18. » Hiat. II, C. 30 



216 

"knöda**, n. m. (Västerb.), hvars betydelse är "mängd^ 
tätt sammanpackad massa, hög" ^ I denna mening var 
Knoden ett passande namn på en flod, som vid sitt hög- 
vattentillstånd (islossningen) på försommaren förde med 
sig stora massor af is och lösryckta trädstammar och 
därigenom föranledde öfversvämning -. 

Det är icke lätt att afgöra, hvilken af de norr- 
ländska älfvarne Olaus i denna beskrifning afsett. Håller 
man sig till hans bestämda uppgift, att det var en älf 
i Medelpad, torde man endast kunna gissa på Ljungan 
(Njurunda älf) eller Indalsälfven. Bilden i texten^ visar 
en flod med höga, kupiga stränder; men dylika strand- 
brinkar (älfsandsaflagringar från den postglaciala tiden) 
eller höjder af växlande form, som begränsa älfven och 
som bildats genom utskärning af denna samt af i den- 
samma utfallande smärre åar och bäckar, finnas nästan 
öfverallt vid Norrlands floddalar* — de kallas här van- 
ligen "nipor" — och lämna därför ingen ledning för 
identifieringen af floden i fråga. Icke häller kartan tyd- 
liggör saken. Visserligen framgår af denna, att Stor- 
sjöns aflopp utan ringaste tvifvel måste vara Indals- 
älfven, hvars källor alldeles riktigt förlagts uppe i fjällen 
väster om nämnda sjö, men å andra sidan visar äfven 

o 

Carta marina, att Olaus forväxlat Ångermanlands ocb 
Medelpads olika älfvar; så t. ex. har Ragunda (Indals- 
älfven) förlagts till Ångermanälfven, SoUefte (Soleta) ocb 
Gudmundrå (Gudmudarad) (vid Ångerm.-älfven) till In- 
dalsälfven samt Indal (Indalsälfven) till Ljungan. Det 
sannolikaste synes mig emellertid vara, att med floden 



^ Jmfr I. E. RiETz, Svenskt dialektlexikon, I, s. 338. Jmfr "knoda", 
stor degklnmp, sv. knåda. 

2 H. ScHUMACHER, Zeitschrift fur Erdk. zu Berlin, Bd VIII, 1893, 
s. 173, kallar, som fornt är nämndt, den med ismassor fylda flod, som 
Olaus på sin resa norrut 1518 — 1519 öfverskred, "Madelgad" (1), ett nama 
som icke återfinnes i något enda af Olaus Magnus' arbeten. 

3 Hist. II, C. 18. 

"* Jmfr Nathorst, Jordens hist., sidd. 1051 — 1052 o. flf. 



217 

''Enoden^ måste ha menats den för sina många fall och 
forsar berömda Indalsälfven, 

Ljungan eller Njurunda-älf (utan namn å kartan) 
låter Olaus tämligen riktigt stå i förbindelse med flera 
mindre sjöar i södra Jämtland och västligaste Medelpad ^ 
men en af dessa sjöar har tillika aflopp genom en annan 
älf, som längre söderut genom Dellensjöarne i norra Hel- 
singland rinner ut i Bottenhafvet ^. Dessa sjöar, lika- 
ledes namnlösa å kartan, ha äfven fått aflopp till Ljus- 
nan (flu Lusen), hvars nedersta lopp flyttats för långt 
åt norr, så att utloppet blifvit afskildt som en liten sär- 
skild älf, kommande från en mindre insjö (Bergviken?) i 
närheten af Alfta (Älta). Ljusnan rinner återigen upp ur 
ett stort sjöbäcken vid foten af Dovrealperna i norra 
Dalarne, lacus Svaka, af ungef. 15 ty. mils längd (111 
km.) och 10 ty. mils bredd (74 km.). Hvarifrån har Olaus 
fått benämningen "Svakasjön"? Ljusne-älfs sydligaste 
källåder rinner upp uti ett par små sjöar nordost om 
Svuku-fjäll och det kan vara möjligt, att Olaus härigenom 
blifvit förledd att uppe i fjällen förlägga sin stora insjö 
"lacus Svaka", som måhända äfven förväxlats med den 
vid västra sidan af Svuku-fjäll belägna Fämundsjön i 
Norge. 

Från Svakasjön utgick äfven Dalälfven (utan namn 
å Olaus' karta), som därefter genomflöt sjön Lixen och 
sedermera — med en biflod (västra Dalälfven) — rann 
in uti lacus Silien, d. v. s. Siljan. Denna sjö jämte Dal- 
älfven omnämndes äfven af Ziegler under namnen " Selen 
lacus" och "Dalekarlius fluvius", och det är möjligt, att 
Olaus af Zieglers "Lagen lacus" norr om Siljan (sanno- 



^ Ljungan rinner upp på Helagsfjället mellan Jämtland och Härje- 
dalen och mottager från vänster Gallån, aflopp för sjön Näklen i Jämt- 
land, rinner sedan genom Holm-sjön i västra Medelpad och upptager 
därefter, likaledes från vänster, Gimån, som bildar aflopp för Befsunds- 
sjön m. fl. i Jämtland och Leringen i Medelpad. 

^ Dellensjöarne stå icke i förbindelse med någon af de större älf- 
varne, utan genomrinnes af en mindre sådan, Svaga älf. 



218 

likt = Storsjön i Jämtland) föranleddes att likaledes norr 
om nämnda sjö upprita "Lixen". Ungefär parallelt med 
Dalälfven utgår från Siljan ett annat aflopp, som måste 
anses representera Gefle-ån. I Dalarne namnes utom nyss 
omtalade sjöar äfven sjön Runn (lacus Runden)^ så kallad 
af sin runda form; den ansågs ha ett betydligt djup\ 



Den stora, af ansenliga sjöbäcken uppfylda sänka, 
som från öster till väster genomdrager det svenska landet, 
utgör visserligen icke, noga taget, någon orografisk eller 
geologisk gränslinie, men däremot en bestämd hydro- 
grafisk sådan, och måste anses såsom en rast af en se- 
nast i postglacial tid existerande hafsförbindelse mellan 
Östersjön och Kattegat^. I historiskt afseende utgjorde 
denna sänka ursprungligen själfva kärnan af det svenska 
väldet; här har man också att söka det äldre Sveriges 
bördigaste och mast befolkade provinser. De stora sjö- 
arne och däromkring liggande trakter uppmärksammades 
därför jämförelsevis ganska tidigt inom den kartografiska 
litteraturen ; så finnas å portolankartorna, t. ex. å Dul- 
certs 1339 ^, Venern omnämnd under namnet "lacus scarsse" 
(sjön vid Skara), Mälaren under namnet "lacus stocol" 
{sjön vid Stockholm) och Vettern under benämningen " flu- 
vius vettur" ^, Å Claudius Clavus* karta i Nancyhand- 
skriften (omkr. 1427) finnes Venern antydd; i hans geo- 



1 Hiöt. n, c. 12. 

2 Rörande litteraren i denna fråga hänvisas tiU Törnebohm, Sve- 
riges geologi, 2 uppL, Sthm 1894, Nathorst, Jordens historia, Sthm 1894, 
MuNTHE, De yngsta skedena af jordens utvecklingshistoria, Upsala 1893. 

^ Jmfr Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 52 o. följ. 

* Detta är den namnform, under hvilken Vettern omnämnes i 
äldre svenska källor: omkr. 1226 Wetur, Diplom. Suec, vol. I, N:o 216, 
s. 228; i 13:de årh. Waetur, Västgötalag.; 1312 Wsetur, Diplom. Suec, III, 
N:o 1865, s. 78. Namnet är uppkommet af samma stam som i "vatten", 
jmfr Egli, Nomina Geographica, 2 Aufl., Leipzig, 1893. 



219 

grafiska beskrifning^ omnämnes samma sjö, ** Vone lacus'* *, 
samt Vettern : ** Visiiigh lacus (efter Visingsö) Magnus et 
dulcis". På Zamoiski-kartan (omkr. 1474) och Ulmer- 
typens kartor {1482 m. fl.) förekomma såväl Venern som 
Vettern utlagda; den förstnämnda sjön bär efter porto- 
lanernas föredöme å Zam.-kartan namnet " Yona vel sthrese 
lacus", å Ulm.-typens kartor "schrese lacus", d. v. s. 
Skara-sjön^. Såväl Ziegler^ som hans sagesman Johan- 
nes Magnus^ omnämner särskildt sjöarne Venern, Vettern 
och Mälaren (Vener, Vether, Meler lacus). 

Venern (Vener lacus), som enligt Olaus Magnus* upp- 
fattningssätt låg i Västergötland (in regione Vestrogothor- 
um), beräknades af honom till 130 ital. mil (32,5 ty. mil 
= 240,5 km.) i längd, och nästan lika mycket i bredd ^. 
Enligt en annan beräkning^ var Venern 100,000 passus 
i längd och endast 40,000 passus i bredd, hvilket, om 
man räknar 5,000 passus på en tysk miP, utgör resp. 
20 ty. mil (148 km.) och 8 ty. mil (52,2 km.). En me- 
delväg mellan dessa båda uppgifter har här, som vid 
flera andra Olaus Magnus' måttbestämningar, följts å 
Garta marina; å denna är Venern nämligen ungef. 28 
ty. mil (207,2 km.) i längd och högst 15 ty. mil (111 
km.) i bredd. Olaus kom emellertid genom denna och 
föregående beräkning sanningen tämligen nära, ity att 
Venerns värkliga utsträckning anses vara ungef. 155,4 
km. i längd och 88 km. i bredd ^. Olaus beskrifver Ve- 
nern såsom varande rik på öar och såsom ägande icke 



* Ymer, 1891, 8. 30. 

^ Venern ("Vone" hos Olavus) kallas omkr. 1240 Vasnir, Snorr. 
Stnrl. Heimskr. ; 1340 VsBni, Svenskt diplomat. V, N:o 4089, a. 587. Äfven 
detta namn sammanstalles med vatten (skr. "vana"), jmfr Egli, anf. st. 

3 Jmfr Ymer, 1891, s. 30. 

* Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd I, N:o 2, s. 40—41, 48—49. 
^ Hist. Goth., Situs Scandiae. 

« Hist. II, C. 19. ^ Hist. XX, C. 3. 

^ H. Wagner, Lehrbuch der Geographie, 1894, s. 43. 
^ Jmfr C. M. Rosenberg, Geograf, stat. handlexikon öfver Sverige, 
II, 8. 983. Venerns ytinnehåll utgör 6,238 kv.-km. 



220 

mindre än öfver 24 tillflöden, stora floder, som kommo från 
de norska bergen (Magna flumina a montibus Norvegise) ^. 
Denna senare uppgift öfverensstämmer med teckningen 
å kartan, som för Venern icke anger ett enda tillflöde 
söder- eller österifrån; däremot finnas 10 (icke 24) flod- 
mynningar på västra sidan (Värmland och Dal), och alla 
dessa tillopp (med floddelningar och bifm-kationer) ha 
sina källor i svensk-norska gränsbergen eller Dovre- 
alperna. Den största, Klarälfven (utan namn), är tillika 
den nordligaste ; den mottager aflopp från sjön Värmelen 
(Verine), som dessutom genom ett annat eget flodsystem 
står i förbindelse med Venern. De många älfvarne och 
vattendragen i Värmland har Olaus icke kunnat skilja 
från hvarandra, utan han har sammanblandat dem på eti 
ganska förvirradt sätt. Uppgiften om Venerns 24 till- 
flöden är däremot ganska nära öfverensstämmande med 
värkliga förhållandet ^. 

Venern ägde enligt Olaus' riktiga uppfattning en- 
dast ett enda aflopp mot söder, nämligen Trollhättan 
(Trolhetta, id est dcemonum caputium) ^. Det var en snabbt 
rinnande flod, som utgick från Venern **nära staden (!) 
Collen'', d. v. s. Kållandsö (härad), som fordom skrefs 
Qualden, Qvallen, sedan Kaalden eller Eaallen ^. Af denna 
uppgift framgår, att Olaus trodde, det Venern i sydväst 
löpte ut i en enda vik eller bukt, under det att den i 
värkligheten har tvänne sådana, af hvilka Göta älf ut- 
går från den sydvästligaste^; Lidköpingsviken öster om 
Eållandshalfön har Olaus däremot riktigt antydt å sin 
karta. ** Ehuru**, säger Olaus vidare, ** mynningarne (intro- 

^ Hist. II, C. 19; XX, C. 3. Jmfr Opera breve och Auslegung. 

^ Venern mottager från väster och sydväst Frändeforsån (Dalbergs- 
ån), Upperudsälfven, Åmålsån, Byälfven, Norsälfven, Klarälfven, från öster 
GuUspångsälfven (Letälfven), från söder Tidan, Lidan och Nossan ; dess- 
utom ett tjogtal mindre tillflöden, så att hela antalet närmar sig 24. 

3 Hist. XX, C. 3. Jmfr Hist. II, C. 20. 

* Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 118. 

^ Den närmast öster därom belägna viken af Venern är Dettern^ 
i hvilken Nossan mynnar ut. 



221 

itus) af Venerns tillflöden voro i hög grad forsande och 
brusande (valde stridulus) samt uppfylda af hvirflar (verti- 
cosus), var likväl dånet af sjöns strida utlopp så starkt, 
att det hördes mer än 20 ital. mil (37 km.) vida om- 
kring" ^ Här åsyftas uppenbarligen det berömda vatten- 
fallet vid Trollhättan, men Olaus synes icke ha varit fullt 
säker på, hvar detta varit beläget, ty nyss angifna upp- 
gift kompletteras af Olaus' påstående (i Opera breve), att 
Trollhättan '^föll ut i hafvet med stort dån", ehuru det å 
andra sidan heter ^, att floden flöt ned på en sumpig slätt 
{''in paludinosam planitiem cadens"). Dock uppgaf Olaus 
bestämdt^, att utloppet i hafvet var beläget vid slottet 
Elfsborg (Elfzburg) på Hisingen (Hisyngen); älfvens tu- 
delning och den härigenom uppkomna ön antydes äfven 
riktigt på kartan. 

Att Venem endast hade ett utlopp tillskrif ver Olaus 
den omständigheten, att de sjön omgifvande bergen in- 
genstädes lämnade tillfälle till flera utflöden ("montibus 
tam amplo circuitu resistentibus nusquam nisi unicum in- 
veniunt exitum")*. Bland dessa berg torde han utan 
tvifvel ha räknat Einnekulle (Kindakulle, Kindaberg) ^, 
som han också riktigt förlagt alldeles vid stranden af 
Venem. Bergets höjd var så betydlig, att det "som ett 
svart moln på himmeln syntes för sjöfarande mer än 40 
ital. mil (74 km.) ute på sjön". Vid storm och oväder 
sökte seglare yanligen skydd i den lugna hamnen vid 
foten af berget, som i öfrigt var berömdt för sin yppiga 
vegetation och sina vildt växande fruktträd®, samt för 
den utmärkta marmorsten, som bröts i bergets omgif- 
ning^. Bland de Venern omgifvande bergsträckningarne 



» Hist. II, C. 20. 2 Higt. ibid. 

* Jmfr AuslegtiDg; hos Brexxeb, anf. arb., s. 13. 

* Hist. n, C. 20. 

s Svenskt diplomat, från 1401, I, N:o 916, s. 697: 1407, KindaEf- 
bfergh. Dess höjd öfver hafvet är 279 m. 

* Hist. II, C. 22. ^ Hist. XXII, C. 1. 



222 

torde Olaus äfven ha räknat skogshöjden Tiveden, som k 
Carta marina riktigt åtskiljer Venern från Vettern. 

Vettern (Vether, Veter lacusj ligger enligt Olaus' 
mening i Östergötland (in regno Ostrogothorum) \ och är 
60 ital. mil lång (d. v. s. 15 ty. mil = 111 km.) och 20 
ital. mil bred. (5 ty. mil = 37 km.)^. Därmed öfverens- 
stämmer fullkomligt den å kartan angifna bredden för 
sjön, men längden är här beräknad efter ungef. 17 — 18 
ty. mil (rundt 126 ä 133 km.), sålunda något större än 
enligt färstnämnda uppgift. Aritmet. mediet mellan 111 
och 133 utgör 122 km., som endast är ungef. 2 km. mer 
än Vetterns värkliga längd; bredden beräknade likväl 
Olaus för stor, alldenstund denna endast uppgår till högst 
30 km. Om Vettern säger Olaus för öfrigt^, att den 
"hade grönaktigt, till den grad klart och genomskinligt 
vatten (adeo claras et perspicuas aquas habens), att till 
och med ett mynt (obolus) kunde synas på botten. Vid 
tiden för islossningen (cum tempus resolutionis immineat) 
började ett brusande häftigt dån från sjöns botten, och 
isen brukade våldsamt brista sönder i små sprickor eller 
remnpr, som sedermera utvidgade sig till breda öppnin- 
gar". Isen hade dock en mäktighet "plusquam unum vel 
duo brachia" *, eller — som det heter på ett annat ställe^ — 
" plusquam palmas 6 vel 7 " ; då emellertid vinden häftigt 
for fram öfver ytan "bröts istäcket upp och delade sig i 
flera delar, så att de som färdades på isen med svårig- 
het kunde rädda sig i land" ^. Dessa upplysningar an- 
gående islossningen i Vettern äro ingalunda utan sitt 
stora intresse, ty i själfva värket karaktäriseras denna 
märkliga insjö just af dylika meteorologiska företeelser, 
af plötsliga stormar och dimmor, elektriska fenomen och 
oscillationer^. 



» Hiat. I, C. 29. 

2 Hiat. ibid.; Hiat. XX, C. 18 uppger likväl endast 16 ital. mil 
(- - 29, G km.) för Vetterna bredd. 

3 Hiat. II, e. 19. * Hiat. I, C. 29. ^ Hiat. XX, C. 17. 

^ Hiat. ibid. ^ Jmfr Unaer Wisaen v. der Erde, II, 1. a. 350. 



223 

Vettern, som i sin midt (in umbilico suo) hade "den 
aflånga, fagra ön Visingsö" (Visingxce)^, har å Carta ma- 
rina riktigt fått sitt utlopp (Motala ström) genom ett 
par mindre sjöar (Roksen och Glan) till Bråviken och 
Östersjön; äfven Ziegler^ hade alldeles riktigt låtit Mo- 
tala ström ("Motalse fluvii emissio") bilda Vetterns aflopp. 

Hjälmaren (Jelmer)^ stäldes däremot å Olaus* karta 
alldeles oriktigt i förbindelse med Östersjön, i det att 
dess aflopp utgjordes af tvänne floder, som mynnade ut 
i närheten af Trosa och Nyköping (Nyköpingsån) ^. Mä- 
laren (Meler lacus), som å Carta marina fått en elliptisk 
form — 12 ty. mil (88,8 km.) i längd och 10 ty. mil (74 
km.) i bredd — ansågs ha åtminstone tre särskilda af- 
lopp, ett söderut till nuv. Mörköviken (nu Södertelje ka- 
nal), ett vid Stockholm (Norrström) och det tredje vid 
Staket rakt i öster, hvarigenom sydligaste Roslagen (Bo- 
den) förvandlades till en ö^. Att ett sjöbäcken hade två 
eller flera aflopp är, kan man säga, ett ingående känne- 
tecken på Olaus Magnus' hydrografi, hvarför han natur- 
ligtvis skulle särskildt framhålla, när dylika dubbelaflopp 
(såsom t. ex. för Venern) icke voro att finna. 

Sydsverige, som hvad terrängen beträffar kan delas 
uti höglandet i midten, det s. k. småländska höglandet, 
samt en omgifvande zon af jämförelsevis låga kusttrak- 
ter, har i mindre grad än öfriga delar af Skandinavien 
varit föremål för Olaus' intresse. Men sydliga delen af 
Vettern (88 m. öfv. hafvet) ligger redan inom nordran- 



* Hist. III, C. 20. Ons namn skrifvea redan i början af 1300- 
talet jämte Viaings 0, Wissingso, Wiaing8h0 äfven Wieinxo, Viainx0, 
jmfr Diplom. Suec. III, a. 6, 72, 104, 371 o. 493. 

^ Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd I, 2, a. 50—51. 
3 Jmfr Sv. diplom, fr. 1401, I, N:o 858, s. 656: år 1407, "JsbI- 
mans sunde** (Hjälmare aund). 

* Hjälmaren har genom den a. k. Hyndevadeån aflopp till Mäla- 
ren; Nyköpingaån bildar aflopp för de aörmländaka ajöarne Tianaren, 
Yngaren och Båfven m. fl. 

^ Bland Mälarens tillflöden omnämnes särakildt den förbi Upsala 
flytande älfven Sala (Fyris), jmfr Hist. III, C. 6. 



224 

den af detta högland, och angående nämnda sjö har Olaus, 
som förut är visadt, meddeladt flera underrättelser af 
vikt. Öster om Vettern resa sig, innan ännu höglandet 
i söder påträffats, isolerade bergpartier öfver Östgöta- 
slätten, af hvilka Olaus omtalar tvänne stycken. Det 
ena är det i Brabo härad belägna lilla Kittelberget (Ketil- 
berg, möns cacabi), som lär ha sitt namn efter en öfverst 
på berget befintlig kittelformig fördjupning \ hvilken 
äfven omtalas af Olaus ^. Det andra bergpartiet är det 
alldeles invid Vettern belägna Omberg (263 m.), af Olaus 
kalladt möns Amaberg^. Där kunde man erhålla förträff- 
liga stenslag af olika färg, dock mast svart sten, som 
användes i byggnader. Berget, som var berömdt för sin 
härliga natur ("omni amoenitate plenissimus"), beskrif- 
ves såsom bredt och högt (latus et sublimis); på afstånd 
liknade det ute på sjön en tornprydd stad, omgifven af 
murar. Andra berg, säger Olaus, funnos äfven längre i 
öster vid kusten*. 

På östra sidan af Vettern ungef. 20 km. söder om 
Omberg höjer sig den skogsås, Holaveden, som kan an- 
ses utgöra höglandets rand eller kant i norr; den om- 
nämnes af Olaus i hans historia (Holueden) ^, liksom äfven 
den uppe på höglandet belägna sjön Sömmen^; å kartan 
finnes äfven en mindre sjö (Åsunden?) utlagd Ö. eller SO. 
om Linköping. Möjligt är, att Olaus med amnis Schena 
(hvaraf Scheningia, Skeninge skulle fått sitt namn)^ 
menat Sömmens aflopp. Svartån, som rinner omkr. 10 
km. öster om Skeninge; hvad han däremot afsett med 
den, enligt hans uppgift, i närheten befintliga floden 



* Jmfr TuNELD, Geografi öfver konungariket Sverige, III, Öster- 
götland, 8. 10. 

2 Hiat. II, C. 31. 

* Hiat. XII, C. 1. Enligt Tuneld, anf. arb., s. 393 går i trakten 
en sägen, att berget "fått sitt namn af en drottning Ama eller Ömma**. 
Benämningen "Amaberg" synes sålunda ha användts på ort och ställe. 

* Hist. ibid. ^ Hist. XX, C. 18. 

6 Hiat. I, C. 25. ^ Hist. II, C. 30. 



225 . 

Tannafors (*fluvio non longe exinde distanti a continuo 
stridore dentium nomen impositum est")^ kan jag icke 
afgöra. Af öfriga "floder" eller åar i södra Sverige 
namnes i öster flumen Helga^, om hvilken det heter, att 
den är belägen icke långt från Kalmar (antingen Helge-å 
i Skåne eller Helgasjöns i Småland aflopp, Mörrums-å), 
samt i väster Nissan (Nica amnis)^. Kartan anger fem 
floder, som kommande från småländska höglandet ut- 
mynna vid sydkusten af Sverige. Af de många sjöbild- 
ningarne ^ uppe i sydvästra och södra delen af höglandet är 
den största af dem, Bolmen (utan namn), utlagd på kartan. 
Sammanfattas den föregående framställningen rö- 
rande Olaus Magnus' kännedom om den Skandinaviska 
halföns orografi och hydrografi framgår häraf, att Olaus 
uppfattat terrängen såsom i allmänhet utgörande en 
blandning af berg och skogsåsar ("tota septentrionalis 
regio fere montosa ac nemorosa est")^; att han noga 
fastställt den Sverige och Norge åtskiljande fjällryggen 
eller "Dovrealperna" såsom halföns hufvudvattendelare och 
om denna fjällrygg, som han själf mellan 63 — 64" n. br. 
öfverskridit, meddelat egna, jämförelsevis riktiga iakt- 
tagelser; samt att han äfven först af alla geografer lämnat 
upplysningar angående de på östsidan om fjällsträcknin- 
gen liggande stora s. k. "glintsjöarne" i norra och mel- 
lersta Skandinavien. Vidare har han på ett bättre sätt 
än sina föregångare (t. ex. Ziegler) beskrifvit den i sven- 
ska sänkan belägna långa raden af sjöbäcken, h vilkas 
storlek han äfven på ett i det hela tillfredsställande sätt 
angifvit, och hvilkas aflopp han (på ett par undantag 
när) å sin karta på ett riktigt sätt fastställt. Småland- 

* Hiat. n, C. 30. * Hist. X, C. 8. ^ Hiat. Til, C. 22. 

* Hist. II, C. 1 anföres följande legend: "in Meridionali Gothia non 
procul a civitate Vexionensi campcdtris et limosus lacus est, qui ignea 
ana virtute quodcnnqne coctilc in eo dimissum chordaque extiactum, 
qnaei momentaDeo, vel exigno temporis momento coctum vel adastum 
remittit." Glans trodde sålunda på befintligheten af rarma kokande käl- 
lor k Smålands högland. 

* Jmfr Hist. X, C. 1. 

15 



. 226 

ska höglandet såsom den sjöplatå, hvarifrån södra Sve- 
riges åar och älfvar ha sitt upphof, har icke häller läm- 
nats utan uppmärksamhet. Däremot har Olaus icke känt 
till i någon riktigare omfattning det s. k. Högskandina- 
vien eller det betydliga norska fjällhöglandet, hvars hög- 
sta punkter i Dovrefjeld, Jötunfjeldene och Langfjeldene 
han i det hela nästan alldeles förbisett. Dock kan det 
i allmänhet sägas, att Olaus Magnus fört kunskapen om 
Skandinaviska halfön i berörda afseenden betydligt framåt, 
och att han för sin tid lämnat förträffliga bidrag till kän- 
nedomen om Nordens fysikaliska geografi. 



VIII. 

Skandinaviska halföns klimatiska för- 
hållanden, växt- och djurlif. 

Då enligt Olaus Magnus' uppfattning den stora nor- 
diska halfön i norr sträckte sig ända till Nordpolen, var 
det naturligt, att han skulle göra de allra nordligaste 
trakternas meteorologiska och klimatologiska förhållanden 
till särskildt föremål för sitt omnämnande. Under själfva 
Nordpolen låg landet Biarmia: "cuius zenit est in polo 
Årctico, eiusque Horizon est idem cum circulo aequinoc- 
tiali, qui Zodiacum in duas partes aequales intersecans, 
efficit, ut una medietas totius anni sit unus dies artifici- 
alis et altera medietas una nox, et ita totus annus esset 
ibi unus dies naturalis. Sed cum ibi sol nunquam magis 
23 gradibus sub Horizonte deprimatur, videtur, quod illis 
sit dies continuus sine nocte." ^ Enligt den under me- 
deltiden, särskildt under skolastiken, förhärskande åsik- 
ten (som äfven kommer till uttryck hos t. ex. Albertus 



* Hist. I, C. 1. Olaus anför här "autor sphajraB'*, d. v. s. Sa- 
croboBCO. 



227 

Magnus) förtätades luften längst i norr till följd af den 
där rådande stora kölden till en tät dimma. De snedt 
infallande solstrålarne åstadkommo nämligen, som man 
föreställde sig, endast en mycket svag värme och kunde 
visserligen föranleda vattenånga att uppstiga från vat- 
tenytan, men förmådde icke med sin obetydliga värme 
absorbera densamma \ Denna mening refererar Olaus efter 
SacroboSco: "ait (se. idem) radium solarem ibi existen- 
tem, adeo debilis esse virtutis, ut elevatos vapores con- 
sumere aut purgare nequeat. Proinde, inquit, neque aer 
serenus ibi est neque dies." ^ Gent emot denna uppfatt- 
ning anföras Plinius och Solinus **qui propter conti- 
nuam solaris luminis prsesentiam affirmant, ibi omnia in- 
tolerabili solis ardore periclitari^; men båda de anförda, 
mot hvarandra stridande, åsikterna förkastas bestämdt 
af Olaus, som ansåg, att man med dessa förklaringssätt 
hade kommit "från Scylla i Charybdis** ^. Säkerligen 
ansåg han, att en medelväg här vore det riktiga. Åt- 
minstone säges det beträffande Finmarken ("etsi rigidio- 
rem orbis terrarum partem culturam ac mansionem sor- 
tita est''), att luften där liksom i angränsande trakter 
alltid var hall och klar (semper frigidus et serenus)^. 

Beträffande årstiderna i norr (i Finmarken) heter 
det vidare: "Åb octavo Cal. Aprileis usque ad sextum 
Idus Septembreis est illic continuus dies, nullis interveni- 
entibus tenebris videturque sol a 4 Nonas Maij usque ad 
Cal. Augusti, nulla intercidente nocte." De ljusa som- 
marnättema funnos ännu så långt i söder som i de syd- 
ligare delarne af Götaland, hvarest man midt i natten 
under sommarsolståndet ( — "in distinctis locis Lincopiae 
videlicet et Scaris" — ) kunde läsa och skrifva de min- 
sta bokstäfver eller till och med räkna småmynt. Under 
60:de breddgraden (och norrut) voro från början af Maj 
till början af Augusti inga stjärnor synliga, man såg en- 

' Jmfr Ebetscumer, Die pliysische Erdkunde im cliristlichcn Mit- 
telalter, Wien n. Olmutz, 1889, s. 142. 

* Hifit. I, C. 1. » Hiat. ibid. "» Hist. I, C. 2. 



228 

dast månen: "quod in plenilunio veluti ardens rubus pe- 
nes terrad superficiem paululum eo temporis intervallo, 
omnium admiratione et horrore, pervidetur** \ 

Kölden i de nordiska länderna skildras som synner- 
ligen sträng; Norden ansågs till och med vara ett slags 
köldcentrum för den öfriga världen: "frigus inde succes- 
sive, veluti radii ex centro tandem per totum orbem am- 
pliatur, quemadmodum omnes nationes, quas penetrat, 
eius asperitate commotae attestantur** ^. Det är kändt 
— säger Olaus — att Nordens länder på grund af fysiska 
orsaker äro kallare än alla andra och ha skarpare vin- 
trar. Osakerna härtill uppger han vara: 1) att solen där 
gör en kortare båge, är på längre afstånd och under 
vintern låter sina strålar snedt infalla (*quia ibi tunc 
sol volvitur circulo breviori, longiusque distat, dum motum 
obliquat per hyemalia signa"), så att jord och vatten 
hårdt tillfrysa; 2) Nordens länder äro belägna under 
Björnarnes eller Vagnarnes stjärntecken, de "kallaste" 
af alla ("quia loca illa sub aspectibus Ursarum vel Plau- 
strorum, signis frigidissimis, situantur"); 3) Nordens län- 
der ligga invid hafvet och oceanen, som i synnerhet i 
nordväst och i öster är af ett ofantligt djup, och som, 
då solen icke kan genomtränga densamma, skapar en 
desto förskräckligare köld ("ad quam qua sol penetrare 
non potest frigus seu gelu horribilius generatur")^. Olaus 
stöder sig i afseende på sistnämnda punkt på Albertus 
Magnus och hade sålunda lika litet som denne någon 
kännedom därom, att hafvets närhet, i stället för att 
skärpa, tvärtom i betydlig mån mildrar klimatet ("mari- 
timt klimat"), där eljest vindförhållanden icke lägga hin- 
der häremot. 

Som ett tecken till annalkande köld omnämner Olaus 
bland annat: "quando penes solem ad occasum in pro- 
funda hyeme vergentem circunstant nubes igneam osten- 
dentes sp^cram vel columnam, ac si immensa urbs aliqua 



» Hiat. I, C. 2. 2 Higt. I, C. 19. ^ Hist. ibid. 



229 

flammis accensa conflagraret: pra3tera3a radii cuneati di- 
recte ad sublimem aerem, veluti pyramides, continuo igne 
ardentes extensi.** Härmed torde* ha menats dels s. k. 
solgårdar, dels äfven möjligen norrskenet. Kölden var 
— berättar Olaus — understundom så häftig och sträng, 
att ** ögonen förfröso på vargarne längst i norr, naglarne 
lossnade ur väggar och dörrar samt ler- och glaskärl 
sprungo sönder" ^ Som exempel på, huru hårdt de Skan- 
dinavien omgifvande hafven kunde tillfrysa, omtalar Olaus 
efter Albert Krantzius, att år 1294 var Cimbriska hafvet 
belagdt med så stark is, att man kunde rida från Jut- 
land till Oslo, 1323 färdades man gående på isen från 
Liibeck till Danmark och Preussen, år 1399 från Liibeck 
till Stralsund och därifrån till Danmark, år 1423 till 
häst från Danzig till Liibeck och från Mecklenburg till 
Danmark. Under dylika stränga vintrar brukade man 
upprätta värdshus och gästherbergen på isen^; dylika fin- 
nas äfven uppritade å Carta marina längst hela södra 
Östersjökusten. Kartan anger likaledes Finska viken is- 
belagd, liksom äfven smalaste delen af Bottenhafvet 
(Qvarken), hvarest man med häst och släde kör öfver 
isen från Finland till Sverige. Alla sjöar och vatten- 
drag (lacus et stagnales aquae) började att frysa till i 
Oktober och gingo ej upp förrän i början af April ^. 

Hvad vindförhållandefia angår, polemiserar Olaus mot 
den uppfattning, som gjort sig gällande hos åtskilliga 
författare, att alla vindar egentligen utgjorde en enda 
vind, liksom alla floder i grunden en enda flod: vinden 
ansågs af dessa vara en rörelse i luftkretsen (aeris motum), 
och vindarnes olikhet och olika benämning berodde på det 
håll, hvarifrån denna rörelse utgick*. Ett dylikt uppfatt- 
ningssätt förekommer bl. a. hos Isidorus Hispalensis, 
hvars definition af vind Olaus anför : ** Ventus est aer com- 
motus et exagitatus; sic dictus eo quod vehemens sit et 



1 ffist. I, c. 19. 2 jnjfr Hist. I, c. 26. ^ Hist. 1, C. 27. 

* Hist. I, C. 6. 



230 

violentus" ^ Olaus gillade emellertid icke denna upp- 
fattning, utan anslöt sig i stället till Aristoteles* me- 
ning, att vindarne uppstodo, icke ur någon rörelse i luft- 
kretsen, utan från en ång- eller dunstartad evaporation 
ur jorden (åx tf^c v-aTrvcoSooc ava^ojxtdascDg); det är allmänt 
kändt — säger Olaus — att det finnes fyra hiifvudvin- 
dar och åtta halfva, de förra underordnade ("octo ven ti 
istorum suiBfraganei"). Af de förstnämnda var sunnan- 
vinden varm och fuktig till följd af med denna vind för- 
enade varma vattenångor; men ehuru den under vintern 
nådde fram till Norden omintetgjordes dess mildhet af 
köldens stränghet ("frigoris asperitate illico repercussus 
evanescit") ^. Nordanvinden var kall och torr (utan ne- 
derbörd): **quod ex nimia solis remotione contingit. Gum 
enim sol ad eum advenerit, altissimus est et a terra re- 
motus; ideoque in aere fiunt nubes et frigöra fortiora.* 
Ostanvindarne voro tempererade i såväl värme som köld 
och bättre än västanvindarne, som växlade i både köld 
och fuktighet allt efter det ställes temperatur, hvarifrån 
de utgingo^ 

I götiska eller svenska hafvet (Östersjön) blåste 
hvarje år häftiga nordväst- och sydvästvindar (Corus ét 
Circius), h vilka åstadkommo förödande värkningar ; de 
föranledde talrika skeppsbrott och vållade äfven rubbnin- 
gar i strandlinierna ("imo nec aggeres aut lapides litto- 
rales ita firmati compositique videntur, quin aliquando 
ventis eisdem absorpti, in viscera maris refluentibus un- 
dis extrahantur")^. De våldsammaste af dessa vindar 
voro likväl sydvästvindarne (Circius), som i synnerhet 
hemsökte kusterna af Västerbotten och lösryckte samt 
förde med sig hustaken till stor fara och förlust för in- 
byggarne ^ 



* IsiDOR. Hisp., de nat. rer. 13; jmfr ibid. 61: "Quod cum evene- 
rit occultiore quodam motu cooleatium vel terrenorum corporum per mag- 
num spatium mundi vontua vocatur**. Jmfr Olaus Magn., Hist. I, C. 9. 
Jmfr Kretschmer, anf. arb., s. 145 o. ff. 

2 Hist. I, C. 6. 3 Higt. ibid. * Hist. I, C. 10. 



231 

Ännu häftigare uppträdde sydvästvindarne på väst- 
kusten af Skandinaviska halfön. Till följd af dessas hårda 
framfart saknades både träd- och sädesväxt vid Norges 
västkust; i stället för bränsle af ved, som alldeles fat- 
tades, måste man där begagna fiskben för kokning af 
födan ^ I södra Norge, nämligen i Viken, förekommo 
förödande stormar och hvirfvelvindar, som understundom 
bortförde och spridde vida omkring den till torkning 
upphängda fiskena 

Beträffande nederbörden framhåller Olaus den oer- 
hördt stora mängd af snö, som förekom i de nordliga 
länderna. "Snöfallet var understundom så tätt — be- 
rättar han"^ — att man icke ens kunde igenkänna en vän vid 
möte på gatan." Af snömassorna nedböjdes träden (po- 
pulese arbores) i skogarne, och ikullfallna träd, nedbrutna 
af snöns tyngd, lade ofta hinder i vägen för samfärdseln ^. 
Askväder förekom synnerligen ofta i Norden, företrädes- 
vis i de sydligare trakterna till följd af den "täta ångan" 
från bördiga näjder (propter fertilium locorum crassum va- 
porem); då denna kommer fuktig till kallare ställen förtäta- 
des dess särskilda delar, h varigenom åstadkom mos regn och 
hagel (äfven snö och dimma). Då värmen hoptrycktes och 
molnens väggar till följd af afkylningen (propter frigus) 
hindrades att utvidga sig, brötos molnen våldsamt sönder 
och härigenom uppkom den knall, som kallas åska: "fit 
etiam tonitrus extinctione ignis in ventre nubis. Coru- 
scatio vero est pars aeris, ex impetu ignis sic excussi 
resplendens. Fulgur autem et fulmen est ictus cielestis 
jaculi" . ^ Detta var sålunda Olaus' föreställning om upp- 
komsten af nyssnämnda meteorologiska fenomen, en före- 
ställning som i allmänhet kan sägas ha varit den under 
medeltiden vanligen förekommande^. 

Olaus omnämner icke nederbördens fördelning eller 
storlek under olika årstider på olika ställen; endast i 
fråga om Finmarken uppger han, att regn där var myc- 

1 Hist. I, o. 10. 2 flist I Q 13 3 Hist. I, C. 20. 

* Hist. I, C. 12. ^ Kretschmee, anf. arb., s. 142, not, 3. 



232 



ket sällsynt under sommaren (aer . . . rarissimas pluvias 
tempore aestivo admittens)^ 



Om växtlifvet i Norden lämnar Olaus endast få upp- 
lysningar. Han nämner, att gran, tall, en och lärkträd 
funnos i stort öfverflöd och bildade sammansättningen af de 
nordiska skogarne. Dessa träd uppnådde en höjd "som 
liknade stora torns", samt användes till bogspröt och 
master ; skeppsplankorna voro vanligen af tall. Af gra- 
nens grenar gjordes tunnband och stängsel för åkrarne 
samt armborst, hvartill äfven begagnades lärkträd. Gran- 
bjälkar användes äfven till kyrktaken^. Björken var 
likaledes mycket vanlig i Norden, den förekom ända uppe 
vid Scythiska oceanens stränder, ehuru ansenligt förkrympt 
(veluti incurvati frutices betulea3) till följd af de där här- 
skande våldsamma stormarne ^. Af andra vanliga nor- 
diska trädslag omtalas asp, ask och sälj, "cotoneae et 
sambuci" *. 

Enligt Olaus* uppgift förekommo icke ek och bok 
norr om 70® n. lat.'"^ Denna breddgrad går å Carta ma- 
rina genom mellersta Helsingland och löper ut ungefar 
vid Kap Stat i Norge. Ekens nordgräns i Sverige går 
i värkligheten äfven till Helsingland på 6P n. lat., och 
Olaus' uppgift är i denna punkt sålunda riktig; men i 
Norge gör samma gräns en böjning uppefter kusten och 
uppnår Trondhjemsfjorden '^ hvarför Olaus i detta fall 
misstagit sig. Ännu större är misstaget ifråga om hö- 
kens nordgräns, ty denna tangerar sydranden af Norge 
och Sveriges västkust samt lämnar sedermera endast 
Skåne, Blekinge och södra Oland åt nämnda träds före- 
komstområde; att boken skulle nå upp till samma bredd 



» Hist. I, c. 2. 2 Hist. XII, c. 4. » Hist. XII, C. 6. 

* Hist. XII, C. 5 och 6. 

^ Jmfr Unser Wissen von der Erde, I, 1. Enropa in AUgemeinen 

v. KiRCHHOFP. 



233 

i norr som eken, d. v. s. 6V n. lat., innebar sålunda en 
betydlig öfverdrift. Olaus tillägger likväl, att det var i 
Nordens sydliga trakter man i allmänhet kunde finna 
boken i större antal, liksom äfven fallet var med has- 
sebi. Hasselnötter exporterades — flera tusen tunnor — 
till Tyskland ^ 

Af fruktträd omtalas äpplen-, päron-, och plommon- 
träd samt körsbär, af hvilka funnos tvänne slag "syl- 
vestria et hortensia". Ingen af dessa frukter mognade 
före midten af Juli, och oftast knappast ens så tidigt^. 
De vanliga sädesslagen voro råg, hvete, korn och hafre; 
därjämte odlades ärter, böner, lin, rofvor och vallmo 
(papaver). 

Hyste Olaus intet eller föga intresse för växtlifvet 
i Skandinavien, kan detta ingalunda sägas vara fallet i 
afseende på djurlifvet. Icke mindre än sex böcker i 
Olaus' historia äro i större eller mindre mån ägnade åt 
skildringen häraf. Också uppger Olaus, att den nordiska 
djurvärlden var synnerligen rik och omväxlande ^. Som 
ett för Norden särskildt karaktäristiskt djur namnes först 
och främst elgen eller, som den också brukade kallas, 
^ skogsåsnan" (usitatiori modo sylvestrem onagrum apud 
omnes Aquilonares interpretes appelatum), hvars hem- 
land ** enligt allas omdömen just var att söka i Norden" ^. 
Elgen ströfvade omkring i hjordar i de stora ödemar- 
kerna (och skogarne) ^ samt förekom äfven uppe i Väster- 
botten, hvarest Carta marina återger en strid mellan 
elgar och vargar på isen af TJme träsk ^. Elgen jagades 
med tillhjälp af stora hundar eller dödades med ett slags 
fallvapen eller fallpil (insidiis extensorum telorum), hvilket 
äfven af bildas i Olaus* historia^. Fångad som ung 



» Hist. Xn, c. 7. 2 Hist. n, c. 22; XII, C. 7. 

» Jmfr Hist. XVm, C. 4. 

* Hist. XVIII, C. 1. Styffe, Skandinav, under unionstiden, 1867, 
8. 290, not 4, öfversätter "onager" oriktigt med ren. 

5 Hist. XVm, C. 2. « Jmfr Hibt. XVIH, C. 3. 



234 

kunde elgen bli mycket tam\ Vidare omtalas hjort, 
dof hjort och 7'ådjur^, samt vildren. 

Af rofdjur nämnas framför allt björnen, som under 
frukttiden dödades på följande sätt : " sagax venator balli- 
stis adaptatas latas sagittas, quse pilos bene penetrent 
in eum relaxet ; ex quo terrore et vulnere, tantum subito 
concutitur, ut impetu quodam esos fruetus quasi grandi- 
nes et lapillos per secessum emittat, et mox in occu- 
rentem statuam instar hominis vel spectri, ex industria 
coilocatam irruit; atque in ea dilanianda laborat, donec 
aliam lethalem recipiat sagittam ab ipso venatore post 
saxum vel arborem sese abscondentem" ^. Ett annat på 
denna tid synnerligen besvärligt och talrikt uppträdande 
rofdjur var vargen; under vintertiden anföUos de åkande 
ofta af hela varghjordar och måste försvara sig med 
pilskott och "bombarder" för att bli de angripande kvitt. 
Obeväpnad vågade sig ingen till kyrkorna för vargarnes 
skull ; dessa gingo understundom ända fram till gårdarne 
och refvo boskapen samt släpade bort densamma till sko- 
garne. Vargen fångades i varggropar eller sköts med 
pil; äfven brukade bönderna binda fast järnliar vid ut- 
lagda kadaver och på detta sätt bringa rofdjuren om 
lifvet^. En af anledningarne till resningen mot konung 
Kristian II hade just, som Olaus framhåller, varit den, 
att han förbjudit allmogen att bära vapen, så att bön- 
derna blefvo fullkomligt skyddslösa mot vilddjuren, fram- 
för allt mot vargarne ^. I Dovrealperna förekommo hvita 
vargar (förmodligen den s. k. fjällrackan, Canis lagopus), 
som i stora hopar ströfvade omkring både i dalarne och 
på fjällen. Ett annat slag af varg omnämner Olaus med 
följande ord: "Est et genus luporum Thoes dictum, cae- 
teris longitudine procerius, sed brevitate crurum dissimile, 



^ Cart. mar. och Hist. de geni. sept. afbilda på flera ställen elgen 
som dragdjur, förspänd slädar och vinteråkdon. 

2 Hist. XVIII, C. 4. 3 Hist. XVIII, C. 25. 

* Hist. XVIII, C. 13. * Hist. XVIII, C. 14. 



235 



velox saitu, venatu vivens, innocuum homini, habitum 
non colorem mutat, per hyemes hirtum aestate nudum:" ^ 
Lon eller lodjuret förekom icke så talrikt i de nor- 
diska skogarne som vargen; dess skinn var dyrbart, i 
synnerhet af de djur, som fällts under vintern^. Be- 
skrifningen öfver järfven, hvars uppehållsort angifves 
vara det nordliga Sverige, har Olaus nästan helt och 
hållet lånat från Mathias af Miechow, som beskrifvit 
samma djurart i Litthauen och Moscovien. Det heter 
nämligen hos 



Olaus Magnus: ^ 

"Grossities eius ut magni ca- 
nis, aures et faciea velut c att i, 
pedes et ungulsB asperrimte ; cor- 
pu8 villosum et prolixorum pilo- 
mm aubfuscomm ; cauda ut vul- 
pis licet brevior sed crinium den- 
siorum. . . . Hoc igitur animal 
Toracisaimnm est. Reperto nan- 
que cadavere, tantnm vorat, ut 
violento cibo oorpus instar tympani 
extendatur; inventaque angustia 
inter arbores se stringit, ut vio- 
lentius egerat; sicque extenuatum 
revertitur ad cadavar et ad sum- 
mnm usque repletur, iterumque 
se stringit angustia priore repe- 
titqne cadaver donec eo consump- 



Matuias af Miechow:* 

"Rossomaka est . . . quanti- 
tatis canis, faciei catti, corporis 
et caudaj ut vulpis, coloro ni- 
grum, cadavoribus vescitur, in- 
ventoque cadavere (animal voracis- 
simum) in tantum vorat ut ex- 
tendatur et infletur tanquam tym- 
panum, repertaque angustia stricta 
inter arbores inträt et intrudit so 
cum violentia premendo ut vio- 
lenter comesta violentius egerat, 
sicque extenuatum denuo cadaveri 
accurrit et ad summum impletur, 
cum vicissitudine expressionis et 
ad raorticinium reversionis, donec 
totum absumat et devoret. Et 
forsan natura tam insatiabile ani- 



* Hist, XVIII, C. 12. Om "thoes" meddelar Evald Liden: Ordet 
p&minner om tuss eller tusse =^ varg (i Svea- och Götaland, so Rietz, 
Sv. dialektlex,, I, s. 765), äfven om tass, tasse, gråtasse (Smaalenene, 
Svea- och Götaland, Skåne etc, so Aasen, Norsk Ordb., s. 802, Rietz, 
ibid, P. MÖLLER, Ordb. öfv. halländska landskapsmålet s. 194; anföres 
redan af Hop, Dial. Vestrogoth. 1772), En fuilt motsvarande form — 
akrifningen "thoes" torde åsyfta ett uttal "töss** (tös ?) — synes icke vara 
upptecknad från någon nu lefvande dialekt. 

^ Hist. XVIII, C, 12. Lodjur ("leoparder") äro å Cart. mar. af- 
bildade i Medelpad. 

« Hist. XVm, c. 7. 

* Gryn^us, Novus Orbis Regionum, 



236 



to, alind solicita venatione reqiii- mal in illis regionibns producit, 

rat. Creditur a natura creaturum ut homincs simili vuracitaie labo- 

ad ruborem hominum, qui vo- rantes redarguat." 

rando, bibendoqno vomunt rede- 

untqne ad meusam noctes et diea 

continuaturi." 

I öfverensstämmelse med ofvanstående skildring har 
Olaus å Carta marina vid sydändan af Lule träsk afbildat 
en järf, som tränger sig emellan tvänne träd för att af- 
börda sig den intagna födan; bredvid honom ligga kvar- 
lefvorna af en måltid, kotor och refben af ett djur. En 
härmed till innehållet fullkomligt likartad bild träffas å 
Antonius Wieds karta öfver Ryssland 1555 i skogarne 
väster om Dwina, hvilken bild är hämtad från Matthias 
af Miechow's ofvan anförda legend ^ Järfven kunde, be- 
rättar Olaus, icke jagas med hundar, utan fångades med 
snaror och giller eller i fallgropar; den sköts äfven på 
lockbete^. Jägarne brukade dricka hans blod uppblan- 
dadt med varmt vatten, och en dylik dryck, tillsatt med 
honung, frambärs äfven vid bröllopsfäster ^. 

Öfriga nordiska djur voro mård, hermelin, utter, gräf- 
svin, ekorre (hvars skinn i synnerhet norr om 77:de bredd- 
graden skattades mycket högt ^), hare, hvaraf funnos tvänne 
slag, **montani maiores et campestres exiliores**, kaniner, 
hvilka dock voro ganska sällsynta i Norden, "ob terrse 
durissimam congelationem" ^, lemlar och räf, som före- 
kom i stor mängd. Det fans svarta, hvita, röda, kors- 
lagda (crucigerse in dorso) och blåa räfvar (coelestino co- 
lore respersse)^. Vid de nordliga vattendragen och älf- 
varne lefde i ostörd ro häfvern, som förekom i stor mängd 
("maxima horum animalium abundantia est in Septentrio- 
nalibus aquis")^ Att inbyggarne vårdade sig om skyd- 



* Jmfr Micuow, Die äl testen Karten von Russland, s. 37 o. ff. 
Tills i förra årh. förekom järfven ännu i Polen och Lifland, men dess 
förekomst torde nu ha samma sydgräns som renen (ungef. 63® n. lat.). 

2 Hist. XVIII, C. 9. ^ Hist. XVIII, C. 8. •* Hist. XVIII, C. 17. 

5 Hist. XVIII, C. 11. 6 Hist. XVIII, C. 37. ' Hist. XVIII, C. 5. 



237 

dandet af bäfvern och hans boningar framgår af följande 
uppgift: "Agricolae ex eius structuris depressis vel ele- 
vatiSy agros sublimiori vel humiliori loco prajparant, ob 
aquarum inundationem^ maiorem vel minorem** ^ De fläste 
af här ofvan uppräknade djurarter voro högt skattade 
och jagades flitigt för det dyrbara pälsvärkets skull. 

Hvalar och hvalross omtalas vid Norges kuster samt 
sal i Bottenhaf vet ; jag återkommer härtill i sammanhang 
med behandlingen af de nordiska rikenas näringslif. 

Äfven Nordens fågelvärld var rik^, såväl på arter 
som på individer. Olaus omnämner tjäder, orre, rapp- 
höns, vildgäss och vildänder, svan, dufvor, sex slag af 
örn (däribland **herodiu8 sive girfalcus" ; hafsörn, Ålbi- 
cilla och fisktjuse, Halia3tus), hök, ugglor, gök, falk, korp, 
kaja, skata, kråka, hackspett, stork, häger, trana, svalor 
m. fl. samt olika slag af sjöfågel. Om falkens förekomst 
heter det: ** Aquilonares montes hos generant valde fe- 
roces, sed generöses etiam candidos, qui ballistis inco- 
lanim nisi omnimodam vim in rapiendo fecerint, tanquam 
aves sacra3 non impetuntur; alioquin damna facientes, 
quantumcunque nobiles aut candidi sint sagittas incolarum 
non evadent^. Storken förekom nästan öfver hela Nor- 
den från 56:te breddgr. i söder till 90:de i norr*; kajan 
var sällsynt här, men däremot mycket vanlig i norra 
Tyskland*. En karaktäristisk företeelse inom fågellifvet 
vid hafskusten längst i norr (Norges nordvästkust, Lo- 
foten, Finmarken o. s. v.) är förekomsten af så kallade 
^ fågelberg^ f å hvilka (höga skär, klippor och klippöar) 
otaliga fågelskaror häcka och lägga sina ägg. Att Olaus 
Magnus äfven kände till dylika häckningsberg visar föl- 
jande skildring: "Aquatiles aves .... naturie instinctu 
in insulis, quarum in Aquilone numerus est, et rupibus 
fruticum germine denudatis, maximo agmine ac numero 
diversi generis cohabitant ; nidosque earum aliquse in nudo 
silice, aliquse tortis aridisque stipulis vel gramine sicco 

» Hist. XVIII, c. 6. * Se Hist. XIX. » Hist. XIX, C. 23. 
* Hiat .XIX, C. 18 * Hist. XIX, C. 25. 



238 

reponunt ovaque innumera pariunt** ^ Särskildt beträf- 
fande Norges nord- och västkust heter det i detta sam- 
manhang : " In littoribus Norvagicis etiam sunt innumera- 
biles insulse usque ad suppolares terras progredientes, in 
quibus uti plurimao aves alibi non reperibiles sunt, ita 
et ova producunt innumera, quse oecupantibus cedunt.** 

Af den nordiska insektvärlden bör här nämnas mt/ff- 
gen, som i de nordligaste trakterna uppträda i oerhörda 
massor och utgöra ett värkligt plågoris för människan. 
Olaus, som själf under sina resor torde fått erfarenhet 
häraf, berättar följande: **Versus extremas Septentrio- 
nalis terras et aquas maxima est molestia grandiorum 
culicum, proesertim in punetura et fastidiosissimo sono, 
quando in continua dierum ac noctium luee dormiendum 
est. Verum ad evitandam horum molestiam Åquilonares 
absynthio utuntur, aceto per uncto ac tosto et fumigato, 
ut eo gravi odore percepto aufugiant. Simili modo re- 
cedunt, quando caput caeteraque membra decoctione ab- 
synthii asperguntur vel rutse aut nigella) eum haberi 
queunt; vel atramento sutorio, permixto eum innipero 
usto et fumigato. Dormientibus autem tentoriolum ex 
panno linteo vel cortice confectum necessarium est, sub 
quo tanquam velamento, contra iniuriam culicum tuto 
dormire liceat ac nuUus omnino sonoris istis insectis aditus 
pateat, ne duplici mulo, punetura videlicet et fastidioso 
sono quiescentes molestentur ^. " Att myggen voro så tal- 
rika i de subpolara trakterna ansågs bero på frånvaron 
af läderlappar (vespertiliones) och andra insektätande 
"flygfän** \ 

De i Norden på Olaus Magnus' tid använda hus- 
djuren voro häst, nötboskap, får, get, svin, hund, katt och 
höns. De svenska och götiska hästarne voro berömda 
för sin snabbhet (paludes et colles altos profundosque 
saltus indifferenter longiore dieta magnaque celeritate ab- 
solvunt)^; de största och starkaste funnos i Västergöt- 

* Hist. XIX, c. 37. 2 Higt. XXII, C. 5. 

3 Hist. XVII, C. 8. 



239 

land på grund af detta landskaps ymniga och rika betes- 
marker. Västgötahästarne användes till stridshästar och 
fingo ej föras ur landet ^ ; däremot utfördes Ölandshästen, 
som i stora hjordar förekom på Öland och understundom 
utfodrades med torkad fisk och granris (lignis abietinis) ^. 
De norska hästarne voro af medelstor växt, men af be- 
undransvärd styrka och uthållighet, när det gälde resor 
i fjällen eller på steniga och besvärliga vägar •'^. Äfven 
de finska hästarne voro af god beskaffenhet^. 

Den bästa nötboskapen fans i de svenska landskapen 
Västergötland, Värmland och Dal, ehuru den i Svealand 
(**Svetia**) samt i Norge och Finland ingalunda var myc- 
ket sämre. Oxarne användes till dragdjur för vagn (plau- 
stra) under både sommar och vinter, samt spändes äfven 
för plogen. Kreaturen utfodrades under stränga vintrar, 
då höförrådet tagit slut, med ekaffall (putaminibus quer- 
cinis) ; understundom äfven med gammal torkad fisk, som 
stöttes sönder®. I de nordligaste trakterna förekom mast 
en kuUig boskapsstock, liksom äfven gumsar och får af 
samma slag ("Sunt et multa loca versus polum Årcticum 
ubi nec arietes nec oves cornua habent, neque tauri, ne- 
que vaccse**)^. 

Fåret var allmänt i Norden, men de gotländska fåren 
voro de största och bästa ^; lika allmän y slt geten, hvsirsit 
de nordiska länderna hade större rikedom än något annat 
land i Europa på grund af sitt förträffliga bergbete (mon- 
tana pascua). Geten lifnärde sig under vintern af gran- 
bark, mossa och aspkvistar^. 

De nordiska hundarne voro kända för sin styrka 
och vildhet^. Den i Norden använda arten af huskatt 
hade i allmänhet hvit färg^^. 

Lapparnes husdjur var renen, hvarom jag får till- 
fälle att närmare tala i sammanhang med skildringen af 

1 ffist, XVII, c. 17. 2 Hiat. II, C. 23. ^ Hjgt xvil, C. 8. 

* Hist. ibid. ^ Hist. XVII, C. 4. ^ Hiat. XVII, C. 1. 

^ Hist. ibid. 8 Hiafc xvil, C. 23. « Hist. XVII, C. 5. 
^« Hist. XVn, C. 19. 



240 

detta folk. Olaus trodde, att renen hade tre horn (bestia 
tricornis) ; dess namn uppgifves ha uppkommit af följande 
orsaker ^ : " Rangif ver duplici ratione dicta (se. bestia) ; 
una quod in capite ferat älta cornua velut quercinarum 
arborum ramos; alia, quod instrumenta cornibus, pectori- 
que quibus hyemalia plaustra trahit, imposita, Rancha 
et Locha patrio sermone vocantur etc.**. Djurets föda 
var hvit hergmossa (**muscus montanuscandidus**, d. v. s. 
renmossa) i synnerhet om vintern; om sommaren lefde 
renen af blad och löf (foliis ac frondibus arborum). 



IX. 

Det dansk-norska rikets topografi och 

näringslif. 

Den Olaiska kartans namn på Danmark är Dania, 
Dacia, Dennemarca, hvilka benämningar alla tre åter- 
finnas hos Claudius Olavus. Danmark var, säger Olaus 
med åberopande af Saxo, en ** sammanprässning af små 
länder**. Dess västliga kontinentala del, halfön Jutland 
eller Jylland, kallas luthia (hos Saxo **Jutia**) eller Cim- 
bria efter den hos Ptolemseus förekommande benämningen 
Kt|i[3ptxöc: )^£paövYjao(;. Halföns gräns i söder synes Olaus 
ha tänkt sig utgöras af Dannevirke (Munimentum Dana- 
virke), den befästa ställning, som sträckte sig tvärs öfver 
Sönderjylland mellan Treene, en biflod till Eyder, och 
Slien (Schlei), och hvars ålder går tillbaka till början af 
9:de årh., då den danske konungen Godfred där uppförde 
en gränsvall för att hindra Saxarnes infall. Sedan käjsar 
Henrik I Fågelfängaren 934 öfverskridit denna ställning 
och intagit Slesvig, lät konung Gorm den gamles enka, 
Tyra, norr om den gamla vallen uppföra en ny, som var 



' Hist. XVII, c. 26. 



241 

10 — 13 m. hög, murbeklädd och försedd med en graf, 
samt försvarades af höga tom. Längden skulle ha ut- 
gjort omkr. 14 km. ^ Saxo omtalar detta befästnings- 
värk under namnet * Jutiae moenia" eller ** Danorum struc- 
tura"^; det förföll emellertid mot medeltidens slut. Olaus 
gifver gränsvallen en längd af omkr. 15 ty. mil (111 km.) 
och antyder såväl den framför murvärket liggande vatten- 
grafven som vallens torn (till antalet 5); vallen sträcker 
sig å hans karta från grannskapet af Tunner (Tunder) 
till Stesvig. Från denna vall låter han den jutska halfön 
sträpka sig ungef. 50 ty. mil (370 km.) mot N. eller 
NNO. — en utsträckning, som fullkomligt öfverensstäm- 
mer med värkligheten — och ger densamma i allmänhet 
en bredd från V. — O. af omkr. 20 ty. mil (148 km.), 
hvilken bredd däremot knappast uppnås ens på halföns 
allra bredaste ställe (under 56'' 25' = 140 km.) ; Olaus 
gifver halfön en största bredd af ända till 35 ty. mil (260 
km.). Västkusten återgifves tämligen jämn och jäm- 
förelsevis enformig, under det att på ostkusten från Lilla 
Balt en stor fjord skjuter in i landet (Koldingsfjord?), 
och norr därom tvänne andra fjordar äfven finnas an- 
gifna, som tydligen skola representera Veile- och Århus- 
fjordarne. Jutlands nordligaste del (Wendsyssel) är all- 
deles afskildt från den öfriga delen af fastlandet genom 
ett smalt sund, hvarigenom Limfjorden alltså i väster 
fått fri förbindelse med hafvet. Ehuru näset vid Agger 
(den s. k. Aggertangen) fullständigt genombröts af en 
stormflod först år 1825^, har likväl i äldre tider denna 
landtunga flera gånger förstörts, men hvarje gång på nytt 
blifvit återstäld genom flygsanden^. Olaus har möjligen 
hämtat föreställningen om en tvärs öfver halfön ledande 



* Jmfr art. Dannevirke i Nord. familj.-b., a. 904. 

* Saxo, Hist. Danica ed. P. E. Muller, I, 2, 8. 645, 713. 

' Jmfr Petersens afliandl. i Dansk Geografisk Tidskrift, Bd I, 
1878, 8. 12. 

* Jmfr J. P. Trap, Satistisk-Topografisk Beskrivelae af Konge- 
riget Danmark, (Kbhn 1877), Bd V, s. 162. 

10 



242 

vattenförbindelse från Saxo, som omtalar, att det fans 
ett genombrott eller en öppning mellan "sinus Lymicus** 
och Västerhafvet ^ Jutlands nordligaste punkt (Skagen) 
angifves af Olaus med ordet TJd, som erinrar om det å 
Claudius Olavus' karta förekommande namnet "Uden- 
skou" (i beskrifningen "Udenskaun"), som Storm vill 
uttyda " utanför Skagen " ^. 

På halfön Jutia, som var mycket folkrik (populo- 
sissima), känner Olaus följande städer och ortnamn , räk- 
nade från sydväst landet rundt (norr om Dannevirke): 
Tunner, troligen det medeltida Tunder, nu Tönder, hvil- 
ket Olaus förväxlat med Tönning och förlagt vid syd- 
kusten af nuv. halfön Eiderstedt, en förväxling, hvilken 
var så mycket naturligare som Tunder denna tid var 
den förnämsta handelsplatsen på västra sidan '^ näst Bi- 
pen, ty. Rypen, nu Ribe. Olaus lägger denna stad norr 
om en å (Ribeå), samt ett stycke ännu längre norrut 
slottet Riperhus (Rypehus eller Riperehus), som dock 
låg i sydvästra delen af staden ^. — Rincopen, medelt. 
Rsennuköping, Raengköping nu Ringkjöbing, ligger något 
söder om det vid kusten belägna Bovenberg, hvilket tyd- 
ligen är den branta kustklippan Bovbjerg (60 m.) i Fer- 
rings sogn (Ringkjöbings amt), från hvilken punkt — den 
högsta på denna del af kusten — man har en vid utsikt 
öfver hafvet^. Olaus anser den vara en bebygd ort (Fer- 
ring?). Norr härom på södra stranden af Limfjordens 
utlopp i Västerhafvet torde namnet Holm möjligen afse 
halfön Thyholm i samma fjord. Det ö- eller halföliknande 
landet norr om Limfjorden, som af Adam af Bremen 



1 Saxo, Hist. Danica ed. P. E. Muller, I, 2, 8. 584 o. not 1. Jmfr 
Petersen, ofv. auf. st,, s. 14. 

« Ymer, 1891, 8. 28 o. not. Dock torde **Ud" (& Cart. mar.) möj- 
ligen helt enkelt böra tydas som Skagens "udde". 

^ Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 10. 

* Styffe, s. 12. ^ Teap, anf. arb., VI, a. 328 o. följ. 

6 Ad. Brem, IV, C. 1. 



243 

kallades Wendila® (Saxo: Wendila, Wendala^), i Knyt- 
lingas. Vendilskage ^, men som under medeltiden van- 
ligen bär namnet "Wsendessyssel, Vendlesysael" (Claudius 
Olavus: **Uendesusel")^ nu Wendsyssel, benämnes af 
Olaus Magnus Scaga provincia efter Jutlands nordspets 
Skagen*. Här omtalas tvänne orter Seby, d. v. s. 
staden Sseby vid Kattegat, samt Vesista, det gamla Ci- 
sternienser-munkklostret Withskyflse (på latin kalladt " Vi- 
tsB scbola")^ invid södra stranden af Limfjorden; Olaus 
förlägger det oriktigt norr om fjorden. Söderut följa 
Horses (Horssnses, nu Horsens), som oriktigt förlagts 
norr om Arusa (medelt. Årus eller Åars^; Saxo: Årusia, 
Århusia ^, nu Århus), samt därefter Vegle, medelt. Waetlae 
(1406) eller Wedle (1442) ^ nu Weile, en gammal köp- 
stad vid fjorden af samma namn. Colls är staden Eol- 
ding, Haterslef är Haderslev och Flenshorg staden af 
samma namn. Inne i landet Viburg. 

Ön Fyen är å Olaus' karta ett nästan cirkelrundt 
land med ungef. 11 ty. mils (81,4 km.) genomskäring, 
hvilket mått innebär endast en obetydlig öfverdrift. Saxos 
latiniserade namn på ön, Fionia (eller Feonia), användes 
äfven af Olaus ^. På Fyen förekomma följande ortnamn ^^: 
Midelfar, medelt. Medelfar, nu Middelfart — Hmsegol, 
urspr. Hsegnaethsgavl, senare Hindzegavel, ett kronans 
slott vid Lilla Balt gent emot Koldingfjord, anlagdt på 

* Histor. Danica ed. P. E. Muller, I, 1, 8. 481, I, 2, s. 820. 

* Jmfr Teap, anf. arb., V, 8. 15. 

^ Jmfr Ymer, 1891, s. 24. Styffe, anf. arb., a. 14. 

* "Skagen", "Skaven" (Zamoiakikartan : "Skauen") eller "Skaffuen", 
som det också skrefs i äldre tid, kommer af ordet •*8kage" = näa 1. land- 
tunga, som löper ut i hafvet. Jmfr Tkap, anf. arb. V, a. 30. 

^ Styffe, anf. arb., s. 16. ^ Stiffe, b. 11). 

' Hiat. Danica ed. P. E. Muller. I, 2, a. 648, 906. 

^ Styffe, a. 21. 

^ Fyena äldata namn torde vara "Fiun": Adam af Bremen (IV, 
C. 4) har "Eunia**. Enligt Ecu, Nomina geograpbica, a. 336, torde det 
fornnord. "Fjon** (Ukaom "Fjon, Föjen" i Härd angerfj ord) betyda "^Vieh- 
veide". 

'® Jmfr rörande Fyena ortnamn Styffe, anf. arb. (1867) a. 22 o. flf. 



244 

en hög udde, som afskars genom en graf — Asmes, nu 
Åssens, namnes såsom köpstad 1413, Svinborg, fordom 
Svyneborgh (1408) eller Svineborg (1423), nu Svendborg 
— Orrel, Orkel, ett kronan tillhörigt slott på en höjd å 
östra sidan om Svendborg — Fohs och Fohorg, staden 
och slottet Foborch (1377), Foburg eller Faaburgh, nu 
Fåborg, som Olaus oriktigt lägger öster 1. nordost om 
Svendborg — Niborg, staden Nyborg — Kertmunde, sta- 
den Kertemynde (1413), nu Kjerteminde på halfön Hinds- 
holms sydligaste punkt — Bons, staden Bokenes (1412, 
1426), nu Bogense, samt Ottonia, förr Othens, nu Odense. 

Öster om Fyen träffas å Carta marina den lång- 
sträckta ön Langeland, i söder Femern (Femeren) samt i 
sydost Lolland {Lalandia, medelt. Laland eller Lolandh)^ 
med ortnamnen S. ring, säkerligen = Saxköpingh, och 
Marie domus, d. v. s. det år 1417 anlagda birgittiner- 
klostret Mariebo^. På Falster (hos Olaus utan namn) 
nämnas staden Nycopia = Nyköping och kungsgården 
Getsor (under medelt. Getzör, ty. Geyzor och Geschor), 
som låg söder om nuvarande Gjedesby, på den mot söder 
utskjutande halfö, hvilken slutar med Gjedser-odde ^. Öster 
om Falster träffas ön Mon, d. v. s. Möen. 

Selandia (medelt. Seland, Siaeland, nu Sjselland) har 
å Carta marina en utsträckning från V. — O., af omkr. 15 
ty. mil (111 km.) och från N. — S. af ungef. 12 ty. mil 
(88,8 km.); i värkligheten har ön den större utsträcknin- 
gen från N. — S., den mindre från V. — Ö. Ortnamnen äro: 
Kor ser, staden och slottet Korsör* — Vardenherg,Bi^Åen 



* "Lalandia" förekommer hos Saxo (I, 2, s. 1027 m. fl. st.). Man 
har uttydt första stafvelsen i Lolland som adj. lav = l&g, alltså lav- 
land "- lågland, men enligt Trap, anf. arb., IV, s. 324, är det sannoli- 
kare, att namnet kommer af la ~ stillastående vatten, sumpvatten, alltså 
Laland =^ siimplandet. 

*^ Staden af samma namn är af senare ursprung, jmf. Styffe, anf. 
arb., s. 26. 

^ Styffe, s. 27. 

* Staden omtalas först under den senare medeltiden; slottet var 
äldre, jmfr Styffe, s. 28. 



245 

Worthingborg eller Vordingborg — Nest, staden Nestvid 
1. Nestved, som af Olaus oriktigt förlägges öster om 
Vordingborg — Solt^ slottet Soolt eller Saltö väster om 
Nestved, hos Olaus oriktigt öster därom — Schiein eller 
Schliein\ staden Skselsör eller Schaelsehör (1414), ur- 
sprungligen Skelfiskör^, nu Skjelsör söder om Korsör vid 
Stora Balt, af Olaus oriktigt förlagd öster eller nordost 
om Nestved och Saltö — Boskild, staden Roskilde, som 
Olaus placerat invid Öresund — Ha f nia, Kiöbenhavn, i 
lat. urkunden från medelt. **HafnaB" — Hilser, staden 
Helsingör, och Kammeborg, som troligen skall vara sta- 
den Kallundborg vid Stora Balt. 

Af de smärre danska öarne nämner Olaus norr om 
Selandia i Kattegat Sproe (i 13:de årh. Sprowe eller 
Sproa), nu Sprogö i Stora Balt — Hielm, ön Hjelm, som, 
beträffande läget, å Olaus* karta bytt plats med Sampse 
(hos Saxo: Sampsö^), nu Samsö — Anholt, ön med samma 
namn — Lesse, nu Lessö 1. La3Sö — Trindel (Olavus: 
Trendel), grundet Trindelen NO. om Lasös yttersta nord- 
ostspets Syrodden*. 

Den östliga kontinentala delen af det äldre Dan- 
mark innefattade, som bekant, de nuv. svenska landska- 
pen Halland, Skåne och Blekinge. Ehuru Olaus talar 
om det sydligaste Skandinavien såsom beläget ^ inträ li- 
mites Danicae ditionis" ^, anför han likväl Saxo som 
bevis därför, att Schoningia (d. v. s. Skåne) egentligen 
var en del af södra Gothia och af gammalt hörde till 
" götarnes* rike (. . . **in littoribus Meridionalis Gothim 
terrce Schoningice, veteri iure ad regnum Gothorum, cuius 
pars est — teste Saxone — spectantis'*)'^', liksom han 
äfven talar om ^hafvet, som skiljer danskarne från gö- 
tarne'' ^. Härunder torde han sålunda ha inbegripit 

* Namnet är otydligt. ^ Styffe, b. 28. 

' Hist. Danica ed. P. E. Muller, I, 1, s. 250. 

* Jmfr Trap, anf. arb., V, n. dl. Detta grand är äfven atf»att å 
Waqenaers sjökort 

^ ffist. Vni, c. 40. • Hiat. XX, C. 28. ^ Opera breve. 



246 

Öresund, som han för öfrigt ganska riktigt ger en längd 
af ungef. 15 ty. mil (111 km.); afståndet från nordspet- 
sen af Kullen till Falsterbo ref uppgår nämligen i värk- 
ligheten till 100 km. De skånska provinsernas gräns 
mot Sverige är å kartan svagt antydd ; afståndet från 
Skånes västkust till Blekinges östligaste punkt uppgår 
till omkr. 28 ty. mil (207,2 km.), i värkl. ungef. 215 km.; 
från Skånes sydkust till nordligaste punkten af Halland 
ungef. 35 ty. mil (259 km.), i värkl. omkr. 260 km., hva- 
dan, som man finner, dimensionerna förvånansvärdt nog- 
grannt återgifvits. 

Om sillfisket utmed skånska kusterna, hvilket under 
medeltiden var synnerligen indräktigt och gif vande, ehuru 
visserligen hanseaterna skördade största fördelen däraf, 
berättar Olaus följande^: "Sillen fångades under början 
af hösten (sub principio autumni) i så stor mängd och 
nedsaltades i tunnor samt utfördes till ett så stort antal, 
att den i saltadt tillstånd tjänade större delen af hela 
Europa till föda. På de breda långa stränderna samman- 
strömmade under två månaders tid köpmän från alla 
närliggande länder; de uppförde där bostäder eller tält 
och uppköpte sillen för penningar eller bytesvaror samt 
utskeppade densamma. Till följd af den rika tillgången 
såldes sillen ofta mycket billigt; så stora massor fånga- 
des, att näten understundom brusto sönder. Sillstim- 
marne stodo så tätt, att man i dem kunde fasta en dub- 
belyxa (bipennis) eller lansspets; fångsten gaf den kung- 
liga skattkammaren en god inkomst. Vid strängt straff 
var det nämligen föreskrifvet, att köpmännen framför 
allt skulle betala konungen tull eller afgift (vectigal) för 
att af honom erhålla säkerhet och lejd." 

I Hallandia angifvas följande ortnamn: Vardberg, 
Falkerhrg (Falkenberg), Halmstada och Bostad, köpingen 
Botzstsedse, nu Båstad, vid Laholmsbukten (i Skåne). I 
Schoningia omtalas Helsihorg, Lundia, Malm (Malmöghe, 



^ Hiat. XX, o. 28. 



247 

nu Malmö), Falster (Falsterbodhe, Falsterbo) \- Elrol söder 
härom motsvarar sannolikt det hos Clavus förekommande 
Ellenbogen, Malmös tyska namn i 14:de och 15:de årh. 
— Ysted eller Ystad — Aus, staden Åos eller Åhus, nu 
Åhus, ofvan Helgaåns utlopp, samt Vee, den gamla men 
obetydliga staden Waise (Vä) omkr. 5 km. sydväst om 
nuvarande Kristianstad. 

I Blekingia nämner Olaus Selsborg, staden Sylves- 
borg eller Sölvesborg^ — Eleholm, slottet Elleholm på 
en holme vid utloppet af Mörrumsån — liotnhij köpsta- 
den Rotneby (Ronneby) samt Lykta, staden Lykkea eller 
Lyckaa (nu Lyckeby). Utanför Bleking träffas småöarne 
Sandhammer, Utklippan och Utlengian (Utlängan). På 
ön Borenholm (Borgundeholm, Bornholm), som namnes 
såväl af Clavus som på Zam.- och Ulmer-kartorna, läses 
endast ett ortnamn. Hammar, slottet Hammarhus (nu i 
ruiner) ^. 

Då Olaus Magnus i politiskt afseende var en ut- 
präglad unionsfiende och motståndare till Danmark samt 
en varm anhängare af den nationella svenska politiken, 
begagnar han alla tillfällen att uttala ogynsamma om- 
dömen om det danska folket och dess konungars (i syn- 
nerhet Kristian Hrdes) beteende gent emot Sverige. Han 
söker uppvisa anledningen till, att svear och götar lefvat 
i ständig fiendskap till danskarne ^, och anför Saxo som 



* GlayuB har Holsingborgh, Lnndis, Falsterbode, jmfr Ymer, 1891, 
8. 27—28. 

' Blekinge synes under medeltiden icke ha sträckt sig längre mot 
väster än till Norje sund, som skiljer Mörmms socken frän halfön Li- 
ster (Skåne), där Sölvesborg var beläget. Jmfr Styffe, anf. arb., s. 74. 
Ä.f ofvanstäende synes emellertid, att Olaus räknat Lister till Blekinge. 

' Den kyrkliga indelningen återgifves å Carta marina medelst in- 
vid städerna eller de respektive biskopssätena uppritade domkyrkor. 
Som biskopsstäder och biskopsstift i Danmark uppgifvas Bipen, Viburg, 
Åruaa, Vesista (biskopssätet l&g dock i värkligheten icke här, utan i 
Börglum, ett kloster ungefär 15 km. sydost om Hjörring i Vendsyssel), 
Wdare Ottonia, Roskild och Lund. 

* Hist. YUI, C. 36 m. fl. 



248 

stöd därför, att denna anledning var att söka uti dan- 
skarnes härsklystnad och öfvergrepp; de voro nämligen 
på samma gång ödmjuka och krypande^ samt svekfulla 
och bedrägliga^, de hade utöfvat ett våldsamt härravälde 
öfver underlydande och voro kända för ett hårdt och 
illistigt uppförande såväl mot vänner som bundsförvand- 
ter^. Hafvet, som skilde Danmark från Sverige, var en 
gräns icke allenast mellan länderna själfva, utan äfven en 
skiljemur i afseende på "en beständig sinnenas olikhet"^. 



I det föregående har jag uppvisat, hvilka källor 
Olaus Magnus kan anses ha begagnat för sin framställ- 
ning af Norges topografi. Dessa källor voro, utom autopsi 
hos författaren, för en del af västkusten någon segelbok 
eller så kallad läskartbok, samt i allmänhet för hela det 
öfriga Norge Jacob Zieglers geografiska arbete Schon- 
dia. En mycket stor del af de norska ortnamnen å Carta 
marina återfinnas (antingen i samma form eller i en nå- 
got ändrad sådan) uti nämnda skrift. Vid följande redo- 
görelse för Olaus Magnus' återgifvande af Norges topo- 
grafi skall jag, där så finnes vara lämpligt, inom paren- 
tes anföra motsvarande benämning hos Ziegler (Z.). 

Norvegia regnum sträckte sig från Cimbriska hafvet 
i söder till Vardöhus och Varangerfjord (Domshaf) i 
norr, eller till någon punkt öster därom, som Olaus icke 
angifver. Norge utgör å Carta marina en svagt half- 
cirkelformig kuststräcka af nästan öfverallt samma bredd- 
utsträckning, näml. ungef. mellan 30 — 40 ty. mil (222 ä 
296 km.), under det att i värklighet det bredaste stället 
(ungef. 6P n. br.) uppgår till omkr. 448 km., det sma- 
laste däremot (ungef. vid Foldenfjorden) endast uppnår 
50 ä 60 km. Undersöker man Norvegia å Olaus' karta 

» Hist. VIII, o. 28. 2 Hiat. VIII, C. 36. 

3 Jmfr H. HiLDEBRAND i Hiat. Tidskrift, 1884, s. 325. 

* Jmfr Opera breve. 



249 

från söder till norr, träffas längst i söder landskapet 
Vichia. Ehuru Olaus utan vidare räknade åtskilliga på 
den tiden dansk-norska provinser till Sverige, har han 
likväl icke gjort så med Viken, oaktadt åtminstone norra 
delen af nuv. Bohuslän åren 1524—1532 innehades (i 
pant) af Sveriges konung, af hvilkens fogdar en reside- 
rade på slottet Karlsborg (Karsborg) vid Åby fjorden i 
Stångenäs härad ^ Viken begränsas af Olaus i öster ge- 
nom Göta älf (flutnen Trolhetta); i norr synes det sträcka 
sig åtminstone till ölommens utlopp. Utom slottet Kars- 
borg angifves fästet Manus (Bohus, Z.) samt städerna 
Marstrada (Mastrand, Z.), Kungella (Kongelle, Z.) och 
Vodaval (Oddauuad, Z.), nu Uddevalla, som oriktigt för- 
lagts söder om Kungella. Långt i norr ofvanför Borna- 
rike vid Sarpsfossen (f,u Sarp) förlägges Olsborg (Olaflfz- 
burgum castrum Z.), som utan tvifvel får anses identiskt 
med det under senare medeltiden befintliga fästet af 
samma namn på ett berg invid sjön BuUaren (i norra 
Bohuslän), hvilket äfvenledes var säte för en af Gustaf 
I:s fogdar och förstördes vid Kristian U:des försök att 
återtaga sina riken ^. Västerut (i Borga och Oslo sysla) 
följer Selsborg, nu Sarpsborg vid Sarpsfossen, samt Verno 
(Varne monasterium Z.), förr Varna, nu Vserne vid Kri- 
stianiaf jorden, ett hospital eller kloster af Johanniter- 
orden. — därefter Aslogia (Aisloia Z.) eller Äslo'^, Oslo, 
med Äkershus (samma namn Z.) — Suderhen (Sderhen 
Z.) en under medeltiden betydande gård, Sudhrheim eller 
Sudhrem, nu Sörum ej långt från ölommen* — Edsdal 
(Edzuuald Z.), som Olaus oriktigt förlägger vid Öjeren, 
är Eidzwalla, nu Eidsvold söder om Mjosen. Norr härom 
följer landskapet Sologia^, fordom Solöyar nu Solöer, 



* Jmfr Styfpe, anf. arb., s. 334, not 3. ^ Styffe, 8. 336. 

' Hiat. II, C. 8. * Styffe, s. 338. 

^ Längre norrut väster om Hetmarchia finnes k Olaus' karta nam- 
net Sologier, som torde vara en upprepning af Sologia (taget från en 
segelbok). 



250 

som Olaus oriktigt förlägger väster (icke öster) om Ha- 
mar '. Landskapet HetmarcMa (Hedmarken Z.) norr (nord- 
ost) om Mjösen har staden //ammar (Hammariaci vitas Z.) 
längst i söder ; i norr ligger Esterdal eller Osterdalia^ (Öster- 
dal Z.), bygden Eystridalir, Oystridalia el. Osterdal om- 
kring Glommens öfre lopp. Norr om **Osterdalia" är å 
kartan utlagd en älfdal med namnet Siliedallar, som icke 
återfinnes hos Ziegler. 

I Gudbrandsdalen, på Olaus' karta Gudbradsdaler 
norr om Siliedallar, kallades en del af hufvuddalen om- 
kring älfven Lagen (Lögr, Logen) för "Silr**, nu Sel^, 
och härmed torde "Siliedallar" vara identiskt. Invid 
Gudbradsdalar läses äfven ordet Cäperdal, hvilket troligen 
har sin motsvarighet i Zieglers Coperdalia^, d. v. s Kop- 
pardalarne eller Kopparberg i Dalarne. Sydväst om Het- 
marchia, väster om Mjösen, låg bygden Toten (samma 
namn hos Z.) samt Halimmgalab d. v. s. Haddingjadalr, 
Hallingdalen, som i likhet med Valdres (samma namn 
hos Z.) räknades till Gulathingslagen (i västanfjällska 
Norge) ^, ehuru dessa bygder lågo öster om fjällryggen 
Langfjeldene. Då Olaus icke hade kännedom om denna 
fjällrygg har han förlagt Hallingdalen i närheten af Nor- 
ges västkust, liksom han äfven alldeles invid kusten på 
nytt inskrifvit namnet Valdres, Härvid följde han Zieg- 
lers föredöme, i det Valdres af denna hade placerats mel- 
lan Sogn och Hardanger och sålunda redan af honom 
hade gjorts till ett kustlandskap. Invid det andra inuti 
landet liggande Valdres sydväst om Mjösen förlade Olaus 
Tilemarchia (Tellemarchia, Z.), genom hvilket namn, som 
han antog ^, Procopius hade blifvit förledd att kalla hela 



* I Sologia läses namnet Mark el. Märke (Matker, Z.), som ej torde 
kunna identifieras. Hildebrand, Geogr. Sekt. Tid., 1878, Bd I n:o 2, 
gissar på "Markerna" (Dal). 

^ Båda namnen afse sannolikt Österdalarne. 
^ MuNCK, Norge under Middelald., s. 135. 

* Geogr. Sekt. Tid., anf. st., s. 42—43. 

* Jmfr MuNCK, s. 122 och Styffe, s. 346. ^ Jmfr Opera breve. 



251 

Skandinaviska halfön för Tile eller Thule. Söder om 
Valdres och Telemarken läses namnet Lerdalhaddada , som 
sannolikt måste läsas som tvänne; det senare namnet 
torde i så fall motsvara Hadaland (Hadhaland, Z.) sydost 
om sjön Randsfjorden, och det förra Lerdal möjligen byg- 
den Lagardalr på båda sidor om Numedalslågen ofvan- 
för det gamla Numadalr^ eller Lagardal (nu Laurdal), 
omkring öfre delen af Bandaksvandet och den på nord- 
sidan däraf uppgående dalen ^. Nidal är säkerligen Nizis- 
dal eller Nissedal vid nedra ändan af det söder om Ban- 
daksvandet belägna Nisservandet ^ Vid Kristiania- eller 
Oslofjorden nämner Olaus städerna Copervik (Koparuik 
Z.), det gamla utskeppningsslället eller hamnplatsen invid 
nuv. Drammen^, samt Tonsherg (nu Tönsberg) — längre 
söderut Skideni (Skidhen, Z.), nu Skien (förd. Skiöa eller 
Skiöan) vid Skiensälfven. 

Uppe i Osterdalarne har Olaus med orden hytter och 
ferrum angifvit, att här idkades grufdrift. Då bergsbru- 
ket i Norge är af jämförelsevis ung ålder — den äldsta 
järngrufvan i Maridalen, sedan vid Bajrum väster om 
Kristiania, anlades troligen först i midten af 1500-talet 
(före 1578) och Röras* koppargrufva upptäcktes först 
1645^ — är det svårt att förstå, hvarifrån Olaus fått 
denna uppgift. Möjligen har den afseende på det faktum, 
att under sedermera konung Kristian II:s ståthållarskap 
i Norge (1502 — 1510) och på hans uppdrag Erik Walken- 
dorfif genom bergsmän lät undersöka trakten af Trond- 
hjem, och 8 mil därifrån värkligen upptäckte koppar, 
ehuni grufvorna denna gång aldrig blefvo bearbetade^'. 
Men mot detta antagande strider såväl ordet ferrum på 



' Jmfr MuNCK, s. 169, 180. * Munck, s. 182. 

^ MuNCK, 8. 181. Man kundo äfvon tänka på Nitjudalr el. Nitda- 
len i Ranmafylke (Munck, s, 159), mon lägot af Nidal å Olaus' karta 
svarar bättre till Nissedal. 

-* Munck, s. 32. 

^ Jmfr Blom, Das Königreioh Norwegen. Lpzg, 1843, 1, s. 211, 221. 

^ Blom, anf. arb., I, s. 191. 



252 

Olaus' karta som hyttornas läge i Osterdalarne. Egen- 
domligt är i alla händelser, att man sedermera just i Hede- 
markens amt värkligen funnit järn och äfven bedrifvit 
bergsbruk (i Oudalen, nordost om Kristiania) \ ehuru denna 
näringsdrift sedermera nedlagts^. 

I sydligaste Norge möter oss först Agder, som egent- 
ligen var ett kustland och därför i slutet af medeltiden 
vanligen kallades Agdesiden ^. Detta namn träffas äfven 
å Cart. mar., där det lyder Agdasidan {AgdsLsidhsiZ,), men 
Olaus, liksom före honom Ziegler, förlade det uppe vid 
nuv. Kristianiaf jorden, under det att Agder i värkligheten 
utgör Norges allra sydligaste land. Norr om Copervik 
vid Kristianiafjorden läses namnet Mandal, hvilket väl får 
anses representera den del af västra eller norra Agder 
(NorÖr.-AgÖir), som nu kallas Mandal, ehuru det alldeles 
oriktigt förlagts till dessa nordliga trakter. Söderut in- 
vid kusten af Skagerack följer Hesimes, förd. Hesjunes 
eller Esjunes, nu Hesnes vid Fjaere. Utanför kusten läses 
Jomfrusund, ön Jomfruland utanför inloppet till Kragerön ^, 
samt Fledere, som troligen är Flekkerö, där det funnits 
en af de mast bekanta hamnarne vid norska kusten^. 
Midt emot denna ö på fastlandet läses orden Domus regis, 
sannolikt afseende den gamla kungsgården Huseby^. 

Därmed ha vi hunnit in i landskapet Listria (Lista 
Z.) eller Lister, som ursprungligen bildade en del af det 
gamla AgÖir eller Egdafylke^. Därutanför låg, enligt 
Olaus' uppfattning, ön Lindesnes (Lindasnas promontorium 
Z.), som emellertid ingalunda är en ö, utan utgör syd- 
ligaste punkten af Norge. Nordväst därom på andra sidan 
Listerfjorden låg landskapet latf^ia (ladher Z.), d. v. s. 
Jaöar eller Jäderen, egentligen det vid kusten liggande 
flacka förlandet till Rygjafylki eller Ryafylke^. Såväl 

^ Blom, anf. arb., I, s. 223. * Kraft, Hist-topogr. Haand- 

bog över Kongerig. Norge, Chra. 184:5 — 4:8, 8. 129, 145. 

"* Styffe, 8. 342. ** Googr, Sekt. Tid8kr., anf. st., s. 71. 

5 Kraft, anf. arb., s. 386. ^ Styffe, s. 342. 

' Jmfr MuNCK, anf. arb., 8. 129. 

^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 342, Munck, anf. arb., s. 123. Namnet 



253 

Listria som latria (äfven Vichia) voro, som Olaus uttryc- 
ker sig\ fordom "prydda med titel af konungariken". I 
nordvästra hörnet af Jäderen invid Bukkenfjord låg Sta- 
vanger (Stafifanger Z.), sätet för biskopen öfver Stavangers 
stift (innefattande Rygjafylke med Valdres och Hudding- 
dalen samt Agder), och därför å Olaus' karta prydd med 
den vanliga bilden af en domkyrka ^. Längst inne i Buk- 
kenf jorden på något af stånd från kusten låg Siiladalr eller 
Suledal, som återfinnes i kartans Sulodal; söder därom 
vid en arm af fjorden låg Hielmeland, förd. Hjalmaland, 
nu Hjelmeland. En del af Bukkenfjord, farvattnet mellan 
ön Earmö och fastlandet, bar namnet Karmtarsund eller 
Karmsund *'^, på Carta marina Carmesund (Karmslund Z.). 
Bland öarne därutanför nämner Olaus Note, förd. Nautey 
nu Nautö *. Däremot har han låtit Halsne, ön Halsna eller 
Halsnö (Halsne Z.), utgöra en del af fastlandet °. Festia 
är svårare att identifiera; möjligen skall det menas den 
gamla sätesgården Hestb^er eller Ha3stby på Finnön i Buk- 
kenfjord °. Därutanför förlade Olaus Norges västligaste 
punkter, ön Scutenes (Skuutonas Z.), nu Skudesnjcs, och 
en annan mindre ö (namn?)^. 

Från Bukkenfjord kommer man norrut förbi väst- 
ligaste delen af Rygjafylke in uti Hardanger (hos Ziegler 
samma namn), som Olaus förlägger nära kusten af en 
stor fjord (Hardangerfjorden), vid hvilken han emellertid 
oriktigt äfven förlagt Bergen (Bergis Z.). Såsom varande 

Lider, som läses i Jatria torde antingen vara en åteinpprepning af Li- 
stria eller en misskiifning för Zieglcrs "Hitlier portus" d. v. s. Hiterö. 

^Opera breve. 

^ De öfriga biskopsstiften i Norge (angifna å Cart. mar,) voro Oslo, 
Hamar, Bergen och Trondhjom. 

' Jmfr MuNCK, anf. arb., s. 123. 

* Note är äfven inskrifvet på fastlandet något längre i norr. 

^ Ett Halsnö i Rygjafylke namnes af Munck, s. 124, Möjligen bar 
likväl Olaus afsctt Halsnö i Sunbordaland, en ö i Hardangerfjorden, där 
det fans ett hclgeandskloster. Jmfr Styffe, s. 345. 

^ Styffe, anf. arb., s. 373, jmfr MrNCK, a. 124. 

* Namnet är otydligt. 



254 

biskopssäte är staden å kaii^an betecknad med en dom- 
kyrka. Utom domkyrkan, som uppfördes i midten af 13:de 
årh., har Bergen en ännu äldre kyrka, den s. k. korskyrkan, 
som fans redan i slutet af 12:te årh. ^ Olaus har unge- 
far midt emot Bergens domkyrka på andra sidan fjorden 
ett ortnamn Krabbakirxie, som möjligen skall beteckna 
den nyssnämnda korskyrkan; åtminstone torde det vara 
omöjligt att på annat sätt lokalisera detta namn. Bergen 
skildras som en mycket stor och berömd handelsplats, 
den förnämsta i hela Norge (''celeberrimum totius Nor- 
vegia) emporium''), där fiskarflottorna samlades för att 
af yttra stockfisken ("Bergerfisck*) mot penningar eller 
bytesvaror ^. Söder om Bergen förlägges Baggaholm, ham- 
nen Bagholmen i närheten af Hofterön ^, västerut Hvitingo 
(Huuitting Soo Z.), d. v. s. Hvitingsöame, som oriktigt 
placerats här i stället för vid inloppet till Bukkenfjord i 
Rygjafylke. Norr om skärgården utanför Bergen (^ske- 
ren^) följer Qvinvefiord, som måste vara Evennaherads- 
fjord eller Kvennaherad (nu Kvinherred) i Sunhördaland 
på fastlandet öster om Hardangerfjord^, ehuru det å Garta 
marina förlagts alltför långt i norr. Det namn, som läses 
strax härinvid, Sundardaland (Suundhadarlangh Z.) måste 
anses afse Sunhördaland själft, som förlagts norr om 
Bergen i Nordhördalands ställe. Nordväst härom följa 
öarne Ästre eller Asko samt Halsne, nu Halsnö eller 
Halsenö, båda norr om Bergen vid ingången till Oster- 
fjord, som oraringar ön Ostr eller Öster (Osteruee Z.), 
hvilket namn på Olaus' karta likväl läses inne i landet 
söder om Stad (samma namn Z.), Kap Stat eller ön Stat- 
land. Namnet Hero afser möjligen den långt uppe i nord- 
väst belägna Harey eller Harö. Olaus har förlagt Kap 
Stat söder om den å kartan utlagda breda inskärningen 
i kusten, som torde representera antingen Nordfjord eller 
Sognefjord, och vid hvars östligaste ända inne i landet 
läses namnet Sognia (conventus SognisG Z.), hvilket visar, 

1 KuAFT, anf. arb., s. 451. ' Hist. XXI, C. 2. 

^ Kkaft, anf. arb., s. 468. "* Munck, s. 111, Styfpe, a. 345. 



255 

att han icke närmare känt till Kap Stats läge^ Voos, 
dalen Voss i Nordhördaland öster om Osterfjord är där- 
emot riktigt förlagd inne i landet söder om Sogn. Zieg- 
lers uppgift måste det tillskrifvas, att Olaus alWeles in- 
vid svensk-norska gränsberget eller Dovrealperna förlade 
Soknadal (samma namn Z.), nu Sognedal innerst vid Sogne- 
f jorden. 

Sundfiord och Nordfiord, det gamla Firöafylki, näm- 
nas icke af Olaus Magnus, utan norr om "Stad" samt 
berget Hornilla eller Hornelen möter först Bomfiord, som 
utan tvifvel representerar Romdalsfjord, ehuru den synes 
vara förlagd söder om Sundmöre^. Detta fylke, af Olaus 
kalladt Sudmora (Sudmor Z.), var det nordligaste af 6u- 
lathingslagens fylken, men hörde i kyrkligt afseende till 
Trondhjems stift ^. Till Sundmöre hörde de vid kusten 
liggande öarne Skorpa (Skorpena Z.), nu Skorpen, samt 
Gisk (Giska Z.), förut Giski eller Gizka, nu Giske, på 
hvilken det fans en af de äldsta sätesgårdarne i Norge, 
vidare Nerde, som antingen är ön Nörvö eller sannolikare 
ön Böland, som fordom hette Njardey^, Vik afser möj- 
ligen en gård af samma namn i Sundmöre, men det kan 
också tänkas, att Olaus genom ett misstag hit upp för- 
lagt Vik eller Vikabygd vid Sognefjorden. Valhemr är 
möjligen Valdalr, gård i Sundmöre, eller Hvalheimr, gård 
i Firdafylke. Nordmöre, som hörde såväl till Trondhjems 
lagmansdöme som till Trondhjems stift, kallas af Olaus 
Nonnoria olim regnum (Nordmor Z.); hit räknades den 
vid inloppet till Trondhjemsfjorden belägna ön Krakavad, 
nu Krage vå, samt Fosen, ön Fölskn eller Storfosen, efter 
hvilken Fosens fögderi har fått sitt namn. I Nordmöre 



^ Ziegler hade likväl alldeles riktigt förlagt Eap Stat vid Nordfjord, 
anf. st., 8. 26—27. 

^ Ziegler förlade Romsdal riktigt emellan Sundmöre och Nordmöre, 
Geogr. Sekt. Tid., anf. at., s. 24—27. 

^ Jmfr MuNCK, s. 92. Styffe, s. 347. 

* MuNCK, anf. arb., s. 92. Möjligt är äfven, att det menas NisDrdhö 
eller Naerö i Numedalens fögderi. 



256 

nämner Olaus i öfrigt Surendal, men söder och öster om 
Sundmöre har han oriktigt förlagt Sundal (Sundal Z.) i 
Nordmöre, därtill föranledd af Zieglers uppgift, enligt 
h vilken Sundal följer efter Sognedal, samt Vbdal (samma 
namn Z.), som torde vara Opdal, förr Uppdal i Orkadal. 
Den egentliga Trondelagen (eller bygderna kring 
Trondhjemsfjorden) har å Carta marina framstälts på ett 
i det stora hela förvirradt sätt, då Olaus å ena sidan icke 
trodde sig om att alldeles ändra den af Ziegler uppgifna 
geografiska anordningen af bygderna, å andra sidan själf 
under sin resa genom dessa trakter måste ha iakttagit, 
att deras värkliga lägen i förhållande till hvarandra icke 
öfverensstämde med uppgifterna hos Ziegler. Längst i 
öster invid fjällryggen förlägger han Herdal (Hardal Z.), 
som möjligen afser Härjedalen ; nordväst därom läsas nam- 
nen Styredal, d. v. s. Stioradals eller Styrdalsfylke (Stör- 
dalen) omkring Nid- och Stördalsälfvarne, samt Goldal, 
Gauladals eller Guledals fylke omkring Gulaälfven. Ler- 
dal norr därom kan ej identifieras, så vida det icke skall 
afse gården Leeren öster om Nidälfven\ fordom tillhö- 
rande Elgesaeter eller Helgesseter. Västerut, närmare 
kusten, afse namnen Ofrestrind (Offrestrind Z.) och Strinda- 
herad det s. k. Strinda fylke invid Trondhjemsfjorden. 
Här läsas namnen Staveren, d. v. s. Staurina eller Stören, 
Klebo, d. v. s. Kla3ppabu eller Klaebo, samt Hildre, troli- 
gen Tildra, nu Tilder, alla socknar eller bygder i Guledalen 
(icke i Strinden) — Salho, d. v. s. Saelubo eller Selbo, lig- 
ger i Styrdalsfylke — Lada, HlaÖir eller Lade, var där- 
emot den mast berömda gården i Strinden, Ladejarlarnes 
gamla säte. I nämnda fylke ute vid kusten läsas äfven 
namnen Nidrosia metropolis och Trondem med Castrum 
Ärendi, som möjligen afser det söder om Trondhjemsfjor- 
dens mynning belägna Augustiner-ordens nunnekloster 
Rein^, som af Ziegler kallas "Reon castrum", och äfven 
skrefs "nunnusetr a Reini^. Bacca monste (Bakka mona- 

^ Jmfr Kraft, anf. arb,, s. 568. ^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 349. 
^ Jmfr MuNCK, b. 54. 



257 

sterium Z.) är det på andra sidan Nidälfven öster om 
staden belägna nunneklostret Bakke eller Bakkaklaustr, 
troligen af Benediktinerorden ^ Nordost om Trondhjem 
låg äfven halfön Frosten (samma namn hos Z.)^, hvilket 
namn å Olaus' karta likväl läses något för långt i öster ; 
norr därom påminner namnet Ar dal (Aardal Z.) om Åres 
(fordom Åars) dalgång i Jämtland. Oriktigt förlägger 
Olaus Vardal eller Veradal, V^erdalen, i motsats till Zieg- 
ler, söder om Trondhjem, men läget af Sparbo (Sparrabo, 
Z.) eller Sparbyggja fylke, den nordligaste delen af Tronde- 
lagen från norra ändan af fjorden omkring sjön Snåsen 
upp emot Lappmarken ^, är jämförelsevis riktigt angifvet. 
Längre söderut i den del af Skeyna eller Sköna fylke, 
som kallades Skaun och låg öster om fjorden'^ (söder om 
Vaerdalen), låg Lifangr, nu Levanger, redan tidigt en slags 
handels- eller marknadsplats^; troligen afses detta ställe, 
då Olaus på sin karta skrifver Lesunger öster om Trond- 
hjem. Något öster om staden låg äfven Hommelvig, gård 
vid viken af samma namn ^, som af Olaus återgifves med 
Yiriblovik (Imbleuuik Z.) men tämligen oriktigt blifvit för- 
lagdt sydost om Trondhjem. 

Minst öfverensstämmande med värkligheten har emel- 
lertid kustbygden återgifvits. Under det att Trondem 
eller Nidrosia förlagts i närheten af hafvet, utan att nå- 
gon klar antydning om fjorden här förekommer, följer 
åtminstone 5 ty. mil el. 37 km. söder om nämnda stad 
ett ö- eller halföliknande landskap med namnet Humodal 
(samma namn å Wagenaers sjökort), som väl näppeligen 
kan vara något annat än "Nummodal", d. v. s. Noma- 
dals (Naumdaler) eller Nummedals fylke vid kusten norr 
om Trondhjem. Nummedal var det nordligaste af de 



* MuNCK, 8. 35 o, 77, Styffe, s. 351. 

^ På denna halfö hölls fordom det berömda Froatatinget. 
^ Jmfr Styffe, anf. st. 

* En annan del af Sköna fylke, Ytröy (Yttri-ey) med Mosavik, låg 
fäster om fjorden, jmfr Munck, s. 74, Styffe, anf. st. 

^ Se Munck, ofv. anf. st. ® Jmfr Kraft, anf. arb., s. 508. 

17 



258 

fylken, som hörde till Frostatingslagen, men räknades 
icke till den egentliga s. k. Trondelagen. Hit har Olaus 
förlagt det i Öynafylke i Trondelagen belägna Beitstad, 
af honom kalladt Bestad (Betzstad Z.) med Bestada udden 
— Ben (samma namn å Wagenaers sjökort) har jag icke 
kunnat återfinna, möjligen skall det motsvara Bjarnaura 
eller Björnör i Fosen\ Namnet Skogsberg torde vara 
hämtadt från en läskartebok, förmodligen är det närmast 
att anse som ett appellativt ord. 



Benämningen Hälogaland, som i 17:de årh. samman- 
drogs till Halgholand, i 15:d6 till Hålgaland och slutligen 
till Helgaland el. Helgeland, innefattade i allmänhet det 
nordligaste Norge norr om 65:te breddgraden. Under 
unionstiden började benämningen Nordlanden komma i 
bruk, men vann egentligen burskap först efter reforma- 
tionen, då namnet Helgeland blef fastadt vid den del af 
landet, som ligger söder om Lofoten ^. Hos Olaus Magnus 
är Helgalandia (Helgeland Z.), som han anser betyda "det 
heliga landet**^, en rund ö^ af Fy ens storlek norr om 
Stek, d. v. s. Steig eller Stegen på Engelö i Västfjorden 
(mellan Lofotens ögrupp och fastlandet). På Helgeland 
— berättar Olaus — hade förnäma män sina sommar- 
villor ("terra nobilium"). De första namn inom nuva- 
rande Nordlanden, som eljest möta oss på Olaus* karta, 
äro ön Brune (Brynnia Z.) el. Brönö söder om Fosen ^ och 
ön Salten invid kusten sydöst om Trondem, d. v. s. Sal- 
tens härad vid Saltenfjord. Norrut från Salten följa öarne 
Gilles, förd. Gildisskali nu Gildeskål, Rede (Rodhoo Z.) 



* MuNCK, 8. 86 — 87, Keapt, a. 587. 

^ Se härom Munck, iinf. arb., s. 69, och Styppe, anf. arb., s. 355. 

^ Jmfr Opera breve och Carta marina. 

** Så återgifves Helgaland äfven å Wagenaers sjökort. 

^ Brönö ligger i värkligheten norr om Bindalsf jorden. 



259 

eller Rödö, samt Trondå^ (af Fyens storlek), som måste 
vara den i inloppet till Sagfjorden belägna medelstora ön 
Önguley eller Anguley, nu Engelö, alldenstund här låg 
det till kartans Trondö förlagda Stek (Stegh Z.), det gamla 
herresätet Steig eller Stegen, som under senare medeltiden 
var Halogalands tingsplats och lagmannens bostad^. Här- 
efter följer den nyss omtalade ön "Helgalandia" , samt midt 
emot på fasta landet Fisca^, möjligen gården Fauskar eller 
Fuske vid Saltenfjord. Norr om Helgalandia ligga tre 
små öar, mellan hvilka Malströmmen å kartan är utlagd ; 
de äro Väst (Vastral Z.) eller Vestrålen, Lofot "^ eller 
Moskensesön, hvars sydspets än i dag heter Lofodsudden, 
samt Bost eller Böest^ (nu Röst). De midt emot dessa 
öar på fastlandet inskrifna namnen Nygavik och Gambia- 
vik (skrifves äfven **Nyauick** och "Gamblauick") afse 
enligt Olaus' egen uppgift*^ byar eller fisklägen, men åter- 
finnas icke på nyare kartor, liksom icke häller namnet 
Underval nordost om Gambiavik. 

Ehuru Olaus visste, att vid nordvästra kusten af 
Norge låg en oräknelig mängd större eller mindre öar, 
är denna övärld likväl ganska oriktigt återgifven på Carta 
marina. Lofotens ögrupp sammankrympte, som vi nyss 
sågo, till tre mindre öar;' dess fortsättning norrut, den 
s. k. Vesterålen eller öarne Långö, Hiudö, Andö, Rol- 
den m. fl., har helt och hållet förenats med fastlandets 
och bildar en från detsamma utskjutande bred halfö. På 
denna läsas namnen A^idanes, den Andön innefattande syss- 



* Namnet Trondo synes vara identiskt med Traney, nu Tranö, en 
ö norr om Engelö, som med den förra troligen blifvit förväxlad; finnes 

äf?en hos Wagenaer. 

* Jmfr MuNCK, s. 63, Styffe, s. 357. 

' Samma namn (Vijsca) hos Wagenaer. 

* Olans skrifver äfven Loffoeth Hist. II, C. 7. Lofoten var egent- 

"gen från början namnet på den ö, som nn kallas Vestvågen. Vestrall 

elJer Vestrålen var ursprungligen namnet på det härad, som omfattade 

oarne Långö, Skogö, Vjerö, Ulvö och västsidan af Hindö. Jmfr Munck, 

*nf. arb., s. 62—63. 

^ Hist. II, C. 7. « Hist. XXI, C. 1. 



260 

lan af samma namn, Duvanes, Langanes på Långö, som 
dock representeras af en liten ö Lange norr om den å 
kartan uppritade halfön ; vidare Trondanes, som säkerligen 
skall beteckna Hindö, och Bollen, ön Rolden. Olaus upp- 
ger Duvanes vara ett fiskläge ^ liksom äfven Andanes och 
Trondanes. Dessa senare äro — säger han — folkrika 
^byar^ (populosissimse villaj), men omedelbart därefter^ 
talar han om "andra öar^ , hvarför han icke synes varit 
fullt säker på, huru härmed förhöll sig. Det senare ut- 
trycket berodde säkerligen därpå, att Ziegler uppgifvit 
såväl Andanes som Trondanes vara öar^; men själf gjorde 
sig Olaus till tolk för den uppfattningen, att de voro fisk- 
lägen eller byar på fastlandet. 

Den på nordsidan af Hindö inskjutande stora Kved- 
fjord, fordom Kviöjufjördr, representeras på Carta marina 
af namnet Qvedefiord, norr därom läses Ostrafiord. Båda 
dessa fjordar bilda det breda inloppet till en icke obetyd- 
lig inskärning eller inbuktning i kusten (å Olaus' karta). 
Innerst i denna bukt förekomma namnen Skartasund och 
Gigasund, d. v. s. Geigusund eller Gisund som skiljer ön 
Senjen från fastlandet. Denna nyss omtalade breda bukt, 
som sålunda kan sägas motsvara Ands- och Vågsfjordarne 
mellan Andön och Senjen samt Gisund, torde få anses 
för Finmarkens gräns i sydväst enligt Olaus Magnus* upp- 
fattning. Ty vid bokst. B. å Carta marina, som står 
på den breda halfö, som bildats genom ön Senjens för- 
ening med fastlandet, angifver Olaus tydligt FinnmarcJiia^, 
visande därmed, att han räknade dit äfven Senjen. I all- 
mänhet synes Olaus hållit fast vid den äldre uppfattnin- 
gen, som utsträckte det gamla Norge ungefär till Ma- 
langerfjorden, hvarifrån sedermera Finmarken räknades 
taga sin början^. 



1 Hist. XXI, c. 1. 2 Hist. II, c. 7. 

3 Geogr. Sekt. Tid., 1878, I, 2, s. 36—37. 

^ I Opera breve; Kraft, anf. arb.. a. 644 o. ff., räknar ännu Senjen 
och Tromsö till Finmarkens amt. 

^ Jmfr MuNCK, a. 59, Styfpe, a. 355. 



261 

Jag sammanställer på grund af läget den Olaiska 
kartans Vandvad (Vuand Vuagh Z.) — öster om Skarta- 
sund och Gigasund (Gisund) — med Vågsfjorden (Vaagsfj.) ^; 
Senjen har, som ofvan antyddes, gjorts till en halfö i för- 
ening med flera andra öar t. ex. Sörö väster om nuv. 
Hammerfest. På denna halfö läses följande namn: Lok- 
helle, gården Laukhella eller Löghelle på östra sidan af 
Senjen^ ~ Sandver {SsLnåausLT Z.), ön af samma namn nord- 
väst om Ringvatsö (förd. Ulfey eller Ulfö) norr om Tromsö^ 
— Gillefjord, fjorden Gryllefjord på västsidan af Senjen — 
Hasevog är troligen Hasvaag invid Hasvik på sydsidan af 
Sörö — Egge (? Oyofiord Z.) är möjligen Eyjafjördr eller 
Öyfjord på västsidan af Senjen, under det att Midelfiord 
norr därom motsvarar Senjens MiÖfjördr eller Mefjord. Ma- 
langer (lika hos Z.) ligger sydost härom vid ändpunkten 
af en från norr inskjutande mindre bukt, vid hvars in- 
lopp är utlagd en liten ö Redhholm, möjligen Rödö vid 
mynningen af Kvenangerf jorden^. Nordost om Malanger 
har Olaus riktigt förlagt Troms (Truunis Z.) ^ eller Tromsö, 
där konung Håkan Håkansson vid år 1240 lät bygga en 
kyrka för undan Mongolerna flyktande Bjarmer^. Kyrkan 
eller kapellet är äfven utsatt å Olaus' karta. De sydost 
och öster härom — längre in i landet — utsatta namnen 
Felby, Vikfiel och Avver kunna däremot icke säkert identi- 
fleras; möjligen är Avver ön Orn eller Arnön vid Kve- 

^ HHiDEBRAND i Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, 1, 2, identifierar Zieglera 
Vuand Vuagh med Vandvåg p& Vandön norr om 70:de breddgraden. Jmfr 
likväl MuNCK, 8. 62, gården Vågar på ön Ost-Vågen. 

^ MUNCK, 8. 60. 

^ Jmfr MuNCK, anf. arb., s. 68. Hildebrand, anf. st,, s. 69, för- 
modar att Zieglers Sandvar är att söka vid Sandsundet i närheten af 
Tromsö. 

^ Jmfr C. A. WuLFSBERG, Om Finmarken (med karta), Chriatiania 
1867. 

^ Denna uammanställning, som synes vara den naturligaste och 
närmast till hands liggande, finnes icke hos Hildebrand, anf. st., s. 71, 
som säger sig icke ha kunnat återfinna Zieglers Truunis. 

® Jmfr MuNCK, anf. arb., s. 68, Stypfe, anf. arb., s. 355. 



262 

iiangerfjorden, i hvilket fall Vikfiel skulle kunna vara den 
på nämnda ö befintliga klippudden Veggen. 

Från Tromsö låter Olaus kusten sträcka sig nästan 
rakt i söder och norr, så att västliga Finmarken på 
hans karta blir den sydligaste, östliga Finmarken där- 
emot den nordligaste delen af ifrågavarande land. Här 
möter först Segerver (Seger uuar Z.), som Hildebrand^ 
sammanställer med ögruppen Gjesvser (förd. Geirsver) 
utanför Magerö, samt Helganes (Helganas Z.), som samme 
förf.^ identifierar med Helnes på ostsidan af Magerö. 
Kedelvik (Katiuuik Z.) kan likväl icke, som Hildebrand 
vill, sökas på nordostsidan af Särö, utan är säkerligen det 
likaledes på ostkusten af Magerö belägna Kjelvik, där 
det fans en gammal handelsplats. Rotelvik öster om 
nämnda ställe något in i landet (å Carta marina) sam- 
manställer jag med Repvaag vid Porsangerfjord ^. Ho- 
navit (Honouitz Z.) anses af Hildebrand* med skäl vara 
nuv. Eidsfjorden vid ostsidan af Laxefjord, där höjden 
Hornnakken skjuter ut i hafvet — Samavik (^Sammauuik 
in chersonneso extrema" Z.) söker of van anf. förf. äfven- 
ledes på ostsidan af Laxefjord ", men det är troligare, 
att Sam ma vik bör sökas midt emot vid den gamla han- 
delsplatsen SvsBrholt på nordligaste spetsen ("Svserholt- 
klubben") af det mellan Porsanger- och Laxef jordarne 
utgående landet (*Spirle Njarg**); stället hade fordom 
talrika bebyggare samt kyrka ^. Kind är antingen Ki- 
fjord eller Kjöllefjord på västkusten af "Kjorgosj Njarg" 
(mellan Laxe- och Tanaf jordarne), det senare en gammal 
hamn och handelsplats — Skuttingherg norr härom är 
byn Skjötningsberg, samt Bomgang byn Omgång, båda 
dessa byar eller fisklägen belägna på nämnda halfö " Kjor- 
gosj Njarg". Därefter följer Matkur eller byn Makur 
vid kusten mellan Tana- och Varangerfjordarne, samt 
slutligen fästet Vardahus vid utloppet af "Doms haf". 
Nordväst härom talar Olaus om ett "castrum S. Olavi, 

^ Anf. st., 8. 69. ^ Ibid. ' Jmfr Kraft, anf. arb., s. 659, 

** Anf. st. ^ Anf. st., s. 68. * Krapt, anf. arb., s. 660. 



263 

domus prsesidii*, som likväl synes vara identiskt med 
Vardöhus själft. Ovisst är däremot betydelsen af nam- 
net Vildal, söder om Vardöhus. Oarne Stäppen och 
Hilse väster om Matkur äro Stapen och Hjelmsö, två 
mindre öar väster om Magerö. Huru långt i öster Olaus 
räknade Finmarkens område uppgifver han ingenstädes, 
och Garta marina lämnar i detta hänseende ingen annan 
vägledning än den, att Finmarken österut gränsar icke 
vare sig till Bjarmia eller någon annan del af nuv. Ryss- 
land, utan till det svenska väldet^ som enligt Olaus' me- 
ning ungef. 60 ty. mil (444 km.) nordost om Vardöhus i 
norr uppnådde Ishafvet ("huc usque extenditur regnum 
SueciaB")^ 

Olaus Magnus' topografiska kännedom om det nor- 
danfjällska Norge kan, om man undantager själfva Trond- 
hjemstrakten, hvarest hans auktoritetstillit för Ziegler 
vållade en synnerligen förvirrad kartografisk framställ- 
ning, i allmänhet anses vara mera riktig än hans kun- 
skap om det sydliga Norge, ehuru själfva kustlinien ge- 
nom ögruppernas förening med fastlandet fick ett mindre 
korrekt utseende. Nordlandens och Finmarkens topo- 
grafi är emellertid i det stora hela ganska förtjänstfullt 
återgifven och torde delvis (utöfver Ziegler) bero på in- 
hämtade muntliga upplysningar. 



På grund af dessa från sjöfarande eller handelsmän 
härstammande muntliga uppgifter har emellertid Olaus 
Magnus kunnat meddela värderika skildringar af befolk- 
ningen och dess lefnadsvilkor i det nordliga Norge och 
Finmarken. Då Olaus skiljer på å ena sidan Finmarkare, å 
andra sidan Lappar och "skridfinnar*', torde han med de 
förstnämnda just ha afsett den norska kustbefolkningen, 
som för sitt uppehälle var hänvisad till fiske och jakt. 
Inbyggarne i Finmarken — säger Olaus ^ — voro män- 

' Jmfr legenden å Carta marina. ^ Hist. I, C. 2. 



264 

niskor af kraftig växt (robustis corporibus) och djärft 
sinnelag, hvilka förstodo att framgångsrikt skydda sig 
mot fiendtliga anfalP. Då sommardagen här uppe va- 
rade hela sex månader, försiggick under denna tid sjö- 
farten vid kusten utan besvär och faror, men ett mot- 
satt förhållande ägde rum under vintern, då man i mörk- 
ret hade att taga sig till vara för undervattenskär (la- 
tentia saxa). Hafsfisket i denna del af Norge var emel- 
lertid i hög grad farligt och mödosamt^, enär det idka- 
des ute på öppna hafvet långt ifrån land, och deltagarne 
däri ofta råkade ut för olyckor och hinder, såsom häftiga 
stormar, hög sjögång, drifvande ismassor (fluitante mole 
maxima glacierum) samt förekomsten af stora hvaldjur 
o. s. v. 

Uppefter det nordligaste Norges kust ända till Var- 
dahus bodde uti de här belägna fiskarbyarne {Andanes, 
Trondanes, Duvanes, Gamblavick, Nyavick m. fl.) flera tu- 
sen fiskare. Under månaderna Januari, Februari och 
Mars begåfvo sig dessa i sina groft byggda båtar (ro- 
bustis navibus) ut på fiske. De styrde så långt ut på 
hafvet som två dagsresors färd från kusten och voro 
försedda med lifsmedel för 20 till 30 dagar; den bästa 
och mast besökta fiskplatsen låg mellan Norge och Is- 
land. Dessa hafsfiskare brukade emellertid aldrig kasta 
ankar, utan drefvos hit och dit af vind och sjögång, allt 
under det de oafbrutet höllo på med fisket, tills båtarne 
voro fylda. Med tillhjälp af kompassen ("indicio gno- 
monis nautici") sökte de därpå uppnå kusten; nämnda 
hjälpmedel — tillägger Olaus — utgjorde då storm upp- 
stod deras enda räddning, hvarförutan de icke skulle 
kunna finna vägen hem (per hunc ortis ventis, quo iter 
suum dirigant, agnoscunt)^. Uppgiften, att kompassen 

* Finmarken var under 14:de och 15:de årh, mycket ofta utsatt 
for plundringar och härjningar af Kareler och Ryssar, jmfr Aksel Mag- 
nus, Finmarken, Samlinger till Finmarkens Historie, Kjöbenh., 1889, s. 
37 o. ff. 

2 Hist. XXI, Cl.. 

3 Hist. ibid. 



265 

vid denna tid användes af fiskarbefolkningen uppe vid 
Norges nordvästligaste kust, är icke den minst intressanta 
i denna skildring. 

Sedan alla faror öfvervunnits — däribland äfven 
den, att stora fiskar såsom hajar (squatinse) och andra 
ofta fastnade på krokarne och hotade att draga fiska- 
rena i sjön, såvida de icke förebyggde sådant genom att 
surra sig fast vid båten medelst rep eller genom att 
ömsesidigt bringa hvarandra hjälp — och de med fisk 
fylda båtame lyckligt och väl anländt i hamn, skred 
man till ränsning af densamma; en del lämnades därvid 
hel, en annan styckades i flera delar, och alltsammans 
lades därefter i saltlake (integros vel in partes divisos 
salito liquore conspergunt) ^ Fisken utlades äfven till 
torkning i solen och blåsten (sole flatibus asperrimis, 
frigöra, atque aeris rigore ad siccandam exponunt), hvar- 
efter den uppstaplades i stora högar liksom ved och frak- 
tades i båtar till Bergen^ för att där försäljas eller ut- 
bytas mot andra varor. Olaus skiljer på hvad han kal- 
lar ^Bergerfisck^ samt stockfisk, hvarvid han yttrar: 
"Et hinc (se. a Bergen) verius hoc genus piscium Ber- 
gerfisck vulgari gentis idiomate vocatur, et non Stock- 
fisck a fuste vel baculo ut mollior ad coquendum flat 
pluries fustigatus. Non tamen uno eodemque genere hic 
Bergensis piscis sed quantitate vel bonitate a3stima- 
tur* ^ Med " Bergerfisken " torde ha afsetts den s. k. 
klippfisken, hvilket är det namn torsken erhåller, sedan 
den blifvit ränsad, saltad och pressad samt sedermera 
fått ligga på klipporna för att torka i solen. Denna 
beredning är besvärligare och dyrbarare än beredningen 



1 Hist. XXI, c. 2. 

^ Bergen fick år 1305 af kon. Hakon Hälägg sitt första privilegium 
för handel på Nordlanden och Finmarkon. Ehuru staden sedermera hade 
att utstå evår konkurrens med främmande köpmän, bibehöll den likväl 
sitt handelshärravälde i norr och sin ställning som fiskhandelns medel- 
punkt i Norge. Bergen fick sina rättigheter och privilegier bekräftade 
&r 1524 ooh 1528. Jmfr Aksel Magnus, anf. arb., s. 29 o. ff., s. 33 o. 
följ. 



266 

af den vanliga stockfisken, som endast får torka, upp- 
hängd på särskilda ställningar, de på Lofoten så kallade 
«hjeld«^ 

Ett annat slag af torsk omnämner Olaus : ^ " aliud 
est genus longioris quantitatis, asellus dictus, cuius ven- 
tres in bicubitales ligulas instar funium abscisos et aére 
desiccatos, quasi longe delicatiores cibos Aquilonares eli- 
gere et vendere solent Roedscher dictos." Detta är den 
under sommaren, i synnerhet längre norrut i Finmarken, 
fångade kabiljon eller torsken, som, sedan ryggraden 
bortskurits, får torka och därefter kallas ^rotskjcer^ ^. 
Olaus omtalar dessutom, att torskstjärtarne nedpackades 
i tunnor och ansågs som en särskild läckerhet; det kal- 
lades af tyskarne ^spore^ . Den fetaste delen af kabel- 
jons buk användes som bröd och sofvel (pro pane et ob- 
sonio); befolkningen benämnde detta ^raff^^. Vidare 
förtäljes det, att fiskhufvudena och fiskbenen af inbyg- 
garne i norr begagnades till ved för kokningen af ma- 
ten ^' ; legenden lyder å Carta marina (vid Pisca midt emot 
Helgalandia vid Norges nordvästkust): ''horum piscium 
capitibus utuntur (se. incolse Norvegise) loco lignorum*. 

Olaus Magnus' skildring af det stora torskfisket eller 
kabeljofångsten i Nordlanden och vid Lofotens öar äger 
ännu idag sin giltighet. Under månaderna Januari, Fe- 
bruari och Mars samlas hvarje år, liksom på Olaus' tid, 
flera tusen människor från Nordlanden och Finmarken 
vid Lofoten för att deltaga i vinterfisket^. Detta äger 

* Blom, Daa Königreich Norwegen, Christiania, I, 1893, 8. 157. 
2 Hist. XXI, C. 2. 

' Blom, anf. arb., I, 8. 163, 

* Hist. XXI, C. 2. Jmfr fno. rafr, nno. rav, "de fedesie Dele af 
Helleflyndren (Kveiten), nemlig Finnerne med de dertill horende Been", se 
Fritzners och Aasens Ordboger. Enligt Olaus användes detta "raflf* äfven 
som benämning på en del af torsken. Spor, fn. sporör, m = svans, stjärt 
(äfven det yttersta af en sak i allmänh.) jmf. Rietz, Sv. dialektlex., II, s. 659. 

5 Hist. XXI, C. 2. 

* Omkr. 350 år efter Olaus' tid, nämligen år 1888, uppgick antalet 
af de vid Lofoten samlade deltagarne i storfisket till 35,000 människor. 
Jmfr Unser Wissen v. der Erde, II, 1, s. 365. 



2«7 

rum såväl vid västsidan af Lofoten som vid ostkusten 
och i Västfjord, men Olaus' uppgift, att det fordrades en 
två dagars färd för att uppnå den förnämsta fiskplatsen, 
som låg mellan Norge och Island, torde säkerligen när- 
mast ha syftat på de stovsi fiskbankarne väster om Lofoten^, 
Fiskarfartygen utrustas i slutet af Januari för resor till 
Lofoten och förses med proviant för 2 till 3 månader 
(Olaus uppgifver 20 till 30 dagar) ; i början af April åter- 
vända fartygen till sina hemorter. Olaus omnämner både 
fiske med krok (hamis) och fiske med nät (retibus) '\ hvil- 
ket är så mycket mer påfallande, som Rode ^ håller före, 
det fiske med garn (eller nät) varit så godt som okändt 
i dessa trakter intill slutet af 1700-talet. Af ofvanstå- 
ende att döma synes emellertid nyssnämnda fiskerisätt 
varit i bruk redan på Olaus Magnus' tid. Enligt samme 
förf. *, RoDE, torde det äldsta redskapet för torskfiske ha 
varit handsnöret, det i Finmarken så kallade Jox (I)yb- 
sang, Diubsang, Jox), hvarvid fästes en eller två krokar; 
äfven användes linan med vidfästa snören samt krok i 
ändan af hvarje snöre. På bilden till tjugoförsta bokens 
första kapitel i Hist. de gent. sept. visar Olaus, huru 
torsken uppdrages ur sjön medelst snören eller linor, i 
ändan försedda med krok. 

Att Olaus Magnus äfven kände till sommarfisket vid 
norska kusten i norr framgår såväl af följande yttande ^' : 
*Cabbelau . . . hi (pisces) totum fere per annum longis 
hamis ex fundo trahuntur**, som af hans förut omtalade 
uppgift om **röd8kären". I Finmarken spelar vanligen 



* Dessa bankar, som sträcka sig utoftor nästan hela Norges väst- 
kust (från kap Stat och norrat), äro att anse som randen eller kani^ni 
af den platå, hvilken bildar fortsättningen af det Hkandinaviska höglatidet. 
Denna kant, som ligger omkr. 40 — 100 sjömil från kusten och vanligen 
bär namnet "Havbröen" fhafabryggan), är en omtyckt vistelseort för Utr- 
sken nnder lektiden. Se Blom, anf. arb., I, s. 30 o. ff., Booi;sLAWsKf, 
Handbnch der Ozeanog^raphie, I, Stuttgart 1884, s. 85. 

« Jmfr Hiat. XXI, C. 1. 

' BoDE, Optegnelser fra Finmarken, Bkien 1842, s. 115 o. ff. 

* Ibid. * Hist. XX, C. 14. 



268 

sommarfisket en vida betydligare roll än vinterfisket ; det 
idkas äfven här ute vid hafskanten eller bankarne \ Nu- 
mera utföres en stor del af Finmarkens fiskeriprodukter 
till Ryssland, men på Olaus Magnus' tid var Bergen af- 
sättningsorten för hela det nordliga och västliga Norges 
fiskvaror. Olaus omtalar äfven makrillfisket, hvilket — 
säger han — försiggick vid Norska kusten (in littoribus 
Norvegise), i synnerhet utanför Oslo (in scopulis Asloen- 
sibus); denna fisksort fångades i stor mängd och hade 
saltad god smak, men osaltad var den sämre (sale suffi^- 
cienter conditus optimus, et sine sal pessimus)^. 

Hvad sillfisket vid Norges västkust (Bergen m. fl. 
platser) beträffar, hvilket fiske i våra dagar spelar en 
nära nog lika betydande roll som kabeljofångsten vid 
Lofoten, så synes detta, som R. Lundberg framhåller^, 
under medeltiden icke varit af någon större betydelse för 
sillhandeln (såsom fallet var med särskildt det skånska 
sillfisket). Olaus Magnus omnämner icke häller med ett 
enda ord det norska sillfisket, ehuru han, som förut är 
visadt, omtalar det skånska, samt äfven berättar *, att 
dylikt fiske bedrefs vid Englands och Skottlands kuster 
af flandriska fiskare, hvarför den sill, som fördes till Rom, 
benämndes "flamsk sill** (halec Plandrorum) ^. 

Däremot lämnar Olaus åtskilliga upplysningar om 
h valfångsten vid Norges kuster. Till följd af dess stora 
djup (propter inscrutabilem aquarum profunditatem) — 
säger Olaus — var det närbelägna hafvet en omtyckt 
vistelseort för en mängd stora hvaldjur®; om en art 



^ Jmfr WuLFSBERG, Om Finmarken, Christ. 1867, s. 137 o. flf. 

2 Hist. XXI, C. 2. 

3 Antiqvarisk Tidskrift, 1891, Del. II, N:o 2, a, 1 o. ff. 
** Hist. XX, C, 28. 

^ Under 12:te, 13:de och början af 14:de årh. voro holländarnes, 
engelsmännens och skottarnes sillfiske i Nordsjön ännu af ringa bety- 
delse, men i slutet af 14:de årh. tilltog detta fiske i vikt, särskildt hol- 
ländarnes, hvars sillfiske under 1500- och IGOO-talet nådde ett storartadt 
uppsving. Jmfr Antiqv. Tidskrift, anf. st., s. 14 — 15. 

« Hist. XXI, C. 7. 



269 

("monstrosus piscis") heter det: "littora Norvegiana in- 
ter Bergensis ac Nidrosiensium ora, quasi continuum 
domesticumque hospitem talem beluam habent^ \ Då 
hvalarne enligt Olaus' mening lefde af sill och säl m. m. 
kommo de under sin jakt efter denna föda understundom 
alltför nära den klippiga kusten ; genom ebben afstängdes 
de från hafvet och strandade^. Fiskarbefolkningen pas- 
sade härvid på och bundo fast hvalen med starka linor 
och ankare (funibus atque anchoris fortissimis . . . inträ ric- 
tum oris atque capitis spiracula seu branchias), på det han 
icke åter skulle kunna göra sig flott. Därpå släpades 
han med förenade krafter längre upp på stranden, där 
han sönderhöggs och fördelades mellan fiskarena, som 
förde bytet med sig hem under afvaktan på nästa gång 
en dylik fångst skulle falla dem i händerna. Det hände 
åfven — omtalar Olaus vidare '^ — att under stormväder 
en eller annan stor hval i utmattadt tillstånd drefs in 
mot kusten, där han anfölls i sidan med knifvar (gladio- 
los) eller stora skarpa vinkelhakar (tribulos) — säkerligen 
ett slags harpmiredskap^. 

Angående användningen af den medelst yxor och 
bilor sönderhackade och styckade hvalen förtäljes det, 
att köttet, späcket och benen från blott ett enda djur 
ofta fy Ide 250 eller 300 vagnar (plaustra) ; kött och späck 
insaltades i stora tunnor jämte "den öfriga hafsfisken" 
(inter ceteros immensos marinos pisces) och användes 



» Hist. XXI, c. 13. 

^ Hist. XXI, C. 15: "Quia mira balena fertur in esum halecia et 
vitnlorum marinornm, tanquam piscium ca3teri8 omnibna pinquiorum; 
idcirco ssepius periclitatur in scopulis arenosis, qui maris sestu sive fluxu 
atque reflaxu quasi denudati ab aquis, immersse beluoD exitum non conce- 
dunt, ut se recipiat ad gurgitem propinquiorem, unde tanto cum impeiu 
fortitudine csudse laborat, quod fossa amplissima relicta, veluti in nido 
ligata enatare non possit.** 

* Hist. ibid. 

* Det förekom äfven (Hist. ibid.) "quod beluam in arena ad obiec- 
tum solis profundissime dormientem, funibus et anchoris ita firment, ut 
in prsedam venantibus cedat". 



270 

hemma som föda (pro esca domestica utuntur) eller ex- 
porterades till utlandet för samma ändamål. Det hos 
hvalarne i riklig mängd förekommande späcket begagna- 
des till olja i amplarne (lampadibus infusa) antingen i 
kyrkorna eller i privathusen. Af h valens hud tillvärka- 
des bälten (balthea), ett slags skrin (loculi) samt drag- 
remmar till klockor; af en enda hvalhud kunde ända till 
fyrtio människor erhålla kläder (imo partita pelle unius 
belua 40 homines ex ea vestiri queunt)^ 

Den af väder och vind rengjorda benstommen (efter 
hvalen), som hade formen af en stor skeppsköl (in mo- 
dum magnse carinae), upprestes vanligen till boningshus; 
fönster anbragtes i taket eller på sidorna och det hela 
indelades i flera olika rum, dörrar erhöllos af den hård- 
nade hvalhuden. Inom denna hvalbyggnad anordnades 
äfven rum för svinen och de andra husdjuren på samma 
sätt som i vanliga boningar af trä^. Då man i dessa 
nordliga trakter saknade allt trämaterial hade hvalref- 
benen fått en stor användning; man förfärdigade nämli- 
gen däraf, utom hela boningar, väggar och dörrposter, 
äfven fönster, takstolar, bänkar och bord^. De mindre 
benen användes, som förut är nämndt, jämte annat fisk- 
aflfall vanligen till bränsle (på andra sidan Nidrosia)^. I 
hafvet uppsamlades ambra — enligt denna tids uppfatt- 
ning =** sperma Ceti" — och såldes som läkemedel^; å 
Carta marina är ambra angifvet i hafvet mellan Färöarne 
och Norge. 

I de historiska framställningar, som förefinnas rö- 
rande hvalfångsten vid Norges kuster ^ har hittills, så 



1 Hist. XXI, o. 20. 2 Higt XXI, C. 24. ^ Hjgt, XXI, C. 23. 

* Hist. XXI, C. 20. 5 Hist, XXI, C. 18. 

^ Jmfr JuEL, Hvalfångsten i Finmarken, Norsk Fiakeritidende 1888; 
Jap. Steenstrup, Nogle Bemierkn inger om Ottars Beretning til Kong Al- 
fred om Hvalros och Hvalfangst i Nordhavet på hans tid, Historisk Tid- 
skrift, 6 B. 2 Bd, Kbhn 1889; En kort historisk Udsigt över Hvalfångsten 
i aeldre tider, Folkevennen 1889; G. Guldbero, Om Skandinavernes Hval- 
fangst, Nordisk Tidskrift 1890. Jmfr dessutom Bode, Optegnelser fra 



271 

vidt jag känner, Olaus Magnus* här ofvan anförda skil- 
dring icke tillräckligt beaktats. Man torde med Guld- 
berg ^ kunna antaga, att nordboarne äro de första egent- 
liga hvalfångarne ; redan i Ottars reseberättelse omtalas 
h valfångsten, som på dennes tid synes ha ägt rum i norra 
delen af nuvarande Tromsö amt och i det sydvästliga 
Finmarken. Sedermera omtalas denna fångst, som sanno- 
likt bedrefs endast af norska fångstmän*^, i Olof Tryg- 
vasons saga och i de gamla lagarne ^, men hvalfångsten 
torde väl i de flästa fall ''ha inskränkt sig till att döda 
de på somliga ställen ilanddrifna djuren eller till att jaga 
de hvalar, hvilka gingo in i trånga fjordar eller hafs- 
bukter och där innestängdes, för att därpå med gemen- 
samma ansträngningar af en mängd folk slutligen dö- 
das** ^. Vidare omtalas hvalar och hvalfångst, som be- 
kant, i Kongespejlet (omkr. 1250), där det heter, att en 
hvalart^ drifver sill och annan fisk mot land, och därför 
är af den största nytta för människan. Denna mening, 
för hvilken inga säkra bevis kunna framställas, snarare 
tvärtom ^, har emellertid lefvat kvar ända in i nyaste tider 
och träfPas ännu bland fiskarbefolkningen längst Norges 
kuster^; dock framstäldes den icke af Olaus Magnus, 
ehuru han, som vi sett, visste, att hvalarne förtärde sill 
och därför följde densamma intill kusten. Uppe i Fin- 
marken, där delvis andra metoder att fånga hvalar an- 



Pinmarken, s. 128 o. ff., Blom, Das Königreich Norwegen, I, s. 164 o. följ., 
Broch, Le Royaume de Norvege, Chra 1878, a. 395 o, följ. 

^ Anf. st., 8. 252. ^ Steenstrup, anf. arb. 

' Så uti Gulathingslagen (omkr. 940), Håkon Håkonssons Frosta- 
thingslag (1217 — 1263), den äldre Bjarkörätten och Magnus Lagaböters 
lag (1274). Jmfr Guldberg, anf. st., s. 254. 

* Dock torde äfven fångsten i de större fjordarne eller ute på 
öppna hafvet ha ägt rum. Af Ottars reseberättelse framgår, att hval- 
fångsten drefs omkr. 3 dagsresor från hans hem. 

* Enligt Guldberg den s. k. seihvalen (Balronoptera borealis), i 
Kongesp. kallad "fiskreke". 

® Broch, anf. arb., s. 395. 
' Guldberg, anf. st., s. 256. 



272 

vändes än vid västkusten af Norge, bedrifves hvalfångsten 
på ett sätt, som i åtskilligt erinrar om Olaus Magnus' här 
ofvan återgifna framställning. Rode^ berättar nämligen 
följande: "Man ror i en båt hvalen alldeles in på lifvet, 
hvilket icke är så farligt som man skulle tro, då man 
ser ryggen af vidundret som ett fjäll höja sig öfver vatt- 
net. En harpun eller stark järnkrok med huUingar (jmfr 
Olaus Magnus' **tribolus"), som löst är anbragdt på en 
lång stång, stötes därpå med kraft in i djuret, hvarefter 
skaftet dragés ut igen, så att endast järnet blir kvarsit- 
tande och vid hvalens rörelser (mot skären eller klip- 
porna, för att han må blifva kvitt detsamma)'^ tränger 
längre och längre in i köttet. Så snart hvalen är sårad, 
söker han strax rum sjö; är han en gång träffad, anta- 
ges han sätta lifvet till efter 24 timmars förlopp. Det 
kommer då an på en lycklig tillfällighet, om en snart 
inträffande pålandvind skall drifva honom in mot kusten 
igen." Att man äfven på Olaus Magnus' tid utom knif- 
var och yxor använde ett slags harpunredskap för att 
såra och döda hvalen, synes tämligen sannolikt. Det 
ännu idag vid kusten från Bergen och norrut vanliga 
fångstsättet att instänga hvalarne i de trånga fjordarne 
samt att där harpunera och döda dem, hvarefter de ge- 
nom 50 till 100 mans förenade ansträngningar med linor 
och tåg halas upp på det torra ^ — detta sätt torde ha 
varit kändt sedan långa tider tillbaka, och påminner äf- 
ven i ett och annat om det af Olaus beskrifna. 

När Olaus berättar, att hvalköttet insaltades och be- 
gagnades till föda, öfverensstämmer detta med värkliga 
förhållandet under äldre tider. Hvalkött användes som 
näringsmedel både i Norge och i västra Europa; man 
har sålunda bl. a. en uppgift, att dylikt kött tjänstgjorde 
som skeppsproviant på den eskader, hvilken år 1290 ut- 
rustades i Yarmouth för att ledsaga prinsessan Margareta 



^ Anf. arb., s. 128 o. följ. '^ Jmfr Blom, anf. arb., a. 164. 
^ GuLDBERO, anf. st., 8. 257 — 258. 



273 

af Skottland till Norge \ Äfven uppgifter i Kongespejlet 
m. fl. källskrifter visa, att hvaldjurens kött utgjorde ett 
i allmänt bruk varande födoämne för inbyggarne i Norge, 
Island och Färöarne ^. Olaus' uppgifter om hvalrefbenens 
användning till byggnadsmaterial af kustinvånarne vid Nor- 
ges nordvästkust innebär i och för sig ingenting orimligt, 
och torde vara grundad på autopsi. Olaus har säkerligen 
under sin vistelse i Norge själf skaffat sig underrättelser 
om det sätt, hvarpå hvalarne användes, samt om hval- 
fångsten öfverhufvud, hvilken just i 15:de och 16:de årh. 
hade tagit ett betydligt uppsving och under denna tid 
började bedrifvas uppe i Nordhafvet af flera europeiska 
nationer (från midten af 16:de årh. mast af holländarne) '\ 
Olaus Magnus förtäljer äfven om hvalrossen och kval- 
rossfångsten i nordligaste Norge ("de Rosmaro sive Morso 
Noruagico")^, ehuru hans underrättelser härom, som vi 
strax skola se, återgifvas i andra hand och härröra från 
hans källförfattare. Hvalrossfångsten omtalas redan i 
Ottars reseberättelse, där det heter ^: " Förnämligast drog 
han (d. v. s. Ottar) dit (till de nordligaste kusterna) . . . 
för hvalrossarnes skull, ty dessa hade särdeles kosteligt 
ben i sina tänder — några sådana tänder hembragte de 
till konungen (kon. Alfred af England) — och deras hud 
är förträffligt till skeppståg . . . " ; djuret kallas i denna 
berättelse horshwsol. Michow" anser på grund af Ottars 
uppgifter, att hvalrossens tänder (betar) och hud förmod- 
ligen voro de första exportartiklarne från Hvita hafvet 
till Norge, och påpekar de båda namnen Morschowez 
d. v. s. "hvalrossön" utanför Mesens mynning, samt, i dess 
närhet, Morschowija Koschki, d. v. s. " hvalross-sandban- 
karne**. Det är likväl ingalunda omöjligt, att hvalros- 
sarne träffades betydligt längre i väster, och att på Ot- 

* Guldberg, anf. st., 8. 259. 

^ Ännu i dag användes hvalkött till föda på Island och Färöarne. 

3 Jmfr Gui.DBERO, anf. st., s. 2G0. ^ Hist. XXI, C. 28. 

'^ Efter Japet, Steenstkup, Dansk Histor. Tidskr. 1889, 6 R. 2 Bd. 

^ Die ältesten Karten von lUissland, Hamburg, 1884, s. 36. 

18 



274 

tärs tid dessa djur fångades vid Skandinaviens nordkust 
i Finmarken. Nordenskiöld^ framhåller, att detta ** sy- 
nes så mycket mindre osannolikt, som en eller annan 
hvalross till och med i våra dagar drifvit i land vid Nor- 
ges kuster, och som hvalrossar ännu årligen dödas utan- 
för Swjätoinos på Kolahalfön". Också beskrifves hval- 
rossen (rostungr)^ i Kongespejlet "såsom ett djur lik- 
nande salen på det när, att den utom åtskilliga mindre 
tänder har tvänne stora betar, hvilka stå ut från öfver- 
käken". Sedermera träffar man i kartlegender och skrif- 
ter från en senare medeltid fantastiska och äfventyrliga 
berättelser rörande nämnda polardjur och dess fångst. 
Albertus Magnus berättar sålunda (De animalibus, Lib. 
XXIV), att hvalrossen fångades därigenom, att man, un- 
der det djuret sofvande hängde på sina betar i en klipp- 
remna, utskar en bit af huden samt däri fäste ett starkt 
tåg, hvars andra ända fästes vid träd, pålar eller i klip- 
pan insatta ringar. Sedan man därefter väckt upp djuret 
medelst slungade stenar, bemödade sig detta att komma 
undan, men lämnade därvid sin hud i sticket samt om- 
kom (af blodförlusten) eller uppkastades döende på hafs- 
stranden. Längre fram i tiden (1517) finner man hos 
den polske historieskrifvaren och geografen Matthias af 
MiECHOw ^ följande fabel rörande hvalrossen : " Ex oceano 
septentrionis quidam pisces idiomate Moskovitarum morss 
nuncupati in summitatem montis mari adjacentis scandunt ; 
et dentem fricando se in adscendendo appendunt ; de cul- 
mineque montis deorsum in partem alteram prolabuntur 
et cadunt." Och han tillägger: "quos luhri et ceteri in- 
colsB septentrionis capiunt; dentesque eorum qui ponderos- 
issimse sunt gravitatis in Moskoviam mittunt et post ad 



^ Vegas färd kring Asien och Europa, I, s. 151. 

^ Detta namn på hvalrossen finnes numera icke i Norge, men är 
vanligt på Island och i något förvriden form äfven på Färöarne. Jmfr 
BuGGE i Arkiv f. Nord. filologi, I, Chra, 1883, s. 5. 

^ I Gryn^us, Novus Orbis etc, s. 467; ungefär detsamma sägas 
8. 485. 



275 

Turcos et Tartaros. De quibus manubria et tenacula en- 
sium, framearum et cultellorum faciunt, ut impetuosiores 
ictus gravitate adjuvante impellant." Från Albertus Mag- 
nus och Matthias af Miechow har Olaus Magnus fått större 
delen af sina fabelaktiga uppgifter om hvalrossen och hval- 
rossfångsten^y ehuru han, förmodligen på grund af munt- 
liga upplysningar, lokaliserat densamma till norska Fin- 
marken. A sin karta har han nämligen invid Yardahus 
uppritat ett stort djur ("rosmarus piscis^), uppkrupet i 
strandklipporna, hvilket djur han skildrar på följande 
sätt^: "Norvagicum littus versus loca ad Septentrionem 
magis vergentia, maximes ac grandes pisces elephantis 
magnitudine habet, qui morsi seu rosmari vocantur^, for- 
sitan ab asperitate mordendi sic appellati, quia si quem 
hominem in maris littore viderint, apprehendereque po- 
terint, in eum celerrime insiliunt ac dente lacerant et in 
momento interimunt" ^. Därefter återger Olaus den hos 
Matthias af Miechow förekommande legenden^: "Den- 
tibus sese ad rupium cacumina usque tanquam per scalas 
elevant,.ut rorulento dulcis aqusö gramine vescantur, se- 
seque volutando mari vicissim exponant, nisi interea somno 
profundissimo oppressi, pendendo in rupibus dormierunt". 



^ Olaus uppger äfven (Hist. XXI, C. 28) Paulus Jovius som sin 
sagesman i denna sak, men hos nämnde författare förekomma inga upp- 
gifter om hvalrossen. Efter Olaus Magnus' tid finner man däremot på 
Antonius Wieds karta öfver Ryssland 1555 öster om Onegabukten i Hvita 
hafvet följande från Matthias af Miechow (och Olaus Magnus?) härstam- 
mande legend: "Mors belua marina dentibus suspensa gressum per ältas 
rupes promovet in verticem usque, unde citius se demittit per subjectos 
campos grassatura.** Herbebstein förlade djurets vistelseort längre åt 
öster vid Petschoramynningen. Jmfr H. Mjchow, anf. arb., s. 35 — 36. 

^ Jmfr Opera breve. 

3 Hist. XXI, C. 28. 

* Hvalrossen kallas i Nordlands och Trondhjems amt "rossmål" 
och "rossmal", samt i Bergens stift, där han dock är föga känd, "ross- 
mår" (af "rosmi" = röd), hvilket namn under formen rosmarns upptagits 
af Olaus Magnus. Från denne åtor är djurets vetenskapliga namn (Tri- 
checus Bosmarus) hämtadt. Jmfr Bugge, anf. st., s. 4 o. följ. "Morsa" 
är hvalrossens ryska namn, jmfr MicHOW, anf. arb., s. 35. 



276 

Med dessa senare ord är Olaus redan inne på de upp- 
gifter, som förekomma hos Albertus Magnus, hvars of van 
anförda fabel om hvalrossfångsten återfinnes i följande 
upplysning : " quoniam tunc (in somno Rosmari) piscatores 
appropinquantes quantocyus poterunt, pellem a lardo se- 
cundum caudam solvunt et in hoc, quod solutum est, funes 
fortissimos mittunt, eosque in scabrosis rupibus, vel pro- 
pinquis arboribus firmant: saxis deinde funda ad caput, 
ut excitetur, proiectis, eum descendere, cogunt, maiori 
parte pellis funibus firmatse spoliatum: unde debilitatus 
exanguis, ac semivivus redditur in opimam praidam** ^ 
I sin historia ^ har Olaus af bildat denna egendomliga hval- 
rossfångst, där fiskare i en båt äro sysselsatta med att 
genom rep, infästadt i djurets rygg, draga ned detsamma 
från klipporna. Till beskrifningen af detta fångstsätt 
fogar Olaus den uppgiften, att hvalrossens betar stodo 
högt i pris hos Scyther, Moscher, Ruthener och Tartarer 
(liksom elfenbenet hos Inderna) på grund af sin hårdhet, 
hvithet obh tyngd ^. 

Inbyggarne vid Norges västkust ägnade sig utom åt 
fiske, hval- och hvalrossfångst äfven åt saltkokning, som 
ingalunda var ett obetydligt näringsyrke, alldenstund så 
mycket salt producerades, att det med vinst kunde säljas 
till utlandet *. Vid saltberedningen urhålkades långa gran- 
dier tallträd, hvilka sammanbundos med rep och sänktes 
i hafvet, sedan man på öfre sidan af stockarne gjort en 
öppning för att saltvattnet skulle intränga i de ihåliga 



1 Hist. XXI, C. 28. 2 j^nf. 8t. 

' Olaus tillägger här (Hist. ibid.) efter Matthias af Miechow : "qua 
de causa etiam framearum manubriis artificum excellenti industria acce- 
dente adaptantur;" samt (Hist. XXI, C. 29) delvis efter Albertus Magnus : 
"pellis sive corium huius animalis, ut nigrum et fortissimum est, ita bono 
pretio eruptum ad maxima levanda per trochleas, combinandaque pondera 
reservatur, praecipue pro campanis altarum turrium: imo et huius pellia. 
fortitudine gravissimsB campanöB ad lignum, in quo vertuntur, ac machinier 
bellicie colligantur.** 

^ Hist. XIII, C. 43. 



277 



trädstammarne. Från dessa leddes därefter saltet genom 
rör och kanaler upp i saltpannorna ^ 



X. 

Sveriges topografi. 

Ehuru man icke med fog torde kunna uppställa nå- 
^on etnografisk skilnad mellan folknamnen "Svear" och 
** Götar", och förgäfves letar i litteraturen efter någon 
bestämd gräns i detta hänseende mellan de gamla geo- 
grafiska benämningarne Svealand och Götaland, är dock 
-alldeles visst, att Svear och Götar såsom namn på uti 
Skandinavien boende folkstammar möta oss i de skrifter, 
iivaruti man är van att finna de äldsta geografiska och 
inistoriska uppgifter rörande Norden. Att dessa namn 
ommo att spela en så betydande roll torde man väl 
armast få tillskrifva den omständigheten, att Svear och 
^ötar såväl numerärt som politiskt varit de mast fram- 
"^rädande delarne af den etnografiska enhet, som utgjorde 
Sveriges befolkning. I likhet med Fahlbeck ^ torde man 
sålunda i benämningarne Svear och Götar icke böra se 
iivänne olika eller särskilda stammar i egentlig mening, 
utan endast tvänne folknamn (bland de många andra, 
som funnits på Skandinaviska halfön), hvilka af en eller 
annan orsak gjort sig särskildt uppmärksammade och blif- 
vit dominerande i förhållande till de öfriga. Därmed är 
ingalunda sagdt, att de voro fullkomligt jämstälda ; histo- 



* Hiat. ibid.: "Norvegiani littus Occani inhabitantes, sal decocturi, 
findnnt cavantque longissimas pinns vol abietes, restibus fortissimis, qnasi 
circulis eas iterum immero sufficienti resarcientes, foraminibus in arborum 
extremitatibus, ut salsior aqua ingrediatur, relictis immergunt etc." 

^ Den s. k. striden mellan Svear och Götar. Historisk Tidskrift, 
1884, 8. 105 o. ff. 



278 

riskt sedt var det endast Svearne, hvilka framträdde så- 
som det politiskt härskande folket, hvarför de också gif- 
vit sitt namn åt hela riket ("Sverike" ; "Sviaveldi** hos 
Isländarne)^ Därför talar äfven Tacitus (omkr. 100 
e. Kr.) endast om Svionernas samhällen (Svionum ci- 
vitates); men redan Ptolemieus (i andra årh. e. Kr.) näm- 
ner bland sina sju å ön Skandia befintliga folkstammar 
Foorai (Guta3 el. Gautse), d. v. s. Götar. Procopius (i 
6: te årh.) nämner FaoToi (Gauti) såsom det folk, hos hvil- 
ket de till Norden återvändande Herulerna fingo bonings- 
platser, och Jordanes (6:te årh.), som berättar, att Goterna 
utvandrat från Skandinavien, talar om de skandinaviska 
"Gautigoth". I Ottars och Ulfstens reseberättelser (i 
Kon. Alfreds öfversättning af Orosius) omtalas "Sweoni* 
såsom namn på allt Sveriges folk; men redan Adam af 
Bremen framhåller upprepade gånger de båda folken 
''Sueones" och "Gothi", ehuru han likväl använder Sue- 
onia eller Suedia såsom bestämning på riket i sin helhet. 
Likaledes talar Saxo Grammaticus på en mängd olika 
ställen i sin historia om Suecia, Suetia eller Sueonia samt 
"Gothia" eller "Gothicum regnum", ehuru äfven han åt 
hela riket ger benämningen Suecia^. 

Ursprunget till den uppfattning, som sedermera 
gjorde sig gällande, och enligt hvilken Sverige skulle ha 
uppkommit af tvänne särskilda med hvarandra jämbör- 
diga riken, Svea och Göta, söker Fahlbeck ^ i den sven- 
ska konungatiteln "rex Sueorum et Gothorum", som 
först några gånger tillägges kon. Karl Sverkersson, se- 



^ Jmfr Rudolf Tengberq, Om den äldsta territoriala indelningen 
och förvaltningen i Sverige, Stockholm 1875, s. 8 o. följ. Namnet Svear 
eller Sviar sammanställes af A. Erdmann, tjber die Heimat und den 
Namen der Ängeln, Upsala 1890 — 91, s. 97, med det germanska folk- 
namnet 8vé-bi och härledes af stammen swo-, swo-jon =: "egen", det egna 
folket eller folkförbundet, alltså det lat. "sui". 

^ "Svecia vero Daniam ab occasu Norvagiamque respiciens, a me- 
ridie et multa orientis parte vicino praBteritur oceano." PrsBfat., s. 19. 

' Anf, st., s. 152. 



279 

dan konungarne Knut Eriksson och Johan Sverkersson \ 
Eljest begagnades endast titeln *'rex Sueorum" intill 
Magnus Ladulås, från hvilkens tid båda folkens namn 
regelbundet förekomma i konungatiteln. Och anledningen 
härtill återigen vill samme författare finna uti en utländsk 
återvärkan ^ af den sammanställning af tJötar och Goter ^, 
hvilken (med utgångspunkt från Jordanes) * allmänt åter- 
finnes hos denna tids författare och som naturligtvis för- 
anledde, att de svenske konungarne med begärlighet om- 
fattade tillfället att äfven kalla sig "rex Gothorum*. 

Härmed må emellertid förhålla sig huru som hälst, 
säkert är likväl, att teorien om de båda rikena Svea 
och Göta går igenom hela vår medeltid. Den framhålles 
i kon. Kristoffers landslag (1442), där det heter, att 
•Sverige af heden värld är sammankommet af Svea och 
Cröta" ; och Ericus Olai (f 1486), hvilken skref vår äldsta 
rikshistoria, Chronica Gothorum, nämner, som bekant, att 
somlige tyda namnet Sverige såsom "Zwerijke, hoc est 
duo regna" ^. Inom den geografiska litteraturen har denna 



1 Se Svenskt diplomatarium N:o 41, 49, 50, 51, 63, 65, 66, 160. 
Jmfr Tengberg, anf. arb., s. 8, not 5. 

^ Faulbeck, anf. st., s. 152, framhåller, att tillägget "et Gothorum'* 
till **rex Sueorum'* först förekommer uti påfvehref till kon. Karl Sver- 
kersaon, och att den förste konung, som i eget namn utfärdat ett brof 
med titeln "rcx Gothorum", är Enut Eriksson. 

^ Sp&r häraf förekomma redan hos Adam af Bremen, I, 28, IV, 20. 
Scholierna 118 och 129 omnämna äfven (efter Jordanes) Goternas iden- 
titet med de af Horatius och Yirgilius omtalade Goterna. Jmfr Siegm. 
GOntuer, Adam von Bremen (Sitzungsber. der königl. böhm. Gesellsch. 
der Wissenschaft, II), Prag, 1894, s. 35, not. 3. 

** Jordanes' uppgift, att Goterna utvandrat från Skandinavien (när- 
mast från ostkusten) till trakterna omkring Weichsels mynning, torde väl 
numera knappast af någon bestridas, jmfr bl. a. B. Mucu, Die Sudmark 
der Germanen, Beiträge zur Gesch. der deutsch. Sprache u. Litt. her- 
ausgegeb. v. E. Siewers, Bd XVII, H. 1, s. 179. A. Erdmann, Om folk- 
namnet Götar och Götar, Antiqvarisk Tidskrift. II, n:o 4, 1891, anser 
båda dessa ord komma af samma ordstam och betyda "de djärfve, mo- 
dige" (anf. st., s. 34). Penka, Heimath der Germanen, Wien 1894, 

^ Jmfr Tengberg, anf. arb., s. 8. 



280 

dualism visserligen ännu icke fullt framträdt hos Claudius 
Olavus (o. 1427), som i sin chorografi i stället säger: 
"Suecia quse olim Gothia est dicta" \ men på Zamoiski- 
kartan ha benämningarne "S ve tia" och "Gottia" dock 
sammanblandats på ett ganska förvirradt sätt. Landet 
omkring den stora insjö, som skall representera Vettern, 
bär namnet "Gottia meridionalis" ; norr om Venern lyder 
namnbeteckningen " Svetia que et Gottia occidentalis (ap- 
pellatur)", och öster om ordet "finlanth" på andra sidan 
"mare gotticum" läses namnet "Gottia orientalis". Uppen- 
barligen har den danska kartografen mött bägge namnen, 
Svetia och Gottia, såsom betecknande hela riket, och sökt 
lösa detta svåra problem på ofvan anförda sätt. Hans 
föredöme följdes naturligtvis äfven på kartan öfver Nor- 
den i Ulmer-upplagorna af Ptolemseus 1482 och 1486 samt 
af Johannes Schoner (Luculentissima quedam terre totius 
descriptio, Niirnb. 1515), som utom Nofvegia och Dacia 
uppräknar Gottia (meridionalis) och Suetia (que et Gottia 
occidentalis dicitur)^; här har sålunda "Gottia orientalis" 
försvunnit. I titeln på Johannes Magnus* geografiska in- 
ledning till sin historia " Situs ScandisB, in qua est Gothiae 
et SuetiöB sive Sueoniae descriptio" ligger redan en af- 
gjord anslutning till den dualistiska uppfattningen af Sve- 
riges ursprungliga beståndsdelar, och längre fram i denna 
beskrifning säger Johannes Magnus klart och tydligt: 
"Continet hsec amplissima insula (se. Scandinavia) tria 
maxima regna, Gothiam, Sueoniam sive Svetiam, et Nor- 
uegiam, quas in plures regiones sive principatus dividuntur" . 
Namnet Gothia gifver han åt hela södra delen af Skan- 
dinaviska halfön (äfven innefattande de skånska provin- 
serna) mellan Kattegat i väster samt Östersjön i öster 
och söder ("Gothia Åustraliora tenent, quse a meridie, 
ortique et occasu Gothico sinu alluitur"). Orsaken där- 
till, att de båda rikena Svetia och Gothia nu bildade en 
enda stat, anger han på följande sätt: "Hsec quoque 



^ Ymer, 1891, s. 29. ^ j^f^. ymer, 1889, s. 138. 



281 

Gothia cum a principio medium locum inter duas potentes, 
et nunquam satis concordes gentes, videlicet Sueones et 
Danos, sortita fnisset, ne hostibus obsessa utrunque latus 
tueri continenter cogeretur, perpetuam societatem cum 
Sueonibus, sive quod potentia et opibus pr^estarent, sive 
quod eorura mores mitiores essent, inire curavi^. Et ita 
a regnorum initio Gothi et Sueci quasi in unam Rem- 
publicam coaluerunt. ** Därmed hade teorin om svenska 
datens uppkomst ur tvänne förut åtskilda riken fått en 
skenbart tillfredsställande geografisk förklaring, ehuru en 
ursprunglig tillvaro af dessa riken i allmänhet ansågs så- 
som ett faktum, hvilket icke närmare behöfde utredas. 

Efter Johannes Magnus* föredöme nämner Jacob 
Ziegler i sitt geografiska arbete Schondia (1532), utom 
Laponia och ^^othnia, trenne riken på den Skandinaviska 
halfön, nämligen Nordvegia, Svecia och Gothia. Detta 
sistnämnda land låter han likaledes i söder och öster 
begränsas af hafvet, och innefattar därunder således äf- 
ven Skåne, Halland och Blekinge. I afseende på Goter- 
frågan yttrar sig Ziegler på följande sätt: "För så vidt 
jag kunnat förnimma, har ingen af de gamle omtalat, 
vid hvilken tid Götarne (Gothi) sände sina afkomlingar 
(sobolem) ut att söka nya bostäder, och när de intogo 
den Meotiska sjöns och Asiens stränder. De voro emel- 
lertid kända från den tid, då Romarne utbredde sitt välde 
öfver Illyrien till Donau, och allt sedan diktatorn Caesars 
och Octavianus Augustus' dagar hafva de blifvit mycket 
berömda (inclaruerunt) genom stora krigsbedrifter i när- 
heten af Donau. Likväl har man nästan intill nuvarande 
tid varit okunnig om, hvad Gothia var, hvarest det var 
beläget och hvarifrån (dessa) Gothi hade sin upprinnelse." ^ 
I likhet med sina föregångare ansåg Ziegler, att han fun- 
nit svaret härpå : det kunde icke vara annat än det 
Gothia, som fans på Skandinaviska halfön. 

Olaus Magnus bildar från denna medeltida uppfatt- 
ning om Sveriges tudelning ingalunda något undantag. 

1 Geogr. Sekt. Tidskr, 1878, I, 2, s. 47. 



282 

Han uppger uttryckligen ^ : ** Tres regiones in Septentrione 
sunt, continua terra coniunctfe Gothia, Suetia, Norvegia^, 
och talar aldrig om Sveriges invånare i allmänhet utan 
att säga ^^ Sueci (s. Sueones) ac Gothi^, liksom på nästan 
hvarannan sida i hans historia förekommer sammanställ- 
ningen ^\Suetia et Gothia^ ^; dock heter det i fråga om 
landets hufvudstad ^^Suetice regia Holrnia^ ^. A Carta 
marina lyda benämningarne ^^Gothia regnum Goihorum" 
och "Svecia sive Sveonia regnum*^ ^, hvilkas karaktär af 
att fortfarande utgöra "riken" (regna) framgår däraf, att 
det eljest om mera betydande landskap eller provinser 
begagnade uttrycket "olim regnum"^ här uteslutits. Till 
Gothia räknade Olaus, i likhet med brodern Johannes och 
Ziegler, äfvén Schoningia (Skåne) ^ och de öfriga skånska 
provinserna samt ansåg äfvenledes, att detta land var, 
som han uttrycker sig, "prima Gothorum patria" ^ Då 
Olaus talar om å ena sidan "Sueci Meridionales et Gothi" ^, 
och å andra sidan " Septentrionales Gothi et Sueci" ^, 
innebär detta säkerligen ingen identifiering af dem båda, 
utan betecknar endast och allenast inbyggarne i norra 
Gothia och södra Svecia, eller — som man nu är van 
att säga — i mellersta Sverige. 

Gothia indelade Olaus Magnus i trenne delar, Occi- 
dentalis eller Vestrogothia, Orientalis eller Ostrogothia samt 
Meridionalis Gothia ^^. Denna senare benämning, som man 
på svenska lämpligast skulle kunna öfversätta med "So- 

» Hist. IX, o. 34. 

2 Jmfr Hist. I, 29; III, 7, 8; VII, 22; XI, 1, 3, 24, 31, 33, 38; 
XIII, 13, m.'fl. st. 

3 Hist. VII, 16. 

* Jmfr Hist., Elenchus Regnorum, provinciarum etc, s. 813: 
"Gothia regnum fortissimum, Svetia regnum latissimum**. 

^ Så är fallet med Biarmia, Finlandia, Finmarchia, Scricfinnia, Anger- 
mannia, Jompthia, Helsingia, Vermelandia, Vestrogothia, (Oroades), Samo- 
gethia, om hvilka alla det heter: olim regnum. Hist. ibid. 

6 Jmfr Hist. XX, C. 28. 

^ Jmfr kartans index hos Brenner, Die ächte Karta des Olaus 
Magnus, s. 13. 

8 Hist. XV, C. 8. » Hist. XV, C. 23. »<> Jmfr Hist. IX, C. 23. 



283 

dergötland^ , förekommer äfven hos brodern Johannes, 
som yttrar: *Smalandia3 . . . quas nonnulli Meridianam 
Gothiam appellant" ; men namnet torde i ofri gt knappast 
återfinnas inom den topografiska litteraturen vare sig i 
äldre eller nyare tider. Olaus använder det likväl på 
flera ställen i sin historia, af hvilka ställen framgår, att 
han till " Meridionalis Gothia" räknade såväl det nuva- 
rande sydligaste Sverige, d. v. s. Schoningia\ som hela 
Småland ^ (äfven nuvarande Kalmar län) '^ jämte ön Öland * ; 
Olaus talar äfven om "Sydgötarne" (Meridionales Gothi)^, 
d. v. s. inbyggarne i Gothia Meridionalis. Uti den i 
slutet af Historia de gentibus lämnade förteckningen öf- 
ver riken och provinser (Elenchus Regnorum, provinciarum 
etc.)^ förekommer visserligen endast benämningen Smaa- 
landia, men då i Opera breve säges, »att Gothia delas i 
Ostrogothia, Vestrogothia, Smaalandia och andra pro- 
vinser, torde med sistnämnda uttryck just menas, hvad 
Olaus på ofvan antydda ställen kallar Gothia Meridionalis. 
A Carta marina läses namnet Smalandia nordväst 
om den insjö, som representerar Bolmen, men det har 
icke på något sätt angifvits, hvilken omfattning denna 
benämning var afsedd att äga. Att döma af namnets 
plats i västliga hörnet af nuvarande Småland borde det 
närmast motsvara de gamla s. k. Smålanden, eller Fin- 
vid^ — ehuru likväl detta namn (Finvidya) förekommer 
på kartan, men oriktigt blifvit placeradt öster om Värend 
invid Kalmarsund^ — samt Njudung^. För detta an- 

1 Hiat. XX, c. 28. ^ 3^3^. II, O. 1. 

3 Hist. IX, C. 10, 21, X, C. 8, XI, C. 34. 

* Hist. XIII, O. 45: "Insula est meridionalis Gothi», Oelandia 
appellata**. 

5 Hist. IX, C. 10; XIII, C. 25. « Hist., s. 813. 

^ Inbyggarne i Finvid eller Finveden omtalas redan af Adam af 
Bremen (IV, 24) under namn af Finuedi (Finvedi): landet själft kallas 
af Saxo Finnia, Hist. Dan. ed. P. E. Muller, I, 2, s. 699. Samma be- 
nämning har Olaus Magnus, Hist. VII, O. 21, "Finnia, nunc Finvidia", 

8 I Hist. VII, C. 22, talar Olaus likväl om " Finvid i'' i sammanhang 
med "Nica amnis", d. v. s. Nissan. 

^ Den gamla kollektiva och ursprungligen endast geografiska be* 



284 

tagande tala de här angifna häradsnamnen. Invid grän- 
sen till Västergötland läses nämligen Vesbo (Westbo 
hserad), Osbo (Östbo haerad) och Sunnerho (Sunderbo eller 
Sönderbo h.) i Finvid, samt i sydost Vestra herad i Nju- 
dung. Endast tvänne sockennamn äro här utsatta, näm- 
ligen Vigelstada, som förmodligen skall vara Wiwelstadha, 
nu Willstad i Westbo härad \ samt Vernamo (äfven gam- 
malt tingsställe) i Östbo härad. Dessutom omnämnes 
Cistercienserklostret Novauallis eller Nydalense mona- 
steriwn^ (Nydal eller Nydala) i Njudung. 

I landskapet Verendia'^ namnes staden Vexio. 

Norrut invid "lacus Vether" låg lonacopia (Jön- 
köping) och söder därom Vidbo hmrad. Om lonacopia 
heter det*: **Oppidum magnificis Regum comitiis me- 
morabile in omnj aevo secuturo". Såsom belägen midt 
uti (in umbilico) sjön Vettern omnämnes den aflånga, 
fagra ön Visingxoe^ eller insula Visingiana^, som var in- 
delad i tvänne kyrksocknar, (duas tenentem Ecclesias 
parochiales) ^, och om hvilken det i öfrigt heter: "valde 
insignis reputatur, ob amoenam et securam stationem 
Regnum qui et in ea mortui sunt ac tumulati** ^. Olaus 



nämningen "Smålanden" torde från börjen icke ha omfattat Värend utan 
endast Finvid och Njurung jämte de däromkring belägna mindre "landen", 
enligt Tengberg, anf. arb., a. 17, not 38, s. 18. Härmed synes äfven 
Olaus Magnus' uppfattning i viss mån öfverensstämma. 

^ Jmfr Styfpe, Skandinavien under medeltiden (1867), s. 147. 

2 Jmfr Hist. VIII, C. 40. 

^ Jmfr Hist. II, C. 21. Ziegler, Schondia, har båda namnen 
"Verendia" (australior Smalandia) och "Vexio". 

* Hist. II, C. 19. 

^ Hist. III, O. 20 å Oarta marina är ön dock riktigt förlagd i södra 
delen af sjön. 

6 Hist. XVI, O. 49. 

^ Hist. III, O. 20. Dessa båda socknar voro Oumblaby (1326) och 
Ströja (1326), den förra omfattande den södra, den senare den norra 
delen af ön, so Styffe, anf. arb., s. 162 o. följ. Numera utgör ön en- 
dast en enda socken, Visingsö sock. 

^ Under Sverkerska och Erikska ätterna hade Visingsö länge varit 



285 

ansåg Vettern höra till Östergötland (apud Ostrogothos 
lacus est . . . Vether dictus)^; men då Visingsö af gam- 
malt räknades till Småland — ön hörde till Wist eller 
Vist-haerad vid sydöstra stranden af Vettern ^ — har den- 
samma omnämnts i detta sammanhang^. 



konuDgarnes vanliga vistelseort, och följande regenter ha här af lidit: 
Karl Sverkersson (f 1167), Erik Knutsson (t 1216), Johan Sverkersson 
(t 1222) samt Erik Eriksson (f 1250). Äfven kon. Magnus Ladulås hade 
vanligen sitt konungasät-e p& Visingsö (Näsby slott, äfven kalladt kon. 
Magnus Ladulås' slott, se Tuneld, Sveriges Geografi, III, Sthm 1832, 
8. 911) och slutade här sina dagar (1290). Äfven kon. Birger uppehöll 
sig där kort före sin afsättning. Sedermera omtalas ön sällan. Se Stypfe, 
anf. arb., s. 163. Att konungar blifvit begrafda (tumulati) p& ön, är där- 
emot ett misstag af Olaus Magnus; Karl Sverkersson och Johan Sver- 
kersson äro begrafda i Alvastra, Erik Enutsson i Värnhem o. s. v. 

1 Hist. in, C. 20. 

* Jmfr Styffe, anf. arb., s. 162. 

' Om Visingsö berättar Olaus Magnus i öfrigt följande legend 
(Hist. III, C. 20): "sub quarum (se. parochialum) altera specns cauer- 
Doso, longoque introitu, et exitu immensae profunditatis reperitur: quam 
specum nen nisi vanse ostentationis, et curiositatis bominee lateniis ac- 
censis, filisque glomeratis repeteudi regressus, provisi descendunt: ea 
potissimum causa, ut quendam magnum Oilebertum nomine, arte ma- 
gica (unde calamitas eius orta est) a vetustissimo tempore per proprium 
prseceptorem Catillum, cui insultare praesumpserat, superatum atque li- 
gatum, eo sciiicet modo, ut exiguo fuste certe characteribus Gothicin, 
seu Buthenicis sculpto, atque a prsceptare profecto, et manibus apprc- 
heoso ipse Gilbertus immobilis maneret, et obstrictus, nec dentibus ad 
soluendum adhibitis (quasi tenaciori bitumine astrictis) nec pedibus do- 
loso praeceptoris consilio admotis, dissolui posset. Cuius spectaculi causa 
visendi, etsi plures temerarii spiritus iospectores vehemeoti admiratione 
accurere soleant, tamen non propius, ob fsiorem cavemsB, et ooxios va- 
pores, aggredi pnesnmnnt, ne spiritu obstructo, clausoqne stomacho snf- 
focentur. Arcentur etiam appositis aggeribos, et repaguli» incolamm, 
ne proprii periculi contemptores velut insanientes (nunquam egressorij 
ingrediantur." Glans jämför denna håla med bl. a. labyrinten pi Kreta, 
Angående ifrågavarande håla eller grotta på Visingsö jttrar Tuxeld, aot 
arb., TU, s. 913 : **Gilbert0 eller Gilbertels hål är en lång och märkvärdig 
underjordisk gång eller grotta i eo brant bergvägg vid öns sydöstra kost. 
Denna grotta har tvänne ingångar och skall enligt traditionen vara ut- 
huggen af jätten Gilbertel eller Gilbert, som troligen lärt trollkonsten 
af den i folkaagoma beryktade Kettil Bnnske,* 



286 

Vid gränsen af Östergötland har Olaus riktigt för- 
lagt landet Tiustia (Tiust eller Tjust) och vid kusten sta- 
den Vestervik samt därintill i norr slottet Stekaholm. 
Söderut vid Kalmarsund följe.r Ydra^. Söder om Kalmar 
har Carta marina (liksom Wagenaers sjökort) oriktigt 
Tuna len, som ligger norr om nämnda stad i Sigwidhe 
(nu Sewede) härad, hvilket sträcker sig från Östersjön till 
öfre loppet af Ståneån^. 

Möre, den sydöstligaste delen af det gamla "Kal- 
marna föghati^, sträckande sig från riksgränsen i söder 
(Brömsebäck) till smalaste delen af Kalmarsund i norr, 
omnämnes troligen redan i Ulfstens reseberättelse under 
namnet **Meore" och kallas af Saxo (lib. VIII) Moringia, 
hvilket namn sedermera återfinnes hos Johannes Magnus 
och Ziegler. Af Olaus Magnus benämnes landet äfven- 
ledes på ett ställe^ Moringia, men å Cart. mar. har det 
fått namnet Moravia. Här låg invid sundet staden Cal- 
mar^j Calmer^ eller oppidum Calmarnense^. 

Namnet Calmer deriverar Olaus Magnus på följande 
sätt^: ** Oppidum a navigantibus e Germania in Septen- 
trionem Calmer dictum, eo quod longo tractu maris fri- 
gidius mare, cailumque reperiunt, quam in eorum Ger- 
manica terra, unde navigarunt. ** ^ Med staden drefs en 



* Tjust jämte Ydre (och Kind) bildade under unionstiden det s. k. 
Stäkeholms län. Förut hade Tjust lydt under fogden på Kalmar slott. 
Jmfr Styffe, anf. arb., s. 174. Johannes Magnus (Situs Scandia) C. 3) 
nämner "Tiusthia", Ziegler (anf. st., s. 52 — 53 "Tuischia" samt (s. 48— 
49) "Vuesteruich" och "Stegholm". 

2 Det 8. k. "Tuna län" omfattade äfven en del af nämnda härad, 
och omtalas under detta namn redan år 1435. Jmfr Styffe, s. 173. 

* Elenchus Regn. Hist. s. 813. 

^ Carta marina. ^ Hist. IX, C. 21. 

6 Hist. IX, C. 10. Jmfr Hist. XI, C. 34. Hos Ziegler (anf. st« 
s. 48 — 49) lyder benämningen "Calmaria urbs"; hos Clavus (Ymer 1891- 
s. 29) Kalmaru civitas", Zam,-kart. ^- "Calmaru", Ulmer-k. :: "Calmut * 
(ibid.). Under senare medeltid vanl. Kalmarne, enl. Styffe, s. 166. 

^ Hist. IX, C. 21. 

* FiCKLER öfversätter också enligt denna förklaring stadens nam. 
med "Kaltmer", Olaj Magnj Histor. der Mitnächt. Länd., Bok 9, kap. *: 



287 

liflig och vinstgifvande skeppsfart från Hispania, Gallia, 
Anglia och Hollandia. Såväl genom sitt läge invid 
själfva hafsstranden (situ nempe super littus maris po- 
sita) som genom, sin ålder var staden den förnämsta i 
Gothia Meridionalis, berömd på grund af där hållna, fler- 
faldiga furstemöten samt på grund af där utkämpade 
strider, i synnerhet med tyskar och danskar. Olaus om- 
nämner äfven slottet (d. v. s. Kalmara hus). 

Genom ett smalt hafssund skild från fastlandet (bre- 
vissimo maris interiectu) låg ön Elandia eller Oelandia^, 
som af Olaus äfvenledes räknades till Gothia Meridiona- 
lis eller "Södergötland** ^. Ons konfiguration är ganska 
riktigt återgifven, dess längd uppskattades till omkr. 17 
ty. mil (d. v. s. 125,8 km.), eller två dagsresor^, dess 
bredd i allmänhet till 3 ty. mil (22,2 km.), hvilka mått- 
uppgifter komma värkligheten tämligen nära *. Om Öland 
yttrar Olaus: **omnium insularum pulcherimma, multis 
enim bonis adeo referta est, quod spatii brevitatem soli 
fertilitas recompenset. " Öns gynsamma klimat (aeris 
salubritas) och bördiga jordmån åstadkommo förträffliga 
ängar och betesmarker, hvarför boskapsskötseln omtalas 
såsom hufvudnäring och Ölands smör och mjölk prisas 
för sin goda smak ^. Öland ägde äfven, som förut nämndt, 
hela hjordar af de bekanta små Ölandshästarne; i öfrigt 
hade ön öfverflöd på säd, boskap, smör och fisk, hvilka 
varor alla exporterades till andra trakter och till utlan- 
det (ultra mare). 

Vidare omtalar Olaus, att ön fordom ägt en mängd 
befästningar eller borgar (arces), hvilka såväl genom na- 
turens hjälp som genom befästningskonst blifvit upp- 



^ Hist. II, C. 23. Jmfr Johannes Magnus (Situs Scandise) : "Adia- 
cetque littoribus MoringisB, parvo maris sinu interiecto, insula quaedam 
Elandia." Samma namn, Elandia, har Ziegler (anf. st., s. 52 — 53). 

2 Hist. XIII, C. 45. 3 Hiat n^ c. 23, jmfr Carta marina. 

* Värkliga längden uppgår till ungef. 135 km.; öns bredaste ställe 
är omkr. 15 km. 

^ Jmfr Hist. II, 23 och XIII, c. 45. 



288 

byggda på de till skydd och försvar lämpligaste plat- 
serna. Af dessa borgar hade några blifvit ändrade och 
ordnade till kyrkor, och tjänade nu på en gång till skydd 
för både landet och religionen. 

Angående denna uppgift torde det vara lämpligt att 
erinra om ett par fakta, som visa, att Olaus noga känt 
till de sakförhållanden han omnämner. På Oland finnas 
nämligen bevarade en mängd fasta fornlämningar, som 
(under hednatiden) utgjort ett slags befästade byar eller 
borgar med en samling af hus inom ringmurarne, hvilka 
senare ofta hafva en höjd af 8 — 10 aln. och lika tjock- 
lek. Styfee framhåller äfven\ att Oland måhända mer 
än någon annan provins genom sitt läge varit utsatt för 
besök af fiender, särdeles så länge sjöröfvarnästen fun- 
nes vid Östersjöns kuster. Detta hade äfven visat sig 
just i afseende på kyrkornas byggnadssätt, ty flere af 
dessa, som alla voro af sten, hade uppförts med tanke 
på behofvet af säkra tillflyktsorter, med torn i båda 
ändar, så att de i nödfall kunde tjäna som försvarsvärk. 

Af alla dessa nyss omnämnda borgar stod — säger 
Olaus Magnus — endast en kvar; det var den högsta 
och starkaste, nämligen Borcholm^. Det låg så högt, att 
det användes som sjömärke ute på hafvet af dem, som 
mest beforo dessa trakter, Angli, Scoti, Selandi och Hol- 
landi. En annan ort, som Olaus angifver, är Bode i 
nordligaste delen af ön, d. v. s. Bödha (socken) i Åkerbo 
härad, hvarest troligen äfven i äldre tider funnits en af 
sjöfarande anlitad hamn. På östra sidan af ön funnos 
dessutom enligt Olaus flera förträffliga hamnar, hvilka 
tjänade som skyddsplatser för det öppna hafvet. Nära 
intill norra stranden fans äfven en hög klippa (möns 
excelsus), som af sjömännen kallades Jungfrun "vitandi 
infelicis ominis et marinae tempestatis gratia; atque in 
eius portu manentes certis munusculis puellis däri solitis, 
utpote chirothecis, sericeis zonis, et similibus, eas tan- 

^ ÖTYFFE, aiif. arb., s. 200. 

^ Hiät. II, C. 23 ; å Garta mariua läses Borkholm. 



289 

quam amico munere placant^. Om denna ganska farliga 
klippa, som i värkligheten är belägen i Kalmarsund ungef. 
1 mil från land väster om Horns kungsgård och bland 
sjömän är i dåligt rykte till följd af där försiggångna 
talrika skeppsbrott \ anför Olaus Magnus i anslutning 
till föregående yttrande tvänne legender. Den ena ly- 
der: "Nec ingratum montis numen sentire videntur, prout 
aliquando factum meminit antiquitas, voce lapsa iussum 
fuisse donantem mutare portum, ne periclitaretur : et ita 
faciendo salvus factus est, ubi alii sunt periclitati"; den 
andra: "In eo monte certis anni temporibus dicitur esse 
conuentus Aquilonarium maleficarum, ut examinent pra^sti- 
gia sua. Tardius ministerio dsemonum accedens, dira affi- 
citur correptione.* ^ 

Beträffande Olands fysiska geografi anför Olaus, att 
nästan rundt kring hela ön gick invid stranden en 20 till 
30 fot hög vall af kalksten, eller, som han uttrycker 
sig : * Hsec insula fere tota ambitur marmoreis saxis sur- 
sum deorsumque penes littora 20 vel 30 pedum altitudine, 
qausi artificum manu ex industria coUocatis." Härmed 
torde utan tvifvel ha åsyftats de båda af klippbildningar 
och sandåsar bestående landhöjningar, som utgöra Olands 
såväl västra som östra rand, och vanligen benämnas 
** västra och östra landtborgen". Den i sin helhet af 
silurkalk uppbyggda ön har säkerligen icke kunnat undgå 
att i fysiskt-geografiskt afseende väcka en viss uppmärk- 
samhet redan under 1500-talet. 

Olaus anför vidare, att ön under fredstid ofta bru- 
kade på sommaren få mottaga kungliga besök, dels på 
grund af sin skönhet och dels för jaktens skull (ob in- 
signem eius amsenitatem et uenandi exercitium), men 
äfven till följd däraf, att det var den lämpligaste mötes- 



^ Jmfr TuNELD, anf. arb., III, s. 1032. 

^ Ölans tillägger härvid: "sed haec opinioni, non assertioni cedant", 
Hist. II, C. 23. Enligt Tuneld, anf. st., pläga traktens inbyggare kalla 
öfversta spetsen af ifrågavarande klippa "Blå jungfrun" eller "Blåkulla", 
och förutspå efter densamma annalkande stormväder. 

19 



290 

platsen, då konungarne för viktiga angelägenheters skull 
ville sammanträffa med utländska furstar. 

On Gotland, som under en stor del af medeltiden 
och unionstiden nästan utgjort en särskild stat, men vid 
denna tid kommit att stanna i Danmarks ägo, finnes på 
grund af dess stora betydelse för den hanseatiska han- 
deln på Östersjön utsatt å nästan alla medeltida kart- 
värk. Olaus Magnus ansåg, att Gotland egentligen hörde 
till Östergötland (Orientalis Gothise pars est), då ön där- 
ifrån hade erhållit kristendomen och alltjämt lydde under 
Linköpings biskopsstol ^ För att visa, det Gotland i 
själfva värket utgjorde en del af Sverige, genomgår 
Olaus några hufvudpunkter i öns historia. Då Longo- 
barderna lämnade Skandinavien skedde det enligt Paulus 
Diaconus öfver Gotland; längre fram i tiden år 1288 bi- 
lade konung Magnus Ladulås en farlig strid (periculosum 
bellum) mellan staden Visbys borgerskap och menigheten 
på ön, samt tillät borgarne att rundt om staden åter- 
uppbygga de nedfallna murarne och bef ästnings värken ^. 
Konung Albrekt hade pantsatt (impignoravit) ön till preus- 
siske högmästaren för 20,000 nobler^, och denna summa 
— säger Olaus — upptog drottning Margareta från 
Sverige samt återstälde ön åt svenska väldet till evärd- 
1ig besittning. Saxo Grammaticus hade också i flera af 
sina skrifter intygat, att Gotland hörde till Sverige. 
Dessutom — tillägger Olaus — bevisades detta af öns 
språk och lagar, dess inbyggares seder och bruk och af 
dess läge i närheten af Sverige*. 

Gotlandia (el. Gothlandia) betydde — enligt Olaus* 



1 Hiat. II, c. 24. 

^ Jmfr MoNTELius, Sveriges hednatid och medeltid intill 1350 (Sve- 
riges histor. I), H. 423 o. följ. 

^ Pantsumman uppgick dock ej till mera än hälften (10,000 no- 
bler), ehuru kon. Albrekt måste förbinda sig att vid öns återfående så- 
som ersättning för ordens utgifter betala 20,000 nobler. Hildebrand, 
Sveriges medeltid (Sv. hist. II), s. 151. 

* Hist. ibid. 



291 

föreställning — antingen "det goda landet* (till följd af 
dess fruktbarhet) eller också "Gothorum terra", såsom 
egentligen utgörande en del af Ostrogothia\ Dess längd 
från N. — S. uppgick till 20 ty. mil = 148 km. (i värkl. 
omkr. 130 km.), och dess bredd till omkr. 10 ty. mil = 74 
km. (i värkl. högst 50 km.). Gotland ansågs vara, som 
nyss nämndes, ett ytterst fruktbart land, hade en för- 
träfflig befolkning (bonus populus) och utmärkta hamnar; 
det var rikt på boskap, beten, skogar och stenbrott — samt 
hade god tillgång till fiske och jakt. I dess norra del 
(in boreali parte) låg den berömda staden Visby med en 
befastad borg (Visborg). Visby var fordom känd för sin 
rikdom och handel; alla nationers köpmän brukade här 
stämma möte. De många ruinerna vittnade om stadens 
forna glans ; det heter härom ^ : " Extant hodie marmorese 
ruinie, quae testantur veterem eius claritatem, ämplitudi- 
nem et vetustatem. Sunt adhuc testudinatae domus, portae 
ferrese, cuprea? aut aereae fenestra3, olim argentata) atque 
deauratse argumentum insestimabilium divitiarum exhiben- 
tes.** Visby sjörätt — omtalar Olaus — användes allt 
framgent (1500-talet) i de tyska handelsstäderna vid Öster- 
sjökusten ^. 

Utom Visby läsas å Olaus' karta tvänne namn på 
Gotland, nämligen Hohorg (efter Hoborgs ting) på den 
sydligaste spetsen af ön, samt Vestragarn eller Väster- 
garn, oriktigt förlagdt till östra kusten (förväxling med 
Östergarn) i stället för till den västra. Västerut låg ön 
Karse eller Karlsö, norrut Fare, d. v. s. Fårön, och Got- 
scha Sande (gotska Sandön). 

Gothia Occidentalis eller Vestrogothia är Olaus Mag- 
nus' namn på Västergötland; dess invånare kallas Ves- 
gothi^ eller Vestrogothi, Såsom "provinciie Vestrogotho- 
rum* nämnas^ i söder Kindia, d. v. s. Kinds härad, som 
innefattade sydöstliga delen af Västergötland, samt-Mar- 

^ Hist. II, C. 24. Jmfr Opera breve. ^ Hiat. II, C. 24. 

3 Opera breve. * Hist. II, C. 32. 

^ Hist. XIII, C. 38. Jmfr Carta marina. 



292 

chia, Mark eller Marks härad omkring mellersta delen af 
Viskan \ Som dylika "provinser" torde Olaus antagli- 
gen äfven ha ansett de å kartan angifna Askims herad 
och Tun he(rad), d. v. s. Tuns socken i Åse härad (nam- 
net å Carta marina möjligen ditsatt efter sätesgården 
Tun, som omtalas i början af 15:de årh.^), samt Collen^, 
den i Venern utskjutande breda halfön, förr Qualden 
eller Qvallen, sedan Eaalden, Kaallen (nu Kållands hä- 
rad) ^. Med säkerhet har Olaus, att döma af stilen på 
kartan, räknat som "provins" det i nordost belägna stora 
och vidsträckta Vasbo härad, samt dessutom, enligt sin 
egen uppgift^, Falonia, den bördiga Falan eller Falebyg- 
den mellan Billingen, Mösseberg och den s. k. stora land- 
ryggen (vid Vettern). 

Af ortnamn i öfrigt förekomma å Carta marina föl- 
jande inom Västergötland: Invid Kattegat fästet Gulborg 
(Gullberg), som låg på en bergshöjd strax nordost om 
nuvar. Göteborg invid Göta älf (nu skansen Göta lejon) ; 
därbredvid var den i medeltidsskrifter omnämnda s. k. 
Gullbergshed ^. Norr härom följer Ludosia eller Lödöse 
(Lödhosa eller Lödhusa), men af kartans uppgift framgår 
ej, huruvida därmed menats det s. k. gamla Lödöse eller 
Ny-Lödöse, som erhållit stadsprivilegier 1473 och låg 
närmare hafvet på den plats, som nu kallas Gamlestaden 
(vid Göteborg)^. Invid den öster om "Collen" ingående 
viken af Venern namnes staden Lidecopia (Lidköping), 
den äldsta staden vid Venern, och söder därom Scara, 
om hvilken stad det heter ^: "antiqua haec erat regni 
Gothorum sedes". Johannes Magnus' bekanta uppgift^, 
att Skara grundlagts af en "konung Scarinus" (liksom 

^ Eindia och Marchia nämnas äfven af Johannes Magnus (Sitas 
ScandisB). 

^ Se Styfpe, 8. 117. ^ Opera breve, jmfr Carta marina. 

* Styfpe, 8. 118. 

^* "Falonia Vesgothorum nobilis provincia", Hist. II, O. 32. 

^ Jmfr O. S. Rydberg, Sveriges traktater, I, s. 205. 

7 Jmfr Styffe, a. 111, not 4. « Hist. II, C. 21. 

'** Hist. de omnib. Goth. Sueonumque Regib., Lib. II. 



293 

Upsala af **Ubbo**), återgifves äfven af Olaus, som tilläg- 
ger ^ : ** Civitatem . . in loco stagnis et paludibus, admodum 
munito tam prudenter erexit, quam imprudenter eius suc- 
cessores ipsam desolari ac collabi permiserunt. " 

Därefter uppehåller sig Olaus utförligt vid beskrif- 
ningen af det kungliga slottet Äaranes ^ (Aranses, nu År- 
näs). Det låg invid Venern ''ej långt från Skara", och 
var *det ståtligaste slottet i hela Norden, ja i Europa". 
Dess läge var förträffligt, mot väster och norr hade det 
Venern och om dess skydd mot södra sidan heter det^: 
"(habuit) altero versus Meridiem longissimo spatio, pro 
perpetua securitate csBnulentam, ac limosam paludem, 
cuius superficies tenero vestita gramine ac frutice, non 
solum vestigia negat sed modice calcantes absorbet. Nam 
limo funditus subsidente, in luteas voragines, sordidamque 
colluviem liquescens, attrahit accedentes. Nec minus ri- 
vuli plures et profundi, uti venae per paludes discurren- 
tes, arcis accessum denegant ..."*. Om vintern var 
tillträdet till slottet lika svårt som om sommaren, all- 
denstund träsken "propter calidas venarum sulphurearum 
exhalationes" mycket sällan tillfröso. Öster om slottet, 
där den enda landväg till detsamma gick fram, var 
däremot naturen annorlunda; där funnos ängar och bör- 
diga åkrar, betesmarker och skogar samt rik tillgång 
till jakt. 

Det vid södra foten af Kinnekulle belägna Husaby, 
där kon. Olof Skötkonung lät döpa sig, omtalas^; likaså 
Kelby (i Kinne härad), beläget två mil från Skara: "ibi 
in quodam trivio tria ingentissima saxa characteribus 
Gothicis pulcherrime sculpta videntur. " ^ Det å kartan 

1 Hist. II, c. 21. 

2 Hist. ibid. Å kartan lyder namnet Äranes. ' Hist. ibid. 

* Det var, tillägger Olaus, sålunda omöjligt att komma till slottet 
utan genom långa omvägar på bryggor, af hvilka funnos icke mindre 
än 40 stycken. Hist. ibid. 

^ Hist. ibid. 

® Hist. I, C. 30. Jmfr å Cart. mar. söder om Skara inskriften 
**8axa gentilinm" invid tre uppresta större stenar. 



294 

öster om Skara utsatta namnet Varven torde vara miss- 
skrifning för Värnhem^ (vid foten af Billingen). I Vasbo 
förekomma tre sockennamn, Ulerve (förd. "UUervi" nu 
Ullervad), Hasla (Haslo) och Hova. 

I sammanhang med Västergötland omnämnas Dalia 
och Vermelandia; Olaus framhåller på ett ställe ^, att Vä- 
nern var belägen "in regione Vestrogothorum". På ett 
ett annat ställe^ gör han Dalia till en del af Vestrogo- 
thia, ehuru han äfven omtalar det såsom ett särskildt 
land"^. Det är troligen inbyggarne på Dal som Olaus 
ger namnet Dalenses ^. Landet förlägges norr eller nord- 
nordväst om nuvar. Bohuslän, så att dess västliga gräns 
utgjordes af Dovre-alperna med Hammar och **Lacus Eyer** 
på andra sidan därom. 

Här förekomma följande namn, lästa från söder åt 
norr : FrendeforSy Vik (möjligen Dyngeviik, nu Dingelvik, 
en gammal sätergård i Vedbo härad), Homedal (möjligen 
Holms socken i Nordals härad) och Blamscog ("Blomsa- 
skogh" 1472), socken i Nordmarks härad. Vidare Tusse 
(nu Tösse) och Nordtusso (troligen Thosbo, nu Tössbo hä- 
rad), Stenobig (möjligen Stenar by socken i Vedbo härad) 
och Holmedal, socken i Nordmarks härad ^. 

Norr om DaZia följer Vartnelandia^ eller Vermelandia^, 
hvars inbyggare kallas Vermi eller Varmi (Värmar). Olaus 



* Namnet är en felaktig afskrift af Zieglers "Värnen" (se Geogr. 
Sekt. Tid. 1878, I, 2, s. 50—51). 

2 Hiat. II, C. 19. 2 Opera breve. 

* Hiat. XIII, C. 16. Dal utgjorde ursprungligen ett biland till Väs- 
tergötland, men omnämnes i de äldsta handlingar än såsom sidoordnadt 
med nyssnämnda land än som en del af detsamma, se Tengberg, anf. 
arb., 8. 16 och not. 35. Dal hörde till Västgöta lagsaga. 

5 Hiat. IV, C. 2. 

^ Jmfr Styfpe, s. 137 — 139. Nordmarks härad räknades först från 
medlet af 16:de årh. till Värmland. Namnen äro å Olaus' karta något 
omkastade. 

^ Hiat. XIII, C. 16. 

* Hist. XVII, O. 4. Dalia och Vermelandia äfven hos Ziegler (anf. 
st.) o. Joh. Magnus. 



295 

synes i visst afseende ha räknat Värmland till Västergöt- 
land, om man, utom på grund af bestämmandet af Ve- 
nerns läge, får sluta sig härtill af uttrycket "penes Vest- 
rogothos in provincia Wermelandia", i fråga om de stora 
floder, som här omtalas ^ Landets förnämsta ort, tillika 
marknadsställe och säte för landstinget, var den plats 
Olaus kallar ^oppidum Tinguallia^'^ eller Tigvalla (där 
Karlstad nu ligger). A kartan läsas (från S. — N.) namnen 
Visnen (Wisneem eller Wissnims härad), Gilberga, JJlme- 
herad (Ylmahserads socken i Waes härad), Vestra herad 
(troligen Waes härad, såväl härads- som sockennamn ^), 
Elvedalen, Staenes (troligen Stawsenses socken i Gilberga 
härad), Arvika (socken i Jösse härad) och Kelen ("Kyöl**, 
nu Kölens socken i samma härad). Längst i norr läses 
namnet Sotdalar ^ som afser Sotdalarne i Dalarne och öster 
om Klarälfven orden ^^montes ferri^ , som antagligen re- 
presentera det s. k. Värmlandsberg eller järnberget i Värm- 
land, hvilket under den senare medeltiden började räknas 
som en särskild menighet och enligt Styffe* troligen äfven 
hade egen kyrka vid Färnebo eller nuvarande Filipstad. 
Inom Gothia Orientalis eller Ostrogothia namnes in- 
vid Vettern Älvatra^ eller " monasterium ^Zwas^ra divi Ber- 
nardi temporibus sumptuose aedificatum et dotatum" ^. Så- 
som beläget nära intill detta ställe omtalas villa Tolstada, 
där konung Sverker dödades^. Norrut vid Vettern låg 
Västen (Vadstena) med det berömda klostret, grundadt af 
S. Birgitta "cuius corpus in celeberrima memoria et filise 
eius beatae Catharina3 primse Abbatinae ibidem requiescen- 
tis habetur" ^. Österut följa Motala och Egby, antingen 

* Hiat. XX, C. 3. Värmland stod äfven ursprungligen genom folk- 
släktskap och i en senare tid genom borgerliga och kyrkliga band i nära 
förening med Västergötland. Jmfr Tengberg, anf. arb., s. 16. 

2 Hist. II, C. 19. Ziegler har "Tingualla civitas". 

^ Se Styfpe, s. 144. ^ Anf. arb., s. 145. ^ Carta marina. 

® Hist. II, C. 19, XII, C. 1. Alvastra munkkloster tillhörde Cister- 
cienser-orden. 

^ Hist. II, C. 19. 

8 Hist. XII, C. 1., jmfr II, O. 19, VIII, O. 40, XIII, C 51. 



296 

Ekeby (Ekbo) socken i Bobergs härad (på ömse sidor om 
sjön Boren) eller Ekby s. i nuv. Göstrings härad (i södra 
Östergötland) ^ 

Staden Scheningia {Skenningé) "antiquissimum Ostro- 
gothorum oppidum" bär enligt Olaus sitt namn af följande 
orsak: "dicitur ab ämne vel verius torrente, qui ob rapi- 
dissimum cursum vulgariter Schena appellatur, quasi equus 
abiectis habenis ad omnem prjecipitem cursum accensus. " '^ 
De öfriga städerna i Östergötland voro Lincopia ("civitas 
Lincopensis"), Norcopia ("oppidum Norcopense") och Sti- 
dercopiaC^ oipipid. Sudercopense")^. Nära härintill låg slottet 
Stegaborg, Söder härom angifver ordet ^cuprum^ befint- 
ligheten af koppargrufvor, och utan tvifvel åsyftas här- 
med Åtvidabergs (" Atwedaberg") koppargrufva, somredan 
i början af 15:de årh. bearbetades i det omfång, att där- 
varande bergsmän af kon. Erik af Pommern år 1413 er- 
höllo samma fri- och rättigheter, som grufmännen vid 
Kopparberget i Dalarne ^. 

I Svecia sive Sueonia, d. v. s. Svealand eller, enligt 
denna tids uppfattning, det andra af de båda riken ur 
hvilka svenska väldet uppstått, möta oss först landskapet 
Nericia, som å Cart. mar. delvis sträcker sig sydväst om 
Södermanland. Den enda staden här var Örebro (Örebro), 
oriktigt förlagd norr om sjön lelmer (Hjälmaren), mellan 
denna sjö och Mälaren. Nordost om Vettern namnes 
Hamar socken i Sunds eller Sunbo härad, och väster om 
Hjälmaren Cumbla härad (Kumbla eller Kumla) samt Ner- 
devij Nedervi skans, som i värkligheten låg i Västmanland 
mellan Dingtuna och Lillhärads socken^. Ortnamnet Leta 
invid Venern står möjligen i samband med Letälfven, som 
flyter till sjön Skagern. Norrut representerar Nordberg den 
s. k. Noraskoga bergslag med Nora socken ; ännu längre 
mot norr följer Lindesberg, Denna ort omnämnes enligt 



* Jmfr Styffe, s. 189—190. 

'^ Hist. II, C. 30. Äfven Ziegler (anf. st.) har "Schenningia". 

^ Hist. II, C. 31. * Jmfr Styffe, s. 193. 

^ Jmfr TuNELD, anf. arb., II, s. 193. 



297 

Styffe i 1413 års skattebok såsom tillhörande Örebro 
län, men i kyrkligt hänseende hörde det mot slutet af 
medeltiden till Västmanland \ 

I nyssnämnda bergslager antyder Carta marina en 
betydlig grufdrift, liksom detta äfven angifves söder om 
Hjälmaren genom orden ^ arge?itu7n" (\) och "ferrum^^. 
Äfven i södra Närike drefs nämligen bergsbruk vid det 
s. k. Västra berget (som erhöll privilegier 1340), sedan 
benämndt Stålberget^. 

I Sudermannia läsas namnen Nicopia (Nyköping), 
Vingåker^, Trosa, Telg (Tailghia, nu Södertelje) samt 
Strengis eller urbs StrengnenensiSy hvarest en marknad på 
isen af Mälaren omtalas*^: "in lacu Meler dicto circa fi- 
nem Februarii ad moenia urbis Strengnenensis fiunt nun- 
dinae glaciales." Den vid Muskön belägna "admirabilis 
portus", som sedermera under 1600-talet blef svenska 
flottans utloppshamn, omtalas af Olaus under namnet 
Hielmsnabben vel Elgxnabhen^ med tillägget: "(sic) appel- 
latus, eo quod onagri, qui Elga dicuntur propter attractum 
suavis venti eo currere consueuerunt ; vel etiam quia mon- 
tes, in quorum lateribus portus sunt, ita a natura formati 
videntur, ut galeae militäres putentur insculptae, quasi ars 
non sufficeret in armis fabricandis, nisi et natura monstraret, 
quid bellicosis populis Aquilonem inhabitantibus conueniat 
in armorum tractatione. " 

Uplandia eller Oplandia synes enligt Olaus' uppfatt- 
ning egentligen ha innefattat endast västra delen af nuvar. 
Upland, under det att hela kusttrakten vid Östersjön bär 
det gamla namnet Eoden^ (nu Roslagen). Det fans likväl 
(enligt Cart. mar.) tväfine Roden, ett sydligare, som genom 



^ Styffe, anf. arb., a. 226. ^ Styffe, anf. st. 

' Olaus har möjligen räknat Vingåker (förd. Wikingakir) till Närike 
* Hist. IV, C. 6. 

^ Hist. II, C. 27. TuNELD, anf. arb.. I, s. 394, skrifver Elfsuabben 
eller "Hjelmsnabben**, Höjer, Konungarik. Sverige, I, Svealand, s. 90 "Elgs- 

o 

näbben". A Cart. mar. lyder namnet " Klsuahhen" . 

® Hos Ziegler (anf. at., s. 38 — 39) "Rodensis ducatus". 



298 

det förut omnämnda vattendraget från Staket österut till 
hafvet gjordes till en ö och skildes från det på andra 
sidan härom följande nordligare Roden\ I söder nämnas 
öarne Verden d. v. s. Värmdön, och Sande, Sandön; till 
södra Roden är äfven förlagd Vedde eller Väddö, som 
likväl denna tid var landfast med kustlandet och på Olaus 
karta framträder som en halfö, utskjutande i sydostlig 
riktning. I norra Roden läses namnet Oregrund (äfven 
kalladt Eregrund), hvilket omtalas såsom drifvande skepps- 
fart på Torne ^; vidare Borstel eller Börstils socken och 
skeppslag (invid Osthammar) samt Lösta socken, nu Löfsta. 
ZiEGLER hade beskrifvit Stockholm på föl jande sätt : 
" Ha3C est regia et emporium Suecorum, munita natura et 
arte. Sita est in paludibus instar Venetiarum, inde sor- 
tita est nomen quod sita in aquis fundamenta sint palis 
stabilita." På ungefär samma sätt omnämnes Holmia 
eller Stocholmia (ci vitas Holmensis) af Olaus Magnus: 
"regia civitas arte natura aquis munitissima" ^; staden 
var — tillägger han — "satt i hafvet som Venezia".^ 
Olaus omnämner de murar och fästningsvärk, som om- 
gåfvo Stockholm och hvilkas uppbyggande voro att till- 
skrifva Birger Jarl; därjämte prisas stadens ypperliga 
läge, "in loco adeo opportune et necessario atque invinci- 
bili, ut nihil unquam commodius per eum excogitari pot- 
uisse credatur". Att Olaus fullkomligt förstod och upp- 
skattade betydelsen af Stockholms geografiska läge visar 
han, då han säger: "Staden är på alla sidor skyddad 
och omgifven af vatten samt belägen på en plats, som 
fordom upptogs endast af fiskare; den ligger på gräns- 
punkten mellan sötvattnet (Mälaren) och saltvattnet (Öster- 
sjön) och kan därför kollas inkörsporten till hela Sverige.^ ^ 

^ Det 8. k. Tiundalanda Rhod kallades, till skillnad från Allanda- 
lands Khod, mot 15:do årh:8 slut för "NorraRhoden", jmfr Styfpe, s. 254. 

2 Hist. XX, C. 2. 

^ Kartkomment. (Index) till Cart mar. * Opera breve. 

^ Hist. IX, C. 36: "Est locus torrentibus undique munitus, qnondam 
solis piscatorum usibus usurpatus, atque inter aquam salsam et dulcem 
ita positus, ut porta totiaa Suetiae appellari possit.** 



299 

Det heter vidare, att staden "blott hade tvänne långa 
portar med därtill ledande broar, en åt söder och en åt 
norr* (duas solum portas longas interpositis pontibus ex 
Austro et Åquilone tenens)^ I afseende på stadens in- 
byggare nämner Olaus, att en mängd utländingar vistades 
där, i synnerhet från norra Tyskland (ex Germania in- 
feriore), hvilka hade förvärfvat sig borgarrätt. "Bland 
dessa — säger Olaus — funnos äfven flera äfventyrare, 
som för främmande vinnings skull eller för i hemlandet 
begångna brott rest öfver till Stockholm och där väl- 
villigt mottagits, men som likväl icke åstadkommit annat 
än skada och fördärf." Som exempel härpå omtalas de 
tyska hättebrödernas framfart samt huru dessa bragt 
svenska borgare om lifvet "in insula Cheplinge dicta" '\ 
Därjämte omtalas Brunkeberg (möns a Brunchone nomen 
sortitus est)'^ och anföres följande legend i sammanhang 
med Stockholm*: "Nec longe a Regia civitate Holmensi 
locus est monticulorum Quatuor dentium appellatus, eo 
quod Rex Dania3 Christiernus primus infeliciter pugnans, 
quatuor dentes ictu bombarda) amiserit anteriores." 

Norr om Stockholm läses å Cart. mar. namnet på 
Upsalaärkebiskopens bekanta slott Stek eller Staket, äfven 
kalladt Almersteck'\ Därefter följer Upsalia, midt genom 
hvilken stad flöt en ansenlig flod (vastissimus amnis), 
d. v. s. Fyris (på ett annat ställe, som nämndt, kallad 
^flumen Sala")-^ under vintern var denna flod så hårdt 
tillfrusen, att en stor marknad, kallad "Dysting", kunde 
hållas på isen i början af Februari, hvarvid samlades från 
alla håll en mängd människor, boskap och varor ^'. 

Som en märkvärdighet för Upsala omtalas ett i dom- 
kyrkan befintligt dyrbart ur (horologium), som med stora 
kostnader där blifvit uppstäldt af ärkebiskopen Jakob 
Ulfsson; det heter om uret i fråga: " cuius diurno pariter- 
que nocturno motu planetarum solisque et lume accessus 
et recessus perspicasissima ratione considerantur. " Detta 

^ Hist. IX, c. 36. * Hiat. IX, C. 35. ^ Hiat. IX, C. 37. 

4 Hist. VII, C. 15. 5 Higt, ly^ c. 36. « Hist. IV, C. 6. 



300 

vore icke att ångra menar Olaus "eo quod omnes studiosi 
illarum regionum ad syderum, astrorumque cursum, natu- 
ram effectusque cognoscendos non mediocriter sint incli- 
nati". Genom ärkebiskop Jakob hade staden äfven fått 
en högskola (gymnasium privilegiatum) ^ 

Om det forntida gudatämplet vid Gamla Upsala "prope 
fluvium Sala*" berättar Olaus ^ efter brodern Johannes' fram- 
ställning '^ som åter i hufvudsak sammanfaller med den 
skildring däraf, hvilken förekommer hos Adam af Bremen ^ 
Af orter i närheten af Upsala namnes i öfingt endast 
ecclesia parochialis Danmarck jämte följande upplysning: 
"nomen perpetuum sortita est ab hostium regione, quia 
opimiis spoliis magnifice constructa est, remanente occi- 
sorum strage memoria sempiterna".^ Därjämte omtalas 
den på Mora äng i Långhundra socken befintliga s. k. 
Morasten, där konungens hyllning försiggick; det heter 
om nämnda sten: "est lapis campestris amplus ... in 
circuitu duodecim continens lapides paulo minori forma 
humi firmatos." ^ Väster om Upsala låg staden Enecopia"'. 

Västmanlands namn är det enda bland namnen på 
Sveriges landskap, som icke förekommer hos Olaus Mag- 
nus. Däremot omnämnas städerna Arosia (Vesteraros) 
med castrum Arosiense (Vesterars hus)^ och Arboga invid 
"Meler lacus". I allmänhet säges det på tal om denna 
sjö: "in cuius littoribus civitates, arces et nobilium magni- 
fice sedes sita sunt." ^ 



Den uppmärksamhet Olaus ägnar åt landskapen rundt 
omkring Mälaredalen är påfallande ringa ; namnen å Carta 

^ Hist. I, c. 32. 2 Hist. III, C. 6. » Hiat. Goth. lib. I. 

4 Ad. Brem. Gesta. IV, 26, 27. Schol. 134 och 135. 

^ Hist. VII, C. 15. Om danska nederlag erinrade äfven, säger 
Olaus, sådana namn på kärr ocli mossar (limossB paludes) i Gothia och 
Svecia som "Garpa mose vel Dhena Keer". 

6 Hist. VIII, Cl. ^ Cart. mar. « Hist. VII, O. 16. 

3 Hist. II, C. 19. 



301 

marina äro ytterst få och tunnsådda, notiserna i Historia 
de gent. sept. särdeles sparsamma. Olaus har säkerligen 
icke haft intresse af att närmare redogöra för dessa trak- 
ter, som lågo honom själf och hans värksamhet i Upsala 
så nära och därför icke hade det okändas lockande makt. 
Beträffande landskapen norr om Upland och Västmanland 
samt Norrland är däremot intresset ett helt annat ; Olaus 
hade under sin nordliga resa 1518—1519 själf sett eller 
inhämtat muntliga upplysningar om de platser och geo- 
grafiska forhållanden han omnämner, och Carta marina 
är också för dessa delar af Skandinavien tämligen rikt 
försedd med topografiskt material. 

I Gestricia möta vi (å Cart. mar.) följande ortsnamn ^: 
Hesene (Hsesunde, nu Hedesunda socken) — Fernabo — 
Odense (Owansyo, nu Ofvansjö s.), Millesvik (möjligen 
Hille s., så vida ej Vik skall läsas särskildt och räknas 
till Dalarne, Wika s.) — Torsaker (nu Torsåker) — Han- 
hrunsg (Hambrunge, nu Hamrånge s.) — Valbo och sta- 
den Gefla. 

I Dalacarlia magna, hvilkas inbyggare Olaus kallar 
montani eller ^montani Dalacarli, ferox hominum genus" ^, 
följer norr om Longakeden, d. v. s. skogsåsen Långheden 
mellan Västmanland och Dalarne, Torsanger (Thorsangs 
socken) — staden Henamora — Hiisahy — Gry tonas (6ry- 
tona3S s.) — Retö (sannolikt Rättvik), Leksunda (Leksand) 
— Tuna — Gänga (Gangnaeff) — Mora^ — By — Orsa 
(som oriktigt förlägges öster om Siljan) samt slutligen 
nordväst om samma sjö Nora *, som troligen representerar 
den äldsta och förnämsta af järnbergslagerna i Dalarne, 
Noraberg eller Norberg^. Dalarne är uppfyldt af signa- 



^ Jmfr Styffe, anf. arb., 8. 275. 

* Jmfr Hist. IV, C. 4, VI, praefat., C. 6, VII, C. 16, Vni, C. 26. 
' Namnet förekommer två gånger & Cart. mar. 

* Längst i nordväst pä andra sidan "lacns Svaka" läses ordet 
Svakhtff som antingen torde stå i förbindelse med Svnku fjäll eller möj- 
ligen med "Sweig**, nn Sveg i Härjedalen. 

5 Jmfr Styffe, s. 243—244. 



302 

turer, som beteckna grufvor och bergsbruk \ omfattande 
såväl järn och koppar som silfver (^^ minera argenti^)^. 

I Helsingia träffas inom det gamla Alir, den syd- 
västra delen, socknarne Skokirkia (Skog) — Seredstada 
(Sserestadha, nu Segersta) — Bollanes (Baaldana^s, nu 
Bollnäs, hos Ziegler "Ballanes" •'^) — Älta (samma ord 
hos Ziegler, nu Ålfta) — Söderala — Norala med domus 
regia, d. v. s. Norrala kungsgård ; vidare Berga, Mo, Erbe- 
rad (Orboradh, nu Årbrå), Utval (möjligen Undarnsvik, 
nu Undersvik), lerse (lerpsö, nu Jerfsö), Liusdal (samma 
ord hos Ziegler), Ferilla (Fairelda, nu Färila), Cogerbela 
(nu Kårböle) samt vid kusten ön Eoggesund och slottet 
Faxholm. Detta var anlagdt på en fordom kringfluten 
höjd"^ (nära intill nuv. staden Söderhamn) och framställes 
äfven å Carta marina såsom beläget på en ö. 

I den nordliga delen af provinsen, det s. k. Sund- 
hed^, läsas sockennamnen: Tuna, lettendal, Hamar (möj- 
ligen nu var. Franshammar), Forsa samt . . . "stada^ ^ 
(troligen Ruxstadha) — Hermanger (Harmanger, nu Harm- 
ånger) — Norho — Bersia (nu Bergsjö) och Enarp; in- 
vid kusten, där en spetsig halfö (Hornslandet) skjuter ut 
i hafvet, läses ordet Hudmgsval samt därintill ^nundine" 
(marknader). 

Norr härom följa landskapen Medelpad och Ånger- 
manland med talrika ortsnamn, ehuru dessa, som förut 
är nämndt, ofta placerats oriktigt, beroende på en sam- 
manblandning af de olika flodsystemen. Det förstnämnda 
landet kallas af Olaus omväxlande Medelpadia\ Myddel- 



' Enligt upplysn. i Opera breve. ' Jmfr Carta marina. 

^ Anf. 8t., ö. 42—43. '* Styffe, s. 293. 

" Johannes Magnus, Situa Scandlae, delar Helsingia uti "H. Borealis" 
och "H. Australis", därmed utan tvifvel afaeende Alir och Sundhede. Denna 
indelning förekommer likväl icke hos Olaus Magnus. 

^ Förra delen af namnet är utpl&nadt. 

' Hist. VIII, C. 16. rå samma sätt skrifves ordet af Johannes 
Magnus, Sit. Scand. Ziegler anf. st., s. 42 — 43, har "Midelpathia 
ducatus". 



303 

padia^, Middelpadia^ och provincia Middelpadensis^. Föl- 
jande socknar nämnas här: Liustord (Liusthorp, nu Ljus- 
torp), Indal, Torp, Borgse (Borghasio, nu Borgsjö), Bor- 
gelo{?), Lida (skall möjligen vara "Lydh", nu Lid eller 
Liden); närmare vid kusten Tuna, Niurunda och Skö7i, 

Provinsen Ängermannia delades af Johnnes Magnus 
i "Borealis" och ^Australis" ^ men har af Olaus icke 
fått någon dylik indelning. Dess inbyggare omtalas så- 
som skickliga jägare och åkerbrukare^. De å Cart. ma- 
rina utsatta socknarne äro: Grunnasund [nu Qrnnåsisund), 
Bota (Botir, nu Boteå) — Soleta (Soletta, nu SoUefte), 
Gudmvdarad (Gudmundaradh, nu Gudmundrå) — Tors- 
aker — Ramasil (Rampnasil, nu Ramsele) — Besil (nu 
Resele) — Arames (nu Årnäs) — Selava (Sa^lava, nu Sjä- 
levad) — Netra och Nordsunderad (möjligen Nordunga- 
rad hos Styffe) ^. Längre åt sydost utanför Medelpads 
kust är Hernön utlagd^ med hamnen och handelsplatsen 
Hernesand; därintill ordet ^nundine^. Norr om Hernön 
ligger ön Ulfven, Till Ångermanland räknades äfven i 
norr socknen Nordmalung ^. 

Väster om Medelpad och Ångermanland låg Jenip- 
thia. Det lydde i kyrkligt afseende under Upsala ärke- 
stift, men tillhörde sedan 12:te årh. i politiskt hänseende 
Norge; Olaus Magnus ansåg likväl Dovrealperna öfver- 
allt utgöra gränsberget mellan Norge och Sverige^ och 
räknade sålunda Jämtland (geografiskt) till sistnämnda 
rike. Sydväst om Storsjön namnes Under åker, nu Un- 
dersåker, samt rundt omkring sjön socknarne Smida (nu 
Sunne), Brunflo, Oviken och Eefsunda, Invid sjön ägde 
Upsalaärkebiskopen en gård Vesterhus^^; söder därom 

* Hist. Elenchus Regn., s. 813. 

* Hist. II, C. 31. Jmfr Cart. marina. 

8 Hist. II, C. 18. * Anf. st. ^ Hist. II, C. 4. 
^ Anf. arb., s. 297. 

^ Enligt Tengbekg, anf. arb., s. 13, var Ångermannens land eller 
Ängermannia ursprungligen namnet på landet norr om Hernön. 

^ Forshet, väster om Resele, har jag icke kunnat återfinna. 

9 Jmfr Opera breve samt Hist. II, C. 15. ^° Hist. II, C. 14. 



304 

namnes ett domus regiaj som antingen afser den på Frösön 
(å kartan riktigt utlagd) belägna kungsgården Forberg, 
det vanliga stället för landstinget och troligen äfven 
höfvidsmanneus bostad, eller också det i senare hälften 
af 15:de årh. omtalade fästet Koborgshus, som låg i O vi- 
kens socken på vägen till Helsingland^ Öster om Stor- 
sjön läses å Cart. mar. sockennamnen Stuva (fordom 
Stofu, nu Stugun), Ragund (llagunda) och Fors. Asund 
vid Ume träsk är möjligen Åsen (fordom Ås eller Aas) 
NO. om Lit, hvilken socken måhända representeras af 
Lida vid Ljungan. 



Hela landssträckan norr om skogen Emorden (i 
nordligaste Gestrikland) utmed Bottenhafvet är det egent- 
liga Sveriges yngsta bygd. Den kallades ännu under 
senare hälften af 1300-talet Helsingarnes land eller Hel- 
singland (Helsingia) och torde under detta namn sträckt 
sig åtminstone upp till nämnda hafs norra ända^. Seder- 
mera inskränktes dock detta namn till de allra sydliga- 
ste delarne (Ålir, Sundhede och Medelpada, ännu senare 
endast de två förstnämnda landen), och namnet "Norra- 
butn*", som ursprungligen betecknade hafsviken norr om 
Qvarken, öfvergick sedermera på dennas omgifningar 
och torde i början varit gemensam för alla dess kuster ^. 
Namnet " Vesterbotnen " förekommer enligt Styffe^ så 
vidt man känner, första gången i en handling från år 
1454, och "Norrobotn" torde väl ungefär samtidigt fått 
en med den nuvarande geografien mera öfverensstäm- 
mande betydelse^. Säkert är emellertid, att Ziegler, 
som skref 1532 och som fått sin kännedom om Skandi- 
navien från nordiska prelater, beträffande* ^'Bothnia**, 
hvilket af honom framställes såsom ett särskildt land 

^ Jmfr ÖTYFFE, 8. 354, not 2. '^ Jmfr Tengberg, anf. st. 

^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 297. * Anf. st., not 4. 

^ Jmfr Tengberg, anf. st., not 22. 



305 

jämstäldt med Suecia och Gothia, kunde yttra :^ ^'Est 
autem duplex Bothnia, haec a septentrione dicitur Nord- 
bothnia et terminatur fine australi Laponum." Härtill 
kom äfven såsom ett särskildt land "Ostrobothnia*'. 
Johannes Magnus' indelning är dock något olika Zieglers, 
i det han talar om *'dua3 Bothnise, Occidentalis et Orien- 
talis" ^, och icke alls nämner Norrbotten. 

En sammanfattning af båda dessa indelningar före- 
kommer hos Olaus Magnus, som upptagit de ännu i dag 
använda benämningarne. Ty ehuru han på ett ställe^ 
talar om "uterque Bothnim^ , tilläggande härvid "sic enim 
extremi Aquilonis terra3, quasi a fundo vasis vocantur"; 
och ehuru denna indelning på sätt och vis kan synas 
öfverensstämma med den å Cart. marina begagnade (Bot- 
nia Occidentalis och Botnia Orientalis), säger han likväl 
på ett annat ställe^ uttryckligen: "Bothnia, que sinum 
Gothicum sive Sueticum ad Septentrionem terminat, la- 
tissima est terra divisa in tres magnas provincias, Occi- 
dentalem, Äquilonem et Orientalem.^ Af kartan kan man 
se, att Olaus sätter Västerbottens gräns tämligen riktigt 
söder om Umeå ungefär vid Nordmaling; gränsen i norr 
mot Norrbotten angifves icke, dock säger Olaus ^, att 
Lula låg i Västerbotten, ehuru han räknar Thorna till 
Norrbotten^. "Botnia Orientalis" ligger helt och hållet 
på finska sidan och skall behandlas under Finland. 

Ortnamnen i Västerbotten och Norrbotten äro föl- 
jande: Urna (socken) — Benaval , hvarintill är afbildad 
en ren som mjölkas; därutanför vid kusten ön Qverken 
— vidare Bygda (socken) — Lefanger (nu Löfångers 
socken) — Renshy — Skellita socken, nu Skellefte — 
Pita (sock.) — Lnla — Chalis och ^emporium maximum 
Tornia^ eller Thorna. Nordväst härom Laxastrem och 
Helsingaby\ nordost om Torne Skricby, Helsingaval, Olsby, 



^ Anf. 8t., 8. 44—45. 2 gi^^g scandi». ^ ^^^^^ xVII, C. 26. 

* Hist. XX, C. 1. » Hist. II, C. 6. . ^ Hiat. XX, C. 1. 

^ Heleingeby är hn i dag namnet på en by i dessa trakter; öfriga 

svenska byuamn ba i senare tider utträngts af finska. 

20 



306 

och slutligen Ecclesia S, Andrece, hvilket ställe, som jag 
förut framhållit, troligen motsvarar Sserkilax eller Of- 
vertorneå, och som var nordligaste ändpunkten för Olaus 
Magnus' norrländska resa 1519. Sydost om Torne torde 
Pirki möjligen motsvara Björkö uti Torneälf, ehuru det 
förlagts öster härom inåt landet; Chifu är Kim socken, 
nu Kemi, vid mynningen af Kemijoki. 

Thorna eller Tornia är å Cart. marina belägen på 
en af Torneälfs båda flodmynningar kringfluten ö, och 
dess namn uttydes: "Thorna id est turrita insula", sä- 
kerligen med anledning däraf, att Torne sockensigill visar 
ett torn. Socknen kallas äfven i äldre skrifter Tornö ^ 
Kyrkan var anlagd på den nyss omnämnda Björkön 
(Pirkkiö), och här fans äfven i äldre tider en känd 
hamn- eller handelsplats ; men denna ö ligger icke, såsom 
på Olaus' karta, i själfva mynningen af Torneälf, utan 
ungefär 3 km. norrut från utloppet^. Olaus kallar nämnda 
handelsplats en stad (oppidum) och yttrar om densamma: 
"Est hoc oppidum in loco plurimum amaeno et commodo 
situatum, nec aliud emporium frequentius in toto tractu 
suppolari, quam est hsec Thorna^. Dels till följd af sitt 
läge vid ändpunkten af Bottenhafvet och dels på grund 
af det rika och vinstgifvande fisket, var Thorna en myc- 
ket omtyckt plats, som var stadd i rask tillväxt^. Här 
sammanträffade en mängd människor från olika länder 
såsom Russi albi, Lappones, Biarmi, Bothiienses, Fifini, 
Sueci, Tauasthi, Helsingi; många "kommo öfver de höga 
fjällen och vidsträckta ödemarkerna från Norge och Jämt- 
land". Härvid färdades man dels i aflånga båtar, sär- 
skildt inrättade till färder på de forsande floderna, dels i 

* Denna och följande uppgifter äro hämtade från Hulphers, Be- 
skrifn. öfver Norrland, III (5 saml., 1 Bd) 1789, 8. 211, 213. Jmfr 5 
saml., 2 Bd, a. 108. Enligt Höjer, anf. arb. III, Norrland, s. 336, kom- 
mer Torne (alfa) namn af "tarrhat" =^ akjälfva aom marken vid ett 
vattenfall. 

^ Den nuvarande ataden Torneå är anlagd 1621 på Swenaarön 
norr om Björkön. 

3 Hiat. XX, C. 1. ^ Jmfr Opera breve. 



307 

åkdon (curribus), dragna af tama renar, samt på skidor 
(pandis perticis). Vanligen idkades byteshandel, som 
nödvändiggjordes därigenom, att myntet förfalskades, i 
synnerhet af Moskoviterna, som voro synnerligen hemma- 
stadda och listiga i denna konst. Vid tiden omkring 
sommarsolståndet brukade dessa, som Olaus 1519 själf 
iakttagit, infinna sig i Torne uti stort antal, därvid bä- 
rande sina farkoster på axlarne, när de passerade mellan 
de olika vattendragen. 



XL 

Sveriges inbyggare, näringslif, etno- 
grafiska förhållanden. 

Uti de romersk-germanska historieskrifvarnes — 
JoBDANES och Paulus Diaconus — bekanta yttrande, att 
den Skandinaviska halfön utgjorde ^vagina sive officina 
gentium", sägo bröderna Magnus, liksom så många andra 
både före och efter dem, ett uttryck för ett faktiskt sak- 
förhållande, hvilket på grund- af nationella och patriotiska 
skäl i hög grad tilltalade dem, nämligen att Skandina- 
vien, eller närmast Sverige, i forna tidor värkligen varit, 
om man så må säga, den ''folkkälla*', hvarifrån en mängd 
i Europa uppträdande vandringsfolk ledde sitt ursprung. 
Så uppger Johannes Magnus ^att enligt gamla skriftstäl- 
lares utsago mer än 30 olika folk utgått från den nor- 
diska halfön", och Olaus har, troligen efter föredöme af 
Fbanciscus Ibenicus' folkstamtaflor, å sin karta uppgjort 
en dylik stamtafla, utvisande icke mindre än 34 folkslag 
(däribland Huner och Åvarer, Slaver och Bulgarer), 
hvilka utvandrat från Skandinavien eller, enligt hans 
mening, egentligen från södra delen däraf, från Gothia. 
Redan på grund häraf var det naturligt — äfven om 



308 

det icke skulle ha något stöd i värkliga förhållandet — 
att Olaus skulle anse Sverige vara det förnämsta och 
mast betydande riket i hela Norden, icke allenast till följd 
af dess "enighet, styrka och storhet" \ utan äfven på grund 
af dess folkrikedom. Huru stor denna Sveriges folkrike- 
dom var i förhållande till de öfriga nordiska ländernas, 
uppgifver Olaus likväl ingenstädes; däremot upplyser 
han om, hvilka delar af Sverige själft voro att anse som 
de mast befolkade (populosissimse), nämligen Östergötland, 
Upland och Helsingland. Att det senare landet kommit 
med i denna uppräkning torde väl i väsentlig mån ha 
berott på den betydelse i historiskt afseende man tradi- 
tionellt tilldelade detsamma. Utgår man från stiftsin- 
delningen skall man emellertid finna, att Olaus' uppgift 
om Upland och Östergötland såsom varande bland de 
folkrikaste landskapen ingalunda är så oriktig, i det, 
enligt Forsells och Hildebrands tabellsammanställnin- 
gar, just ärkestiftet och Linköpings stift i medeltal synas 
haft största antalet inbyggare under medeltiden och mid- 
ten af 1500-talet ^ 

Gothi och Sueones (eller Sueci) äro de namn Olaus 
Magnus gifver de två bekanta folkstammarne i Sverige; 
men liksom Sueonia eller Suecia tillika är benämningen 
på landet i sin helhet, så finnes äfven exempel därpå, 
att Olaus med motsvarande folknamn afsett alla Sveriges 
inbyggare eller hela det svenska folket. Den å kartan 
norr om Bottenhafvet förekommande legenden, enligt 
hvilken Helsingarnes konung (Årgrimus) befinner sig i 
strid med Scricfinnarnes konung (Tengillus) och är på 
väg att af denne senares skaror bli öfvervunnen, är 
ingenting annat än en från Saxo Grammaticus härstam- 
mande fornsägen, och har ingenting att göra méd Olaus' 
uppfattning i öfrigt af de olika skandinaviska folkstam- 



* Opera breve. 

2 Jmfr G. Forsell, Sveriges inre historia från Gust. I, I, tab. C, 
1, och Hans Hildebrand, Sveriges medeltid, kulturhist. skildring, I, 1 
s. 59 o. f£. 



309 

marnes utbredning på hans tid, alldenstund, som vi hafva 
sett, Helsingia på hans karta har samma omfattning som 
Helsingland numera har, och sålunda icke sträckte sig 
så långt i norr som till nordändan af Bottenhafvet. 

Enligt Olaus' mening kunde människornas ålder i 
Norden uppgå till 160 år eller mera, liksom — tillägger 
han — fallet äfven var i England och Skottland. Rik- 
tigt upplyser han, att i Norden, hvarmed här förstås 
det svenska väldet eller Sverges statsområde, talades fem 
olika språk, nämligen ryska, finska, lappska, tyska och 
svenska ^ 

Af Sveriges näringar framhåller Olaus Magnus åker- 
bruket såsom den förnämsta och viktigaste; och enligt 
hans mening kunde knappast något annat folk i hela 
Europa jämföras med Nordens i fråga om att flitigt 
och noggrannt sköta sin jord^. Att bestämma gräns- 
märken eller gränskilnaden mellan böndernas åkrar ut- 
gjorde vid denna tid en ganska känbar svårighet, och 
oftast fick man nöja sig med en naturlig gräns, eller 
en sådan, som fans redan innan någon gränsreglering 
kom i fråga ^. Olaus uppgifver, att bönderna i detta 
hänseende begagnade sig af stenvallar (stenrös) och sten- 
pelare, bergklippor, vattendrag, floder o. s. v. ^ Att 
jordbruket bedrefs så ifrigt tillskrifver Olaus bland an- 
nat den omständigheten^, att intet vin växte i Norden, 
och att inbyggarne därför måste bereda sin dryck af säd. 

^ Hist. IV, C. 4: "mirandum non est, quod in ea (regione) quin- 
tnplicia linguro usus repeiiatur Septentrionalium scilicet Lapponum seu 
Bothniensium, Moscovitarum, Ruthenorum, Finningorum, Sueonum ac 
Gothorum et Germanorum." Då antalet 5 språk tydligt angifves torde 
reduceringen af de uppräknade kategorierna ske på ofvan i texten an- 
förda sätt. 

2 Hist. XIII, C. 1. Man kan likväl knappast påstå, att det sven- 
ska jordbruket under medeltiden befann sig på någon för tidsförhållan- 
dena ovanligt hög ståndpunkt; måhända torde snarare motsatsen ha ägt 
rum. Dock förbättrades jordbruket vid medeltidens slut och nyare tidens 
början. Jmfr IIildebrand, anf. arb.. I, 2, s. 177 o. ff. 

* Se härom Hildebrand. anf. st., s. 179 o. ff. 

* Hist. XIII, C. 6. 5 Hist. XIII, C. 1. 



310 

Man nedlade mycket arbete på åkern, och jorden 
gödslades flitigt. Fram på vårsidan, ungefär vid vår- 
dagjämningen, kommo bönderna tillsammans och hjälpte 
hvarandra att på slädar köra gödseln ut på gärdena; 
ju djupare snön låg kvar å dessa, desto större frukt- 
barhet väntade man sig af gödningen \ Olika slags göd- 
sel användes till vid olika höjd belägna ställen, samt 
beroende på, om jorden var sandig eller stenig. De 
åkrar, som användes till vinterutsäde, gödslades hälst 
vid tiden för höstdagjämningen *^. Det så kallade ^sved- 
jandet^ omtalar Olaus upprepade gånger; man afbrände 
skogen, eller antände buskar och gräs å den mark, som 
skulle nyodlas, och i askan såddes sedan såväl råg som 
annat utsäde ^. Sådana askåkrar ansågos betydligt frukt- 
barare än på annat sätt gödslad jord^. Olaus hade sär- 
skildt fäst sig vid det i Ångermanland vanliga förfarings- 
sättet: där användes svedjandet icke allenast på slätten, 
utan äfven på de högst belägna sidorna af bergen. Vid 
höstdagjämningen sveddes jorden, hvarefter askan efter 
gräset och busksnåren fick ligga orubbad öfver vintern; 
härigenom uppblandades och uppluckrades askan af snö- 
massorna och tillreddes på så sätt af sig själf till åker ^. 

De värktyg, med hvilka jorden bearbetades, voro 
plogbillen eller årdern (vomer) och spaden eller hackan 
(ligo)^. Plogen hade form af en vanlig trädkrok och 
drogs af endast en häst. För jordens luckrande (före 
sådden) användes harf, och för dess jämnande (efter såd- 
den) begagnades vält eller bult, dragen af tvänne hästar. 
Man odlade, som förut är nämndt, korn, hafre, råg och 
hvete, samt ärter, bönor, lin eller hör, rofvor ^ och vallmo 



1 Hi8t. XIII, c. 1. 2 Hi3t XIII, c. 2. 

^ Hiöt. XIII, C. 5 Att svedjandet ofta föranledde förhärjande oeh 
ödeläggande skogseldar var naturligt och framgår äfven af Olaus' be- 
skrifning; vid dylika tillfällen miste bönderna gä man ur husa, såsom 
mot fienden, för att söka stäfja elden. 

* Hist. XIII, C. 6, jmfr C. 3. ^ Hist. II, C. 4. 

6 Hist. XIII, C. 3. ^ Hist. XIII, C. 2. 



311 

(papaver)'. Ehuru hvetet aftog mot norr, odlade dock 
Sverige häraf en stor mängd, men ännu mera odlades 
rag'K Vinterrågen såddes vid hundstjärnans uppgång 
(slutet af rötmånaden)^ och synes hafva varit hufvud- 
sädeslaget i Sverige vid denna tid*. Korn och hafre, 
som såddes om våren, växte mycket i Östergötland och 
Västergötland, men funnos äfven öfverallt annorstädes^; 
i det förstnämnda landskapet synes äfven mera än i nå- 
got annat ha odlats hvete^. I Västergötland såddes kor- 
net i slutet af Juni och skars i midten af Augusti; det 
mognade på 36 dagar, var godt och sexradigt. De andra 
sädesslagen såddes i början af Maj och skördades äfven- 
ledes i midten af Augusti ^ 

Bönderna brukade vid midsommar gå rundt omkring 
sina åkerfält under utsägande af böner om en riklig 
skörd; man gjorde äfven kors af löf, som lades vid 
åkrarne, för att detta skulle befordra årsväxten^. För 
skörden liksom för öfriga arbeten på åker och äng, så- 
ningen, höbergningen o. s. v., kommo bönderna tillsam- 
mans och värkstälde med gemensamma krafter arbetet 
på hvar och ens åkerlott^. Vid skördefästerna brukade 
man enligt Olaus' uppgiftj äfven aftala stundande gifte- 
mål ^\ 

Under den mörka årstiden, då dagen endast hade 
några få timmar, tröskades säden med slagor, oftast vid 
skenet af å loggolfvet antända eldar. Något särskildt 



> Hiat. XIII, c. 5. 

^ "Sueonibus laraen sive Suecis immensa vis tritici, sed maior 
siliginia est concessa", Hist. XIII, C. 13. Hildebrand, anf, arb., I, 2, s. 
187, yttrar, att hvetet i Sverige hela medeltiden igenom synes varit gan- 
ska sällsynt; detta strider likväl mot Olaus Magnus' uppgift. Men egen- 
domligt är, som samme förf. påpekat, att när Olaus omtalar de olika 
sädesslagens såningstider, nämner han icke hvetet. 

3 Hist. XIII, C. 3. 

* "Diligentior siliginis prsBparatio apud Sueones", jmfr Hist. XIII, 
C. 13. 

5 Hist. ibid. ^ gigt, xill, C. 17. ^ Hist. Xni, C. 8. 

8 Hist. XIII, C. 4. 9 Hist. XIII, C. 2. '^ Hist. XIII, C. 7. 



312 

redskap för bortränsandet af agnarne synes icke ha före- 
kommit ; efter tröskningen skottades säden undan med 
skoflar^ 

Säden soltorkades ute i det fria, utbredd på dukar 
och segel under ungefär en veckas tid; därefter rengjor- 
des den och samlades i ekbehållare eller eklårar (quer- 
cinis repositoriis) samt kunde på detta sätt förvaras un- 
der många år. Uppblandades densamma med färsk säd 
skedde ny torkning ^ Säden maldes i väder- och vat- 
tenkvarnar, men man hade äfven kvarnar dragna af hä- 
star, samt hand- och trampkvarnar^. Hästkvarnarne 
användes i synnerhet i de förnämes och furstligas slott 
samt i städerna^. Mjölet packades hårdt tillhopa i ek- 
tunnor med tillhjälp af träklubbor, och förvarades på 
något torrt ställe till skydd för maP. Säd exporterades 
äfven, i synnerhet till Danzig^. 

I västligaste Sverige, Värmland och Dal, samt i 
Norge tillgick brödhakningen, som alltid endast kvinnorna 
besörjde, i allmänhet på följande sätt. Sedan degen var 
tillredd (af kornmjöl, bön- eller ärtmjöl) utformades den 
med runda käppar eller kaflar på bordet till pappers- 
tunna skifvor, hvilka därefter hastigt gräddades på runda 
järnplåtar (ferrilamina); dessa stodo nämligen på en tre- 
fot, hvarunder man uppgjort en sakta eld, som oupphör- 
ligt underhölls. Gräddningen sköttes, säger Olaus, på 
detta sätt lika raskt, som boktryckaren lägger papper 
på sin press ^. Kornbröd användes mast i Västergötland. 

Tillvärkningen och konsumeringen af öl och malt- 
drycker (af flera olika slag) synes ha varit tämligen be- 
tydlig vid denna tid i Sverige, att döma af Olaus Mag- 
nus' utförliga framställning och beskrifning häraf ^. Bryg- 



1 Hist. XIII, c. 7. 2 Hist. XIII, c. 14. ^ ^^^^ xill, C. 11. 

•* Hist. XIII, C. 12. 5 Higt. XIII, C. 10. 

^ Hist. XIII, C. 16. Dylikt s. k. "tunnbröd" tillvärkas ännu idag 
i Bohuslän, Värmland och Dal, ehuru det numera gräddas i öppna bak- 
ugnar; det göres nutilldags vanligen af hafre, någongång af råg. 

7 Hist. XIII, O. 22, 25. 26, 27, 28, 29, 31. 



313 

den sköttes af kvinnorna. Att likväl öl i betydlig mängd 
infördes till Norden från Tyskland, anser Olaus ^ bero 
därpå, att den tyska humlen var mycket starkare och 
bättre än den, som växte i de nordiska länderna. Rö- 
rande orsaken till den nordiska humlens sämre beskaf- 
fenhet yttrar Olaus: "propter multitudinem ferrearum 
minearum et rubiginem ex earum exhalatione causatam, 
in fine Julii floribus expositus, ad imbecillitatem exhalat. " '" 
Humlen växer dock vild i Sverige ända upp till landets 
nordligaste delar, och humleodlingens anor i vårt land 
gå tillbaka ända till 1300-talet; den torde likväl ha be- 
drifvits med olika ifver i olika traktera 

Näst åkerbruket var hästafveln och boskapsskötseln 
den förnämsta hufvudnäringen i Sverige. Hästar ut- 
gjorde sedan gammalt en betydande exportvara, ett för- 
hållande som omtalas redan af Jordanes (500-talet). Olaus 
Magnus uppger, att årligen utsändes till Tyskland från 
Svea- och Götaland hela skeppslaster af hästar^. 

Äfven nötboskapen lämnade rik afkastning. I alla 
Sveriges landskap från 52:dra till 84:de breddgraden fans 
till följd af de rika ^betena och de talrika boskapshjor- 
darne en betydlig tillgång på smör, som dock var af 
större eller mindre godhet, beroende på saltets beskaf- 
fenhet och betets kvalitet. Flera tusen tunnor smör expor- 
terades årligen till utlandet^; Oland utförde, som förut är 
nämndt, äfven boskap. Västergötlands och Östergötlands 
ost var berömd for sin utmärkta beskaffenhet, liksom 
äfven osten från öfre Sverige, utom Helsingarnes (och 
Norrmännens), hvilken ansågs smaka bäst, då den var 
"liksom rutten" (quasi putres . . vermium scaturigine et 



* Hist. XIII, C. 32. Flera tusen tunnor öl infördes årligen af 
tyskarne, i synnerhet till Bergen. 

2 Hist. XIII, C. 32. 

^ Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb. I, 1, s. 189 — 190. 

* Hist. XVII, C. 16. 

^ Hist. XIII, C. 45. Denna stora utförsel af smör o. s. v., be- 
styrkes äfven af utländska källor, se Hildebuånd, anf, arb., I, 2, s. 195, 



314 

repletione visa)^ Af fåren användes med fördel såväl 
ull, kött och skinn som mjölken, hvilken liksom get- 
mjölken begagnades till ostberedning'-'. Fårkött åts, lik- 
som äfven annat kött, hela året om antingen saltadt 
eller torkadt i rök eller i luften utan någon kokning '^ 
Getskinn och getost utfördes till Tyskland; getens kött 
åts saltadt eller soltorkadt*. 

Ofriga husdjur, af hvilka man drog någon materiell 
vinst, voro svin och fjäderfän. Hit måste äfven räknas 
biet, och biskötseln synes ha bedrifvits med stor flit och 
omsorg'^. Honungen behöfdes för mjödbrygden och an- 
sågs äfven vara ett utmärkt läkemedel. Vax användes 
till ljus, i synnerhet för kyrkligt bruk. Biskötseln idka- 
des egentligen uti södra och östra delarne af Sverige, 
och Olaus ger Jordanes rätt, då denne uppgifvit, att biet 
icke förekom i de nordligaste, subpolara delarne af Skan- 
dinavien ^. 

Jakten idkades vid denna tid allmänt öfver hela 
Norden^. Föremål för jakt voro framför andra de djur, 
som lämnade de så högt skattade och dyrbara pälsvärken. 
Så var förhållandet med järf, lo, utter, mård, hermelin, 
bäfver och svart räf. Dock användes äfven skinnen af 
ekorre och hare, för att icke nämna de af björn och 
varg. De fläste af dessa djur fångades i fallgropar (varg- 
gropar) eller med snaror, giller, och nät (vargnät), eller 
jagades de efter hund och skötos med armborst och pilar. 
Björnen dödades med spjut eller sköts med piP. För- 
nämsta afsättningsorten för pälsvärk torde ha varit Tysk- 
land *\ men äfven till Ryssland gick en stor del af dessa 
varor (utterskinn, bäfverskinn och svarta räfskinn m. fl.). 



^ Hiöt. XIII, c. 46. 2 Hiat ^^^^^ 3 ^^^^ XVII, C. 2. 

* Hist. XVII, C. 23. ^ Hiöt. XXII, C. 9—19. 

^ "Licet Jordanes verum dixerit, suppolarem oram aquilonis in- 
colentes, apum usiim non habere", Hist. XXII, C. 17. 

7 Jmfr Hist. XVUl, C. 41. » Jmfr Hist. XVIII, C. 5—38. 

9 Hist. XVIII, C. 7. 



315 

h vilka sedermera fördes vidare till Tatarerna ^ Ekorr- 
skinn såldes till hela Europa^. 

Af öfriga djur, som voro föremål för jakt, omnäm- 
nas elg, hjort och rådjur. Jakten på dessa var privile- 
gium för adeln och stormännen*^, och försiggick i all- 
mänhet efter hund. Elghudar exporterades årligen till 
ett antal af flera tusen ^. 

Af samma stora betydelse som jakten var äfven 
fisket under den tid, som sysselsätter oss. Det är huf- 
vudsakligen insjöfisket Olaus Magnus beskrifver. Man 
fiskade med nät och krok (af messing eller någon annan 
skinande metall), ryssjor, trähålkar och ljuster (järnspett), 
det senare vid skenet af torrvedsstickor. Vinterfisket i 
på isen uthuggna vakar synes ha varit mycket i bruk^. 
Näten gjordes af lindbast, säf, hampa eller lin, och be- 
strökos med tjära för att göras starka och uthålliga*^. 
Olaus Magnus omtalar äfven, att man på åtskilliga stäl- 
len i Norden dref fiskafvel med stor fördel; fisken odlades 
i dammar, som tömdes vid behof^. 

Laxfisket omtalas af Olaus med stort intresse. Lax 
fångades såväl i Öster- som Västergötland, i det senare 
landet framför allt vid Trollhättan ^. I Bottenhafvet och 
i de floder, som kommo från de lappska bergen, idkades 
äfvenledes laxfångst, enligt Olaus* mening den yppersta 
i Europa (vix alicubi in tota Europa uberior). Fångsten 
försiggick under sommaren, då laxen i stora hopar gick 
nedför älfvarne och därunder infångades. Olaus hade själf 
åsett dylikt laxfiske vid midsommartiden invid Torne, då 
laxen strömmade till i sådan mängd, att de starkaste 
nät rycktes sönder. Laxen blef ända till 6 och 7 fot 
lång samt användes antingen färsk eller insaltad. Be- 
handlad på det senare sättet utfördes han i stora mäng- 



1 Hist. XVIII, c. 16. 2 Hist. XVIII, C. 18. 

3 Hist. XVIII, C. 4. * Hiat. XVIII, C. 1. 

^» Jmfr Hiat. XX, C. 9, 10, 13, 16. 

« Hist. XX, C. 14. ^ Hist. XX, C. 31. 
8 Hist. XX, C. 3. 



316 

der i synnerhet till Sydtyskland (ad superioris Germaniae 
partes) ^ 

Olaus framhåller, att inbyggarne i Norrbotten huf- 
vudsakligen lifnärde sig af fiske. Orsaken härtill — me- 
nar han — var likväl icke den, att jordmånen var dålig, 
ehuru dock till följd af det hårda klimatet säd endast 
med möda där kunde odlas ", utan orsaken var, att det 
fans en så oerhördt rik tillgång på fisk, att denna läm- 
nade erforderligt bytesmedel för erhållandet af andra 
varor. Så hämtade man vin och salt från Spanien och 
Portugal, dyrbara tyger från England och Flandern, olika 
husgerådssaker och prydnader från de tyska städerna samt 
säd från Svea- och Götaland. Vid hvarje strandbrädd, 
ö, vik, flod eller bäck gick fisken till under hela året, 
dock mast om sommaren^. Vid Biuraklubb brukade en 
del af fisken utläggas på marken nedanför klippan och 
torkas; den kunde vid dylika tillfallen intaga ända till 
2 och 3 åkerlängders bredd. En del upphängdes på 
stänger och utspändes med stickor — i synnerhet den 
större fisken — för att torkas af sol och luft^. Af fisk, 
som fångades i Bottenhafvet, omnämnes i öfrigt sik^, 
samt sill af en hands längd (strömming), hvilken fiskades 
såväl under sommaren och hösten som under vintern i 
uthuggna vakar ^. 

Alla de olika fisksorter, som fångades vid de bott- 
niska älfvarnes öfre lopp, fördes i första hand till Torne, 
som var hufvudplatsen för fiskexporten i dessa trakter. 
Där afyttrades nämligen fisken åt köpmän söderifrån i 
utbyte mot olika slags varor. Nedsaltad i tunnor eller 
behandlad på annat sätt (rökt), utskeppades fisken där- 
efter af fartyg från Raumo, Åbo, Oregrund och Stock- 
holm^. Sistnämnda stad var likaledes en af hufvud- 
orterna för fiskhandeln i riket; fisken fraktades dit om 
sommaren sjöledes på fartyg, men om vintern på slädar ^. 

> Hiat. XX, c. 3. ^ gjat. n, C. 6. » Hjgt^ xX, C. 1. 

* Hist. II, C. 6. 5 Hiat. XX, C. 26. « Hist. XX, C. 29. 

7 Hist. XX, C. 2. 8 Hist. XX, C. 24. 



317 

I sammanhang med fisket torde det vara lämpligt 
att omtala sälfångsten. Olaus hade själf varit i tillfälle 
att se, äfven hur denna fångst bedrefs (i Bottenhafvet). 
Fångstmannen klädd i ett svart skinn och beväpnad med 
ett långt spjut, eller ett skaft, hvarå fans en krok eller 
hulling af järn, smög sig ut på isstyckena och härmade 
djurets läte; på detta sätt kunde han närma sig salen 
och döda honom. Man passade äfven på att döda dju- 
ren, då de lågo sofvande på isen, ofta i hjordar på 30 
till 40 stycken. Med rep halades därefter den dödade 
salen i land^ 

Om alla de sätt, hvarpå salen kunde användas, läm- 
nar Olaus Magnus bl. a. flera fantastiska uppgifter, som 
visa, att man tillskref densamma undergörande egenska- 
per. Sältranen begagnades att bestryka fartygen under 
stränga vintrar, på det de ej skulle frysa inne, samt till 
garfning af hudar och skinn ^. Om användningen af sa- 
lens späck och kött heter det^: "ita servatur, ut infinit» 
hominum multitudines hac pinguedine utantur in obsoniis 
suis, loco olei; atque ob eam causam carnes in maxima 
quantitate, veluti latera porcorum, in väsa recluduntur. 
Pinguedo tamen huius vituli marini solidior, defertur ad 
amplum Germaniam."" 

Beträffande grufbrytningen i Sverige har Olaus Mag- 
nus icke synnerligen många eller värderika upplysningar 
att lämna. Han framhåller, att de nordiska länderna 
voro rika på grufvor*, och af kartan framgår, att han 
hade reda på järngrufvorna i Dalame, Värmland, Väst- 
manland och Närike. Sverige var äfven rikt på silfver 
enligt Olaus' mening, och kartan angifver ^argentum^ i 
nordligaste Dalarne samt i Närike. Koppar fans i Öster- 
götland, Dalarne och Helsingland(?). Olaus var äfven 
viss på, att guldgrufvor funnos, men — säger han — de 
äro försummade och bortglömda. Så var fallet med 
guldgrufvorna i Norrbotten och Lappland, hvarest Olaus 

* Hiat. XX, c. 5. « Hist. XX, C. 6. ^ Hist. XX, C. 7. 

* Hiat. VI, C. 1. 



318 

också på sin karta väster om Lule invid Luleträsk an- 
gifvit guldminor, ^^ minera auri" . Olaus var för öfrigt 
öfvertygad därom, att det fans rikligt med guld i den 
svenska kopparn, som såldes och utskeppades ^ 

Olaus omtalar^ äfven smidesskickligheten i Dalarne 
och i Helsingland. Smederna i sistnämnda landskap voro 
de skickligaste i hela Norden. I rinnande vatten an- 
bragte de sina hjul som satte hamrarne i rörelse; att 
döma af den åtföljande teckningen voro värkstäderna 
jämförelsevis små, hamrarne anbragta i det fria med en 
gemensam härd, omsluten af en rund mur. Bälgarne 
vid härden höllos i gång af vattenhjul. Att smidesskick- 
ligheten och järntillvärkningen i Helsingland på denna 
tid värkligen intagit en framstående plats bestyrkes bl. 
a. af WiDMARKS beskrifning öfver provinsen Helsingland. 
"Myr- och sjömalmen, säger denne författare^, finnes att 
tillgå öfverallt i landet och i forna tider utgjorde järn- 
tillvärkning däraf en viktig folknäring.** Han tillägger 
emellertid, att all kunskap därom för längesedan upp- 
hört, så att om densamma numera ingenting annat erin- 
rar, än de i behåll varande slaggvarpen. 

Guld' och silfversmidet var under medeltiden en gan- 
ska ifrigt bedrifven husslöjd, som Olaus Magnus också 
berör på flera ställen i sitt stora arbete. De af honom 
omnämnda skifvorna (lamina) af silfver eller annan me- 
tall erhöllos vanligen först genom gjutning, hvarefter de 
genom hamring utarbetades till sin fina och tunna form^. 

Af träslöjden spelade under medeltiden båtbygget en 
icke obetydlig roll. Under den isfria årstiden var näm- 
ligen båten det mest använda trafikmedlet, och skepps- 
farten hade uppnått en ingalunda oansenlig grad af ut- 
veckling. På de norrländska älfvarne, vid färder utför 
forsarne och vid sommarfisket därstädes, liksom i Botten- 
hafvet, användes det aflånga, lätta slag af båtar, som 

^ Hist. VI, c. 17. 2 Hiat. VI, C. 6. 

^ WiuMARK, anf. arb., I, a. 17. 

•* IIiLDKBUAND, aiif. arb., I, 2, s. 220—221. 



319 

ännu i dag af allmogen kallas^ håper" ^ Af Olaus Magnus 
kallas de "haapar" , och synas enligt hans beskrifning 
egentligen varit den af Lapparne (eller Birkarlarne) an- 
vända båtformen. De voro ovanligt snabbgående, och lik- 
som flögo öfver vattnet endast vid en lätt stöt. Ute på 
öppna haf vet begagnades segelbåtar ; det var de så kallade 
skutorna, eller ^scutha" , som Olaus nämner dem. De voro 
korta och föga djupgående, men däremot betydligt breda ; 
dock så byggda, att de kunde uppbära segel i storm. 
De användes ofta i trånga farvatten och voro så elastiska, 
att de gåfvo efter för vågorna som lädersäckar, beroende 
— säger Olaus — därpå, att de voro hopfogade, icke 
med järnnaglar, utan med mjuka vidjor. De voro äfven- 
ledes tjärade och stodo länge emot sjön. Ankaret bestod 
af krokiga trädrötter och stenar; man begagnade ylle- 
segel (laneo panno pro velo) eller segel af barkstycken, 
det senare i synnerhet i lugnt vatten, då dessa knappast 
kunde uthärda svårare väder i öppna hafvet^. 

I allmänhet gjordes de fartyg, som användes på 
Östersjön, korta och breda, framför allt, om de skulle 
begagnas till lastfartyg^. Särskildt omnämnas de far- 
koster eller skeppsfärjor, som voro afsedda för den pågå- 
ende betydliga hästexporten på Tyskland ("hippagogiB")^. 

I öfrigt omtalas såväl mindre båtar (lembi, cymbse, 
scaphse) som större, snabbgående jakter (actuarii, paro- 
nes, myoparones). Ekstockar (lintres) urhålkades af stora 
ek- eller granträd och gjordes ofta så ansenliga, att de 
kunde rymma 20 till 30 man. De mindre båtarne af 
detta slag användes till fiske. Ekstocken var den van- 
ligaste båtformen i Norden^. 

Den öfriga träslöjden i Sverige (utom skepps- och 
båtbyggeriet) var icke häller obetydlig. En mängd trä- 
kärl tillvärkades öfver hela riket, däribland sådana dryc- 
keskärl som kallades kåsör ("kosa"), bägare af björkrot, 
vida och runda skålar o. s. v. Af ett enda stycke — 

* Jmfr BiETZ, Sv. dialekilexikon, I, s. 278. ^ Hist. IV, C. 10. 

3 Hiöt. X, C. 2. * Hist. X, C. 3. ^ Hist. ibid. 



320 

berättar Olaus — utskuros de olika formerna med stor 
konstskicklighet, så att de kommo att utgöra bilder af 
djur och fåglar m. m. Sedan fernissa påstrukits och en 
grann färg åsatts kärlet, förhöjdes utseendet af detsamma 
medelst inlagda ådror och svängda linier, så att det hela 
liknade en guldprydnad. Träslöjd af dylikt slag (trä- 
skulptur) förekom i synnerhet i Kind och Mark i Väster- 
götland, hvilka landsändar hyste de skickligaste svarf- 
vare i hela Norden. I nämnda orter — förtäljer Olaus 
— lifnärde man sig hufvudsakligen af denna nyss om- 
talade färdighet; och man täfiade inbördes att försköna 
och förbättra sina träkärl på samma sätt som glasblåsarne 
i Venedig gjorde med sina produkter ^ Den af Olaus 
Magnus omnämnda tillvärkningen och försäljningen af 
träkärl i Västergötland berodde därpå, att i det inre af 
landskapet, i synnerhet på vattendelaren mellan Venern 
och södra Kattegat, funnos stora skogar, såsom Eds- 
veden, hvilka till stor del bestodo af björk och ek, längre 
söderut af bok. Denna hemslöjd, förfärdigandet af hvarje- 
handa husgerådssaker af trä, utgjorde början till den 
sedermera så bekanta gårdfarihandeln ^. 

I Sverige tillvärkades icke som i Norge något salt, 
hvilket enligt Olaus' mening icke berodde därpå, att haf- 
vet saknade nödig saltmängd, utan därpå, att inbyggarne 
lättare och mera bekvämt tillbytte eller tillhandlade sig 
nämnda vara från utlandet. Tyska och holländska far- 
tyg införde salt från Spanien, Frankrike och England, 
men i synnerhet från Lissabon och ^ Brovasum^ ^. Jo- 
hannes Magnus hade — som Olaus uppgifver — under 
sin ärkebiskopstid i Upsala sökt införa saltberedning i 
Sverige, nämligen vid Norrlands kuster, men detta hans 
bemödande hade misslyckats genom de svårigheter och 
hinder köpmännen i Stockholm, måna om bibehållandet 

1 Jmfr Hist. XII, C. 38. 
^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 100. 

^ Hist. XIII, C. 43. Brovasum - Brouage, en aaltort mellan Bor- 
deaux och Rochefort. 



321 

af sin förtjänst, lade i vägen därför ^ Emellertid torde, 
som HiLDEBRAND äfven framhållit^, ännu en annan or- 
sak ha bidragit till företagets misslyckande, nämligen, att 
hafvets saltmängd utanför den norrländska kusten icke 
är tillräckligt stor, för att salttillvärkning där skulle 
kunna äga rum i någon betydligare skala. 

Af den föregående framställningen torde otvetydigt 
framgå, med hvilka varor handeln denna tid hade att 
röra sig, och hvilka produkter voro föremål för export 
och import. Handeln på de nordiska länderna låg, som 
bekant, ännu i händerna på hansan, och afsättningsorterna 
voro i allmänhet hansestäderna vid Östersjön, för Sverige 
särskildt den likväl i viss mån inom hanseförbundet mera 
själfständiga staden Danzig. Från Sverige utskeppades 
framför allt smör, fisk, skinn, pälsvärk och hästar, men 
äfven malm, järn och koppar, boskap, elghudar, säd och 
timmer, det senare från Norrland^. I stället infördes 
salt, humle, öl, tyger, industrialster af alla slag (från 
Tyskland och Holland) samt vin. Af denna vara före- 
kommo tre slag, nämligen sött, surt och svagt vin. Den 
förnämsta af de vinsorter, som infördes, var den spanska 
"bastarden", som ansågs för det dyrbaraste "på grund 
af sin ädelhet och sötma" ; därnäst kommo de allmänt 
använda rhenska vinerna. Ett annat surt vin kom från 
Frankrike och kallades "romeniskt" (romenia); det bru- 
kade användas i kyrkorna till nattvardsvin. Till den 
svaga sorten hörde ett rödt franskt vin, kalladt "peitha", 
men det var mindre vanligt^. 

Inrikeshandeln hade sina medelpunkter i marknaderna. 
Af dylika omnämner Olaus Magnus framför allt distingen 
("Dysting, id est ludiciarium locum prudentissimse Re- 
ginae Dysse") i Upsala, samt Februarimarknaden (samtings- 
marknad) i Strängnäs. Vidare hölls en marknad i midten 
af Mars vid O viken i Jämtland på isen af Storsjön, samt 
flera andra marknader på olika ställen af landet i början 

* Hist. XIII, C. 44. ^ HiLDEBRAND, anf. arb., I, 3, s. 227. 
' Jmfr Hist. IV, C. 10. ** Jmfr Hist. XIII, C. 19-^20. 

21 



322 

eller slutet af Maj^ Carta marina angifver dessutom, 
att marknader höllos vid Hudiksvall (eller på det s. k. 
Hornslandet) i Helsingland samt på Hernön vid kusten 
af Ångermanland. 

Angående tiden för distingens hållande berättar Olaus 
följande: " invariabili siguo et tempore cuncti Septentrio- 
nales populi ac eorum vicina3 nationes nundinas huius- 
modi strictissime servare solent; hoc scilicet modo, quod 
primse incensionis, quse fit post diem etiam mediam noctem 
Trium Regum in Januario, plenilunium, infallibile signum 
et tempus prfescribat, quo omnes ad praedictas nundinas 
loco cunctis notissimo valeant pervenire, eo tamen ser- 
vato puncto, ut ante et in ea, ac post eius lucem ob- 
servent commercia instituta, ut luna decrescens suo lu- 
mine unicuique reditum pra3beat ad locum unde sit pro- 
fectus" 2 

De varor, som torgfördes på distings marknad, voro 
dyrbara skinn af olika slags djur, silfverkärl till bruk: 
för borden eller för kvinnornas " omättliga prydnadslusta" , 
sädesvaror, saker af metall, järn och koppar, tyger och 
matvaror, hvilket alltsammans "oftare försåldes efter bil- 
lig uppskattning än efter mått och vikt". Undantag 
härvidlag gjorde de produkter befolkningen nödvändigt 
behöfde, såsom gröda eller säd (fruges), hästar till krigs- 
bruk, "flytande matvaror" (liquidae esca?), smör och ost. 
Under krigstid var det främmande köpmän förbjudet att 
utföra dylika vårord Handeln hade så småningom öf- 
vergått från att vara byteshandel till att bli handel med 
mynt och penningar som värdemedel; i trakterna längst 
i norr lefde man dock i allmänhet ännu utan mynt — 
upplyser Olaus — och handeln där (med Lapparne) var 
nästan uteslutande byteshandel. Man använde i Sverige 
bl. a. ett egendomligt slags mynt af läder (coriaria pe- 
cunia, certis argenteis punctis, quibus valör in pondere 
et numero pensaretur, variata)^. Vid de östra gräns- 

1 Hist. IV, C. 6. 2 nig|. ibij 3 Higt ibid. 

4 Hist. VI, C. 12. 






323 

trakterna hade man emellertid att utstå ledsamma obe- 
hag på grund däraf, att Moskoviterna voro skicklige falsk- 
myntare och utprånglade massvis med mynt, tillvärkade 
af en blandning af järn, tenn och bly (moneta ferro, 
stanno, plumboque mixto fabricata)^ 

Olaus beskrifver samfärdseln särskildt mellan Sverige 
och Norge såsom synnerligen svår och besvärlig till följd 
af de under vintertiden sig hopande stora snömassorna i 
Dovrealperna; köpmännen måste för sina vinterresor öf- 
ver fjällryggen förse både sig själfva och sina hästar med 
snöskor. Varorna klöfjades på hästryggen. De varor, 
som på detta sätt fraktades från det ena landet till det 
andra, voro salt, järn ("crustatum ferrum"), linne- och 
ylletyger, koppar och silfver samt skinnvaror (pälsvärk) ^. 



Beträflfande Sveriges etnografiska förhållanden under 
äldre tider lämnar Olaus Magnus därom en mängd ganska 
intressanta uppgifter, af hvilka endast de allra viktigaste 
och mast karaktäristiska här kunna bli föremål för om- 
nämnande, dels emedan en ingående behandling af dessa 
saker skulle föra alltför långt, och dels emedan H. Hilde- 
BRAND i sitt stora kulturhistoriska värk om Sveriges 
medeltid på ett i det hela uttömmande sätt redogjort för 
Olaus Magnus' framställning af Sveriges etnografi. 

Hvad först bostäder och byggnader i Sverige på denna 
tid angår^ uppfördes dessa dels af sten, dels af trä^. 
På båda dessa byggnadsmaterial fans i landet rik till- 
gång, det förstnämnda i synnerhet i Östergötland, där 
det hämtades från Omberg och trakterna därintill (Al- 
vastra, Vadstena m. fl. ställen), samt i Västergötland, 



1 Hist. VI, c. 13. 

^ Hist. IV, C. 13. Jmfr Cart. mar. och Opera breve. 

3 Jmfr Hist. XII, C. 1, 2, 3 m. fl. Trä var af gammalt bygg- 
nadsmaterialet i Sverige; bruket att mura stenhus inkom först under 
medeltiden. 



324 

där man erhöll kalksten från Kinnekulle. Vanligen upp- 
fördes alla byggnader på grundmurar af sten. De voro 
— uppgifver Olaus ^ — af många olika slag, nämligen 
"pyramidales, cuneatce, arcuales, rotundce et quadratw^ . 
Det förstnämnda slaget (pyramuiales) uppfördes endast 
af störar eller stänger, som upptill sammanbundos, men 
nedtill hopstäldes med vidgade mellanrum (i tältform). 
Dylika byggnader användes om sommaren, på det handt- 
värkare o. s. v. icke skulle besväras af eld och rök i 
sommarvärmen ; de voro sålunda ett slags uthus, och man 
torde väl närmast böra anse dem som afläggare af den 
gamla finska eller lappska bostadsformen, den s. k. kåtan. 
Det andra slaget af byggnader (cuneatce) gjordes nästan 
alltid mycket högt (in altum porrectso sunt), på det vinden 
skulle kunna bortföra de å taket under vintertid sig ho- 
pande snömassorna, hvilka eljest skulle förstöra bygg- 
naden ; taken utgjordes af björknäfver (corticibus betulae), 
tegel eller klufna spån (fissilibus scandulis) af tall, gran, 
ek eller bok. De förmögnes hus täcktes med tak af 
koppar-, stål- eller blyplåt liksom kyrkorna. Då tegel 
på Olaus Magnus' tid väl knappast var användt som 
byggnadsmaterial på landsbygden, torde detta slag af 
byggnader närmast afse de höga gafvelhusen i städerna, 
där tegel med förkärlek användes*; äfven taken af me- 
tallplåt träffades väl näppeligen annorstädes än i städerna 
samt å adelns slott och gårdar. Näfver, som med säker- 
het användes till taktäckning å allmogens hus på lands- 
bygden^, kan äfven ha varit i bruk i städerna, likaväl 
som torf. Olaus berättar nämligen^, att man i Gothien 
byggde höga och breda hus af sten eller trä, som om- 
sorgsfullt täcktes med granbjälkar eller björknäfver; där 



» Hiöt. XII, c. 1. 

2 Jmfr H. HiLDEBRAND, anf. arb., I, 4, a. 421 o. ff. 

^ H. HiLDEBRAND, anf. arb.. I, 2, s. 143. 

* Hist. IX, C. 38. Samma berättelse finnes, med obetydlig för- 
ändring i ordalagen, i Hist. XII, C. 3. Här talas i stället for björk- 
näfver om näfver af asp (corticibus populeis). 



325 

ofvanpå lades från gräsbacken utskurna rektangulära jord- 
torfvar, som besåddes med säd och vattnades. På dessa 
torftak betade äfven kreaturen, h vilket i synnerhet kom 
till användning under belägringar. Såväl af denna upp- 
lysning som af åtföljande bild framgår, att Olaus här 
afsett husen i städerna. 

Det tredje slaget af byggnader (arcuales) ^ uppfördes 
så konstmessigt, att det gaf tillräckligt skydd mot vinden 
och snön, såväl hvad muren som trävärket (tam muro 
quam ligno) beträffade, och användes till olika nödvändiga 
ändamål. Sådana byggnader funnos vid de förnämes gårdar 
och begagnades till förvaring af husgeråd och handtvärks- 
saker. 

Det fjärde slaget (rotundce) var tämligen sällsynt, 
men hade från taket ständigt inträngande ljus och an- 
vändes därför af handtvärkare för deras olika sysselsätt- 
ningar. 

De fyrkantiga husen slutligen (quadratce) voro de 
vanligaste, och uppbyggdes i allmänhet af de gröfsta 
stockar, som synnerligen väl hopfogades i hörnen ; i denna 
hopfogning visade sig byggmästarens skicklighet. Dessa 
hus hade vanligen fönstren i taket, hvarifrån ljuset be- 
lyste alla i stugan. De murade byggnaderna åter hade 
visserligen mot storleken proportionella ingångar (portas), 
men däremot mycket trånga fönster, för att utestänga 
kölden och snödrifvorna. Ty voro de större och bredare, 
som bruket var i Italien, skulle de vid snöyra genast 
tryckas in och husen själfva fyllas af snömassor^. Olaus 
skildrar här riktigt allmogens knutthnrade bostäder (den 
s. k. *" stugan"), men huruvida på landsbygen äfven be- 
gagnades stenbyggnader vid denna tid är ytterst ovisst, 
då i allmänhet inga uppgifter härom förefinnas ^ ; men det 
förefaller icke osannolikt, att Olaus Magnus äfven med 
sina "murade hus" (muratse sedes) afsett förhållandena 



1 Hiat. Xn, c. 2. 2 Higt -^^^^ 

^ HiLDEBRAND, anf. arb., I, 2, s. 143 och I, 4, s. 418 o. flf. 



326 

hos allmogen, om man får sluta härtill af sammanhanget 
i hans framställning. 

Om bruket af fönster berättar Olaus \ att dessa 
(**pra)sertim in vaporariis") voro insatta i det på sned 
stälda taket (in obliquis tectis, d. v. s. takets i vinkel 
mot h varandra stälda sidor), och gjordes antingen af glas 
eller tjäradt linne för att utestänga regnvattnet. I stä- 
derna voro fönstren på sidan (mot gatan) till följd af de 
trånga gränderna försedda med järngaller (ferreas crati- 
culas) och stängsel; i gränstrakterna gjorde man äfven 
ingången eller porten till bostaden trång och låg af fruktan 
för fiender och röfvare. I städerna brukade man till 
samfäldt skydd och på gemensam bekostnad bygga fem 
ä sex sidobyggnader intill hvarandra och innesluta hvar 
och en inom en järnport, på det fienden, äfven om han 
intagit stadens murar, sålunda på nytt skulle få börja en 
belägring. 

En särskild byggnad — bihang till hufvudbyggna- 
den — synes under medeltiden iarfs^w^ran ha varit ^. Olaus 
Magnus omtalar ^, att ingenstädes i världen, ej ens i Ita- 
lien, var bruket att bada så allmänt som i Norden. Där 
funnos såväl enskilda som allmänna bad, skötta ^med 
den bästa ordning och skick ^ samt försedda med alla 
nödiga redskap. De enskilda baden tillhörde förnäma 
personer och anlades vanligen invid rinnande vatten eller 
i trädgårdar ; de allmänna baden funnos i städer och byar, 
så många som behofvet fordrade. Svafvelbad forekommo 
däremot icke i Norden, där de voro föga omtyckta; i 
stället begagnade man med så mycket större förkärlek 
de inhemska baden. Badstugan var genom en brädvägg 
afdelad i tvänne rum, ett för män och ett för kvinnor. 
Uppförde sig — förtäljer Olaus — någon i badet på ett 
förargelseväckande sätt, blef han, om det var vinter, ut- 
kastad i snödrifvQrna eller, om det var sommar, doppad 

1 Hist. XII, c. 3. 

^ Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb., I, 2, s. 159. 

3 Hist. XV, C. 35. 



327 

i kallt vatten, h varför utan han någon tid '^ måste försaka 
födan". 

Det förefaller, som Olaus här framstält såsom en 
slags straffprocess, hvad som endast och allenast var det 
afkylande bad man alltid tog efter ångbadet i en dylik 
badstuga. Badet var nämligen, som äfven framgår af 
den till Olaus' beskrifning fogade bilden, ett numera så 
kalladt finskt bad, där hettan och ångan åstadkoms ge- 
nom att slå vatten på heta stenar. På väggarne voro 
lafvar uppsatta till hvilo- och sittplatser för de badande, 
som å bilden framställas nakna, med undantag af att de 
hade en badgördel om lifvet och en badmössa på huf- 
vudet. På gofvet stå stora kar och hyttor fylda med 
vatten. Å en variant till denna figur synes en kvinna 
göra i ordning en ruska (af björk?) för att därmed risa 
de badandet 

Belysningen i bostäderna åstadkoms öfver hela Nor- 
den genom brinnande torrvedsstickor af furu (tedis pineis) ^. 
Dessa sönderklöfvos med båda händerna till fina spån 
och fastes till ett visst antal vid gördeln; vid använd- 
ningen höll man dem antingen brinnande i munnen eller 
satte dem i hufvudbonaden (capitis tegumento). På detta 
sätt gick man hvart man behagade både ut och in, utan 



^ Jmfr ital. appl. af 01. Magn. historia. Det önska badstagnbadet 
omtalas redan i Ealevala, där sättet att bada utförligt beskrifves; det 
tillgick då på alldeles samma sätt som na nästan öfFerallt på Finlands 
landsbygd. Dock synes badstugan med åtföljande bad icke ursprung- 
ligen ha tillhört finska folkstammen; enligt A. Ahlqvist, De vestfinska 
språkens kulturord, Helsingfors 1871, s. 108 o. ff., torde finnarne upp- 
tagit detta bruk från kringboende folk. Hos Herodot förekommer upp- 
giften, att redan skytiska folk ägde ett slags ångbad, men säkert är äf- 
ven, att badstugan och dess badsätt är ett mycket gammalt bruk på den 
Skandinaviska halfon. Möjligt är därför, att det ursprungligen är ett 
skandinaviskt bruk, som sedermera kommit till finnarne. Jmfr G. Betzius, 
Finland (Bidrag tiU vår odlings häfder), Stockholm 1881, s. 78 o. flf. I 
Finland bada båda könen tillsammans (i samma rum), men enligt Olaus' 
framställning förekom motsatta förhållandet i Sverige. 

2 Hist. II, C. 17. 



328 

att ljuset utsläcktes af blåst eller drag. Dock var denna 
belysning bekvämare på öppna fältet än i husen till följd 
af kådröken, som "ej kunde fördragas af alla lika väl som 
rök af annat lyse, i synnerhet icke af barnaföderskor, 
för hvilka den föranledde åtskilliga' obehag**. För att 
aflägsna den skadliga röken voro likväl byggnaderna 
upptill invid taket försedda med rökhål (cuneatis canali- 
bus sursum per tectum)^ Under krigstid användes torr- 
vedsstickor till belysning vid vinterfälttåg såväl af fot- 
folk som ryttare. 

I afseende på husgeråden omtalar Olaus, att Nordens 
folk ägde en mängd olika slag af kärl såväl af malm 
(aeneaa) som af koppar (cupra3 amphora). De måste näm- 
ligen göras af dylikt hållbart material till följd af kölden, 
enär kärl af en mjukare materia (d. v. s. lergods) eller 
af glas snart af kylan fördärfvades. Man hade mortlar 
(mortariola), malmgrytor (cenece ollce)'^, tvättbäcken (pe^ 
lues) och badkärl (lavachra)'^ af olika utseende, slutligen 
tennkärl (stannea väsa), som dock mästadels voro af ut- 
ländsk tillvärkning ; de kommo nämligen från England. 
Till följd af tennets naturliga hårdhet och glans kunde 
köpmännen ofta försälja dessa kärl såsom varande af 
silfver, så vida de icke direkt ertappades som förfalskare. 
Att alla kärl voro af malm, koppar eller järn berodde icke 
allenast på den stränga vinterkylan: man ville ha kärl 
af varaktig beskafifenhet äfven därför, att de brukade 



* Olaus tillägger här, Hiat. II, C. 17 : "parsque candelis commu- 
nibus brachiali longitudine, iuxta noctium prolixitatem accensis utuntur". 

^ Af bilden (Hist. XIII, C. 35) ser man, att åtskilliga af dessa 
grytor voro försedda med fötter, så att de kunde sättas öfver oiden. 
Ordet "gryta" är tecknadt med runor å en i bilden förekommande figur; 
likaså ordet "kanna". 

^ Under medeltiden förekommo handtvagningar i sammanhang med 
måltiden, hvilket var så mycket mera nödvändigt, som fingrarne tjänst- 
gjorde i stället för gaffel. För dessa tvagningar hade man särskilda 
tvättshålar eller handfat, äfven kallade "mnllögar" (ursprung, mundlaug = 
handbad) ; dylika kärl är det Olaus Magnus afser med "pelues". Jmfr 
HiLDEBRAND, anf. arb., I, s. 52, I, 2, s. 152. 



329 

gifvas i hemgift och lämnas i atf till efterkommande. 
Under krigstid gömdes metallsakerna i jorden och vid 
inträdande hungersnöd såldes de i utbyte mot säd. Ofta 
måste man köpa sig fri från fiendens framfart och härj- 
ningar genom aflämnandet af silfret^ 

Lerkärl (väsa fictUia) voro däremot mindre i bruk, 
liksom äfven tillvärkningen däraf var ringa, emedan de, 
fylda med någon flytande vätska, lätt fröso sönder; dock 
infördes sådana kärl från Tyskland, liksom äfven (/rönt 
glas, som var starkare än annat sådant'-. Glas var för 
öfrigt en stor sällsynthet på borden i de nordiska hem- 
men till följd af de drickandes våldsamhet; **lätt kunde 
man härvidlag lida skada eller såras af de krossade glas- 
skärfvorna. I stället användes träbägare af gran (poculls 
abietinis), hvaraf man vid dryckeslag kunde slå sönder 
ända till tjugo stycken på en gång" ^. Af bilden, som 
följer efter ^ denna Olaus Magnus' beskrifning ser man, 
att vid dryckeslag äfven användes horn, hvilket var det 
vanligaste dryckeskärlet under medeltiden. Det var an- 
tingen ett värkligt djurhorn eller i hornform arbetadt 
af trä ^ 

Olaus' uppgift att glas var en så stor sällsynthet i 
Norden öfverensstämmer med värkliga förhållandet, enär 
medeltidsafdelningen af Statens Historiska Museum icke 
har ett enda glaskärl att uppvisa. Visserligen ha sådana 
icke alldeles saknats, men säkert är, att de förekommo 
ytterst sparsamt och i alla händelser icke blifvit tillvär- 
kade i Sverige^. Äfven tillvärkningen af lergods och 
bruket af detsamma synes i enlighet med Olaus' påstå- 
ende nära nog ha legat fullständigt nere. Hildebrand 



» Hist. XIII, c. 35. 2 Higt ibi^j 

3 Hist. XIII, C. 38. •* Hi8t. XIII, C. 39. 

^ Jmfr Hildebrand, anf. arb., I, 2, s. 152. 

® Jmfr Hildebrand, anf. arb., I, 4, s. 495 o. följ. Glaskärl och 
glaspärlor hittas däremot icke sällan i graffynd från den äldre järnåldern. 
Glasmästare omtalas i Upsala år 1415, i Nådendal 1449 och i Stockholm 
1465; de torde endast ha tillvärkat fönsterglas. 



330 

uppger \ att han ingenstädes i medeltidsurkunderna fun- 
nit krukmakeriyrket omnämndt. Lerkärlen ersattes i 
väsentlig mån af svarfvarnes och kanngjutarnes arbeten, 
äfvensom af hornen. 

Att detta oaktadt lerkärl på ett och annat ställe 
voro i bruk framgår af fynd från fästet å Ragnhildshol- 
men vid Kungälf . Möjligen sammanhänger just med detta 
fynd Olaus Magnus' uppgift^, att man i Västergötland 
och södra Norge träfifar på "sten gry tor** (ollas lapideas) 
af samma slag som de, hvilka utbjudas till salu i Rom. 
Härvid berättar han följande legend : ** quse (se. ollae) tan- 
tam vim ebullitionis ab igne super petram, vel frigidos 
cineres retinent, ut supervenienti inspectori appareant sine 
foco buUire ; talique spe nonnulli luthones seu Cimbri de- 
cepti sunt, qui ut cibos sine lignis et igne decoquant, 
huiusmodi ollas hilariter comparare festinant, gens alio- 
quin in fictionibus ingeniosa.** 

Utom de dryckeskärl och kärl af annat slag, som i 
det föregående omtalats, omnämner Olaus ^ äfven sådana 
med förgylda kanter (deauratis labris) och fötter i form 
af gripklor (e gryphonum unguiis) ; dessutom silfverskålar 
("qui Schala dicuntur") af bred form som ett kranium. 
Slutligen berättar Olaus ^, att man vid fästliga dryckeslag 
äfven använde ett slags dryckeskärl, som liknade ett kung- 
ligt diadem och voro skickligt utarbetade i form af en 
krans eller krona af vridna trädrötter (ex crispatis ar- 
borum radicibus). De kallades Kosa. 

Dessa egendomliga gamla dryckeskärl, hvaraf åt- 
skilliga finnas bevarade i Nordiska museet i Stockholm, 
voro enligt 6. O. Hyltén-Cavallius* ursprungligen "in- 
genting annat än stora ölskålar af trä och förekomma 
under denna enklare form i den adliga ätten Eåses lik- 
som i flera andra familjers sköldemärken. I åtskilliga 



» Anf. arb. I, 5, s. 581. * Hist. XIH, C. 35, 

^ Hiöt. ibid. 

■* G. O. Hyltén-Cavallius, Kåsa från 1600-talet, i A. Hazelius, Min- 
nen från Nordiska museet, Bd 1, Sthm 1885. 



331 

landsorter gifves ock ännu namnet kosa eller kåsa åt små 
runda bollar eller bägare af trä och silfver. Men under 
medeltiden, synnerligast på 1400-talet och i förra hälften 
af 1500-talet, arbetades dessa kåsör ännu af trä, gjordes 
omåttligt stora och utsirades med en eller tvänne grepar, 
präktigt utskurna med snirklar och blommor och ämnade 
att vid tömmandet föras öfver hufvudet, där de då bil- 
dade liksom en krans eller annan präktig hnfvudprydnad.*" 
Kåsorna omnämnas icke sällan i handlingar från 
medeltiden, och forekommo enligt Olaus Magnus äfven i 
Finland, där man förstod att utsira dem på ett präktigt 
sätt\ Olaus återger på ett träsnitt*^ ett svenskt dryc- 
keslag, där fyra gäster täfla i tömmandet af de stora med 
kransformiga grepar försedda laggade kåsorna, under det 
källarsvennen häller upp öl ur en ansenligt stor tillbrin- 
gare, som står på golfvet^. Till denna teckning fogar 
Olaus följande beskrifning: "Till nordboarnes dry ekes- 
skick höra bruk, som med religiös vördnad iakttages, 
nämligen att man stående dricker skålar för högre väsen, 
äfvensom till furstars och förnäme mäns ära. Vidare an- 
ställer man täflan, där hvar och en mödosamt (per sudo« 
rem) anstränger sig att i ett eller två eller flera drag 
tömma en dryckeskåsa (amphora capitolina) ^. Därför 
synas de på teckningen sittande till bords liksom med 
krans på hufvudet, drickande ur kärl af nämnda form. 
Ännu underligare måste det förefalla den i dessa ting 
oerfarne, att se svennerna (ministros) liksom herdar för 



* Hist. XIII, C. 38. Å Carta marina finnes mellan Ulfaby och 
Kaagmo en dylik "kosa" af bildad. Bedau i början af 1600-talet hade 
dessa gamla dryckeskärl blifvit ytterst sällsynta, men finnas äunn idag 
kvar på ett eller annat ställe i Dalarne och några andra orter i Sverige. 
Jmfr G. O. Hyltén-Cayallius, auf. st. 

2 Hist. Xni, C. 37. 

' Af denna anledning fick en dylik tillbringare namnet "ståndkar" 
eller stånk-a. 

* FiCKLEB, Olaj Magnj Historien, s. 345, anger storleken af en dylik 
kåsa på följande sätt: "das ist ein sehr grosse Mäss bei einem Strass- 
burger Ohm." 



332 

en hop af behornade hjortar i skaror tåga fram för att 
åt gästerna kredensa dessa kärl fylda med öl. Icke 
nöjda med ofvannämnda täflingsförsök bemöda de sig 
äfven att visa sin uthållighet i drickandet därigenom, 
att de dansa omkring, svängande med den djupa och fylda 
ölkåsan, stäld på det blottade hufvudet. På liknande sätt 
bruka de äfven nalkas sina dryckesvänner för att tömma 
skålar, bärande andra slags kärl, ett i hvar hand, fylda 
med vin, öl, mjöd och must.** 

Husgeråden, såväl de af metall som de af trä, torde 
under medeltiden ha uppstälts som prydnader i bonings- 
husen eller som klädsel på väggarne ^ Olaus Magnus 
nämner likväl ingenting härom, däremot berättar han^, 
att det inre af de till dagligt bruk använda byggnaderna 
från golf till tak alltid var öfverklädt med ett slags nät- 
liknande väfnad af hvit färg (som kallades ^ Spraangning^), 
utom i de förnämes hus, där väggarne täcktes af siden^ 
tyger (sericeis pannis ornantibus) eller dyrbara glleväfna- 
der^. Afven vapen af alla slag upphängdes som pryd- 
nader i de förnämes bostäder*. 



* Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb., I, 2, s. 152. ^ YHet. XIII, C. 48. 
^ Jmfr Hiat. XIII, C. 49. Om **Spraangnifig" (d. v. 8. språngning) 

meddelar Evald Liden: Ordet sammanhänger påtagligen med det af Rietz, 
Ordb. II, 8. 661, från Kållands h:d i Västergötland anförda språnge-laJcan 
-~ "hvitt linnelärft, som spännes under taket i en bröllopsstuga; det be- 
står af 4 till 6 olika stycken, hvaraf hvartannat utgör vanligt linne; de 
öfriga styckena likna spetstyg, hvari bilder af tuppar, stjärnor m. m. äro 
inväfda". Vidare hör hit nno. Sprang - - "aaben (kniplet, haeklet, fileret) 
Bord eller MellemvflBrk paa Dug, Haandklsede o. s. v." (Gudbrandsdalen, 
se Boss, Norsk Ordb. s. 745), äfven =• "Fryndser, smaa Duske i Kanter 
af en Dug" (Ö. Österdalon, se Aasen, Norsk Ordb. s. 737). — Ordet 
språngning synes vara bildadt af ett värb * spränga (=:nno. spränga 
'bessette med Fryndser eller Sprang') d. v. s. utföra ett sådant hand- 
arbete, som kallas *språng (nno. sprang) på samma sätt som av. virk' 
ning, sticJcning, hah-ning etc. af virka, sticka, baka etc. Möjligen har 
ordet sprang inkommit från Nordtyskland. Det synes anknyta sig till 
medellågty. sprank-siuche "gemustortea, gesprenkeltes, buntes Zeug" (LiJB- 
ben-Walther, Handtwörterb.) ; jmfr i en Hamburger ZunftroUe: "eyn 
schone alferlaken gel myt rosen unde biomen sprank". 

* Hist. ibid. 



333 

I afseende på befolkningens klädedräkt anmärker 
Olaus till en början \ att denna i allmänhet enligt gam- 
malt bruk var kort och åtsittande med undantag af stöf- 
larne (prakter caligas), hvilka gjordes något vidare. På 
tyskt sätt begagnades däremot vida öfterplagg (ampliori- 
bus vestimentis), hvarmed Olaus troligen afsett den så 
kallade manteln eller kåpan, som påsattes den öfriga 
dräkten. Emellertid användes — säger Olaus vidare — 
fordom en annan dräkt i Norden än nu; i synnerhet gälde 
detta i fråga om kvinnorna. Därpå anför han en del 
exempel på dessa äldre (och väl ännu på hans tid fort- 
lefvande) moder: de förnäma kvinnorna betjänade sig af 
gammalt af kjortlar (tunicis), som öfver bröstet och vid 
armarne voro hårdt åtsittande samt nedtill synas haft en 
betydlig längd, att döma af Olaus* beskrifhing: ^in ex- 
tensione fimbriarum monstrosa videbatur longitudo, adeo 
ut vix una sufficeret ancilla in fimbriis huiusmodi com- 
portandis, quse etiam in hoc abusu aliqualiter domina> 
suiB conformabatur ^. ** På hufvudet buros fina linnedu- 
kar, hvilka infördes som handelsvaror till Sverige, och 
därunder gyllene kransar, inlagda med dyrbara stenar 
efter börd och rikedom^. I Skenninge — berättar Olaus 
— brukade de unga kvinnorna (af medelklassen) vid fäst- 
liga tillfallen visa sig med kvartershöga prydnader af 
guld eller silfver, liksom de äfven å kläderna hade rika 
silfverprydnader ^. Utom hufvudsmycken användes hals- 
kedjor, bröst- och armsmycken, kedjor och ringar^. Om- 
kring lifvet bundos bälten och gördlar, virkade af guld- 
tråd eller förfärdigade af gjutna eller utslagna guld- och 
silfverskifvor (lamina) af två tums bredd. De öfriga kvin- 



» Jmfr Hist. IV, C. 4. * Hiat. XIV, C. 1. 

^ Hist. ibid. Hos H. Hildebrand, anf. arb., I, 4, s. 449 heter det, 
att **när en förmögen kvinna gick med blottadt hufvud, prydde hon detta 
med ett hufvudsilfver eller krans**. Enligt Olaus kan man härvidlag äfven 
tala om ett hufcudguld, som bars under duken, sålunda icke alltid då 
hufvudet var blottadt. 

* Hiat. VI, C. 18. ^ Hist. VI, C. 17. 



334 

norna (af lägre samhällsklasser) hade mycket breda ärmar, 
men smala i midten (in medio cuneatas) och där hopfä- 
stade med guld eller silfverknappar. På hufvudet buro 
de en röd duk, upptill trång och spetsig, likaledes till- 
sluten af silfverknappar. Under de fina linnedukame 
pryddes äfven dessa klassers kvinnor af gyllne kransar; 
men under det på landet såväl hög som låg begagnade 
mycket åtsittande och korta öfverplagg eller kappor (togse), 
ehuru af mer eller mindre dyrbart tyg, voro däremot i 
städerna kvinnornas ytterkläder mycket långa och prydda 
med från båda sidorna öfver skuldrorna nedhängande (hop- 
fästade) fyrkantiga gyllne skifvor (lamina) från halsen och 
till fötterna (a collo usque pedes super fimbriis)\ För- 
näma män buro fordomdags silfverbälten, af Olaus kallade 
^^Silff schena^, samt silfverknappar i kläderna^. Träskor 
(calcei lignei) omnämnas'^, men buros naturligtvis i all- 
mänhet endast af allmogen. 

Angående särskildt de ogifta kvinnornas (af borgare- 
klassen) klädsel (virginum ornatus) berättar Olaus, att de 
buro en från halsen (a collo antrorsumque) nedhängande 
hvit mantel (pallium) af siden eller linne, som kallades 
^ Scapulare vet Patientia^ , i hvilken mantel de insvepte 
hela kroppen "tanquam freni moderamine incedendo vel 
conversando". Olaus klagar, att den gammaldags enkel- 
heten i modet att kläda sig försvunnit; fordom voro, sä- 
ger han, grå eller blå klädedräkter (glauci coloris vesti- 
tus) i Norden ansedda såsom något oerhördt (portentosum), 
men nu skattades dessa färger på grund af utländsk in- 
värkan mycket högt^. 

Att Olaus' beskrifning af klädedräkten i Sverige, 
sådan den bars såväl i äldre tider som under hans egen 
tid, öfverensstämmer med öfriga uppgifter i detta ämne, 
framgår af H. Hildebrands kulturhistoriska skildring af 
Sveriges medeltid. Beträfifande allmogemännens dräkt skrif- 
ver nämnde författare^: **Öfre delen af kroppen betäcktes 

» Hist. XIV, Cl. 2 Hist. VI, c. 17. ^ gigt. i^ c. 28. 

* Hist. XIV, C. 2. 6 ^nf arb., I, 2, a. 162. 



335 

af kjorteln eller rocken, som hölls tätt kring Hfvet af ett 
bälte . . . Däröfver bars ett öfverplagg, antingen rätt och 
slätt en mantel, som hängde öfver axlarne, eller en man- 
tel med kapuchon som kallades kåpa (kapa).** Allmoge- 
kvinnorna buro ** en fotsid klädning, öppen allenast i hal- 
sen med tätt åtsittande ärmar, lif och kjortel i ett stycke 
utan alla andra veck än dem som naturligen bildade sig ; 
om lifvet hade hon ett bältet Som öfverkläde använde 
hon 'mantir och 'kapa', den senare ibland försedd med 
ärmar och då kallad ärmekåpa.** Olaus Magnus' uppgift, 
att männen använde vida stöflar (i motsats till den i öf- 
rigt åtsittande dräkten) torde i allmänhet icke ha galt 
bruket i dagliga lifvet, utan endast vid utomordentliga 
tillfallen t. ex. resor, alldenstund stöflar enligt Hildebrand 
under medeltiden varit mycket sällsynta. I stället an- 
vändes skor jämte de smala s. k. hosorna, plagg som be- 
täckte både fot och ben; med införandet af vida byxor 
kommo äfven strumpor i bruk, och dessa torde ha varit 
kända i Sverige åtminstone i början af 1500-talet ^. Huf- 
vudplagget i borgareklassens liksom i allmogens dräkt ut- 
gjordes af kjorteln, som bars både af män och kvinnor 
(af de senare fotsid). *'Skilnaden mellan fattig och rik 
visade sig hos männen i valet af tyg och i tillsatsen af 
skinn, vanliga materialet var ylle, färgerna växlade mera 
än nu.** Till sammanhållande af kjorteln användes knap- 
par (af silfver), hyskor och hakar, spännen och bälten, 
hvilka föremål alla ofta bestodo helt eller delvis af ädel 
metall. Öfver kjorteln bars af både män och kvinnor vid 
åtskilliga tillfällen ett öfverplagg, den så kallade manteln 
eller kåpan. ** Dennas form växlade mycket. An lik- 
nade det de ännu i den svenska kyrkan begagnade mess- 
hakarne: hufvudet träddes genom ett hål, anbragt i 



^ Få upplysningar stå oss till bnds rörande allmogens smycken. 
Vanligen buro kvinnorna på bröstet ett spänne; därjämte omtalas finger- 
guld, tasslar (tofsar), en sorts slingade silkesband samt silfverbälten. 
Hildebrand, anf. st., s. 171 — 172. 

* Hildebrand, anf. arb., I, 4, s, 442 o. flf. 



336 

midten af det rektangulära plagget, hvars båda hälfter 
därefter hängde ned, den ena fram, den andra bak, dock 
var förr mellanrummet mellan fram- och bakstyckets kan- 
ter ej så stort som å de nuvarande messhakarne. Än 
fästes en mantel med de två flikarne ihop fram på brö- 
stet med ett spänne, eller ock fastes flikarne ihop öfver 
den högre axeln med ett spänne eller en kort rad af 
knappar.** ^ Kvinnans kappa fästes regelbundet öfver 
bröstet; hennes hufvudbonad bestod af en duk (hufvud- 
duk), som lindades kring hufvudet. 

Nordens folk skildras af Olaus Magnus såsom syn- 
nerligen skicklige uti att handtera vapen. Man kunde — 
säger han — knappast i hela landet (d. v. s. Sverige) 
träffa en enda inbyggare, som icke var försedd med hage 
och pilar samt armborst (ballista3). Att ständigt bära va- 
pen var nödvändigt, dels för att afvärja oupphörligt åter- 
kommande fiendtliga anfall, dels för att skydda sitt lif 
mot rofdjuren, framför allt björn och varg. Jaktpilarne 
voro vanligen af trä (ligneae sagitta)) samt breda som 
rakknifvar (novacula) för att de skulle kunna genomskära 
djurens tätt hårbevuxna päls; för fågel användes pilar 
med tvänne spetsar (bifurcatai) eller med en utskärning 
i spetsen (incisivse) ^. Såväl i afseende på vapnens för- 
träffliga beskaffenhet som i hänseende till skickligheten 
uti pilskjutning med båge och armborst öfverträffade gö- 
tarne (Gothi) alla andra ^. Armborsten spändes med till- 
hjälp af hjul, och sådan kraft hade den med dessa skjut- 
vapen utsända järnpilen (**ferrea sagitta**, den i krig an- 
vända pilen), att den genomträngde männens rustningar, 
liksom de varit af vax. Sådana järnpilar förde man med 
sig i fält till ett antal af flera tusen, och ** sällan slun- 
gades de förgäfves mot fienden". Bland pilarne funnos 
äfven de, som hade tre spetsar (tricuspides) ; somliga voro 
hestrukna med gift (veneno tinctse), men dessa användes 
dock endast när fienden var särskildt känd för sin vildhet 



^ HiLDEBRAND, anf. st., 8. 447 o. ff. 

"^ Hiat. VII, C. 1. 3 Hist. VII, C. 2. C. 14. 



337 

och grymhet. Rörpilar begagnades icke\ På ett annat 
ställe^ uppger Olaus, att götarnes pilar hade en längd 
af halfannan finger (unius et dimidia) palmae) samt voro 
gjorda till hälften af granträ, till hälften af järn med 
skarp spets. De afskötos ej rakt mot fiendens här, utan 
upp i luften, hvarifrån de till följd af sin egen tyngd 
föllo ned på motståndarne och tillfogade dessa stor skada. 
Ty antingen träfifades ryttaren direkt, då han svårt så- 
rades eller dödades, eller också blef hästen sårad i huf- 
vudet eller ryggen, h varigenom ryttarens ofärd förorsa- 
kades; slutligen skadade pilarne äfven genom att endast 
råka marken, emedan därvid trät bröts af och den ur 
jorden uppstickande järnspetsen sargade hästarnes hofvar ^. 
Vapen skattades såsom det förnämsta bland husge- 
rådet och ansågos till och med dyrbarare än silfver *. De 
gåfvos såväl i arf som i hemgift^, utgörande det värde- 
rikaste af skatterna. Götarne (Gothi) hade utom förträff- 
liga armborst och pilar äfven ypperliga spjut (lanceoe) och 
svärd (gladii). Dessutom använde de nordiska folken 
dolkar (pugiones) och breda, tveäggade svärd (spathii)^, 
vidare pikar (picchce) af två till tre fots längd, som i 
synnerhet kommo till en förträfflig användning af Dal- 
karlarne \ samt ett slags långa stakar eller stänger (conti), 
försedda med fyra järnhakar ("quadruplici unco ferreo"; 
d. v. s. de voro dubbelyxor med utsvängda äggar), hvar- 
med ryttarne neddrogos från hästarne. De kallades pål- 
yxor (^polyxe^) och slipades före striden alldeles som 
skäran (falx) före skördandet^. Armborst af horn (cor- 



1 Hist. VII, c. 2. 2 Hiai; yu q ^^ 

3 Hist. VII, C. 14. -* Hist. VII, C. 2. ^ Hjet yjj q 3 

6 Hist. Vn, C. 3. 

' Hist. VII, C. 5. Det heter nämligen beträffande dessa pikar: 

"hastsB (Picchffi diet®) duobus aut tribus pedibus longitiidinem exuperant 

hastas seu lanceas inimicorum uti in eiectione Regis Danorum Christierni 

II a. D. 1521 dnctu nobilissimi Gostavi Ericson, postea Regis, evenit.** 

Geijer, Svenska folkets historia, II, s. 25, har icke fullt riktigt återgifvit 

Olaus' uppgift. 

8 Hist. VII, C. 14. 

22 



338 

nesB ballista)) omtalas ; likaså ett slags breda pilar, hvilka 
Olaus kallar ^^schecta^ (skäktor)\ samt vanliga yxor och 
dubbelyxor ^. 

Stred man till häst användes tunga och tjocka lan- 
sar, hvars spetsar voro prydda, icke med silkestofsar eller 
guldtråd, utan med räf- och vargsvansar, hvarigenom det 
största förakt visades fienden. Det persiska och grekiska 
bruket att sätta små fanor på lansarne förekom ej i Nor- 
den. Man begagnade armborst och bågar af stål eller 
horn, synnerligen väl tillvärkade ; vidare långa, skarpa 
samt krokiga sablar (incurvati gladii), hvilka, sedan lan- 
sarne sönderbrutits, användes både till stick och till hugg. 
Afven hade man breda svärd (enses), hvilka fördes med 
båda händerna, samt järnklubbor (mallei ferrei unco in- 
curvati), med hvilka man bättre än med något annat in- 
strument krossade hjälmarne. Antingen störtade för dessa 
klubbor ryttaren ned från hästen, eller krossades hästen 
(d. v. s. hästens hufvud) själf, så att ryttaren drogs med 
i fallet. I handgemäng på nära håll användes dolkar och 
vapen af olika slag, skarpa och breda, tvåäggade, krökta 
och försedda med hullingar. Rustningen var af stål, järn 
eller läder, behandladt med osläckt kalk (calce viva ma- 
cerati), eller af järnmasker ("ferreis filis", d. v. s. bryn- 
jor), för att lämna skydd mot svärden. Äfven omtalas 
hjälmar, armskenor (brachiarii) och handskar (manici) af 
järn samt sköldar (scutum)^. 

När krig tillstundade utsändes ^budkaflen" kring land 
och rike; den utgjordes af en käpp (fustis seu baculum), 
som i ena ändan var bränd, i den andra var försedd med 
ett vidfäst rep. Dessa båda saker betecknade, att den 
eller de, som icke hörsammade kallelsen att infinna sig 
till landets försvar, skulle antingen hängas eller få sina 
hus uppbrända^. När fienden anryckte sökte man häjda 
hans framträngande genom fallgropar^ och bråtar i sko- 

* Hist. VII, C. 7. Gl. sv. skäJcta, f. = pil (af sv. sTcikka = mittere), 
se RiETz, II, s. 614. ^ Hist. IV, C. 4. 

3 Hist. XIII, C. 49. * Hist. VII, C. 4. ^ gist. VII, C. 9. 



339 

gen^ samt genom att i dess väg utlägga fotanglar (tri- 
buli), fyrspetsade järntaggar och andra hvassajärnvärktyg^. 

Vid belägringar slungades med tillhjälp af järnkedjor 
(catenae) stenar mot de belägrade, eller också glödgade 
man järnstycken och inlade dem med en tång (forfex) i 
den tillhands varande slungan (bursa fundse), hvarefter 
de gnistrande järnstyckena kastades in i fästningen. Man 
hade alltid till reds ett stort kar (väsa), fyldt med dy- 
likt järnskrot. Glödgade järnpilar eller eldpilar (sagittse 
ignitse) användes på samma sätt; de lades likaledes med 
tillhjälp af tången på armborsten och afskötos mot fä- 
stet eller slottet, såsom fallet var vid Dalkarlarnes beläg- 
ring af Västerås 1521. Eldpilarne föllo härvid äfven 
ned i krut faten och förorsakade en häftig explosion^. 

Vid belägringar brukade man hopsamla trädgrenar, 
kvistar och färskt enris, hvilket bands tillsammans af 
tjära (pix) och rep af björknäfver, så att det hela bildade 
en skärm ("quam Veltam vocant"), stort som ett torn 
och utgörande, när det sköts fram mot murarne, skydd 
för ända till 100 man^. Vidare omtalas större skjut- 
vapen af 'alla slag, såsom bössor (kanoner), hakebyssor, 
skerpentiner och "rör" (gevär), liksom äfven belägrings- 
maskiner och "bombarder", de senare af sten (bombardi 
petrarii), uppbyggda som skorstenar, eller af det slag, 
som kallades hlidor, hvilka användes vid Hemming Gadds 
belägring af Kalmar år 1500 ^ 



Det medeltida äktenskapet, som för kvinnan innebar 
en öfverflyttning från fädernehemmet till mannens gård, 
var en tämligen komplicerad sak, alldenstund det därvid 
gälde icke blott och bart åstadkommandet af ett rent 
personligt förhållande mellan de båda kontrahenterna. 

* Hist. VII, C. 12, jmfr C. 8. ^ gja^ yij^ q 15, 

3 Hi8t. VII, C. 16. * Hist. VII, C. 17. 

5 Jmfr Hist. IX, C. 8, 9, 10, 11, 12 och 13. 



340 

* Såväl han som hon tillhörde hvar sin ätt, och deras 
förening innebar också en allians mellan tvänne ätter, 
hvarför en sådan måste inledas med all den högtidlighet, 
som man i våra dagar använder, när det är fråga om 
att ingå ett förbund mellan tvänne stater: man behöfde 
förberedande öfverläggningar, högtidliga ambassader, ett 
moget öfvervägande af de vilkor, som erbjödos, och slut- 
ligen ett ingående af förbundet med noggrannt iaktta- 
gande af en sträng etikett.** ^ Huru härvid, under för- 
utsättning att inga lagliga hinder förefunnos, i allmän- 
het tillgick, därom har Olaus Magnus lämnat oss åtskil- 
liga uppgifter. När en man begärde en flicka till hustru 
af hennes föräldrar, utforskade dessa först mycket ifrigt, 
hvilken släkt friaren tillhörde, hvilket anseende och rykte 
han åtnjöt, hans redlighet, duglighet och seder, samt 
huruvida han var född i lagligt äktenskap. Sedan nöj- 
aktiga upplysningar härom inhämtats, framförde fadern 
i närvaro af tväniie vittnen, en från fäderne- och en från 
mödernesidan, inför friaren sin dotter, och yttrade där- 
vid följande ord: "Jag gifver dig min dotter till heder 
och husfru, till half säng, till lås och nycklar och till 
ägande af hvar tredje penning i löst och fast, och till 
all den rätt som Svealands lag är och helge konung 
Erik gaf. Om någon hädanefter kränker henne skall han 
med förlust af allt sitt gods beständigt vara fredlös, om 
ej (den förorättade) maken tillgifver honom eller på 
dödsbädden efterskänker straffet. " ^ Vid förlofningens eller, 
som det tiden hette, fästningens ingående omtalar Olaus 
Magnus äfven ringens påsättande (annuli impositio) och 
hemgiftsskänken (dotalitium munus ex municipali iure)^. 

^ HiLDEBRAND, anf, arb., I, 1, a. 96. 

2 Hist. XIV, C. 9: "Do tibi meam filiam ad honorem et nxorem 
ad mediam lectum, ad ianuas et claves, et ad omnem tertiam pecuniam 
possidendam in mobilibus boois ac immobilibus, et ad omne ius, quod 
superior Suetia a S. Erico habet et ipse S. Ericus dedit." 

^ Hist. XIV, C. 8. Denna skänk eller gåfva gafs med eller åt 
fästekonan af målsmannen och kallades liemgäf, liemföljd, liaimfylgi 
(Gotland) eller ormynd. Jmfr Hildebrand, anf. arb., I, 1, s. 98. 



341 

Sedan förberedelserna sålunda voro undanstökade, full- 
bordades äktenskapen på följande sätt. Släktingar, stam- 
förvandter och fränder kommo under en erfaren mans 
ledning (kvinnorna under en ärevördig kvinnas) på den 
bestämda dagen med pomp och ståt ridande till kyrkan, 
där den kransbeprydda bruden, åtföljd af fackelbärare, 
framfördes till altaret jämte brudgummen, h varefter följde 
prästens frågor, påsättningen af ringen (å brudens fin- 
ger) samt utbyte af kyssar ^ I sammanhang härmed 
omtalar Olaus ett egendomligt bruk; han säger: "Nec 
silendum est, quod sub ipsa annuli impositione dorsote- 
nus pugno sese astantes impetunt, ut eadem ratione ac- 
tum corroborent, uti alapae impressione in sacramento 
Confirmationis et Åurati militis creatione, ut memor sit, 
servari solet" ^. 

Före brölloppet skulle emellertid bröllopsbaden (bal- 
nea3 nuptiales) äga rum. De försiggingo med fästlig 
högtidlighet, i det bruden i procession, föregången af 
kvinnor, ordnade efter ålder, först unga flickor, sedan 
gifta matronor, gick till badstugan för att bada^. Kärl 
med öl och vin inburos i badet, och dessa förfriskningar 
intogos i förening med kanel, socker och rostadt bröd. 
Vid utgåendet från badet buros guirlander eller kransar 
af vinruta (e ruta), virade om hufvudet; alla, eller större 
delen af de unga flickorna, intogo därefter en måltid, 
hvarpå de gingo till hvila vid sidan af bruden "quasi 
superis iam virginitatem suam dedicatura" ^. 

Bröllopen firades vanligen vid tiden omkring som- 
marsolståndet, hvarför man brukade smycka bröllops- 
gården med löf och blommor. Man roade sig därvid med 
dans och springlekar. Bröllopshögtidligheterna förhöjdes 
genom desammas firande på årets fagraste tid, och ofta 
brukade äfven hela bröllopssällskapet i båtar begifva 
sig i väg till någon holme eller ö, där bröllopsfästerna 
då försiggingo, och där man utan fara kunde sofva under 

^ Hiat. XIV, c. 8 och 9. * Hiat. XIV, C. 9. 

3 Hist. XV, C. 35. * Hist. XV, C. 36. 



342 

bar himmel. Bröllopsskänker af släktingar och vänner 
förekommo i stor mängd, såsom hästar, oxar, boskap, 
sängar, dukar och säd, och gåfvos på det de nygifta 
måtte börja sitt samlif under lyckliga förebud. En sär- 
skild betydelse hade den gåfva, som bestod af en häst, 
en oxe och en yxa; det var ett tecken därpå, att de ny- 
gifta hädanefter skulle dela arbete och faror, tills lagen 
eller döden skilde dem kt\ 

Vid inträdet i brudkammaren ägde äfvenledes åt- 
skilliga ceremonier rum. Sockenprästen eller en annan 
klerk sjöng hymnen "Veni creator spiritus" med anro- 
pande om Guds hjälp för de nygiftas lycka. Dessutom 
brukade man, sedan de ny förmälda satt sig i sängen, bjuda 
dem "välsmakande rätter (fercula), på det de en liten stund 
kunde äta tillsammans med de kringstående". Slutligen 
togo alla vännerna afsked af de nygifta och lämnade 
dem i fred. Nästföljande dag fäste bruden upp sitt hår 
och hälsade gästerna, bjudande dem att dricka ur iskänkta 
silfverbägare, hvilket var ett tecken till, att hon numera 
var husmor^. Om " morgongåfvan " , som mannen gaf 
sin hustru dagen efter första natten, säger Olaus : ^ "a 
marito oflfertur, sed non ad muliebres delicias, aut nova3 
nuptae comptum vel fastum; ut significatione interveni- 
entium arraorum in nuptiis declaretur, quod — sicut 
in hasta, quse signat prima veterum connubia olim fuisse 
violentia ex reptu — etiam uxores fortibus et bellicosis 
coniuncta3, severum et minime eflfaeminatum, sed virilem 
cultum magna operando probarent". Morgongåfvan gafs 
bland allmogen antingen i penningar eller i andra lös- 
ören^; angående ceremonien med lansen (hasta) berättar 
Olaus, att ett dylikt vapen efter öfverlämnandet af mor- 
gongåfvan med stor högtidlighet slungades ut genom 
fönstret "in signum mutui foederis et perpetuse cohabita- 
tionis" ^ 

Understundom hände det likväl, att man icke rättade 
sig efter dessa för ett äktenskaps ingående gällande 

' Hist. XIV, C. 10. 2 Hist^ ibid. * Hist. XIV, C. 4. 



343 

regler och föreskrifter, utan mannen tog sig hustru med 
list eller våld (mulier a viro per vim rapta) ^ 

Ungdomen uppfostrades genom härdande lekar och 
kroppsöf ningar. Krigiska idrotter voro mycket omtyckta ; 
så lärde sig de unge redan tidigt att med skicklighet 
begagna båge och armborst. Ofta fingo gossarne till 
straff icke någon föda, förrän de lärt sig att med pilen 
träffa ett uppsatt mkV, Öfningar i att springa och 
hoppa, i sten- och spjutkastning anstäldes^. Äfven 
de äldre öfvade sig framför allt i konsten att skjuta 
med pil och båge; så berättar Olaus, att i början af 
sommaren sammankommo på lediga dagar bågskyttar, 
såväl från staden som från landet, och idkade skjutöf- 
ningen på öppna fältet*. 

Angående sysselsättningarne inom hus omtalar Olaus 
kvinnornas arbete, att väfva och spinna; man sysselsatte 
sig äfven med att måla^. För att hålla reda på dagarne 
i veckorna användes runalmanackor af trä eller kalender- 
stafvar ^, hvilket bruk synes ha varit mycket allmänt under 
medeltiden. Som tidsmätare begagnades solur och andra 
ur af olika slag: "horologii ponderum, rotarum, aquarum, 
mensarum per lineas et interstitia fabricati" '. 

Svearne och Götarne brukade — säger Olaus ^ — 
uppresa stenar till minnesmärken af sina bragder på samma 
sätt som Egypterna reste pyramider. Den i Norden 
förekommande hårda bergart af askfärg, som i hårdhet 
öfverträffade marmorn (d. v. s. graniten), söndersplittra- 
des ofta "till följd af åtskilliga naturfenomen" i stora 
pyramidformade stycken, fyrkantiga pelare eller kvadra- 
ter, så att "det var öfverflödigt att med konst arbeta 
på deras form och utseende. Sådana stenar, försedda 
med inskrifter, förekommo talrikt både i Helsingland, 



1 Hi8t. XIV, c. 11. 2 Higt XV, c. 1. 3 Hist. XV, C. 14. 
* Hist. XV, C. 6; man sköt på en "papegoja" som var uppsatt 
på en läng stång. 

5 Hist. Xni, C. 48. « Hist. I, C. 34. ^ Hist. I, C. 33. 

8 Hist. I, C. 29. 



344 

Svealand, Öster- och Västergötland. De uppsattes ofta 
vid vägskilnaderna eller påträffades i ödemarker, som 
blifvit människotomma genom päst, hungersnöd eller 
krig, och som på grund af inbyggarnes tröghet eller för- 
sumlighet sedermera ej blifvit uppodlade." 

Olaus framhåller, att, ehuru den kristna läran trängt 
fram i vildmarkerna ofta så långt som 200 ital. mil, 
det likväl mångenstädes rådde stor vidskepelse. Så var 
i synnerhet fallet uti Bottenlandskapen och i Värmland, 
i hvilka bygder man visade stor obenägenhet att om- 
vända sig till tron ^ . I undangömda trakters ödemarker, 
såsom i Värmland (och äfven i Norge), hade en slags 
afgudadyrkan eller ormkult bibehållit sig; denna kult 
försiggick "in secretis sedibus" *^. 

I öfrigt omnämner Olaus nordboarnes stora gäst- 
frihet, en egenskap hos dessa, som särskildt var ägnad 
att tilltala en utländsk läsare och att locka till besök i 
Norden. För att styrka sitt påstående, anför Olaus in- 
tyg härom hos Albert Krantzius. Dennes utsago, som 
Olaus återgifver^ lydde: "Ehuru alla nordiska folk 
(hyperborese gentes) äro berömda för sin gästfrihet, äro 
likväl svenskarne (Sueones) det i synnerhet, hos hvilka 
det anses för den största skam att neka en resande her- 
berge, så att de därför inbördes täfla, hvilken af dem 
skall vara värdig mottaga en gäst. De bevisa denne 
all gästvänskap under så många dagar han vill stanna 
kvar och sända honom sedan till sina vänner." Denna 
Albert Krantzii berättelse är återigen ordagrannt häm- 
tad från Adam af Bremen, och utgör ett talande exem- 
pel på, huru troget man denna tid höll sig till före- 
gående författares auktoritet, äfven när det gälde en 
framställning af ofvanstående art. 

1 Hist. IV, c. 17. * Hiat. III, C. 1. ^ Hjgt xvi, C. 13. 



345 
XII. 

Skridfinnar och Lappar. 

På Carta marina finnes norr om Bottenhafvets nord- 
ända och norr om Ecclesia S. Ändrece (Ofver-Torneå) ut- 
satt namnet Scricfinnia såsom betecknande de stora land- 
Tidder, hvilka numera upptagas af de norska, svenska och 
:finska gränsmarkerna. I sin historia har Olaus Magnus 
närmare bestämt landets läge; "Scricfinnia är — säger 
lan — trakten (regio) mellan Biarmia och Finmarchia, 
men det bildar likväl en lång vinkel (angulum) eller lik- 
som ett utskjutande parti (cauda) ned mot söder och mot 
Bottenhafvet \ och är ett mycket stort land."^ Då, så- 
som jag längre fram närmare skall visa, med den Olaiska 
kartans Biarmia, eller ^Biarmia citerior^ , som Olaus eljest 
nämner landet, otvifvelaktigt måste förstås sydöstra delen 
af halfön Kola, och gränslandet i söder vid Bottenhafvet 
var Botnia, mot sydost och sydväst Lappia, blir innebör- 
den af Scricfinnia tämligen klar ; det är, om man undan- 
tager Finmarken, de allra nordligaste Lappmarkerna, som 
åsyftas, sålunda en del af nuvarande ryska Lappmarken 
intill hafvet, Enare och en del af Kemi finska lappmarker 
samt Torne lappmark. Då Finmarken förlägges väster 
eller till och med sydväst om Scricfinnia måste detta 
senare land anses ha innefattat en stor del af Kolahalföns 
kuststräcka i norr eller den s. k. murmanska kusten, enligt 
Carta marinas framställning en kustlinie af ungef. 444 
km. eller öfver 10 längdgrader, hvilket ungefär torde 
motsvara denna kusts värkliga utsträckning. Olaus läm- 
nar oss icke häller i ovisshet, till hvilket större land eller 
rike Scsicfinnia jämte denna nyssnämnda kust enligt hans 
mening egentligen borde räknas, ty å Carta marina fin- 



* Hiat. I, C. 4: "Scricfinnia regio est in ter Biarmiam ac Finmarchiam 
aita, angulum tamen longiorem versaa Aastrum et mare Bothnicam emittens, 
quasi cauda sit . . .** 

* Opera breve. 



346 

ner man uppe vid Skythiska oceanens kust — öster om 
Finmarken — uttryckligen angifvet ^^huc usque extenditur 
regnum Svecice^ , och något östligare angifver en vapen- 
sköld med tre kronor tydligen Sveriges gräns mot Biar- 
mia. Man erinrar sig härvid nödvändigtvis Nöteborgs- 
fredens (1323) gränsbestämmelse mellan Sverige och Nov- 
gorod, enligt hvilken gränsen skulle gå från Petäjoki i 
Savolax "norrut i hafvet", och hvarest med "hafvet" 
enligt O. S. Rydbergs utredning i denna sak utan tvif- 
vel menats Ishafvet i norr invid eller öster om Varanger- 
fjorden^ Denna uppfattning, att Sveriges landområde 
nådde oceanen i norr, och att Sverige där hade en kust- 
sträcka vid Nordhafvet, möter oss äfven i åtskilliga geo- 
grafiska skrifter från 1400- och 1500-talet. Hos Claudius 
Olavus är denna uppfattning visserligen ännu ganska oklar 
och förvirrad, i det han synes sammanblandat Ishafvet i 
norr med Bottenhafvet, men han säger likväl i sin be- 
skrifning öfver Norden på tal om Sverige: **Pars ejus 
septentrionalis in mari quieto extenditur", hvarvid han, 
som framgår af kartan i Nancy-handskriften (1427), med 
"mare quietum" menar hafvet norr om Skandinavien^; 
detta hafs fortsättning i väster kallas äfven betecknande 
nog "Nordhind bondh" d. v. s. Nordrbotn, Norrbotten. 
En klar och tydlig uppgift därom, att Sverige i norr 
sträckte sig till Ishafvets kust, finner man emellertid 
redan hos Matthias af Miechow (1517), som uttryckligen 
säger: "post Nugardiam ad Septentrionem est Suetia et 
Filandia usque in oceanum Septentrionis,^ ^ Ett ännu mera 
afgörande bevis lämnar Sigismund von Herberstein, hvil- 

^ o. S. Rydberg, Sveriges traktater med främmande- makter, I, a. 
473. 

'^ Ymer, 1891, a. 29. Jag kan icke biträda G. Storm, då han tolkar 
"mare quietum" hoa Claudiua Clavua som "okändt namn for Bottenhafvet". 
Namnet är tydligen den gamla lärda (klaaaiaka) benämningen för Ishafvet 
("mare pigrum") och m. q. atår äfven i förbindelae med oceanen i väster. 
Ätt härvid delvia en förväxling ägt rum med Bottenhafvet invärkar icke 
på den sak, som här är i fråga. 

'^ GRYNi^EUs, Novua orbia Regiouum etc, Braail. 1532, a. 52é. 



347 

ken, som bekant, åren 1517 och 1526, vistades i Moskva 
och där haft tillfälle att inhämta närmare underrättelser 
om de geografiska förhållandena i yttersta Norden. Vid 
berättelsen om den färd, som ryska sändebudet Gregory 
Istoma samt dansken David Kock gjorde 1496 från Ryss- 
land förbi nordspetsen af Norge till Köpenhamn, säger 
han nämligen, att de reste från Dwina till Lapparnes land, 
därefter kommo de till ^' Nordpoden^ , som tillhörde Sve- 
rige, och först sedan detta kustland passerats, till Bart- 
hus (Vardehus)^ I öfverensstämmelse härmed står äfven 
Herbersteins yttrande : " Suetia . . . mari Baltheo dein 
Oceano, et eo quod nunc Glaciale appelamus, circumqua- 
que fere alluitur. " ^ Landshögheten öfver den kuststräcka, 
hvarom det här är fråga, tillhörde ursprungligen Norge, 
och blef genom 1326 års traktat mellan detta rike och 
Novgorod en del af det s. k. "fselledsdistriktet**, men un- 
der unionstiden torde Norges intressen i dessa trakter 
skjutits undan för svenskt inflytande, säkerligen grundadt 
på den i Nöteborgsfreden faststälda gränsen mot Nov- 
gorod, hvilken, som sagdt, skulle gå "norrut i hafvet". 
Norrbottens namn torde därför ha utsträckts ända till 
kusten i norr öster om Varangerfjord ; af detta skäl heter 
hafvet i nordväst om Skandinavien hos Olavus (1427) 
"Nordhind bondh", och af samma orsak är Nordhafvet 
eller Nö teborgstraktatens "Kajaeno more" i den tyska 
öfversättningen af 1487 års traktat återgifvet med "dat 
Nordenboddernsche haflf".^ Det var sålunda i öfverens- 
stämmelse med tidens uppfattning och äfven delvis i öfver- 
ensstämmelse med sakernas värkliga läge, som Olaus 
Magnus lät sitt Scricfinnia i norr gå ända till oceanens 
kust, och bestämde denna som yttersta punkten för sven- 
ska väldets utsträckning åt detta håll. 

För ett närmare angifvande af, huru långt Scric- 
finnia sträckte sig i söder, finnes en bestämd uppgift hos 
Olaus Magnus. Då nämligen denne uppger, att den flera 

} Herberstein, Rer. Moscovit. 1571, s. 117 — 118. 

* Anf. arb., s. 116. ^ Rydberg, Sveriges traktater, I, s. 473. 



348 

gånger förut omnämnda ^Ecclesia S, Åndrem^ var belägen 
i "yttersta Norrbotten", får man antaga, att Scricfinnias 
sydgräns enligt hans mening gick strax norr om nu va- 
rande Ofvertorneå, och att byn Pello eller Pele — (det 
längst i norr förekommande ortnamnet å Carta marina) 
— som är belägen vid Pentäsjokis utlopp i Torne-älf (i 
nuv. Ofvertorneå socken), tillhörde Scricfinnias område. 
Då Olaus sannolikt själf besökt denna by, hvilken säker- 
ligen då som nu hade finsk befolkning, är det egendom- 
ligt, att han icke med ett ord omnämner Finnarne i dessa 
trakter, utan antingen talar han om Lapparne (Lappones) 
eller beskrifver han dem enligt den lärda traditionen un- 
der namn af "skridfinnar" (Scricfinni). 

Redan Tacitus (i l:sta årh. e. Kr.) torde ha känt 
till Lapparne och beskrifvit dem under namnet "Fenni". 
Ordet skridfinnar (af skrida a skidum = gå på skidor) 
såsom namn på Lapparne förekommer, som förut är om- 
taladt, allraförst hos Procopius (Sxptdt'fivoi) och dennes 
samtida Jordanes. Benämningen "skridfinnar" trängde 
från Procopius och Jordanes fram till senare författare, 
och namnet återfinnes hos Paulus Diaconus i dennes " Scri- 
tobini" (8:de årh.), hvilken benämning — säger han — 
kommer af ett barbariskt ord, som betyder hoppa (a sali- 
endo); deras konst att hoppande göra språng (saltibus) 
på ett trä, böjdt liksom en båge, hjälpte dem att för- 
följa vilddjuren ^ Geografen från Ravenna och geografen 
Guido (9:de och 10:de årh.) nämna äfvenledes skridfin- 
narne ; konung Alfred i sin bearbetning af Orosii historia 
kallar dem "Scridefinnas", under det Ottar i sin resebe- 
rättelse till konungen användt namnet "Finnas". Adam 
af Bremen talar om "Scritefinni", boende på gränsen 
mellan de svenske och nordmännen i norr, och hvilkas 
hufvudort (caput) var Helsingland ^; men Saxo Grammati- 
cus förlägger deras hemvist så långt i norr som mellan 
Grandvicus och "meridianum pelagus", d. v. s. Botten- 



^ De gestis Langobard. I, C. 5. ^ Deacriptio Aquil. Insular. XII. 



349 

hafvet. I denna östliga trakt — säger Saxo — bo " Skric- 
finni^ , ett folk, som nyttjar sällsynta fortskaflfningsmedel 
(inusitatis vehiculis) och med tillhjälp af dessa drager 
ut på jakt. Och intet fjäll är så högt att de icke på 
listiga omvägar uppnå spetsen af detsamma \ ^Ät skrika" 
var just det isländska uttrycket för hvad som på svenska 
hette "skrida" '\ och Saxo, som begagnade isländska 
källor för sin historia, skulle naturligtvis välja formen 
"Skricfinni" framför någon annan sådan. 

Ehuru Olaus Magnus anför både Jordanes' och Paulus 
Diaconus' berättelser om skridfinnarne och deras långt i 
norr belägna land^, visar likväl såväl själfva ordformen 
^ Scricfinnia" j som läget af detta land å Carta marina — 
mellan Hvita sjön (Lacus albus) och Bottenhafvet — att 
han lånat denna del af sin geografi från Saxo Grammati- 
cus. Också klandrar han bestämdt de namnformer, som 
användts af de båda förstnämnda författarne — af Jor- 
danes "Erefennae", af Paulus Diaconus "Stritobini" — 
och framhåller Saxos benämning "Scricfinni" såsom den 
riktigare^. Äfven beskrifver Olaus med Saxos egna ord 
det listiga sätt, hvarpå skridfinnarne visste att med till- 
hjälp af sina träspjälor uppnå fjällens högsta spetsar^. 
Uppgifterna om Scricfinnarnes utomordentliga snabbhet, 



^ Saxo G ram mat. ed P. E. Muller, Praefat., s. 10. 

^ Jmfr Saxo Gram. ed. P. E. Muller, II, not. uber,, a. 35. 

^ 01. Magn., Hist. I, C. 5. 

* "Erefennse, quas rectius dixisset Scricfinnos . . . Stritobinos, quos 
veriiis Scricfinnos appellasset." Hist. ibid. 

° Saxo Grammat. ed. P. E. Muller, PrsBfat. a. 19: "Neque enim 
nlla adeo rupes prominet, quin ad ejus fastigium callida carsua ambage 
perveniat. Primo siquidem vallium profunda relinquens, acopulorum ra- 
dices tortuosa giratione perlabitur, sicque meatum crebrse declinationia 
obliquitate perflectrt, donec per siuuoaos callium anfractus destinatum 
loci cacumen exuperet." Olaus Magnus, Hist. I, C. 4: "Neque enim uUa 
rupes adeo prominet, quin ad eius fastigium callida cursus ambage per- 
veniant. Primo siquidem vallium profunda relinquentes, scopulorum ra- 
dices tortuosa gyratione perlabuntur: sicque meatum crebr® declinationis 
obliquitate pcrflectiint, donec per sinuosos colliam anfractus destinatum 
loci cacumen exuperet." 



350 

när de löpa på skidor, deras färdighet i trolldom och 
skicklighet i jakt samt uti konsten att flinkare än nå- 
got annat folk använda pil och båge, deras sed att strida 
med stora och breda pilar \ alla dessa uppgifter återfin- 
nas nästan ordagrannt hos Saxo, som berättar, dem om 
"Finni ultimi Septentrionis populi"^. Och uppe vid grän- 
sen mellan Finmarchia och Scricfinnia finnes, som förut 
är antydt, å Carta marina af bildad en strid mellan "Ten- 
gillus Bex Scricfinnorum" i spetsen för skidlöpare och ren- 
ryttare samt ^Argrimus Bex Helsingorum^ , hvars skaror 
flyende aflägsna sig åt öster; tiU denna teckning har 
Olaus i Opera breve fogat ett par rader upplysande text. 
Denna legend härstammar likaledes från Saxo, ehuru 
Olaus i någon mån förändrat densamma. Hos Saxo är 
det nämligen fråga om "Thengillus rex Finnimarchiae** 
och "Årngrimus pugil Sueticus" ^ — Helsingarne nämnas 
icke — och dessa beteckningar återfinnas äfven i Olaus* 
historia"^, ehuru de, som nämndt, lyda annorlunda på 
hans karta ^. 

Om skridfinnarnes skidlöpning och skidor berättar 
Olaus Magnus följande, som han sannolikt antingen själf 
iakttagit (i fråga om Lapparne) eller hört omtalas under 
sin nordliga resa. " De binda — säger han ^* — vid fötterna 
släta träspjälor (planis lignis), som framtill äro böjda som 

* Jmfr. Opera breve. 

2 Saxo Grammat. ed. P. E. Muller, I, 1, s. 248 (Lib. V.): "Acer 
iidem telorum est usus. Non alia gens promptiore jaculandi peritia fruitur. 
Grandibua et latis sagittis dimicant. Incantationum studiis incumbunt; 
venationibus eallent.** 

* Saxo Gramm. ibid. Skidor torde likväl fordom ofta ha användts 
till krigsbruk i Skandinavien; med säkerhet begagnades de härtill af kon. 
Sverre och birkebenarne. 

* Hist. IV, C. 1. 

^ Som af ofvanstående framgår torde man icke ur den Olaiska 
kartlegenden kunna draga någon som hälst slutsats hvarken rörande ut- 
sträckningen af benämningen Helsingland eller någon i forna tider hos 
Lapparne uppträdande "expansiv tendens", jmfr Siegmund Gijnther, Sit- 
znngsberichte der bölim. GesoUseh. der Wissensch. II, s. 35, not. 5. 

« Hist. I, C. 4. 



351 

en båge. Med tillhjälp af en staf (baculum), som de med 
handen föra än upp än ned än på sidan, fara de obehin- 
dradt fram öfver de höga snöfjällen. Spjälorna äro så 
inrättade, att den ena alltid är en fot längre än den an- 
dra efter männens eller kvinnornas olika längd, nämligen 
på det sätt, att om mannen eller kvinnan är 8 fot lång(!) 
måste den ena spjälan ha samma längd, men den andra 
\rara 9 fot. Träspjälorna äro på undre sidan beklädda 
xned det mjuka skinnet af en renkalf, och detta af flera 
orsaker : dels emedan de skola kunna löpa desto glattare 
öfver snöfälten och desto bättre kunna styras åt sidan 
"till undvikande af klyftor och branter, dels på det man 
jnå kunna gå uppför en sluttning och ej glida tillbaka, 
livilket hindras genom de som igelkottens taggar utstå- 
ende håren. Med dessa redskap färdas Skridfinnarne 
ofver de högsta fjäll och dalarnes djup, i synnerhet om 
'vintern, alldenstund vid sommartid, då det äfven finnes 
snö, denna är så mjuk att spjälorna sjunka ned däruti.*' 
Angående Lapparnes skidor uppgifver Duben, att 
deras längd "uppgår till 6 fot eller mera, stundom är 
den ena något kortare än den andra, i Jämtland den ena 
4, den andra 8 alnar lång(?)".^ En mängd uppgifter 
öf verensstämma därute, att man, som Olaus Magnus be- 
rättar, under skidan faster hårbeklädd renhud, så att håren 
vetta bakåt, på det man må kunna stiga uppför slutt- 
ningar utan att glida tillbaka. Enligt Nansens framställ- 
ning af skidans utvecklingshistoria synes den skinnklädda 
skidan ha varit dess äldsta form; den är spridd bland alla 
de sibiriska folken och synes där vara den mast använda ^, 
Hvad skidornas ömsesidiga längd beträffar, framhåller 
Ahlqvist, att den högra fotens skida skall vara kortare 
(ibland icke skinnklädd, då hon heter "golos**); detta är 
synnerligen fördelaktigt, ty med denna sparkar man sig 
fram, det är egentligen högra skidan, som heter "savek" 
på lappska, "sivakka" på finska. Den vänstra är längre, 

* G. v. DiJBEN, Lappland och Lapparne, s. 90. 

* Nansen, På skidor genom Grönland, s. 95. 



352 

starkare, på undre sidan rafflad, och vanligen gjord af 
björk eller tall; hon uppbär kroppens tyngd, på henne 
glider man^ Det förefaller som om denna form af skid- 
åkning, att med tillhjälp af den kortare skidan sparka sig 
franiy varit den hos Lapparne i äldre tider använda, enär 
man endast härigenom kan förklara Paulus Diaconus' be- 
rättelse, att skridfinnarne "hoppande göra språng" (hi a 
saliendo . . . ducunt; saltibus enira utentes . . .). Detta 
sätt att löpa på skidor har emellertid, att döma af Olaus 
Magnus uppgift, ännu på hans tid varit i bruk hos Lapp- 
arne. Ännu i dag är seden att ha den ena skidan kortare 
bibehållen i Osterdalen i Norge och i angränsande trakter, 
såsom i Dalarne (i Sverige), samt " tvifvelsutan äfven i Fin- 
land" ^, hvarvid högra skidan, kallad "andur"', ofta är 
skinnbeklädd, den vänstra däremot (den längre) naken. 
"Öndurr" 1. "andri", pl. "andrar" (nu "onder" eller 
"andor") torde nämligen egentligen varit den gammal- 
nordiska benämningen på den kortare skidan med under- 
lag af renhud eller sälskinn^. Ehuru Olaus Magnus' af- 
bildning af skidorna synes vara mindre riktig, äro likväl 
tvänne af de i bilden (Hist. I, C. 4) förekommande figu- 
rerna försedda med hvardera en lång (den vänstra) och en 
kort skida (den högra). Stafven är af ansenlig längd och 
har formen af ett spjut med skarp spets i den öfre ändan. 
Det kan förefalla egendomligt, att Olaus Magnus 
upptagit Scricfinnia och Scricfinni som. ett särskildt land 
och folk, då han i afseende på desses skidlöpning och 
jakt berättar ungefår alldeles detsamma om Lapparne ^ 



* Ahlqvist, De västfinska folkens kulturord, Helsingfors 1871, a. 114. 
^ Nansen, anf. arb., s. 95, not. 

^ Jmfr G. Storm, Monumenta historia Noryegiee, s. 82. 

* Hist. I, C. 25: "genus Lapponicum, quod pandis trabibus sive 
longis stipitibus plantis pedum afifixis, supra nives in vallibus ac monti- 
bus flexuoso ac arbitrario motu cursum prrecipitem dirigendo se transfert; 
. . . hic satis est dixisse, eos homines talem tamque celerem in percurren- 
dis cacuminibus nivosorum montium, etiam pro bravio, habere agilitatem, 
qualem vix reliqui planiaribus ac brevioribns innixi in plana et lubrica 
glacie pertingere valent." 



353 

(och Finmarkingarne) ^ Ja, han har till ock med i sin 
historia tvänne gånger återgifvit precis samma af bildning 
af Lappar stadda på jakt och gående på skidor ; men ena 
gången gäller den om " Scricfinni^ ^, andra gången om 
'^ Lappones^ ^ ; bilden förekommer i öfrigt äfven å Carta 
marina. Olaus har sålunda mycket väl vetat, att Lappar 
och "Scricfinni** voro ett och samma folk. Men att han 
detta oaktadt icke vågat att helt och hållet identifiera 
dessa båda, utan i sin geografi gifvit en särskild plats åt 
landet Scricfinnia och dess inbyggare, får endast och 
allenast tillskrifvas hans alltför stora auktoritetstro, och 
måste betraktas som en hufvudsakligen från Saxos geo- 
grafiska idekrets hämtad lärd tradition. 

"Finnar** torde ursprungligen varit den gemensamma 
benämningen för såväl Finnar som Lappar, hvilka senare, 
som vi ha sett, särskildt betecknades med namnet "skrid- 
finnar'*. När detta namn började komma ur bruk bland 
de germanske nordboarne, upptogs af dessa i stället den 
finska benämningen ''lappalainen'' (d. v. s. man från 
*lappi** eller ödebygden) under formen Lapp och Lappar. 
Namnet förekommer först i den s. k. Flatöboken, i Fun- 
dinn Noregr samt hos Saxo, som talar om "utraqueLap- 
pise" ^. Sedermera blir detta namn tämligen vanligt, och 
finner äfven vägen in uti den egentliga geografiska litte- 
raturen; så har Claudius Olavus på sin karta 1427 nam- 
nen "findhlappi" och "Wildhlappelandi", hvilka benäm- 
ningar sedermera under mer eller mindre olika former 
träffas å kartorna från 1400- och 1500-talet. Bröderna 
Magnus stå emellertid äfven härvidlag under inflytande 
af Saxo, hvars "utraque Lappise" återfinnes i Johannes 
Magnus' geografiska öfversikt "de situ Scandi^e" och äf- 
venledes går igen hos brodern Olaus. Denne förlägger 
nämligen Lappia söder om Finmarchia och Scricfinnia, 
men delar det i tvänne delar, Lappia occidentalis eller 

> Jmfr Opera breve. ^ gjgt i q 5 3 Hist. IV, C. 12. Lap- 
parnc kallas äfven Lappouienses och Lappomanni, 

* Saxo Gramm., ed. P. E. Muller, I, 1, s. 2él (L. V). 

23 



354 

•« 
Västerlappland, samt Lappia orientalis eller Osterlappland. 

Det förra namnet finnes å Carta marina utsatt väster om 
den stora sjön Lulatresck i "Lappska bergen", det senare 
träffas på andra sidan Bottenhafvet invid kusten söder 
om Chi7n eller Kemi, och torde motsvara norra delen af 
nuvarande Österbotten eller Uleåborgs län samt möjligen 
de sydligaste delarne af Kemi lappmark. Under det Vä- 
sterlappland enligt Olaus Magnus' mening väl ingenstädes 
nådde till kusten, hvarifrån det utestängdes genom Bot- 
tenlandskapen (Västerbotten och Norrbotten), synes där- 
emot Österlappland delvis ha uppfattats såsom ett kust- 
land, hvilket som en kil trängde sig emellan Norrbotten 
och Österbotten. Att Västerlappland ansågs vara huf- 
vudlandet af de båda, torde framgå af den på ett ställe 
i Olaus' historia om detta land begagnade benämningen 
Lapponia magna eller Storlappland \ Bägge de lappska 
landen ansågos likväl vara mycket vidsträckta områden ^. 
Kan man ur Olaus Magnus' uppgifter om Lapparne 
hämta några säkra upplysningar angående detta folks geo- 
grafiska utbredning på hans tid? Denna fråga, som i åt- 
skilliga afseenden torde kunna besvaras jakande, fordrar 
likväl en närmare utredning. Börjar man med Norge, 
är den sydligaste punkt, där man hos Olaus Magnus fin- 
ner någon antydning om tillvaron af Lappar, belägen 
strax öster om "Scongen", hvarest i närheten af nuva- 
rande Ofoten- eller Vaags-fjordarne å Carta marina finnes 
utsatt "domus Bircarorum" . Därefter omtalar Olaus ett 
vid Norska oceanens yttersta kust (i Finmarchia) i jord- 
kulor boende folk^, som icke kan vara något annat än 
Lapparne. Öster eller nordost om Vardahus har han å 
Carta marina afbildat Lappar, som med stenkastning an- 
falla ett mot stranden styrande fartyg; likaså låter han, 
som förut är visadt, skridfinnarnes (eller Lapparnes) land 
sträcka sig till Ishafvets kust öster om Vardahus intill 
svenska väldets gräns, men äfven öster om denna punkt 

^ Hist. XVII, C. 26. 2 juifj. Opera breve. 

3 Hist. IV, C. 2. 



355 

(på den s. k. Murmanska kusten) visa de å kartan afteck- 
nade lapptälten tillvaron af Lappar. Byteshandel mellan 
Lappar och Ryssar är å kartan återgifven i närheten af 
nordvästra hörnet af den stora sjön Lacus albus, hvilken, 
som jag sedermera skall uppvisa, måste vara identisk med 
Kandalaksviken af Hvita hafvet; det uppgifves äfven i 
Olaus' historia alldeles bestäradt, att Lapparne bodde 
inemot "Lacus albus" i yttersta Norden ^ Deras utbred- 
ning söder och sydväst härom torde vara angifven genom 
läget af Lappia orientalis, alltså ända till kusten af Bot- 
tenhafvet söder om Kemi, sålunda i ungefär samma trakt, 
omkring Kemiträsk och utefter Kemi-älf, där enligt Å. J. 
Sjögren Lappar ännu i slutet af 1500- och början af 1600- 
talet voro tämligen talrikt bosatta och sedan gammalt 
hade fiskeprivilegier ^. Att de äfven ströfvat ända ned till 
kusten, som Österlapplands läge angifver, torde vara så 
mycket säkrare, som Olaus uppräknar Lappar bland de folk, 
hvilka i stort antal brukade besöka Torne handelsplats; 
Lappar kommo dit, uppgifves det, med båtar och renar ^. 
Får man döma af den invid Urna, och en plats där- 
intill kallad Benaval (renvall?), å kartan utsatta bilden 
af en ren, som mjölkas (hvilken bild äfven är intagen i 
Olaus' historia)^, skulle Lapparne sålunda åt detta håll 
ha träffats i sydöstra delen af nuvarande Åsele lappmark 
eller möjligen längre ned vid kusten omkring Ume. Att 
Olaus Magnus vid sin skildring af vägen från Jämtland 
öfver fjällen till Norge icke med ett ord omnämner Lap- 
parne, har man ansett som ett bevis bland andra därför, 
att dessa ännu på hans tid icke funnits i den af honom 
genomresta delen af Jämtland^. Det sannolikaste är äf- 
ven, att så varit förhållandet, enär Lappar i Jämtland 
första gången omtalas i fogderäkenskaperna från 1564 



> Hist. IV, c. 3. 

* And. Joh. Sjögren, Anteckningar om församlingarne i Kemi lapp- 
mark, Helsingfors 1828, a. 20 o. flf. 

» Hist. XX, C. 1. * Hist. XVII, C. 27. 

^ Jmfr Yngvar Nielsen, i Norske geografiske Selskabs Aarbog, 1893. 



356 

såsom hållande till på "Harcara fjäll** ^ (säkerligen iden- 
tiskt med Hartkjölen mellan Ström och Hotagens ka- 
pell); men det förtjänar likväl anmärkas, att å den i 
Olaus' historia förekommande teckning^, som motsvarar 

o 

kartbilden norr om "Skarsa möns" (Areskutan) på den 
norska sidan, finnes bland andra människofigurer äfven 
en mindre sådan, löpande på skidor, hvilken säkerligen 
föreställer en flyende Lapp och möjligen kan tyda på 
tillvaron af Lappar i dessa trakter vid tiden för Olaus 
Magnus' nordliga resa, sålunda börj. af 1500-talet. 

I alla händelser är det synnerligen beaktansvärdt, 
när Olaus omnämner, att han 1518, således vid den tid, 
då han på sin resa sannolikt åtminstone ej hunnit längre 
norrut än till mellersta Norrland (Medelpad och södra 
Ångermanland), åsett, huru Lapparne öfvade sig i båg- 
skjutning ''i deras eget land" (in terris eorum)^. Kan- 
hända har Olaus redan detta år framträngt så långt i 
norr som till Lapparne i Ångermanland (skogslapparne 
i Anundsjö socken), till Ume eller till Lappmarkerna vä- 
ster därom, eller skulle uppgiften måhända ha gällt Lap- 
par i Norge? Härpå kan icke gifvas något bestämdt svar. 

En annan "etnologisk gåta" torde böra nämnas i 
detta sammanhang. Olaus Magnus berättar nämligen, 
att i Medelpad större delen af befolkningen kallades ^Hu- 
ner^ (provincia Middelpadensis, ubi fere maior pars virorum 
Huni nomine appellantur) ^. Med namnet Huner eller Hun- 
ner förstod man enligt EuROPiEus " tvif velsutan under 
folkvandringen, och äfven under en längre tid därefter, 
alla de finsk-ugriska folkstammar, som utbredde sig från 
Wolga och Don ända till Ishafvets kust" ^. Man är i 
första hand frestad till det antagandet, att Olaus Magnus 
med sina Huner afsett en redan på hans tid befintlig finsk 



* Enligt meddelande af Dr. K. B. Wiklund. I trakten omkring 
Frostviken synes däremot Lapparnes förekomst vara äldre. 

2 Hist. II, C. 15. 3 Hist. IV, C. 11. * Hist. II, C. 18. 

^ A. J. Europ;eus, Något om Hunner och Finnar, Aarb0ger for 
Nord. Oldkyndigh. og Hist. 1866, s. 232. 



357 

koloni i Medelpad, men då af P. Nordmanns undersök- 
ningar i detta ämne med bestämd visshet framgått, att 
Finnarne i mellersta Sverige icke dit invandrat förrän 
tidigast i slutet af 16:de och början af J7:de århundra- 
det \ återstår endast och allenast den möjligheten, att i 
Medelpad förefunnits en äldre (måhända med svenska ny- 
byggare uppblandad) lappsk befolkning, åt hvilken Olaus 
Magnus i brist på en bättre benämning gifvit ett lärdt 
namn, nämligen Huner. 

Angående Lapparnes etnografi lämnar Olaus Magnus 
utförliga och noggranna upplysningar. En förträfflig före- 
gångare i skildringen af nämnda nomadfolks lefnadssätt, 
seder och bruk hade han haft i Jakob Ziegler, som i 
sitt geografiska arbete öfver Skandinavien gifvit en för 
sin tid uttömmande framställning af detta ämne, byggd 
på uppgifter af de båda svenskarne Petrus Magni och 
Johannes Magnus. Af den senares anteckningar eller, 
hvilket är mera sannolikt, af Zieglers egen beskrifning 
har Olaus Magnus flitigt begagnat sig; på fiera ställen 
återgif\'^er han nämligen Zieglers yttranden nästan allde- 
les ordagrannt. Därjämte har han äfven gjort egna rön 
och iakttagelser samt inhämtat upplysningar i första hand 
under sin nordliga resa. Hans redogörelse för Lapparnes 
etnografi är i de fiästa afseenden synnerligen tillförlitlig 
och har äfven bekräftats af senare forskare på detta om- 
råde. Olaus Magnus nämner vid sina skildringar icke 
alltid Lapparnes namn, men det är icke svårt att igen- 
känna alla för detta folk typiska och karaktäristiska drag; 
materialet är äfven hopsamladt från nästan hela det af 
Olaus angifna området for Lapparnes utbredning. 

Innan jag går närmare in på Olaus Magnus' fram- 
ställning af Lapparnes etnografi, vill jag här i hufvud- 
drag redogöra för Birkarlarne och deras värksamhet samt 
de notiser därom, h vilka äro att finna hos Olaus Magnus. 
Då det af helt naturliga skäl mötte svårigheter för den 
svenska styrelsen att öfver de vandrande Lappstammarne 

^ P. NoRDMANN, Finnarne i meUersta Sverige. 



358 

i norr ^ utöfva samma myndighet som öfver bofasta under- 
såtar, hade man redan tidigt tillgripit samma utväg, som 
de norska konungarne förut användt, nämligen den, att i 
stället för att direkt beskatta Lapparne fordra en viss 
af gift af de köpmän, som med dem drefvo handel. Bir- 
karlarnes rättigheter omtalas år 1328 såsom af gammalt 
erkända, men äldre handlingar därom äro hittills icke 
kända. På grund af Scheffers efter Burstjus' antecknin- 
gar från 1600-talet anförda utsago', antager Porthan, 
att Birkarlarnes ställning till Lapparne blifvit ordnad 
genom ett stadgande af kon. Magnus Ladulås år 1277 ^, 
och O. S. Rydberg anser äfven troligt*, att någon hand- 
ling af nämnda tid och innehåll värkligen funnits, ehuru 
ingenting med visshet därom kan sägas; H. Hildebrand 
anser på grund af arkeologiska skäl, att Birkarle-institu- 
tionen är vida äldre ^. 

Desse resande köpmän kallades emellertid "Lappe- 
farare" eller, som redan nämndt, Birkarlar. Scheffer^ 
och Porthan^ ha velat ställa deras namn i förbindelse 
med Birkala socken i Satakunda, och enligt denna me- 
ning skulle de hufvudsakligen varit Finnar. Det är också 
ganska möjligt, att Birkarlarne i Birkala haft en uppe- 
hållsort eller ett faktori på finska sidan, men starkast 
utveckladt förekommer enligt urkunderna birkarleväsen- 
det likväl i Sverige, och sannolikt var också största delen 
af desse köpmän af svensk börd, Helsingar; namnet Bir- 
karl torde böra uttydas som birk-karl (d. v. s. handelsman) 



* Genom gränstraktaten af 1273 mellan Sverige och Norge fast- 
stäldes de svenska Lappmarkernas gräns i väster att utgöra Kölens bergs- 
rygg, sålunda ungefär den nuvarande gränsen. Genom Nöteborgsfreden 
1323 fick Sverige, som vi ha sett, anspråk på områdena "norrut till haf- 
vet", d. v. s. Ishafvet. Se O. S. Rydberg, Sveriges traktar, I. 

^ JoH, ScHEPFER, Lapponia, Francof. 1673, s. 151 o. flf. 
3 H. G. Porthan, De Bircalis, Åbo 1786, II, 1789. (Skrifter i ur- 
val, 4.) 

* O. S, Rydberg, anf. arb., I, s. 261. 

^ H. Hildebrand, Sveriges medeltid, I, 3, s. 309 o. flf. 
^ Anf. st. ^ Anf. arb. 



359 

af samma stam birk-, bjark-, bjairk- som i Birka. Be- 
visligen har äfven en stor del af Österbotten eller Kors- 
holms län koloniserats väster- och norrifrån genom svenske 
nybyggare i Väster- och Norrbotten. Här tog nämligen 
Birkarlarnes värksamhet sin början med anläggandet af 
nybyggen och faktorier vid älfvarnes utlopp i Pite, Lule 
och Torne. De slogo under sig laxfiskena, idkade jakt 
och renskötsel och äfven på ett och annat ställe jord- 
bruk. De voro sålunda icke egentliga nomader, utan 
handelsidkande nybyggare, men skatterätten öfver Lap- 
parne var ursprungligen icke territoriell, utan följde de 
olika lappstammarne ^ ; Birkarlarne sades ^hafva* eller 
"äga** Lappar^. På detta sätt kunde Birkarlarne ut- 
sträcka sina öfverhöghetsrättigheter mot väster och norr, 
ja ända till halfön Kola. Först mot slutet af kon. Gustaf 
I:s regering torde Birkarlarnes herravälde öfver lapp- 
markerna ha upphört, enär konungen då lät uppbära 
lappskatten genom sina fogdar, under det Birkarlarne tills 
vidare behöllo sina handelsrättigheter^. 

Olaus Magnus' namn på Birkarlarne är Bircarli, 
Bircari, Berkara och Bergchara, som han uttyder "herrar 
öfver bergen* eller * bergens män* (viri montium)^. De 
förekomma enligt hans framställning ingenstädes i Fin- 
land, utan han förlägger deras uppehållsorter väster och 
öster om Lule träsk, sålunda djupt inne i svenska Lapp- 
marken; mellan Pite och Skellefte älfvar har han å sin 
karta uppritat deras tält, som, betecknande nog, är af 
en annan typ än den tältform han angifver för Lapparne. 



* Jmfr Styffe. Skandinavien under anionstiden, 8. 300 och not 4, 
där kon. Gustaf La bref af d. 20 Hept. 1551, livari Birkarlarne» anupråk 
utsträckes till en territorialhöghet, anforeH. 

* Jmfr G. v. DUBEX, anf. arb., m. 420. 

' PoKTHAX, anf. arb., Hildebka.vu, anf. arb., I, a, h. 312. 

* Jmfr Carta marina, Opera breve oeb Hiwt. IV, C. 5. I^e öfriga 
kartkommentarerna ha, Aaslegnnj^ der neaen Mappen eie. (1539): '*birg- 
herren**; latinska komm. (1567): "domini Alpium" ; den tyska (FicklerH 
1567): "Burgherren* eller **Burgkärlen**. Jmfr Kristiania Vidensk. Sel- 
skabs Forhandl. N:o 15, a. 8, not 2 (Bkex.vek). 



360 

Därjämte låter han Birkarlar uppehålla sig invid och på 
andra sidan norska gränsen, nämligen, som jag förut om- 
nämnt, i norra delen af Hälogaland ungefär öster om nu- 
varande Of otenf jorden, hvarest han angifver deras block- 
hus jämte inskrifterna ^domus Bircarormn" och "capitanei 
Bircarorum^ . Att döma af de tältbilder (af en liknande 
typ som det vid Luleträsk uppritade tältet), hvilka före- 
komma något längre i norr vid Vaagsfjorden (Vandvad) 
och uppe i Finmarken strax invid Vardehus, torde Olaus 
äfven på dessa ställen velat angifva förekomsten af Bir- 
karlar. Att detta ingalunda innebär någon orimlighet 
framgår däraf, att, som nyss framhållits, Birkekarlarnes 
skatterätt följde de vandrande lappstammarne ; också fin- 
nas intyg därom, att denna skatterätt understundom ut- 
sträcktes så långt i väster (och norr) som till Väster- 
hafvet eller Norska oceanen ^ 

Olaus uppgifver äfven, att Birkarlarne brukade ägna 
sig åt tämjandet af renar ^, och att de kunde underhålla 
hjordar af sådana, uppgående till 400 — 500 individer^. 
De voro — säger han — ett slags föreståndare (prce- 
sides) eller höfdingar (capitanei) öfver Lapparne, hvilka 
till dem som tribut erlade (pendunt) dyrbara skinn samt 
fisk ''tam vice tributorum Regi Suetiae pendenda, quam 
propria liberalitate donata" *. Birkarlarne kändes igen 
bland alla andra därigenom, att de voro klädda i röd 
dräkt (rubeo vestitu induti). Denna uppgift — lik- 
som äfven delvis den föregående — torde härskrifva sig 



* Skand. Handl. XXIX; 32—35 (tvänne bref af år 1497). Jmfr 
Styppe, anf. arb., s. 300. 

^ Jmfr Opera breve. 

^ Jmfr Åuslegung (anf. st.), de lat. ooh tyska komment. af 1567. 

* Hist, IV, C. 5. Att Olaus velat framställa förhållandet mellan 
Lappar och Bh'karlar såsom tämligen godt, torde framgå såväl af ofvan 
anförda ord som af uttrycket (om Birkarlarne): "PrsBsides venerantur'* . 
(Ibid.) Angående tributen heter det äfven hos Ziegler (Geogr. Sekt. Tidskr. 
I, 2, 8. 15): "Pendit (se. gens Laponum) tributum preciösas ferarum 
pelles**. Birkarlarnes skatt till kon. erlades i gråskinn (ekorrskinn) och 
mårdskinu, jmfr Styppe. anf. arb., s. 301. 



361 

från Ziegler, som 1532 berättade, att Lapparne "på egen 
hand välja en höfding (pnesideni eligunt), som de kalla 
konung, men svenske konungen ger honom makt att styra. 
Han bär röda kläder, konungadömets insignier**. Schö- 
NiNG och, efter honom, G. v. Duben förmodar, att den 
röda dräkten burits af Birkarlarne för att helt enkelt 
efterlikna de dansk norska fogdarne^ 

Det var icke allenast Sverige, som tog tribut af 
Lapparne, utan desse måste, som Olaus Magnus uppgif- 
ver-, betala lika stor skatt äfven till konungen af Norge 
och till Moskoviternas furste. Om detta missförhållande 
yttrar v. Duben ^: "Den uppmärksamhet, som i slutet af 
1500- och i början af 1600-talet ägnades Lapparne från 
de tre grannrikena där uppe, var en af de bittraste källor 
till lidande. Vissa näjders Lappar måste traktatsenligt 
årligen skatta till tre land, andra till två; på några 
håll gjordes anspråk på skatt af två eller tre, utan att 
något därom var bestämdt. I alla dessa fall råkade de 
rädde och okrigiske Lapparne i en obehaglig mellanhand, 
ur hvilken ingen deras list förmådde rädda dem. Sin 
plikt likmätigt tvungo fogdarne distriktens Lappar att 
lämna skatt först till det ena, sedan till det an dra riket" ; 
var skatterätten tvistig, så icke blott indrefvos skatterna 
af fogden 2 och 3, utan därtill måste Lapparne plikta 
"för det de betalat skatt till fogden n:o 1, hvilken en- 
ligt officiella åsikter hos de öfriga landens fogdar icke 
haft rätt till sådan skatt". Duben anger emellertid upp- 
komsten af denna sakernas oordning, om man så får säga, 

^ Gerh. Scuöning, Forsög til de nordiske Ländes, saBrdeles Norges, 
gamle Geografi, Kbhn 1751, s. 125, not y. G. von Duben, anf. arb., s. 
421. Afven Scheffer, anf. arb., s. 154 o. följ., omnämner efter Ziegler 
och Olaus Magnus Birkarlarnes "röda dräkt" och gör följande slutled- 
ning: "Fuerunt ergo Birkarli seu Birkali alii Tornenses, alii Pithenses, 
alii Luhlenses, ex quibus Lappones Pithenses suum, Luhlenses suum et 
Tornenses suum deinde habuere praefectum, quem vocarunt Begem, ru- 
bra ornatum veste in signum potestatis, idque usque ad Gustavi Primi 
tempora ...**. 

2 Hist. IV, C. 5. 3 VON Duben, anf. arb., s. 434. 



362 

åtminstone ett århundrade för sent; förhållandena torde 
redan under 1400-talet ha varit sådana, att Lapparne 
måste betala skatt till alla tre rikena, och redan fast- 
ställandet af ett «fa)lledsdistrikt" (början af 1300-talet) 
tyder på den regim, som med anledning däraf var att 
vänta. Olaus Magnus' uppgift måste i alla händelser se- 
nast anses gälla tillståndet i slutet af 1400- och början 
af 1500-talet, sålunda en tid, som ligger åtskilligt längre 
tillbaka än den, om h vilken Duben antog, att den varit 
första vitnet till Lapparnes ogynsamma skatteförhållan- 
den i Lappmarkerna. 

Den vanliga indelningen af de svenske Lapparne i 
fisklappar, skogslappar och fjäll-lappar kommer visser- 
ligen icke direkt till användning af Olaus Magnus, men 
då han omnämner de Lappar, som nästan uteslutande 
lefde af fiske eller jakt\ jämte renskötande Lappar^, och 
äfven på ett ställe värkligen omtalar skogslappar (syl- 
vestres Lappones)^, synes man kunna antaga, att han 
vetat skilja på de i anseende till sysselsättning och lef- 
nadsförhållanden olika slagen af Lappar. Han berättar 
äfven om de östliga Lapparne (in emot Lacus albus), att 
de om vintern vistades invid vattendragen (ad ripas aqua- 
rum), men om sommaren på olika ställen i skogiga trak- 
ter (inter frutices arborum et opaca loca variata sta- 
tione) *. Lapparne voro ett folk af vanligen mycket liten 
växt; deras kvinnor finner Olaus vackra "ea potissimum 
causa, quod candore et rubedine opificio natura3 prsecipuo 
formosiores habentur, nec fucum sciunt aut scire volunt, 
etiam si venustatem eisdem natura negasset" ^ De voro 
ett fredligt folk och inläto sig icke i strid hvarken med 
sina grannar eller med längre aflägsna folk, så vida de 
ej tvungos därtill af den hårdaste orättvisa (gravi in- 
iuria), då de använde såväl vapen som besvärjningar och 
trollmedel mot sina ovänner^. Den legend- Olaus Magnus 

^ Jmfr Hi8t. IV, C. 5, 12 m. fl. ^ j^f^. g^gt xVII. C. 26—30. 
3 Hist. IV, C. 4. * Hist. IV, C. 3. ^ Hist. IV, C. 11. 
6 Hist. IV, C. 5. 



363 

anför om ** vilde män" vid kusterna i norr, som nattetid 
öfverföUo dit anländande sjöfarare och endast kunde 
skrämmas bort genom upptända eldar \ torde likväl syfta 
på någon om Lapparne berättad legend. 

Angående renen och detta djurs användning af Lap- 
parne omnämner Olaus både vildrenen, som var föremål 
för jakt, och den tama renen'-; djurets utseende och lef- 
nadssätt (dess näring af renmossa) omtalas likaledes "^ 
Några af Lapparne kunde enligt hans uppgift äga 10, 
15, 30, 70, 400 — 500 renar (torde äfven ha galt om 
Birkarlarne, se föreg.), men dessa siffror synas åtminstone 
efter nyare tiders erfarenhet vara alltför lågt tilltagna, 
enligt v. DiJBENs undersökning af denna fråga; antalet 
renar, som är o en enda mans egendom, växla mellan 50 
och 8,000^. Renarne, säger Olaus vidare, drefvos till 
och från betesmarkerna af herdar och instängdes äfven 
i "stall" (stahulis clauduntur) ^\ hvarmed säkerligen menas 
de inhägnader, renvallar (lapp. sjaljo), eller i skogsbyg- 
den värkligen omhägnade gårdar (lapp. kerda) med por- 
tar, i hvilka renarne sammandrifvas för mjölkning ^, ehuru 
Olaus uppger, att instängningen skedde för vargarnes 
skull. Lapparne använde mjölken till dagligt behof och 
tillredde äfven ost^, vasslan (serum) begagnades till dryck; 
sedan renen slaktats kunde man använda huden till klä- 
der och fällar, sadlar, säckar och pungar, vidare ben och 
horn till bågar och armborst samt senorna till beredning 
af tråd. Köttet var välsmakande, och äfven hofvarne 
eller klöfvarne samt håret kommo till nytta ^. 

Renen begagnades äfven som dragare. Olaus om- 
talar de brukliga seldonen "instrumenta cornibus pectori- 
que imposita Rancha ett Locha (loka) patrio sermone vo- 
cantur" ^, samt berättar, att renarne spändes för kärror 



» Jmfr Opera breve. ^ jjig^. XVII, C. 28. ^ Hist. XVII, C. 26. 

-» v. DiJBEN, anf. arb,, a. 77 o. flf. ^ Hist. XVII, C. 27, 

^ v. DUBEN, anf. arb., s. 74. ' Jmfr Opera breve. 
8 Hiat. XVII, C. 30. » Hist. XVII, C. 26. 



364 

(carri) eller vagnar (redae, currus, plaustra) ^ ; enligt teck- 
ningen å Carta marina användes renen äfven till ridt. 
Ingendera af dessa bruk torde emellertid någonsin ha före- 
kommit; ridten tillägges på ett fantastiskt sätt skrid- 
finnarnes krigsmän, och berättelsen om renkörslor för 
vagn (currus) eller kärra (carrus) torde säkerligen ha 
uppkommit genom en missuppfattning af den lappska be- 
nämningen för det hos dem vanligaste åkdonet "kerres^ 
(liknande sv. ord. ^kärra^), som är namnet på den helt 
och hållet öppna släden, i motsats till den mindre till 
hälften med skinn täckta "pulkan"^. Denna beskrifves 
äfven af Olaus Magnus på ett i det hela alldeles riktigt 
sätt; pulkan, som var ett synnerligen snabbt fortskaflfnings- 
medel under vintern, var, säger Olaus, framtill tillspetsad 
som en sko (instar calceorum cuneata) för att kunna ge- 
nomtränga snön^. I flera afbildningar har han återgifvit 
den medelst en dragrem af renen dragna halftäckta pul- 
kan, i h vilken en Lapp står eller sitter, körande renen 
med körremmen*' Olaus omnämner äfven lastfordon 
(oneraria vehicula)^, hvarvid man (utom "kerres") i första 
hand äfven har att tänka på den så kallade ''låkkeh^, 
en slags heltäckt släda med lucka på taket och lås; 
denna släde "begagnas dels såsom ett visthus, alltid fär- 
digt till flyttning, dels till förvaringsrum för småsaker 
och dyrbarheter, dem man måste föra med sig men icke 
dagligen begagnar" ^. När Olaus omtalar, att Lapparne 
begagnade sina vagnar (plaustra) som hus^, torde han 
möjligen ha åsyftat dessa förrådsslädar. 

Jakt och fiske utgjorde Lapparnes hufvudsysselsätt- 
ningar. Såsom de förnämsta jaktvapnen angifver Olaus 



1 Jmfr Opera breve samt Hiat. XVII, C. 28. Uttrycket "carri" 
förekommer IV, C. 11. 

2 Jmfr v. DiJBEN, anf. arb., e. 103 o. följ. 

3 HiPt. XI, C. 37. 

* Jmfr Carta marina, Hiat. XI, C. 37, XVII, C. 29. 
5 Hist. XI, C. 37. ^ v. DiJBEN, anf. arb., s. 103. 
7 Hist. IV, C. 3. 



365 

Magnus spjutet (lancea), som var försedt med "en liten 
skarp spets på ömse sidor** (antrorsum retrorsumque) ^ 
d. v. s. — att döma af den härtill hörande bilden — en 
i spjutets ända befintlig mindre tvärstång, förmodligen 
afsedd att hindra spjutet tränga för långt in i djurets 
(björnens eller vargens) kropp; samt vidare, det egent- 
liga hufvudvapnet, pil och båge. Det nyssnämnda jakt- 
spjutet synes enligt Olaus' uppgift ha varit användt en- 
dast i det östligaste Lappland^, och märkligt är, att det 
ännu in i vårt århundrade tämligen allmänt varit i bruk 
hos Finnarne för björnjakt. Det har väl ursprungligen 
användts icke blott mot björn och varg utan äfven vid 
jakt på elg och ren. Enligt en uppgift har för icke så 
längesedan ännu träffats spjut af nämnda slag i det nord- 
ligaste Skandinavien^. Eljest begagna ännu idag Lap- 
parne vid jakt på björn och varg ett annat slags spjut, 
nämligen den spetsiga skidstafven eller skidstången (utan 
tvärstång) ^; ett sådant spjut har Olaus också afbildat i 
sin historia^. Pilbågen synes ha varit uteslutande en så 
kallad handbåge, bestående endast af båge och sträng 
utan kolf (sålunda icke armborst), och enligt Olaus voro 
Lapparne synnerligen förfarne i skjutkonsten med båge 
och pil. Såväl män som kvinnor uppfostrades till skick- 
liga jägare redan från unga år och blefvo så säkra på 
öga och hand, att de på ganska långt afstånd kunde 
träffa ett mindre föremål, såsom ett mynt eller en nål 
(acus). Man anstälde målskjutningar, h varvid de unga 
gossarne uppmuntrades med gåfvor af nya bågar eller af 
en hvit gördel (candidus cingulus), som var mycket om- 
tyckt; flickorna fingo ett linnekläde (linea vestis)^. 

Jakten företogs på skidor \ med hvilka Lapparne 
snabbt ilade fram öfver snöfälten, och i jakten deltogo 

' Hist. IV, C. 3. 2 Hist. ibid. 

^ Jmfr Retzius, Finland i Nordiska museet (Bidrag till vår odlings 
häfder), Sthm 1881, s. 44. 

* Jmfr v. Dlben, anf. arb., s. 82, Retzius, anf. st. 

5 Hist. I, C. 4, IV, C. 12 (samma bild). « Hist. IV, C. 11. 

' Jmfr Opera breve, Hist. I, C. 25, IV, C. 12, XVII, C. 29. 



366 

både män och kvinnor ("solutis crinibus"), detta emedan 
mängden af villebråd var så stor, att männen ensamma 
ej räckte till för jakten. Kvinnorna jagade med lika stor 
djärfhet som männen, men mannen fördelade jaktbytet; 
han bestämde, hvilka delar skulle sättas på spettet för 
stekning, hur mycket man skulle behålla för egen räk- 
ning och hur mycket man borde lämna åt grannarne^ 
Jakten på fågel bedrefs i synnerhet ifrigt ; i de vidsträckta 
ödemarkerna fans det godt om sådant vildt. Den mju- 
kare fjädern användes till sofbäddar, den hårdare till väf- 
nader (texturis) af senor^; fågelskinnen begagnades till 
betäckning af hufvudet^. Köttet af villebråden förtärdes 
vanligen stekt*, och för att få större lycka på jakten 
brukade Lapparne dricka djurens blod^. 

På älfvarne färdades Lapparne i aflånga, lätta båtar , 
förfärdigade af tunna gran- eller furuklyftor, hvilka sam- 
manbundos af vidjor och rottågor eller af hopvridna djur- 
senor, i synnerhet tagna af renen. Dessa senor brukade 
i stället för blånor beredas till tråd eller snören ; de tänj- 
des ut, renades och torkades i luften samt surrades sedan 
om båtklyftorna. Därefter beströk man båten med tjära 
och nitade den både in- och utvändigt med tränaglar ^. 

^ Andra och senare författare framhålla likväl, att kvinnorna voro 
afakilda såväl från jakten som jaktbytet. Så berättar Ziegler (Schondia, 
Geogr. Sekt. Tidskr. I, 2, s. 13): "En kvinna får ej gå ut ur tältet ge- 
nom samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jakt; ej 
häller får bon med handen vidröra jaktbytet, utan mannen räcker henne 
på ett spett (veru prsefixum) hennes andel af köttet"; Olaus Magnus har, 
som af ofvanstående framgår, en annan berättelse om bytets utdelning. 
ScHEFFER, Lapponia, s. 227 förtäljer (efter Hildebrands öfvers.): "När 
Lappen går på jakt, träder han icke ut genom den vanliga dörren på 
kåtan, utan genom den bakre, som kallas posse, antagligen för kvinnornas 
skull, hvilkas möte anses olycksbringande för jägaren." Samme författare 
berättar, s. 237, att ingen kvinna fick komma in i den kåta, där björnen 
kokades; två Lappar buro till kvinnorna deras andel. 

2 Hist. IV, C. 12. 3 Hiat jy^ q 3 

^ Hist. IV, C. 12. 5 Hiat. III, C. 2. 

® Hist IV, C. 10. Ziegler (anf. st.) säger om Lapparne: "Navigiis 
utuntur nullis clavis, sed nervis et viminibus compaginatis". 



367 

Sådana båtar, som Olaus beskrifver, finnas numera icke 
i Pite eller Lule lappmarker, men träffas däremot all- 
mänt i de finska och ryska ^ Fiske var ett af Lappar- 
nes viktigaste näringsfång, och fisk utgjorde jämte kött 
och tallmärg ^ deras föda; bröd kände de icke tilP. 

Lapparne idkade äfven byteshandel (med Birkar- 
larne), och Olaus berättar på ett ställe^, att man med 
renskjuts fraktade fordon (currus, d. v. s. "kerres"), 
tungt lastade med pälsvärk, tyger och skinn, öfver till 
Norge; egendomligt nog uppgifver han tillika, att kör- 
svennerna på dessa färder kallades Qvenar ("qui his cur- 
ribus prsefecti sunt vulgari gentis nomine Quenar appel- 
lantur")^. Säkerligen syftar denna uppgift på Birkarlar- 
nes handelsresor (märk frakten af tyger "res pannorum"), 
och det torde vara mycket möjligt, att de härvid bru- 
kade taga Finnar eller Kväner i sin tjänst. Ziegler 
hade uppgifvit, att renen förspänd ett åkdon kunde till- 
ryggalägga en väglängd af 150,000 steg eller 30 schaener^, 
och Olaus återger i sammanhang med berättelsen om han- 
delsfärderna till Norge denna uppgift; renarne kunde, 
säger han, vissa dagar springa 150,000 steg eller 30 ty- 
ska eller götiska miP. Denna uppgift synes vara be- 
tydligt öfverdrifven, i synnerhet om man betänker, att 
renarne här drogo lastade slädar; med en god kör-ren 
kan Lappen färdas (utan last eller packning) 6 a 7 mil på 
en dag, understundom 12, och detta torde vara maximum ^. 

Hvad i öfrigt Lapparnes byteshandel beträffar, hade 
redan Paulus Jovius (1525) berättat såsom något an- 
märkningsvärdt, att denna handel från Lapparnes sida 
skedde på god tro, och utan att de köpslående ens sågo 



1 VON DuBEN, aiif. arb., s. 93 (efter Daa, Skizzer fra Lapland, 
Karelstranden og Finland, Kra 1870). 

2 Hist. XII, C. 4. 

3 Jmfr Hist. IV, C. 3. Olaus kallar liksom Ziegler Lapparnc for 
"ictyophager". 

* Hist. XVII, C. 28. 5 Hist. ibid. » Anf. st., s. 15. 

^ Hist. XVII, C. 28. ® Jmfr v. Duben, anf. arb., s. 110. 



368 

hvarandra, då varorna helt enkelt lämnades kvar och 
sedermera det utbytta afhämtades. Han säger ^ : " Ii can- 
didissimas pelles, quas Armelinas ^ vocamus cum varii 
generis mercimoniis permutant, sic tamen, ut omne mer- 
catorum eolloquium conspectumque defugiant, adeo ut 
mutua rerum venalium collatione facta et relictis medio 
in loco pellibus cum absentibus et ignotis syncerissima 
fide permutationes transigantur. " Något liknande anför 
äfven ZiEGLER^, som framhåller, att Lapparne *'drifva 
handel medelst byte och penningar blott med ömsesidigt 
samtycke och utan samtal (nuUo sermone communicato), 
icke på grund af någon klen begåfning eller ohyfsade 
seder (non propter ingenii inopiam et mores brutos), utan 
emedan de hafva ett eget språk, som grannarne icke för- 
stå^. Med Zieglers egna ord berättar Olaus samma sak, 
dock säger han, att de handlade utan penningar: "^com- 
mercia rerum absque pecunia bonse et fideli permutatione 
inha3rentes mutuo consensu nuUo communicato sermone, 
quia gens multiplex est, fideliter agunt; non propter 
ingenii inopiam et barbaros mores, sed quod linguam 
habeant peculiarem cseteris vicinis parumper ignotam** ^. 
Då Olaus emellertid till denna berättelse fogat en bild, 
föreställande byteshandel mellan Lappar och Ryssar, samt 
denna bild å Carta marina återfinnes vid nordvästra hör- 
net af Lacus albus med underskriften "commutatio re- 
rum" (och med en upplysning i Opera breve, så lydande: 
"utbyte af saker utan penningar medelst blotta tecken 
och åtbörder"), så torde man häruti ganska säkert kunna 
se ett inflytande från den nyssnämnde Paulus Jovius och 
hans uppgifter om Lapparnes byteshandel med Mosko- 
viterna. 

Olaus omtalar i öfrigt, att Lapparne hvarje år åter- 
vände till sina gamla handelsställen, som voro förlagda 
antingen på slätten och heden eller på isen af något vat- 

^ Gryn^us, NoTua orbis region., s. 538. 

^ D. y. 8. härmelinakinn. ^ Anf. at., s. 13 o, följ. 

* Hist. IV, C. 5. 



369 

tendrag. Guld saknades alldeles; bytesvaror voro päls- 
värk, ylle- och linnedukar, salt, säd och fisk\ 

Lapparnes klädedräkt har omnämnts flera gånger i 
det föregående ; de begagnade fågelskinn (af vildgäss och 
vildänder) ^ till hufvudbonader, samt till kläder djurhudar 
och djurskinn af alla slag'\ hopsömmade med tråd af 
renens och andra djurs senor*; särskildt namnes skinn af 
ungbjörn ^. Då Lapparne klädde sig i djurhudar, hade, 
förtäljer såväl Ziegler^ som Olaus Magnus^, detta "för- 
modligen gif vit upphof till berättelsen, att Lapparne " lik- 
som djuren hade en luden kropp, hvilket en del berättat 
af okunnighet, andra af begär att öfverdrifva hvad de 
erfarit i främmande och aflägsna länder". På sina af- 
bildningar af Lapparne återger Olaus männen klädda i 
den sedvanliga kortare kolten (eller pälsen) med bälte 
om lifvet; kvinnornas kolt (eller päls) är visserligen 
längre (går nedanför vaden), men icke alldeles fotsid, 
som Olaus aftecknat densamma. 

Om Lapparnes bostäder framhålles, att de hvarken 
ha städer eller fästen, utan bo i byar, tält eller "kär- 
ror" (in carris) ute i ödemarkerna. Några byggde sina 
bostäder (domus) mellan fyra träd, som bildade en fyr- 
kant, för att de skulle vara bättre skyddade mot den på 
öppna slätten kringyrande snön och icke tyngas ned af 
densamma, men äfven för att bättre freda sig för rof- 
djur^. Tälten eller kåtorna, hvaraf Olaus såväl å Carta 
marina som i sin historia lämnat flera afbildningar, oftast 
af samma typ, understundom med en midtstolpe i det 



1 Hiat. ibid. ^ Hiat. IV, C. 3. 

3 Jmfr Hist. IV, C. 3, C. 4, C. 11. 

^ Hiat. XVII, C. 30. ^ Hist. IV, C. 11. ^ Anf. st., s. 13. 

' Hist. IV, C. 12: "temere apnd plerosque creditur, quod sint cor- 
pore hiranto instar brutorum, aut beluarum ; quod forsan provenit ob 
ignorantiam etc." Samma uttryck återfinnas ordagrannt bos Ziegler 
(anf. st.). 

^ Hist. IV, c. 11. Något särskildt, egendomligt sätt att bygga bo- 
städer, kan detta icke anses vara; säkerligen menar Olaus helt enkelt 
ett tält eller en kåta, som brukade placeras på ofvannämnda skyddande sätt. 

24 



370 

inre, täcktes, som han riktigt uppger, antingen af styfva 
djurfällar eller af barkstycken^ (troligen näfver)^. Ett 
annat slags bostäder omtalar. Olaus Magnus hos ett vid 
"Norska oceanens yttersta stränder" längst i norr bo- 
ende folk, som lefde af fisk och vildt och som icke kan 
vara något annat än Lapparne (haf-lapparne i Norge) ; de 
bodde nämligen i jordhålor (specus subterraneas habent) 
eller jordkulor (cavernae), gjorda af hvalrefben och upp- 
till täckta af grästak (ex alga); de sågo ut som en upp- 
och nedvänd köl (more carina3 eversse) och voro mycket 
konstskickligt hopkomna^. Utan tvifvel passar denna 
beskrifning ganska väl in på de ännu i dag af haf-lap- 
parne i Finmarken begagnade så kallade "gammerna". 
Dessa beskrifvas af Rode* på följande sätt: "Gammerna 
äro sällan timrade, utan s. k. jord-gammer; de äro i all- 
mänhet byggda i en långdragen fyrkant och hafva for- 
men af taket på ett vanligt hus (ibland runda). Till 
sparrvärk nyttjas armtjocka trädstammar, hvilka ställas 
på ena ändan och ofvan stödjas mot hvarandra. De be- 
täckas med näfver för att hindra regnet att tränga ige- 
nom, och sedan lägges tjock grästorf öfver eller rättare 
rund t omkring det hela, h vilket, enär torfven icke all- 
tid är synnerligen väl lagd, utifrån nästan får utseende 
af en liten backe ; ingången är mycket låg . . " ^. 

Rörande äktenskapet hos Lapparne berättar Ziegler 
följande^: "De ingå äktenskap och söka järtecken med 
eld och flinta, hvilket bättre än allt annat motsvarar det 
äkta ståndets mysterium och är upptaget med så myc- 



' Hist. IV, C. 8. 2 Jmfr von Duben, anf. arb., s. 128 o. flf. 

3 Hist. IV, C. 2. 

* F. RoDE, Optegnelaer fra Finmarken, s. 22é o. följ. 

^ Möjligt är äfven, att man till de norske eller finske Lapparne 
har att hänföra Olaus Magnus' uppgift om bruket af tranlampor, hvars 
mynning upptill stängdes af ett järngaller till skydd för nattfåglar och 
flädermöss. Jmfr Hist. II, C. 17. A. J. Sjögren, of v. anf. arb., s. 240, 
anför, att Enarelapparne bruka lampor, likaså Dxjben, anf. arb., s. 127, 
om Finmarkens lappar, som just bränna trän. 

® Ziegler, Schondia, anf. st., s. 16 — 17. 



371 

ken eftertanke, som om det vore kommet från Grekland, 
i det man föredrager elden, hvilket för öifrigt äfven Ro- 
marne gjorde. Med skäl må man därför prisa dem, efter- 
som de gjort något som påminner om det förnämsta folk 
i världen. Men det är vida mer att prisa, att de före- 
draga flintan, dels emedan det är ett hushållsrön, dels 
emedan det har en större betydelse i enlighet med denna 
ceremoni, ty såsom flintan har uti sig elden, som genom 
slaget framlockas, så ligger hos båda könen lifvet, som 
omsider genom ömsesidig förening bringas i dagen som 
ett lefvande foster" (. . . ut enim silex latentem in se 
ignem habet qui concussione emicat, sic in utroque sexu 
est recondita vita quse tandem profertur mutua copula in 
prolem viventem). Samma berättelse återgifves af Olaus 
Magnus nästan alldeles ordagrannt, i det han säger ^ : " Quod 
autem ignem pr^eferunt, id non faciunt soli, cum eum 
ritum Romani, omnium populorum maximi, olim festive 
(ut Zieglero placet) observarint, sed ut ostendant se ea 
ratione duci tanquam significatione ignis e silice excussi, 
itidemque reclusi vinculum seu virtutem inesse indissolu- 
bilis charitatis. " Han tillägger äfven, att det var föräU 
drarne, som ur stålet och flintan slogo eld öfver brud- 
parets hufvuden i närvaro af vänner och släktingar; och 
sedan ceremonien med elden var förbi, kläddes bruden i 
sobel- och hermelinskinn, sattes upp på en ren, och för- 
des, åtföljd af så stort antal vänner som släktens anse- 
ende betingade, till sofkammaren eller tältet ("medianti- 
bus tripudiis"), där man önskade henne fruktsamhet och 
hälsa. Brudgummen var klädd i skinn af lodjur eller 



* Hist. IV, C. 7. Bild, föreställande en dylik hednisk vigsel, fins 
såväl i Olaus' historia (ibid.), som å Carta marina, v. Duben, anf. arb., 
s. 198, anför, att den franske resanden Regnard (Voyage de Laponie, 
Amst. 1753, s. 73) berättar om en dylik vigsel ännu 1681, men berättel- 
sen därom synes tämligen ordagrannt vara afskrifven ur Ziegler eller 
Olans Magnus. Flintan synes i öfrigt vara sällsynt i lappska grafvar, se 
v. Duben, s. 251. 



372 

mård. Äktenskapet hölls i ära\ och kvinnorna voro 
synnerligen fruktsamma^. Men — berättar Olaus — 
Lapparne ansågo det vida lyckligare att dö än att lefva ; 
därför firade de en barnsäng med sorgekväden och en 
begrafning med glädjesånger^. 

Lapparne voro enligt Olaus Magnus sol- och mån- 
dyrkare. Solen tillbådo de under hela sommaren och 
tackade henne, emedan hon skänkte dem ljus i mörkret 
och värme i kölden. Olaus anmärker härvid: **Qmie 
quantumcunque intolerabilia videntur, nunquam tamen im- 
properiis more quorundam Indorum execrantur, sed tan- 
tum dicunt: Hicc fatua ac stulta sunt frigöra atque te- 
nebrae mensuram excedentes etc." Månen återigen var 
föremål för tillbedjan, emedan han lyste om vintern sedan 
solen försvunnit*. Att solen hos Lapparne liksom hos 
en mängd andra naturfolk ursprungligen varit föremål 
för dyrkan, bestyrkes af nästan alla kännare af Lappar- 
nes etnografi, liksom det äfven visar sig uti till vår tid 
bevarade och upptecknade myter; solen ** dyrkades som 
den gudamakt, hvilken upplyser och uppvärmer jorden 
och gör, att gräset växer till renarnes föda** ^. Att 
äfven månen spelat en roll i Lapparnes mytologi torde 
få anses som säkert. Till solens ära anstälde man offer, 
vanligen hvita renar, men Olaus uppger, att Lapparne 
antände offerhål af skogsdjurens och af hvalarnes beyi 
(samt af fiskben). Dessa offer försiggiugo likväl icke 



1 Hist. IV, c. 7. 

^ Hist. IV, C. 11. Om olika författares uppgifter angående Lap- 
parnes fruktbarhet, se v. Duben, anf. arb., s. 177 o. följ. P. Högström, 
Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande Lappmarker, Stbm (1746), 
s. 135, anser, att Lapparnes fruktsamhet är ungefär densamma som an- 
dra folks, sålunda hvarken påfallande stor eller ringa. 

8 Hist. IV, C. 8. * Hist. III, C. 2. 

° v. DiJBEN, anf. arb., s. 218. Att soldyrkan, som äfven torde ha 
förekommit hos våra förfäder (jmfr Procopius' uppgifter), särskildt skulle 
ligga nära till hands hos Nordens folk, är naturligt, om man betänker 
den skarpa skilnadeu mellan årstiderna och den roll sommaren här- 
vid spelar. 



373 

under sommaren, emedan man då (med elden) skulle ha 
förolämpat solens ljus och värme, utan först när vintern 
hade inträdt brände man upp benen till de flydda dagar- 
nes ära (pro honore dierum), förmenande sig såmedelst 
ha bevisat de gudomliga makterna stor vördnad \ 

Lapparne brukade äfven — förtäljer Olaus ^ — till- 
bedja ett rödt tygstycke, upphängdt på en stång eller på 
ett spjut; de ansågo nämligen, att däri gömde sig en 
gudomlig kraft på grund af den röda färgens likhet med 
djurens blod. Denna tillbedjan finnes äfven aftecknad 
på Carta marina. Lapparne hade likaledes för sed att 
tillbedja "hvadhälst, som på morgonen mötte den utgå- 
endes ögon, vare sig på himmeln, på marken eller i vatt- 
net, såsom fåglar, djur, fiskar, ormar och maskar"; un- 
gefär detsamma omtalar äfven Ziegler^. Men Olaus 
tillägger härvid: "prsecipue (adorant) cervum volantem, 
quem ob cornua, quibus capita iuvenum exornantur, inter 
nobiliora reptilia honorant, veluti apud ^gyptos sca- 
rabei" . .*. 

Lapparne voro i öfrigt kända for sin trollkunnighet 
(liksom Finnarne); de kunde genom sina konster fram- 
kalla hvilken vind som önskades, äfven full storm, samt 
förmådde äfven i ett ögonblick sätta sig i förbindelse 
med personer på långt afstånd. "Om någon ville veta 
en frånvarandes öde, vände han sig till en Finne eller 
Lapp och gaf honom en gåfva; Lappen gick därefter 
jämte en följeslagare och sin hustru in i ett ensamt rum, 
lade där en groda af koppar (ranam aineam) eller en orm 
på ett städ samt slog därpå ett föreskrifvet antal slag, 
mumlande några trollformler^ föll därpå i exstatiskt till- 
stånd och låg inom kort som han vore död. Under tiden 



* Hist. III, c. 2. ^ Hist. ibid. 

* Schondia, anf. at., 8. 14 — 15. 

* Hist. III, C. 2. Härmed menas ekoxen (fr. cerf-volant, lat. Lu- 
canus cervus L.); hos Fickler (III, 2) beter det "den gehörneten Kefer, 
den man den Schröter nennt". Förekommer den egentliga ekoxen (Euro- 
pa» största skalbagge) sä längt norrut? 



374 

vaktades han sorgfälligt af sin följeslagare. Efter upp- 
vaknandet kunde han berätta om den frånvarande och 
uppvisa en ring, en knif eller något annat föremål, som 
han mottagit af honom" ^ Lapparne kunde äfven göra 
trollpilar (iacula magica) af bly till en fingers längd, och 
dessa afsköto de på huru långt afstånd som hälst mot 
den person, på h vilken de ville hämnas. Den träffade 
fick ett sår i benet eller i armen och dog däraf inom 
tre dagar ^. 

Denna senare uppgift angående Lapparnes trollskott 
finnes, med fullkomligt likartadt innehåll, äfven hos Zieg- 
ler^, och synes öfverensstämma med Lapparnes egna 
föreställningar i denna sak, alldenstund den framstående 
kännaren af lappsk mytologi. Prof. L A. Friis anför 
följande: ''När trollmännen ville tillfoga en människa på 
långt eller nära håll någon skada, använde de en liten 
båge af renhorn och två slags pilar, en trubbig och en 
spetsig. När Lappen ville öfva trolldom, gjorde han först 
en bild af den person han ville skada; gälde det att 
skada honom till arm, ben eller annan lem, sköt han 
med den trubbiga pilen mot lemmen, men ville han åstad- 
komma smärta mellan hud och kött, sköt han med den 
pilen som var spetsig. " ^ 

Zieglers berättelse om Lapparnes sätt att fram- 
besvärja vind återgifves äfven af Olaus Magnus. De 
brukade knyta tre knutar på en rem; när de löste en, 
framkallade de en dräglig vind, löste de äfven den an- 
dra, blef vinden häftigare, löstes äfven den tredje, fram- 
kallades en värklig storm ^. Olaus berättar detta om 

^ Hist. III, C. 17. Lapparnes förm&ga att skifta hamn omtalas 
i Snorre Sturlassons Konungabok; fall från nyare tid, då Lapparnes fär- 
dighet i denna riktning anlitats, anföras af T. Lund, Danmarks og Nor- 
ges Historie i Slutn. af det 16:de Aarh., I, s. 125. Jmfr H. Hildebrand, 
Sveriges medeltid. I, 3, och not 2. 

^ Hist. ibid. ^ Schondia, anf. st., s. 16 — 17. 

* J. A. Frus. Lappisk Mythologi, s. 112, efter en handskrift från 1723 
om Finlapparnes trollkonster och djäfvulsdyrkan. 

5 Oeogr. Sekt. Tidskr. 1378, N:o 2, 1. s. 16—17. 



375 

^ Finni^ \ men då såväl Ziegler som senare författare ^ 
hänföra nämnda uppgift till Lapparne, torde Olaus här 
ha förväxlat Finnar och Lappar eller också helt enkelt 
kallat de senare med deras norska benämning. 



xm. 
Finland. 

Namnen "findlandi" på Claudius Olavus' karta i 
Nancy-handskriften (c. 1427) samt **Finlant" å Zamoiski- 
kartan (c. 1474) och kartan öfver Norden i Ulm-uppla- 
gan af Ptolemaius 1482 samt å dessa kartors afläggare — 
detta är nära nog det enda, som förekommer i den se- 
nare medeltidens geografi och kartografi rörande Sveri- 
ges besittningar på andra sidan Bottenhafvet, om hvilkas 
läge och utseende på kartan man i utlandet knappast 
hade den mast aflägsna aning. Större delen af dessa 
besittningar kallades här i Sverige ännu så sent som i 
slutet af 1400-talet vanligen med ett gemensamt namn 
Österland'; och först så småningom kom namnet Fin- 
land, som ursprungligen endast torde ha varit benäm- 
ningen på sydvästra delen eller kuststräckan midt emot 
Upland, att beteckna hela det land vi nu käima under 
detta namn*. Finland beskrefs någorlunda utförligt af 
Ziegler i Schondia 1532, men då denne, som först af alla 
kartografiskt återgifvit Finska viken, åt nämnda stora 
Östersjöbukt gaf en alldeles falsk riktning, erhöll häri- 
genom Finlands konfiguration det vanstälda utseendet af 



' Hist. III, c. 16. 

* SciiEPFER, anf. arb., s. 145 (eftor Peder Clausen). 

^ Namnet begagnas ännu så sent som 1498 och 1501, jmfr Styfpe, 
Skandinavien under unionstiden, a. 302, not 2. 

* När det lagmansdömc, som förut innefattade hela Österland, år 
1435 delades i tvänue, kallades dessa Norrfinne- och Suderfinuelagsagor 



376 

ett mot söder utskjutande spetsigt näs eller halfö, en 
form, som landet sedermera ganska länge skulle få be- 
hålla å de förefintliga kartorna. Ziegler förlade nämli- 
gen Viborg tämligen riktigt på 6P15' n. lat. ^ vid Fin- 
lands sydkust, men därifrån låter han Finska viken, som 
i öfrigt icke namnes med något namn, intränga i fast- 
landet parallelt med Bottenhafvet åtminstone 5 hela gra- 
der rakt i norr om Viborg. 

Ziegler torde likväl icke få göras ansvarig för detta 
fel. Hans sagesman för uppgifterna angående Sverige 
och Finland var — som flera gånger förut är nämndt — 
[utom Petrus Magni] sedermera Upsalaärkebiskopen Jo- 
hannes Magnus, hvars geografiska arbete om Sverige han 
studerat i manuskript under bådas vistelse i Rom. I 
detta arbete (""Situs Scandise") heter det beträffande Fin- 
ska viken: "Duo ex se (se. mare Sueticum) brachia por- 
rigit, quorum unum per Orientalia littora Suetia fertur 
in Septentrionem usque ad emporium Thornse . . . Al- 
terum vero brachium usque in sinum Venedicum versus 
Aquilonem extenditur, ea fere longitudine quae est ab 
ipsa Punica Carthagine usque ad mare Euximum. Inter 
ha3C duo brachia clauditur amplissima peninsula, quse apud 
Plinium Finningia dicitur, a nostris Finlandia, hoc est 
pulchra terra'^ . . . appellatur." Här angifves sålunda 
Finska viken såsom sträckande sig (från söder) mot norr; 
därjämte har Johannes Magnus till och med förlagt Vi- 
borgs läge ännu 6 grader nordligare än Ziegler, och rö- 
rande Finlands konfiguration anmärker han: "Igitur Fin- 
landia triquetra forma apparet." Prioriteten i fråga om 
Finska vikens falska riktning mot norr bör sålunda till- 
skrifvas Johannes Magnus, och Ziegler har endast karto- 
grafiskt återgifvit den förstnämndes uppfattning i berörda 
afseende, då han naturligtvis icke själf kunde känna till 

^ Schondia, anf. et., s. 54 — 55. I värkligheten ligger Viborg nära 
den 61:sta breddgraden. 

^ Samma etymologi återger Ziegler (anf. st. a. 52 — 53): "Finlandia 
dicta est pulchra terra vel, ut signiflcantius dicam, fina terra." 



377 

saken. Dock reducerade han Viborgs bredd till ungefär 
dess värkliga läge; betecknande är, att nämnda stad å 
Zieglers karta icke ligger vid ändpunkten af Finska vi- 
ken, utan just vid den punkt där denna bukt från sin 
mera östliga eller nordöstliga riktning böjer sig rakt 
mot norr. 

Då Olaus Magnus å Carta marina följt sin broders 
och Zieglers uppfattning af Finska vikens läge och rikt- 
ning, låtande nämnda hafsbukt sträcka sig nära 1040 
km.^ i norr eller nordnordväst (med en bredd af i allmän- 
het 20 ty. mil. eller 148 km.) och förläggande här, vid vikens 
nordligaste ändpunkt, staden Viborg på samma bredd- 
grad som Umeå (enligt Olaus' breddbestämning ungef. 
76** n. lat.), kan man med skäl fråga, hvad som föran- 
ledt bröderna Magnus till ett dylikt geografiskt misstag? 
Svaret härpå finner man vid studiet af Wagenaers sjö- 
kort öfver Finska viken^ som här har nästan alldeles samma 
konfiguration som å Carta marina^ en konfiguration, som 
återigen har sin förklaringsgrund i kompassens på denna 
tid och för denna del af Östersjön härskande ostliga miss- 
visning, hvarom jag förut talat. Denna missvisning gjorde, 
att man vid t. ex. segling från Hangö till Viborg trodde 
sig segla i NNO., NO. eller N. i stället för ONO., som 
är rätta kursen. Inloppet till Viborg eller Viborgsbukten 
ligger äfven i värkligheten i riktningen NO., medan där- 
emot den andra af Finska vikens östliga inbuktningar, 
Kronstadtbukten, som hvarken Ziegler eller Olaus Mag- 
nus kände till, ligger nästan rakt i W. — O. Olaus har 
säkerligen, som förut framhållits, fått sin bild af Finska 
viken ifrån en segelbok (läskartebok) eller från något 
sjökort. 

Sinus Finnonicus (sive Sueticus) är å Ziglers karta 
(1532) namnet på Bottenhafvet, men denna benämning 



^ Johannes Magnus hade, som ofvan anfördes, gifvit Finska viken 
samma utsträckning i längd som afst&ndet frän det puniska Eartago till 
Svarta hafvet, d. v. s. öfver 1500 km.; denna siffra har Olaus reducerat 
med ungefär ^l^iåel. 



378 

— **deii finska viken" — flyttades af Olaus Magnus öf- 
ver på den stora Östersjöbukt, som än i dag bär detta 
namn; han kallar densamma mare Finnonicum sive Sinus 
Venedicus. Det senare af dessa båda namn finnes redan 
hos Ptolema3us\ hvilken så benämnde den sydöstligaste 
delen af Östersjön eller numera Danziger bukt på grund 
af här boende vendiska (slaviska) folkstammar, i den sen- 
romerska litteraturen vanligen kallade ^^Vinedae". Ehuru 
Johannes Magnus ganska riktigt tolkar härkomsten af 
namnet Sinus Venedicus, nämligen: **sic a Vennis, hoc 
est a Vandalis dicitur", har likväl denna benämning så- 
väl af honom själf som af brodern Olaus blifvit fäst vid 
den af finska folkstammen på nästan alla sidor omgifna 
Finska viken, troligen på grund af någon sammanbland- 
ning af orden ^ Venedicus^ och ^ Finnonicus^ . 

Som nyss nämndes kände Olaus Magnus icke till 
Kronstadiska viken, men visste däremot, att Viborg låg 
innerst i en bukt, öster om hvilken svenska väldet sträckte 
sig ett godt stycke åt sydost och söder. Den finsk-ryska 
gränsen, hvilken å Carta marina är tydligt angifven 
medelst dubbla rader af träd (och Sveriges vapen, tre 
kronor), synes i söder taga sin början i närheten af 
Newan eller Flii Nygen, hvars utlopp i Finska viken är 
å kartan utlagdt; så vida det icke varit Olaus' mening, 
att gränsen skulle börja vid det sedan Nöteborgsfreden 
132B fastställda gränsmärket Systerbäck (Siestarjoki, nu- 
mera Uajajoki), men i så fall torde han ha identifierat 
detta sistnämnda vattendrag med Newa. Säkert är emel- 
lertid, att Olaus väster om gränsen förlagt socknarne 
Ecclesia Nova (Nykyrka, fin. Uusikirkko), Kinaveb (Ki- 
vinebb, fin. Kivannapa), lasche (Ia3skis, fin. lääski)^, 
Egrepbe^ eller Egrepe^ (Egrsepae, nu Euräpää) samt Sa- 
valax^ (Savolax, nu S:t Mikkel), af hvilka de tre sist- 



* Se t. ex. kartan öfver Germania ur Ptolemffiusuppl. 1490 i Nor- 
denskiöld, Studier och forskningar, s. 25. 

2 Jmfr Hiat. XI, C. 3. ^ gjgt -^^^^ a Q^rt. mar. 

5 Hist. ibid. 



379 

nämnda tillerkändes Sverige i Nöteborgsfreden 1323, men 
sedermera under 1400-talet gjordes till föremål för ifriga 
egendomsanspråk från Rysslands sida. Öster om Egrepe 
går gränsen från Newa i söder i en nästan alldeles rak 
linie mot norr till sydosthörnet af den stora sjön Lacus 
albus, hvilken sträckande sig från SO. — NW. därefter 
bildar gräns mellan Finland och Biarmia ; från denna sjös 
nordvästliga ändpunkt går därefter det svenska väldets 
ostgräns rakt ut i Ishafvet, som förut är omtaladt. 

För att något närmare kunna fixera den svensk- 
ryska gränsen i öster, sådan Olaus Magnus framställt 
densamma, är det nödvändigt att bestämma, hvad han 
menat med ^Hvita sjön^ eller Lacus alhus. Denna be- 
nänming afser å Carta marina en stor långsträckt in- 
sjö, liggande, som nyss sagdt, i riktningen SO. — NW. 
med en utsträckning i längd af 70 ty. mil, d. v. s. 518 
km., och med en bredd af 20 ty. mil eller 148 km. 
Den skares enligt Olaus' uppfattning i midten af 83:de 
och 84:de breddgraderna, samt har aflopp dels åt söder 
till Finska viken, dels åt sydost (till Ladoga eller Scyth- 
iska oceanen?). Redan af detta skäl — aflopp åt sö- 
der — kan man knappast tänka på Enare träsk uppe 
vid gränsen till norska Finmarken, och namnet "Hvita 
sjön** kan säkerligen icke vara en tillfällighet, utan 
måste tyda på Hvita hafvet eller någon af dess delar. 
Som bekant utsänder Hvita hafvet från söder en stor 
vik långt in i landet mot ■ nordväst, den så kallade Kan- 
dalaks- viken eller Eandalathi; och riktningen af den- 
samma öfverensstämmer sålunda fullkomligt med den för 
Lacus albus angifna. Också har Fickler på sin efter 
Carta marina utarbetade karta 1567 gifvit Lacus albus 
utlopp till " Grand vicus** eller Hvita hafvet (jämte ut- 
flöde till Finska viken). 

Af flera olika uppgifter och skildringar i Olaus Mag- 
nus' geografiska arbeten kan man äfven med bestämd- 
het sluta, att med Lacus albus menats icke Enare träsk, 
utan just Kandalaksviken, När Olaus tämligen utförligt 



380 

berättar om Ryssarnes eller Moskoviternas plundringståg 
och röfverier vid gränsen, nämner han äfven, att desse 
utsände hela sjöröfvarflottor af sina aflånga båtar (så 
kallade "lodjor**), hvilka härjade och brände byar och 
lastskepp vid stränderna af Finska viken ("in Venedico 
sinu"), Lifländska hafvet (**in Livonico mari**, d. v. s. 
Rigabukten) samt i Hvita sjön (^in Älho lacu^)^, hvilken 
uppgifves vara mycket stor (** maximus")^ samt **famo- 
sissimus" ^, Denna sjö, säger Olaus Magnus vidare, be- 
söktes visserligen af både Finnar, Lappar och Svenskar 
till följd af den vinstgifvande jakten och det rika fisket, 
men mast besöktes sjön af Moskoviterna *, hvilka jagande 
och fiskande fara omkring i alla vinklar och hörn, och 
tillika äro de slugaste köpmän^. Å Carta marina ser 
man Ryssar afbildade, som draga en båt upp ur Hvita 
sjön för att frakta densamma öfver de olika vattende- 
larne på floder och sjöar ned till Bottenhaf vet ; dit ledde 
nämligen en sedan gammalt begagnad vattenväg från 
Hvita hafvet i öster. 

Alla dessa uppgifter äro omöjliga att förstå, om 
man håller före, att Olaus med Lacus albus afsett Enare 
träsk; men däremot passa de väl in på Hvita hafvet 
eller närmast Kandalaksviken, som sålunda måste vara 
identisk med den Olaiska kartans Lacus albus ^. Då det 
vidare om denna sjö heter: "ubi Regis et regni Suetice 
dominium latissime extenditur^ ^, bör detta ingalunda väcka 
förvåning, alldenstund nybyggare från svenska sidan ge- 
nom kolonisationer och odlingar efter hand utbredt sig 



^ Hist. XI, C. 7. ^ Jmfr Opera breve och Index. 

3 Hist. II, C. 19. 

'* Jmfr Index, Auslegung m. fl. kommentartexter (Krist, Vid. Selsk. 
Forhandl. 1886, N:o 15, s. 9); jmfr Hist. XIX, C. 45. 

^ Jmfr Opera breve. 

^ Den af Olaus, Hist. XIX, C. 45, omnämnda okända fågeln (avis 
ignoti nominiö) i Lacus albus torde möjligen ha varit ejdern; fågeln 
"Alle" (Hist. XIX, C. 46) i samma sjö är säkerligen alfågeln: den fånga- 
des enligt Olaus' uppgift med fågelnät. 

7 Hist. IV, C. 3. 



Ö81 

åt öster på andra sidan den linie, som tänktes samman- 
binda de i ödemarkerna förlagda vidt åtskilda råmärkena, 
sådana dessa i Nöteborgstraktatcn 1323 hade blifvit fast- 
stälda. Denna förskjutning af den faktiska gränsen mot 
öster föranledde till och med, som bekant, i slutet af 
.1400-talet från svensk sida åstadkommandet af den s. k. 
oäkta Nöteborgstraktaten, ett understucket bref om rå- 
märkena mellan Sverige och Ryssland, hvilket i förening 
med den i och för sig ytterst obestämda gränslinien ytter- 
ligare invecklade och tilltrasslade gränsfrågan ^ Under 
hela tiden från 1323 till 1595, då genom freden i Teu- 
sina nämnda fråga definitivt af gjordes, framkom likväl, 
trots mängden af förda underhandlingar och ingångna 
aftal, icke mer än en enda gång från Sveriges sida nå- 
gon slags fordran om finska gränsens utvidgning ända till 
Hvita hafvet. I riksarkivet finnes nämligen bevarad en 
från tiden omkr. 1558 härstammande handling, som inne- 
håller en af Klas Kristersson Horn och Jacob Teeth (Teijtt) 
uppgjord förteckning på råmärken från Nyslotts län till 
Hvita hafvet; inalles omnämnas 16 råmärken, det sista 
Kitkajarflf, hvarefter följer: "ther möther sedhen Huithe 
haflfueth". Detta har — yttrar O. S. Rydberg^ — "intet 
att göra med det oäkta brefvets (den oäkta Nöteborgs- 
traktatens) rålinie (som slutar med Kellon taipale), men 
det bevisar, att Klas Kristerson Horn och Jacob Teeth 
vid upprättandet af sina råiängder leddes mera af foster- 
ländskt nit än den historiska rättens grundsatser**. Af 
ett liknande motiv torde äfven Olaus Magnus ha varit 
besjälad, då han å sin karta betecknade Finlands gräns 
i öster med en linie från Finska viken till Hvita hafvet, 
men i alla händelser saknar denna punkt i hans nordiska 
geografi ingalunda sitt egendomliga intresse. 

Från Lacus albus, som omtalas som en synnerligen 
fiskrik sjö och såsom härden för ett rikt fågellif '\ låter 
Olaus Magnus en lång skogsås (^''si/t^a longissima^) sträcka 

* Se härom O. S. Rydberg, Sveriges traktater, I, 8. 434 o. ff. 
2 Ånf. arb., I, s. 496. ^ Hist. XIX, C. 45. 



382 

sig mot söder och sydväst; han kallar den Landsrygia, 
(Landzrygga)^ eller landtryggen. Den utgår från norra 
ändan af Hvita sjön, fortsätter ända ned mot kusten 
i närheten af Karlabi (Karleby) samt har en längd af 
80 ty. miP, d. v. s. 592 km. Då den på Olaus' karta 
är angifven som vattendelare mellan Hvita hafvet och, 
Bottniska viken, måste den anses representera Maanselkä, 
som vid Talkunaoaivi (vid Jaurijoki) norr om 68:de breddgr. 
vänder sig åt söder och som bland andra utgreningar åt 
sydväst äfven utsänder en sådan norr om Ule träsk 
(Oulu järvi) och dess vattensystem, den så kallade Kai- 
nunselkä^. Maanselkäs fortsättning inåt gränsen mellan 
Finland och Ryssland kände Olaus Magnus icke till, men 
det förefaller, som han dragit Maanselkä eller någon af 
dess förgreningar ända ned till kusten, för att därigenom 
få en lämplig gräns för Finland i norr. Visserligen för- 
lägger han t. ex. socknarne Sala (Salo), Via, Ighia 
(Ijoki) och Chim (Kemi) norr om denna gräns, men då 
han kallar denna del af Finland Lappia orientalis synes 
han ha velat räkna nämnda socknar till detta land^, 
och icke till det söder om landtryggen å kartan namn- 
gifna Österbotten eller Botnia orientalis. 

Mellan Bottenhafvet i väster. Finska viken i syd- 
ost och öster, en gränslinie mellan Newa (eller Syster- 
bäck) och Hvita hafvet i öster, vidare mellan detta haf 
i norr och landtryggen (Maanselkä) i nordväst till kusten, 
har man sålunda att tänka sig Finlands läge och utsträcka 
ning enligt Olaus Magnus* uppfattning. Angående stor- 
leken af detta på nämnda sätt begränsade landområde, 
säger Olaus, att det har en längd af 300 ty. mil (2,220 
km.) och en bredd af 60 ty. mil (444 km.)^. Detta är, 



1 Jmfr Cart. mar. och Hist. XIX, C. 44. 
^ Jmfr Auslegung (anf. st.). 

2 Jmfr Ignatius, Finlands geografi, 1881—1890, 191 o. flf. 

* Väster om landtryggen nämnas äfven orterna Pema och Pescha, 
som icke kunna återfinnas på nyare kartor, 
ö Hist. III, prffif. 



383 

hvad den förstnämnda siffran beträffar, en ansenlig öfver- 
drift, alldenstund det nuvarande Finlands största längd 
icke uppgår till mera än rundt 1,200 km.; breddsiffran 
hos Olaus Magnus är däremot för liten, ity att med Fin- 
lands nuvarande utsträckning åt öster största bredden 
är omkr. 500 km.; och ändock lät Olaus, som förut är 
sagdt, gränsen åt detta håll utgöras af en linie från 
Newa till Hvita hafvet. Men dessa i Olaus' historia 
uppgifna mått öfverensstämma icke med motsvarande 
mått å kartan, hvilket, som jag i det föregående visat, 
ofta är fallet i Olaus Magnus' geografi. Carta marina 
ger nämligen Finland en längd af ungef. 200 ty. mil 
(1,480 km.) och en bredd af omkr. 90 ty. mil (666 km.), 
hvarfor alltså måtten å kartan betydligt mera närma 
sig värkligheten än de, som anföras i Olaus' historia. 

Att Olaus Magnus icke på ett tillfredsställande sätt 
kunnat återgifva Finlands ytterst invecklade hydrogra- 
fiska förhållanden, måste rättvisligen förlåtas honom; det 
är först i senare tider man fått en på vetenskapliga 
undersökningar grundad inblick i denna del af Finlands 
geografi. Olaus Magnus reducerade den finska granit- 
platåns otaliga sjöbäcken till nio större eller mindre in- 
sjöar. Vattendelaren i norr mellan Bottenhafvet och 
Lacus albus angifves, som nyss nämndes, vara landtryg- 
gen (Maanselkä), hvarifrån åtminstone tre älfvar gå åt 
väster ut i Bottenhafvet, af hvilka den ena torde vara 
Kemiälf, kommande från Kemi träsk (utsatt å Cart. mar.). 
Äfven Ule träsk torde å kartan vara representeradt ; 
denna sjö har fått tvänne utlopp till Bottniska viken, 
troligen Dleå och Siikajoki, som rinner upp strax väster 
om Ule träsk. Öster om vattendelaren finnes en tre- 
kantig sjö utlagd å kartan; den representerar alla de 
vattenbäcken öster om Maanselkä, öfver hvilka vatten- 
vägen gick åt väster ned åt kusten ; här har Olaus äfven 
angifvit ett ** dragställe", öfver hvilket Moskoviterna 
frakta sina båtar. 

Söder om dessa tvänne sistnämnda insjöar är en ny 



384 

vattendelare antydd. Den går från öster till väster, 
skiljande norra Finlands vattensystem från det södras, 
och måste därför anses motsvara Suomenselkä eller "fin- 
ska landtryggen " , den förnämsta höjdsträckningen och 
vattendelaren inom Finland, egentligen Maanselkäs fort- 
sättning mot väster och sydväst \ Söder härom ha 
tvänne vattenbäcken aflopp endast till Bottniska viken, 
ett (Lacus niger) endast till Finska viken, de öfriga fyra 
söder om nämnda vattendelare ha aflopp såväl till Fin- 
ska viken som till Bottenhafvet. Ja, hela sydspetsen 
af Finland har på kartan nära nog antagit utseendet af 
ett nät af hvarandra härs och tvärs korsande flodarmar, 
eller af en sönderskuren skärgård i stor skala, med stora 
och små öar åtskilda genom en mängd smala fjordar. 

Från Lacus albus eller Kandalaksviken, hvars sam- 
manhang med Hvita hafvets hufvudmassa och med Scyth- 
iska oceanen i norr icke var Olaus Magnus bekant, och 
som därför af honom gjordes till en ofantligt stor insjö, 
utgår mot söder en större flod^, som genomrinner sjö- 
bäckenet Lacus niger (nära dubbelt så stor som Mälaren) 
och därefter faller ut i Finska viken. Det torde vara 
möjligt, att Olaus Magnus hört talas om den under vissa 
tider på året existerande genomgående vattenförbindelse 
mellan Hvita hafvet och Finska viken, ehuru han, icke 
närmare kännande till de stora reliktsjöarne österut i 
Ryssland, i så fall förmodat, att denna vattenväg en- 
dast kunde gå genom de finska insjöarne. Då Olaus in- 
vid Svarta sjön förlägger fästet Nyslot^ {Nieburg, Neu- 
burg, Nova arx eller Olofsburg, som han med olika namn 
äfven kallar detsamma)*, måste denna insjö vara iden- 
tisk med den stora sjön Saima och de mindre sjöar, 

* Ignatius, anf. arb., 8. 197. 

^ " Vastissimus fluvius inscrutabilis profanditatis ex lacu albo ortas**, 
Hist. XX, C. 19, jmfr Cart. mar. och Opera breve. 
^ Se Cart. niar. 

* Jmfr Opera breve, Auslegung (anf. st.) och Hist. XX, C. 19. 
Fästet Nyslott eller Olofaborg uppbyggdes till skydd för den svensk-finska 
kolonisationen i dessa trakter åren 1475 — 1477 af Erik Axelsson Tott. 



385 

Haukivesi, Puruvesi, Orivesi m. fl., som utmynna i den- 
samma. Då måste äfven Svarta sjöns eller Saimas ut- 
lopp (^flumen niger** eller **nigra aqua**) vara identisk 
med Vuoxén, ehu.ru denna, i stället för att mynna ut i 
Ladoga, enligt Olaus uppfattning flöt ut Finska viken in- 
vid Viborg\ hvarest numera är ändpunkten för den Saima 
och Finska viken sammanbindande Saima kanal. Svarta 
sjöns aflopp var mörkt (niger) vid mynningen, "quemad- 
modum Nilus nigrum flumen facit, ubi se exonerat". 

Trettio ty. mil (222 km.) söder eller sydväst om 
Svarta sjöns utlopp (flumen niger) anger Carta marina 
ett "femflodsland** — om man så må utrycka sig — 
genomflutet af fem olika flodarmar (*^flu 5**). Detta är 
Kymmene älfs fem mynningar (Högfors, Kymmene, Su- 
tela, Pyttis och Abborfors)^, men Olaus låter icke dessa 
bilda aflopp för sjön Päijänne, utan den större af de 
nämnda flodarmarne kommer från en sjö sydväst om Saima 
vid namn Holela lacus eller Surpesi, hvilken äfvenledes 
har aflopp åt Bottniska viken. Hollola socken är rik- 
tigt förlagd söder om Päijänne, hvarför den därintill be- 
lägna sjön Vesijärvi knappast kan afses; snarast skulle 
man kunna gissa på Näsijärvi, att döma af läget. ** Surpesi** 
är uppenbarligen en finsk namnform, som närmast erinrar 
om benämningen på en del af sjön Puruvesi, nämligen 
Suuri puruvesi (d. v. s. stora Puruvesi) '^ men Puruvesi 
utmynnar själf uti eller utgör en del af Saima (Lacus 
niger). Det sannolikaste är, att Olaus förväxlat de olika 
sjöarne och deras namn samt tämligen godtyckligt utsatt 
desamma å sin karta. Sjön Päijänne har han däremot 
tydligt angifvit under namn af Lacus Fiente eller Pien" 
then (hos Ziegler ** lacus Peynthe*)^; denna sjö, som un- 

^ Hist. ibid.; jmfr Cart. mar., Horn upptager tväniio utlopp for 
Svarta sjön i Finska viken. "Swaribäck** nämncH bl. a. år 1311 i de 
ryska annalerna, ntg. af Akiaxdeu, Suomi 1848, s. 82. 

- Jmfr Igxatrs. anf. arb., s. 282. 

' Igxatiis. anf. arb., kartan, h. 294. Jmfr J. Kli.v. Finland, Unhcr 

Wissen von der Erde. II, 1, b. 408. 

* Schondia, ofv. anf. st., s. 54 — 55; jmfr Zieglers karta, 

25 



386 

gefär erhållit Venerna storlek, har icke fått utlopp ge- 
nom Kymmene älf, utan genom en annan till Finska vi- 
ken gående flod, hvarjämte den genom en hel serie af 
egendomliga bifurkationer står i förbindelse med Botten- 
hafvet i väster. "Pienthen" — och Olaus tillägger vid 
omnämnandet af denna sjö, med tanken på ^de tusen 
sjöar** — **cum similibus infinitis lacubus, stagnis, fluviis, 
et al tis venis" ^ 

Finland skildras såsom ägande ett rikt djurlif; i 
synnerhet var landtryggen (Maanselkä) uppehållsorten 
för de djur, hvilka lämnade de så högt skattade päls- 
värken, framför andra mård, ekorre, hermelin och sobeP. 
Dessa djur voro också föremål för ifrig jakt. Landt- 
ryggen var i öfrigt liksom den österut belägna Hvita 
sjön vistelseorten för en mängd olika slag af fåglar, 
hvilka "från Scythiens närbelägna sjöar och ödemarker 
kommo dit om våren för att häcka, men sedermera på hö- 
sten åter drogo bort" ^. Uttern var mycket vanlig i Fin- 
land och i trakterna vid Bottniska viken ; i östra delarne af 
Finland (Tawastland och Karelen) förekom i stor mängd 
bäfvern'^, hvars egendomliga byggnadssätt Olaus Magnus 
beskrifver^; han uppgifver, att de finska bönderna, när 
de sådde sina åkrar, särskildt voro måna om att icke 
oroa bäfrarne och deras "hus" ^. 

Olaus Magnus* framställning af Finlands topografi, 
sådan denna förefinnes å Carta marina, kan anses såsom 
en af de sämre partierna i hans kartografiska arbete. De 
finska landskapens och orternas inbördes lägen äro ofta 
ganska oriktigt återgifna, flera af ortnamnen torde icke 
kunna anses beteckna värkliga platser, och de öfriga 
tyckas vara tillkomna efter mer eller mindre sväfvande 
muntliga uppgifter eller genom uppgifter i segelböcker, 
hvarför identifieringen är mycket svår, ofta omöjlig. Ort- 
förteckningen i Zieglers Schondia synes endast i obetyd- 

» Hist. II, c. 19. 2 Opera brove. » Hist. XIX, C. 44. 

* Hist. XVIII, C. 5. 

^ Opera breve. Detsamma uppgifves äfven om de svenska bönderna. 



387 

lig grad ha lämnat bidrag till den Olaiska kartans finska 
nomenklatur i motsats till förhållandet med den norska. 

Finlandia eller Finningia, som Olaus Magnus gifver 
den politiska titeln ""magnus ducatus\ olim regnum^ ^ 
och anser vara detsamma som Plinii **Eningia** ^, bör- 
jar längst i norr med Bothnia Orientalis eller Öster- 
botten. Vid kusten läsas här namnen Karlahi (Gamla 
Carleby socken) och "Fsore" , d. v. s. Pedersöre. Längre 
inåt landet öster om landtryggen följer Tryla^ — Virils 
( Wiitasaari ?) — Jokis (Jokkis eller Padasjoki i Tawast- 
land) — Vista, Pottra, Trofel, Lergas (Laukas i Tawast- 
land?) — Lotra (Lochteå eller Lotho?), Va^mo, Tahast, 
Vårta samt Hiutta vid Lacus albus. Söder om Pedersöre 
vid kusten läsas namnen Ufro {MfrsL, nu Eura i Sata- 
kunda), Tomola vesi, Kyro (Kyro), Laya (Laymeioki i 
Sataknnda), Mostesara (Mustesara vid Wasa), Verga och 
Korsholm, det bekanta slottet i närheten af nuvarande 
Wasa. Längre i norr, öster om Kyro, läsas Pcdio, Kyla 
(Kiulo i Satak.?) och Savolax. 

Söderut följer Satacundia med Vesikila (Wesilax?), 
Nerpis (Närpis eller Närpiö), ön Befze (Refisö), Cuma 
(Kumo), Ulfsby, gammal stad vid Kumo älf, Baugma 
(Raumo) stad sedan 1444; inuti landet Bircala, den om Bir- 
karlarne erinrande socknen med detta namn (hos Ziegler 
** Pirchala* ), Hvittis socken (samma namn Z.) samt Domus re- 
gla, i Zieglers ortförteckning ** Domus regia castrum" ^, som 
troligen afser Kumo kungsgård^. Norr härom lågo Sast- 
mola (Sastamala, hos Z. samma namn) och Kiro (Kyro, hos 
Z. Kijri, nu Tawastkyro); vid kusten läsas Vermo (Wirmo 

^ Hist. XI, C. 3. 

^ Hist. ElenchuB regnomm, jmfr Cart. mar. 

' Opera breve. 

* De flästa af de namn, som icke återgifvaa med sin navarande 
form inom parentes, äro icke möjliga att identifiera. 

^ Ziegler, Schondia (anf. st., s. 56 — 57). 

^ Jmfr TuNELD, Geografi öfver Eonnngariket Swerige, 3 Bd, Sthm 
1794, 8. 292. Å Cart. mar. läsas namnen Cuma (Kumo) och "Domus 
regia" i närheten af hvarandra. 



388 

i egentliga Finland) och Lemes (Lemmo eller Lemu i 
samma landskap) \ 

Öster om Satakunda förlägger Olaus Tavastia, Ta- 
vesthia, Tauestia (Tawastland) omkring och emellan sjö- 
arne "Holela lacus" och **Piente" (Päijänne). Norr om 
förstnämnda sjö läsas namnen Percala (antingen Pelkäne 
socken eller Porkola, gammal sätesgård i Lampis soc- 
ken), Piet madOj det senare förmodligen icke något 
ortnamn, samt Biri. Väster om **Lacus Piente** förläg- 
ges Cronahorg eller Tavestie domus, fästet Tavastehus, 
under senare delen af unionstiden understundom kalladt 
Kronoborg; söder om sjön förekommo järngrufvor ^mi- 
nera ferri^. Sydost om sjön lågo Hollola (socken) och 
Itomal, nu Tammola, söderut Hattola socken. 

Sydspetsen af Finland å Carta marina utgöres af 
det så kallade Egentliga Finland, hvilket af Olaus Mag- 
nus, i enlighet med den indelning af landskapet i tvänne 
häradshöfdingedömen, som skedde i början af 1400-talet ^, 
delas i No7'finnia och Sudfinnia (Suderfinna). I den först- 
nämnda delen af landet omtalas Tenasalia (Töwissala, 
hos Ziegler Touesala, nu Töfsala), Nova ecclesia (Ny- 
kyrka), Va{?)^y Aho, staden Åbo, och ön Korpa (Korpo 
socken). I Suderfinna nämnas Viga (troligen sätesgården 
Wik på Kimittoön), Pemara (Pemar eller Peymara), Mita 
(S. Martinus?) och Cusm, slottet Kusto eller Kustö i skär- 
gården sydost om Åbo, Åbobiskoparnes gamla biskops- 
säte. Olaus har på kartan omkastat läget af Norfinna 
och Suderfinna, så att de orter, som här omtalats så- 
som tillhörande Norfinna, på kartan böra sökas uti "Sud- 
finnia" och tvärtom. 

Emellan sydspetsen af Finland och Roslagen på 
svenska sidan äro Ålandsöarna angifna. Alandia. Jämte 
namnet på hufvudön, Åland, förekomma följande ortnamn: 
slottet Castelholm, Ekre (^krö, nu Eckerö), Limaland 



* Jmfr Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 311. 
^ Styffe, anf. arb., s. 309. ^ Namnet är otydligt. 



889 

(socknen Lymseland, nu Lemland) och Lupaland (Lem- 
lands annex Lumparland eller Clemetsby kapell) \ 

Nilandia eller Nyland (Nilandia Z., "Neolandia* 
Johann. Magn.) har å Cart. mar. fått en öfverdrifvet 
stor utsträckning, omkr. 80 ty. mil (592 km.), från SW. 
— NO. utmed Finska viken. Den norra delen (nordöstra) 
kallar Olaus egendomligt nog ^Nilandia australis^ eller 
södra Nyland, hvilket icke torde kunna förklaras på 
annat sätt, än att Olaus blifvit vilseledd af landskapets 
indelning i de båda domsagorna Väster-Nyland och Oster- 
Nyland^; den senare skulle i så fall motsvaras af "Ni- 
landia australis". Längst ned i sydväst möter först ön 
Hänge eller Hangoe, hvars utmärkta hamn Olaus beskrif- 
ver på följande sätt : ^ *tam Isetus ac securus est (se. mag- 
nificus portus), ut in toto Septentrionali mari et forsitan 
amplo Occano parem non habeat, qui eidem valeat com- 
parari. Omnes enim undecunque nauigantes libere recipit 
in suum sinum, secureque introrsum tam a tempestatibus, 
quam hostili classe, sua naturali munitione protegit et 
conservat. Portus etenim in modum amplissima) arcis 
in mediis montibus ac vallibus amaene situs est** *. Vi- 
dare omtalas, att icke mindre än nio vapensköldar voro 
inhuggna i klipporna vid Hangö^. Öster om denna, 
"helt och hållet af berg omgifna" , hamn låg lusere, klippön 
lussarö (nu fyr). Vid kusten låg Rasseborg (Rasaborgs 
slott), längre in i landet Laio (Loyo hos Ziegler, Loya, 
nu Lojo), Karis (socken, nu samma namn), Helsinga (Hel- 
singia Z., nu Helsinge) och Espoa (samma namn Z., nu 
Esbo). Från sydväst till nordost följa därefter Kirkio- 
stel (Kirkioslech Z., nu Kyrkslätt), Vames (Vemo eller 
Va3mo i Eg. Finland?), Ciima (Kymmene gård?), Borga 
(socken, gammal köpstad, nu Borgå) och Perna (Pernaa 
nu Perno). Öster härom finnes å kartan en bred bukt, 



* Jmfr TuNELD, anf. arb., 3 Bd,^ s. 309. 

2 Jmfr Styffe, auf. arb., s. 315 o. följ. 

' Hiat. II, C. 25. * Jmfr Opera breve. 

^ Hitst. ibid., ue Uisior. Tidskrift, 1884, s. 322. 



390 

som skjuter in i landet, i väster begränsad af "udden", 
i öster af ^Porkara ud" , d. v. s. Porkala udde, hvilken 
dock i värkligheten 'ligger väster om Borgå (och Helsing- 
fors) i Kyrkslätt socken ^ På andra sidan Kymmene-älfs 
fem mynningar läsas namnen Hittis (d. v. s. Pyttis soc- 
ken) och Olsby. Utanför "Porkara ud" har Olaus place- 
rat ön Hogalandh, 

Under namnet Carelia (Karelen) sammanfattas hela 
den öfriga delen af Finland. Å Carta marina sträcker 
det sig på ömse sidor om Viborgsviken, samt åt norr ända 
upp till Hvita hafvet. Väster om nämnda vik ligga Veckelax 
(nu Wekkelaks), Verulax (Werelax, nu Vederlaks), Seceierf 
(Sekierve, nu Säkkjärvi) och, vid Lacus niger, lokas (nu 
Jokkas). Sagolax (Sagholax Z.) vid östra stranden af 
nämnda sjö torde säkerligen vara Savolax, hvars kyrka 
nu heter St. MikkeP. Vidare följer österut Estrabo och 
Viris samt vid ändpunkten af "Mare Finnonienum" sta- 
den och fästningen Vihurgmn eller Viborg. Till Viborg 
anknyter sig en af Olaus Magnus anförd legend ** de specu 
horrisono, Smellen vulgariter dicto" ^. 

Oriktigt förlägger den Olaiska kartan Lappavesi, 
som ligger vid Saima, öster om Viborgsviken (samma fel 
å Wagenaers sjökort) ; däremot finnas här, soim förut är 
nämndt, socknarne Ecclesia Nova (Nykyrka), Kinaveb (Ki- 
vinebb) och Egrepe {nu Euräpää) samt lasche^ (Jääskis) 
omtalade. 

I Svarta sjön eller Lacus niger låg ön Fageska (okänd) 
och väster om sjön orterna Sala och Mahna eller Manha 
(okända). Vid norra ändan af samma sjö låg, som nämndt, 
Nyslott eller Gästrum S, Olavi. Om detta fäste berättar 
Olaus ^: " Nova arx dicta, eo quod miris ingeniis extructa, 
arte, naturaque munita sit, nam in rotundo monte coUo- 
ata est, unicum habens introitum et exitum versus 



^ Jmfr TuNELD, anf. arb., 3 Bd, ». 444. 

^ Savolax och lokls läsas äfven uppe i Österbotten; möjligen är 
detta dubbelformer för samma orter. 

'^ Jmfr Hist. XI, O. 4. * Hiat. XI, C. 3. ^ Hist. XX, C. 19. 



391 

Occidentalem partem, idque per ratem grandibus catenis 
ferreis alligatam, qu» forti labore singulis diebus trochle- 
arum beneficio, ob aquarum impetum, per noctem a custo- 
dibus Regis Suetise deputatis vel feudum ibi tenentibus 
ad unam partem fluminis attrahitur". Längst i norr, i 
närheten af Hvita hafvet, läses namnet Pero, som icke 
torde kunna återfinnas på nyare kartor. 

Olaus Magnus anser Finland vara ett folkrikt land\ 
och särskildt har han angifvit tvänne punkter, där enligt 
hans mening agglomerationen var störst, nämligen dels i 
södra Österbotten (omkring Korsholm) och dels i Sata- 
kunda (**hic maxima multitudo gentium*")^, sålunda i kust- 
trakterna invid Bottniska viken. Finnar ne, af Olaus be- 
nämnda än Finni ^, Finningi *^ än Finnones ^, Finlandenses ^ 
eller Finlandi ^^ och af hvilka på ett par ställen särskildt 
Tavesti och Careli omtalas^, skildras som ett välvilligt 
och anspråkslöst, men något trögt folk; dock — säger 
Olaus ^ — är deras vrede sent omsider väckt, uppväges 
deras tröghet genom styrkan af deras hämd. Sedan kri- 
stendomen infördes i landet hade sederna blifvit mildare 
och försonligare; mot kyrkan och prästerna visade man 
stor vördnad. Finnarna bodde vanligen i byar (vicatim) ^^ 
samt lefde af åkerbruk, fiske och skogshuggning (lignorum 
dolatura)^^ samt JaÄ;^^^ Alla Finlands floder och vatten- 
drag voro rika på fisk, som också exporterades, i synner- 
het till Tyskland ^'^. Vid Hvita hafvet bedrefs ifrigt både 
jakt och fiske, i synnerhet om sommaren, då folk af olika 
härstamning. Ryssar, Lappar och Finnar, drogo dit, fram- 
för allt Finnar, för att göra ett rikt byte. Där var vid 
denna tid lämpliga tillfällen att få se de olika folkens 



* Jmfr Opera breve. ^ Jmfr Carta marina. 

3 Jmfr Hist. III, C. IG; lY, C. 1; V, C. 27; XI, C. 1, C. 5, C. 13 m. fl. 

* Jmfr Hist. IV, C. 4; VH, C. 8; XIII, C. 15. 

5 Jmfr Hist. XIII, C. 15. 

6 Hist. XIII, C. 29. ^ Hiat. V, C. 27. 

8 Jmfr Hist. II, C. 25; IX, C. 26; XI, C. 7. » Hist. IV, C. 18. 

10 Hist. ibid. " Hist. IV, C, 1. »^ Qpera breve. 



302 

klädedräkter och båtar (^ Strudzar et Haapar dicia^^)^. 
Uti skepps- och båtbygge voro Finnarne, i synnerhet de 
i Ta västland och längre västerut, synnerligen skicklige*'^, 
liksom de i allmänhet voro mästerliga snickare och handt- 
värkare samt kunniga i konsten att förfärdiga krigsma- 
skiner och bombarder '\ De voro äfven stora dryckes- 
kämpar och kunde brygga godt öl^. 

För att skydda sig i krig nyttjade Finnarne ett slags 
pansar af sälskinn, som uppmjukats i kalk, eller af elg- 
hud, hvarvid hårsidan vändes utåt, så att, då dessa pansar 
om vintern brukade öfvergjutas med vatten och hårdt till- 
fröso, isbetäckningen sammanhölls af dess hår och hade 
svårt att smälta. Man använde äfven ett slags hjälmar 
(galese) af elg-, ren- eller oxklöfvar, skickligt hopsatta, 
så att de liknade stora fiskfjäll. Andra begagnade huf- 
vudbonader gjorda af vissa fåglars fjäderbetäckning och 
omsorgsfullt hopsydda medelst järntråd (filis ferreis). Äf- 
venså spände man beredda och torkade hudar, som kokats 
i kalk, öfver ett trästycke och anpassade dem på detta 
sätt till hufvudets form. Inuti fodrades dessa hjälmar med 
fin bark (näfver) af hvitbjörken och öfverströkos med fisk- 
lim för att motstå fukt^. 

Finnarne voro förbjudna — uppger Olaus Magnus — 
att hemma använda krigsvapen såsom spjut, pilar ^ och 
kastvapen, svärd eller långa dolkar; likväl tilläts dem 
att begagna nödiga redskap för husliga behof såsom yxan 
(securis), med hvilken de förstodo att på ett beundrans- 
värdt sätt upptimra sina byggnader. Men vid Mosko- 
viternas röfvaranfall försvarade sig Finnarne alltid till 
en början medelst slungandet af spjut (hastse). Dessa 
voro långa granspjut, som fått torka i solen, och som voro 



1 Hist. XIX, c. 45. 2 Hiat. X, C. 3. 

^ Opera breve; jmfr Cart. mar. (i Satakunda): **hic fabricantur bom- 
barde". 

* Opera breve; jmfr Hist. XIII, C. 29. 

5 Hist. XI, C. 14. 

^ Hist. IV, C. 4 heter det: "Finni in arcubus comprobantur**. 



393 

försedda med skarpa spetsar af stickor eller trästycken. 
Med dessa kunde de äfven möta rytterianfall. Några 
använde rep, hopsnodda till nät, och kastade dem som 
snaror öfver fiendernas hufvud samt neddrogo på detta 
sätt både häst och ryttare. Vid närmare handgemäng 
försvarade sig Finnarne med stenar, som de buro vid gör- 
deln ; eller bundo de stenar af en knytnäfves storlek me- 
delst ett rep af fyra händers längd vid en käpp och slun- 
gade dem mot ryttarnes armar och hästarnes ben. De 
hade äfven en betydlig hjälp af sina vilda hundar, för 
hvilka de moskovitiske hästarne hyste stor skräck och 
som de sökte undfly alldeles som Persernas hästar gjorde, 
när de möttes af kameler. Hundarne voro inlärda att 
skrämma och anfalla fiendens hästar genom att skälla och 
bita dem i näsan, hvarvid dessa reste sig på två ben och 
afkastade sina ryttare, hvilka sedan bringades om lifvet \ 
Hvad eljest de finska förhållandena angår, fäster sig 
Olaus Magnus i synnerhet vid gränstraktenias beröring med 
Moskoviterna, h vilkas uppträdande, såväl när de företogo 
ströftåg inåt landet i handelssyfte som när de plundrade 
och härjade vid gränsen, icke kunde undgå att bli före- 
mål för uppmärksamhet från grannrikets sida. De tal- 
rika sjöarne och vattendrag bilda, som förut framhållit?, 
ypperliga och bekväma farleder ända från näjderna om- 
kring Hvita hafvet i öster och ned till Bottenhafvet i 
väster. Häraf begagnade sig äfven Moskoviterna i stor 
utsträckning; de buro sina båtar på axlarne öfver de 
mellan sjöarne liggande näsen och vattendelarne eller 
drogo dem öfver land från det ena vattenbäckenet till 
det andra, passerade på detta sätt de finska landtryggarne 
och trängde ända fram till Torne, där Olaus Magnus själf 
på sommaren 1519 hade iakttagit dem och deras båtar. 
Denna vattenväg genom Österbotten begagnas än i dag 
af köpmän från Ryssland och finnes, som förut nämnts, 
äfven antydd på Olaus' karta. Dessa handelsmän tilläte 



1 Hist. XI, c. 13. 



392 

klädedräkter och båtar (^ Strudzar et Haapar dicia^^)^. 
Uti skepps- och båtbygge voro Finnarne, i synnerhet de 
i Ta västland och längre västerut, synnerligen skicklige*^, 
liksom de i allmänhet voro mästerliga snickare och handt- 
värkare samt kunniga i konsten att förfärdiga krigsma- 
skiner och bombarder '^ De voro äfven stora dryckes- 
kämpar och kunde brygga godt öl^. 

För att skydda sig i krig nyttjade Finnarne ett slags 
pansar af sälskinn, som uppmjukats i kalk, eller af elg- 
hud, hvarvid hårsidan vändes utåt, så att, då dessa pansar 
om vintern brukade öfvergjutas med vatten och hårdt till- 
fröso, isbetäckningen sammanhölls af dess hår och hade 
svårt att smälta. Man använde äfven ett slags hjälmar 
(galese) af elg-, ren- eller oxklöfvar, skickligt hopsatta, 
så att de liknade stora fiskfjäll. Andra begagnade huf- 
vudbonader gjorda af vissa fåglars fjäderbetäckning och 
omsorgsfullt hopsydda medelst järntråd (filis ferreis). Äf- 
venså spände man beredda och torkade hudar, som kokats 
i kalk, öfver ett trästycke och anpassade dem på detta 
sätt till hufvudets form. Inuti fodrades dessa hjälmar med 
fin bark (näfver) af hvitbjörken och öfverströkos med fisk- 
lim för att motstå fukt^. 

Finnarne voro förbjudna — uppger Olaus Magnus — 
att hemma använda krigsvapen såsom spjut, pilar ^ och 
kastvapen, svärd eller långa dolkar; likväl tilläts dem 
att begagna nödiga redskap för husliga behof såsom yxan 
(securis), med hvilken de förstodo att på ett beundrans- 
värdt sätt upptimra sina byggnader. Men vid Mosko- 
viternas röfvaranfall försvarade sig Finnarne alltid till 
en början medelst slungandet af spjut (hastae). Dessa 
voro långa granspjut, som fått torka i solen, och som voro 



1 Hist. XIX, c. 45. 2 Higt x, C. 3. 

^ Opera breve; jmfr Cart. mar. (i Satakunda): **hic fabricantur bom- 
barde". 

* Opera breve; jmfr Hist. XIII, C. 29. 

5 Hist. XI, C. 14. 

® Hist. IV, C. 4 heter det: "Finni in arcubus comprobantur**. 



393 

försedda med skarpa spetsar af stickor eller trästycken. 
Med dessa kunde de äfven möta rytterianfall. Några 
använde rep, hopsnodda till nät, och kastade dem som 
snaror öfver fiendernas hufvud samt neddrogo på detta 
sätt både häst och ryttare. Vid närmare handgemäng 
försvarade sig Finnarne med stenar, som de buro vid gör- 
deln; eller bundo de stenar af en knytnäfves storlek me- 
delst ett rep af fyra händers längd vid en käpp och slun- 
gade dem mot ryttarnes armar och hästarnes ben. De 
hade äfven en betydlig hjälp af sina vilda hundar, för 
hvilka de moskovitiske hästarne hyste stor skräck och 
som de sökte undfly alldeles som Persernas hästar gjorde, 
när de möttes af kameler. Hundarne voro inlärda att 
skrämma och anfalla fiendens hästar genom att skälla och 
bita dem i näsan, hvarvid dessa reste sig på två ben och 
afkastade sina ryttare, hvilka sedan bringades om lifvet \ 
Hvad eljest de finska förhållandena angår, fäster sig 
Olaus Magnus i synnerhet vid gränstrakternas beröring med 
Moskoviterna, h vilkas uppträdande, såväl när de företogo 
ströftåg inåt landet i handelssyfte som när de plundrade 
och härjade vid gränsen, icke kunde undgå att bli före- 
mål för uppmärksamhet från grannrikets sida. De tal- 
rika sjöarne och vattendrag bilda, som förut framhållits, 
ypperliga och bekväma farleder ända från näjderna om- 
kring Hvita hafvet i öster och ned till Bottenhafvet i 
väster. Häraf begagnade sig äfven Moskoviterna i stor 
utsträckning; de buro sina båtar på axlarne öfver de 
mellan sjöarne liggande näsen och vattendelarne eller 
drogo dem öfver land från det ena vattenbäckenet till 
det andra, passerade på detta sätt de finska landtryggarne 
och trängde ända fram till Torne, där Olaus Magnus själf 
på sommaren 1519 hade iakttagit dem och deras båtar. 
Denna vattenväg genom Österbotten begagnas än i dag 
af köpmän från Ryssland och finnes, som förut nämnts, 
äfven antydd på Olaus' karta. Dessa handelsmän tilläte 



1 Hist. XI, c. 13. 



394 

sig ofta våldsamheter och använde ej sällan sina resor 
till att utspeja landet. Moskoviterna färdades — säger 
Olaus ^ — mera fritt genom svenskarnes länder, än desse 
fingo passera genom de förres områden. — Understundom 
hände det, att Moskoviterna stannade här och hvar på 
vägen och låtsades bli uppehållna genom att behöfva laga 
och fastsurra sina båtar med rensenor och rottågor, för 
att därunder utspionera "det svenska väldets läglighet**. 
Därför — tillägger han — följde också Sveriges höfvids- 
män i dessa trakter de gamle konungarnes föredöme att 
alltid iakttaga stor försiktighet i fråga om förhållandena 
vid ryska gränsen ^ 

Likväl upprepades oupphörligt de med röfverier och 
plundringar förenade gränsstriderna. Då Ryssarne — 
berättar Olaus - — ville anfalla Karelerna eller andra när- 
boende grannar, bildade de sannskyldiga röfvarföljen med 
vissa öfverenskommelser och bestämmelser sinsemellan. 
De började med att i ödemarkerna omsorgsfullt tillvärka 
långa, lätta båtar (lembi) af jämna och tunna granbrä- 
dor på så sätt, att några af dem urhålkade sittplatser — 
med rum för 20 till 25 man — andra kokade beck eller 
tjära af grankåda i jordhålor, en del förfärdigade och 
iordningstälde bågar, strängar och pilar, en annan del 
var sysselsatt med att härda pilspetsar. När farkosterna 
voro färdiga sattes hela flottor af dem i sjön, och därefter 
härjades gårdar, byar och fästen såväl i Hvita sjön (Lacus 
albus), som Finska viken och Lifländska hafvet ; ja, äf ven 
lastskepp, där sådana lågo för ankar, anföllos och plundra- 
des; besättningen störtades i hafvet. Det hände äfven, 
att större fartyg, när de hade råkat ut för vindstilla, 
blefvo angripna af Moskoviterna. 

Kände sig desse — fortsätter Olaus ^ — emellertid 
icke längre trygga för vedergällning, taga de sina far- 
koster på skuldrorna och gömma dem på aflägsna ställen 
i skogarne, för att vid nästa lämpliga tillfälle åter an- 

» Jmfr Opera breve. ^ g^yt^ ^I, C. 7, ^ Hiat. XI, C. 8. 



395 

vända dem. I skogsmarkerna lefva de en tid i lugn och 
ro af sitt byte, som de skydda med vapnens hjälp. Men 
bli deras illdåd alltför outhärdliga, drabbas de af de plun- 
drade inbyggarnes hämd. Jägare uppspåra ifrigt deras 
skogsnästen, och Finnarne draga ut i skaror för att ned- 
göra dem. Detta sker icke utan stora grymheter, ty 
röfvarne, som äro medvetna om sina våldshandlingar, 
strida för lifvet. Till slut brytas dock deras krafter, de 
fly till berggrottor och jordhålor, eller gömma sig uppe 
i trädens löfhvalf. De, som påträffas, uppbrännas alla 
utan försköning jämte båtar och fästen; och med stora 
stenar och pålar igenmuras grottor och hålor, så att de 
som dit tagit sin tillflykt dö hungersdöden. Icke häller 
de, som gömt sig uppe i träden, komma undan; deras 
tillflyktsort röjes genom hundarnes skall, hvarefter de 
beskjutas med pilar, ramla ned till marken och dödas. 
Bästa sättes att uppspåra dessa skogsröfvare var att be- 
gagna goda jakthundar; de voro, menar Olaus, af ovär- 
derlig nytta vid dylika razzior. 



XIV. 

Länder och folk i grannskapet af de 

nordiska rikena. 

Längst i nordost vid Scythiska oceanens stränder 
förlägger Olaus Magnus landet Biarmia, d. v. s. Bjarma- 
land. Ända från 9: de årh., då norrmannen Ottar företog 
sin bekanta färd till sydkusten af Kolahalfön och där (vid 
Hvita hafvets stränder) träffade på "Beormas" (Bjarmer), 
omtalas Bjarmaland ganska ofta i de norska konunga- 



896 

sagorna \ Enligt sagornas uppgifter låg Bjarmernas land 
i närheten af floden Vina (d. v. s. Dwina) och sannolikt 
ha dessa Bjarmer enligt nordboarnes uppfattning repre- 
senterat såväl de permiska (och syrjänska) stammarne, 
hvilkas boningsplatser i äldre tider sträckte sig från Kä- 
rnas och Wytschegdas flodområden i söder till Hvita haf- 
vet i norr*^, som i synnerhet den finsk-karelska befolknin- 
gen invid och väster om Dwina (intill Kandalaks). Dessa 
finsk-karelska folk hade, som förut är antydt, uppnått en 
viss kultur och idkade handel med närboende grannfolk 
(äfven med norrmännen); de torde ha underkufvats af 
Ryssarne fullständigt först i 15:de årh. 

I den förut omnämnda Historia Norvegiae omtalas 
*utrique Biarmones" '\ hvilket uttryck utan tvifvel här- 
leder sig från Saxo. Äfven hos denne författare berättas 
nämligen om färder företagna västerifrån till Bjarmaland ; 
så omtalas på ett ställe *, att konung Gorm kommer seg- 
lande först till Halogia, därefter till ett land med branta 
strandbräddar och höga fjällstigar ("Cujus tandem aditum 
nacti in editiorem soli partem per obstantes clivos prai- 
altis callibus enituntur"), hvars namn Saxo icke omtalar, 
men då de sjöfarande strax därefter kommo till ^Biarmia 
ulterior^ j torde det okända landet alltså ha varit ""Biar- 
mia citerior^ . Det förstnämnda beskrifves på följande 
sätt^: "Regio est perpetui frigoris capax, pra3altisque offusa 
nivibus, ne vim quidem fervoris persentiscit sestivi, invi- 
orum abundans nemorum, frugum haud ferax, inusitatisque 
alibi bestiis frequens. Crebri in ea fluvii ob insitas alveis 
cautes stridulo spumantique volumine perferuntur. " Dessa 
uppgifter — om forsande älfvar och stupbranta klippor 



^ Jmfr G. Storm, Om Opdagelsen af Nordkap o. Veien till det Hvide 
Hav, Norsk Geogr. Selskabs Aarbog V, 1893—94, s. 91 o. ff. 

^ Jmfr J. A. Sjögrek, Hist.-Etnograf. Abhandl. iiber den finn.-rusa. 
Norden, St. Petersb. 1861, s. 314 o. ff. 

* Monum. Hiat. Norveg. ed. G. Storm, s. 74. 

^ Saxo, Histor. Danica, ed. P. E. Muller, I, 1, a. 422 o. ff. 

^ Saxo, ibid. 



397 

passa emellertid illa som en beskrifning öfver det låga 
och sänka Dwinalandet, där endast obetydliga höjder eller 
åsar tjänstgöra som vattendelare och ofta icke mäkta för- 
hindra uppträdandet af bifurkationer och förbindelser 
mellan de olika flodområdena. Hvilket land Saxo afsett 
med sitt "Biarmia ulterior" blir sålunda en öppen fråga. 

Saxos mer eller mindre afsiktliga indelning af lan- 
det i tvänne olika delar återfinnes emellertid hos brö- 
derna Magnus. I "Situs Scandise" berättar den äldre, 
Johannes, följande: "Habet Sueonia a Septentrione Biar- 
miam suppolarem regionem, quae in Ulteriorem et Citeri- 
orem dividitur habuitque olim, ut Saxo testatur, regni 
titulum . . . Habitat (se. populus ejus regionis) ultimam 
orbis terrarum partem paludibus, nemoribus, saltibus, tor- 
rentibus inviam." ^ Olaus åter följer likaledes Saxo, i det 
han indelar Biarmia i citerior och tdterior ^, men denna in- 
delning kommer icke till synes på hans karta, där Biar- 
mia (i sin helhet) är namnet på det jämförelsevis smala 
landområde, hvars gräns i norr eller nordost är Scythiska 
oceanen, i söder eller sydväst "Lacus albus" eller Kanda- 
laksviken, med en bredd af mer än 20 ty. mil (öfver 148 
km.) och en längsta utsträckning från W. eller NW. 
till Ö. eller SO. af åtminstone fyra gånger denna siffra 
(nära 600 km.). Med hänsyn till läget, N. eller NO. om 
Kandalaksviken af Hvita hafvet, kan den Olaiska kartans 
Biarmia knappast afse något annat land än halfön Kola 
eller någon del däraf, och sannolikheten af denna upp- 
fattning vinner betydligt i styrka vid undersökningen af 
det sätt, hvarpå Olaus skildrat Biarmias geografiska för- 
hållanden i allmänhet. 

Som nyss nämndes indelar Olaus efter Saxos före- 
döme Biarmia i tvänne hufvudområden, "citerior" och 
"ulterior". Ehuru han bestämmer landets läge med föl- 
jande ord: "est regio Septentrionalis, cuius zenit est in 



* Jon ANN. Magnus, Hist. Goth. Situs Scandiae. 
2 Hist. I, C. 1. 



390 

som skjuter in i landet, i väster begränsad af "udden**, 
i öster af ^^Porkara ud^ , d. v. s. Porkala udde, hvilken 
dock i värkligheten 'ligger väster om Borgå (och Helsing- 
fors) i Kyrkslätt socken \ På andra sidan Kymmene-älfs 
fem mynningar läsas namnen Hittis (d. v. s. Pyttis soc- 
ken) och Olsby. Utanför "Porkara ud** har Olaus place- 
rat ön Hogalandh, 

Under namnet Carelia (Karelen) sammanfattas hela 
den öfriga delen af Finland. Å Carta marina sträcker 
det sig på ömse sidor om Viborgsviken, samt åt norr ända 
upp till Hvita hafvet. Väster om nämnda vik ligga Veckelax 
(nu Wekkelaks), Verulax (Werelax, nu Vederlaks), Seceierf 
(Sekierve, nu Säkkjärvi) och, vid Lacus niger, lokas (nu 
Jokkas). Sagolax (Sagholax Z.) vid östra stranden af 
nämnda sjö torde säkerligen vara Savolax, hvars kyrka 
nu heter St. MikkeP. Vidare följer österut Estrabo och 
Viris samt vid ändpunkten af "Mare Finnonienum" sta- 
den och fästningen Viburgum eller Viborg. Till Viborg 
anknyter sig en af Olaus Magnus anförd legend " de specu 
horrisono, Smellen vulgariter dicto" ^. 

Oriktigt förlägger den Olaiska kartan Lappavesi, 
som ligger vid Saima, öster om Viborgsviken (samma fel 
å Wagenaers sjökort) ; däremot finnas här, soin förut är 
nämndt, socknarne Ecclesia Nova (Nykyrka), Kinaveb (Ki- 
vinebb) och Egrepe {n\i Euräpää) samt lasche^ (Jääskis) 
omtalade. 

I Svarta sjön eller Lacus niger låg ön Pageska (okänd) 
och väster om sjön orterna Saia och Mahna eller Manha 
(okända). Vid norra ändan af samma sjö låg, som nämndt, 
Nyslott eller Castrum S. Olavi. Om detta fäste berättar 
Olaus ^: " Nova arx dicta, eo quod miris ingeniis extructa, 
arte, naturaque munita sit, nam in rotundo monte coUo- 
ata est, unicum habens introitum et exitum versus 



^ Jmfr TuNELD, anf. arb., 3 Bd, ö. 444. 

^ Savolax och lokls läsas äfven uppe i Österbotten; möjligen är 
detta dubbelformer för samma orter. 

^ Jmfr ffiat. XI, C. 4. * Hist. XI, C. 3. ^ Hist. XX, C. 19. 



391 

Occidentalem partem, idque per ratem grandibus catenis 
ferreis alligatam, qua) forti labore singulis diebus trochle- 
arum beneficio, ob aquarum impetum, per noctem a custo- 
dibus Regis Suetise deputatis vel feudum ibi tenentibus 
ad unam partem fluminis attrahitur". Längst i norr, i 
närheten af Hvita hafvet, läses namnet PerOy som icke 
torde kunna återfinnas på nyare kartor. 

Olaus Magnus anser Finland vara ett folkrikt land\ 
och särskildt har han angifvit tvänne punkter, där enligt 
hans mening agglomerationen var störst, nämligen dels i 
södra Österbotten (omkring Korsholm) och dels i Sata- 
kunda ("hic maxima multitudo gentium")^, sålunda i kust- 
trakterna invid Bottniska viken. Finnarne, af Olaus be- 
nämnda än Finni ^j Finningi *, än Finnones ^^ Finlandenses ^ 
eller Finlandi "^ , och af hvilka på ett par ställen särskildt 
Tavesti och Careli omtalas^, skildras som ett välvilligt 
och anspråkslöst, men något trögt folk; dock — säger 
Olaus ^ — är deras vrede sent omsider väckt, uppväges 
deras tröghet genom styrkan af deras hämd. Sedan kri- 
stendomen infördes i landet hade sederna blifvit mildare 
och försonligare; mot kyrkan och prästerna visade man 
stor vördnad. Finnarna bodde vanligen i byar (vicatim) ^^ 
samt lefde af åkerWuk, fiske och skogshuggning (lignorum 
dolatura) ^^ samt jakt ^^. Alla Finlands floder och vatten- 
drag voro rika på fisk, som också exporterades, i synner- 
het till Tyskland ^'^. Vid Hvita hafvet bedrefs ifrigt både 
jakt och fiske, i synnerhet om sommaren, då folk af olika 
härstamning, Ryssar, Lappar och Finnar, drogo dit, fram- 
för allt Finnar, för att göra ett rikt byte. Där var vid 
denna tid lämpliga tillfällen att få se de olika folkens 



^ Jmfr Opera breve. ^ Jmfr Carta marina. 

3 Jmfr Hist. III, C. IC; IV, C. 1; V, C. 27; XI, C. 1, C. 5, C.. 13 m. fl. 

4 Jmfr Hist. IV, C. 4; VII, C. 8; XIII, C. 15. 
» Jmfr Hist. XIII, C. 15. 

6 Hist. Xin, C. 29. ^ Hist. V, C. 27. 

8 Jmfr Hist. II, C. 25; IX, C. 26; XI, C. 7. ^ Hist. IV, C. 18. 

i<> Hist. ibid. " Hist. IV, C. 1. »^ Qpera breve. 



392 

klädedräkter och båtar (^ Strudzar et Haapar dicta^^)^. 
Uti skepps- och båtbygge voro Finnarne, i synnerhet de 
i Tavastland och längre västerut, synnerligen skicklige^, 
liksom de i allmänhet voro mästerliga snickare ochhandt- 
värkare samt kunniga i konsten att förfärdiga krigsma- 
skiner och bombarder ^. De voro äfven stora dryckes- 
kämpar och kunde brygga godt öl"^. 

För att skydda sig i krig nyttjade Finnarne ett slags 
pansar af sälskinn, som uppmjukats i kalk, eller af elg- 
hud, hvarvid hårsidan vändes utåt, så att, då dessa pansar 
om vintern brukade öfvergjutas med vatten och hårdt till- 
fröso, isbetäckningen sammanhölls af dess hår och hade 
svårt att smälta. Man använde äfven ett slags hjälmar 
(galese) af elg-, ren- eller oxklöfvar, skickligt hopsatta, 
så att de liknade stora fiskfjäll. Andra begagnade huf- 
vudbonader gjorda af vissa fåglars fjäderbetäckning och 
omsorgsfullt hopsydda medelst järntråd (filis ferreis). Äf- 
venså spände man beredda och torkade hudar, som kokats 
i kalk, öfver ett trästycke och anpassade dem på detta 
sätt till hufvudets form. Inuti fodrades dessa hjälmar med 
fin bark (näfver) af hvitbjörken och öfverströkos med fisk- 
lim för att motstå fukt^. 

Finnarne voro förbjudna — uppger Olaus Magnus — 
att hemma använda krigsvapen såsom spjut, pilar ^ och 
kastvapen, svärd eller långa dolkar; likväl tilläts dem 
att begagna nödiga redskap för husliga behof såsom yxan 
(securis), med hvilken de förstodo att på ett beundrans- 
värdt sätt upptimra sina byggnader. Men vid Mosko- 
viternas röfvaranfall försvarade sig Finnarne alltid till 
en början medelst slungandet af spjut (hastse). Dessa 
voro långa granspjut, som fått torka i solen, och som voro 



1 Hist. XIX, c. 45. 2 jjiat. X, C. 3. 

^ Opera breve; jmfr Cart. mar. (i Satakunda): **hic fabricantur bom- 
barde". 

"* Opera breve; jmfr Hist. XIII, C. 29. 

5 Hist. XI, C. 14. 

^ Hist. IV, O. 4 heter det: "Finni in arcubus comprobantur". 



393 

försedda med skarpa spetsar af stickor eller trästycken. 
Med dessa kunde de äfven möta rytterianfall. Några 
använde rep, hopsnodda till nätf och kastade dem som 
snaror öfver fiendernas hufvud samt neddrogo på detta 
sätt både häst och ryttare. Vid närmare handgemäng 
försvarade sig Finnarne med stenar, som de buro vid gör- 
deln ; eller bundo de stenar af en knytnäfves storlek me- 
delst ett rep af fyra händers längd vid en käpp och slun- 
gade dem mot ryttarnes armar och hästarnes ben. De 
hade äfven en betydlig hjälp af sina vilda hundar, för 
hvilka de moskovitiske hästarne hyste stor skräck och 
som de sökte undfly alldeles som Persernas hästar gjorde, 
när de möttes af kameler. Hundarne voro inlärda att 
skrämma och anfalla fiendens hästar genom att skälla och 
bita dem i näsan, hvarvid dessa reste sig på två ben och 
afkastade sina ryttare, hvilka sedan bringades om lifvet ^ 
Hvad eljest de finska förhållandena angår, fäster sig 
Olaus Magnus i synnerhet vid gränstrakternas beröring med 
Moskoviterna, h vilkas uppträdande, såväl när de företogo 
ströftåg inåt landet i handelssyfte som när de plundrade 
och härjade vid gränsen, icke kunde undgå att bli före- 
mål för uppmärksamhet från grannrikets sida. De tal- 
rika sjöarne och vattendrag bilda, som förut framhållits, 
ypperliga och bekväma farleder ända från näjderna om- 
kring Hvita hafvet i öster och ned till Bottenhafvet i 
väster. Häraf begagnade sig äfven Moskoviterna i stor 
utsträckning; de buro sina båtar på axlarne öfver de 
mellan sjöarne liggande näsen och vattendelarne eller 
drogo dem öfver land från det ena vattenbäckenet till 
det andra, passerade på detta sätt de finska landtryggarne 
och trängde ända fram till Torne, där Olaus Magnus själf 
på sommaren 1519 hade iakttagit dem och deras båtar. 
Denna vattenväg genom Österbotten begagnas än i dag 
af köpmän från Ryssland och finnes, som förut nämnts, 
äfven antydd på Olaus' karta. Dessa handelsmän tilläto 



1 Hist. XI, c. 13. 



394 

sig ofta våldsamheter och använde ej sällan sina resor 
till att utspeja landet. Moskoviterna färdades — säger 
Olaus ^ — mera fritt genom svenskarnes länder, än desse 
fingo passera genom de förres områden. — Understundom 
hände det, att Moskoviterna stannade här och hvar på 
vägen och låtsades bli uppehållna genom att behöfva laga 
och fastsurra sina båtar med rensenor och rottågor, för 
att därunder utspionera "det svenska väldets läglighet". 
Därför — tillägger han — följde också Sveriges höfvids- 
män i dessa trakter de gamle konungarnes föredöme att 
alltid iakttaga stor försiktighet i fråga om förhållandena 
vid ryska gränsen ^ 

Likväl upprepades oupphörligt de med röfverier och 
plundringar förenade gränsstriderna. Då Ryssarne — 
berättar Olaus ^ — ville anfalla Karelerna eller andra när- 
boende grannar, bildade de sannskyldiga röfvarföljen med 
vissa öfverenskommelser och bestämmelser sinsemellan. 
De började med att i ödemarkerna omsorgsfullt tillvärka 
långa, lätta båtar (lembi) af jämna och tunna granbrä- 
dor på så sätt, att några af dem urhålkade sittplatser — 
med rum för 20 till 25 man — andra kokade beck eller 
tjära af grankåda i jordhålor, en del förfärdigade och 
iordningstälde bågar, strängar och pilar, en annan del 
var sysselsatt med att härda pilspetsar. När farkosterna 
voro färdiga sattes hela flottor af dem i sjön, och därefter 
härjades gårdar, byar och fästen såväl i Hvita sjön (Lacus 
albus), som Finska viken och Lifländska hafvet ; ja, äfven 
lastskepp, där sådana lågo för ankar, anföllos och plundra- 
des; besättningen störtades i hafvet. Det hände äfven, 
att större fartyg, när de hade råkat ut för vindstilla, 
blefvo angripna af Moskoviterna. 

Kände sig desse — fortsätter Olaus ^ — emellertid 
icke längre trygga för vedergällning, taga de sina far- 
koster på skuldrorna och gömma dem på aflägsna ställen 
i skogarne, för att vid nästa lämpliga tillfälle åter an- 

» Jmfr Opera breve, ^ gj^t^ ^j^ q 7^ 3 gjyt xi, C. 8. 



395 

vända dem. I skogsmarkerna lefva de en tid i lugn och 
ro af sitt byte, som de skydda med vapnens hjälp. Men 
bli deras illdåd alltför outhärdliga, drabbas de af de plun- 
drade inbyggarnes hämd. Jägare uppspåra ifrigt deras 
skogsnästen, och Finnarne draga ut i skaror för att ned- 
göra dem. Detta sker icke utan stora grymheter, ty 
röfvarne, som äro medvetna om sina våldshandlingar, 
strida för lifvet. Till slut brytas dock deras krafter, de 
fly till berggrottor och jordhålor, eller gömma sig uppe 
i trädens löfhvalf. De, som påträffas, uppbrännas alla 
utan försköning jämte båtar och fästen; och med stora 
stenar och pålar igenmuras grottor och hålor, så att de 
som dit tagit sin tillflykt dö hungersdöden. Icke häller 
de, som gömt sig uppe i träden, komma undan; deras 
tillflyktsort röjes genom hundarnes skall, hvarefter de 
beskjutas med pilar, ramla ned till marken och dödas. 
Bästa sättes att uppspåra dessa skogsröfvare var att be- 
gagna goda jakthundar; de voro, menar Olaus, af ovär- 
derlig nytta vid dylika razzior. 



XIV. 

Länder och folk i grannskapet af de 

nordiska rikena. 

Längst i nordost vid Scythiska oceanens stränder 
förlägger Olaus Magnus landet Biarmia, d. v. s. Bjarma- 
land. Anda från 9:de årh., då norrmannen Ottar företog 
sin bekanta färd till sydkusten af Kolahalfön och där (vid 
Hvita hafvets stränder) träffade på "Beormas" (Bjarmer), 
omtalas Bjarmaland ganska ofta i de norska konunga- 



404 

saknas i Paulus Jovius' geografi — och ännu på Anto- 
nius WiEDS karta öfver Moscovia 1555, i likhet med å 
Carta marina, endast har en mycket ringa storlek. Det 
är först Herberstein, som gifvit Ladoga en större ut- 
bredning och omfattning. Olaus Magnus ger Ladoga ge- 
nom flu Nygen, d. v. s. Newa, utlopp åt Finska viken, 
men Newa upptager söderifrån en annan större flod som 
icke kan vara någon annan än Wolchow, då därinvid 
förlägges staden Nogardia eller Nowgorod. Wolchow är 
alldeles skild från den längre i väster förlagda Laciis 
Irmen eller sjön limen, som i stället fått sig tilldeladt 
sjön Pejpus* aflopp till Finska viken, Narowa (igenkänlig 
genom staden Narvia), Däremot har limen alldeles rik- 
tigt fått tvänne tillopp från söder, nämligen flu Siolana^ 
i hvilket namn man igenfinner Schelona eller Schelon, 
samt flu Pela, som måste anses representera Lowat. In- 
vid sistnämnda flod läses ^hic fit sal optimum^. 

I den norr om sjön limen belägna delen af Mosko- 
viternas välde (Ingermanland) med den icke namngifna 
Narowa som västlig gräns (mot lifländska orden), ligger 
på flodmynningens högra sida midt emot Narva Ivangrof, 
den än idag här belägna staden Iwangorod, anlagd af 
Iwan III Vasiljewitsch år 1492. Om detta ryska fäste 
berättar Olaus ^: "quae arx . . . tanto naturae munimine 
ob circumcurrentes aquas et armatas vires se tuta peren- 
niter dudum credidit, ut nuUius etiam potentissimi hostis 
insultum expavescere vellet. Sed hsec insania uti fallax 
extitit, ita et repentinam et inevitabilem experta est ca- 
lamitatem." Därefter omtalas svenskarnes eröfring af 
fästningen (år 1496 af Knut Posse och Svante Nilsson 
Sture) med en här af 50,000 man, hvilken eröfring ** skedde 
i de lifländska vännernas åsyn" (speculantibus amicis 
Liuonensium castris, d. v. s. Narwa). Fästet erbjöds vid 
detta tillfälle — säger Olaus — åt lif ländske landmästa- 
ren, men då denne icke vågade mottaga den farliga gåf- 
van uppbrändes detsamma. Vid eröfringen af fästet fann 

1 Hist. XI, c. 1. 



405 

man där samladt ett stort förråd af silfver, pälsvärk (af 
sobel) och vax; de förstnämnda dyrbarheterna behöllo 
svenskarne, men vaxet, "quse Orientalium negotiatorum 
immensus qusestus est, et dominiorum dives tributum", 
måste lämnas kvar på grund af svårigheten att medföra 
en så tung frakt och öfverlämnades jämte fästet åt lå- 
gorna. 

Öster om Iwangorod låg lanegrot, d. v. s. Jama 
eller Jamagrad vid Luga nära Narwa, anlagdt år 1384 
af Nowgoroderna. Ordet Landvern invid Narowa åsyftar 
troligen något här beläget mindre fäste eller gränsskans, 
såvida det icke afser Koporje (vid Kaporiza). 

Den stora sjön Peubus lacus eller Pejpus (af ungef. 
Wenerns storlek å kartan) utgör gränsen mellan Livonia 
och Esthia å ena sidan samt Kussia alba å den andra och 
har, som nyss nämndes, mistat sitt utlopp Narowa, men 
står i stället i förbindelse med Finska viken genom en 
annan sydväst om Narowa utmynnande flod. Pejpus- 
sjöns tillopp från väster flu TJbre, d. v. s. Emba eller 
Embach; är likaledes angifven, äfvensom denna flods käll- 
sjö Wirzjärw. Härifrån går ett aflopp (Fellin aa) äfven 
åt väster till Finska viken, och denna bifurkation åter- 
finnes äfven mycket riktigt på Olaus' karta. 

Östersjöprovinsernas geografiska gräns mot det öfriga 
Ryssland, den s. k. Baltiska höjden, är å Cart. mar. an- 
gifven såsom en lång skogsås, strykande från NO. till 
SW. Den angifves tillika såsom uppehållsort för stora 
vildsvin ("hic apri maximi** — "Åpri XII pedum longitu"), 
hermeliner och skogsfågel ("Eritratao instar aquile"). 

I det inre af Ryssland (vid ^Musco^) förlägger Olaus 
ett stort träsk, hvarifrån utgingo trenne stora floder, en 
(Wolga) till Kaspiska hafvet, en annan (Dnjepr) till Svarta 
hafvet och en tredje flu Depena (Diuidna), d. v. s. Duna, 
till Mare Livonicum^, som är benämningen på den å kar- 
tan med lätt igenkänlig och tydlig konfiguration angifna 
Rigaviken. Denna uppfattning är säkerligen hämtad från 

^ Jmfr Opera breve. 



406 

Paulus Jovius. Visserligen uttalar denne själf ingen fullt 
klar mening om anförda sak, i det han låter Volga, Di- 
uidna, Ocha (Oka), Moschus (Moskva), Tanais och Bory- 
sthenes uppkomma "ex paludibus", men å sin karta (hos 
Baptista Agnese, sign. 1525) låter han hufvudfloderna 
Volga, Dnjepr, Duna och Newa rinna upp i ett gemen- 
samt stort träsk "palus magna" ^ Denna föreställning 
om de stora östeuropeiska flodernas uppkomst synes ha 
varit tämligen allmän under medeltiden och återfinnes 
t. ex. på den s. k. katalanska världskartan af år 1375. 
I det föregående har jag redogjort för Olaus Mag- 
nus' framställning af Ryssarnes uppträdande vid svenska 
gränsen, deras plundringar och härjningar å densamma. 
Olaus omnämner Moskoviternas anfall på Finland år 1495 
med 60,000 man och deras därvid framstälda anspråk på 
erhållandet af de tre gränsdistrikten Savolax, Jäskis och 
Euräpää, deras hemliga förbund med konung Hans i Dan- 
mark och uppdagandet af detta förbund vid de ryska 
sändebudens ankomst till Stockholm år 1500. De härar 
Iwan III under detta krig sände mot Finland bestodo till 
allra största delen af rytteri (uppsatt af förläningstagare, 
bojarer och s. k. bojarsöner), som snabbt kunde härja och 
sedan draga sig tillbaka i likhet med Tatarerna. Å Olaus' 
karta finnes äfven aftecknad en rytteristrid mellan Sven- 
skar och Ryssar på isen af Finska viken (orden ^^perdita 
pugna^ angifva Ryssarnes nederlag), liksom ryskt rytteri 
är afbildadt vid finska landgränsen öster om Nyslott och 
vid gränsen till den lifländska ordensstaten, med hvilken 
stat Moskoviterna lågo i öppet krig 1501 — 1502^ De 
moskovitiske ryttarne äro klädda i den sedvanliga långa 



^ Jmfr H. MiCHOW, anf. arb., s. 24, a. 32. 

^ På den lifländska sidan om gränsen visar Cart. mar. trenne 
grofva kanoner, uppstälda af Lifländarne mot de anryckande Moskovi- 
terna. Möjligen syftar denna teckning på slaget vid Siritsa nära Is- 
borsk, där högmästaren Herman von Plettenberg med sitt utmärkta tyska 
artilleri nedgjorde en stor rysk här på 40,000 man år 1501. Se Bambaud, 
Bysslands historia, s. 175. 



407 

dräkten (Moscovitse longis more örsecorum se. vestitus)' 
med toppmössa samt beväpnade med lansar eller pil och 
båge (samt kroksabel). När Moskoviterna flydde till 
skogarne och ödemarkerna — berättar Olaus — bort- 
förde de med sig allt hvad lifsförnödenheter hette och 
brukade bränna alla hus bakom sig^. 

Som bevis på den ryske storfurstens makt ^ och det 
moskovitiska väldets utsträckning anför Olaus den stor- 
furstliga titulaturen, sådan den finnes angifven i den skrif- 
velse Wasilij Iwanowitsch (1505 — 1533) sände till påfven 
Clemens VII i Rom år 1525 med sitt sändebud Dmitry 
Gebassimow, Paulus Jovius' sagesman rörande Rysslands 
geografi. I denna skrifvelse, hvari storfursten lofvar påf- 
ven sitt bistånd mot alla kristenhetens fiender och söker 
bana väg för en närmare förbindelse med påfven, lyder 
den ifrågavarande titularen^: "Magnus dominus Basilius 
Dei gratia Imperator ac dominator totius Russise, nec 
non magnus Dux Volodemariae, Moschoviae, Novogrodise, 
PlescovisB, Smolenise, Ifferise, lugoria?, Permniae, Vetchse, 
Bolgarise etc, dominator et magnus Princeps Novogrodise 
inferioris terra3, Cernigonia^, Razani», Volotchiae, Ro- 
zevia3, Blechi», Roscoviae, laroslavise, Belozeriie, Udoriae, 
Obdoriaj, Condinia3que etc." Det moskovitiska rikets 
makt, sådan den i nyssnämnda titulatur kom till uttryck, 
synes Olaus likväl ha ansett mera skenbar än värklig, i 
det han tillägger, att de närboende folken mera förvå- 
nade sig öfver densamma än de fruktade den makt, hvil- 
ken ifrågavarande titulatur skulle beteckna; i synnerhet 
gälde detta om Finnarne ^. I öfverensstämmelse med denna 

» Hist. IV, c. 4. 2 Hia^ jx^ c. 41. 

' En rysk storfurste ("Magnus princeps mosco vitarum") är af- 
tecknad å. Cart. mar. invid staden Nogardia, sittande på. sin tron med 
spira, halskedja och kroksabel. 

* Hist. XI, C. 6. Jmfr Michow, anf. arb., s. 21 o. följ. Skrif- 
velsen var daterad d. 3 April 1525. 

^ Hist. XI, C. 6: "Verum Imnc titulum tam magnum et amplum 
vicinsB nationes plus mirantur, quam eius vires formidant, maxime 
Finni" etc. 



408 

uppfattning, att Ryssland sökte skrämma och imponera 
på andra folk med ett yttre uppträdande, som ej mot- 
svarades af värkliga maktmedel, framhåller Olaus äfven 
det enligt hans och andra erfarne "européers** mening 
löjligt skrytsamma sätt, hvarpå de moskovitiska stor- 
furstarne mottogo andra makters sändebud \ 

Därefter berättar Olaus i anslutning till det före- 
gående utförligt om det polska sändebudets, Matthias 
Barthlomieuicza Gedroitzki, resa till Iwan (IV) den för- 
skräckliges hof i Moskva 1551^. Resan företogs från 
Vilna i Litthauen, enligt Olaus* mening beläget 200 ty. 
mil (1,480 km.) från den moskovitiska hufvudstaden (^JIfo5- 
(jua), hvilket dock är en ansenligt öfverdrifven siffra, 
enär värkliga afståndet icke utgör mer än ungef. 750 
km. När sändebudet med sina tolf tjänare drog in i 
den storfurstliga staden, möttes det af från hofvet ut- 
sände ryttare. Då Gedroitzki några få dagar därefter 
skulle öfverlämna polske konungens skrifvelse, mottogs 
han med stor ståt (Olaus tillägger: " uti Moschouitis visum 
est", syftande på ofvan anförda uppgift). Han infördes 



* Hiat. XI, C. 10. Äfven omtalas den hos Tatarerna brukliga 
seden, att främmande sändebud, innan de fingo företräde för kanen, skulle 
renas genom passerandet mellan tvänne eldar. Inga sändebud mottogos, 

» 

om de ej medförde skänker, och knäböjande for kanen skulle de fram- 
föra sitt uppdrag, sålunda — som Olaus förtrytsamt anmärker — "caeli- 
colis debita homini mortali impendant**. Vägrades denna hyllning, hota- 
des sändebuden med döden. 

^ Karamsin, Geschichte des russischen Reichs, 1820, VII Bd, s. 280 
berättar, att sedan kon. Sigismund I af Polen dött år 1548 hans son och 
efterträdare Sigismund II August år 1549 sände bud till Moskva for att 
underrätta zaren om faderns frånfälle samt förnya det utlupna stille- 
ståndsfördraget mellan Polen (Litthauen) och Byssland. De litthauiska 
sändebuden ville emellertid icke erkänna zarens titel, hvaraf åtskilliga 
tvister uppstodo, som synas ha fortgått under de närmast följande åren. 
År 1552, har Karamsin (ibid., s. 299) antecknat ett nytt sändebudskap 
från polske konungen till Iwan IV, men nämner icke Gedroitzki; antag- 
ligen har denne besökt ryska hofvet emellan dessa båda tillfäUen (1549 
och 1552), i och för underhandlingar rörande det ofvannämnda stille- 
ståndsfördraget. 



409 

i slottet genom tvänne gårdar, rundt kring hvilka suta 
på säten män af högrest växt och med långa skägg, in- 
svepta i lysande kläder. Slutligen infördes den polske 
gesandten i palatsen, där storfursten jämte sitt följe (af 
bojarer) befann sig, bojarerna äfvenledes klädda på nyss- 
nämnda sätt. Storfursten (Iwan den förskräcklige) satt 
på en tron eller ett säte (sella) på långt afstånd från de 
öfrige furstarne; han var klädd i en lång fotsid klädnad 
(longa talari tunica indutus) af siden (ex serico villoso), 
som pryddes och bebrämades af pärlor och ädelstenar. 
I handen höll han en spira eller en käpp, i öfre delen 
förgyld, i nedre inlagd med silfver, och på denne stödde 
han sig; på hufvudet bar han en mitra eller så kallad 
**kalpak" af dyrbart svartbrunt räfskinn ("que istis in 
terris maximo in pretio longeque superant zebellinas pel- 
les quoad sestimationem"). När gesandten fördes in, ka- 
stade sig de, som ledsagat honom, ned inför storfursten 
och stötte sina hufvuden tre till fyra gånger mot golfvet 
("quemadmodum Moschouitis moris est hoc modo reuer- 
entiam supremam suo domino exhibere opinantibus**). 
Men gesandten blef af "procuratorn" (quem illi Przistauu 
vocant) befald att jämte sina tjänare stanna vid dörren 
på 50 stegs afstånd från storfursten; närmare fick han 
ej komma. Därpå höll han sitt tal och öfverlämnade 
det kungliga brefvet till sekreteraren \ 

Moskoviterna skildras på en mängd olika ställen i 
Olaus' historia såsom synnerligen skickliga och listiga 
köpmän^. Med Tatarerna idkade de framför allt handel 
med pälsvaror^. Hvad Moskoviternas sociala sedvänjor 
angår, nämner Olaus endast deras sätt att ingå akten- 
skåp. De togo sig nämligen hustrur genom rof och an- 
sågo ett dylikt sätt att gå till väga fullt rättsgiltigt. 
Hustrurofvet tillgick så, att fadern med sina vänner och 



1 Hist. XI, C. 10. 

2 Jmfr Hist. XIX, C. 45: "Gens illa Moschovitica more GraBcorum 
aatuta est et varia in verbis". 

3 Jmfr Hist. XVIII, C. 16. 



410 

släktingar röfvade åt sonen den jungfru han önskade. 
Genom det röfvade föremålets skrik och tårar tillkalla- 
des jungfruns släktingar, och vid deras försök att hjälpa 
henne uppstod mellan de båda skarorna häftig strid, men 
flickan måste stanna hos den segrande parten. Detta 
sätt att ingå äktenskap förekom — säger Olaus — äf- 
ven hos Lithauerna och Liverna, men i synnerhot hos 
Kurerna (praesertim Curetes)^ 

Slutligen berättar Olaus efter Matthias af Miechow 
om ett religiöst bruk, som förekom "in confinibus (Lithu- 
anorum ac) Mosco vitarum " . Det heter nämligen: "sta- 
tuam esse publico itinere impositam, quae patria lingua 
Zlotahaha dicitur, id est aurea vetula; quam cinguli via- 
tores certis munusculis placant, etiamsi pili valorem non 
excedant, alioquin suscepti itineris nullam habituri se- 
curitatem" ^. Matthias af Miechow (1517), hos hvilken be- 
rättelsen om denna dyrkan af "aurea vetula" allraförst 
förekommer och från hvilken också Olaus Magnus hämtat 
densamma, omtalar följande ^ : " Accipiat (se. lector) quod 
post terram Viahtka^ nuncupatam in Scythiam penetrando, 
jacet magnum idolum Zlotahaha, quod interpretatum sonat, 
aurea anus seu vetula, quod gentes vicinse colunt et ve- 
nerant, nec aliquis in proximo gradiens aut feras agi- 
tando et in venatione sectando vacuus et sine oblatione 
pertransit; quin imo si munus nobile deest, pellem aut 
saltem de veste extractum pilum in offertorium idolo pro- 
jicit et inclinando se cum reverentia pertransit. " På An- 
tonius WiEDS karta 1555 finnes äfven ytterst i NO. mel- 
lan Petschora och Ob en gudabild, en kvinlig figur (med 
ett barn på armen), hvilken ägnas gudomlig dyrkan. 
Däröfver står legenden: ^ Solotaja Baha, hoc est aurea 



1 Hist. XIV, c. 9. 2 Hist. III, c. 1. 

' GRYNiEUS, Nov. orb. reg., s. 483. Dock finnes "den gyllene gnm- 
man** omnämnd i de ryska annalerna för år 1396. Se Akiandeb i Suomi 
1848, s. 121 o. 124. 

^ D. v. s. landskapet vid fioden Wiatka, en biflod till Kama, norr 
om Kasan. 



411 

vetula idolum quod hujus partis incolae adorant". Seder- 
mera berättar Herberstein om samma gudabild \ den 
förekommer på Jenkinsons karta (1562) och enligt H. 
MiCHOw'- omtalas den utförligt af tvänne författare från 
slutet af 16:de och början af 17:de årh., Alessandro Guag- 
nino från Verona (o. 1580) och Peter Petrejus de Erle- 
sunda (1620). "Släta Baba" eller den "gyllene frun" 
var en ifrigt tillbedd gudabild hos de finska Jugrierna, 
hvilkas ättlingar torde utgöras af de nuvarande Ostja- 
kerna och Wogulerna (i norra Ural). Dessa folk under- 
kufvades fullständigt af Moskoviterna redan i slutet af 
15:de årh., och enligt Michows förmodan'^ torde den om- 
nämnda gudabilden ha varit en under de moskovitiska 
eröfringstågen till trakterna i norr kvarlämnad förgyld 
madonnastaty. 



Sveriges granne på andra sidan Finska viken var, 
utom det moskovitiska väldet, den lifländska ordensstaten, 
sedan år 1236 förenad med tyska orden (i Preussen). 
Olaus Magnus kallar kustlandet utmed Finska viken (Est- 
land) för Livonia aquilonaris (med tillägget: "Catholice 
ecclesie propugnaculum")^; dess gräns i öster var Na- 
rowa, vid hvars mynning Cart. mar. har ^ Narvia Livonie** 
såsom motsats mot "ryska Narva" eller Iwangorod. Sö- 
der om detta nordliga Lifland mellan sjön Pejpus och 
Rigaviken förlägges Esthia, förmodligen på grund af här 
ännu boende estnisk befolkning; först söder om Esthia 
följer vid sydligaste ändan af Rigaviken eller "Mare Li- 
vonicum" å \i2Lvt2^n Livonia australis. Benämningen "ilfart 
Livonicum^ användes äfven af Paulus Jovius, som dock 

^ Rerum mosc. comment., s. 82 ; förekommer äfven på de Herber- 
steinska kartorna. Peschels uppgift, Geechichte der Erdkuude (utg. af 
Buge), s. 317, att Herberstein allraförst omtalat nämnda idol är, som 
framgår af ofvanstående framställning, oriktig. 

2 Anf. arb., s. 39, s. 40 o. ff. ' Anf. st., s. 42. 

* Detta syftar på ordens forna missionsvärksambet i dessa trak- 
ter; sedan 1530 fick reformationen insteg i Östersjöländerna. 



412 

synes därmed ha menat Finska viken ("Novogardia vår- 
sus Livonicum mare**)\ ehuru på hans karta (i Baptista 
Agneses atlas 1555) läses namnet "Mare Phinnicum". 

Östersjöländernas topografi har i det hela taget fram- 
stälts på ett ganska riktigt sätt af Olaus Magnus, som 
säkerligen icke försummat att under sin mångåriga vi- 
stelse i Danzig skaflfa sig noggranna och tillförlitliga upp- 
lysningar om dessa trakter; därjämte har han studerat 
segelböcker. Ilmens och Peipus' förbindelser med Finska 
viken ärö likväl, som förut omnämnts, oriktigt återgifna, 
då man säkerligen i Danzig bättre känt till själfva kust- 
landet än de längre in i kontinenten belägna stora sjö- 
arne, och i alla händelser sjöböckerna (och sjökorten) ju 
endast redogjorde för kusterna. Sydväst om Narva följer 
utmed Finska viken Telsborg, nu Tolsburg, samt Vesen- 
berg, därefter vid kusten Borcolun, som sannolikt är Bork- 
holm i Estland. Utanför Fegefyr ^ och Bivalia (Rewal) 
ligga tvänne mindre öar, Nergen, d. v. s. Nargön, och 
Ulfven, nu ön Wulff, i skärgården utanför inloppet till 
Rewal. — Pades eller Padis, Lede, nu Lode, Hapsalia 
(Hapsal) och Leal ligga alla i västligaste delen af Est- 
land i närheten af kusten. Inuti landet läses Stegenfeur, 
sydväst därom Firel (?) ^ möjligen Fikel ^, och Wils, må- 
hända Viliende, en gammal ort i norra Lifland. De 
utanför Estlands västkust vid inloppet till Rigaviken lig- 
gande stora öarne Dagö och Ösel m. fl. återfinnas å Cart. 
mar., den förra utan namn, den senare kallad med sin 
gamla benämning Osilia; öster därom Memme, ön Moon 
eller Mohn. Dagö är oriktigt förlagd väster om Ösel (i 
stället för N.) ; i sydvästligaste delen af ön angifves Dager- 
ort^, i norra Skiollesund, som torde motsvara Söla sund 

^ GRYNiEUS, Nov. orb. reg., s. 541. 

^ Återfinnes ej på nyare kartor, liksom ej häller Vanher söder om 
floden Narowa. "Fegefyr** läses å Wagenaers sjökort. 

'^ Namnet är otydligt. 

* Spruner-Menke, Hist. Atlas, Nordische Reiche, N:r V. 

^ Dagerort är Dagös västligaste spets, ett långt i hafvet utskju- 
tande näs eller udde. 



413 

mellan Dagö och Ösel; Beke är troligen Raisk i NV.- 
delen af Dagö, ehuru oriktigt förlagdt vid Sölasund. Vid 
norra kusten af Dagö hade hoUändarne uppbygt ett stort 
torn C^turris Hollandorum^), som skulle tjäna som sjö- 
märke till undvikande af skeppsbrott^; det kallas äfven 
"Johannes Kirche" ^. På ön Ösel, som var ett särskildt 
biskopsdöme ("det Osiliensiska b. " ) ''^, lågo Vick, Sunneborg, 
nu Soneburg, och Armborg, d. v. s. Arensburg, oriktigt för- 
lagdt till Ösels norra kust i stället för den södra. Syd- 
ost om Ösel ligger en mindre ö, Trena, som antagligen 
är den nuv. Kiihnö utanför Pernau- bukt en; längre söderut 
följer Runa, den af svenskar bebodda Runö. 

Därmed komma vi öfver till Lifland, hvars norra 
del af Olaus Magnus kallas Esthia, troligen, som förut 
nämndt, på grund af den härvarande finsk- estniska be- 
folkningen; ^^Estones^^ omtalas äfven ett par gånger i 
Olaus' historia^. I norr vid Peipus-sjön lågo Lais och 
Vierbich^; i närheten af Wirz-järw Overpe, som troligen 
är Ober-Pahlen, hvilken ort omtalas redan i 14:de årh.'* 
— vid kusten af Rigaviken Preno, förr Perno, nu Pernau. 
Söder om Embach finna vi Kirienpe (Kirempe) och Olden- 
doap, säkerligen Odempseh eller Odenpae söder om Dorpat, 
här oriktigt norr om sistnämnda stad, som å kartan bär 
namnet Darbatum, SW. härom låg Falkenravin eller Fal- 
kenau (nu Walk?), i söder Ringen vid en liten sjö, sålunda 
en dubbelform för Wirzjärw'. Invid gränsen till "Russia 
regalis nigra" möta vi Milus, säkerligen det nuvar. Neu- 
haus eller Neuhausen, samt Marienborg (Marienburg). 



* Jmfr Opera breve. 

^ Auölegung, Krist. Vid. Selsk. Forhandl. N:o 15, a. 13, n. 5 (Brennek). 

^ Opera breve. 

^ Hist. X, C. 3, XIV, C. 36. 

^ Kan ej återfinnas; väl knappast Wittenstein 1. Weiasenstein i 
Estland. 

® Spruner-Menke, N:o VI. 

^ Staden pingen i Lifland ligger nämligen vid södra ändan af 
Wirzjärw. 



414 

Livonia australis genomskäres af tvänne floddalar, 
båda utmynnande i Rigaviken. Den nordligare af dessa 
rinner upp ur en sjö söder om Marienburg, samt flyter 
ut söder om Hemsel eller Lemsal, det är sålunda den 
s. k. Aa eller Treyden-aa. Invid denna ligger på högra 
sidan VelmaVf d. v. s. Wolmar, och Treide (Treyden) — 
på vänstra sidan Rinehorg, nu Ronneburg, samt Wende 
(Wenden). Söder om det nyss omtalade sjöbäckenet föl- 
jer från öster till väster Lande, som möjligen är Laudon 
S. om Diinas biflod Oger, Sesvegen, troligen Sisselgul N. 
om samma flod — Kexhen — Ele d. v. s. Erle eller 
Erlaa vid Oger — Smilte (nu Smilten), Segefelt, sanno- 
likt Segewolde vid Aa — Sommel, antingen Serben eller 
Hommelhof — Kers, möjligen Kirckholm, och Cronen — 
som torde vara Kremon vid Aa. På Diinas högra sida 
låg Uexkiill eller Uxkil, som Olaus oriktigt förlägger 
söder om nämnda flod. Krysborg eller Kreutzburg låg 
äfvenledes på norra sidan af Diina; å Cart. mar. ligger 
det söder om en biflod på Diinas högra hand. 

Den andra af de i Rigaviken utmynnande båda flo- 
derna är den förut flera gånger omnämnda Diina, som 
Olaus kallar Depena (^Diuidna^)^ och låter utrinna från 
den stora träsksjön (^Palus magna^) i det inre af Ryss- 
land. I Lifland mottager Diina från höger en biflod flu 
Empsi, som torde vara den nuvarande Ewst; den kom- 
mer å Cart. mar. från en liten sjö, i hvilken vi åter- 
finna Lubansjön. Vid Diinas utlopp på höger sida låg 
Riga^. Längre åt NO. mellan Diina och Aa låg Memele 
(menas nuvar. Miihlengraben?). 

Landet söder om Diina var Semgallen, hvilket äfven 
tillhörde lifländska orden; Olaus kallar det Semhia, Här 
lågo Dalay nu Dahlen vid en utvidgning af Diina — Hu- 
sen och Karenhusen (båda troligen naitm på Kockenhusen) 



^ Hiat. XX, C. 3: Duna, Dzuina. 

- Hist. XX, C. 3 heter det: "In Duna vel Dzuina prope Bigam in 
Livonia magno pretio comparautur salmones." Detsamma gälde om 
Rhen och Weichsel. 



415 

samt Sellehorg, na Seleburg. Längre upp vid Duna låg 
Dunehor g (Diinaburg). I närheten af denna stad träffas 
flera otydbara namn: norrut Slaha (i Ryssland?) och 
Vismem{?), söderut Rasrem (möjligen Reskiza vid Ewst?) 
och Våren (möjl. Wallhofen?). 

Kurland omfattade egentligen den väster om Diinas 
mynning och väster om Rigaviken i hafvet utskjutande 
stora halfö, hvars nordligaste punkt är Domesness eller 
på Olaus' karta Dusnes. Olaus nämner denna halfö ^Cu- 
reternas land^ (å kartan Curetes) och omtalar, att dess 
kust (mot Östersjön) var illa beryktad för de talrika 
skeppsbrott, som här ständigt förekommo^ Väster om 
Riga låg Tokhem, nu Tukum — i NW. Nyborg^, nu 
Neuhausen, och Oendangen, sannolikt Dondangen söder 
om Domesness. Å själfva nordspetsen af halfön läsas 
namnen Deblin och Tekke'^, söderut vid västkusten Luser- 
ort (nu Liiserort). Därefter följer Angermin, d. v. s. 
Angermiinde — Sakhen, nu Sackenhausen — Olma (Gold- 
ingen?) samt Änhoten, förr Ampotten, nu Amboten öster 
om nuv. Libau. Inuti landet läsas namnen Adorhen 
(Wormen ?) — Grebn, det nuvar. Grobin — Durkein samt 
Sabel, möjligen Zohden SW. om Mitau. Olaus låter Kur- 
land äga tvänne mindre flodsystem; det nordligaste af 
dessa är säkerligen den kurländska floden Windau. 

Från Preussen, den tyska ordens gamla hufvudland, 
skildes den lifländska ordensstatens besittningar genom 
det mellanliggande till Litthauen hörande Samogitien (Sza- 
maiten)^, å Olaus Magnus' karta Satnogethia (olim regnum). 
Olaus ansåg, att detta land fått sitt namn af Goterna, 
som efter utvandringen från Skandinaviska halfön här 



* Jmfr Opera breve, 

^ "Nyborg" läses på två ställen å Cart. mar. 

^ Dessa Damn låta sig icke identifiera; det förra påminner om 
Dobblehn, men detta ligger i Semgallen SW. om Mitau. 

* Samogitien eröfrades af ordensstaten 1399 — 1405, men kom år 
1411 tillbaka till Litthauen, jmfr Eneisel, Leitfad. der hist. Geographie, 
Berlin 1874, s. 222. 



416 

hade sin första anhaltstation ^ I Samogitien låg Varna, 
d. v. s. Warnie (Niedniki); och något norr om floden 
Memei (Niemen), som å Cart. mar. är tydligt angifven, 
staden Tanragh d. v. s. Tauroggen vid Jura, en biflod 
(från höger) till Memel. 

Storhertigdömet Litthauen, Lituania magnus ducatus, 
stod vid denna tid ännu i en slags personalunion med 
Polen ^ och skildras som ett af stora skogar uppfyldt vid- 
sträckt land, rikt på vax, honung, boskap och pälsvärk'\ 
Till följd af den stora tillgången på bin, som höllo till i 
ihåliga trädstammar (^terrarum incolo) sinunt, ut ad cauas 
arbores arte ad eum usum aptatas uel a natura sic re- 
lictas euolent stirpem multiplicatur»**)^, förekommo bjÖ7'- 
nar till stort antal i skogarne. Enligt Olaus Magnus 
brukade man döda dem på följande sätt: "Ursis igitur 
ad rapinam mellis assuetis eo modo parantur mortiferae 
insidiae, ut (cum debillissimum caput habeant uti leo for- 
tissimum, quod aliquando alapa accepta exanimentur) 
clava lignea, ferreis cuspidibus circundata, super foramen 
egredientium apum ex altiori ramo vel alias suspendatur; 
quae impatientis ursi, mella rapturi, capite reiecta, reuer- 
tens interimit rebellantem ut uita privatus carnem et 
pellem domino exhibeat, pro exiguo melle." ° Denna le- 
gend belyses äfven genom en å Cart. mar. befintlig teck- 
ning, föreställande dödandet af en bi-plundrande björn 
medelst en i ett träd upphängd med järnpiggar försedd 
klubba, samt äfven återgifvande huru björnen, vid sitt 
letande efter honung, "kväfdes i jordhålor" ^. Bland an- 
dra stora vilddjur, som uppfylde de litthauiska skogarne 
(**in sal ti bus Hercinise sylvse versus Lithuanos"), nämner 
Olaus äfven ^urus^^ (bison)^ om hvilken det heter": "Urus 
bos agrestis adeo ferax et fortis, ut armatum militem 

* Jmfr Opera breve. 

^ Denna personalunion upphäfdes icke förr än genom fördraget i 
Lublin 1569. 

3 Hist. III, prffif. 4 Hiet. XVIII, C. 29. 

•^ Hist. ibid. ^ j^j-j. Qpera breve. ^ Hist. XVIII, C. 35, 



417 

■equo insidentem, cornibus eleuet et prosternat. Neque 
«nim homini neque ferae, quam prospexerit parcere nouit; 
idque crudelius pleriimque euenit quia maximse velocita- 
tis est cornua antrorsum quasi directe mittens, veluti 
bubali cornua retrorsum ad terga mittuntur." ' Dylika 
"uri" hade Olaus själf sett i polske konungen Sigismund 
I:s djurgårdar ("in vivariis**). 

Littliauerna (^^Lithuani*^) kallas "gens fortis et belli- 
cosa" '-; i heta drabbningar hade de ofta öfvervunnit Ta- 
tarer, Moskoviter och Valacher^. De hade för vana att 
tämja vilda djur: "pro singulari voluptate ducunt fero- 
cissimas bestias semper ad manum habere domesticatas ac 

omni eorum arbitrio singulariter obteraperantes 

prajsertim ursos" *, samt producerade af sina skogar aska 
("cineres" å Cart. mar.) och beck, hvilket exporterades^. 
Före omvändelsen till kristendomen, som skedde genom 
Jagello år 1386, hade Litthauerna enligt Olaus' på Mat- 
THiAS AF MiECHOW stödda uppgifter varit orm- och eld- 
dyrkare samt äfven ansett sina skogar heliga*''. Matthias 
af Miechow hade nämligen angående Litthauernas guda- 
dyrkan berättat': "Colebant ab origine numina ignem, 
sylvas, aspides et serpentes; ignem qui per sacerdotem 
lingua eorum, 'zincz' nuncupatum subiectis lignis adole- 
batur; sylvas autem et lucos sacrosanctos et habitacula 
deorum putabant; aspides vero atque serpentes in singu- 
lis dominibus velut deos penates nutriebant et venera- 
bantur." I öfverensstämmelse med dessa uppgifter fin- 
nas i Olaus' historia ett träsnitt^, återgifvande, huru 
Litthauerna i sina skogar knäböjande tillbedja en orm 

^ Motsvarande bild finnea å Cart. mar. ("urus hominem armatum 
equoncit"); jmfr Opera breve. 

2 Hiat. XVIII, C. 32. 

^ Hiat. III, prtT3f. Förmodligen åsyftar Olaus härmed, att Jagello 
(Wladialaw II) år 1387 vann öfverherradömet öfver Moldau och 1396 
öfver hospodaren af Beaaarabien, jmfr Kneisel, anf. arb., a. 215. 

^ Hiat. XVIII, C. 32. * Opera breve. 

^ Hiat. III, C. 1. ' GRYNiEus, Novua orbia region, a. 518. 

8 Hiat. III, C. 1. 

27 



418 

och en eld, befintliga på hvar sitt altare. Dessa altaren 
(med orm och eld) återfinnas äfven å Carta marina. 

I vinkeln mellan den icke namngifna floden Niemen 
och dennes högra biflod flu Vil, d. v. s. Wilija, har Olaus 
placerat Litthauens hufvudstad, Vilna, som dock i värk- 
ligheten ligger omkr. 100 km. längre upp vid Wilija, 
under det att nämnda vinkel upptages af staden Kowno, 
som Olaus i stället förlagt längre ned vid Niemen under 
namnet Caum, Söder om denna del af Litthauen omta- 
las Polonia med Posen ("civitas Posnaniensis"), Gnesen 
("civitas Gnesniensis*)\ Vielisca och Bochna med sina 
stora saltvärk ^ samt hufvudstaden Cracouia'^, 

Genom den s. k. andra freden i Thorn 1466 hade 
Polen förvärfvat en stor del af Preussen, väsentligen 
Westpreussen (från tyska orden) ; den östra delen af lan- 
det (Ostpreussen) fick orden behålla, men trädde härför 
i länsberoende af Polen. Ar 1525 gjorde sig emellertid 
med Polens samtycke den dåvarande höguiästaren Al- 
breckt af Brandenburg till ärftlig hertig af Preussen och 
tyska orden upplöstes. Olaus Magnus talar därför om 
ducatus Prussia, som var Samogitiens (och Litthauens) 
närmaste granne i söder utmed Östersjökusten. Den 
nordligaste floden här var Memel, som å Olaus' karta 
med tre mynningar (de förnämsta Russ och Gilgit) rin- 
ner ut i Kurisches Haflf, hvars gräns mot hafvet, Ku- 
risches Nehrung, å kartan riktigt framträder som en 
smal mot norr utskjutande landremsa. Vid inloppet till 
detta haflf ligger Memel, och stranden norr därom (till 
Nimmersatt) är det troligen som afses med benämningen 
Vastrand, Vid Memels nordligaste mynning låg Vint- 
borg, som i anseende till läget närmast motsvarar Heide- 
krug; längre upp vid floden ligger Magnet (nu Ragnit). 
Vid sydkusten af Kurisches Haflf låg Labi, nu Labiau ; 
söder därom rann Bregil eller Pregel ut i Frisches Haflf. 

^ Jmfr Hist. metropol. (Joh. Magn. ed. Olaus Magu.), Scriptores 
rer. anec. III, 2, s. 83. 

2 Hist. XIII, C. 43. 3 Hist. XIV, C. 8. 



419 

Dess å kartan angifna källsjö torde motsvara Mauer-see, 
som genom Angerap sänder sitt vatten till Pregel; den- 
nes biflod, Hu Alla, är ÅUer. Vid Aller låg Helsberg, 
nu Heilsberg, samt Fridlad, d. v. s. Friedland — vid 
Pregel Tabia, d. v. s. Tapiau, och nära dess utlopp Ost- 
preussens hufvudstad Konnigsberg (Königsberg) ^ Vid 
Tapiau visar kartan riktigt förbindelsen mellan Pregel 
och Kurisches Haflf genom Deime. Vid en bukt på väst- 
sidan af Frisches Haflf låg Fiskhus, nu Pischhausen ; vid 
ost- eller sydostkusten Brandebur g (Brandenburg), Varia, 
som möjligen är Braunsberg, Tolremit, nu Tolkemit och 
Elbing, Längre inåt landet låg Vano, möjligen det nuv. 
Wormditt. 

Frisches Nehrung, som fått en längd af ungef. 20 
ty. mil (148 km.)^ och en bredd af omkr. 2 ty. mil (15,2 
km.), framställes som den egentliga fyndorten för bern- 
stenen och bär därför namnet ripa succini, liksom på 
moderna kartor kusten från Pillau till Briister Ort kallas 
"Bernsteinkuste". Olaus framhåller^, att många skrift- 
ställare sysselsatt sig med bernstenens natur och upp- 
komst ; likväl var enligt Olaus' mening sannolikast, hvad 
nordiska sagesman själfve visste att berätta i denna sak, 
hvilket han äfven anför: "Abietes seu pinese arbores na- 
tura sua resinosse excelsa proceritate super littora maris 
sive super rivos vel alias sylvarum declivi tåtes crescentes 
succinum sudant, maxime dum maturis frugibus solis fer- 
vor torrentibus ipsis lunio Julioque mensibus incendiosior, 
Cancri atque Leonis tetigerit metas, tum istae arbores 
»stu valido fissis corticibus succinum sui liquoris in sub- 
iectos latices seu fluuios indurandum emittunt; sicque 
stillando quodcunque obiectum corpus sui tenacitate tan- 
quam glutinum involvit, quo fit, ut ranse, mures, culices, 
aranese, muscae, aristaj, legumina et his similia in resi- 



^ Königsberg ligger 8 km. ofvanför Pregels mynning. 
^ I värklighet går längden af denna Nehrung, äfven om man vill 
räkna denaamma ända till Briister Ort, icke upp till 100 km. 
8 Hist. XII, C. 8. 



420 

noso hoc visco rapta involvantur ac indurentur etiam si 
in arenam ceciderint continuatae guttse, quia imbre su- 
pereflFuso ad rivos, inde flumiDa et tandem in mare de- 
feruntur ut saxosa duritie coctum, dira tempestate . . . . 
evomatur. * 

Bernstenen upplockades icke allenast vid hafsstran- 
den efter hård storm (**post diras tempestate»** ) \ som 
föranledde, att vågorna spolade upp densamma vid preus- 
siska kusten^, utan äfven två till tre mil inåt landet i 
åkerfälten (duobus tribusve milliaribus a mari in agris 
vomeribus exaratis)^. Inga utom särskildt utvalde och 
** besvurne* arbetare (deputati et iurati laboratores) ^ fingo 
uppsamla bernstenen, af hvilken furstarne öfver de om- 
råden, där bernstensplockningen försiggick, hade en inga- 
lunda obetydlig inkomst. De som arbetade i bernsten 
(artificum succini) voro nämligen organiserade i stora 
sällskap (maximse societates), hvilka betalade stor skatt 
dels till konungen af Polen och dels till Preussens hertig 
samt deras ämbetsmän^. 



* Hist. XII, c. 20. 2 Hist. XII, C. 8. 

^ Jmfr Hist. XII, C. 20. Hufvudfyndorten för bernsten är i de 
• tertiära formationerna i de 44 — 59 m. höga strandkuUarne i Samland. 
Företrädesvis förekommer den i ett mörkfärgadt, ler- eller sandhaltigt 
lager af 1,2—6 m. mäktighet, den s. k. "blaue Erde". Denna "blåa 
jord" sträcker sig längst Samlands hela nordkust från Kurisches Haff 
till Bruster Ort; härifrån sänker den sig mot söder till omkr. 13 m. un- 
der hafvets yta. Från dessa nedsänkta lager hämtar hafvet de massor 
af bernsten, som sedan urminnes tider vid nordliga och västliga stormar 
uppkastats på stranden. Den plockas nu som fordom (jfr Olaus Magnus' 
uppgift) vid stränderna eller uppfiskas från hafsbotten medelst håfvar: 
en del erhålles äfven numera genom muddring i Kurisches Haff och 
genom gräfning inuti landet. Det senare sättet synes emellertid ha varit 
i bruk redan på Olaus Magnus' tid. 

-* Hist. XII, C. 8. 

^ Hist. XII, C. 9: "largum tributum principibus ac magistratibus 
eorundem pendunt, et forte opulentior fors eisdem artificibus proveniret 
si fragmentorum succineorum fusoria conglutinatione minutias igneo fer- 
vore conflare sciunt. Et licet hsBc ars avide satis desideratur, ibidem 
tamen adhuc, ut apparet, nondum adepta et forsan vix ut fusilis aut 
malleabilie flat adipiscetur." 



421 

Flera tusen tunnor bernsten uppsamlades årligen vid 
kusten och såldes i oarbetadt tillstånd till köpmännen, 
som därefter läto bearbeta och exportera densamma till 
olika delar af utlandet. På själfva fyndorten skattades 
bernstenen ej synnerligen högt, men desto mera öfverallt 
annorstädes ^ 

Den förnämsta exporthamnen för bernsten var Ge- 
danum'^ eller Danssik, som Olaus riktigt förlägger vid 
Weichsels västligaste utloppsarm innerst i den icke namn- 
gifna, men å kartan tydligen framträdande Danziger bukt. 
Vistula eller Weichsel mynnar å kartan med åtminstone 
en arm äfven i Frisches Haflf; det är sålunda Nogat, 
östra gränsen för Weichseldeltat eller det s. k. Werder. 
Weichsel var den stora vattenvägen för den från de 
polska länderna kommande betydliga sädesfrakten; spann- 
målen forslades i båtar (onerarise råtes, lembi, lyntres, 
scaphse, dromones et multiplex navigiorum genus) utför 
Weichsel och dess bifloder till Danzig, hvarifrån den se- 
dermera utskeppades till Portugal, Spanien, Frankrike, 
England, Skottland, Holland och Brabant^. Såväl Dan- 



^ Om bernatenens användning och olika värde heter det, Hiat. XII, 
C. 9 : ""Ex hoc succino gentilinm superstitiosa vanitate ob mirum splen- 
dorem simulachra imo et latse menssB fusorum eingulari artificio fabri- 
eantur. Ideo pretium eius per occasionem eaentuum ac utentium vari- 
atur et eo avidius quo in se contineat omnium colorum diversitatem 
atqiie formam seu corpuscula animalium praBdictorum minutorum, origine 
distillationis incorporata, veluti nonnuUaB arbores, qusB asperitate aquarum 
lapidescunt", och ytterligare (Hist. XII, C. 20): "Hoc quod quasi atra 
flamma reeplendet, semper ad ornatum plebeiarum fffiminarum venundatur". 

2 Hiat. XII, C. 20. 

^ Jmfr Hist. XIII, C. 10, som nämner "civitas Gedanensis" i detta 
sammanhang, men däremot icke Weichsel. Denna flod såsom väg för 
spannmålen från det inre af Polen namnes i Opera breve; å Cart. mar. 
äro trenne "näves frumentarie" aftecknade invid Niemen i närheten af 
Vilna (icke vid Weichsel). Olaus' mening är naturligtvis att framhålla såväl 
Niemens som Weichsels betydelse för den polska sädesfrakten. Jmfr 
Hist. VI, C. 17, där det talas om "usus longarum navium in flumine 
vulgatissimo Vistula usque ad emporium Gedauense", här likväl gällande 
frakt af silfverarbeten o. dyl. från Un garn till Östersjön. 



422 

zigs som de öfriga Östersjöstädernas hamnar voro — be- 
rättar Olaus ^ — både höst och vinter beständigt upp- 
lysta (å Cart. mar. angifves vid Danzig ett fyrtorn) för 
att underlätta sjöfarandes insegling och varsko dem för 
faror. 

Danziger bukt begränsas i nordväst af den smala 
landtunga ("Putziger Nehrung"), som utgående strax 
söder om nordligaste punkten på denna del af kusten, 
Bese hovvid, numera Rixhöft, fortsätter åt SO. ända till 
Hel (nu Hele), som ligger på sydspetsen af nämnda land- 
tunga. Denna afstänger en del af Danziger bukt under 
namn af Putziger Wiek; innerst i denna vik förlägger 
Olaus staden eller byn Pudska (d. v. s. Putzig). Söder 
om nämnda "Rese hovvid ** (i st. för väster därom) för- 
lägger kartan Lepe, d. v. s. Leba, vid den lilla floden 
(å kartan utsatt, men icke namngifven) af samma namn, 
något söderut följer Lovenborg eller Lauenburg (ligger 
äfvenledes vid Leba). Ortnamnet Radven afser säker- 
ligen den lilla flod, Radaune, som mynnar ut i Danziger 
bukt invid Danzig. Hvad Meriko (S. härom) afser är 
ovisst (möjligen Mewe?), Cartus är Karthaus, och Suko 
möjligen Subkau; dessa orter ligga nästan rakt i väster 
från "Gedanum**. Längre västerut träffas Contts eller 
Konitz nära en af de små sj.öar, som genomrinnas af 
Brahe, samt Bt/tov (Biitow) på vattendelaren mellan Dan- 
ziger bukt och den öfriga delen af Östersjön i väster. 
Alla dessa orter lågo i dåvarande polska Preussen. 



Västerut följer Pomerania ducatus eller Hertigdömet 
Pommern. De hinterpommerska floderna återgifvas å 
Cart. mar. med en enda sådan, som ungfär 10 ty. mil 
(74 km.) från utloppet delar sig i tvänne. Längst i öster 
möter först Bode, nu Rowe; söder om det i norr utskju- 
tande Bevekul mans (nu Revekul vid Lupow) låg Stolp. 

' Opera breve. 



423 

Vid den östra af de nyssDämnda två mindre floderna lä- 
ses Casselin, d. v. s. Köslin, vid den västra Golnav eller 
Oollnow. Söderut följer Griffenborg, säkerligen Grei- 
fenburg (som dock i värkligheten ligger betydligt norr 
om Gollnow vid Rega), Nygård eller Naugard samt Står i- 
gärd (Stargard). Norrut vid kusten (vid Stettiner Haflfs 
mynning) läses Camerin, d, v. s. Kamin. 

Stettiner Haflf (eller Öder Haff, som det äfven kallas 
på de nyare kartorna^) bär å Olaus' karta namnet mare 
Stetinicum; det framställes som en mindi*e, obetydlig ut- 
vidgning af flu Odora eller Öder och har endast fått en 
enda mynning, den ofvannämnda vid Kamin, alltså Die- 
venow. Midt emot på fastlandet läses namnet lulin^, 
d. v. s. Wollin; öarne Usedom och WoUin ha sålunda 
gjorts landfasta med landet väster om "haflfet" . Vid Oders 
mynning angifves Stettin, längre åt NW. i närheten af 
kusten Anden, d. v. s. Anklam, norr därom Hedense 
{okändt) samt Gripsvold eller Greifswald vid en flod 
{Peene?); strax därintill Sundis, "staden vid sundet" eller 
Stralsund. Därutanför låg ön Eugia (Rligen), om hvars 
forna inbyggare (af vendisk stam) Olaus yttrar:^ "Quale 
diaboli ludibrium ob dsemonum cultum acciderit infilicibus 
Rugianis in urbe Karentina (nu Garz i södra delen af ön) 
refert Saxo Lib. XIV^, ubi da3monum illusione primum 
stupra hominum provocata erant et tandem illico sub 
ipso spurcissimo actu detestabiliter punita." 

Väster om Pomerani och pars Marchice (d. v. s. en 

del af Mark Brandenburg) låg Obotriterfurstarnes gamla 

stamland Magnopolia ducatus eller Mecklenburg. Här 

låg Sverin (Schwerin) inåt landet, längre åt norr Bostok, 

Vismar och Gresmoln, sannolikt det nuvar. Grewesmiihlen. 

* Jmfr Sydow-Wagner, Schul-Atlas, N:o 20. 

^ Den gamla staden Julin förstördes i grund 1184 af danskarne; 
den nya staden, Wollin, synes dock tämligen snart ha blifvit uppbyggd 
i närheten af platsen för den gamla, jmfr Eneisel, of v. anf. arb. II, s. 
57 o. följ. 

3 Hist. III, C. 21. 

•* Saxo, Hist. Dan. ad P. E. Muller, II, s. 844. 



424 

Söder därom följer biskopsstaden Rasseburg (med dom- 
kyrka, ^dom^ utsatt å kart.) samt Bisserov, möjligen 
nuvar. Boitzenburg vid Elbe. Mollen är MöUn söder oro 
Ratzeburg. 

På andra sidan Lubecum (Lubeck) och Trave, som 
å Cart. mar. förbinder Elbe med Östersjön, låg Holsathior 
eller Holstein. Vid Trave låg Odelslo (nu Oldesloe), norrut 
Cartus (okändt) — Euthin — Hilgehaven midt emotFeh- 
marn, nu Heiligenhaven, NW. — Kil (Kiel) och slottet 
Gottorp, Eidern är svagt antydd på kartan, söder därom 
låg marsklandskapet Ditmersia eller Ditmarsken med 
Husem (Husum, som dock i värkligheten ligger norr om 
Eidern i Nordfriesland), Lunden söder om Eidern samt 
S. MargarettCj nu S. Margarethen vid Elbe. 

Landet väster om Älhis eller Elbe bär å Olaus*^ 
karta namnet Saxonia inferior, motsvarande den så 
kallade nedersaxiska kretsen, dit egentligen äfven Hol- 
stein hörde jämte Mecklenburg och de Braunschweigska 
länderna. Vid Elbe möter först Luneburg med tillägget: 
^hic fit candidissimum saV^ (Luneburg är dock ej beläget 
vid Elbe, utan vid dess vänstra biflod, Ilmenau) — Btix- 
stenhuden (Buxstehude) — Staden (Stade) vid en biflod 
till Elbe (Öste eller Este ; Stade dock beläget midt emel- 
lan dessa tvänne) jämte Hälen, Midt emot på andra 
sidan Elbe Hamburgujn, fri riksstad. Ute vid Elbes myn- 
ning till vänster Nugevirke, som representerar ön Neu- 
werk NW. om Cuxhaven. Vid Veser inne i landet Ver- 
den och Bremis (Bremen) på högra sidan, väster eller syd- 
väst om floden lågo Z>Wsäws^w (Thedingshausen?) och Del- 
menhorst. Utanför Wesers mynning träffas ön Helgaland, 

Frisia är Olaus' namn på landet från Weser i öster 
till Ijssel och Zuider-Zee i väster. Mellan Weser och 
Ems följer först Frisia Orientalis eller Ostfriesland med 
Emden och NO. därom Wangero (ön Wangeroog), därefter 
Frisia Occidentalis eller Westfriesland med längst i norr 
Gronigen (Groningen) på ett kringflutet stycke land, hvil- 
ket äfven i värkligheten detta parti af Friesland är, näm- 



425 

ligen genom Schuitens förbindelse åt öster med Dollart, 
åt väster med hafvet. Västerut invid kusten (nu 10 km. 
inne i landet) Docken, nu Dokkum, samt Leveren, nu 
Leeuwarden — Holsvert (säkerligen Bolsward) och Sta- 
veren eller Stavoren invid inloppet till Zuider-Zee. Norr 
om Ijssel Svott, möjligen Zwolle, eller måhända Sloten 
längre norrut vid Zuider-Zee? 

På andra sidan flu Sel eller Ijssel läses Camp, nu 
Kampen, Daventra, nu Deventer på högra sidan om Ijssel, 
i holländska provinsen Overijssel — Emen, d. v. s. Eme- 
rich i nu var. Westfalen samt Bes, nu Rees i samma prov., 
båda de sistnämnda orterna belägna vid Rhen. Väster 
om den stora viken Zuider-Zee (med tydlig konfiguration, 
men utan namn å Cart. mar.) Hollandie pars med Amster- 
dam, Horun (nu Horn) och Enkusen, nu Enkhuizen midt 
emot Stavoren. Om Amsterdam berättar Olaus ^: **mo- 
lendinorum usus nullibi frequentior quam in Hollandia 
prope insigne emporium Amstelredamense reperitur, eo 
quod ventus Circius longissimo Oceani tractu vehementi 
impetu perflans, aquas et näves super altos aggeres in 
fossas immergit. Aquas quidem vi molarum exhaustas 
in mare remittunt; sed näves rainutim fractas ad alios 
usus exportant. Hsec urbs Amstelredamensis nisi tam horri- 
bili maris inundatione in tremulo fundo quateretur tam 
magnifica templa et palatia ac sedes ob innatam populi 
magnanimitatem, sumptuose construeret, ut vix pares Eu- 
ropa teneret." Vid nordspetsen af Nordholland synes å 
Carta marina fyrtornet Skellinge (ungefär där staden Hel- 
der nu ligger) ; med detta namn torde menas ön Terschel- 
ling, en af de Västfrisiska öarne. Hela den övärld, som 
sträcker sig från SW. — NO. utanför Hollands och Fris- 
lands kuster, är icke återgifven å Olaus' karta. Däremot 
kände Olaus mycket väl till de väldiga sanddynerna vid 
Hollands västkust; han har å Carta marina vid nämnda 
kust placerat fyra öliknande kullar med inskriften Mon- 



1 Hist. XIII, c. 11. 



426 

tes arenosiy samt beskrifver dem på följande sätt: **Vid 
västra kusten af Zelandia, HoUandia och de båda Frisia 
uppstå höga Sandberg eller sandkullar, uppkastade genom 
nordanvindens värkningar från det Germanska hafvets 
djup. Till följd af solens hetta och vindarnes häftighet 
sakna dessa sandkullar fullkomligt hvarje spår af gräs- 
växt" \ Dynerna voro vanligen försedda med fyrtorn 
eller andra tecken för att varna och vägleda sjöfarande ^. 

A den på Carta marina synliga delen af England, 
Änglie pars, läsas namnen Daver (Dover) — Rochester — 
Gravesen samt Lundis, äfven kalladt Londinum^ (London), 
som oriktigt förlagts vid själfva mynningen af ^w Thamesis 
eller Tamesia^ (Ihsnn&en), Om Thamsen berättas ^: "Non 
longe a Londino Regia civitate Anglise in flumine Tamesia 
reperiuntur plura millia cygnorum domesticorum." Norrut 
följer Hulla (staden Hull) samt landskapet Nortumbria. 

Olaus Magnus trodde, att Twed, gränsfloden mellan 
England och Skottland, var identisk med den stora bukten 
Firth of Forth, hvarför denna å Carta inarina bär tvänne 
namn, ute vid mynningen Tveda (Tweed) och längre in 
Fert (Firth); riktigt låter Olaus här en från det inre af 
Skottland (å kartan Scocie pars) kommande flod utmynna, 
ehuru han håller före, att denna flod är Tweed. Vid 
buktens norra strand läses Marchia, namn så väl på lan- 
det (halfön Fife) som på en ort eller stad (möjligen en 
förväxling med Merchia) samt Bernicum, sannolikt Ber- 
wick (vid Tweed) och Heringtun (Haddington?). Norrut 
följer flu Forthea (Firth of Forth, men förväxlad med 
Firth of Tay); därbredvid låg Skottlands hufvudstad jBdw- 
burg (castrum) och utanför denna ön Aemonia. "Flu 



^ Hist. XII, C. 17: "Extant in Occiduis littoribus Zelandiae, Hollandiae 
ac utriusque FrisisB altissimi arenarum montes et coUes, solummodo e 
visceribus profundi maris Germanici, dudum vi ventorum integro anno 
aut plus, a Septentrione perflantium recoUecti; qui nec herbam, nec fni- 
ticem, nec virens aliquod, ob Bolis adusiionem et continuam ventorum 
asperitatem gignunt." 

2 Hist. ibid. ^ ^ist. XIX, C. 16. 



427 

Forthea'* kommer från en i väst-östlig riktning strykande 
betydligare bergskedja Alpes eller Grampius möns (Gram- 
pianbergen). På andra sidan af dessa berg läses nam- 
net ^ S, Andreas, metropolis Scotie^ (med utsatt domkyrka), 
d. v. s. S. Andrews (å halfön Fife). Norr om denna ort 
sträckte sig Calidonia silva, och utanför norra kusten i 
**Mare Deucalidonium" låg ön Armana. På nordspetsen 
Äf Skottland (halfön Caithness) angifver Carta marina 
egendomligt nog bilden af en i eruption stadd vulkan; 
därutanför vid kusten läses secura arena, A den från 
W. — O. fortlöpande norra kusten af Skottland läses föl- 
jande legend: "His clipeis signa pones virtutibus orta ut 
probitas generes luceat ipsa tui." Endast en enda sjö 
omtalas i Skottland, nämligen lacus SpinaK 



XV. 

Olaus Magnus' efterföljare. 

Det återstår att i korthet angifva, i hvad mån Olaus 
Magnus' framställning af Nordens geografi utöfvat infly- 
tande på en efterföljande tids geografer och geografiska 
kunskap. Olaus framträdde under senare delen af renäs- 
sanstiden — under en öfvergångstid ; samtidigt med utgif- 
vandet af hans stora geografisk- etnografiska arbete (Hist. 
de gent. sept.) började engelsmännen de betydelsefulla 
upptäcktsfärderna i nordost vid Europas mot Ishafvet 
gränsande kuster, färder, hvilka sedermera omedelbart 
fortsattes ' af holländarne, och i slutet af 16:de årh. fram- 
träder äfven den store geografen Gerhard Mercator, 
som i viss mån kan sägas bilda en vändpunkt i geogra- 
fiens historia. Oaktadt dessa omständigheter och oaktadt 
man mycket snart lärde sig använda nytt material för 
särskildt det kartografiska återgifvandet af Nordens geo- 

* Hist. XIX, c. 16. 



428 

grafi, var Olaus Magnus' inflytande dock afgjordt /or- 
härskande under hela senare hälften af 16:de årh. och kan 
till och med spåras in på det 17:de årh. 

I det föregående (kap. 4) har redogjorts för alla de 
upplagor, utdrag och öfversättningar af Hist. de genL 
sept, som för närvarande äro kända. Att döma af dessas 
antal torde intresset för Olaus' värk ha varit ganska 
stort, framför allt i Holland, som säkerligen äfven vid 
denna tid kunde förfoga öfver en geografiskt mycket in- 
tresserad publik. Något större inflytande synes emeller- 
tid nämnda arbete icke ha utöfvat, hvilket är lätt för- 
klarligt på grund af den i visst afseende bekvämare till- 
gången till Olaus* kartografiska arbete (i original eller i 
bearbetningar) med därtill hörande kommentartexter. Af 
Carta marina af 1539 finnes, så vidt hittills är kändt, 
egentligen endast en enda originalkopia, nämligen den, 
som offentliggjordes i Rom år 1572 af Antonio Lafreri 
(eller Antoine Lafrery), en fransk gravör, som sedan år 
1540 var delägare i en berömd atelier för kopparstick i 
Rom. Denna kopia är reducerad till ungefär halfva 
storleken, men torde icke i afseende på utförandet kunna 
mäta sig med originalet ^ 

Af bearbetningar af Carta marina (i första eller an- 
dra hand) kunna här omnämnas: 

1) Sebastian Munsters karta öfver **Schweden, Fin- 
land, Gothia, Nordvegia, Denmarch, Issland, Lappenland 
mit andern anstossenden Lendern" i hans geografiska 
arbete, Cosmographia, Beschreibung aller Lender, Basel 
1548. Kartan återger (ograderad) den Olaiska kartans 
kustformer i allmänhet, men är tämligen klumpigt hop- 
kommen; figurerna saknas helt och hållet^, likaså en 



^ Jmfr Nordenskiöld, Facsimileatlaa, s. 61, s. 118. — Af Lafreris 
i Roma utförda kopia aro endast några få exemplar kända. Ett förvaras 
på British Mnseiim. Ett annat träffas bland kartorna i exemplar af den 
under namn af Lafreris atlas kände till innehållet växlande kartsamling, 
som år 1576 hopbragtes i Rom. 

^ I stället har Miinster på en stor i hans kosmografi intagen dnb- 



429 

stor del af originalkartans topografiska innehåll (de båda 
"Gruntlandise" fattas). På Island (å den Miinsterska 
kartan) läses namnet Hechelherg; Bottenhafvet återgifves 
Botnisch möre (söderut i likhet med Cart. mar. Swedisht 
möre), Lacus albus kallas "Der wys see" (med aflopp till 
Schwarz see), Scythiska oceanen Scht/tisch möre, Dagö 
har fått namnet Skiolle. Af den kartan åtföljande be- 
skrif ningen öfver Norden (i Cosmographia) framgår, att 
MiJNSTER äfven begagnat Olaus' kommentartext: "Aus- 
legung der neuen Mappen" etc. af år 1539 — han näm- 
ner t. ex. de på Island belägna tre bergen Hecla, Kreiiss- 
berg (eller Creiltzherg) och Helga^, 

2) Uti en å biblioteket i kgl. slottet i Turin befintlig 
atlas af pergament, innehållande 28 kartblad, återger det 
23:dje bladet Nordeuropa med samma utsträckning som å 
Olaus Magnus' Carta marina och tydligen afskrifvet eller 
bearbetadt efter denna ^. Kartbladet ifråga återger den 
Olaiska kartans både västliga och östliga Grönland (Grut- 
landie pars) samt i öfrigt tämligen noggrannt ländernas 
konfiguration å Carta marina med ett enda undantag: 
den nordligaste kusten af Skandinavien (vid Oceanus scy- 
thicus, i närheten Insule Magney) är endast prickad (....) 
i en rak linie från väster till öster. Namnen, som en- 
dast uppgå till omkr. ett 60-tal, synas vara ytterst slarf- 
vigt afskrifna efter Carta marina och ha ofta fått en all- 
deles förvriden form. Som exempel härpå kan nämnas: 
Griptonticus (å Island, svarar till "Criptoporticus"), Tengil- 
Hur Rex scricfinorum (Tengillus), arfrimiur Rex Heligorum 
(Argrimus Rex Helsingorum), Pelerum (Pele), Scrifinia 
biarma (Scricflnnia, Biarmia), Tamasta vetavisti (Tavastia 

bel foliotafla sammanstäldt de teckningar af stora hvalar och vidunder- 
liga djur, hvarmed 01au8 i så rikt mått hade prydt sin karta. 

' Miinster synes äfven ha sett (i manuskript) Johannes Magnus' 
då ännu ej tryckta Hist. Goth. Sueonunque Reg. (utkom 1554]. 

^ Denna karta finnes skematiökt återgifven af Heinr. Wuttke, Zur 
Oeschichte der Erdkunde in der letzten Hälfte des Mittelalters, (Taf. IX, 
d. Jmfr 8. 68 o. ff.). Jahresbericht des Vereins fur Erdkunde zu Dres- 
den, VI— VII, Dresd. 1870. 



430 

vel Tavesthia), Pagasea (Pagaska), Midelea (Middelpadia), 
Tacsa ("Lixen** eller "lacus Sili^n**), Uluprandi (Verme- 
landia), insbi (Wisbi) o. s. v. Af sjöar finnas angifna 
Lacus alhus (namn utsatt) samt (utan namn) Luleträsk, 
Umeträsk, Venern och "Lacus niger" (i Finland = Saima). 
Bergara (i Norge; å Cart. mar. "Berkara", d. v. s. Bir- 
karlar) är uppfattadt som ortnamn; Liunia australis (Li- 
vonia a.) är oriktigt förlagdt till Preussen (vid Gedamimy. 
Afskrif våren eller bearbetaren synes ha varit en 
italienare; att döma af inskriften ^Regina Anglice^ vid 
Britanniens ostkust är kartan förfärdigad efter år 1553 
(Marias af England tronbestign.). Wuttke ^ anser den tro- 
ligen vara utarbetad mellan 1556—1566. 

3) NicoLO Zeno d. yrs bekanta karta, Venedig 1558; 
rörande det inflytande denna mångomskrifna karta rönt 
af Carta marina hänvisar jag till Brenners utredning^. 

4) Bearbetning af Olaus' karta i en handskrifven 
italiensk atlas från 16:de årh. (i Miinchens stadsbibliotek), 
omnämnd af Brenner'^. 

5) FicKLERs karta af år 1567. För denna, jämte de 
tvänne mindre kartorna (identiska) i Johannes Magnus' 
Hist. de Goth. Sueon. Reg. (Rom 1554) samt Olaus Magnus' 
historia (Rom 1555) har jag redogjort i det föregående 
(kap. 3). 

6) Karta af Jac. Gastaldi öfver norra Europa, Venet. 
1568, i Lafreris atlas (1575)^. Att detta är en bearbet- 
ning (ej afskrift) af Carta marina framgår af en mängd 
omständigheter; så t. ex. finnes å densamma angifven en 
insjö i Västergötland, Ässon lago (d. v. s. Asunden) och 
därintill Boghesont, hvilka båda namn saknas å Cart. mar. 



* Namnet Fieladnl i Norge (Telemarken) synes tyda på någon okänd 
källa begagnad vid sidan af Carta marina. 

^ Anf. st., 8. 63. 

3 Krist. Vid. Selsk. Forhandl., 1886, N:o 15, s. 18 o. flf. 

** Anf. st., 8. 17. Att denna karta ej är identisk med Turinerkartan 
framgår af de af Benner anförda ortnamnen: scut, floste, sadh o. a. v 

^ Kart. är reproducerad i Nordenskiölds Facsimileatlas. 



431 

Kustteckningen är också något olika å de resp. kartorna. 
Gastaldi har öfversatt den Olaiska kartans namn till 
italienska (Golfo Finisco — Lago bianco — Lago olela 
o. s. v.), men synes äfven ha begagnat Ficklers karta 
(af 1507), att döma af beteckningen för Hvita hafvet : Golfo 
Gradvich (Grandvicus sinus). Breddbestämningen är täm- 
ligen riktigt utförd. 

7 Abraham Ortelius* karta öfver Norden (Scandia 
sive Eegiones Septentrionales)^ i Theatrum orhis terrarum 
Antw. 1573. Ortelius (f. 1537, f 1598) var egenthgen 
karthandlare, kartsamlare eller kartutgifvare (i Antwer- 
pen), och icke kartritare eller kartgravör; "men han 
samlade allt det på hans tid tillgängliga kartmaterialet 
och hopfogade med stor skicklighet af detsamma ett mo- 
dernt kartvärk, h vilket för alltid utträngde Ptolemseus' 
geografi såsom kartografisk handbok" ^. För sin karta 
öfver Norden har Ortelius begagnat Ziegler (1532), Olaus 
Magnus Carta marina (1539), Zenokartan (1558) och Fick- 
lers karta 1567 m. fl. Skandinaviens konfiguration är 
uppritad efter både Fickler (Trondhjemsf jorden) och Olaus 
Magnus, ehuru Ortelius äfven tillgodogjort sig engels- 
männens och holländarnes upptäckter i norr. En egen- 
domlig följd af dessa olika källors användning är, att 
Ortelius t. ex. har tvänne "Wardhuus"; ett efter Olaus 
Magnus vid dennes Doms haf, och ett annat långt i nord- 
ost härom straxt invid Kola, säkerligen hämtadt från nå- 
gon holländsk karta. Nomenklaturen å kartan är till 
allra största delen (med ett och annat fel vid afskrif- 
ningen) direkt hämtad från Carta marina (Lacus albus 
— Berge — Starigar — Scricfinnia — Laxastrem — 
Swackbij o. s. v. 

8) Gerhard Mercator (f. 1512 f 1594): å dennes 
stora glob 1541 äro Skandinaviska halfön och Östersjön 
utlagda med ledning af Olaus Magnus' karta 1539. Mer- 
cators stora kartvärk (atlas) var redan i manuskript får- 

^ Finnes å, Upsala Universitetsbibliotek. 
- Se Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 124. 



432 

digt, då Ortelius utgaf sin **Theatrum orbis**, hvilket. 
föranledde Mercator att uppskjuta utgifvandet af sitt ar- 
bete. Först året efter Mercators död utgaf sonen Ru- 
moldus år 1595 den första upplagan af kartvärket i dess 
helhet: Atlantis geografia nova totius mundi ^. Kartan öf- 
ver Norden^ {Suecia et Norvegia — med angränsande 
områden) är äfvenledes i allmänhet utarbetad efter Olaus 
Magnus' Carta marina*': Hvita hafvet är visserligen ut- 
lagdt å kartan (efter de nyaste upptäckterna), men nord- 
väst därom träffas den Olaiska kartans Lacus albus (i 
stället för Kandalaksviken) med utlopp förbi Nordenborg 
(efter Fickler) till nämnda haf. I Biarmia läsas ort- 
namnen Berga och Starigur; därefter följer Scricfinnia 
och Domshaf, här förvandladt till ortnamn. SO. om S. 
Andreas (Ecclesia S. Andrese) läses namnet Landrigia 
Silua (finska landryggen), och väster och söder därom 
följa alla de ortnamn, som återfinnas på Carta marina. 
Bottenhafvets konfiguration är sämre än å Olaus' karta. 
I Norrland och mellersta Sverige är förhållandet med 
ortnamnen detsamma (t. ex. Swackhy — Svaka lacus — 
Lixen — Silen lacus — Verme lacus). 

För Norge har Mercator användt utom Carta marina 
äfven Ficklers karta 1567 (efter hvilken Trondhjemsfjor- 
den är utlagd) samt sannolikt också Zieglers Schondia 
1532: Sognifal möns. 

För södra Sverige ha andra källor än Carta marina 
stått till Mercators förfogande, däribland säkerligen Zieg- 
ler: Somen lacus. 

För de östra delarne af Mercators karta (Ryssland 
o. s. v.) ha postolaiska källor begagnats, möjligen däri- 
bland WiEDS karta 1555: Polna flu, 

9) Material från Carta marina {Bomshaff o. s. v.) 
finnes bl. a. äfven å Matthias Quadus' karta öfver 



^ Nordenskiöld, auf. arb., s. 131. 
''^ A Upsala Universitetabibliotek. 

•^ Att Mercator dessutom känt till Olaus' Hist. de gent. sept. fram- 
går af uppgift härom i den kartorna åtföljande texten. 



433 

Norden {Septent. Begmi. Svetice Gothice Norvegice Daniw 
etc.) uti hans en tid ganska allmänt begagnade arbete 
Europce totius descriptio, Colon. 1596. 

Genom de utvidgade och förbättrade Mercators- 
upplagor, som efter mästarens död utgåfvos af kartgra- 
vörerna Hondius, far och söner \ kan Olaus Magnus' in- 
flytande på Nordens kartografi (konfiguration och nomen- 
klatur) följas ännu in i första hälften af 17:de årh. (t. ex. 
1628, 1632)^. Men redan innan detta inflytande alldeles 
försvunnit från de holländske kartografernas kartor, hade 
i Sverige Andreas Bureus (f. 1571 f 1646), dels genom 
sina specialkartor öfver stora delar af Skandinavien och 
dels genom sin stora karta 1626, brutit ny väg för det 
kartografiska återgifvandet af Norden och för den geo- 
grafiska kännedomen om dess länder. Därmed hade Olaus 
Magnus också förlorat all betydelse för framställningen af 
Nordens geografi. Dock kan ännu så sent som å J. 
ScHEFFERs karta öfver det nordligaste Skandinavien i 
hans arbete Lapponia 1673 skymtas ett sista spår af 
densamme i uppgiften, att "Trinnis", d. v. s. Kolahalf- 
ön, en gång synes ha kallats Biarmia och att — an- 
gående Finmarken — "Finmarchia seu Finlappia olim 
Skridefinnia dicta " . 



* Jmfr Pesciiel-Ruge, Geschichte der Erdkunde, s. 422; Norden- 
skiöld, FacsimileatlaH, s. 132. 

- Kartor af Hondius från dessa år finnas å Upsala Universitets- 
bibliotek. 



28 



Tryckfel. 



8. 10, 9 rad nedifr. står 23 f. Kr. 



n 



17, not 7 

20, „ 5 

21, . 7 
27, „ 1 

139, 10 rad uppifr. 

147, not 4 

214, „ 3 

240, 3 rad 

258, 2:dra stycket 



Bd IX 
Bd IX 
Bd IX 

Giungagap 

Occidum 

terra 

Fokaälfven 

Rangifver 

17:de årh. 



bör vara 23 e. Kr. 
Bd X. 



» 



» 



Bd X. 
Bd X. 

Ginungagap. 

Occiduum. 

terrse. 

Faks- (eller Fax-) älfven. 

Bangifer. 

14:de årh. 





1 


* 

1» 




r.. 


• 


•; ■ ' .. ■ -i- '''SÅ- •^*rA. 

.^:.Äy^ ..••■. i 


• 

■• • 

■ • 

■ ■ •> 
■ .* ". ■■ 

• 

-r' 

i' 

i 


. 1 

• 

V 
• 




■■■• «>. JK -. • ' s^. .• .' 


1^